Jonas och sandlådan

Sveriges näst sämsta parti efter Miljöpartiet måste enligt mig vara Vänsterpartiet. Vad de har för berättigande fattar jag inte och deras politik är nog något av det mest destruktiva vi kommer att få uppleva. Allt och alla ska beskattas (SVT; Archive) än mer, det är deras patentlösning på allt. I all sin ”solidartitet” fattar partiet inte ens att den nu kommande höjningen av bankskatten bara drabbar kunderna, inte banken. För när effekterna klarnar är det höjda avgifter och räntor på lån, fler fasta avgifter och sämre villkor som hägrar.

Ännu en försämring för vanliga Svenssons alltså. Att folk med normala inkomster och små marginaler ska betala mer för att staten glufs-glufs nu har allt har allt högre utgifter för migrationen är ju fullständigt naturligt också för ett ”arbetarparti” som V. I slutänden är de fina flosklerna om ”solidaritet” inte vatten värda. Partiets politik leder som alltid till allt annat än fetare plånböcker för både arbetare och tjänsteman. Trots stolta deklarationer förstår alltså inte partiet att deras förslag bara förvärrar.

Vänsterpartiets alla förslag är lika inte vatten värda eftersom de leder till allt annat än det de motiverar förslagen med. Rättvisa leder till orättvisa, folkmord fördöms inte för att ”fel” partier stöder förslaget och så vidare. Galenskaperna staplas på varann Foto: By Photo taken by de:Benutzer:Alex Anlicker using a Nikon Coolpix 950. – Own workSource: [1], CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=34495

Partiet har i förra veckan också visat hur ”solidaritet” i dess mer praktiska form ska utformas i andra frågor än de ekonomiska. Det var ju i förrförra veckan som utrikesutskottet röstade ner förslaget om att stämpla IS och deras terror mot civila som folkmord. De enda som stödde förslaget var Kd, Sd, och L vilket hedrade de partierna trots att jag har kritik mot dessa i andra frågor. Ebba Busch Thor gick till och med ut och kallade det vad det var, en skandal (SR Studio Ett).

Ett av de partier som röstade nej och därmed fällde förslaget, var just Vänsterpartiet. Partiet visade därmed åter att praktisk solidaritet kanske ligger betydligt längre bort i vardagen än vad de vill ge sken av. Att rösta ner ett sånt förslag, är att visa att man inte lever upp till de stolta värderingar man så gärna skryter om. Men hela denna skamliga historia har nu dessutom fått än en än mer snaskig slutkläm. Partiet röstade ner förslaget efter att ha övervägt att stödja det, men man ändrade sig efter vissa överväganden.

För vad sägs om läpparnas bekännelse från Hans Linde (V) i den intervju (Dagen) där han deltog. I den avslöjades att ett skäl till Vänsterpartiets ”nej”, var att förslaget stöddes av Sd. Vänsterpartiet menar vidare att Kd samtidigt agerar för att stänga Sveriges gränser för flyktingarna. Under de omständigheterna ville man inte stödja förslaget utan röstade för att frikänna IS från stämplingen. Att förslaget stöddes av Kd och Sd där deras annorlunda åsikter inte tilltalade V var alltså orsaken. Så mycket var den humanismen värd.

När det politiska spelet värderas högre än faktiska ideal och att leva upp till dessa, är nog inte ett parti som V värda att ens sitta i riksdagen. De är dessutom hycklare av första graden när just detta politiska spel får gå före de ideal man påstår sig stå för. Faktum är ju att de står för något betydligt mindre solidariskt om man väljer den vägen i frågan och dessutom skyller på att det är ju för att frågan backas upp av främst Kd och Sd. Hur lågt får man sjunka i den politiska gyttjan Jonas?

Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt sysslar snarare med att skapa kulisser än att föra en ansvarsfull politik. Det ser så ljuvligt ut med alla sina färger, men faktum är att den fattige blir bara än mer fattig och förtryckarna kan vila lugnt över att ingenting påverkar dom. I synnerhet inte de som säger sig vara ”solidariska” Foto: Av Kusakabe Kimbei – http://www.verdeau.com/verdeaunew/adminphotos/upload/Y881.jpg, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10481484

Du för en politik som inte bara drabbar människor med ond bråd död i regionen som nu styrs av IS, du fortsätter din vänsterpopulism med höjd skatt efter höjd skatt. För dig Jonas, finns ingen gräns för hur mycket man kan höja denna, inte ens när det drabbar ”vanliga människor” och slår sönder deras ekonomi. Jonas Sjöstedt har därmed visat att politik handlar om att bygga kulisser, inte att stå för det man säger sig värna.

Som alltid inom svensk vänster gäller att ju mer korkad politiken är, desto högre opinions-siffror (Omni; Archive). Risken är alltså att med ett kaxigt Vänsterparti och ett alltmer försvagat Socialdemokraterna tvingas de senare att lyssna i högre grad och därmed också anpassa sin egen politik till situationen. Vänsterpartiet kan därmed trumfa igenom än mer dumheter. Visserligen är inte Miljöpartiet heta fans av Vänsterpartiet, men också de är i nuläget försvagade. Räkna alltså med än mer vänsterpolitik och än mer galenskap.

För de beslut påverkade av Vänsterpartiet vi har fått hittills talar sitt tydliga språk, populism och ren idioti. Glasögonbidrag (SVT; Archive) till alla – också de som är papperslösa och som inte betalar skatt, Gratis vård (Dagens Medicin; Archive) åt äldre över 85 trots att medelåldern för män är 81 och 84 för kvinnor. Den sista reformen gynnar alltså en väldigt liten grupp och främst kvinnor. Det är rättvisa a la Vänsterpartiet det.

