Mediala Jämförelser

Metro är precis som Nötkreatur 24 epicentrum för genussammanbrott, identitetspolitiska förvirringar och rättviseinspirerade dumheter. Tidningen har fullständigt brutit samman under trycket av tävlandet i sökandet efter orättvisan varhelst den finns. I den jakten spelar det ingen roll om ”orättvisan” finns eller inte, i deras värld finns den alltid ändå. Sanning eller osanning spelar i båda media inte längre någon roll, ändamålen helgar helt enkelt medlen. Mer om deras genuspolitiska stolpskott till artiklar kan man läsa om på WTF Toklandet.

Den senaste i raden av korkade artiklar i tidningen innehåller en jämförelse mellan kostnaden för olika kungabröllop och matkassar, i phones, sl-kort och chips. För det första är det betydligt mer hälsosamt med ett kungabröllop än chips, dessa ger dig nämligen både åderförkalkning och hjärtbesvär. En I phone går inte att äta, är en ”överflödig” produkt där man kan komma betydligt billigare undan och är dessutom, och nu svär jag öppet, en dålig telefon. SL-kort kan alla med inkomst köpa relativt obehindrat, har man ingen får man detta genom det sociala så också den jämförelsen går bort.

Chips eller bröllop? På Metro tycks valet inte vara så självklart. Jag kan ju då upplysa dem lite om chipsens skadliga effekter som högt kolesterolvärde, åderförkalkning och hjärtbesvär .Bröllop brukar däremot inte ge dessa besvär Foto: Nyteknik

Lördagens bröllop sägs ha kostat ca 9 miljoner kronor, siffran är förstås än så länge okänd men borde hålla sig däromkring. Prinsessan Madeleines bröllop kostade 10 miljoner och Victorias gick löst på 20 miljoner varav hälften kom från kungens egna ficka. Ja, det är mycket pengar som kunde gått till just matkassar som Metro påvisar, problemet är dock följande. Ett kungabröllop, eller som i dessa fall ett kronprinsess-, ett prinsess- och ett prinsbröllop, genererar också pengar. Bara turister som kommer hit spenderar mer än de pengar det handlar om. Samhället får alltså in mer pengar än vad det kostar.

Det är naturligtvis omöjligt att ge en fullt rättvis bild av hur mycket pengar det har genererat men försiktiga beräkningar säger att bara Victorias bröllop genererade 12000 fler hotellbokningar än normalt, 2,5 miljarder i försäljning av produkter kopplade till bröllopet och en total ökning av handelns intäkter med 30 miljarder mot normalt. Mer om detta i GP. Pengar som också gav klirr i statskassan och kommunala intäkter, inkomster som sen kunde gå till att betala just SL-kort till den som inte hade råd med detta. Det sambandet missade alltså Metro helt i artikeln. Eller gjorde de det………?

Också stat och kommun kunde dra nytta av de ökade inkomsterna från Victorias bröllop, pengar som sen kunde användas till det allmänna Foto: The Daily Telegraph

Ett annat samband Metro missade var hur många matkassar som extrakostnaderna för skattebetalarna i fallet Förbifart Stockholm skulle kunnat ge. Hittills har det löftessveket från Socialdemokratin som ju i valrörelsen lovade att förbifarten skulle byggas kostat skattebetalarna svindlande 930 miljoner kronor. Mer om regeringens alla löftessvek kan man läsa om på Fnordspotting.

Mer om kostnadskarusellen och hur det hela tickar på har redovisats via Tick counter här och löftet som i vanlig ordning i Socialdemokratisk verklighetsfrånvaro blev till sand hittar vi i DN. Också i följande artikel från DI kan man läsa om den miljardrullning som pågår med skattebetalarnas pengar när löftesbrotten ska betalas. På Metro-fronten däremot intet nytt. Om varje kasse kostar 823 kronor, den siffran Metro utgår från och som i sin tur är baserad på PRO:s årliga mätning, skulle kostnaden för skattebetalarna bli 1.130.012 kassar (en miljon etthundratrettiotusen tolv kassar).

Enormt många fler matkassar får man för beloppet som svenska skattebetalare hittills har betalat för Förbifart Stockholm. Över 1,1 miljoner kassar skulle kunnat köpas men den poängen missade som vanligt Metro Foto: SVT

Också beslutet att frysa ombyggnaden av Slussen kostar enorma belopp. Förutom att det är direkt kriminellt att frysa en ombyggnad är det politiskt lurendrejeri att stoppa det. Den nuvarande konstruktionen är felaktigt pålad vilket medför att alltihop håller på att sjunka ner i Mälarens botten. Att då börja nostalgikrama ett redan sänkt bygge och spela politiskt rävspel för att vinna rövkysspoänger som stadshusets majoritet gör, är direkt oärligt. Kanske borde Metro jämföra den kostnaden rävspelet medför med matkassarna?

