(M)otbjudande

Litet meddelande till mina läsare: Detta är mitt sista inlägg på en vecka eller så då jag kommer att ta lite välbehövlig semester. Vi ses snart igen, förhoppningsvis med nya läsvärda inlägg. Till dess – Håll till godo med dagens inlägg.

Jag har skällt och skällt på kamrat Löfven och hans undermåliga regeringsunderlag. Det är därför det nu har blivit dags och skifta fokus för att uppmärksamma ett parti som lite för lättvindigt har kommit undan nämligen moderaterna. Precis som socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister, har ju moderaterna också de sålt ut sin övertygelse för lite makt.

Omröstningen i utrikesutskottet som friade IS från anklagelserna om folkmord var ett exempel på detta. Den omröstningen kommer i varje fall jag inte glömma i första taget då alla utom liberalerna, sverigedemokraterna och kristdemokraterna sålde ut sina egna ideal. Vänsterpartiet skickade sina ut genom fönstret då de egentligen ville rösta för, men valde att inte stödja motionen då Sd stödde den. Därmed satte V standarden för hur en politisk sandlåda ser ut.

Nu har alltså också moderaterna satt samma nivå på ribban som vänsterpartiet. Tilltaget heter ”omplacering” och drabbar den som inte gör som man blir tillsagd. För när parti-piskan viner, är det inte det individuella eller det egna samvetet som man annars hyllar i partiet som står i fokus. Tvärtom, går du emot moderat ledning är detta en dödskyss trots att man utövar sin individuella rätt att tycka annorlunda i ett parti som tycker man ska vara en individ. Hur det där går ihop kan man fnula länge på.

William-Adolphe Bouguereau - RêverieBegrunda och fundera är bra men när logiken inte finns är det lätt frustrerande. Logiken i moderaternas tänkande när man nu har omplacerat Hanif Bali är minst sagt skruvad. Partiet som hyllar individen straffar just denna när han i det här fallet tänker själv Foto: Av William Bouguereau – http://www.kevinalfredstrom.com/art/v/paintings/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=35327167

Hanif Bali (Nyheter24; Archive) hade modet eller dumheten beroende på hur man ser det, att gå emot sin partiledning i frågan om IS. Utrikesutskottet där han hittills har suttit fick därmed ytterligare en ja-röst och lite mindre dåligt samvete. Sveriges skam över tilltaget kunde därmed lindras något. Inte för att riksdagen representerar mig även om de säger så, men därför att utlandet tittar på oss och tror att det dom röstar om är folkets vilja. Hanif Bali gjorde därför helt rätt som jag ser det, men nu ska han straffas för samma tilltag kan man fråga sig.

Också Niklas Wykman som satt i skatteutskottet har nu drabbats av samma typ av behandling. Tänk själv, tyck själv och dra din egna slutsats och du är körd. Gå emot ledningen och följ ditt samvete och du är körd. AKB ville ju som en av sina första åtgärder att Moderaterna skulle bli mindre toppstyrt (DN; Archive), nu ser det mer ut som om samma metod fortsätter. Inte så särskilt högt i tak med andra ord och det finns definitivt inte utrymme för något som heter samvete i en omröstning som den om IS. Ynkligt!

När skiten ändå når fläkten kan man ju lika gärna fortsätta att mata på med samma kompostammunition. En annan het nyhet om moderaterna har varit deras ohejdade flirtande med Miljöpartiet (DN; Archive). Tomas Tobés känsla för politik och politisk realitet sjönk därmed drastiskt, kanske rent av som en kolbit. Även om utspelet måste ses som ett försök att driva en kil mellan socialdemokraterna och miljöpartiet och därmed kunna öka chansen till en valvinst, är det ett riktigt smaklöst initiativ.

För vad är miljöpartiet? Jo ett parti byggt på illusioner om verkligheten där man kan göra vad som helst utan att det vare sig skadar samhälle eller de som är medborgare i det. Ett sånt exempel är kärnkraften. Tar man som nu bort den och ersätter den med ”alternativa energislag” som vind, sol och andra energiproduktionssätt lär vi ligga risigt till.

ElkraftVissa saker som elljus och eldrivna fordon tar vi ibland för självklara. Med Miljöpartiets politik finns det all anledning att inte längre se allt detta som så självklart längre. Deras politik leder till energibrist och när det sker måste bortfallet ersättas med energislag som släpper ut än mer koldioxid vilket man säger sig vilja motverka. Foto: By Omar Omar – http://www.flickr.com/photos/omaromar/11734784/, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3567438

Vindkraften (Ulricehamns Tidning; Archive) t ex står mer stilla än producerar då vårt land inte begåvats med överdrivna vindstyrkor. Bortfallet måste då kompenseras och det görs med kol och gas. Resultatet av det har blivit HÖGRE utsläpp av koldioxid än beräknat. Deras politik leder alltså till det motsatta än de säger sig ha ambitionen att göra. Hade man behållit kärnkraften längre hade koldioxidutsläppen kunnat minska men icke så. Miljöpartiet har därmed visat att visioner inte alltid är detsamma som klokskap.

I övrigt präglas miljöpartiets politik av vänsterpopulism av det dummare slaget. Grönsaks-kommunister förnekar ju trots allt vare sig sina idéer eller galenskaper. En sådan är Med- borgarlön. Idén bygger på att man tar bort dagens socialförsäkringssystem med bidrag för den utan inkomst. Istället ersätts denna med en statlig medborgarlön, nivån på denna har diskuterats men utomlands har man landat på ca 8000 kronor i månaden. Lönen är skatte-finansierad dvs den som har arbete är den som betalar till den som inte har.

Problemet med förslaget är att det precis som bidrag ser till att passivisera. Folk som uppbär det fastnar snart i bidragsfällan, de får inga jobb men kan samtidigt med nöd och näppe försörja en person på inkomsten. Har man barn är det snudd på omöjligt. Ett nytt utanförskap uppstår där den nya underklassen (Arbetet; Archive) aldrig har en chans. Vore det inte en bättre idé att börja stimulera ekonomin för att skapa jobb istället för att ständigt höja skatter och bidrag som inte leder till något av detta?

Det är alltså denna politiska mardröm moderaterna vill samarbeta med. Det är nog det största politiska skämtet vi har sett så här långt. Syftet är säkert som jag tidigare nämnde att slå sönder samarbetet mellan S och Mp, men genom att själva samarbeta med dessa orealistiska drömmare?

SömngångareDen bisarra politiska värld som utgör Miljöpartiet ska nu kunna få ett andra liv om Moderaterna får över dem på sin sida och sen vinner nästa val. Tanken är antagligen att slå en kil mellan mp och s men det blir ett högt pris att betala när man måste samarbeta med ett parti som tycks vägra verkligheten Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag för ovanlighetens skull Moderaterna och Anna Kinberg Batra till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att segla under falsk flagg innebär att man inte riktigt lever upp till de saker man säger sig stå för. Inget kunde bli mer rätt än den beskrivningen efter behandlingen av främst Hanif Bali. En moraliskt riktig handling leder till en omoralisk motåtgärd, kan det bli tydligare? När man parallellt med detta säger sig vilja inleda ett samarbete med landets värsta och mest verklighetsfrånvända parti, är något ruttet i den moderata folkfronten. Det gör er till ypperliga kandidater till priset.

Rasism och andra påhittade ursäkter

Äntligen har så Mona Sahlin fallit. Kanske är det för gott den här gången och förhoppnings- vis är det också slutet på en osedvanligt misslyckad persons politiska era vi kan sätta punkt för. Som vanligt när det gäller maktfullkomliga sossar är det inte bara hon som faller, med henne finns ett helt entourage av personer som har gottat sig i soldrottningens glans och som nu förhoppningsvis får det lite svårare.

För precis som med så många härskare innan henne har hon omgivit sig med personer som har nått gynnade ställningar, många gånger utan anledning. Professor Masoud Kamali är en av dessa som har ingått i ”hennes gäng”. Det väckte t ex förvånade reaktioner när Mona Sahlin som dåvarande integrationsminister stoppade en redan sittande kommittés utredning för att istället tillsätta just Kamali att utreda frågan istället.

Utnämningen väckte ett ramaskri (GP; Archive), framför allt i forskarkretsar då den ansågs vara mer politiskt motiverad än vetenskapligt. Att hans kontakter säkert hade spelat roll kan man förstås bara spekulera i men ändå rätt framgångsrikt. I sin nya position utsattes Kamali genast för ”rasistiska protestmejl” som departementet bombades med. Det berodde däremot absolut inte på att han tillsatts under mycket märkliga former eller att hans slutsatser redan var klara innan han ens hann börja sitt utredande.

Thomas Patterson Portrait of a postmanDet är inte alltid postmannen levererar trevliga brev, det fick enligt egen utsago Masoud Kamal smaka på. Rasistiska mail skulle ha strömmat in på departementet där han hade ett utredningsjobb. Ingen har dock sett dessa mail och den eventuella kritik som framfördes i dessa om de fanns kunde aldrig ha berott på omständigheterna som Kamali fick jobbet på. Foto: Thomas Patterson – ”Portrait of a Postman” Wikipedia Commons

För i Kamalis värld är allt rasism. I utredningen (SOU 2006:79) får han fritt utlopp för det han redan har bestämt sig för innan utredningen ens låg på den nya integrationsministern Jens Orbacks bord. Tur ändå att vi hade en integrationsminister, det är mer än vad man kan säga om dagens regering. Utredningen var i varje fall full med nya underfundiga infalls-vinklar som gjorde allt till rasism. Visst finns rasism, missförstå mig rätt, men att kalla allt för rasism motverkar till sist sitt egna syfte då det hela blir löjligt.