Bilden av partiet är rätt klar. En hycklare i toppen och en massa populistiska förslag som inte leder till rättvisa. Snarare kommer resultatet av dessa förslag tvärtom bli till än mer orättvisa. Detta har dock lite eller inget med saken att göra när man kan använda frågorna dels som alibi så det ser ut som om att man har gjort något och dessutom som symbolfrågor att visa upp för en lättlurad massa. För lättlurad av bländverk måste man vara om man går på ett partis politik som bygger på så mycket hyckleri.

John William Gear skrev pjäsen ”Hycklaren”, här en scen ur den. Kan man möjligen ana en viss likhet mellan figuren till höger (!) och Jonas Sjöstedt? Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Populism är populism, låtsas inte som något annat. Också svikna ideal går att dölja trots ihärdiga försök att utmåla det som allt annat än det är. Allt detta tillsammans gör att ni är en frustande pustande kandidat redo att ta er an foliehatten.”

Ett heligt mantra

Vård, skola, omsorg, vård, skola, omsorg, vård, skola, omsorg, vård, skola, omsorg, vård, skola, omsorg puh. Ja, ni känner säkert igen det – mantrat alltså. Vi har matats med det i så många år att en del faktiskt tror på det. Er tycker jag uppriktigt sagt synd om, jag skämtar inte, för ni betalar nämligen skatt i tron om att det verkligen går till just detta. Men förgäves, för era pengar går faktiskt till allt annat än just detta. Det har socialdemokraterna och miljöpartiet sett till, men mantrat det glömmer de inte. Det är ju framgångsrikt.

Ni kom ihåg hur det lät och fortfarande låter (Aftonbladet; Archive) kanske. Svinaktig-heterna visste inga gränser när de fula och hemska kapitalisterna var ute efter våra skattepengar. Roffarmentaliteten har ju inte eller hade ingen hejd. Fast vänta lite nu, samtidigt ska vi ha en välfärd och den grundas på ett välmående näringsliv bland annat. Och där gick ekvationen inte ihop för svensk vänster igen nä.

Men det är på fler sätt en rörelse där ord och handling inte står så vidare nära varandra. För skillnaden mellan Alliansen och Socialdemokratin på den här punkten är närmast hårfin. Skattepengar som fann sin väg ner i fickorna på hemska kapitalister, finner i högre grad sin väg ner i andra fickor (SVD Näringsliv; Archive) med Socialdemokratin vid makten. Det är som sagt lite roande att se hur människor i vårt land lurar sig själva och intalar sig saker som sen visar sig vara något helt annat.

Socialdemokraternas motsvarighet till reptricket är att hela tiden lyckas övertyga folk om det motsatta än det de har för avsikt att genomföra. Kalla det propaganda kalla det ren lögn men att titta bakom retoriken är viktigare än någonsin. Foto: Wikimedia Commons

Det blir i vanlig ”Solidarisk” anda ännu bättre när man läser om hur en nyanländ på två år kan spara 430 000 kronor (SVD; Archive) på en enda anställd. Så inte bara kostar detta av pengar som skulle gått till vård och skola och omsorg, utan det tränger undan andra grupper från arbetsmarknaden också. För ingen ska fortfarande inbilla mig att när en arbetsgivare får en subvention att de då av ren godhet anställer en annan som inte har lönesubvention. Det är alltså jobb som automatiskt går till en grupp och ingen annan.

Nu är det inte bara jobb som subventioneras för nyanlända. Också utbildningar (SVD; Archive) viks nu skattepengar för. Folk som har betalat skatt hela sitt liv i tron att det var till vård skola och omsorg får nu alltså ”glädjas” åt att pengarna hamnar i helt fel fickor. Den här gången är det utbildningsbolagen som kan glädjas åt håvorna. Var alla de som skrek om omoralen finns nu och var alla protesterande insändare till tidningarna finns kan man undra länge över.

Var finns alla in som indignerat talade om ”omoral” och ”skattepengar till skänks”? Här har ni ju ett jätteexempel på hur en regering skänker bort skattepengar dessutom med en utträngningseffekt på övrig arbetsmarknad. Men det kanske i vanlig ordning handlar om vem som står för omoralen. Är det Alliansen är det naturligtvis förkastligt, är det Socialdemokraterna är det ”fint”.

Låt oss inte låtsas längre utan tala om det för vad det är, det är Socialdemokraterna som är de som skänker ut dina skattepengar ingen annan. Så här har det sett ut i decennier och så här ser det ut nu. Medborgaren luras att tro på något som sedan blir något helt annat. Ett annat exempel är ju debatten kring pensionärerna.

Vår bild av andra länder som hades för pensionärer är mer och mer fel. Faktum är att våra politiker gör allt för att grusa också för denna grupp och då spelar tyvärr inte partifärg någon roll. Socialdemokraternas återinförande av den så kallade ”silverskatten” kommer att visa sig ödesdiger för flera grupper i framtiden Foto: By Rajarshi MITRA from Mumbai, India – away in silence!, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=46809362

Minns ni hur den lät? Det hette ju att pensionärerna drabbades av en extraskatt (C G Carlsson Blogg S-Info). Att det i själva verket handlade om en sänkning av skatten för löntagare därför att dessa var överbeskattade om man jämförde med pensionärerna kom aldrig på tal, en sån sanning (VLT; Archive) tål inte svensken. Inte heller att SD hejar på en högre skatt på löntagare än på pensionärer eller hur de vill finansiera andra reformer tål väl inte solens ljus.