En tredje vinkling av problemet är att i bröllopsfallet får vi mångdubbelt igen. Ställer man däremot sig frågan vem som betalar tillbaka pengarna till svensken för kostnaderna för Förbifart Stockholm, eller vem som betalar tillbaka kostnaderna till Stockholmaren för Slussen uteblir svaret. Metro ger det inte och få andra gör det heller. Metro lyser som vanligt med sin frånvaro när dessa frågor kommer upp och fortsätter glatt att jämföra småsummor i sammanhanget men att utelämna de astronomiska belopp för skattebetalarna. Det kanske vore på sin plats om Metro:s skribenter började förstå vad ordet ”objektivitet” betyder men jag tror de passar på den, de har redan sin agenda klar.

Galenskapen i resonemanget bottnar i att prins- och prinsessbröllop faktiskt betalar tillbaka sig många gånger om, också det ”glömde” Metro att nämna Foto: Freepik

Det mest ironiska är dock att samma Metro har i följande artikel skrivit om kostnaden för flyktinginvandringen. Man kommer fram till att den kostnaden ligger på ca 50 miljarder svenska kronor för 2015. De tre bröllopen för kungabarnen har alltså kostat sammanlagt ca 30 miljoner kronor för skattebetalarna vilket då har jämförts med hur många iphone, påsar chips, sl-kort eller matkassar man får för de pengarna. Samtidigt kommer denna uppgift utan den jämförelsen.

Frågan blir därför hur många matkassar en svensk skulle kunna få för 50 miljarder kronor. Om vi som Metro åter igen utgår från att PRO:s siffra att varje matkasse kostar 823 kronor så får vi 50.000.000.000 dividerat med 823. Det ger resultatet 60.743.341 kassar (60 miljoner sjuhundrafyrtiotretusen trehundrafyrtioen kassar). Hur många påsar chips det skulle ge, eller hur många iphone man kan köpa för pengarna är rätt oväsentligt och den som är road av den jämförelsen får själv räkna fram det. Hur Metro räknar och vilka priser man utgår återfinns i artikeln om kungabarnens bröllopskostnad. Kom ihåg att kostnaden är bara för flyktinginvandringen, på detta kommer andra kostnader för migration så antalet kassar stannar inte på 60,74 miljoner.

När media ska beskriva verkligheten brukar det bli som i te-partyt i Alice I Underlandet – ologiskt, missvisande och fullständigt skruvat Foto: Theocelot

Löjesguiden nominerar idag Metro till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni kan gärna ge folk falska uppgifter, det är ett normaltillstånd i dagens medievärld. Ni kan gärna blåljuga dem rakt i ansiktet, det är också en alltför vanligt metod hos dagens journalister. Här har vi inte bara en djupt oseriös jämförelse, utan dessutom en med snaskiga förtecken. För ingenstans redovisas till exempel kostnaderna som annat i samhället orsakar t ex Förbifart Stockholm eller invandringen som kostar betydligt mer. Agendan ni driver är helt enkelt ihålig och missvisande. Ni är därför mycket kvalificerade för priset och skulle om ni vann, bli en värdig pristagare.”

(S)lussen

Mitt i Stockholm ligger det så omhuldade slussen. Där Södermalm slutar och Gamla Stan väljer att spegla sig i det mellanliggande vattnet, tronar detta arkitektoniska mästerverket. När platsen byggdes var det ett under av ingenjörskonst med sina av- och påfarter för bilar och bussar i alla riktningar, gångstråk med affärsliv och t-baneknutpunkt. Nu vittnar platsen om långt gånget förfall och ren nedgång. Pissdoften står som en vägg där folk en gång flanerade, betongblock faller ner där människor idag ska gå och hela skiten håller på att sjunka ner i den dy det hela står på dvs Mälarens sjöbotten. När man byggde sitt storstadsmonument missade man nämligen en avgörande punk, att påla på ett sådant sätt att det också kunde fortsätta att stå. Vad heter lösningen då? Tydligen att låtsas som ingenting och tro att det ofixbara ska kunna fixas. I varje fall om man får tro stadshusmajoriteten ledda av socialdemokraterna. Mer om slussens förfall och vårt medborgerliga lyckorike på bloggen Cornucopia?.

