Jag är så glad att jag är svensk

Av och med Birgitta Andersson, en av landets bästa kvinnliga komiker. Och visst kan man hålla med henne, man är glad att vara svensk. För ingen annanstans blir människor blåsta på konfekten i högre omfattning och aldrig blir medborgare så genomlurade som här.Tänk så glada vi ska vara över att vara svenskar. Här luras vi av Socialdemokraterna att rösta på dem och sen använder de våra pengar till att pytsa ut på kommuner som tacksamt gör allt de inte skulle ha gjort med pengarna därför att styrningen är bristfällig eller inte ens existerar Foto: Tradera

Medborgaren inbillar vill nog gärna tro att pengarna vi betalar i skatt alltid hamnar i rätt fickor. I själva verket är den tesen extremt ifrågasättbar. Ett nytt spännande exempel på det har nämligen dykt upp efter det att en av landets sista granskande tidningar – SVD – har börjat djupdyka i kloakerna efter de statliga skattepengar som går ut extra till kommunerna för att täcka kostnaderna för migrationen.

För vad sägs om följande exempel? Förra året sköt regeringen till 11 extra miljarder för att se till att få kostnadstäckning för migrationsmottagandet. Av dessa gick 9,8 Miljarder (Regeringskansliets redovisning) ut till kommunerna som en engångsbetalning. Nu visar det sig vid en kartläggning (SVD) vad kommunerna har använt pengarna till. Det var tyvärr inte alltid till det som det var tänkt. Skola och socialtjänst får väl lov att sägas ligga i linje med regeringens intentioner men kommuners pensionsskulder och idrottshallar?

Jo, du läste rätt – dina skattepengar har nu delats ut och de har delvis gått till kommunernas egna motsvarighet till lyxkonsumtion. Frågan är om ”Lyxfällan” är kontaktad? För att göra jävlighet än värre är det tekniskt sett frågan om lånade pengar som har betalats för att se till att kommunerna sköter sina åtaganden som att betala sina anställdas pensionspengar.  Lån som dina skattepengar ska gå till och som dessutom går till ränta på dessa. Och så påstår man att Socialdemokraterna tar ansvar för samhället!

Några exempel: Hedemora Kommun tänker ställa i ordning en is för att lära barnen åka skridskor. Man kan också komma att göra avbetalningar på pensionsskulden som man har. Östra Göinge Kommun tänker sig att ”Det kan bli så att vi betalar av på pensionsskulden om vi gör ett plusresultat med de här pengarna”.

I Borgholms Kommun tänker man lite likadant, där har man planerat skuldavskrivning för en del av sina 50 miljoner. ”Sedan går en stor del till integration, men också övriga kärnverksamheter” säger kommunens starke man Ilko Corkovic (S) (lägg märke till partifärgen!). I Ljusnaberg säger kommunchefen Bo Wallströmer att förutom integrationssatsningar, tänker man titta på möjligheten att renovera en idrottshall. Till sitt försvar poängterar han att de får göra vad de vill med pengarna.

Pengarna går istället som vanligt till saker de inte var avsedda till. Idrottshallar tycks vara extra populära när pengarna från staten anländer. Att använda dessa till sådant som är åtaganden pensionsutbetalningar t ex., tycks också vara en roligare sysselsättning än att betala för integration och migration. Foto: Wikimedia Commons

Han har dess värre rätt. För kommunerna har nämligen i stort sett rätt att göra vad de vill med pengarna. Regeringens direktiv om hur pengarna får användas är nämligen så luddiga att det är fullt möjligt att använda dessa till att reparera idrottshallar eller betala sin pensionsskuld. I deras direktiv står följande:

”användas för bidrag till kommuners och landstings hantering av flyktingsituationen för att minska trycket på den kommunala ekonomin”

Med andra ord rätt lösa boliner som går att tolka rätt vidlyftigt om man vill. Om idrottshallen blir temporärt boende för nyanlända eller kommunens ekonomi saneras har man ju uppfyllt kraven. Bo Wallströmer i Ljusnaberg uttrycker det bäst:

”En idrottshall är utmärkt för integration”

Det kan säkert bli ett välkommet inslag i Ljusnaberg att få fylla stadens idrottshall med både svenskar och invandrare för att låta dem se sm i Schottis, Surströmmingstestning och till sist en konferencier som på bräkig Västmanländska (inget ont om den!) förklarar kvällen avslutad. Han lär säkert få se en och annan mycket förbryllad nyanländ irra sig ut i natten för att söka sig till flyktingförläggningen. Det kallar jag integration!