Socialdemokraterna är till och med så ”solidariska” att de finansierar den nu sänkta pensionärsskatten som aldrig var någon högre skatt genom att höja skatten på alla som väljer att jobba efter 65. Har man alltså inte råd att pensionera sig för att pensionen är för dålig och därför väljer att jobba efter 65 drabbas arbetsgivaren alltså av en extra skatt på den anställde. Gissa vad som händer med den tjänsten? Fler som inte har råd att pensionera sig slås ut (JNytt; Archive) från arbetsmarknaden!

Detta sker dessutom i en tid då politikerna dagligen får larmrapporter om just denna grupp. De som snart ska eller redan är pensionerade blir allt fattigare (SVT; Archive), en trend som pågått sedan 2006 då ett trendbrott skedde. Morgondagens pensionärer kan se fram emot samma ”solidariska” öde. Regeringen är inte sena att spä på den trenden, genom att se till att färre får jobb efter 65 lär fler hamna i den fällan eftersom pensionssystemet gynnar den som jobbar längre. Nu blir det all oftare inte så och det lär sätta spår.

Larmklockan slår men samhällets svar är samma som alltid med gammalmodiga men väl beprövade lösningar. Att de kommer att hjälpa i det korta perspektivet men inte i det långa är inga bekymmer, det är ju solidariskt. Foto: Av Mariannemarianne – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=19570524

Låt oss sammanfatta det hela. Vi har alltså en regering som upprepar ett mantra gång efter gång som vi alla så gärna vill tro på. När det visar sig att pengarna går till en massa annat är vi inte sena att förlåta om det  är en sida som står för övertrampet, men inte om det är den andra. Inte ens när Socialdemokraterna i vanlig ordning tänjer på fakta till det mest liknar faktavärldens motsvarighet till Pytt i Panna protesteras det mot verklighets-
beskrivningarna.

Pengar som hamnar i fel fickor, folk som aldrig har betalat är de som får ut mer än de som har sett till att finansiera allt och till sist rena lögner för att förklara både det oförklarliga och oförsvarbara. Under tiden lutar det redan av slagsida drabbade skeppet och ingen tycks ens intresserad att göra något åt grundproblemen som att se över pensionssystemet t ex. Istället dansar statsmakten vidare i samma ystra dans kring pengarna och få är de som tidigare var så indignerade som nu ens piper ut en protest.

Jag tjatar om det igen och igen med den dåres envishet jag kan uppvisa. Men faktum kvarstår, det här landet skriker efter förändring, det gäller bara att lyssna på det språk som döljer sig bakom siffrorna. Att fortsätta som om inget hade hänt är faktiskt att döma det här landet till en långsam undergång. För varningstecknen finns redan, det gäller som sagt bara att läsa bakom all fakta och alla siffror.

Vissa saker är uppenbara, andra är dolda under ytan. Dags att börja skrapa på ytan och se det bakomliggande istället för den tomma retoriken som hittills varit så framgångsrik för Socialdemokraterna. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Socialdemokraterna och hela deras partiledning kollektivt till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Politik borde betyda att ta ansvar, när det istället handlar om makt och kortsiktigt populism är något helt galet i systemet. Ni har i praktisk handling visat att oansvar lönar sig bättre än ansvar. Det gör er till fullkomliga kandidater till priset.”

Jag vill ha

Jag är en man, det har jag varit sen den dagen jag såg världens ljus för första gången. Ingen omoperation eller hormonbehandling här alltså. Som man har jag skäggstubb och dessutom en begynnande flint som har gjort att jag inte bara tvingas raka ansiktet utan också skallen. Det går med andra ord åt en faslig massa rakblad.

Ett rakblad varar två rakningar. Fyra stycken rakblad kostar ca 180 kronor, det är 45 kronor styck. Dividerar man det med två blir det 22,50 kronor. 22,50 kronor varje gång jag måste raka mig vilket är varannan dag. Tre rakblad i veckan blir 67,50 kronor i veckan, gånger fyra veckor blir det 270 kronor i månaden. Tolv månader på ett år ger 3240 kronor/år och överlever jag detta jordeliv till dess jag är 80 år så har jag rakat mig i 60 av dessa. Slutsumman för det  blir det alltså 194 400 kronor!

Jag lägger med andra ord ner en förmögenhet på dessa rakblad som hamnar i någon girigbuks fickor. Profitörerna mår säkert bra, men jag gör det inte och min plånbok den har begått seppuku innan allt är betalt. Jag kräver alltså ekonomisk upprättelse för det jag aldrig har valt att ha – skäggstubb och flint. Det är dags för oss män att få slippa åtminstone det ekonomiska lasset för denna naturens nycker.

Män har av naturen utrustats med skäggväxt och flintskallighet. Ska vi behöva betala mer än andra grupper för detta? Rakblad är trots allt dyra för att inte tala om rakvattnet. Vi kräver lika villkor! Foto: By http://wellcomeimages.org/indexplus/obf_images/0d/c5/fa6ccfde052450f5bf652dabef11.jpgGallery: http://wellcomeimages.org/indexplus/image/V0019729.html, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=36529342

För kom ihåg män, det är inte vårt fel att tillverkarna av rakblad ska ta så förbannat bra betalt för sin produkt. Istället är de som tillverkar dessa som bestämmer den saken. Att det är vi som drabbas är alltså något djupt orättvist. För hur kan man ha så låg moral att man tjänar pengar på någons behov? Ett behov som vi alltså inte ens har skapat, det ju är naturen som har gjort det. Nej, det är dags att ta upp kampen bröder!

Man kan också tala länge om omoralen i att ha ett system där vissa skor sig på vad vi som män har drabbats av – skäggstubb och flint. Tänk er, någon sitter just nu och tjänar pengar på våra behov. Till alla dessa tillverkare av rakblad kan man sen lägga alla som ska profitera på vår fåfänga genom att tillverka herrparfymer. Den borde också den vara gratis eftersom rakningen kräver detta då man ju blöder efteråt.

