Ekon Av En Svunnen Tid

Ideologier som nazism, fascism men framför allt kommunism använde i sin linda flitigt konsten som verktyg för propaganda. Sjungande och dansande barn, fabriksarbetare och bönder som hyllade sina ledare var vanligt förekommande motiv. Ingenstans nämndes i vanlig ordning de fasor som utspelades bakom de glättiga fasaderna. Ingenting nämndes om censuren, förtrycket eller inskränkningarna för de oliktänkande. I vissa fall också döden för den som opponerade sig.

Välmående, politiskt engagerade människor med ett brinnande engagemang som älskar sina ledare – det var så man ville framställa diktatorer som hade blod på händerna. Dagens diktatorer är mer nedtonade men budskapet och metoderna är desamma Foto: Wikimedia

Vi tror nog i vår tid att vi är förskonade från detta och att det tillhör ett passerat decennium, inget kunde bli mer fel. Propagandan ser bara annorlunda ut och siktar in sig på andra saker, men i grunden är det samma fenomen nu som då. Lydiga små kulturaktivister belönas med jobb, lägenhet och en karriär i stugvärmen på Södermalm. Gör du inte som de säger drabbas du av yrkesförbud, utfrysning, ryktesspridning på det alltid så fina och solidariska PK-malm.

Kulturen används som propagandamaskin men framför allt har artisterna blivit megafoner för en åskådning/ideologi som i förlängningen också gynnar dem i deras karriär. Precis som under nazismens och kommunismens glada dagar används den också som förtryckarmaskin där alla med ”rätt åsikt” premieras. Det ena ger det andra och de lever så lyckligt i sin symbios. Godhetspoäng är en lättframkomlig väg som ger den så åtråvärda uppmärksamheten i media och ger förhoppningsvis också större försäljning.

För att höras gäller det att skrika högst. Likadant om man vill få uppmärksamhet och kränga skivor. Här lever media och artister i symbios där klick, annonsintäkter, skivförsäljning och personlig uppmärksamhet är det som står på spel Foto: Wikimedia

I det här spelet är hyckleriet inget man värjer sig för, allt för en spänn och då är alla medel tillåtna. Medias representanter är antingen för korkade/naiva eller en del av spelet där också deras intäkter säkras av antalet klick och läsare. Också här finns alltså inga hämningar. Det är därför vi ser det uppskruvade tonläget. Att skrika högst och att dessutom använda sig av hel- eller halvvulgära tricks som för en tid sedan skulle hamnat i svarta boken är snarare regel än undantag. Alltför att gynna den egna karriären och samtidigt generera klick.

Idag är kulturens roll att verka för jämställdhet som i Zara Larssons fall. Den förvirrade debatt som har präglat agendan framför allt från hennes helhycklande håll är svårslagen.
Också Adam Tensta har slagit ett slag för hyckleriet. Hans numer berömda uttåg ur TV4:s studio för att protestera mot ”vardagsrasismen” blev ju tokhyllat av både medieelit och artist-dito. Klippet hittar du här från Youtube.

Han skrev för att understryka sin poäng en debattartikel i Aftonbladet. Där gick han till hårt angrepp mot Louise Andersson Bodin som på sin Youtube-kanal hade haft mage att använda ordet ”neger”. Det hela slutade med att hon fick sparken under spektakulära former där TV 4 anklagades för att smita från sitt ansvar genom att helt enkelt offra henne istället för att ta skulden själva. I bland annat i DN kunde man läsa detta resonemang.

Men hur godhjärtat än Adam Tenstas tilltag såg ut, klingade några saker falskt. För det första, hur förklarar han att tilltaget kom strax före det att han ska släppa en ny skiva? Är händelsen verkligen bara ett anti-rasistiskt ställningstagande? Jag och andra tvivlar! Det kan mycket väl vara ett nytt smutsigt sätt att marknadsföra sig och sin skiva. För precis som Zara Larsson har Adam Tensta blivit en omskriven person. Uppmärksamhet är detsamma som potentiell försäljning som vi ju alla vet.

Den andra frågan som infinner sig är hur trovärdigt hans tilltag var. Visst, slå ett slag mot en förment rasism kan väl alla sympatisera med. Om däremot denna ambition motsägs genom att avsändaren själv använder grovt nedsättande språk som i följande intervju i Metro, då förvandlas istället budskapet till hyckleri.

Den fula nunan som nu skymtar är inte så smickrande för en godhetsrörelse som rider på sin egna förträfflighet.

I intervjun avslöjas det att han då inte såg några som helst problem att använda ord som ”nigger”, ”bitches” eller ”hoes”, alla orden djupt kränkande. Det gäller väl att rätt person använder dem. En vit medelålders kvinnas privilegium kan inte innefatta att få använda ett mildare ord när andra med självklar rätt använder ett språk som är sårande både för den ena och den andra personen.