Kamalis påstådda hatmejl kunde som sagt lika gärna varit kritik. Det lite fiffiga är ju att om man gör kritik liktydigt med rasism, slipper man ju också att bemöta denna än mindre konfrontera den. Kritiken lägger sig ju per automatik för vem vill bli beskylld för att vara rasist? Men när taktiken används i rent löjeväckande syfte, det är också då ”rasism” blir ett tomt ord ingen längre bryr sig om.

Låt mig ta ett exempel ur levande livet: En kväll kommer jag och min blivande fru gående på en station någonstans i kollektivtrafikens Sverige. På andra sidan perrongen går en man åt samma håll som vi. Överallt syns tydliga skyltar om att det är rökning förbjuden eftersom det är en inomhusstation. På en bänk sitter en person med utländsk bakgrund och röker för glatta livet. Vi som inte röker ser nog sånt som det mest irriterande som finns vilket uppenbarligen mannen på andra sidan insåg eller kanske inte.

Mannen bredvid oss går fram och ber rökaren att släcka. Svaret överraskade inte, det hette att nu att den missnöjde var rasist. Okej, rasistkortet draget för att slippa skuld och konsekvens med andra ord, allt för att kunna njuta av känslan av att man fått ”sätta dit en vit översittare”. Den äktsvenske mannen säger därför att han knappast är rasist vilket han inte heller var. Han sa aldrig ”släck cigaretten j-a xxxxxxx”. Då kommer sandlådenivån istället. ”Jo det är du”. Mannen som inte orkade gick därifrån och rökaren kunde fortsätta.

Friscos Kitchen Stove Rag CoverVill man röka är det var och ens ensak. När det berör andra som på offentliga platser är det en helt annan sak. På vissa platser är det till och med förbjudet, anledningen är att det ena intresset måste balanseras mot det andra. Det handlar däremot inte om rasism om man nu inte gör det till en sån fråga förstås Foto: By Jimmie Morgan, C. Francis Reisner. Cover artist not credited. – 1918 sheet music published by George Fairman. Via scan at [1], Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6802566

Så vem i den situationen var rasist? Den som påpekade att rökning var förbjuden eller den som menade att bara uppmaningen att släcka cigarretten var rasistiskt? Jag hejar nog på den senare men det var ju invandraren i sammanhanget så…..? För lite bekvämt kan man ju alltid luta sig tillbaka mot de postkoloniala teorierna som säger att den som är definierad som ”underlydande”, aldrig kan vara rasist. Det kan bara den som är översittare i hela spelet och det är ju alltid en vit medelålders man, i enstaka fall kvinna.

Det där tricket används av allt fler. Dra rasistkortet och om någon protesterar påpekar man bara att denna är en vit överhöghet som från sin privilegierade position aldrig berörs, men berör. Kamali gör just det i sin artikel till försvar för Kaplan. Kaplan fälldes därför att det blev en misstanke, ett uttalande för mycket.  Att bjuda in personer som Yvonne Ridley tangerade någon slags anständighetsgräns men uttalanden om Israeliska nazister blev en direkt belastning också för regeringen. Därför fanns inget val än att låta honom gå.

Ett gyllene tillfälle att ta initiativet för vissa, bl a Kamali. För gör man en händelse till något annat än det är, kan man alltid vinna lättköpta poänger. Muslimer är offer trots att Kaplan aldrig har kritiserats för sin muslimska tro. Muslimer har ingen plats i det svenska samhället och måste jobba mer än andra för att ens få äta sopor trots att han själv har uppnått den aktningsvärda titeln ”professor”. Det är så argumenten låter, men hur fel är dessa argument inte?

Det svenska samhället är mer öppet än många andra. Här finns möjligheter för den som vill ta vara på dessa, men bara om man själv vill. Observera, visst finns också här rasism det förnekar jag inte, men den är förvånansvärt mycket mindre än i många andra samhällen. Vill man vara utanför, vill man göra sig till ett offer så varsågod. Utanförskapet som finns beror inte på att det svenska samhället stänger ute, utan att folk inte förstår eller vill ta sig fram mellan de grynnor som faktiskt finns.

FyrAlla samhällen har sina grynnor, men få är så väl förberett som det svenska. Här finns all möjlig hjälp att få om man vill ha den men man måste komma till skott själv och inleda den processen. Fyrljus tänds visserligen automatiskt men man måste själv vilja orientera sig dit. Foto: Wikimedia Commons

Låt mig ta ett exempel: Vill man inte lära sig det svenska språket, står man per definition utanför. Det är en social kod och ett verktyg som gör att du kan ta dig fram. Klarar du inte språket finns tolkningstjänster man kan utnyttja och har rätten att ha i t ex kontakten med myndigheter. Eftersom man inte kan språket, kan kulturen och kan myndighets-Sverige blir det svårare att ta sig fram, men det går. Allt man behöver göra är att ta kontakt med det lokala socialkontoret och då dom förstår att personen behöver assistans får man det.

Trots denna vetskap om hur viktig förståelsen genom språk är, förser det svenska samhället de nytillkomna med halvdan utbildning och när de sen kommer ut i samhället behövs den inte. Dåliga kunskaper om språket, dålig förståelse om samhället och dess värderingar trots att man bor i det och lite förståelse för dessa värderingar brukar kallas ”dålig integration”. Det är också anledningen till kritiken, det demokratiska och öppna samhället är på många sätt under attack och de här problemen spär på det.

Denna osunda process till trots har personer som Kamali blivit professor, hur förklarar han det? Där jag bor har jag en kurdisk läkare som talar perfekt svenska. Hur förklarar man sånt när andra kan leva här en livstid men aldrig ens lära sig språket? Det ska jag förklara för honom, det handlar om vilja och hur mycket man är beredd att anstränga sig! Inställning helt enkelt. Vill man inte så vill man inte, men kom inte och skyll på rasismen. Den finns, men är inte förklaringen i fallet.

Att säga att Kaplan blev offer för islamofobi är alltså helt fel. Han blev istället ett offer för att han inte förstod att det gamla sättet, att spela båda sidorna samtidigt och att spela under täcket med extrema krafter, inte fungerar i en demokrati och ett öppet samhälle. De krafterna han spelade på hade ju en helt annan agenda än det demokratiska samhällets. Därmed hamnade han på direkt kollisionskurs en gång för mycket. Då hjälper det inte  att skylla på att man inte förstod.

PekaDet är inte alltid alla tar ansvar för sina egna handlingar, inte minst Kaplan har visat sig vara en fen i den sporten. Att peka på andras fel eller brister tycks lättare än att medge de egna. ”Det var hans fel”, ”Det var spriten”, alla förklaringar tycks vara godtagbara utom den rätta. Foto: By Achim Hering – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4150626

Lite ironiskt är det dessutom istället faktiskt den som skriker om islamofobi och rasism som är rasisten. För istället är det ju Kamali som i sin artikel ger uttryck för minst sagt fördomsfulla tankar, vad sägs om följande citat:

” En man från Mellanöstern har vägrat ta en vit kvinna som dessutom är journalist och filmar händelsen med dold kamera i hand. Den vita privilegierade blicken ser händelsen som ett hot mot kvinnors frigörelse.”

Som vanligt är det antirasisten som rasisten. För det hela borde kallas för vad det är, fördomsfullt och historielöst! För tittar man på västerlandets historia ser man hur vi har kämpat för en rad saker. Vi har kämpat för att få demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet. Det har till och med spillts blod för att uppnå detta. Vi känner oss med all rätt stolta över dessa framgångar, något islamisk kultur inte borde eftersom den aldrig historiskt sett har nått upp till något av de nämnda sakerna. Det är därför våra olika kulturer krockar.

Hur kommer då samhället att klara detta nya prov det ställs inför? Kommer islam att kunna bli en del av ett demokratiskt system? En del menar att det kan det, i samhällen (Sydsvenskan; Archive) som Jordanien har man nått dit. Problemet med jämförelsen är att Europa naturligtvis på inget sätt liknar det Jordanska. Andra menar att det kommer bli mycket svårt eftersom många muslimer är inkompatibla (Independent; Archive) med samhällen som våra i väst.

Det blir inte heller lättare att göra detta av att man som Kamali för fram rena falsarierna som teorier till en händelseutveckling. Om man dessutom spelar under täcket (GD; Archive) med otäcka krafter inom religionen, snarare höjer det misstankegraden. Ett faktum som också blev Kaplans fall, inte rasismen eller islamofobin som Kamali vill göra gällande.

Al-Husayni1929_(cropped)Rasism tycks alltid se annorlunda ut än vad den beskrivs som. Den här mannen – Al-Husayni, stormuftin av Jerusalem – bar på på ett så starkt brinnande hat mot judar att det ledde till ett intimt samarbete med Europeiska nazister och fascister. Vissa menar också att han bar direkt skuld till judars död i östra Europa Foto: Wikimedia Commons

Bjuder man in motbjudande personer som Yvonne Ridley, Riyadh ul Haq och Abdullah Hakim Quick har man per definition en dold agenda och det hade Kaplan tyvärr. Varje gång en person med ett hatfyllt budskap har bjudits in, har han haft samma ursäkt igen och igen. ”Oj då, jag visste inte det”. Det kanske fungerar om man jollrar omkring i tillvaron, men är man minister i en regering förpliktigar detta – Punkt!

