Ett skrämmande perspektiv

Den som har följt den här bloggen vet att i en fråga är den här skribenten extremt kluven. Jag försöker å ena sidan vara humanisten som är öppen, demokratisk och inbjudande. Sen har vi den andra sidan och det är den som ser faran i saker och ting. Det är i den kontexten svårt att var humanisten och så himla öppen. Vissa saker är helt enkelt för farliga för att den typen av tankar ens ska kunna vara möjliga. Hur mycket man än vill se det positiva är detta svårare. Frågan jag tänker på är Islams roll i vårt samhälle.

Jag försöker se de mer moderata muslimerna som räddarna av en besvärlig situation. De är dock inte den ledtråd som leder till en lösning. Anledningen är ofta att de inte vill stöta sig med en högljudd och aggressiv skara som gör mycket väsen av sig och som inte tvekar att ta till mycket otäcka metoder för att genomdriva sin agenda. De lägger sig alltså hellre än att utmana och få ställer sig upp för att försvara frihet och demokrati.

De är helt enkelt antingen fundamentalister som spelar under täcket med både Muslimska Brödraskapet, Hamas och IS, eller så är de för rädda för att stöta sig, för att utmana eller att fördöma. En trosfrände kritiseras inte ostraffat och stöds inte heller av imamerna som man i sin tur måste åtlyda. Många ser därför inga fel i att resa ner och rensa bland lite smutsiga kristna och inte heller att massmörda andra befolkningsgrupper.

De präglas av en antidemokratisk hållning där det sekulära samhället och det demokratiska är en förtryckare av det religiösa. Därför måste det demokratiska bojkottas och helst störtas för att bereda vägen för det religiösa samhället där vi alla måste underkasta oss de regler fundamentalisterna ser som sina hjärtefrågor. De är helt enkelt ett hot mot det samhälle vi har kämpat så länge för att kunna uppnå och de finns ibland oss.

IS och andra är inte det enda hotet, vi har ett här och nu som verkar inifrån. Hizb ut-Tahrir är partiet som etablerat sig i både Danmark och Sverige som bland annat har ett världsomspännande kalifat grundat på sharia-lagar på sin agenda. Tycker man inte om idéerna är det bara att fly eller flytta. Foto: ”Flag of Hizb ut-Tahrir” Wikimedia Commons

För mig är denna grupp något av det mest antihumana vi har kunnat se i vår livstid. De är helt enkelt en mörk kraft med en mycket ljusskygg agenda som dessutom innefattar att massmörda också här om så behövs för att genomföra den galna tanke de drömmer om. Tankar som ett världsomspännande kalifat där muslimsk lag ska pådyvlas alla, också de som inte erkänner sig till religionen är en sådan. För de flesta är denna tanke bara skrämmande, för andra en möjlighet som måste genomföras.

En sådan kraft som vi redan har hört talas om och som vi kommer att höra mer om är Hizb ut-Tahrir (Sydsvenskan; Archive). Partiet är redan verksamt i Danmark och i Sverige. Jag är inte den som skriker eller skriver om förbud eller inskränkningar i demokratiska friheter eller tycker att sånt är bra. Anledningen är helt enkelt att jag är demokrat, men när det gäller det här partiet är jag beredd att göra ett undantag och skälet är enkelt. Gör vi inte det kommer vi få betala ett mycket högt pris i framtiden.

Partiet vill inrätta ett globalt kalifat där muslimsk lag ska råda. De som inte sympatiserar med denna syn ska tvingas tycka om det. Offentliga avrättningar, avhuggandet av händer och stening av kvinnor som har anklagats för otrohet ingår i arsenalen. Sharia-lagar ska råda där vi annars har vant oss vid en helt annan rättstradition. Är man inte muslim är det bara att inrätta sig i den nya världsordningen partiet vill se. Tycker man inte om synen finns alltid lite sharia-lagar att ta till också för de som protesterar mot det som anses vara ”rätt”.

2014 tågade en grupp om femhundra sympatisörer mot de centrala  delarna av Köpenhamn för att protestera. Manifestationen handlade om att propagera för att Koranen ska bli rättesnöre också i Danmark. Man höll brandtal om västs smutsiga krig i Syrien som om Putins Ryssland inte ens hade med saken att göra trots de stora rubrikerna som talar om detta faktum. Kriget mot IS var orättfärdigt trots en rörelses totala renons för allt människovärde. Särskilt om du är kristen eller tillhör en minoritetsbefolkning.

Alla muslimer som tar till orda talar naturligtvis inte hatets språk, men alltför många gör det. När man dessutom startar partier som är klart fientligt inställda mot det demokratiska och öppna samhället blir det än mer svårsmält. Foto: By Njallis – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=13128473

För partiet tar visserligen avstånd från IS men inte därför att de mördar kristna eller minoriteter. Istället är det hur Kalifatet har utropats och att IS också mördar muslimer man hänger upp sig på. En något lustig inställning då mord borde ses som mord, inte som en åtskillnad mellan ”rätt eller fel” person som mördas. Det där späder bara på känslan av att de extrema krafternas agenda är att föra globalt krig mot kristendom och de samhällen som har präglats av religionen under 2000 år.

