Droppen urholkar stenen

Talesättet ”Droppen urholkar stenen” är en ett sätt att tala om att även det hårdaste av material långsamt kan urholkas, inget är med andra ord beständigt inte ens samhällen. Vår tid, den vi lever i nu, har visat sig innehålla stora och svåra utmaningar. Migration och flykt som både måste mötas, lösas men på ett sätt som är acceptabelt. Det kan någonstans bli för mycket av det goda och det är där droppen kommer in.

Jag vill hävda att vi redan idag ser hur just droppen urholkar stenen. Dessa exempel dyker visserligen upp som rubriker men vi kopplar inte dessa där problem ställs mot problem och där diskussionen lyser med sin frånvaro. Detta mycket på grund av åsiktskorridoren men också på grund av väckelsemötet i Stockholm i söndags. Vi ska ju aldrig ifrågasätta den officiella synen på saker. Ändå är det precis det vi måste göra och det börjar faktiskt brinna lite i knutarna.

Huset brinner och det enda världens länder erbjuder är en vattenkanna att släcka med. Europa är den enda kontinenten som tar något ansvar, trots allt skitsnack om annat men vi kan inte hjälpa allt och alla. Vi måste helt enkelt få en spridning av ansvaret Foto: Wikimedia

Först lite varudeklaration. Jag är själv inte emot invandring, men jag vill helst se att ALLA är med och tar sitt ansvar vilket innefattar HELA VÄRLDEN. Jag inser, i motsats till alla godhetsapostlar, att våra resurser är ändliga och att vi därför inte kan dra hela detta lass själva. Jag önskar också att vi hade lite mer öppna ögon för att all flykt hit inte är skapad av inbördeskriget i Syrien utan av ekonomiska omständigheter, dvs att vissa flyktingar är ekonomiska flyktingar. Dessa är vi inte är tvingade att ta emot då de inte ens räknas som flyktingar av FN. Att allt inte alltid är vad det ser ut att vara har The Telegraph (engelskspråkig) skrivit om. Vem som räknas som flykting har Röda Korset skrivit om.

Idag är det ett fåtal som tar sitt ansvar, både på nationell och internationell nivå ägnar sig olika länder åt att spela Svarte Petter med flyktingarna som insats. Tidskriften International Business Times (engelskspråkig) har t ex skrivit om Ungerns Viktor Orban och hans agerande som enligt mig är en skamfläck. Kvar efter det moras han lämnar efter sig, finns de andra länderna som får ta emot det han vill bli av med. I den kategorin hittar du Sverige som är ett av de länderna som tillsammans med Tyskland som tar emot flest.

Jag har också själv skrivit om hur olika kommuner agerar för att slippa undan kostnaderna som kommer med mottagandet av flyktingarna. Rika kommuner som Täby och Stockholm tar emot många gånger färre flyktingar än betydligt fattigare kommuner som Södertälje, inlägget hittar du här.

Både Reinfeldts Täby och Bush USA skulle kunna göra mycket mer genom att ta sitt ansvar och ta emot fler istället för att lämpa över det på andra. Också penningstinna Gulfstater kunde dragit sitt strå till stacken så att tala om ”Europas skuld” är som att tala om läskunniga analfabeter Foto: Wikimedia

Lustigt nog råkar Fredrik Reinfeldt bo i just Täby. Han har ju dessutom nyligen skrivit en bok där han menar att människor som vill ha hit färre flyktingar och röstar på SD, är bittra och inte nöjda med var de bor. Jag förstår att Fredrik måste vara glad i livets lotteri, låg kommunalskatt och låga kostnader för mottagande som man kan dumpa på andra är ju enligt hans logik tydligen okej. Om man protesterar finns det återigen små stämplar att klistra på folk man aldrig ens har träffat.

Nu tillbaka till droppen och stenen. Jo, våra resurser är ändliga. Vi kan inte ekonomiskt sett ta emot alla som en del vill, vi måste helt enkelt fråga oss vad det är vi vill med välfärden. Ska vi digna under kostnader som logiskt sett borde bäras av andra i lika stor grad som vi gör? Eller ska vi ge upp välfärden för tiotals år framöver till dess att den manna som alltid utlovas ska börja regna från himlen? Kommer den ens att börja regna?

Invandring beskrivs i vissa kretsar i närmast religiösa övertoner som manna från himlen. Inget kan bli mer fel i ett land som redan idag har förtvivlat svårt att få igång bostadsbyggande och att skapa jobb, mycket tack vare våra politiker. Foto: Wikipedia

För trots snack om samhällsvinster så är det argumentet extremt dubbelsidigt. För det första är de där eventuella vinsterna som vissa inte ens är överens om existerar, något som inte kommer över en natt. Det tar tiotals år om de ens inträffar då integrering och jobbskapande tillsammans med bostadsbrist är några av Sveriges akilleshälar i sammanhanget. Tino Sanandaji har t ex via sin blogg visat att invandring inte tillför den samhällsvinst alla talar om, det kostar helt enkelt mer än det smakar vad än media säger.

