Så mycket för feminismen

Så kom beskedet (DN; Archive), Åsa Romson avgår både som språkrör och som minister. Det var väntat att hon skulle avgå som språkrör, men att avgå som minister blev lite av en överraskning. Ska jag vara grym så säger jag att det var precis detta jag hade väntat på och nästan som i ett febertöcken sett fram emot. Ändå är jag inte helt nöjd, ett av avgasrören sitter ju trots allt kvar. Ett faktum som visar att det där med feminismen nog är mer fernissa än en politisk övertygelse.

Gustav Fridolin fick alltså grönt ljus av valberedningen i partiet, Åsa Romson hade däremot gjort ett uttalande för mycket för att det skulle gå att ha henne kvar. Auschwitz på Medelhavet, rädsla för att klimatkonferenser skulle ställas in efter att folk hade dött på Paris gator och terrorattack i New York som en ”olyckshändelse” blev helt enkelt för mycket till sist. Ryktet om hennes dåliga ordval och osmakliga uttalanden nådde långt utanför landets gränser och blev en snackis också där. Måttet var helt enkelt rågat.

Det går knappast att förneka att Åsa Romson höll på att bli en ordentlig belastning för Miljöpartiet. Hon var dock inte den enda av de två avgasrören som var det. Fridolins många misstag borde ha lett till att också han avgick. Men tydligen var det viktigare att skydda honom än Romson Foto: By Mayeenul Islam – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=24049283

Jag tycker alltså det är rätt att hon går, ändå är det orättvist. Gustav Fridolin sitter kvar och den enda anledningen till det är att han har spelat mer skickligt med journalisterna. Antagligen har han dragit i både den ena och den andra tråden för att undvika ett fall hos denna mot miljöpartiet så lydiga skara. Nästan 60 % av journalistkåren sympatiserar ju med partiet. Ändå är det just Gustav Fridolin som indirekt är den som har satt igång den här krisen partiet genomlider.

Det var ju faktiskt han som begick alla de misstag som har lett partiet där de nu är dvs i ett miserabelt tillstånd. Åsa Romson blev partiets drottningoffer (DT; Archive) där man ville skydda Fridolin. Det var Fridolin som såg till att Kaplan fick en raketkarriär, det var han som begick de flesta misstagen i hanteringen av  krisen som följde Kaplans avgång och det var till sist Fridolin som förstod minst av alla när han inte insåg hur kränkta kvinnor blev av att inte bli hälsade i hand. Många misstag, inga konsekvenser för Fridolin alltså.

Visst har Romsons grodor varit beryktade och många, men har de skadat mp lika mycket som Fridolins valhänta hanterande av krisen? Nej, de har nog snarare verkat löjeväckande men knappast skadat dem på samma sätt som den dåliga hanteringen skulle jag tro. Ändå är det hon som får gå men inte han. Det feministiska partiet Miljöpartiet visade sig inte vara så feministiskt när allt kom omkring. Kvinnan blev drottningoffret och mannen var just bara en man om än en okunnig och klumpig sådan i Fridolins fall.

Men en är väl bättre än ingen trots att Fridolin tycks överleva också denna gång. Det hade dock varit en välkommen present om också han hade fallit. Det visar också vad den så kallade feminismen är värd för partiet. Han begår misstagen, hon säger en massa saker som aldrig borde ha sagts men det är hon som får gå. Knappast ett gott slutresultat även om en är bättre än ingen som sagt.

Tänk om också Fridolin hade fallit. Den dagen väntar jag fortfarande på men den borde varit nu. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag det skenheliga Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Skälen är så många och så uppenbara att partiet snart kommer att vinna på walk over. Det gör er till högoktaniga kandidater till priset.”

Det bidde en tummetott!

Historien om vanten som bidde en tummetott har väl de flesta läst eller hört som små. Den handlar ju om skräddaren som ska sy en vante men det slutar inte bättre än att den stackars kunden får stå med en tummetott som enda resultat. I onsdags presenterade försvars- och utrikesministern vad de kommit överens om som hjälp till Frankrike som har begärt hjälp i kampen mot den terror som har riktats mot Paris. Det bidde en tummetott igen.

Frankrike begärde ju hjälp efter attentaten i Paris för en månad sen, Sverige har nu fnulat på ett svar och det måste vara som att spotta på ett övertänt hus och tro att det hjälper. Ett Herculesplan för transport men inga Jas-insatser är väl som att pissa i Nilen och förvänta sig en översvämning. Utrikesministern som var generalmajoren i troppen, menade att den franska begäran var en ”folkrättslig gråzon” och därför var inte bidraget större.

Hon lovar att återkomma med besked i frågan när denna ”folkrättsliga gråzon” är utredd, för i vanlig svensk ordning kan vi inte bara ta ett beslut. Vi måste först utreda frågan i några år. Det är dock inte mycket till argument, Lissabonfördraget ger Frankrike rätten till framställan. I och med medlemskapet har vi redan godkänt detta fördrag och därmed är frågan i stort sett överspelad.

Det har blivit sagodags igen med Margot Wallström som berättare. Jas-plan som blev Hercules och hjälp som förvandlades till ”folkrättslig gråzon” blev resultatet. Foto: Westfaelisches Landestheater

Den delen som handlar om att leasa vapensystem som det också handlar om, är inte så konstig dom det låter. Förfarandet är mer än vanligt i vapenindustrin och har gjorts både förr och kommer att göras i framtiden. Till exempel så erbjöds en gång i tiden Malaysia att leasa Jas-plan, då fanns inga problem med ”folkrättsliga gråzoner” inte. Mer om den nyheten i SVD (unvis.it).