Rörelsen stöder alltså om än indirekt en av vår tids största folkmord, anser att väst ”ska betala för sin inblandning” och vill upprätta ett styre som helt bryter mot den tradition vi har. Det som gör saker och ting värre är att de också finns i Sverige. För några år sedan sedan skapades en Facebook-sida som snabbt samlade ca 1000 sympatisörer Man delade också ut flygblad inför det förra valet som uppmanade till bojkott av detta. Anledningen var som alltid att man inte erkänner den sekulära makten utan bara den religiösa.

Rörelsen finns främst i Malmö med sin stora muslimska befolkning och närheten till Danmark där man kan utbyta erfarenheter och planer genom att bara resa över bron. De har också gemensamt bjudit in talare som har hållit konferenser i ämnet ”Global Islamisk revolution”. En av de gästande var Isam Umayrah som gjort sig känd för både antivästliga  och antisemitiska åsikter. Samma hatpredikant har också besökt moskéer och muslimska centra i Stockholm.

Naturligtvis har detta skett med medfinansiering av vårt alltid så goda välfärdssystem. Vi är ju så goda med alla våra skattepengar, att vi gladeligen hjälper till att finansiera samman-komster vars syfte är att propagera för att avsluta vår livsstil och ersätta den med en fullständigt främmande.

Det svenska samhället är rikt. Så rikt att vi kan vägra handikappade (Sydöstran; Archive) det de har rätt till, men betala för antidemokratiska och antivästliga konferenser åt Hizb ut-Tahrir. Foto: Wikimedia Commons

Tyvärr finns fler krafter än Hizb ut-Tahrir som mer ligger i en gråzon men som är lika farliga dom. Mehmet Kaplan har en lång meritlista över de personer han har bjudit in. En hel del av dessa har varit allt annat än snälla, godhjärtade demokrater. T ex Yvonne Ridley som på hans och andras initiativ bjöds in till Riksdagen blev känd och som alltid var Kaplans ursäkt att han inget visste. Ridley som ”bara” är känd för alla sina hatfyllda uttalanden (UK Mediawatch: Archive) var alltså inte känd för Kaplan vilket är svårt att tro på tyvärr.

Tvärtom har alla hennes fientliga uttalanden varit så många att de knappt längre går att räkna. Det lite lustiga är att Kaplan inte heller är ensam i att samlas kring just Miljöpartiet. Yasri Kahn blev ju rikskänd när han vägrade att hälsa på en kvinnlig reporter, men han har betydligt fler strängar på sin lyra. Son till en utpekad ledare för den terrorstämplade organisationen PULO som opererar i södra Thailand där de försöker bryta loss delar av landet eller få utökat självstyre med terror som medel är väl rätt merit.

PULO (Bangkok Post; Archive) har ju gjort sig kända för flertalet bombattacker. Regionen har en majoritet muslimsk befolkning som sedan 2004 för ett lågintensivt krig för att frigöra sig och få tillhöra den muslimska grannen Malaysia. Attackerna har skett från båda sidorna så buddister är inte helt oskyldiga i sammanhanget. Våldet har under perioder varit urskiljningslöst (DN; Archive).

Det bästa i hela den soppan är dock att misstankarna finns att PULO leds från Sverige (Aftonbladet; Archive). Vårt land har alltså varit ett centra varifrån terrorattacker har beordrats och letts. En av de utpekade ledarna har dessutom en son som har kandiderat till att bli representant för ett av landets regeringspartier. På sista åren har konflikten i södra Thailand minskat i omfattning men fred råder fortfarande inte och de separatistiska drömmarna finns kvar.

I krig skördas offer. Att krig och terror har styrts från Sverige är minst sagt anmärkningsvärt. I fallet PULO finns dock misstanken och att en av huvudmännen råkar ha en son som har kandiderat för ett av landets regeringspartier är graverande. Foto: By Unattributed – This image is available from the United States Library of Congress’s Prints and Photographs division under the digital ID jpd.02519.This tag does not indicate the copyright status of the attached work. A normal copyright tag is still required. See Commons:Licensing for more information.العربية | čeština | Deutsch | English | español | فارسی | suomi | français | magyar | italiano | македонски | മലയാളം | Nederlands | polski | português | русский | slovenčina | slovenščina | Türkçe | українська | 中文 | 中文（简体）‎ | 中文（繁體）‎ | +/−, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6177555

Svenskt politik har alltså börjat infiltreras av krafter som är allt annat än goda. Det är dock inte det enda exemplet på hur de ”utsatta” utsätter andra för samma hat man beskyller andra för att hysa. Homofobin i den muslimska världen är väl dokumenterad men att den också har sökt sig in i svenskt civilsamhället och till och med till domstolsväsendet (Nyheter 24; Archive) är alarmerande inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt. Fallet är från 2011 men sätter fingret på en öm punkt.