Här gör sig den skruvade logiken som bara godhetsrörelsen kan slänga sig med gällande igen. En vit kvinna, än mer ofta vita medelålders vita män, är per definition del av den härskande klassen. Därmed är hennes tilltag mer graverande trots hennes mildare ordval. När Adam däremot använder både ”nigger”, ”bitches” och ”hoes” så slår han ju bara underifrån. Han får helt enkelt som lägre i den postkoloniala tombolan använda ord som ingen annan får ens yppa.

I vanlig ordning var det dock ingen bland artist- och medieeliten som reagerade på dessa fakta. Istället ägnade man all sin tid åt att tokhylla Adam Tensta för hans både tveksamma och hycklande tilltag. På sajten Resumé hittar du ett reportage om dessa och deras hyllningar. De annars så feministiska fanatikerna reagerade inte ens på att det nu var en kvinna/tjej som blev mobbad. Annars hade denna elit gärna tagit fajten men varför var de så tysta nu? Läs mer om detta på WTF Toklandet.

En gång i tiden kanske tombolan var så här oskyldig, numer är insatserna högre. Intersektionalitets-tombolan har sett till den saken Foto: Youtube

Ja elit och elit, man kan inte kalla människor en ”elit” när de t ex stavar ordet ”rasistiska” r-a-c-i-s-t-i-s-k-a eller konstruerar en mening som ”På bästa tänkbara sätt”. Inte heller ordet ”dro” återfinns i det svenska språket trots att det skrivs av en journalist. Jag kallar inte personer som är kapabla att skapa så undermåliga meningar, stavningar och ord för ”elit”, däremot fungerar ”kretiner”.

Om vi för en stund stannar där och leker lite med tankarna blir det hela mer intressant. Allt du behöver göra är att byta ut ordet ”vit” mot ”jude” så kan du höra ekot av det förgångna. ”Vit kvinna”, oftare dock ”vit man”, är dagens judar. De som däremot bär offerkoftan har tyvärr stickat denna med så jäkligt grova maskor att det får koftan att se ut som den vore fuskstickad. Det är i det sammanhanget både Malena Ernman, Zara Larsson och Adam Tensta hör hemma – bland de fuskstickade offerkoftorna.

Om man nu ger sig i kast med att sticka en offerkofta bör nog maskorna sitta tätare än de har gjort hittills. Alla de argument och resonemang som har förts har snarare präglats av plakatpolitiska pamfletter snarare än sakargument Foto: ”Ribbed knitting multicolour”. Licensed under CC BY-SA 1.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ribbed_knitting_multicolour.jpg#/media/File:Ribbed_knitting_multicolour.jpg

Mediateater och cirkuskonster skulle man kunna kalla det hela som Susanna Varis så fyndigt har myntat det på sin blogg. Det är en tragedi vi ser och den är inte så upplyftande tyvärr. Jag hade föredragit gapflabbet man kan leverera åt dårskapen i en Molière-pjäs, men det som nu utspelar sig är bara tragiskt.

För kom ihåg en detalj i det hela som sänder en kåre av rysningar längs ryggraden. Priset som nu ska betalas är att en person – Louise Andersson Bodin – har fått sitt liv sönder-slaget borde enligt logikens lagar vara för högt. Istället står den samlade artisteliten anförd av godhetsminister Malena Ernman på talartribunalen och applåderar. Och ekot av en svunnen tid hörs igen.

Olika skrud, men samma innehåll skulle man kunna sammanfatta det som. Pudelns kärna är inte om Adam Tensta slår ett slag för eller emot något. Istället är det hur vi kan tillåta en person att fälla vilka kommentarer som helst, medan en annan dras ner i helvetet för vad som i jämförelse är rena trivialiteten? Hur kan vi tillåta att dessa krafter håller på att skapa ett samhälle som de säger bygger på jämställdhet, när det i själva verket bygger på att vi alla ska behandlas olika?

Aha, det var så de menade. De som gillar olika gillar i själva verket helt enkelt ett samhälle där vi behandlas olika och är att betrakta som olika mycket värda. Hur ska man annars tolka bristen på kritik för Adam Tenstas tilltag? Foto: Aftonbladet

Löjesguiden nominerar idag Adam Tensta till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Där samtalet slutar tar tydligen numer den politiska teatern och de stora gesterna vid. Här har vi ett praktexempel på hur du som person talar så vackert om en sak, men menar en annan. Vi har sett samma dramaturgiska grepp igen och igen, men ingen har som du Adam fulländat denna konstform i ett tydligare exempel än detta. Tack för att du som person nu har tydliggjort det som vi ”på vår sida” har tjatat om hela tiden, det hela är en veritabel guldgruva.”