Vänsterpartiets och kampen mot verkligheten

Vänsterpartiet genomgår darrningar av harm efter EU:s toppmöte med Turkiet om migrationen till Europa. De är ju också ett av de partierna som helst ser en oändlig invandring som en möjlighet snarare än ett problem. Det infekterade läget har till och med fått så oanade konsekvenser att partiet talar om att bryta delar av samarbetet med Socialdemokratin och Miljöpartiet, främst är det vårbudgeten och budgetarbetet (DI; Archive) man skjuter in sig på.

För att få som man vill i förhandlingarna och sätta press på regeringen om migrationen har Vänsterpartiet nu börjat sikta in sig på vårbudgeten och hotar att inte längre delta. Det borde vara goda nyheter eftersom de ändå inte har något att bidra med vad gäller bra politik Foto: By NATO Training Mission-AfghanistanSSgt Sarah Brown/NTM-A Public Affairs – Afghan National Army soldiers train on heavy weapons, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27234624

Men skulle Sverige verkligen sakna dem om de skulle säga upp allt samarbete med regeringen? Det får naturligtvis var och en svara på, men för min del är svaret ett rungande nej. Jag kan helt enkelt inte för mitt liv ens se varför de skulle ingå ens som stödparti till regeringen. Partiet är ju helt enkelt fullständigt ute och cyklar i de flesta frågorna.

Mammografi till kvinnor är en bra sak, det säger jag inget om. Att öka denna så fler kan räddas säger jag knappast heller nej till men tänk om män fick samma resursökning. Män drabbas av prostatacancer vilket är den cancerform som ökar (Doktorn) mest och också den som skördar flest offer. Det är dessutom den vanligaste (Cancerfondens hemsida) cancerformen sett i absoluta tal. Ändå tycker Vänsterpartiet att det är rättvisa att enbart skjuta till pengar till kvinnors cancer.

Hade båda könen fått resursförstärkningar i cancervården hade de kunnat stoltsera med titeln ”rättvisa” men som det nu ser ut kommer allt sånt tal på skam. Det kommer än mer på skam när man betänker att partiet lägger förslag som avgiftsfri tandvård för yngre upp till 23. Sämre tandhälsa kommer med ökad ålder och ju mer arbeten som måste göras desto dyrare räkning. Istället ska i Vänsterpartiets värld de med egna högre utgifter, var de som betalar för dem som borde betala ur egen ficka.

När man till sist föreslår och får igenom avgiftsfri hälso- och sjukvård (Vänsterpartiets partiprogram ”Vänsterpartiet Gör Skillnad”; Archive) för patienter över 85 är måttet rågat. Tittar man på medellivslängden (SCB) i Sverige är den 84 för kvinnor och 80 för män. Reformen missar alltså de allra flesta och är mer trolig att gynna kvinnor än den gör samma sak för män. ”Rättvisa” är alltså åter inte ordet denna samling människor bör använda sig av.

Orättvisa och missförhållanden måste diskuteras, inte sopas under mattan. Det är nog det enda jag har och Vänsterpartiet har gemensamt. Problemet är bara att ingen kan som Jonas Sjöstedt eller Vänsterpartiet se till att kväsa debatten. Foto: By OSeveno – Own work, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45893732

Integrationspolitiken i landet är något av en ödesfråga för framtiden. Den som inte vill eller kan bidra till en lösning, lär också vara den som ser till att vi för många decennier framåt kommer att ha problem. Det är den rollen Vänsterpartiet har i den misslyckade politik som hittills har präglat statsmaktens rätt fåfänga försök att få någon rätsida på saker och ting. Integrationspolitiken i landet har ju nämligen havererat och de politiska partierna, särskilt Vänsterpartiet, vill inte se verkligheten eller skyller fiaskot på varandra.