Nej, ovanstående text ska inte tas på alltför stort allvar utan istället som ett slags skämt. Den ska också ses som en parafras på den retorik som vissa feminister använder sig av som t ex i följande artikel (Aftonbladet; Archive-länk). Allt jag har gjort är att vända på perspektiven och använda samma argument och likadan retorik. Artikelförfattaren Kajsa Kallio vill ju med alla möjliga arguments hjälp få det till att tjejer ska ha mensskydd gratis.

Det låter ju bra men det hela är djupt oärligt som vanligt. För när Kajsa säger ”gratis” så menar hon egentligen att det är skattebetalaren som ska stå för notan. Tyvärr är inget gratis, det var det inte ens i Sovjetunionen. Det beror på det enkla faktumet att allt kostar att tillverka. Löner är en utgift, lokaler är inte gratis och materialet ska någon annan ha betalt för. Tillverkaren kommer med andra ord inte att skänka mensskydd till Kajsa även om det är det hon vill, inte ens i ett socialistiskt samhälle skulle detta kunna inträffa.

Inte ens den så solidariska Sovjetstaten tillhandahöll varor eller tjänster gratis. Allt måste betalas för, i den svenska Sovjetstaten är denna någon troligen skattebetalaren. Tyvärr betalar män mer än kvinnor i skatt men får ut mindre av välfärden, det måste man ju naturligtvis bota genom att skjuta till än mer åt kvinnorna Foto: By Avi1111 dr. avishai teicher – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=28144862

Kostnaden som uppstår måste därför betalas av någon annan än Kajsa eftersom hon inte tycker att man ska det. Generation gratis har talat igen. Denna mystiska ”någon” blir naturligtvis skattebetalaren. Merparten av skatten som betalas in går redan till kvinnor i högre grad än män enligt en studie av Gunnar Brådvik som man kan läsa via länken här under. Frågan blir alltså om kvinnor ha än mer på mäns bekostnad och hur rättvist det är? En fråga som debattörer som Kajsa aldrig ens frågar sig!

Gunnar Brådvik: Kvinnorna välfärdsstatens vinnare

Debattörer som hon får det alltid att framstå som så ”fint” och ”solidariskt”, men när man skrapar på ytan och ser det för vad det är så blir bilden en annan. Det är inte solidariskt att någon annan betalar åt er. Inte heller är det solidariskt att den gruppen som faktiskt betalar mindre i skatt och som får mer av välfärden, också är den som nu ska ha än mer av kakan. Socialism och solidaritet handlar tydligen idag om att kunna kapa åt sig mest av välfärdskakan gärna också på andras bekostnad!

Och det är väl det som är typiskt för debatten av idag, man förutsätter bara att de stekta sparvarna ska flyga in just i den egna munnen. Alla ska ha sin del av kakan och det är alltid de egna behoven som tycks vara de viktigaste. ”Vårt” eller ”mitt” behov har helt enkelt blivit primärt. Så mycket för ord som solidaritet som ju annars är så vanliga ifrån samma led som nu istället talar om den enskildes behov.

Skulle någon knäppgök till politiker alltså ta upp den här frågan och omsätta den till ett förslag är jag inte övertygad om att rakbladen som exempel längre bara är ett dåligt skämt för att travestera med debattörer som Kajsa. Det kanske till och med är dags att skapa en mansrörelse som bland annat har sådana här icke-frågor på sin agenda, frågor som annars är att betrakta som ironi och/eller parodi men som nu borde omsättas i seriösa förslag.

Tyvärr har ju det svenska politiska klimatet nått så låga nivåer att förslaget mycket väl skulle kunna tas upp av ett eller flera partier, särskilt de på vänsterkanten, för att göra symbolfrågan till plakatpolitik. Sjukdomstillståndet har tyvärr nått så dramatiska nivåer och jakten på en valvinnare är säkert också drivande. Foto: By Tess Gruenberg – Flickr: Insanity, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=32728722

Inte mig emot, efter flertalet innehållsmässigt liknande artiklar (NA; Archive-länk) där samma krav (Nyheter24; Archive-länk) framförs, är det kanske dags att också försvara männens intressen. Solidaritet betyder alla ska ha lika god möjlighet till allt det andra har. ska det vara så svårt att förstå innebörden av ord man själv dessutom använder rätt flitigt?

Löjesguiden nominerar idag den moderna feminismen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som era debattörer få orättvisan att framstå som så rättvis. Ni omskriver det som egentligen är en skattemässig omfördelning till er fördel som ”gratis”. Ja ni får till och med solidaritet att se ut att handla om helt andra saker än ordet egentligen betyder utan att det väcker anstöt……i de egna leden. I andra led kan jag lova att det gör det som i mitt. Det gör er till urstarka kandidater till priset.”

Dubbla roller

Dubbla roller kan fungera om man vet gränsdragningen. Det kan fungera om man kan hålla isär de uppgifter man är satt att lösa. Det måste också finnas ett regelverk som alla respekterar och följer, annars gör alla som de själva vill. Man börjar helt enkelt sätta sina egna regler och snart är allt anarki.

Men det fungerar däremot inte om man blandar ihop rollerna, inte förstår var gränsen går eller rollerna är så motstridiga att intressen hela tiden kolliderar. Det är där som fackförbundet Kommunal nu har gått fel i det ormbo av dumhet som utspelas för öppen ridå.