Fallet Kaplan visar egentligen bara att två samhällssystem, två synsätt står i direkt motsatsförhållande till varandra och att det kommer att bli stora spänningar också framöver. Säkert kommer spänningarna att späs på av än fler terrorattentat och som vanligt kommer man att säga att de som utför dessa inte representerar majoriteten. Då kanske det istället krävs att också majoriteten ställer sig upp och deklarerar var det står och att de tillerkänner sig demokratiska värden istället för att hela tiden mumla i mungipan.

Det är alltså dags att välja väg för den muslimska världen. Antingen är man en del av det samhälle man har valt att bosätta sig i, eller också är man emot detsamma. Visst kommer det ta tid och visst måste många smärtsamma val göras som att det aldrig kommer på tal att införa sharia-lagar i väst.

Kalla mig gärna islamofob, det är jag dock inte. Jag är däremot en person som tror på det system vi har skapat och de ideal som styr detta. Vill man inte dela min dröm blir man som Kaplan istället, en person som försöker spela båda strängarna samtidigt. Det kommer dock knappast att leda till att vare sig sympatin eller toleransen för denna grupp ökar. Istället går nog samhällen istället mot inre kollaps och det är det som det är hög tid att stoppa och där är Kaplan en utmärkt symbol.

AnarkiSymboler säger mer än ord ibland. De kan skvallra om ideologier och om tankeströmningar. Mehmet Kaplan är en symbol, ett tecken i tiden på att något mycket mer otäckt har flyttat in. Detta något står delar inte alltid de ideal vi har byggt vårt samhälle kring och därmed blir det samma samhälles huvudvärk istället. Foto: CC0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=596208

Löjesguiden nominerar idag Masoud Kamali till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du är talespersonen och därmed symbolen för det sjuka i vårt samhälle som så gärna vill peka på andra saker än det som faktiskt är. Offerkoftan ska till varje pris sättas som den trofé den är på den egna gruppen i striden om makten och inflytandet. Att föra den kampen och den debatten med hjälp av lögn är djupt ohederligt. Det gör dig och många fler till dopade kandidater till priset.”

De har fått nog men det gör inget för det har jag också

De säger att de har fått nog och tänk, för en gångs skull håller jag med. För jag har också fått nog, men inte av samma skäl som dom. Jag har nämligen fått nog av dom, inte av vad dom försöker vända sig emot. För de 47 svenska artisterna och politikerna som i ett upprop (Aftonbladet; Archive) hade fått nog, hade i själva verket fått nog av de migrations- snåla vindar som nu blåser över landet. Själv har jag nog mer fått nog av dom och deras inställning.

Förutom de uppenbara känslomässiga strängarna man i vanlig ordning spelar på till dess inget öga längre är torrt. Här ska det spelas på alla nervtrådar man kan hitta och snart sitter väl alla godhetsapostlar och snyftar ikapp med texten. Trots dessa fina intentioner som att döda ett land inifrån, finns här ingen ansats till en nykter inställning i frågan. De 47 kör på som om inget hade hänt och som om inget de säger kommer att få några som helst konsekvenser.

Tänk om de hade inlett med en vettig analys t ex. USA och Ryssland utkämpar just nu ett kallt krig som är med djupfruset än på länge. Som ett direkt resultat har Syrien dragits in som en bricka i ett spel. Situationen har förvärrats än mer av att länder som Turkiet och Saudiarabien gör anspråk på att bli regionala stormakter och man har därför i hemlighet hjälpt en massmördarsekt som IS. Allt detta för att destabilisera regionen och därmed kunna gripa tag i situationen själva.

BowlingEtt klot som far in i käglorna är allt som behövs för att fälla alla om den är tillräckligt välriktad. Likadant med samhällen där allt faller om ett ”välment” bowlingklot skickas in. Konsekvenserna kan bli både stora och ödesdigra men sånt bekymrar förstås inte fanatiker Foto: Wikimedia Commons

Hade man gjort denna delvis mer komplexa situationen tjänsten att göra en analys, hade man också kommit fram till andra slutsatser. Sverige kan inte ensamt ta på sig ansvaret för flyktingarna. Ryssland, USA, Saudiarabien och Turkiet bord bära ett mycket tyngre lass än idag. Många menar att Turkiet redan gör det men de är samtidigt faktiskt de som gör en dålig situation värre med flyktingar som resultat. Men ingen ansats till analys alltså, istället präglas debatten av samma ”alla ska hit”-inställningen som är så orealistisk.

FN har ju genom UNHCR, organet som administrerar flyktingkatastrofer i världen, pressat på Europa och Sverige att ta emot fler och fler, men samtidigt varit märkligt undfallande vad gäller samma krav på länder i regionen och USA och Ryssland. Hur vore det om artikelförfattarna frågade sig hur detta går ihop. För mig handlar det om att vi under inga som helst omständigheter ska ta ensamt ansvar, för FN tycks dumpandet på Europa och EU vara regel snarare än undantag.

Nästa fråga som inte heller den besvaras av artikeln är hur vi ska ha råd med allt detta. Eftersom en av de 47 är Henrik Schyffert är det säkert så att han har en ny fiffig idé (Expressen; Archive) om hur detta ska gå till. När han talar om en kostnad per innevånare på ca 500 :-, talar mer realistiska beräkningar (Metro; Archive) om åtminstone 50 Miljarder per år troligen än mer. Kan man ens diskutera med personer som har en sån inställning till debatt och fakta?

Artikeln säger inte heller något om hur man ska lösa problemen med utanförskap och det som följer av detta med radikalisering. Hur många fler som Abo Raad (Expressen; Archive) kan vårt land tåla och hur många fler ska dödshotas innan artikelförfattarna är nöjda? Det lite paradoxala är ju att om frågan kom upp skulle de flesta av debattörerna  frenetiskt försvara hbtq-personer, men troligen också personer som Abo Raad trots att delar av hans hets (Gefle Dagblad; Archive) faktiskt riktas mot just hbtq-personer(!).

Desfile del orgullo gay en Madrid, 2013.Man ska aldrig dra alla över en kam men vissa imamer är inte fullt så toleranta som godhetsrörelsen kanske önskar. Ändå försvarar just denna rörelse både hbtq-personers och muslimers rätt. Hur det logiskt går ihop återstår att utröna. Foto: Wikimedia Commons

Man hade önskat att han hade varit en isolerad företeelse med en ensam imams kamp mot verkligheten men tyvärr så är inte detta fallet. Tvärtom har hans irrläror (Gefle Dagblad; Archive) spritt sig i församlingen och också i sociala media. Så frågan till de 47 blir helt enkelt om de är beredda att acceptera mindre frihet i vardagen som en indirekt konsekvens av sin egna blindhet inför verkligheten. Kanske lite tvångskonvertering eller hotet om att få både sina eller närståendes halsar avskurna kan få dem att inse (?).

Men de kommer kanske att påstå att det är enstaka exempel som inte bekräftar den större verkligheten. Jaså, jag skrattar lite sardoniskt, för uppenbarligen har de i så fall inte brytt sig om att läsa vare sig Zeliah Daglis eller Amineh Kakabavehs debattartiklar som talar om något helt annat.

Den enkla sanningen är att om man inte har smakat på utanförskapet eller har sett det, och det gör man inte från ett Södermalmsperspektiv, kan man inte heller ha en åsikt i frågan. Felet är att detta är en liten isolerad elit som inte bor eller lever det liv andra gör. Det är så att säga själv pudeln kärna i utanförskapets Sverige, viss bor där och andra här. Aldrig mötas de två och ingen förstår den andres förutsättningar, men åsikter om den andre kan man ha. Märkligt det där.

För ett jättelikt utanförskap är det enda vi hittills har lyckats att skapa. Små och stora samhällen som öar i en ocean där alla lever isolerade från det omkringliggande. Det tydligaste exemplet på det är att det svenska samhället och dess myndigheter (Expressen; Archive) inte längre kan nå in i dessa utanförskapsområden. Istället finns där en alternativ ledarstruktur som inte innefattar det svenska. Är det verkligen detta man vill se och döma folk till?

BrixtonNär folkgrupp ställs mot folkgrupp och polisen mitt emellan, har något i samhällets fibrer brustit. Sverige är på god väg mot detta och medicinen heter inte ”än mer invandring” utan ”aktiv integration” och ”hopp om en framtid”. Fotot är från kravallerna i Brixton 1981 och kommer från Wikimedia Commons

Det finns alltså många obesvarade frågor och också fler än de jag har ställt. Men i sin mission att förstöra landet inifrån är de 47 knappast ensamma. Miljöpartiets våndor inför den nya politiken är omvittnad (SVT; Archive), men nu börjar det också knorra inom leden för Socialdemokratin. Den 22 personer långa listan över Socialdemokrater som nu också gör ett upprop (Aftonbladet; Archive) mot samma snåla migrationspolitik, menar i Aftonbladet att Stefan Löfven nu gett upp visionerna för att istället anamma Sd:s.

Ingen dålig analys så långt, det är sant att Stefan Löfven nu har börjat föra en politik klart inspirerad av Sd och att han därmed är en fascist enligt sin (Aftonbladet; Archive) och Henrik Arnstads definition. Det enda man undrar i det sammanhanget är varför Henrik Arnstad nu inte skriver en ny krönika om Stefan Löfvens fascistiska politik (DN; Archive). Men socialdemokraterna som har undertecknat uppropet mot migrationsstoppet har precis som de 47 lika mycket tankeförmåga som trädgårdstomtar.