För så fort någon i debatten (Aftonbladet; Archive) lyfter fram obehagliga sanningar eller ser på verkligheten (Expressen; Archive) med andra ögon än det av partiet godkända synsättet, är de där med  stridsyxan (Aftonbladet; Archive) för att kväsa diskussionen. De enda som tjänar på deras handlande är naturligtvis SD. Det bli så när man lägger locket på all debatt och mer eller mindre kväser denna.

Vänsterpartiet kan möjligen i det korta perspektivet stoltsera som högborgen för pk-åsikter, men kommer vi att tacka dem när misslyckandena idag fortfarande är misslyckanden imorgon? Det är ju nämligen då vi kommer att få resultatet av dagens misslyckanden och det är då vi kommer att få börja betala priset för att Jonas och alla andra vare sig vill eller kan se verkligheten.

Nu försöker Jonas Sjöstedt delvis gjuta olja på den debattens vågor med ett nytt inlägg (SVD; Arichive) i SVD i integrationsdebatten. Han misslyckas dock redan i andra meningen och resten blir en såväl sorglig som meningslös läsning. För i citatet ”Däremot ska inte hedersfrågan användas för att i svepande ordalag angripa muslimer, invandrare eller vissa förorter.” visar han varför Vänsterpartiet är partiet som inte vill förstå verkligheten utan istället bekämpar den.

Det var länge sedan vi i Europa upplevde stening och andra hedersrelaterade straff. När de förekom var de inte ens hedersrelaterade. Ändå påstår Jonas Sjöstedt att man inte ska skuldbelägga de ställen där det förekommer som för att koppla den till hela samhället istället för till de ställen hedersrelaterade förtryck förekommer. Foto: Av Annibale Carracci – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=15385043

Fråga man sig var hedersförtryck kommer ifrån så blir nämligen inte svaret ”Sverige”, en sån förklaring vore mer än enfaldig. Istället är det tyvärr gamla traditioner från andra delar av världen som spökar till det och det enda sättet det har tagit sig hit på är genom invandring. Jag ser inte negativt på invandring tvärtom har det sina goda sidor, men denna tillhör inte den. Att kväsa den debatten och förneka sambandet är inte heller det något att eftersträva, släpp debatten fri Jonas!

Inte heller tjänar Jonas några politiska poänger i det längre loppet på att påstå att att man inte bara ska utmåla förorten som centrum för denna smutsiga sedvänja. Hittar Jonas hedersförtryck på Östermalm får han gärna säga att jag har fel, men under tiden hävdar jag med eftertryck att det finns övertygande bevisning om att han i vanlig ordning låter de ideologiska glasögonen skymma sikten för honom. Därmed drar han samma felaktiga slutsatser som vanligt.

Tvärtom talar både Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh om hur det är just förorten som är problemet, men också om hur de få svenskar som trots allt finns där reser hem till innerstaden så fort kontoren stänger. Sanningen är ju att vårt land är så uppdelat mellan olika befolkningsgrupper, att de till och med bor på olika ställen. Hur sunt det är visar sig snart när förorten skapar sina egna lagar. Så fort polis (SVT; Archive) finns på plats, ses de som ett hot mot den alternativa auktoriteten som är de som egentligen styr.

Det enda Jonas Sjöstedt har bevisat med sitt uttalande är att han inte förstår. Han förstår inte att förorten brinner därför att folk känner hopplöshet och saknar framtidshopp, mycket beroende på den under de senaste 20 årens bedrivna politik. Han förstår inte heller att andra krafter än det officiella Sveriges håller på att ta över. Han och hans partibröder och systrar väljer därmed att stoppa huvudet i sanden. ”Sanningen svider” brukar det ju heta, men sanningen är också att ingenting blir bättre av att förneka den.

Ingen, inte minst debatten, hjälps av att en sida antingen doppar huvudet i sanden eller försöker lägga locket på. Jonas Sjöstedt försöker med båda tricken i ett och gör sig därmed till strutsen i sammanhanget. Foto: Av Another Believer – Eget arbete, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=46492838

Han förstår alltså inte att grunden till problemet är att folk av ett visst slag bor på ett ställe, medan andra bor i andra kvarter. Inte ens när han själv flyttar till Midsommarkransen (Bättre Stadsdel; Archive) i Stockholm där 18 % röstade på Vänsterpartiet i det senaste valet, förstår Jonas Sjöstedt sambanden. Hans politiska kamp mot verkligheten den bara fortsätter. Också hans felaktiga utgångspunkter som ligger till grund för de felaktiga antagandena lyser igenom.