Kolliderande intressen är som krockade bilar, det slutar aldrig på bästa sätt. Fackets problem är att man sitter på två stolar, en där man agerar fack och en där man agerar arbetsgivare med ägarintressen. De två kolliderar mest hela tiden och nu ser vi resultatet Foto: Wikimedia Commons

Kommunal är som alla fackförbund satta att tillvarata sina medlemmars intressen. Istället har man delvis satt sina egna intressen före medlemmarnas när man har skänkt lägenheter till höger och vänster. För det är inte undersköterskan eller parkarbetaren som har fått lägenheter i Stockholms innnerstad, det är redan välbetalda sossetoppar som har fått ta del av den ynnesten. Ändå är det just medlemmarnas inbetalade pengar som har gått till inköpen av fastigheterna.

Men statsråd är fattiga människor, de är ju inte mer än ynka 127.000 kronor i månaden att de måste ta till så drastiska metoder som att fråga kontakterna inom facket. Inte kan väl Margot eller Annika tvingas att köpa sina lägenheter, klart de ska ha en på Kommunals medlemmars bekostnad. Allt annat vore väl en anomali i både fackföreningsrörelsen och inom Socialdemokratin. Att få tränga sig i bostadskön tycks också vara normalitet trots Margots bedyranden.

För trots hennes ilska över ”lögnerna” och ”den vilseledande informationen” som hon tycker sig ha fått kan det väl ändå inte vara så att hon tror på detta själv. Hon tror hon har fått garantier att hon inte har trängt sig i bostadskön. Frågan är dock om hon ens själv tror hon inte har gjort det om man får en femma i Stockholms innerstad genom att ringa tre fyra telefonsamtal till Kommunals ordförande?

De dubbla rollerna här är att samtidigt som man sa ta tillvara medlemmarnas intressen så passar man på att tillvarata andras i högre grad. Det är möjligt tack vare att man samtidigt som man är fackförbund är man fastighetsägare. Ja, man är till och med så duktiga kapitalister, något man annars kritiserar starkt, att man äger en flott restaurang på en av stadens mer fashionabla adresser. Det var ju på samma restaurang – Metropol – som hela skandalen inleddes.

Det är ingen skillnad på den bild som ges av kapitalister och folk från arbetarrörelsen. I slutet av dagen handlar det om att se till att gynna sig och de sina först sist och alltid. Fackföreningsrörelsen i Sverige är kapitalägare, arbetsgivare och förvaltare av kapital för egen räkning Foto: Wikimedia Commons; Pyramid of Capitalist System

I och med att man äger sådant som restauranger och fastigheter hamnar man i nästa fälla. Samtidigt som man är fackförbund är man arbetsgivare. Två intressen på olika ändar av skalan. I ena stunden är man ”solidarisk”, i nästa är man hårdför för att värna sina intressen och maximera vinsten som vilken annan ärkekapitalist som helst. Facket har alltså förvandlats till en organisation baserad på hyckleri och det är det vi nu ser.

För facket är precis som romarrikets Janus – de har båda två ansikten. Ett utåt som talar vackra ord som ”solidaritet” och ett inåt som talar om maximering av vinst och hur man ska kunna gynna sig och de sina. Av naturliga skäl talar man inte utåt om den sista biten, det vore inte bra för imagen. För image är allt det är när allt kommer omkring. Facken kan till och med vara de värsta av arbetsgivare tänkbara.

Jag tänker på mitt egna tillfälliga uppdrag jag hade för tjugo år sedan på Fackförbundet KTK (Kommunaltjänstemannakartellen). Där fanns en äldre man som arbetade i ett arbetslöshetsprojekt som förbundet tjänade pengar på från Arbetsförmedlingen. En dag anställer mannen en gammal bekant utan att berätta att bekantingen hade en ”historia”. Snart hade vännen börjat skåpsupa vilket lastades båda personerna.

De fick till sist båda avsked på grått papper. Mannen som hade handlat i god tro knäcktes totalt och gick så småningom en för tidig död till mötes. I det här fallet agerade facket cyniskt och hjärtlöst utan moraliska betänkligheter. Allt snack om ”solidaritet” var som bortblåst. Hela historien lämnade en fadd smak i varje fall i min mun.

Facket har två ansikten – ett utåt och ett som man inte skyltar med eftersom det förstör deras image. Bilden av dom som kapitalister, kapitalförvaltare och egendomsinnehavare passar inte in när man ska tala om ”omoralen” hos andra Foto: ”Janus-Vatican” by Fubar Obfusco – Foto taken himself, upload to English wikipedia by Fubar Obfusco. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Men den fick mig också att se igenom hela detta lapptäcke av marknadsföring från Socialdemokraterna och arbetarrörelsen. Deras rätta ansikte är inte alltid det av solidaritet. De ger också en bild av en djupt korrumperad rörelse som ser det som sin främsta uppgift är att förse sig och de sina med det bästa livet kan erbjuda. Bloggen Fnordspotting har också skrivit om arbetarrörelsens skeva självbild.

Middagar och sprit på medlemmars bekostnad. Porrklubbsbesöken får man tala tyst om för man är ju feministiska i rörelsen. Man fixar snabbt lägenheter åt sig och sina barn på gatuadresser de flesta av medlemmarna får nöja sig med att gå på. Det här är inget nytt och det kommer säkert att dyka upp igen. För så länge man sitter på två stolar och har dubbla roller är gräset alltid grönare på andra sidan staketet.

En sista tanke riktar sig till svensken. Är det inte dags snart att inse allt som arbetarrörelsen står för, eller snarare inte står för, och kanske låta bli att rösta på något som kan bete sig så här för lång tid framöver? Socialdemokraterna har än en gång visat varför de är slut som parti. Också arbetarrörelsen i övrigt har visat varför deras grundmurade rykte som totalt korrupt är välförtjänt. Det är läxan till svensken att lära in, inte att vi ska fortsätta att rösta på dem igen och igen.