Visst kan vi ha Socialdemokrater, vi lever ju ändå i en demokrati. Homofientliga Socialdemokrater som sitter i domstolar och ska döma är kanske däremot mindre lämpligt. Tänk er själva om ett hatbrott mot en homosexuell kommer in och en nämndeman som Ayoub Chibli hellre röstar utifrån sina känslor gentemot homosexuella, än de bevis som ligger framför ledamöterna. En skrämmande tanke men inte gripen ur luften!

Fallet som har några år på nacken nu bör fungera som en varningsklocka om vad som håller på att hända. Att tro att vi är immuna från den här typen av inslag är att lura sig själv, vi är i ett öppet demokratiskt samhälle än mer sårbara därför att vi är just öppna och demokratiska.  Ingen vill väl bli beskylld för att vara islamofob, men samtidigt finns en gräns för vad vi som samhälle kan och ska tillåta. Ett samhälle är nämligen menat att vara för alla, inte bara vissa grupper.

Några kommer kanske nu att beskylla mig för att vara islamofob efter det här inlägget, men nej jag är inte rädd för islam. Bara tanken att kalla någon ”islamofob” är i grunden felaktig då det för min del inte handlar om rädsla. Det enda jag har fobi emot är spindlar, höjder och de som missbrukar ordet ”fobi”. Det enda jag är i själva verket fobifobiker.

Det vore lätt att skratta bort det hela som en isolerad händelse om det inte hade varit för att samma hydra dyker upp i sammanhang efter sammanhang. När till och med civilsamhället infiltreras av allehanda ljusskygga personer måste det demokratiska samhället börja reagera Foto: By Francisco de Zurbarán – Galería online, Museo del Prado., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45236203

Som inlägget visar är faktiskt det öppna demokratiska samhället som vill och ska inkludera alla under attack. Så vad jag också är, är helt inställd på att bekämpa de grupper som vill att jag ska anpassa mig till något jag ser som främmande eller antidemokratiskt istället för tvärtom. Den som inte gör det utan håller med dem i deras agenda är knappast demokrat. Man bör alltså inte heller säga sig vara detta om man sympatiserar med de åsikterna de står för.

Delar av den muslimska rörelsen, observera alltså inte alla inom denna, har inte alltid rent sinne. Hizb ut-Tahrir är i grunden en antidemokratisk rörelse som vill kasta samhällen tusentals år tillbaka i tiden med tvångsmetoder och tvinga på en motvillig befolkning en åsikt de inte delar. Att då kalla någon som protesterar mot detta öknamn är inte bara ohederligt. Det är också att göra hela samhället en björntjänst eftersom hotet inifrån är reellt och bör ses som det.

Om det muslimska samhället vill framstå som seriöst och ansvarstagande, bör man se till att isolera krafter som Hizb ut-Tahrir och sluta med spela fingerteater med extrema krafter.Det är också en rörelse som också försöker föra fram bilden av ett ”respektabelt yttre” men som döljer en hel del. Terror, homofobi och förtryck av andra oliktänkande eller avvikande är inte något man skojar om.

Inget av detta är särskilt kompatibelt med ett demokratiskt samhälle byggt på frihet som vi är vana vid. Inte heller går fenomenen att avfärda med något lätt ”du är islamofobisk”. Detta händer just nu och har tidigare hänt i vårt land. Det sista man bör göra är att sticka det under stolen. Det är alltså hög tid för en seriös debatt om islam och det demokratiska samhället som motpol (?). Är de ens förenliga? Ja kanske, men vi bör nog göra processen kort med de som utnyttjar det öppna samhället i avsikter som är allt annat än vänskapliga.

”Friendly Beaches” är ett begrepp i engelskan som betecknar vänligt inställda länder, fenomen eller personer. Vänliga människor respekterar varandra vilket man inte kan säga om krafter som Hizb ut-Tahrir. Dags att starta diskussionen och kanske till och med stävja dessa krafter en gång för alla. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Hizb ut-Tahrir och dess följare till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Väst är inte öst eller tvärtom. De ganska skruvade värderingar som står bakom dessa tankar bör nog stanna där, inte här. Att som partiet vilja tvinga folk till underkastelse är minst sagt magstarkt och svärtar ner övriga som inte har ett dugg med dessa att göra. Dags att ta avstånd och visa var den muslimska rörelsen står för med andra ord. Den del som inte tar avstånd från dessa tankar är mer än värdiga kandidater.”

Oförmågan att se

Vår statsminister är på så många sätt oförmögen till det mesta att han numer nästan är helt ointressant. Är det inte beslut som väcker förundran, ramaskri eller förvånade miner av förbryllelse, är det uttalanden som väcker helig ilska. Vem kan glömma hans uttalanden om att Sverige har varit naiva (Aftonbladet; Archive)? Den är ju trots att det nu gått en tid, en modern klassiker!