Jonas är dock inte ensam i striden mot verkligheten, till sin hjälp har han ett helt parti som med idog energi fortsätter att lägga förslag (Aftonbladet; Archive) på hur man ska fortsätta att fjärma sig från den. Nu är man till och med inne på ett så klassiskt kommunistisk område som hur man ska kunna ”uppfostra” och ”forma” medborgaren till att ”tänka rätt”. Behövs mer än så för att folk ska börja förstå?

Det otäckaste är dock i mina ögon inte deras värdelösa förslag, utan att de får lov att inverka på och medverka till regeringens politik. Det bästa vore om man helt enkelt uteslöt dem ur allt beslutsfattande, men så är alltså inte fallet. Tvärtom fortsätter både Socialdemokraterna och Miljöpartiet att alltmer också dom lyssna på Vänsterpartiets alla felaktiga antaganden om verkligheten. De formar till och med sin egna politik (SR; Archive) utifrån deras teser.

För också i regeringen finns en samsyn med Vänsterpartiet om att tvinga verkligheten att se ut så som man själv vill. Som alltid är det uppifrån kommande dekret (Aftonbladet; Archive) vars enda syfte är att styra medborgaren att bete sig på ett för de styrande – dvs Socialdemokraterna – önskvärt sätt. Här finns ingen plats för egna beslut eller personliga viljor, allt ska bestämmas av farbror sosse med samarbetspartier. För i slutänden betyder individen ingenting i vår fina fantastiska socialiststat.

Det dubbelt trista är att konstatera att också regeringen har samma syn på politisk styrning som Vänsterpartiet. Medborgaren ska styras till ett önskvärt beteende och ingen ska kunna komma undan när allt styrs uppifrån som de marionetter vi ses som. Foto: Av User:Nicolás Pérez – Nicolás Pérez., CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=69300

Löjesguiden nominerar idag slentrianmässigt regeringen men också Vänsterpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er envetna kamp mot verkligheten och till och med viljan att betvinga verkligheten för att den ska stämma med er världsbild är tecken nog. Men när man som inom Vänsterpartiet är villig att inte bara förvanska verklighetsbeskrivningen, utan också se till att andra inte beskriver den i debatten är ett nytt lågvattenmärke satt. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

Ett heligt mantra

Vård, skola, omsorg, vård, skola, omsorg, vård, skola, omsorg, vård, skola, omsorg, vård, skola, omsorg puh. Ja, ni känner säkert igen det – mantrat alltså. Vi har matats med det i så många år att en del faktiskt tror på det. Er tycker jag uppriktigt sagt synd om, jag skämtar inte, för ni betalar nämligen skatt i tron om att det verkligen går till just detta. Men förgäves, för era pengar går faktiskt till allt annat än just detta. Det har socialdemokraterna och miljöpartiet sett till, men mantrat det glömmer de inte. Det är ju framgångsrikt.

Ni kom ihåg hur det lät och fortfarande låter (Aftonbladet; Archive) kanske. Svinaktig-heterna visste inga gränser när de fula och hemska kapitalisterna var ute efter våra skattepengar. Roffarmentaliteten har ju inte eller hade ingen hejd. Fast vänta lite nu, samtidigt ska vi ha en välfärd och den grundas på ett välmående näringsliv bland annat. Och där gick ekvationen inte ihop för svensk vänster igen nä.