För bristen ligger återigen i att man resonerar känslomässigt istället för förnuftsmässigt. Ingenstans någon analys, ingen hänsyn till konsekvenserna och ingen som helst ansats att beskriva kostnaderna eller vad dessa får för konsekvenser för skattebetalarna. Återigen är det som om pengar bara uppstår ur tomma intet eller att lite svältande pensionärer (SVT; Archive) får vi väl alla räkna med.

Det är den här typen av oärlighet i debatten som gör att jag har fått nog. Nog av dem som ser både välfärd och det som gör att den fungerar som något värt att offra. Jag har fullständigt fått nog av deras nära nog frireligiösa trossatser som likt dogmerna på inkvisitionens glada dagar aldrig får ifrågasättas. Fått renons på hur illa underbyggda deras argument är när de med tårfyllda ögon talar om människors öden, men glömmer de öden de skulle kunna skapa med sina förslag.

Louis Jean Francois LagrenéeHur de fanatiska ska få alla bitarna på plats utan att behöva använda slägga eller rasera samhället inifrån kan nog inte ens Apollos orakel svara på. De slänger bara ur sig sina fantastisk historier utan att ens betänka konsekvenserna. Det blir lätt så när man är fanatiskt övertygad. Foto: Louis Jean Francoise Lagrenée: ”Alexander Consulting the Oracle of Apollo”; Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är rätt naturligt att zeloter aldrig övertygas om hur fel de har med det de säger. Varför har annars termen ”zeloter” blivit både klassisk men också synonym med godhetsrörelsen? Jag har inget emot godhet, inget är svart eller vitt, men jag har väldigt mycket emot konsekvenserna av deras förslag. Det gör dem till fullfjädrade kandidater till priset.

Men det skulle ju bli tillväxt

Ibland är vissa människor för korkade för sitt eget bästa, dock inte ni läsare. Jag tänker nog snarare på alla dem som dansade och sjöng om öppna hjärtan och att alla skulle hit den där dagen på Medborgarplatsen för ett år sedan. Då hette det ju att med en i det närmaste fri invandring skulle det bli tillväxt (DN;Archive-länk) i all oändlighet. För att skänka artikeln lite trovärdighet citerades två nationalekonomer – Andreas Hatzigeorgiou och Magnus Lodefalk – som ställde sig bakom tesen.

MatematikOm mottagaren ändå inte förstår sambanden eller vad som sägs kan man ställa upp vad som helst och påstå att det betyder vad som helst. Godhetsrörelsen påstod vi skulle få tillväxt, men vi fick utgifter. Foto: Wikimedia Commons

Problemet är väl att de är inte de enda nationalekonomerna i världen och de är definitivt inte oemotsagda. Tino Sanandaji är också han nationalekonom och han påstår det rakt motsatta i sin forskning som du hittar via länken här under. På sin blogg dit länken leder, menar han att inget sånt samband kan ses. Det hela är alltså enligt Sanandaji en enda stor bluff.

Invandrare byggde inte Sverige

Två utredningar, två slutsatser! Vem är det då som har rätt och vem har fel? Jag satsar mina pengar på att Tino avlöper med segern eftersom det finns material som stärker hans bild som inte har med hans egna forskning att göra. SCB lät göra en kartläggning av hur många invandrare som upp till tolv år efter ankomst fortfarande var arbetslösa, du hittar länken här under till materialet. Bläddra fram till sidorna 43/44 så hittar du uppgifterna.

http://www.scb.se/Statistik/_Publikationer/LE0105_2014A01_BR_BE57BR1401.pdf

Den var en rätt nedslående läsning. Av de nyanlända kvinnorna stod från början 80 % av dem utan jobb. Motsvarande siffra för kvinnor som flyttat hit från ett annat EU-land eller övriga Norden var 40 %. Efter tolv år var fortfarande 40 % av kvinnorna arbetslösa, motsvarande för EU-medborgare och Nordiska medborgare var 20 %.

CellerSveriges historia av arbetslöshetsbekämpning är rätt mörk, vi hade lika gärna kunnat låsa in de nyanlända och kastat bort nyckeln. Med de nya insatserna skapas visserligen jobb, men frågan är om det är meningsfulla sådana. Att hitta på jobb är bättre än arbetslöshet men är det meningsfulla jobb? Foto: Wikimedia Commons

För de nyanlända männen såg siffran nästan lika illa ut. 70 % var från början arbetslösa för att efter tolv år landa på 35 %. En jämförelse med män från EU eller norden visade att de hade en arbetslöshet som från början låg på 30 % och som efter tolv år hade sjunkit till 20 %. För både män och kvinnor, både inom-Europeiska och utom-Europeiska personer ligger alltså arbetslösheten mycket högt med tanke på att riksgenomsnittet för 2015
sammantaget låg på 6,7 %.

Sifferexcerciser är en sak men faktum är att bakom varje siffra ligger en mänsklig tragedi. Andra undersökningar visar att få eller inga andra saker är mer nedbrytande för en människa än att vara arbetslös. Om man dessutom lägger till att kostnaden för samhället i form av bidrag naturligtvis ökar så blir det en dubbel tragedi. Om man till sist tänker på att arbetslöshet för vissa leder till för tidig död (SVD; Archive-länk) bör man nog klia sig lite lätt i huvudet.

Allt detta har alltså godhetsrörelsen alltså helt och hållet missat, kanske inte ens diskuterat. Man har bara dansat och sjungit och ett tu tre så står vi där med problem upp till halsen, men ingen som vill ta ansvar för det hela. Inte minst regeringen vill nog slippa se sig själva i spegeln eftersom de var djupt insyltad den dagen på Medborgarplatsen. Tur då att de åtminstone har mage att tilldela de nyanlända praktikantplatser (DN; Archive-länk). Inte för att det kommer att ge mer än tillfällig effekt men någonting är ju bättre än ingenting.

Det är just vid bidragen som skon klämmer extra mycket. Enligt Laura Hartman – Analyschef på Försäkringskassan – förväntas ökningen av bidragen (SVD; Archive-länk)  bli kraftig de närmaste åren. En situation som kommer att sätta än mer press på välfärds-systemet med andra ord, ett system som allt fler nu börjar ifrågasätta eftersom vi betalar men upplever att vi får allt mindre del av välfärdskakan. Hålen börjar helt enkelt redan nu bli så uppenbara att systemet ifrågasätts.

PressNu sätter de inblandade än mer press på välfärdssystemet som redan på sina håll är ifrågasatt. Det kanske inte kommer att leda till en kollaps, men det kommer definitivt bli många år av utmaningar där självklarheter inte längre är så på förhand givna Foto: By Constantin Meunier – Photo by Szilas in the Meunier Museum, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=9793439

Nej det är inte personalens fel när välfärden havererar. Istället är det i vanlig ordning politikerna som har skurit ner, sparat och sett till att underbemanningen är total. När vi kan läsa om hur hemsjukvård och hemtjänst glömmer patienter (LT; Archive-länk) blir vi naturligtvis upprörda, men det borde vara mot politikerna och godhetsrörelsen vår ilska riktades. De ligger nämligen bakom stagnationen, inte personalen inom vården. För det är ju så det går när beräkningarna slår helt fel.

Det skulle ju alltså bli tillväxt, nu visar det sig att det blir galopperande kostnadsökningar istället. Tyvärr kan dåliga siffror bli ännu sämre och så också framtidsprognoser. Utan att bli alltför pessimistisk är det inte bara arbetslöshets- och bidragssiffror som pekar åt fel håll, också pensionssystemet börjar nu enligt prognoser och redan nu tillgängliga siffror peka åt fel håll. Redan idag lever 225 000 pensionärer (Aftonbladet; Archive-länk) under EU:s fattigdomsgräns.

Prognosen för framtiden ser än sämre ut, 2048 beräknas den genomsnittlige pensionären i Sverige endast ha 48 % av sin slutlön att leva på. En siffra som innefattar tjänste-pensionen och som kommer att placera oss näst sist inom EU om inget görs. Regeringar kan i en sån situation göra en sak av tre. Man kan strunta i att göra någonting. Det kan i det korta loppet dölja det egna misslyckandet och möjligen ge en ny mandatperiod men det löser definitivt inte problemen. Att stoppa huvudet i sanden brukar inte göra det..

De kan slå på alla bromsar för att stoppa utflödet av pengar. Det har regeringar redan gjort då den så kallade ”bromsen” som aldrig var tänkt att användas trots det har slagit till 2010, 2011 och 2014. Inte så populärt hos väljarna kanske för det innebär ju sämre för dem som är pensionärer idag.

No Country For Old MenLångsamt håller filmens fantasivärld på att bli verklighet. Inom en snar framtid kan Sverige vara ”No Country for Old People” vilket EU:s rapport visar. Det skulle återigen bli tillväxt men det blev visst stagnation Foto: Wikimedia Commons från filmen ”No Country For Old Men”

Det här var ju ett faktum som Fredrik Reinfeldt fick känna på när det hette att han dels beskattade pensionärer högre, vilket var en retorisk konstruktion eftersom det var tvärtom så att förvärvsarbetande i landet var överbeskattade innan jobbskatteavdraget. Det andra var just att pensionerna stod flera år stilla. Sammantaget innebar detta pensionärsuppror och sämre opinionssiffror bland just pensionärer.