Nu senast har Stefan Löfven för Financial Times beskrivit svensken som en negativ figur som inte förstår att allt går åt rätt håll. Det är väl de dåliga opinionssiffrorna han talar om, men de lär nog inte bli bättre av utspelet. Tidningen har valt att lägga intervjun bakom en betalvägg så därför refereras istället intervjun här i Expressen (Archive). Det är i statsministerns ögon som om svensken marscherar i en helt annan takt än den han själv hör. Så här beskriver han den svenska situationen:

”But the more surreal thing is that all the numbers are going in the right direction, but the picture the public have is that the country is now going in the wrong direction. It’s not only a question about if they are afraid of the refugee crisis; it’s as if everything is going in the wrong direction.”

Svensken straffar alltså hans regering trots att alla siffror pekar åt rätt håll. Det var ju tråkigt att han känner så, men det är i vanlig ordning en rad saker statsministern så där lägligt ”glömmer bort”. Om vi börjar med hans påståenden i artikeln om att allt går åt rätt håll så blir min omedelbara reaktion ett enda ”jaså”.

Att Löfven inte inser hur allt hänger samman är en sak, men en annan är att han tycker sig vara straffad då allt pekar åt rätt håll. Felet med bilden är att allt inte pekar åt rätt håll Foto: Wikimedia Commons

Innan jag skriver något annat, jag är i sig inte emot att ta hit migranter. Det jag har något emot är Sveriges oförmåga att integrera nya grupper i samhället, att se till att de får jobb, att de ska slippa att behöva leva på bidrag, att sjukvården belastas dubbelt eftersom migranternas eftersatta hälsa sätter press på den, att man inte talar om alla problem i lika hög grad som man talar om möjligheterna och mer. Den enkla, ja helt förljugna bild både Löfven och andra ger är helt enkelt för enkelspårig och saknar balans.

För sanningen är att våra resurser är inte oändliga. Visst ska vi solidariskt dela med oss, men bilden som ges av Mp, V och C av att vi kan ge hur mycket som helst är bara fel. Det är just i den rävsaxen Löfven har satt sig och som han nu betalar priset för. Han vill ha ett samarbete med V och Mp, inte för att jag förstår varför men så är det. De två är de två mest migrationsvänliga partierna tillsammans med C. De två har förstått hur man politiskt kapitaliserar ett samarbete vilket har lett till att de har fått oproportionellt inflytande.

I det läget har Löfven lyckats med två saker. Han har lyckats få alla som inte röstade på S, Mp eller V att bli svurna fiender till regeringen, men också att skrämma bort de medel-klassväljare som ville ha en socialistisk light-version. Den gruppen har istället fått vänsterpolitik när den är som sämst. Löfven har alltså aktivt arbetat på att skrämma bort sina väljare och det har han gjort grundligt. Han har också misslyckats med en sak i det sammanhanget och det är att vinna något själv på samarbetet.

Så har vi gruppen klassiska socialdemokratiska väljare, de som blir färre och färre alltså. Numer har ju Löfven och hans Socialdemokrater inte ens största parti inom LO, det är istället Sd (SVT; Archive). Konkurrensen har alltså hårdnat och den striden har Löfven förlorat, mycket på grund av fel politik som återigen beror på de två samarbetspartierna Mp och V. Det är alltså Socialdemokraterna som betalar det högsta politiska priset för samarbetet. Också Mp har fått betala ett högt pris men det är mer deras egna förtjänst.

Det politiska priset ökar för regeringen, särskilt för Socialdemokraterna. De är de som först får betala för Mp:s och V:s vidlyftiga politik. På det kan läggas felaktiga beslut och rent galna förslag så blir bilden mer komplett Foto: Wikimedia Commons

De partitrogna är nog också de vilsna, det är svårt att känna igen det parti de växte upp med. För klassisk socialdemokratisk politik är snart ett minne blott. Den brutala verkligheten, mycket beroende av migrationen och dess följdverkningar, såg till den saken. Biståndet (Aftonbladet; Archive) minskar med fyra miljarder, skolsatsningar (Dagens Arena; Archive) skjuts på framtiden och arbetsmarknaden får mindre pengar. För att ha råd med migrationen försakas nu sakta men säkert kärnan i socialdemokratisk politik.

För att riktigt chocka denna grupp nöjer sig inte Löfven bara med ytterligare ett löftesbrott (Skattebetalarna), utan har redan sett till att svika (Arbetsmarknadsnytt) också de som snart ska pensioneras men inte har råd. Men man har också fått hela den väljarskaran att sätta Socialdemokraternas valsedlar i vrångstrupen genom att börja tala om att ge sig på nästa heliga ko nämligen de sjukskrivna. Förslaget (SVD; Archive), om det realiseras, kommer att svida en lång tid framöver för deras kärnväljare.