Dags att sluta marschera till Socialdemokraternas locktoner svensk! Det är ändå rätt falska toner som kommer från deras håll och nu har vi dessutom facit rakt framför näsan. Foto: ”DogParade30Dec07BariSnare” by Infrogmation of New Orleans – Photo by Infrogmation. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag smått förtjust arbetarrörelsen och Socialdemokratin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Arbetarrörelsen arbetar nog mest med sin egna undergång så länge man inte förstår att välja en roll istället för att likt en förklädd gud iklä sig två. Visst är det lönsamma investeringar ni gör, men det lockar också in i affär efter affär som är mer och mer tveksam. Den senaste är inget undantag, tvärtom visar den bara hur djupt korruptionen i arbetarrörelsen faktiskt har sjunkit. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

Öppna ögonen!

Inget gör mig mer förbannad än människor som inte ser, hör eller reagerar utan bara fortsätter ett destruktivt beteende trots att facit hänger rakt framför dem. Om de är i panik, chock eller annat vanmäktigt tillstånd är det förlåtligt, men när vuxna människor utan detta på fullaste allvar fortsätter så måste man börja ifrågasätta. Min indignation bottnar i att fortfarande trots alla tecken på sossarnas genomklappning fortsätter 26 % att stödja dem, 26 %! Hur tänker man då?

Dagens blodtryckshöjare från den sämsta regeringen landet någonsin har sett, handlar åter om hur man nu skär vi välfärden för att kunna ha råd med flyktingmottagandet. Tyvärr handlar det inte om att skära i bidragsregnet där det behövs. Nej nu vill Magdalena Andersson skära i assistansstödet för landets handikappade. Inget är bestämt men orden är uttalade, resultatet lär inte bli en vacker syn.

Blodtrycksmätare rekommenderas om man vill begrunda finansministerns utspel, allt annat är hälsofarligt. Så är också de nya förslag som lanseras i besparingarnas spår. Hela regeringen är faktiskt hälsofarlig så låt oss byta ut den nu Foto: Wikimedia Commons

Om hon hade sagt att barnbidrag inte ska utgå till höginkomsttagare hade jag inte beklagat mig. Hade det varit skolskjuts i tätort med taxi där det går lokalbussar hade jag sagt ”jättebra”, men nu är det handikappade vi talar om. Magdalena Andersson sätter därmed världsrekord i osmakligt beteende. För än så länge är förslaget bara ett förslag, inte ett fullbordat beslut och därmed är det bara ett beteende.

Ni med hjärtat till vänster borde verkligen tänka efter. Kan man stödja en regering vars uttalade mål är att slå mot välfärdens kärna men som samtidigt för sig med fagra ord om hur man är den enda garanten för just det man nu river ned? Det är ju trots allt inte solidaritet att nu ens skicka ut en trevare om att nerprioritera de svagaste och mest hjälpbehövande i samhället.

Paradoxen är total och det hyckleri som nu öppnas upp för borde få den mest luttrade att ta sig för pannan. Återigen, förlåt mina indignerade ord men jag känner mest att nu får det lov att vara nog. Den mardröm Sverige genomlider är just något av ett nationellt trauma och det är en ”solidarisk regering” som har satt denna inkompetensorgie på kartan.

Regeringen borde förstå att det är dags att kasta in handduken när Jackie Chan ser ut så här Foto: Wikipedia

Okej, jag har lugnat mig och nu tar vi varför jag skriver som jag gör. I mitten av förrförra veckan öppnade alltså Magdalena Andersson upp för möjligheten att skära i assistansbidraget för landets handikappade. Du kan läsa om det via följande länk från Aftonbladet (unvis.it). Själv börjar jag hyperventilera av ren vredesmod bara jag tänker på något som liknar hennes förslag.

Landets handikappsorganisationer var naturligtvis snabba med att protestera, men på sitt vanliga svenska vänliga sätt vädjade man. Jag är inte längre säker på att de här idioterna i regeringen ens lyssnar så vädjan är godhjärtad men lönlös är jag rädd. Så cyniska är numer Socialdemokraterna och har kanske alltid har varit det. För återigen, kan man kalla ett parti vars representant kastar ut ett förslag som detta ”solidariskt”?

Senare kom en fördjupande förklaring från finansministern och också förnekanden från socialminister Annika Strandhäll, men är detta verkligen att lita på? Jag tror snart inte på ett ord som regeringen säger så tyvärr, min tillit är lika förbrukad som den här regeringen är. Dessutom kunde uttalandet från finansministern uttolkas som ett fortsatt försvar för linjen hon redan hade slagit in på. Lite statistik och skrift som är läsvärd i ämnet hittar du på bloggen Solrosupproret.

Fler bord uttrycka sig så här när ett så lågt förslag väcks. Det är dags att inse fakta svensk, du betalar men de som bör få ta del av det får allt mindre Foto: Polyvore

Socialdemokraterna har alltid gjort ett paradnummer av att de och bara de står för solidariteten. Möjligen får miljöpartiet och vänsterpartiet vara med och sola sig i den glansen men Allliansen till exempel är ju ”hjärtlös”. Vad kan man då kalla Magdalena Anderssons utspel om inte hjärtlöst? Ord som ”känslokall”, ”råbarkad” och ”empatilös” poppar upp men det finns ett problem också i det.

Socialdemokratin har nämligen patent på ordet ”solidarisk”. Man ser sig själva som den enda kraften som är förmögen till denna känsla, men är den bilden sann? Knappast efter Magdalena Anderssons utspel! Och där har vi pudelns kärna, Socialdemokraterna klappar sig mer än gärna själva på axeln hur ondskefulla de än är, men kallar andra ”hjärtlösa” för betydligt mildare saker. Hyckleriet är ett faktum.