Men det är på fler sätt en rörelse där ord och handling inte står så vidare nära varandra. För skillnaden mellan Alliansen och Socialdemokratin på den här punkten är närmast hårfin. Skattepengar som fann sin väg ner i fickorna på hemska kapitalister, finner i högre grad sin väg ner i andra fickor (SVD Näringsliv; Archive) med Socialdemokratin vid makten. Det är som sagt lite roande att se hur människor i vårt land lurar sig själva och intalar sig saker som sen visar sig vara något helt annat.

Socialdemokraternas motsvarighet till reptricket är att hela tiden lyckas övertyga folk om det motsatta än det de har för avsikt att genomföra. Kalla det propaganda kalla det ren lögn men att titta bakom retoriken är viktigare än någonsin. Foto: Wikimedia Commons

Det blir i vanlig ”Solidarisk” anda ännu bättre när man läser om hur en nyanländ på två år kan spara 430 000 kronor (SVD; Archive) på en enda anställd. Så inte bara kostar detta av pengar som skulle gått till vård och skola och omsorg, utan det tränger undan andra grupper från arbetsmarknaden också. För ingen ska fortfarande inbilla mig att när en arbetsgivare får en subvention att de då av ren godhet anställer en annan som inte har lönesubvention. Det är alltså jobb som automatiskt går till en grupp och ingen annan.

Nu är det inte bara jobb som subventioneras för nyanlända. Också utbildningar (SVD; Archive) viks nu skattepengar för. Folk som har betalat skatt hela sitt liv i tron att det var till vård skola och omsorg får nu alltså ”glädjas” åt att pengarna hamnar i helt fel fickor. Den här gången är det utbildningsbolagen som kan glädjas åt håvorna. Var alla de som skrek om omoralen finns nu och var alla protesterande insändare till tidningarna finns kan man undra länge över.

Var finns alla in som indignerat talade om ”omoral” och ”skattepengar till skänks”? Här har ni ju ett jätteexempel på hur en regering skänker bort skattepengar dessutom med en utträngningseffekt på övrig arbetsmarknad. Men det kanske i vanlig ordning handlar om vem som står för omoralen. Är det Alliansen är det naturligtvis förkastligt, är det Socialdemokraterna är det ”fint”.

Låt oss inte låtsas längre utan tala om det för vad det är, det är Socialdemokraterna som är de som skänker ut dina skattepengar ingen annan. Så här har det sett ut i decennier och så här ser det ut nu. Medborgaren luras att tro på något som sedan blir något helt annat. Ett annat exempel är ju debatten kring pensionärerna.

Vår bild av andra länder som hades för pensionärer är mer och mer fel. Faktum är att våra politiker gör allt för att grusa också för denna grupp och då spelar tyvärr inte partifärg någon roll. Socialdemokraternas återinförande av den så kallade ”silverskatten” kommer att visa sig ödesdiger för flera grupper i framtiden Foto: By Rajarshi MITRA from Mumbai, India – away in silence!, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=46809362

Minns ni hur den lät? Det hette ju att pensionärerna drabbades av en extraskatt (C G Carlsson Blogg S-Info). Att det i själva verket handlade om en sänkning av skatten för löntagare därför att dessa var överbeskattade om man jämförde med pensionärerna kom aldrig på tal, en sån sanning (VLT; Archive) tål inte svensken. Inte heller att SD hejar på en högre skatt på löntagare än på pensionärer eller hur de vill finansiera andra reformer tål väl inte solens ljus.

Socialdemokraterna är till och med så ”solidariska” att de finansierar den nu sänkta pensionärsskatten som aldrig var någon högre skatt genom att höja skatten på alla som väljer att jobba efter 65. Har man alltså inte råd att pensionera sig för att pensionen är för dålig och därför väljer att jobba efter 65 drabbas arbetsgivaren alltså av en extra skatt på den anställde. Gissa vad som händer med den tjänsten? Fler som inte har råd att pensionera sig slås ut (JNytt; Archive) från arbetsmarknaden!