Slutsatsen är alltså att Löfven genom sin politik har sett till att reta upp både lättrörliga grupper som snart har bytt fot. Också de traditionalister som annars hellre skulle dö än att rösta på något annat än Socialdemokraterna har börjat ge tappt. När den mer hårdföra inre kretsen blir färre och färre men dessutom mer och mer besvikna, lär inte Löfvens popularitet direkt öka. För på punkt efter punkt sviker han vallöften, sina egna ideal och till sist också de som faktiskt är utsatta. Allt för att migrationen sväljer allt mer resurser.

För att inneha inofficiellt världsrekord i både högsta skattetrycket i världen och de snabbast ökande är en sak, men hur är det med utfallet då? Inte så gott är jag rädd! Också här har Löfven ett framtidsjobb för minst 101 mandatperioder. Något han inte kommer att få med nuvarande takt på dumheterna. När någon betalar, förväntar man sig något tillbaka. Jag är rätt övertygad om att få är väl dom som går in i en affär, köper en dyr vara bara för att få reda på att man betalt för luft.

Tyvärr är det precis det som den svenska välfärden sakta håller på att bli. Någon betalar, man får mindre och mindre själv men de som inte betalar får mer och mer. De prioriteras (HD; Archive) på arbetsmarknaden, kostnader rusar (GT; Archive) utan problem och myndigheter går på knäna (SVT; Archive) men lite eller inget görs åt saken. Men Löfven blickar ut från sitt elfenbenstorn och konstaterar att allt går åt rätt håll, tänk om folk bara  kunde tycka bättre om oss.

När politikerna inte längre har markkontakt förstår de inte heller villkoren för vanliga människor. Ju mindre de förstår, desto fler felaktiga beslut fattar de. Avståndet är till och med så stort att folk och politiker talar olika språk Foto: Brueghel – ”Tower of Babel” Wikimedia Commons

Jag ska ge ett handfast tips till Löfven – sluta undra varför! Det finns minst en uppsjö fler exempel på varför inget går åt rätt håll och varför du har fel, så himla fel, i din omvärlds-beskrivning. Det kommer inte heller att hjälpa dig att gnälla lite för Financial Times när förklaringen finns rakt framför snoken på dig. Att se med sina ideologiska glasögon är tveksamt, att se klart och fördomsfritt så mycket större. Dags att fixa fram en statsminister som inte skyller egna misslyckanden på annat än sig själv.

Löjesguiden nominerar idag Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Två ord räcker – Stefan Löfven! Behöver mer sägas för att förklara varför han är en fullfjädrad kandidat?”

Men det skulle ju bli tillväxt

Ibland är vissa människor för korkade för sitt eget bästa, dock inte ni läsare. Jag tänker nog snarare på alla dem som dansade och sjöng om öppna hjärtan och att alla skulle hit den där dagen på Medborgarplatsen för ett år sedan. Då hette det ju att med en i det närmaste fri invandring skulle det bli tillväxt (DN;Archive-länk) i all oändlighet. För att skänka artikeln lite trovärdighet citerades två nationalekonomer – Andreas Hatzigeorgiou och Magnus Lodefalk – som ställde sig bakom tesen.

Om mottagaren ändå inte förstår sambanden eller vad som sägs kan man ställa upp vad som helst och påstå att det betyder vad som helst. Godhetsrörelsen påstod vi skulle få tillväxt, men vi fick utgifter. Foto: Wikimedia Commons

Problemet är väl att de är inte de enda nationalekonomerna i världen och de är definitivt inte oemotsagda. Tino Sanandaji är också han nationalekonom och han påstår det rakt motsatta i sin forskning som du hittar via länken här under. På sin blogg dit länken leder, menar han att inget sånt samband kan ses. Det hela är alltså enligt Sanandaji en enda stor bluff.

Invandrare byggde inte Sverige

Två utredningar, två slutsatser! Vem är det då som har rätt och vem har fel? Jag satsar mina pengar på att Tino avlöper med segern eftersom det finns material som stärker hans bild som inte har med hans egna forskning att göra. SCB lät göra en kartläggning av hur många invandrare som upp till tolv år efter ankomst fortfarande var arbetslösa, du hittar länken här under till materialet. Bläddra fram till sidorna 43/44 så hittar du uppgifterna.

Klicka för att komma åt LE0105_2014A01_BR_BE57BR1401.pdf

Den var en rätt nedslående läsning. Av de nyanlända kvinnorna stod från början 80 % av dem utan jobb. Motsvarande siffra för kvinnor som flyttat hit från ett annat EU-land eller övriga Norden var 40 %. Efter tolv år var fortfarande 40 % av kvinnorna arbetslösa, motsvarande för EU-medborgare och Nordiska medborgare var 20 %.