Men också Magdalena Andersson kanske är delvis utan skuld. För gräver man i det här är det bilden av den galopperande kostnadsökningen för migrationen som står i fokus. Den är knappast planerad, tvärtom är den plötsligt påkommen. Men den är också villkorad av Miljöpartiet som helst ser att vi tar hit hela världen och fler. Dags med andra ord att säga upp samarbetet med dessa. För vad har deras tvingande inställning lett till?

Alltid när man gräver lite djupare i mysteriet regeringen hittar man samma orsak – eftergifterna för samarbetet med v och mp. Kanske dags att omvärdera detta Löfven? Foto: Wikimedia Commons

Skattehöjningarna har varit aviserade länge så effekten där kan möjligen vara de förslag som är nytillkomna som har talats om i dagarna. En sådan är bankskatten som SVD Näringsliv har skrivit om i följande archive-länk. Slutnotan för den lär hamna i alla bankkunders knän dvs var och en av oss. Vi lär kunna se det i form av ökade avgifter för ingen ska inbilla mig att bankerna frivilligt upplåter sina vinster till Magdalena av pur snällhet.

Nedskärningar är däremot en sådan effekt. De flesta av dessa har ju kommit i kölvattnet på kostnadsökningarna för migration och sjukskrivningstalen och här är assistans-bidragsutspelet ett i mängden. En annan effekt är att Magdalena Andersson nu dammsuger upp pengar som lån för att täcka kostnaderna för alla underskott både migrationen, sjukskrivningen och Anders Borgs nedärvda underskott orsakar.

Pengarna går alltså inte till samhällsinvesteringar utan till underskott orsakade av dessa de uppräknade skälen! Mer om detta har Fnordspotting bloggat om. Bara av den orsaken borde vår nuvarande regering alltså avsättas. Att låna pengar till underskott orsakade av dålig eller bristfällig politik istället för att investera dessa i samhällsbygge är omöjligen annat än destruktivt.

Vi kanske tror att vi kan bada i pengar, så är nog inte fallet. Numer lånar Sverige pengar för att ha råd med alla utgifter, lån som inte går till samhällsinvesteringar utan löpande utgifter. Foto: The Guardian

Men hennes utspel visar också en annan sak som är betydligt mer allvarlig. Socialdemokratin med Löfven i spetsen administrerar idag en nästan medvetet planlagd nermontering av välfärden för att kunna få till samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Istället för att överge dessa två extrempartier, är man alltså villiga att spela poker med välfärden som insats. Våra pengar är deras pengar och vi ska inte tro för en sekund att vi ska få något för våra surt förvärvade slantar.

Ett smaklöst förslag från en fullständigt förbrukad regering är resultatet. Det enda problemet är att den här statsledningen inte förstår det själva, de lunkar vidare som om inget har hänt. Och så gör tydligen också flertalet svenskar. Novus senaste mätning som kom för tre veckor sedan visade en Socialdemokrati som har parkerat på 26 %!? Mp och V har vardera 6,6 %.

Jag vill gärna försöka respektera andras ställningstagande, men efter uttalandet från Andersson vet jag inte om jag kan. Socialdemokraterna borde logiskt sett ha under noll i sympati i mina ögon. Miljöpartiet borde vara bortanför räddning men ökar med 0,7 % i väljarbarometern från Novus. Den här regeringen borde med andra ord vara slut, men är ändå förvånansvärt stabil. I mina ögon igen, är detta den värsta regeringen vi har haft så länge jag har levat och det är rätt länge. Så hur förklarar man något så ologiskt?

När till och med förvirringens okrönte mästare Löfven ser så här förbryllad ut bör man nog ta sig en funderare om det här är värt att stödja. Dags för kursändring Sverige! Foto: Aftonbladet

Landets regering har ingen kontroll på i stort sett något men fortsätter att hålla sig någorlunda i opinionen, det är dags för eftertanke och omvärdering svensk! Dags att se Socialdemokraterna för vad de egentligen är, inte vad vi tror att de är. Det är också dags att klippa navelsträngen till omöjligpartiet Miljöpartiet därför att deras verklighetsfrånvända agenda håller på att haverera vad som har tagit generationer att bygga. Dags för kursändring med andra ord.

Löjesguiden nominerar idag nästan lakoniskt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Behövs det en sån längre?”.

(S)olidaritet (V)ar Det Ja

Den här valrörelsen har varit ett enda långt exempel på marknadsföring. ”Närodlad Politik”, vad säger det? Ingenting om sakfrågorna i varje fall. I andra fall har det hetat ”Vård, Skola och Omsorg” som har trummats in i våra medvetanden, en fråga som har blivit livsavgörande för vänsterkrafter i landet. Man vill framställa sig som solidariska och medmänskliga, det har varit hela poängen. Men det är heller inte alltid som denna bild är sann. Vi har ju sett exempel på vad delar av samma vänster är kapabel till när de har hotat meningsmotståndare, smetat ner desamma i tidningsartiklar och mediereportage, kartlagt människor med annorlunda åsikter för att de har ventilerat dessa och till sist ställt till med lite hederlig revolutionärt uppror i form av kravaller. Motsatsförhållandet borgare = Okänsligt odjur Socialdemokrat/Miljöpartist/Vänsterpartist=Finkänsliga och lyhörda är en bild som är långt ifrån sann. Det visar inte minst dagens exempel som är hämtat från den ”solidariska” ”arbetarstyrda” kommunen Södertälje.

Södertäljes stadsvapen föreställer helgonet Sankt Ragnhild, men är ledningen helgon?