Tyvärr skiter därför utrikesministern i vanlig ordning i det blå skåpet.Visst är det ovanligt med en framställan om att få låna och/eller leasa vapen men detta har lite eller inget att göra med folkrätten som inte tar hänsyn till om IS dödas av svenska eller franska vapen. EU-samarbetet ger dessutom Frankrike rätt att begära hjälp men detta ser nu Sverige ser som ”en folkrättslig gråzon”. Men säg den gång Margot Wallström över huvud taget landar rätt i tillvaron. Hennes misslyckanden och krumbukter är en väl etablerad naturlag hittills okänd för vetenskapen. Låt oss kalla denna för ”Margots Lag” i brist på andra namn.

Margots lags första stipulation säger att man ska alltid peka på det som inte är, för att dölja det som egentligen är. Sanningen är ju att i beslutet finns säkerligen överväganden som ”hur kommer Miljöpartiet att reagera”. Kanske finns också en rädsla för hur landets muslimska befolkning ska reagera, det är ju inte alldeles självklart att ta avstånd från IS i alla läger.

Vem som dödar dem och varför har betydelse men inte vad vapnen har för nationalitet. Utrikesministern hävdar ju att Frankrikes begäran är en ”folkrättslig gråzon” då den i själva verket är rätt legitim Foto: BBC

Efter migrationsuppgörelsen gäller det ju att tassa försiktigt med Miljöpartiet och en väl prövad metod är ju att ge dem något som belöning för att de har varit så duktiga trots att de inte har varit det. På det sättet ser det ju ut som om Miljöpartiet har vunnit något och därmed kan kritiken internt i partiet kanske stillas.

Margots andra lag säger att om du har två sidor att tillgodose se alltid till att gynna den som i längden kan ge dig mest. Just därför att försvarsministern är ansvarig för försvarspolitik är han ju både mindre värd och mindre värd att ta hänsyn till. Miljöpartiet däremot har ju lidit skada genom migrationsuppgörelsen och måste därmed kompenseras.

Frankrike kan ju däremot inte vara så roat. De har fått ett handfast exempel på hur solidaritet ser ut i praktiken. När all skitsnack är bortskalad från den fina fasaden Socialdemokraterna håller sig med är det detta som återstår. Ett stackars transportplan och en direkt felaktig förklaring som mest liknar amsagor.

Det lär nog komma surt igen om Sverige någon gång har fräckheten att komma med motsvarande krav på andra i ett annat sammanhang. Hade jag varit fransman hade jag inte brytt mig om att skicka kourin ens om Stockholm hade varit övertänt i framtiden.

Hade jag varit Frankrikes försvars- eller statsminister hade jag inte tillåtit export av kourin ens om Sverige såg ut som på bilden. Inkonsekvensen och motviljan att ställa upp ställer till det och regeringen står än en gång i skamvrån Foto: Youtube

Sen har vi en försvarsminister som nu är satt i en alltmer prekär situation och som hela tiden blir åsidoställd trots goda ambitioner och idéer. Utrikesministern har kört över honom, statsministern har prioriterat att hålla Miljöpartiet lugna och på andra sidan står nu en mycket besviken nation. Den enda ministern i regeringen med kunskap, lugn och saklighet är därmed schavotterad, resten är historia och allt för att tillfredsställa ett parti bestående av illa maskerade hippies.

Inte nog med det, hela tiden när de här nyheterna dyker upp kan man ju tala om besvikna medborgare som jag själv. Medborgare som för varje händelse inser att det som kallas ”regeringen” blir alltmer omöjlig och att en annan lösning än denna måste hittas. Vi lever i en tid av utmaningar och problem, det vi har fått är en regering som inte klarar av sitt jobb och än mindre har kompetensen att klara det. Såna här uppvisningar visar bara att den typen av kritik är helt riktig.

Utrikesministern har i vanlig ordning inte bara gjort bort sig utan också visat sig vara en rätt obehaglig typ. Presskonferensen med Peter Hultqvist utvecklade sig ju till en stilstudie i härskartekniker från utrikesministern. Återigen ett tecken på Margots lag andra stipulation där det gäller att offra rätt part med andra ord. Kvar med en klump i halsen är nog fortfarande regeringens enda starka kort, veckans mobbarinsats står däremot Margot och Mp för.

Försvarsministern hoppas fortfarande på att få erbjuda Jas, Wallström har bestämt det ska vara ett enda Herculesplan. Försvarsministern har fått in förfrågan om att leasa och låna vapensystem, utrikesministern bestämmer att det ska utredas om det är förenligt med svenska vapenexportregler. Detta trots att det inte är frågan om export. Gissningsvis igen för att tillfredsställa partiet som tror att militär är till för att strö rosenblad och stänka liljekonvaljvatten på fiendesidan. Det är samma parti som tror att militära problem försvinner genom att låta bli att ta politiskt ansvar.

Semi-hippiesarna i miljöpartiet ser säkert kanoner och gevär som något man skjuter blomblad och rosenvatten med. Nu har de fått sin kompensation för nederlaget i migrationsfrågan. Foto: ”Red Rose Petals (4386388455)” by THOR – Red Rose Petals. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen minus Peter Hultqvist till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har helt enkelt blivit prenumeranter på priset och inte undra på det. Med en utrikesminister som den vi har och två partier som konsekvent vägrar att förstå sig på verkligheten är inte det så konstigt. Det är ju trots allt just därför ni är så frekvent återkommande i nomineringarna. En tradition ni upprätthåller med rak rygg och en avsaknad av sinnelag för kloka beslut.”