Sveriges historia av arbetslöshetsbekämpning är rätt mörk, vi hade lika gärna kunnat låsa in de nyanlända och kastat bort nyckeln. Med de nya insatserna skapas visserligen jobb, men frågan är om det är meningsfulla sådana. Att hitta på jobb är bättre än arbetslöshet men är det meningsfulla jobb? Foto: Wikimedia Commons

För de nyanlända männen såg siffran nästan lika illa ut. 70 % var från början arbetslösa för att efter tolv år landa på 35 %. En jämförelse med män från EU eller norden visade att de hade en arbetslöshet som från början låg på 30 % och som efter tolv år hade sjunkit till 20 %. För både män och kvinnor, både inom-Europeiska och utom-Europeiska personer ligger alltså arbetslösheten mycket högt med tanke på att riksgenomsnittet för 2015
sammantaget låg på 6,7 %.

Sifferexcerciser är en sak men faktum är att bakom varje siffra ligger en mänsklig tragedi. Andra undersökningar visar att få eller inga andra saker är mer nedbrytande för en människa än att vara arbetslös. Om man dessutom lägger till att kostnaden för samhället i form av bidrag naturligtvis ökar så blir det en dubbel tragedi. Om man till sist tänker på att arbetslöshet för vissa leder till för tidig död (SVD; Archive-länk) bör man nog klia sig lite lätt i huvudet.

Allt detta har alltså godhetsrörelsen alltså helt och hållet missat, kanske inte ens diskuterat. Man har bara dansat och sjungit och ett tu tre så står vi där med problem upp till halsen, men ingen som vill ta ansvar för det hela. Inte minst regeringen vill nog slippa se sig själva i spegeln eftersom de var djupt insyltad den dagen på Medborgarplatsen. Tur då att de åtminstone har mage att tilldela de nyanlända praktikantplatser (DN; Archive-länk). Inte för att det kommer att ge mer än tillfällig effekt men någonting är ju bättre än ingenting.

Det är just vid bidragen som skon klämmer extra mycket. Enligt Laura Hartman – Analyschef på Försäkringskassan – förväntas ökningen av bidragen (SVD; Archive-länk)  bli kraftig de närmaste åren. En situation som kommer att sätta än mer press på välfärds-systemet med andra ord, ett system som allt fler nu börjar ifrågasätta eftersom vi betalar men upplever att vi får allt mindre del av välfärdskakan. Hålen börjar helt enkelt redan nu bli så uppenbara att systemet ifrågasätts.

Nu sätter de inblandade än mer press på välfärdssystemet som redan på sina håll är ifrågasatt. Det kanske inte kommer att leda till en kollaps, men det kommer definitivt bli många år av utmaningar där självklarheter inte längre är så på förhand givna Foto: By Constantin Meunier – Photo by Szilas in the Meunier Museum, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=9793439

Nej det är inte personalens fel när välfärden havererar. Istället är det i vanlig ordning politikerna som har skurit ner, sparat och sett till att underbemanningen är total. När vi kan läsa om hur hemsjukvård och hemtjänst glömmer patienter (LT; Archive-länk) blir vi naturligtvis upprörda, men det borde vara mot politikerna och godhetsrörelsen vår ilska riktades. De ligger nämligen bakom stagnationen, inte personalen inom vården. För det är ju så det går när beräkningarna slår helt fel.

Det skulle ju alltså bli tillväxt, nu visar det sig att det blir galopperande kostnadsökningar istället. Tyvärr kan dåliga siffror bli ännu sämre och så också framtidsprognoser. Utan att bli alltför pessimistisk är det inte bara arbetslöshets- och bidragssiffror som pekar åt fel håll, också pensionssystemet börjar nu enligt prognoser och redan nu tillgängliga siffror peka åt fel håll. Redan idag lever 225 000 pensionärer (Aftonbladet; Archive-länk) under EU:s fattigdomsgräns.

Prognosen för framtiden ser än sämre ut, 2048 beräknas den genomsnittlige pensionären i Sverige endast ha 48 % av sin slutlön att leva på. En siffra som innefattar tjänste-pensionen och som kommer att placera oss näst sist inom EU om inget görs. Regeringar kan i en sån situation göra en sak av tre. Man kan strunta i att göra någonting. Det kan i det korta loppet dölja det egna misslyckandet och möjligen ge en ny mandatperiod men det löser definitivt inte problemen. Att stoppa huvudet i sanden brukar inte göra det..

De kan slå på alla bromsar för att stoppa utflödet av pengar. Det har regeringar redan gjort då den så kallade ”bromsen” som aldrig var tänkt att användas trots det har slagit till 2010, 2011 och 2014. Inte så populärt hos väljarna kanske för det innebär ju sämre för dem som är pensionärer idag.

Långsamt håller filmens fantasivärld på att bli verklighet. Inom en snar framtid kan Sverige vara ”No Country for Old People” vilket EU:s rapport visar. Det skulle återigen bli tillväxt men det blev visst stagnation Foto: Wikimedia Commons från filmen ”No Country For Old Men”

Det här var ju ett faktum som Fredrik Reinfeldt fick känna på när det hette att han dels beskattade pensionärer högre, vilket var en retorisk konstruktion eftersom det var tvärtom så att förvärvsarbetande i landet var överbeskattade innan jobbskatteavdraget. Det andra var just att pensionerna stod flera år stilla. Sammantaget innebar detta pensionärsuppror och sämre opinionssiffror bland just pensionärer.