Detta sker dessutom i en tid då politikerna dagligen får larmrapporter om just denna grupp. De som snart ska eller redan är pensionerade blir allt fattigare (SVT; Archive), en trend som pågått sedan 2006 då ett trendbrott skedde. Morgondagens pensionärer kan se fram emot samma ”solidariska” öde. Regeringen är inte sena att spä på den trenden, genom att se till att färre får jobb efter 65 lär fler hamna i den fällan eftersom pensionssystemet gynnar den som jobbar längre. Nu blir det all oftare inte så och det lär sätta spår.

Larmklockan slår men samhällets svar är samma som alltid med gammalmodiga men väl beprövade lösningar. Att de kommer att hjälpa i det korta perspektivet men inte i det långa är inga bekymmer, det är ju solidariskt. Foto: Av Mariannemarianne – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=19570524

Låt oss sammanfatta det hela. Vi har alltså en regering som upprepar ett mantra gång efter gång som vi alla så gärna vill tro på. När det visar sig att pengarna går till en massa annat är vi inte sena att förlåta om det  är en sida som står för övertrampet, men inte om det är den andra. Inte ens när Socialdemokraterna i vanlig ordning tänjer på fakta till det mest liknar faktavärldens motsvarighet till Pytt i Panna protesteras det mot verklighets-
beskrivningarna.

Pengar som hamnar i fel fickor, folk som aldrig har betalat är de som får ut mer än de som har sett till att finansiera allt och till sist rena lögner för att förklara både det oförklarliga och oförsvarbara. Under tiden lutar det redan av slagsida drabbade skeppet och ingen tycks ens intresserad att göra något åt grundproblemen som att se över pensionssystemet t ex. Istället dansar statsmakten vidare i samma ystra dans kring pengarna och få är de som tidigare var så indignerade som nu ens piper ut en protest.

Jag tjatar om det igen och igen med den dåres envishet jag kan uppvisa. Men faktum kvarstår, det här landet skriker efter förändring, det gäller bara att lyssna på det språk som döljer sig bakom siffrorna. Att fortsätta som om inget hade hänt är faktiskt att döma det här landet till en långsam undergång. För varningstecknen finns redan, det gäller som sagt bara att läsa bakom all fakta och alla siffror.

Vissa saker är uppenbara, andra är dolda under ytan. Dags att börja skrapa på ytan och se det bakomliggande istället för den tomma retoriken som hittills varit så framgångsrik för Socialdemokraterna. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Socialdemokraterna och hela deras partiledning kollektivt till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Politik borde betyda att ta ansvar, när det istället handlar om makt och kortsiktigt populism är något helt galet i systemet. Ni har i praktisk handling visat att oansvar lönar sig bättre än ansvar. Det gör er till fullkomliga kandidater till priset.”

En yster dans

Det har dragit ihop sig till budgetförhandlingar när höstbudgeten ska formas. Som vanligt lär v och mp ha en diger önskelista med saker landet inte har råd med. Men vad gör väl det, skattebetalarna är ju så nöjda med att få betala men få allt mindre tillbaka i egen plånbok. Några av tokigheterna de två extremistpartierna står för har redan läckt ut och här kommer en liten odyssé genom dessa.

Låt dansen börja! Två småpartier ska nu i demokratins namn bestämma över alla som inte röstade på dem om medborgarnas pengar Foto: Wikimedia

Vänsterpartiet är de som har varit mest frispråkiga med sina krav, antagligen för att sätta press på regeringen. Man vill för det första subventionera tandhälsan från första krona till sista. Skattebetalarna ska därmed betala andras tandhälsa vilket ju är en underlig princip då man väl borde bära sin egna kostnad istället för andras.