Andra menar att det finns en samhällsvinst men dessa påståenden är i varje fall mindre vetenskapliga än Tinos inlägg men är ändå förhärskande i debatten som påstående. Här är SVD:s (unvis.it) bidrag till debatten för att visa andra sidan. Hur det än är med sanningen kanske den som vanligt ligger i mitten, jag är inte personen att avgöra det. En sak vet jag dock. Vi måste vara helt på det klara att skalan på mottagandet vi nu ser kommer att kosta trettio, fyrtio kanske femtio år in i framtiden där samhället inte kommer att ha råd på samma sätt.

Tecknen på det KAN redan ha börjat dyka upp även om det är vanskligt att göra kopplingen mellan ökad kostnad för migration och integration å ena sidan, och minskade resurser till annat å andra sidan. Trots det finns det tecken som här ur GP som talar om kamera-övervakning istället för hemtjänst för att spara pengar i åldringsvården. Skrämmande om du frågar mig och borde mana till eftertanke. Att åtgärden dessutom skapar färre jobb i en tid när just invandrare har det svårare på arbetsmarknaden än tidigare är svårslaget. Statistik hittar du från SCB.

Historien om The Piltdown Man är en av vetenskapens största bluff. Vår regering använder samma grepp när de påstår att våra resurser i stort sett är oändliga och att vi kan ta emot allt och alla. Tyvärr får detta konsekvenser för tiotals, ja kanske till och med hundra år framåt. Foto: Wikimedia

Nu när regeringen på så många sätt har låst fast sig vid den enda vägens politik där allt ska samlas under det offentliga och där allt fler ska tas hit, borde man alltså börja besinna sig. Vi kan inte, även om vi vill, hjälpa hela världen. Det finns inte resurser till det helt enkelt. Det är därför ALLA måste hjälpa till, från Täby till Budapest och vidare till Sidney och New York så måste alla ta sitt ansvar. Vi måste också tyvärr sålla hårdare, alla är inte på flykt på grund av krig och elände, men vi måste också ställa större krav på länderna i regionen.

Ja, Libanon har tagit emot en miljon flyende, en imponerande siffra då landet bara har fyra miljoner innevånare. Också Turkiet har tagit emot många, sammantaget har 3,8 miljoner människor tagit sig till andra länder i regionen. Men samtidigt har flera länder som Qatar, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Oman och Saudiarabien i praktiken stängt sina gränser. I krassa tal tar de emot noll flyktingar trots sina enorma rikedomar och trots att det är deras pengar som har pumpats in i Daesh, uppgifter om detta från engelskspråkiga Albawaba.

Här runt hörnet från konflikthärden ligger några av världens rikaste länder, ändå tar de emot noll flyktingar. Stötande? Javisst! Ändå talas det i debatten om ”Europas skuld” och varför vi hela tiden måste ta vårt ansvar. Något obalanserat kanske men vad kan man förvänta sig? Foto: Wikipedia

En annan sida av problemet är att när ett lands befolkning flyr, är det nästan alltid den välutbildade eliten som flyr först. Så också i fallet Syrien, de som kommer hit är oftast välutbildade och har haft höga tjänster i det gamla landet. Här får de för det första vänta länge på att få tillstånd att jobba med det de är utbildade för, oftast för länge. Mer om det i GP och om de många välutbildade kan man läsa om i en artikel (unvis.it) från SVT.

Men det är också så att med detta bidrar vi till så kallad ”Braindrain” dvs vi tömmer i det här fallet Syriens kunskapsresurser och gör därmed dem än fattigare. Godhet? nej knappast! Ett bra blogg som skrivit om detta är Dick Erixon. Återigen måste man alltså konstatera att detta inte är enbart Tysklands och Sveriges problem, det är allas runt om i hela världen. Att som Expressen börja tala om ”Europas skuld” när vi är en av de få som tar något ansvar alls, är som att tala om Trabant som en ”lyxbil”. Bloggen Fnordspotting har skrivit om medias senaste urspårning i fallet Aylan.

Expressens smaklös rubrik och vinkling är knappt värdig ens för tidningar som ”National Enquirer” som lever på att hitta på sensationer. Expressens avsikt tycks snarare vara att profitera på känslor Foto: Expressen

Den delen av debatten som talar om skuld borde nog snarare inriktas på Daesh, flyktingsmugglarna och de länder som runt om i Mellanöstern har stängt sina gränser. Europa har inget att skämmas för, tvärtom. De länder som mycket riktigt inte har tagit emot har oftast än sämre och mindre resurser än vad vi har och kan knappast klandras för detta. Rumänien har redan stora sociala problem, likaså Ungern även om det senare har det bättre förspänt och en premiärminister som gör allt för att göra så lite som möjligt.

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen och de fingerpekande journalisterna till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”I en tid då vi måste inse våra begränsningar, ser ni chanser att så mer draksådd. Visst ska vi ha invandring, visst ska vi ta emot flyktingar men med måtta. Samhällets institutioner måste också klara av den uppgiften vi ställs inför vilket inte är fallet idag. Resultatet kan i värsta fall bli samhällelig kollaps och åtminstone många och svåra utmaningar för årtionden framåt vilket kommer att knuffa ut annan välfärdssatsning. Det gör er till fullgoda kandidater för priset.”