Man kan till sist sjösätta ett helt nytt system men problemet är att svensk tradition påbjuder breda lösningar i såna frågor vilket innebär att oppositionen brukar vara med i en sån. I dagens parlamentariska läge är det nog mindre troligt att regeringen vill bjuda in oppositionen.

En inbjudan skulle ju kunna leda till att man ”skänker bort” segern i nästa val därför att alliansen i såna fall framstår som ”ansvarstagande” och ”dom som tar initiativet” i värsta fall. Oppositionen  vill inte göra upp av samma skäl, överenskommelsen kan gynna regeringen och stärka denna. Därför spelar man hellre Svarte Petter med varann, särskilt i frågor som av tradition brukar göras upp i samförstånd dvs är blocköverskridande.

Tillbaka på ruta ett alltså. Ska man gissa så lär väl inget hända eller som det så fint heter på svenska ”vi tillsätter en utredning som blir klar om fem till åtta år” för att undvika att hantera den heta potatisen. Vi får se om Löfven har något politiskt mod kvar över huvud taget. Något jag personligen tvivlar på eftersom hans kännemärke hittills har varit att vara frånvarande, inte ta beslut eller att fatta fel beslut som leder till helt galna konsekvenser.

Bästa sättet i Sverige att begrava en besvärlig fråga är att slänga in den i en utredning som tar evigheter. Framtidens pensioner är säkert en sån fråga som ingen, vare sig opposition eller regering, vill ta i. Återstår att se om det blir någon konkret åtgärd med andra ord. Foto: Freepik

Låt oss istället sammanfatta. Godhetsrörelsen har alltså sett till att få hit dessa människor, utan att kunna ge dem hoppet om ett jobb om man får tro statistiken, utan att kunna för- sörja sig utom genom bidrag och som grädde på moset underminerat pensionssystemet. Nödtorftigt försöker nu de politiker som då stod bakom allt nu att lappa sitt fuskbygge med hjälp av påhittade jobb som ibland inte ens skulle existerat om inte insatsen fanns från regeringen.

Sammantaget ska detta leda till tillväxt och mer välfärd när det i själva verket leder till mer bidrag och mindre i fickan för alla. Ett faktum som kommer att gälla från den dagen du kliver ut på arbetsmarknaden till dess du har dragit igen locket på träfracken. Skatteintäkterna kommer därmed att sjunka och till sist kommer också välfärden att påverkas negativt. Skola och omsorg börjar gå kräftgång och så är också barnen och de äldre snart drabbade. Jag har hört mycket in mina dagar men detta tar nog priset.

Det finns ytterligare en rad faktorer som jag inte har tagit upp i denna artikel som att utbildningsnivån ligger långt under den som getts föreställning om t ex. Också det kommer att inverka på hur framtiden kommer att se ut. Jag vet dock ett än bättre sätt  att säkra framtiden. Byt regering omedelbart, den nuvarande är livsfarlig för all form av tillväxt, välfärd och balans i samhället!

Om inte problemen tas på allvar är det mer än tid att ge regeringen rött kort. Problemen kan ju som bekant tillskrivas regeringens politik och framför allt två partier som har försatt oss i situationen som har lett till situationen Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen är som följer: ”Regeringen får indikation på indikation på att allt inte går åt rätt håll, ändå låtsas man att det gör det. Man drar sig inte ens för att helt öppet sopa sina egna problem under mattan med hjälp av nya fina bidragsmiljarder till tjänster som normalt inte skulle ha funnits om det inte vore för Sovjetinspirerade order uppifrån. Det som inte ledde till den så hett eftertraktade tillväxten ska nu åtminstone se ut som det. Ni är mer än värdiga kandidater.”

Öppna ögonen!

Inget gör mig mer förbannad än människor som inte ser, hör eller reagerar utan bara fortsätter ett destruktivt beteende trots att facit hänger rakt framför dem. Om de är i panik, chock eller annat vanmäktigt tillstånd är det förlåtligt, men när vuxna människor utan detta på fullaste allvar fortsätter så måste man börja ifrågasätta. Min indignation bottnar i att fortfarande trots alla tecken på sossarnas genomklappning fortsätter 26 % att stödja dem, 26 %! Hur tänker man då?

Dagens blodtryckshöjare från den sämsta regeringen landet någonsin har sett, handlar åter om hur man nu skär vi välfärden för att kunna ha råd med flyktingmottagandet. Tyvärr handlar det inte om att skära i bidragsregnet där det behövs. Nej nu vill Magdalena Andersson skära i assistansstödet för landets handikappade. Inget är bestämt men orden är uttalade, resultatet lär inte bli en vacker syn.