Så här skriver partiet själva på sin hemsida:

• All tandvård subventioneras med 50 procent från krona 1. Med Vänsterpartiets reform blir Allmänna Tandvårdsbidraget (ATB) överflödigt och förvinner.
• Rätt till tandvård inom hälso- och sjukvårdsavgiften för ungdomar upp till 23 år
• Nationella riktlinjer för hur samarbetet mellan skola och folktandvård ska kunna öka. Mer rättvis fördelning av befintliga ekonomiska resurser i syfte att minska skillnaderna i tandhälsa i olika geografiska områden. Ökade resurser till kliniker med störst behov. Landstingen ska stimuleras att införa kariespreventionsprogram.
• Alla pensionärer ska erbjudas information om hur åldrandet påverkar munhälsan och sambandet mellan allmän hälsa och munhälsa. Ökade möjligheter till munhälsosamtal med tandläkare eller tandhygienist. Alla kommuner ska utse samordningsansvariga med kompetens inom tand- och sjukvård, med syftet att samordna tand- och sjukvårdens insatser och sprida kunskap till vård- och omsorgspersonal. Nationella riktlinjer ska upprättas för hur samarbetet mellan Folktandvården och äldreomsorgen ska se ut. Folktandvården ska ha ansvar för tandvård till äldre på samma sätt som för barn och ungdomar. Lagen om valfrihet ska inte få något utrymme inom tandvården för äldre och yngre patienter.
• Tydliga gemensamma riktlinjer utformas som försäkrar att papperslösa flyktingar som vistas i Sverige har tillgång till tandvård på jämställda villkor.

För det första står det ingenstans vare sig kostnad för förslaget eller hur det ska finansieras, den senare delen återkommer jag till. Ungdomar upp till 23 år ska betala lika mycket för sina tandläkarbesök som för läkarbesök. Varför ungdom under 23 år skulle utgöra en så behövande grupp att bara de ska få subventionerad tandvård förstår jag inte. Det är väl när man blir äldre som behovet och därmed kostnaderna ökar.

Information om hur åldrande påverkar munhälsa? Ja man får vara glad för det lilla men allvarligt talat informationen finns väl redan. Tänderna trillar ut eller blir kariesangripna i högre grad så vad finns att informera om mer än att kostnaderna åter skjuter i höjden när fler samordnare – läs byråkrater – ska anställas? Det bästa kommer dock sist. Här har vi en liten specialgren. Varhelst svensk vänster drar fram ökar byråkratin och därmed kostnaderna, för att inte tala om krånglet.

”Papperslösa” är dagens modeord för människor som vistas illegalt i landet efter att ha fått avslag på sina asylansökningar. Detta beror på att de i myndigheternas ögon är ekonomiska flyktingar, inte politiska eller religiösa som är de som främst har ett skyddsbehov. Dessa människor vill nu vänsterpartiet ge fri tillgång till tandvård på samma villkor som oss andra. Allt signerat skattebetalarna som än en gång är så villiga att hosta upp. Grattis, vänstern lever verkligen inte i verkligheten längre. Kanske har de aldrig gjort det, skillnaden är att nu har de chansen att genomföra det som borde ha glömts bort.

Extremerna i politikens värld är att när vissa bygger upp murar för att tjäna röstsiffror, river andra ner samma murar i ett annat land för att också där tjäna röstsiffror Foto: Aftonbladet

Dansen kring skattebetalarnas pengar går dock vidare med avstamp i debattartikeln i DN som publicerades första gången förra året. Där talas det om en extra miljard till sjukvården för i år men av väl valda skäl kommer den satsningen först nu. Främst ska dessa pengar gå till att återuppbygga det sossarna rev ner i början på 2000-talet – psykvården. Det kan ju förstås vara bra, men som vanligt finns en hake.

Om vänsterpartiet får som de vill ska dock pengarna i första hand gå till ungdomars besvär. En väldigt konstig tanke där! Skulle psykiska besvär och behovet av vård vara bundet till en viss ålder, men inte en annan? Kanske är jag en aning fördomsfull men jag som trodde att vård var till för alla medborgare. Här är det alltså inte så, utan istället är det en grupp som står som vinnare om förslaget går igenom.

Med utgifter kommer behovet av inkomster. Särskilt som Magdalena Andersson inte lyckas ens med konststycket att balansera en budget. Hon har nu lyckats driva statsfinanserna ner till ett underskott på 73 miljarder per år, mer om detta i SVD Näringsliv. För att inte hacka bara på Magdalena Andersson så är det så att delar av underskottet faktiskt ärvdes av Anders Borg som inte heller var särskilt intresserad av en budget i balans sista året.