Man kan till sist sjösätta ett helt nytt system men problemet är att svensk tradition påbjuder breda lösningar i såna frågor vilket innebär att oppositionen brukar vara med i en sån. I dagens parlamentariska läge är det nog mindre troligt att regeringen vill bjuda in oppositionen.

En inbjudan skulle ju kunna leda till att man ”skänker bort” segern i nästa val därför att alliansen i såna fall framstår som ”ansvarstagande” och ”dom som tar initiativet” i värsta fall. Oppositionen  vill inte göra upp av samma skäl, överenskommelsen kan gynna regeringen och stärka denna. Därför spelar man hellre Svarte Petter med varann, särskilt i frågor som av tradition brukar göras upp i samförstånd dvs är blocköverskridande.

Tillbaka på ruta ett alltså. Ska man gissa så lär väl inget hända eller som det så fint heter på svenska ”vi tillsätter en utredning som blir klar om fem till åtta år” för att undvika att hantera den heta potatisen. Vi får se om Löfven har något politiskt mod kvar över huvud taget. Något jag personligen tvivlar på eftersom hans kännemärke hittills har varit att vara frånvarande, inte ta beslut eller att fatta fel beslut som leder till helt galna konsekvenser.

HandBästa sättet i Sverige att begrava en besvärlig fråga är att slänga in den i en utredning som tar evigheter. Framtidens pensioner är säkert en sån fråga som ingen, vare sig opposition eller regering, vill ta i. Återstår att se om det blir någon konkret åtgärd med andra ord. Foto: Freepik

Låt oss istället sammanfatta. Godhetsrörelsen har alltså sett till att få hit dessa människor, utan att kunna ge dem hoppet om ett jobb om man får tro statistiken, utan att kunna för- sörja sig utom genom bidrag och som grädde på moset underminerat pensionssystemet. Nödtorftigt försöker nu de politiker som då stod bakom allt nu att lappa sitt fuskbygge med hjälp av påhittade jobb som ibland inte ens skulle existerat om inte insatsen fanns från regeringen.

Sammantaget ska detta leda till tillväxt och mer välfärd när det i själva verket leder till mer bidrag och mindre i fickan för alla. Ett faktum som kommer att gälla från den dagen du kliver ut på arbetsmarknaden till dess du har dragit igen locket på träfracken. Skatteintäkterna kommer därmed att sjunka och till sist kommer också välfärden att påverkas negativt. Skola och omsorg börjar gå kräftgång och så är också barnen och de äldre snart drabbade. Jag har hört mycket in mina dagar men detta tar nog priset.

Det finns ytterligare en rad faktorer som jag inte har tagit upp i denna artikel som att utbildningsnivån ligger långt under den som getts föreställning om t ex. Också det kommer att inverka på hur framtiden kommer att se ut. Jag vet dock ett än bättre sätt  att säkra framtiden. Byt regering omedelbart, den nuvarande är livsfarlig för all form av tillväxt, välfärd och balans i samhället!

Rött KortOm inte problemen tas på allvar är det mer än tid att ge regeringen rött kort. Problemen kan ju som bekant tillskrivas regeringens politik och framför allt två partier som har försatt oss i situationen som har lett till situationen Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen är som följer: ”Regeringen får indikation på indikation på att allt inte går åt rätt håll, ändå låtsas man att det gör det. Man drar sig inte ens för att helt öppet sopa sina egna problem under mattan med hjälp av nya fina bidragsmiljarder till tjänster som normalt inte skulle ha funnits om det inte vore för Sovjetinspirerade order uppifrån. Det som inte ledde till den så hett eftertraktade tillväxten ska nu åtminstone se ut som det. Ni är mer än värdiga kandidater.”

Polis polis potatismos

I en tidig Beck-film med Peter Haber som Martin Beck finns det en scen där två poliser konfronteras med att de har ljugit om en händelse. Skälet är att det har inkommit en rapport från en upprörd pappa vars son har sagt ”polis polis potatismos” där konstaplarna har gått till handling över ofoget. Polismännen som säger sig ha varit på en plats kan genom rapporten placeras på ett helt annat ställe.

På samma sätt som i filmen är något fel i den svenska polisen men i så mycket större skala. Detta är inte de enskilda polisernas, utan politikernas och deras lednings fel. För under en rad år, ja till och med decennier är det en organisation som fått utstå många nedskärningar, försämrad utbildning, ständiga omorganisationer och politisk inblandning genom en chef som inte bara är partitrogen utan också oduglig i sin roll och uppgift.

RobocopPolisledningen och regeringen vill att polisen framstår som Robocop. I själva verket är den underfinansierad, dåligt utbildad, underbemannad och överbelastad. Den har dessutom utsatts för en misslyckad omorganisation få eller inga har förtroende för. Allt därför att både röda och blå politiker har lagt sig i och dessutom inte skjutit till resurserna Foto: Wikipedia

Att de stackars verkliga poliserna i får brottas med allehanda obehagliga situationer har blivit mer än klart då fordon har förstörts (GT; Archive-länk) vid utryckning. Fast det är nog värre ställt ändå vilket i vanlig ordning mörkas av  både polisledning och politiker. Det är ju skönt för socialdemokraterna att kunna ha en partitrogen chef för polisen som säger det de vill han ska säga, som agerar politiskt då han är tjänsteman och som kan förtiga fakta för medborgaren.

Det demokratiska samhället har två verktyg för att värna denna och staten, polis och militär. Som komplement till polisen finns övriga rättsvårdande myndigheter som åklagarämbetet och domstolarna med domstolsverket i toppen. Det är dom som ska avskräcka, hindra, straffa och få den som kanske hyser andra tankar på andra banor. Den grundprincipen håller långsamt på att urholkas i Sverige och förklaringen är enkel, statsmakten har i vanlig ordning misskött både militär och polis.

Om vi bara tittar på polisen och utgår från hur många poliser det finns per capita i andra jämförbara länder inom EU, borde Sverige ha 30 000 (Dagens Juridik; Archive-länk) men vi har i själva verket 20 000. Det inte bara är för lite poliser, dessa ska i det ansträngda läget landet befinner sig i också vara behjälpliga i fler fall. Är det undra på att dessa går på knäna (SVD; Archive-länk)? Troligtvis inte och fortsätter det så här går också de mot ett haveri.

I arbetsbelastningen och ökningen av denna i kölvattnet på migrationen hittar vi ständiga utryckningar för att stävja bråk (GP; Archive-länk) på flyktingförläggningar. En typ av problem som hittills alltså har mångdubblats. En annan typ av problem som var långt ifrån lika vanlig för ett, ett och ett halvt år sedan nämligen etniska konflikter som följt med från det gamla landet. Sammandrabbningar (Aftonbladet; Archive-länk) mellan olika folkgrupper i samband med demonstrationer har blivit vanligare och det har krävt mer resurser.

KravallerRegelrätta gatukravaller har än så länge bara inträffat några gånger i landet men med utvecklingen är det bara en tidsfråga innan nästa incident är här. Det blir inte bättre av att polisen har fått nedskurna resurser i decennier Foto: By YeahCuz – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=46051105

Vi har alltså fått etniska konflikter också här trots att allt skulle bli så bra när Löfven och co. sjöng och dansade på Medborgarplatsen (Expressen; Archive-länk). Vi skulle ju få en sån enorm tillväxt (DN; Archive-länk), istället har vi hittills bara sett kaos och nedmontering. Det finns alltså flera skäl för de som befann sig på skammens torg för ett år sedan att skämmas ordentligt, men det finns en miljon fler skäl att omedelbart byta regering.

För vad vidtar regeringen för motåtgärder då? I vanlig ordning inte många, de skänker lånade pengar till kommunerna med så lågt ställda krav på hur de ska användas att de går till sporthallar (SVD; Archive-länk) och att betala pensionsskulder. Pengarna går till saker vi visserligen behöver, men de används delvis på ett felaktigt sätt. Där det verkligen skulle behövas rejäla tillskott sker däremot ingenting. Det är vår regering i ett nötskal.

Först överbelastar alltså regeringen hela Sverige för att göra Miljöpartiet till viljes. När migrationen nått sin kulmen lånar man pengar för att betala för kommunernas merkostnad men glömmer kraven på utbetalningen så att dessa hamnar fel. Krav om extra resurser (Centerpartiets hemsida) till just polisen har kommit men hittills för döva öron. Man ställer alltså till det men kan inte fixa vad man har åstadkommit!

Samtidigt som detta drama inträffar, sker ett annat i helt annorlunda miljöer. För i dagens Sverige har den myndighet som är satta att upprätthålla lag och ordning tappat greppet över områden (SVD; Archive-länk) där utanförskapet har cementerats. Det här är naturligtvis inte polisens fel utan de regeringar som har nermonterat och sparat så till den milda grad att de nu inte längre förmår att agera så som det var tänkt. Den skulden faller både socialdemokratiska och borgerliga regeringar.

Alan RickmanNyligen gick den Brittiske skådespelaren Alan Rickman bort känd från bl a Harry Potter-filmerna. Dan Eliasson och regeringen är visserligen inte i hans klass men fullt värdiga dramatiker när de nu låtsas som om allt fungerar Foto: By Marie-Lan Nguyen – Own work, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12766056

Det borgerliga bidraget till nedmonteringen består i att man sedan 2012 har sett till att sänka kraven i polisens utbildning (SVT) där risken finns att man får fel underlag med sämre resultat som följd och i intagningskraven till utbildningen. Reformen har sett till att dagens nya polismän och kvinnor har fått sämre grundförutsättningar för att klara problemen då också praktiken har minskats.