Om man som jag dagligen snabbt går igenom en del av nyheterna från landet i stort, hittar man ibland en del guldkorn. Från Södertäljeposten kom följande nyhet in. Ett exempel på inte bara hur lite solidaritet betyder för dagens vänster, nej också ett exempel på ett misstänkt maktmissbruk. Låt oss börja historien.

Solidaritet i praktisk handling? Artikel från Södertäljeposten 140925

 I Södertälje styr V, Mp och S i en ohelig allians som har gjort att de har kunnat utöva maktmonopol i decennier. Ett faktum som har lett till exempelvis hög skatt, faktiskt ett av Stockholms läns högre skattesatser. Ändå hittar man åtminstone ett fall (ett fall för mycket!) där kommunens tveksamma metoder syftar till att spara in pengar på den enskilde. En metod den politiska retoriken alltså påstår bara händer i en borgerligt styrd välfärd, ett skrämmande påstående efter följande historia.

Julia är förståndshandikappad, det innebär att hon rent utvecklingsmässigt står på ett barns nivå. Det innebär många saker som sätter p i vardagen. Hon förstår inte vad hon själv säger och konsekvenserna av detta, hon kan få panikattacker särskilt över förändringar i vardagen och hon måste därför ha ständig tillsyn, hon förstår inte begrepp som tid och rum och hon kan inte ta hand om sina vardagliga behov. Ett klassiskt fall där insats alltså borde vara självklar, men inte i fallet Södertälje. Istället inträffar följande historia.

Boel Godner (S) är Södertäljes kommunalråd Foto: Östran

Julia fick assistansstöd, dvs hjälp i hemmet som fanns dygnet runt – allt för att hon skulle kunna ha det egna boendet hon hade sedan ett par år. Efter en tid blev hon dock lämnad ensam, hon hittades rödgråten och frusen av en granne som tog henne till statdshuset i stan. Efter händelsen bestämde sig Julias föräldrar för att hon i varje fall tillfälligt skulle flytta hem. Beslutet bidrog till att Julias föräldrar nu var ansvariga för dottern och hade därför också vårdnadsansvaret, dvs de var nu tvungna att sköta dotterns dagliga vård. Detta gjorde att ingen av de båda nu längre kunde jobba som normalt, de hade ju nu dygnet-runt ansvar. Södertälje kommun ville nu skjuta över allt ansvar även i en juridisk mening på föräldrarna och påbörjade därför en utredning. I denna intervjuades Julia utan biträde eller föräldrar närvarande trots att hennes tillstånd INTE medger att man förlitar sig på svaren. Hon får frågor om vad hon klarar och inte klarar av i vardagen, saker som hon inte är kapabel att avgöra. Ändå blir svaren en del av grunden i den utredning som senare läggs fram. Till sist går vårdansvaret över till föräldrarna, ett beslut som alltså bland annat  hennes svar låg till grund för.

Handikappshjälpen har delvis krackelerat, mycket pga kostnader Foto: Aftonbladet

Föräldrarna försöker nu få beslutet ändrat men upplever att man möts av den kalla handen av kommunens ansvariga tjänstemän. De valde därför att ta kontakt med en advokat som skulle föra Julias talan. Madelen Rosblom blev Julias nya taleskvinna. Att det juridiska ombudet förde Julias talan berodde på att hon i juridisk mening inte är omyndigförklarad. Det första hon gjorde var att upprätta en fullmakt som gav henne rätten att föra Julias talan. Väl framme vid ett senare möte med kommunens ansvarige tjänsteman, möts dock också hon av kalla handen. Anledningen är att tjänstemannen utan juridisk prövning, underkänner fullmakten och därmed Madelen Rosbloms rätt att föra talan i ärendet (!!!!!!?). Hon utestängs därför från mötet. Ett beslut som är ytterst tveksamt om tjänstemannen ens kan ta, eftersom endast en domstol kan underkänna ett ombudsförhållande. Det skulle eventuellt också kunna strida mot förvaltningslagstiftningen paragraf 9.
Tjänstemannens förklaring lyder att denna inte är beredd att sätta sig i ett möte med Madelen Rosblom (!!!!!?????????). Denne väljer dessutom medvetet (?) att missuppfatta ett ombuds roll i processen och dennes rätt att närvara.

Ett ombuds roll är att jämna ut styrkeförhållandet mellan parterna Foto: Apbco

Konflikten och motsättningen mellan parterna får nu snabbt en ny dimension. Tjänstemannen hävdar plötsligt att Julia, som inte är kapabel att ta egna beslut, inte kan utse ett ombud – hon är ju inte mogen den uppgiften. Julia är däremot enligt kommunens tjänsteman kapabel att svara på frågor hon inte kan svara på och i de svaren göra bedömningar hon inte heller är förmögen att göra. En ganska snäv tolkning som bara en part kan vinna på med andra ord.

Hur hela den här historien slutar vet ingen, några slutgiltiga beslut är ännu inte fattade. Klart är dock att när pengar står på spel, är alla medel tillåtna. Till och med när man är (S)olidarisk är det inte alltid man kan låta bli att trampa folk på tårna och ta beslut som inte alltid står i överensstämmelse med lagars intentioner. Det är med andra ord långt ifrån ord till handling emellanåt.

Byråkrati kan vara fyrkantigt och tveeggat – Bra, men också dåligt

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Socialdemokratin och Södertälje Kommun till priset ”Foliehatt of the Year”. Nomineringen för sossarna lyder: ”För er förmåga att demonisera och samtidigt skapa hyckleriets högsäte i den välfärd ni både hjälper men ibland stjälper, nomineras ni till priset.” Nomineringen för Södertälje Kommun lyder: ”För ert uppvisade förakt för rätt och rättvisa men förmåga att ge sken av något annat än det som ges vid handen, nomineras ni till priset.”