Balans i statens finanser är förutsättningen för en sund statsbudget. Risken finns nu att allt går åt pipsvängen om inte någon sätter ner foten och stoppar de värsta inslagen. Om inget händer blir resultatet en ren cirkus Foto: ”SmirkusRolaBolaHandBalance” Wikimedia

Ekonomistyrningsverket som har till uppgift att förse regeringen med beslutsunderlag i ekonomiska frågor och värdera utfallet av den förda politiken genom att följa upp pengarna skriver i sina pressmeddelanden så här:

Underskotten i de offentliga finanserna är fortfarande stora trots regeringens föreslagna skattehöjningar. Det framkommer i ESV:s nya prognos. De ökade skatteintäkterna används i huvudsak till nya utgifter. Marginalerna till utgiftstaket är ovanligt väl tilltagna, efter regeringens höjning av taken

I klartext: Underskotten är stora [73 miljarder per år; min anmärkning]. Regeringens skattehöjningar går direkt till utgiftsökningar istället för att täcka underskottet. De fortsätter:

Det starka utfallet för BNP fjärde kvartalet signalerar en kraftig tillväxt men kan delvis förklaras av tillfälliga effekter. Svensk ekonomi växer med 2,6 procent i år och med 2,5 procent nästa år. Vissa utgifter på statens budget – sjukpenning, migration och integration – ökar kraftigt i år och nästa år.

I klartext: Sverige har ökat sitt BNP [Bruttonationalprodukten dvs det samlade värdet av alla varor och tjänster under ett år; min anmärkning] men kan förklaras av tillfälliga effekter. Samtidigt ökar utgifterna för migration, integration och sjukskrivningar kraftigt. Var den sammantagna kostnaden för detta landar på återstår att se då endast prognoser finns. Migrationsverket talar om att kostnaden enbart för kategorin Ensamkommande barn kommer att fyrdubblas den närmaste tiden. Länk om detta hittar du här till SVT.

Svensk vänster tenderar att tro att inkomster inte är några problem, de bara flyter in som ur ett ymnighetshorn. Inte ens när man vidtar direkt skadliga åtgärder har man längre någon självinsikt. Foto: Wikimedia

Låt oss sammanfatta. Regeringen har ingen koll på kostnaderna och kostnadsökningarna. Resultatet blir att vi nu har ett underskott som måste täckas med lån eller höjda skatter. Till detta har vi två partier som nu dansar kring köttgrytorna och ser möjligheterna till nya dyra reformer. Vi har dessutom fått en del antydningar om att framför allt vänsterpartiet inte ser någon fara i att öka statens underskott än mer genom att utlova fler reformer. En av dessa är gratis glasögon till alla barn med synfel upp till 18 års ålder. Artikel om detta i Expressen (unvisit).

Frågan är därför rätt naturlig, hur ska allt finansieras nu när Magdalena Andersson med stolthet i sosserösten lät meddela att varje ny reform ska finansieras krona för krona, artikel hittar du i SVD? Vänstern har ju ett mantra och surprise, här dyker det upp igen. Skatterna ska ju naturligtvis höjas!

Fast det är där vi har problemet. Svensk ekonomi präglas av hög arbetslöshet och låga investeringar. Det ena leder till färre jobb och sämre ekonomisk utveckling (investeringar) och det andra till lägre inkomster både för den enskilde och samhället. Den höga arbetslösheten leder också till lägre konsumtion som i sin tur leder till än sänkta inkomster för det offentliga.