Den socialdemokratiska består i att man konsekvent sedan många år har förvägrat polisen större ekonomiska resurser trots flera larmrapporter. Man har inte skjutit till pengarna och istället satsat dessa på andra saker när polisen borde vara högprioriterad. Partiet har också gjort polisen till en politisk scen i och med att man har utsett Dan Eliasson – partitrogen sosse – till chef för organisationen med ett resultat som jag har bloggat om tidigare, länk här under.

https://lojesguiden.wordpress.com/2016/01/15/nar-moralen-ar-kaputt/

Visst har Dan Eliasson framfört kravet (Dagens Juridik; Archive-länk) på mer pengar till polisen så man bland annat kan anställa fler för att möta hoten, men hittills har regeringens svar varit tystnadens. Kanske lite talande när man från deras sida som sagt är väldigt benägna att hellre skapa problem än att lösa dessa.

Dessutom får man komma ihåg vilket framgår av artikeln i Dagens Juridik, att siffran som nämnts 2 miljarder extra räcker till 2500 man. Det är ca 10 000 för lite så det är ju en bråkdel av de som behövs. Bättre några än inga men Dan Eliasson tycks inte förstå hur verkligheten ser ut. Även om han gjorde det får man också komma ihåg att började man utbilda de som saknas idag, skulle dessa inte vara klara förrän om ca tre år.

Ska man sammanfatta mardrömmen regeringen och deras åtgärder kan man alltså säga att de har mött en situation med en total apati, ja kanske till och med med öppna armar där alla ska hit. När de väl är här upptäcker man att man inte har resurserna och att polisen saknar tiden och manskapet. Man ger då i uppdrag åt Dan Eliasson att göra allt för att dölja hur illa det är ställt men man skjuter inte till de extra pengar de så väl behöver.

De har inte presenterat förslag om förbättrad utbildning, mer pengar till fler poliser eller sett till att få till en bättre organisation. Istället fortsätter vi att ha Europas sämsta polisbemanning per capita trots världens högsta skatt. För att göra saker och ting än värre genomlider Dan Eliasson en förtroendekris (GT; Archive-länk) inom de egna leden där röster om avgång har rests. Detta beror på en frustration hos enskilda polismän som upplever att de hindras från att göra sitt jobb till rimliga villkor.

Kritiken beror i grunden på den omorganisation (DN; Archive-länk) som de genomgått och som har blivit väldigt impopulär som enkäten visar i reportaget. I stort sett har inga polismän längre förtroende för vare sig omorganisation eller ledning. Noll procent svarade att man tyckte polisen hade blivit bättre och mer effektiv!

SkräckOm inte regeringen och Dan Eliasson förskräcks över det som händer ute på fältet borde missnöjet inom polisens organisation väcka rent chockartade reaktioner. För reagerar de inte nu lär de aldrig göra det Foto: By Popular Publications – Scanned cover of pulp magazine, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7457223

Enskilda polismän känner sig också främmande inför ledningens nya policy om att dölja brott begångna av nyanlända bakom den särskilda poliskoden 291 (SVD; unvis.it) och dölja dessa för både media och allmänhet. Det jäser alltså också internt vilket ytterligare spär på en redan hopplös uppgift. Det är i det här läget nödvändigt att Dan Eliasson tar konsekvenserna av alla misslyckanden och avgår. Samma öde borde regeringen möta, ju snabbare desto bättre.

Löjesguiden nominerar idag regeringen och Dan Eliasson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Måttstocken på ett misslyckande är naturligtvis subjektiv och helt avhängig av ens åsikter i övrigt. I ert fall är det dock övertydligt. I det aktuella fallet är det så övertydligt att budskapet står som en eldskrift över himlavalvet i vårt land. Misslyckanden borde leda till konsekvenser både på ett politiskt och ett ledarskapsmässigt plan. Men eftersom Socialdemokratin är staten lär det inte hända. Det gör båda parter till fulländade kandidater.”

Ett slags sönderfall

Lite varudeklaration innan jag skriver någonting. Jag är inget fan av att ta lagen i egna händer eller att sätta sig över den. Det leder bara till anarki och laglöshet och det vill få eller inga ha. Nej, jag är inte heller rasist men jag kan se mönstret som leder fram till att andra blir det. Och nej, jag fördömer inte människor för att de blir detta. Ibland drivs människor till och med till det därför att samhället vänder dem ryggen, och det är det detta inlägg handlar om. Det fall jag nu ska berätta om handlar om just om några sådana svåra avväganden där ingen står som vinnare.

Astrid LindgrenAtt en person står som förlorare är väl något vi vant oss vid men när två parter gör det inser man att det finns ett inneboende systemfel. Också i det aktuella fallet finns denna faktor som spökar till det rejält och snart slutar det med en smäll Foto: NG

Kanske är jag alarmist när jag påtalar det som börjar bli vardagsmat i Sverige, men den som använder det ordet kan i lika hög grad vara en varningsklockeförnekare. För i det som nu ska bli det fina nya landet byggt på att alla stämmer in i ett unisont Kumba-ya, kan man skönja något värre, något fasansfullt. Detta något kallas ”systemkollaps”. Mer om hur städernas systemkollaps ser ut har Fnordspotting bloggat om.

Låt mig ta några exempel. Tre män i ett medborgargarde i Ljungby grips för att ha agerat lagens långa arm. Samtidigt gör den riktiga polisen ingenting för att hindra den flodvåg av stölder som föranledde medborgargardet. Stöldgods som dyker upp på andra sidan Östersjön och som blir till en lukrativ inkomstkälla för den med inte fullt så rent mjöl i påsen. Problemet är att ingen kan eller vill göra något åt det och därför kommer händelsen säkert att upprepas. Brist på resurser är skälet till polisens tidigare passivitet.

Sverige upplever nämligen en stöldvåg, särskilt på landsbygden är detta ett problem. Jordbruksmaskiner, trädgårdsmaskiner, bilar, båtar allt får fötter. Polisen har inte resurserna och snart finner sig människor i en rättslös situation. Lars Anders Johansson har skrivit en sammanfattande artikel om detta i Hela Hälsingland.

Runaway CoachNär människor inte längre upplever att samhället griper in för att stoppa katastrofen för dem personligen, vänds blickarna åt att ta lagen i egna händer. Inget jag uppmuntrar men förstår Foto: Runaway Coach – Thomas Rowlandson från Wikimedia Commons

Fler människor än de i Ljungby har samlat samma typ av tänkande i facebook-gruppen ”Trygga vår landsbygd” så risken att detta ska hända igen är inte marginell. Det är inte en enstaka händelse vi ser en gång var tionde år eller så. Det kan mycket väl hända igen, särskilt när de rättsvårdande myndigheterna nu helt kapitulerar.

På andra ställen har olagliga ockupationer utförts. I fallet som berättas om i Helsingborgs Dagblad (unvis.it) kan man läsa om hur en ockupation av en lagerlokal till sist ledde till att ägaren rev byggnaden. Naturligtvis flyttade EU-migranterna ut ur lokalen innan den revs…..bara för att flytta in i ett annat hus ägt av en person som vistas utomlands och som därför inte vet vad som inträffat.

Polisen låter meddela att man inte kan göra något åt detta innan en anmälan har upprättats och det kan bara ägaren göra. Grannarna har sökt ägaren med ljus och lykta men i nuläget är läget låst. De får därför stå ut med att också deras omnejd nu i värsta fall kan komma att utsättas för en ny stöldvåg. Om inte kommer kanske grannarna göra som i Ljungby, starta ett medborgargarde och så börjar cirkeln om.

circle-37434_1280Det hopplösa inträffar när cirkeln sluts bara för att börja om på samma punkt där man en gång startade. Folk ger upp och då tar man saken i egna händer istället för att ens lita på svenska myndigheter Foto: Pixabay

SVT-programmet Uppdrag Granskning gjorde för några veckor sedan två program om EU-migranter. Här hittar du Avsnitt 1 och här Avsnitt 2. Det mest talande med dessa är två saker. Det första är att Sverige håller på att få ett utanförskap som vi aldrig har sett det förut. Ingen nu levande har antagligen sett dess like i vår vår egna livstid. Oftast är det människor som i århundraden har stått längst ner i varje samhällsstege dvs Romer.

Nej, jag är fortfarande inte rasist så detta uttalande är inte för att peka finger utan för att peka på fakta. Det andra är att samhället är maktlöst. Oftast är det till och med så att ingen ens vill ta tag i saken därför att risken för att bli kallad ”rasist” är för hög. Det är helt enkelt en för het potatis för myndigheterna att ta i, allt som oftast har de inte heller vare sig resurser eller kunskap. Än mindre har de musklerna.

Summan av dessa två faktorer, utanförskap och dåligt eller inget myndighetsutövande där t ex polis många gånger inte ens finns blir naturligtvis explosiv. Många gånger är situationen så nära att brista att människor helt enkelt tvingas att ta till olagliga metoder. Nej, jag försvarar det inte men jag förstår hur mönstret ser ut. Koppla detta  till en hopplös arbetsmarknad där man oftast har varit beroende av en arbetsgivare som så småningom har lagt ner och i dess ställe har det kommit……ingenting.

