Mitt i Stockholm ligger det så omhuldade slussen. Där Södermalm slutar och Gamla Stan väljer att spegla sig i det mellanliggande vattnet, tronar detta arkitektoniska mästerverket. När platsen byggdes var det ett under av ingenjörskonst med sina av- och påfarter för bilar och bussar i alla riktningar, gångstråk med affärsliv och t-baneknutpunkt. Nu vittnar platsen om långt gånget förfall och ren nedgång. Pissdoften står som en vägg där folk en gång flanerade, betongblock faller ner där människor idag ska gå och hela skiten håller på att sjunka ner i den dy det hela står på dvs Mälarens sjöbotten. När man byggde sitt storstadsmonument missade man nämligen en avgörande punk, att påla på ett sådant sätt att det också kunde fortsätta att stå. Vad heter lösningen då? Tydligen att låtsas som ingenting och tro att det ofixbara ska kunna fixas. I varje fall om man får tro stadshusmajoriteten ledda av socialdemokraterna. Mer om slussens förfall och vårt medborgerliga lyckorike på bloggen Cornucopia?.
Bärande delar som spricker är vardag på Slussen av idag Foto: Yimby
Redan strax efter att bygget stod klart på 30-talet, började symtom på förfallet visa sig. Pålningen som gjordes med en då vedertagen teknik (Frankispålning) visade sig inte hålla måttet då Mälarens lerbotten var ovanligt mjuk. Den gick ner så långt i skikten att pålningen var i stort verkningslös. Allt sedan dess har alla varit ense om brådskan i att göra något, alla utom politikerna som likt sin vanliga natur har bjäbbat som små chihuahua-hundar. Snart var den politiska låsningen total och har varit det ända sedan dess. I dag har det gått så mycket prestige i frågan att vare sig politiker eller aktivister tycks leva i verkligheten. Till vänster tycks den förhärskande tesen vara att det som inte längre går att rädda ska räddas. Allt för att symbolfrågan Slussen ska bli den enande punkten för den disparata röra som styr i Stockholms stadshus. Också därför att jag misstänker att sossarna ser slussen som ett monument över sin egen storhet och symbolen över en tid då de kunde härska med oinskränkt makt.
När debatten blev ett hundslagsmål hette förloraren Slussen Foto: Nyhetsverket
Idag har förfallet nått en sådan grad att de som kan helst undviker det som har blivit en symbol för ett misslyckande istället för tvärtom. Det som en gång definierade platsen i positiv bemärkelse, har nu slumrat in och sjunker sakta ner i den lervälling den står på utan hinder. Sättningssprickor, sönderrostade armeringsjärn som blottlagts och nedfallna bitar av betong är tillsammans med pissdoften det enda som har dröjt sig kvar. Det tillsammans med drömmarna om det förgångna som t ex Miljöpartiet och Fi sysslar med andas den politiska opportunism som också har smugit sig in. Resultatet blir att de rätta åtgärderna lyser med sin frånvaro. Att riva hela skiten är faktiskt det enda rätta men ingen vill se det. Istället hänger sig partierna i stadshuset åt en hängiven dans kring den förlegade synen som nu har gjort att allt arbete som har påbörjats istället har avstannat. Förloraren heter Stockholmare men det bryr sig inte majoriteten om, de är fullt upptagna av att dansa kring idén om det förgångna. Läs mer om de aktivistgrupper och deras minst sagt ohederliga argumentering på bloggen Yimby som handlar om Stigbergsgruppen.
Gårdagskramare som Stigbergsgruppen brukar inte förstå förändring Foto: Ink361
När Slussen en dag så sjunker ner i blåleran kan de ju alla stå där och i kör säga ”Det hade vi ingen aaaaaaning om”. Jag tror trots det att just detta är den enda framkomliga vägen. Skit i att göra något, låt fanstyget sjunka ner i bottenslammet utan att någon lyfter ett finger och ställ till sist de skyldiga inför rätta. Är de redan döda ställer vi partierna inför rätta. Är de nedlagda ställer vi istället deras barn eller barnbarn inför rätta. När vi börjar få betongblock i huvudet är det nämligen det som kommer att hända. Den dagen ingen längre går säker kommer väl för första gången folk att börja fundera och reagera. Annars tycks ju gemene man mest vara så luttrad att de inte längre ens piper. Eller för att göra saker än värre så kommer de väl att rösta på de berörda partierna för en mandatperiod till. Låt Slussen helt enkelt bli ett mausoleum över sossarna där vi kan gå som i ett museum. Här kan vi inandas pissdoften och minna oss tillbaka till en svunnen tid när partiet och staten var ett. Vi kan också flanera mellan de nedfallna betongklumparna och drömma om ett bättre samhälle som bara sossar kan förse oss med. Allt medan vi som fortfarande reagerar reser en minnessten över den socialdemokrati som för länge sedan gick vilse bland de politiska grynnorna och tanken om makten i evighet amen.
För mer information om den lögnkampanj som har förts mot det nya förslaget, läs följande inlägg på bloggen yimby igen där man har en artikel om alla myter ikring projektet.
Gör mausoleum av Slussen över sossarnas nedsjunkna visioner Foto: Opentravelinfo
Löjesguiden vill med denna artikel nominera Stockholms stads majoritet i stadshuset till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset därför att ni med en osviklig förmåga bevisar att plakatpolitiken fortfarande är den vägledande. Idiotin får gå före realpolitik för att tillfredsställa en liten men högljudd opinion vars enda syfte har varit att skydda marknadsvärdet på sina egna fastigheter på Södermalm och i Gamla Stan. Inte en enda gång har ni tänkt på medborgarnas väl och ve och offrat hela frågan i särintressets namn. Därmed har ni visat för hela Stockholm att ni inte längre förtjänar att inneha makt över huvud taget.”
Till sist ytterligare en länk till bloggen yimby som berättar hur sossarna blåste Stockholmarna, en förskräcklig läsning.
Löjesguiden 