Bärande delar som spricker är vardag på Slussen av idag Foto: Yimby

Redan strax efter att bygget stod klart på 30-talet, började symtom på förfallet visa sig. Pålningen som gjordes med en då vedertagen teknik (Frankispålning) visade sig inte hålla måttet då Mälarens lerbotten var ovanligt mjuk. Den gick ner så långt i skikten att pålningen var i stort verkningslös. Allt sedan dess har alla varit ense om brådskan i att göra något, alla utom politikerna som likt sin vanliga natur har bjäbbat som små chihuahua-hundar. Snart var den politiska låsningen total och har varit det ända sedan dess. I dag har det gått så mycket prestige i frågan att vare sig politiker eller aktivister tycks leva i verkligheten. Till vänster tycks den förhärskande tesen vara att det som inte längre går att rädda ska räddas. Allt för att symbolfrågan Slussen ska bli den enande punkten för den disparata röra som styr i Stockholms stadshus. Också därför att jag misstänker att sossarna ser slussen som ett monument över sin egen storhet och symbolen över en tid då de kunde härska med oinskränkt makt.

När debatten blev ett hundslagsmål hette förloraren Slussen Foto: Nyhetsverket

Idag har förfallet nått en sådan grad att de som kan helst undviker det som har blivit en symbol för ett misslyckande istället för tvärtom. Det som en gång definierade platsen i positiv bemärkelse, har nu slumrat in och sjunker sakta ner i den lervälling den står på utan hinder. Sättningssprickor, sönderrostade armeringsjärn som blottlagts och nedfallna bitar av betong är tillsammans med pissdoften det enda som har dröjt sig kvar. Det tillsammans med drömmarna om det förgångna som t ex Miljöpartiet och Fi sysslar med andas den politiska opportunism som också har smugit sig in. Resultatet blir att de rätta åtgärderna lyser med sin frånvaro. Att riva hela skiten är faktiskt det enda rätta men ingen vill se det. Istället hänger sig partierna i stadshuset åt en hängiven dans kring den förlegade synen som nu har gjort att allt arbete som har påbörjats istället har avstannat. Förloraren heter Stockholmare men det bryr sig inte majoriteten om, de är fullt upptagna av att dansa kring idén om det förgångna. Läs mer om de aktivistgrupper och deras minst sagt ohederliga argumentering på bloggen Yimby som handlar om Stigbergsgruppen.

Gårdagskramare som Stigbergsgruppen brukar inte förstå förändring Foto: Ink361

När Slussen en dag så sjunker ner i blåleran kan de ju alla stå där och i kör säga ”Det hade vi ingen aaaaaaning om”. Jag tror trots det att just detta är den enda framkomliga vägen. Skit i att göra något, låt fanstyget sjunka ner i bottenslammet utan att någon lyfter ett finger och ställ till sist de skyldiga inför rätta. Är de redan döda ställer vi partierna inför rätta. Är de nedlagda ställer vi istället deras barn eller barnbarn inför rätta. När vi börjar få betongblock i huvudet är det nämligen det som kommer att hända. Den dagen ingen längre går säker kommer väl för första gången folk att börja fundera och reagera. Annars tycks ju gemene man mest vara så luttrad att de inte längre ens piper. Eller för att göra saker än värre så kommer de väl att rösta på de berörda partierna för en mandatperiod till. Låt Slussen helt enkelt bli ett mausoleum över sossarna där vi kan gå som i ett museum. Här kan vi inandas pissdoften och minna oss tillbaka till en svunnen tid när partiet och staten var ett. Vi kan också  flanera mellan de nedfallna betongklumparna och drömma om ett bättre samhälle som bara sossar kan förse oss med. Allt medan vi som fortfarande reagerar reser en minnessten över den socialdemokrati som för länge sedan gick vilse bland de politiska grynnorna och tanken om makten i evighet amen.
För mer information om den lögnkampanj som har förts mot det nya förslaget, läs följande inlägg på bloggen yimby igen där man har en artikel om alla myter ikring projektet.

Gör mausoleum av Slussen över sossarnas nedsjunkna visioner Foto: Opentravelinfo

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Stockholms stads majoritet i stadshuset till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset därför att ni med en osviklig förmåga bevisar att plakatpolitiken fortfarande är den vägledande. Idiotin får gå före realpolitik för att tillfredsställa en liten men högljudd opinion vars enda syfte har varit att skydda marknadsvärdet på sina egna fastigheter på Södermalm och i Gamla Stan. Inte en enda gång har ni tänkt på medborgarnas väl och ve och offrat hela frågan i särintressets namn. Därmed har ni visat för hela Stockholm att ni inte längre förtjänar att inneha makt över huvud taget.”
Till sist ytterligare en länk till bloggen yimby som berättar hur sossarna blåste Stockholmarna, en förskräcklig läsning.