Tomma HyllorFå eller inga är dumma nog att betala ett pris för något man inte får, likadant med skatt. Vi betalar men vad får vi för det? När samhället dessutom medvetet vänder ryggen åt medborgarna är någonting galet i konungariket Sverige Foto: Wikimedia Commons

Titta i avsnitt två, där ges exemplet på vilken soppa en familj har hamnat i. De äger en gammal släktgård i Högfors men bor i Schweiz. Medan de har varit borta har Romer brutit sig in i gården och bosatt sig där. De påstår sig betala hyra till en person som också han är Bulgar. Denne man påstår sig äga huset men det stämmer inte. Han äger en grannfastighet och marken till denna, men gården äger han inte.

Familjen som betalt för vad de tror är hyran, känner sig grundlurade när de inser att de har betalt pengar till en gangster som ljugit dem rätt upp i ansiktet. Svensken boende i Schweiz har anmält det hela men ingen kan göra något. Det finns alla möjlig legala skäl till varför man är helt handlingsförlamade från samhällets sida.

Polisen skyller på att inget har stulits därför kan ingen anmälan upprättas om stöld. Det är inte heller egenmäktigt förfarande då polisen inte kan bevisa uppsåt. Förundersökningen är därför nedlagd. Därmed tycker svenska myndigheter som polisen att man har gjort vad man har kunnat. Det är säkert sant för det som är felet är att också de är bakbundna av reglerna som inte ger dem möjligheten att agera. Dags för politikerna som är de som ska skapa reglerna att vakna med andra ord.

Breslau SovaDags för våra politiker att vakna och inse hur landet ligger. Dags att ändra regler, dags att agera det är det som de får betalt för. Gör de inte det väntar anarki Foto : Breslau – ”A young woman asleep in a chair” från Wikimedia Commons

Man har varit i kontakt med ägaren i Schweiz som uppmanats att lösa problemet själv. Han uppmanas till och med av kronofogdemyndigheten att själv begära legitimation av de som ockuperar huset. Efter att ha gjort detta kan han inkomma med en begäran om avhysning till myndigheten som kräver identifikation innan de kan verkställa någonting. En person ställs mot flera och dessutom utan de resurser som myndigheterna har!

För att kunna göra jobbet måste alltså en privatperson ordna med en egen utredning och en identifikation för att kunna göra en anmälan. Myndigheterna skyddar sina egna arslen för att inte bli indragna i något som kan sluta med att man har niohundrasextiotre ditresta nyttiga idioter som står och skriker på trappen om ”rasismen”. Förloraren är den enskilde som därmed slängs under kärran. Bryr godhetsidioterna om dessa, eller är det bara ”rasismen” som finns för ögonen?

Det är sådana här konflikter som kommer att bli allt vanligare om inget görs. Det tycks ju annars vara de rättsvårdande myndigheternas största merit – att inte göra någonting. Den enskilde är rättslös och därmed är konflikten grundlagd. Jag säger fortfarande inte att det är rätt, men jag förstår mekanismerna när dessa förorättade tar till allt mer desperata medel. Det är helt enkelt inte värdigt en rättsstat att vända medborgarna ryggen, men inte heller att vara delaktiga i att skapa det som kommer att sluta i våld om inget görs.

Punch and JudyBåde polis och det sociala är nog rädda för att situationen ska eskalera och bli våldsam. Att de själva indirekt är delaktiga i spelet är det ingen som vill kännas vid men den största boven är nog ändå att lagar och regler bakbinder framför allt polisen Foto: Smithsonianmag

Ytterligare en tråd följs upp i avsnitt två och den är nästan mer skrämmande. På orten finns tomma fastigheter som blev över när bruket lade ner och människor började flytta från orten till andra jobb och andra städer. Dessa fastigheter har förfallit men så småningom köpts där ägaren nu hyr ut åt EU-migranter. Standarden har fått kritik men ägaren har aldrig fällts i hyresnämnden.

När reportage-teamet vill intervjua den som utpekas som ägare, svarar denna nekande på frågan om han är ägaren. Han menar att det är en annan person och namnger denne, men medger att han är den som tar betalt för boendet. De söker sig till den person som utpekats som ägaren. Lokalbon som är med som ciceron och ledare för byalaget menar att det är samme man som veckan före hotade honom verbalt.

Man kan här konstatera att rakt under näsan på myndigheterna och i dagsljus håller alltså mer ljusskygg verksamhet på att etableras. Ingen gör något, tvärtom skänker vi våra skattepengar till detta boende som är inkomstkällan. Allt medan godhetsapostlarna sjunger i kör om hur fint allting är. Håller vi inte med finns ju andra metoder att ta till.

Cirkeln sluts, den enskilde förlorar och EU-migranten förlorar. Allt därför att myndigheterna vare sig kan eller vill ta tag i uppenbara missförhållanden. Samtidigt står en godhetskör och jublar över allt det elände de själva har varit med och skapat. Malena, nattens drottning (ja, det var ett skämt där!) av godhetsivrarna, tokhyllas med priser som årets Amelia. Ingenstans befläckas dock denna kader av det faktumet andra får genomlida som en del av sin verklighet.

PiratpengarAv Kalla Faktas reportage framgår också att det är verksamhet som kanske inte riktigt tål dagens ljus som pågår rakt under myndigheternas näsor. Svensk landsbygd håller sakta men säkert på att bli ett paradis för både svarta pengar och moraliskt förkastliga affärer.
Foto: Sueshi-express

För också verklighetsfrånvända stjärnskott som godhetsapostlar måste förstå vissa saker som ligger bortanför två Quatro Stagioni och ett netflix-abbonemang. När det kitt som håller samman samhället håller på att släppa, finns ingen anledning för den som drabbas att vara lojal tillbaka. Vänder samhället medborgaren ryggen, vänder medborgaren samhället ryggen.

Resultat kan mycket väl bli mer hemmasnickrade lösningar som den i Ljungby, men också mer svartarbete t ex. Vem är lojal mot en stat som inte är lojal mot medborgaren? Därmed har vi också börjat knapra på det som är grunden för välfärden – ekonomin. Vi äter alltså falukorven från båda hållen samtidigt. Migrationspolitiken håller på att spränga alla vallar, och samtidigt ser vi till att göra folk så pass alienerade i sin egen vardag att de inte ens känner samhörighet efter att ha blivit trampade på tårna i fall efter fall.

Två sidor håller på att bli en. Organiserad brottslighet som flyttar in där det uppstått ett vakuum där myndigheterna redan har resignerat och organiserad godhet är bara två sidor av samma mynt. Den ena behöver den andre och skulle aldrig ens fått chansen utan den hjälp som godhetsapostlarna så benäget bistod med. I värsta fall landar Malenas, Jonas och Henriks lilla egenreklam i ett systemkollaps. Allt ivrigt påhejade av politiska partier som hoppas kunna köpa sig bättre opinionssiffror på medborgarnas bekostnad.

Stefan Löfven Central ParkStefan Löfven tycks mer intresserad av att åka till New York och tala om hur duktiga vi är i Sverige, än att lösa problemen på hemmaplan. Dessa tycks inte finnas i hans värld och i justitieministerns värld löser man säkert alla problemen med tegel och lite plankor. Det är synd om Sverige med en sån regering Foto: Regeringen

Löjesguiden nominerar idag godhetskollektivet med flertalet artister och politiska partier som s, v och mp men också m, fp, kd och c som inte ser några problem till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att slänga ut barnet med badvattnet säger man i den anglosaxiska världen och det är precis det ni gör. Ni slänger ut medborgare i en rättslös situation genom att ta hit människor med liten eller ingen rättstradition.

Premisserna är vansinnigt naiva. Det verkar mest som om man resonerar som om ”bara de får komma hit blir de genast goda människor som genast anpassar sig”. Jag är ledsen över att slita er ur den villfarelsen, människor förblir det de har varit och att tvätta bort något sådant som beteende är som att tro att påven är muslim. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

Det Malätna I Malmö

Tänk tanken att du tillhör en etnisk grupp. Tänk att du genom denna grupp uttrycker en särart som gör dig unik och som samtidigt sticker ut. Du är plötsligt synlig i alla sammanhang också de där du som individ från en grupp normalt sett inte hör hemma. Om detta främmande sammanhang är fientligt blir situationen för dig ohållbar, kanske till och med farlig. Är du dessutom är kaxig nog att visa din särart utåt kan du i en sån miljö bli en måltavla. Det är precis det som håller på att hända om du är jude och vill visa detta i städer som Malmö.

Dubbla MåttstockarSamhällets dubbla budskap där det som är förbjudet för vissa är tillåtet för andra, är en stor bov i dramat Foto: Searchquotes

På många sätt är Malmö den staden i Sverige som behöver ett rejält lyft. Kriserna har avlöst varandra och tillvaron präglas av lätt hopplöshet. Jobb växer fram men inte i tillräckligt hög grad, tillvaron präglas för vissa av ett kompakt utanförskap där kontakten med det svenska samhället möjligen sker när man ska kvittera ut underhållsbidraget. Visst görs försök men oddsen är emot hela staden.

Vägs ÄndeNär ett samhälle kommer till vägs ände uppstår alltid en vi och dom situation. Utanförskap och hopplöshet är grundproblemen kommunstyrelsen i Malmö borde fokusera på, inte ökad intolerans mellan grupper Foto: Wikimedia

I den miljön är det lätt för extrema krafter att få fotfäste och det har tyvärr också hänt. Torsdagens Uppdrag Granskning visade till exempel vad som händer om man mot all förmodan skulle våga visa att man är jude på stan. Glåpord, tillmälen och rena hot är det man får räkna med. En del kan till och med vittna om att fysiska attacker som flaskkastning och spottloskor mot person också förekommer. Det är med andra ord en bedrövlig bild som målas upp. Att hatet kommer från en grupp – personer från Mellanöstern – gör inte saken bättre. Särskilt inte som dom också aspirerar på att få bära offerkoftan. Det kan dock i mina ögon aldrig bli synd om en grupp som uppvisar så mycket hat och fördomar. Länk till programmet hittar du här. Länk till artikel om situationen i Malmö hittar du här till bloggen Fnordspotting.