Den stora depressionen på 30-talet drabbade vanliga arbetare. Nu vill ”arbetarregeringen” få oss att tro att höjda kostnader på arbete ska leda till fler jobb. Ekvationen blir allt mer absurd Foto: Wikimedia

Regeringen har redan höjt skatterna på arbete och därmed skjutit sig själva i foten. Där man vill sänka arbetslösheten omöjliggör man att företagen prioriterar nyanställningar. För ingen ska inbilla mig att ökade kostnader för företagen ska leda till fler jobb. Ledsen Löfven, men ekvationen går inte ihop och du borde nog göra ett bättre jobb som statsminister.Mer om regeringens kontraproduktiva politik hittar du på Ekonomifakta.

Också finansministern borde göra ett betydligt bättre jobb, som Göran Greider sa: ”Vi kan inte ha det så här”. Det som återstår är i så fall offentligt finansierade hitte-på-jobb som inte leder någonstans än ny arbetslöshet efter 6 månader och ytterligare hål i statens budget för kostnaden. Återigen betalar ju skattebetalarna så gärna för att se till att regeringen i så fall sopar sina misslyckanden under mattan genom att putsa statistiken med jobb som är rent humbug.

Göran Greider tyckte inte vi kunde ha det så här och han har helt rätt, det kan vi inte. Byt regering nu! Foto: Wikipedia

I detta läget väljer vänsterpartiet att lägga nästa Einstein of the year-artade finansiering. Man vill höja företagsskatten och minska RUT-avdragen för att ha råd. Man behöver inte har geniets efternamn för att förstå att detta ytterligare kommer att cementera en hög arbetslöshet, högt bidragsberoende och flykt av de företag som har råd till t ex Kina. Med vänsterpartiet ens i närheten av statens håvor är det tyvärr adios Sverige.

Det känns tryggt då att veta att partiet vi inte kan rösta på – LO – kastar sig in debatten för att öka trycket ytterligare genom att föreslå än större skuldsättning för att finansiera offentliga investeringar. Länk till debattartikeln undertecknad tre LO-ekonomer hittar du i SVD. Kunde jag rösta på LO, skulle jag nog hellre avstå. Problemet är att jag är allergisk mot hycklare som dom. Exempel på detta från Aftonbladet (unvisit) först och sedan andra sidan av myntet från SVD Näringsliv.

Alarmistisk eller inte, det är hög tid att ställa några skarpa frågor: Klarar Sverige ekonomiskt av den nuvarande regeringen? Kan vi ha två småpartier som sammantaget bara har drygt 13% av väljarkåren bakom sig, men som beter sig som barnet i godisaffären? Hur länge till klarar vi av att ha galopperande kostnader för migration och integration utan att något görs åt grundproblemen? Och till sist hur länge till ska regeringen spela rollen av sd:s bästa röstvärvare? Hur det går till sist återstår att se, med bäva får vi invänta den dagen då höstbudgeten presenteras!

Skratt eller skräck? Det är frågan då ”nådiga luntan” kommer att presenteras senare i höst. Den som vågar titta får se Foto: Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag Sveriges regering till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ansvar är att vräka ut Sveriges skattebetalares pengar på allt annat än det de var tänkta att användas till för er. Den ystra dans som tycks pågå runt våra pengar, inte era, är bekymmersam och lämnar mycket att önska vad gäller ansvar för ekonomin. Inte nog med att vi har en undermålig finansminister alltså, vi har två småpartier som ser det som sin plikt att roffa åt sig. Det ger ju trots allt opinionspoäng, eller rättare sagt så hoppas de på det. Sanningen är långt därifrån, ju mindre ansvar ni visar desto mer vinner sd. Sverige behövde en ny regering förra året, Sverige behöver fortfarande en ny regering.

Fler som har bloggat om vänsterpartiet och deras vänsterpopulism är:

Fnordspotting – Vänsterpartiet hyllar den råa populismen
Politivism – Avgrunden mellan medborgarna och det som är Skavlan
Juggen – Vänsterpartiet sprider lögner om Israel och judendomen

Läs gärna också följande artikel från UNT där två vänsterpartister framför lögnen att Palestinier som bor i Israel tvingas konvertera till judendomen (lögn!) därför att Israel inte har religionsfrihet (Dubbel lögn!).