Obs! Det finns inget samband mellan bilden och texten. Arenan på bilden ligger i Ryssland, inte i Ljusnaberg. Foto: Wikimedia Commons

Nu ska man för balansens skull säga att det är faktiskt en minoritet av kommunerna som använder pengarna som i exemplen. De flesta har lite högre moral och känsla för vad som är rätt och fel och använder därför pengarna mindre dåligt. Man ska alltså inte dra alla över en kam och säga att alla missbrukar bidraget trots att vissa kommuner gör det. Men återigen är det som är gudasänt egentligen resultatet av regeringens dåliga beredning av frågan och framför allt deras dåliga styrning av pengarna.

Regeringen var det ja. Här har de än en gång visat vilken kompetens de alla besitter. Lösa direktiv som både går att tolka och tolkas lite som man själv vill. Men också nästa fel i kedjan av dumheter. För revision dvs granskning av hur pengarna har använts brukar ju vara en fungerande metod att stoppa misstagen och se till att de inte upprepas. Sverige har trots goda intentioner ett lite annorlunda system som ställer till det i och med att våra revisorer i allmänhetens tjänst är knutna till politiska partier.

Revisorerna ska alltså granska sina partikamrater vilket blir lite som polisen som granskar sig själva. Det andra felet som har begåtts i det här fallet är att det är kommunens revisorer som ska granska hur pengarna har använts. Återigen blir det som om förövaren fick vara både anklagad och åklagare. Ett faktum som inte direkt stärker själva granskningen får man förmoda.

Visst, det är ”motståndarsidan” som oftast får stå för granskningen med ”sina” revisorer men ofta så sitter de i samma båt, Sverige är helt enkelt för litet. I vanlig ordning blir det som det brukar bli när skiten träffar fläkten. All granskning och allt avslöjande får andra partikamrater som har det egna partiets heder att försvara att snart rycka ut till undsättning. I det aktuella fallet heter han Fredrik Olovsson (S) (där var den där beteckningen igen!) och är ordförande i finansutskottet som har förmedlat pengarna.

Ett tal kan innehålla allt från fakta till nonsens. Dess uppgift är att övertyga eller engagera i någon fråga. Socialdemokratisk taktik tycks bygga på att skicka ut någon som Fredrik Olovsson att intyga att allt har gått rätt till när det i själva verket är lika klantigt skött som det alltid har varit. Foto: Ursula Heinen-Essen Wikimedia Commons

Hans uppgift är också den klassisk, försvara det oförsvarbara också med rent nonsens om så behövs. Han inleder med att helt riktigt konstatera att statsbidragen ska ses som en kompensation från staten för de kommuner som har haft stora kostnader. Jag invänder inte ett dugg mot den beskrivningen, det är precis det som pengarna var tänkta att användas till. Men han fortsätter så:

”Vad man har avstått från är väldigt individuellt. Det kan vara alla möjliga saker som man nu tycker att man vill använda pengarna till.”

Ett: En kommun är möjligen en juridisk person ungefär som ett bolag men den är inte en ”individ”. Att tala om ”individuellt” är som att tala med en bankman om Monopolpengar som ”verklig valuta”. Två: ”alla möjliga saker som man nu tycker att man vill använda pengarna till” låter som en desperat halvmesyr konstruerad efter det att allt har havererat.  Tanken är nog snarare att dölja det faktumet att regeringen missade det här med styrning av pengarna och att den därmed återigen har gjort bort sig på våran bekostnad.

Löjesguiden nominerar idag regeringen och dess högst ansvarige dvs Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En gång hette det från Socialdemokratin att varje förslösad skattekrona var en stöld från folket. Den gången myntades uttrycket av Gustav Möller (s) och det blev legendariskt. Den nya tidens melodi tycks ha vänt den trenden helt. Numer tycks det vara regel snarare än undantag att förslösa skattebetalarnas pengar, ja man till och med lånar pengar för att kunna slösa bort dessa. Dålig styrning och klantigt skrivna direktiv säkerställer den saken. Det gör regeringen till urstarka kandidater till priset.”