FlaskaEn flaska kan användas till mycket, bland annat att kasta på folk vilket har hänt judar i Malmö Foto: Litekul

Ursäkten för beteendet heter alltid att det är Israel man riktar sin kritik och sitt hat mot. För det första har få eller inga judar något som helst med Israel att göra så kopplingen är absurd. De flesta judar i Sverige har kommit hit strax efter andra världskriget eller har fötts här, få har kommit hit från Israel även om dom finns. För det andra kan man aldrig göra kopplingen att vad Israel gör är alla judars fel. Det skulle vara som att säga att alla svenskar super som svampar och därför är alla brott som begås under alkoholens inverkan är alla svenskars fel. Det finns helt enkelt andra grupper som också dom intar alkohol och inte alltid beter sig korrekt när de har gjort det.

KinapuffarFördomar är naturligtvis skadliga men en underskattad faktor i det sammanhanget är pk:ismen Foto: Sverigesradio

Men det framkom också i reportaget att också den svenska ryggradslösheten faktiskt har orsakat utvecklingen. Skola, förskola och ordningsmakten har ett speciellt ansvar i samhället. De ska inte bara vara med och forma medborgarna efter de normer vi har i samhället, de måste om det sker överträdelser vara där och sanktionera beteendet så att reglerna och normerna blir alldeles glasklara. Det är dock på den sista punkten det brister. Vi har vackra och fina formuleringar om hur allt borde vara, men så fort vi måste omsätta detta och kanske ta någon i örat rent bokstavligt då förstås, blir det problem. Samhället sänder mixade budskap, du får inte göra det här om du inte är så här förstås för då är det tillåtet. Här har de postkoloniala tokerierna ställt till det ordentligt. Identitetspolitik där vissa per automatik har rätt och andra har fel får oftast den effekten.

Spik I HuvudetHuvudvärk kan man få av mycket, t ex av identitetspolitiken i landet som ger vissa rätt att kritisera hur som helst medan andra bara ska hålla mun Foto: Aftonbladet

Resultatet blir oftast att inget händer över huvud taget. Sverige måste vara det land i världen där stolta deklarationer om nolltolerans mot både dittan och dattan fortast kommer på skam innan bläcket på pappret ens har torkat. I skolan lär man sig att för vissa finns inga som helst straff för vissa överträdelser, vi har helt enkelt skapat ett system som i praktiken innebär att det är fritt fram. Monopolspelets ”passera fängelse-kort” har helt enkelt fått en verklig motsvarighet. I takt med att positionerna har flyttats fram, har också övertrampen blivit grövre och idag har vi kommit fram till den punkt där det är helt okej att säga nedsättande saker om personer utifrån etnicitet. I programmet nämns en lärare som har släktingar som dött i koncentrationslägret Auschwitz, fått höra en elev säga att du ska också gasas. Skolans svar? Att lägga ner, det är ju Sverige vi bor i!

GiftgasNär vissa människor hotas av andra människor att också dom ska gasas har något gått för långt Foto: Illvet

Att sopa allt under mattan och tro att problem försvinner är något vi är experter på i detta land. Samma sak visades med all tydlighet i världen när Janne Josefsson frågade ut två representanter från Malmö kommunstyrelse. Den styrande majoriteten som består av socialdemokratin, vänsterpartiet och miljöpartiet representerades av v. Hanna Thomé som hade en helt annan syn på problemet i Malmö än folkpartisten Eva Berts, fattade inte ens att det hon sa ger indirekt hatarna rätt och legitimerar deras syn. ”Israels ockupation av Palestina” säger hon två gånger. Tittar man på historien är det svårt att kalla det som hände en ockupation. Hur det gick till att skapa staten Israel hittar du i en artikel i Populär Historia.Sopa Under MattanAtt sopa problemen under mattan och låtsas som ingenting tycks vara politikernas och myndigheternas hittillsvarande svar Foto: Norman Rockwell

Det är väl bara om man har ett extremt vänsterperspektiv som man kan beskriva det på det sättet. Vi andra som inte prenumererar på den synen kallar förhoppningsvis påståendet om ockupation för ”historieförfalskning”. Men om man väljer att se det så, så är det också lätt att förstå att man faktiskt är delaktig i den process som ger det extrema hat mot judar vi ser i Malmö. Om man indirekt ger någon rätt i en bild som ät totalt felaktigt får man nämligen som resultat att bilden förstärks. Det är vad Hanna Thomé gör och det gör henne till en avskyvärd människa hur mycket hon än fördömer det som inträffar. Hon är helt enkelt inte längre trovärdig. Dessutom är hennes agerande skrämmande likt det som ilmar Reepalu gjorde när han till sist fick avgå för sina grova antisemitiska påhopp. Mer om dessa i Världen Idag.

PåhoppPåhopp baserade på hudfärg, etnicitet eller politiska åsikt kan aldrig accepteras i ett civiliserat samhälle eller i en demokrati Foto: Kacklar

Varför ingen har tagit upp Hanna Thomés dumheter och grodor är ett mysterium. Det är väl en sak om man gör sig till talesperson för en sak grundat på falska eller felaktiga uppgifter, men det är en helt annan om man medvetet ljuger för att måla upp en bild som är rätt igenom falsk. Om denna dessutom uttalas för att skapa en motsättning med en grupp som Israeler och kanske i värsta fall också judar är det så avskyvärt att jag saknar ord. Hon har ju i och med de där orden blivit en talesperson för oresonligheten och hatet.

Hanna ThoméFina ord men med litet innehåll när hon själv sitter och ger uttryck för felaktigheter som dessutom rättfärdigare fördomarna och våldet Foto: Twitter

Tyvärr är hon inte den enda som har orent mjöl i påsen. Åklagare som lägger ner undersökningar i ”brist på bevis” då man till och med har signalement och registreringsnummer är ytterligare en ingrediens. Polisen som bagatelliserar brotten och tycker att man inte har resurserna är en annan. Allt detta gör att skyldiga människor får bevis för att deras agerande är helt okej när det inte är det. I skolan är det likadant som framgår av reportaget. Skolbarn lär sig att om man begår övergrepp som hets mot folkgrupp kommer inte ens rektorn att straffa en i rädsla för att bli stämplad som rasist. Man gör därmed offren till dubbla offer när man dessutom utsätter dem för rena justitiemord.

Julian AssangeGör den svenska skamvrån så mycket större så fler av justitiemördarna får plats
Foto: Aftonbladet

Sverige är fantastiskt hette det en gång i tiden, det håller jag verkligen med om. Flathet och ren ignorans är numer svaret på alla problem. Myndigheter som inte sköter sina åtaganden, lagar som inte efterlevs där vissa blir offer och andra blir syndabockarna och till sist politiker som Hanna Thomé som sitter och hejar på hela eländet är några exempel. Det är helt enkelt ett inre sönderfall vi ser och det är som alltid grupper och individer som blir offren i den processen.

SverigeSverige var en gång i tiden fantastisk men den bilden får vi nog lov att revidera Foto:Telegraph

Att med historielösheten som vapen försvara en syn som inte stämmer gör allt så mycket värre, ett grepp som åter Hanna Thomé gör sig till talesperson för i reportaget. Den feges svar på hot och hat är ju alltid att hålla med, men Hanna Thomé går längre när hon hittar en ny förklaring för att rättfärdiga det orättfärdiga. Det har som Tove Lifvendahl skrev i sin krönika i SVD i söndags. Att Sverige numer alltmer står i en moralisk skamvrå framgår också av en artikel i samma tidning som du hittar här. Vi står i blickfånget i världen och svaret blir att skicka ut en historieförfalskare som Thomé. Inte undra på att vi får följande rubriker utomlands, en artikel du hittar i Expressen där man kan läsa om Simon Wiesenthal-centrets varning för att resa till Malmö.
Hoppet i allt elände kom snabbt som svar på reportaget. Muslimska församlingen i Malmö föregick med gott exempel som man kan läsa om i Kvällsposten. Tack för att det finns något vett kvar till er.

LångfingretMan skulle kunna tolka det som om att delar av världens svar till de krafter i Malmö som vill se konflikt eller spä på den ser ut så här Foto: Middlefingerparty

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera den styrande majoriteten i Malmö till priset ”Foliehatt of the Year” för de felaktiga åtgärderna, de rent kontraproduktiva insatserna och de medlöpande uttalandena. Motiveringen lyder: ”När det demokratiska och öppna samhället öppet attackeras, är ni där och ger de som attackerar en förevändning med argument hämtade från sagovärlden. Ilmar Reepalu gjorde det och nu gör Hanna Thomé det. Med angrepp på en hel grupp i kopplingar som inte finns, med historieskrivningar som saknar grund vill ni på detta sätt ge angriparna rätten att fortsätta. Att ni säger något annat ser jag som läpparnas bekännelse. Den dagen ni beordrar myndigheterna lokalt att sköta sina jobb, att se till att införa nolltolerans och efterleva denna samt att se till att sluta med den hatiska retoriken från era egna representanter är dagen att minnas. Till dess lever resten av landet den skam som egentligen är er skam.”