Blodtrycksmätare rekommenderas om man vill begrunda finansministerns utspel, allt annat är hälsofarligt. Så är också de nya förslag som lanseras i besparingarnas spår. Hela regeringen är faktiskt hälsofarlig så låt oss byta ut den nu Foto: Wikimedia Commons

Om hon hade sagt att barnbidrag inte ska utgå till höginkomsttagare hade jag inte beklagat mig. Hade det varit skolskjuts i tätort med taxi där det går lokalbussar hade jag sagt ”jättebra”, men nu är det handikappade vi talar om. Magdalena Andersson sätter därmed världsrekord i osmakligt beteende. För än så länge är förslaget bara ett förslag, inte ett fullbordat beslut och därmed är det bara ett beteende.

Ni med hjärtat till vänster borde verkligen tänka efter. Kan man stödja en regering vars uttalade mål är att slå mot välfärdens kärna men som samtidigt för sig med fagra ord om hur man är den enda garanten för just det man nu river ned? Det är ju trots allt inte solidaritet att nu ens skicka ut en trevare om att nerprioritera de svagaste och mest hjälpbehövande i samhället.

Paradoxen är total och det hyckleri som nu öppnas upp för borde få den mest luttrade att ta sig för pannan. Återigen, förlåt mina indignerade ord men jag känner mest att nu får det lov att vara nog. Den mardröm Sverige genomlider är just något av ett nationellt trauma och det är en ”solidarisk regering” som har satt denna inkompetensorgie på kartan.

Regeringen borde förstå att det är dags att kasta in handduken när Jackie Chan ser ut så här Foto: Wikipedia

Okej, jag har lugnat mig och nu tar vi varför jag skriver som jag gör. I mitten av förrförra veckan öppnade alltså Magdalena Andersson upp för möjligheten att skära i assistansbidraget för landets handikappade. Du kan läsa om det via följande länk från Aftonbladet (unvis.it). Själv börjar jag hyperventilera av ren vredesmod bara jag tänker på något som liknar hennes förslag.

Landets handikappsorganisationer var naturligtvis snabba med att protestera, men på sitt vanliga svenska vänliga sätt vädjade man. Jag är inte längre säker på att de här idioterna i regeringen ens lyssnar så vädjan är godhjärtad men lönlös är jag rädd. Så cyniska är numer Socialdemokraterna och har kanske alltid har varit det. För återigen, kan man kalla ett parti vars representant kastar ut ett förslag som detta ”solidariskt”?

Senare kom en fördjupande förklaring från finansministern och också förnekanden från socialminister Annika Strandhäll, men är detta verkligen att lita på? Jag tror snart inte på ett ord som regeringen säger så tyvärr, min tillit är lika förbrukad som den här regeringen är. Dessutom kunde uttalandet från finansministern uttolkas som ett fortsatt försvar för linjen hon redan hade slagit in på. Lite statistik och skrift som är läsvärd i ämnet hittar du på bloggen Solrosupproret.

Fler bord uttrycka sig så här när ett så lågt förslag väcks. Det är dags att inse fakta svensk, du betalar men de som bör få ta del av det får allt mindre Foto: Polyvore

Socialdemokraterna har alltid gjort ett paradnummer av att de och bara de står för solidariteten. Möjligen får miljöpartiet och vänsterpartiet vara med och sola sig i den glansen men Allliansen till exempel är ju ”hjärtlös”. Vad kan man då kalla Magdalena Anderssons utspel om inte hjärtlöst? Ord som ”känslokall”, ”råbarkad” och ”empatilös” poppar upp men det finns ett problem också i det.

Socialdemokratin har nämligen patent på ordet ”solidarisk”. Man ser sig själva som den enda kraften som är förmögen till denna känsla, men är den bilden sann? Knappast efter Magdalena Anderssons utspel! Och där har vi pudelns kärna, Socialdemokraterna klappar sig mer än gärna själva på axeln hur ondskefulla de än är, men kallar andra ”hjärtlösa” för betydligt mildare saker. Hyckleriet är ett faktum.

Men också Magdalena Andersson kanske är delvis utan skuld. För gräver man i det här är det bilden av den galopperande kostnadsökningen för migrationen som står i fokus. Den är knappast planerad, tvärtom är den plötsligt påkommen. Men den är också villkorad av Miljöpartiet som helst ser att vi tar hit hela världen och fler. Dags med andra ord att säga upp samarbetet med dessa. För vad har deras tvingande inställning lett till?

Alltid när man gräver lite djupare i mysteriet regeringen hittar man samma orsak – eftergifterna för samarbetet med v och mp. Kanske dags att omvärdera detta Löfven? Foto: Wikimedia Commons

Skattehöjningarna har varit aviserade länge så effekten där kan möjligen vara de förslag som är nytillkomna som har talats om i dagarna. En sådan är bankskatten som SVD Näringsliv har skrivit om i följande archive-länk. Slutnotan för den lär hamna i alla bankkunders knän dvs var och en av oss. Vi lär kunna se det i form av ökade avgifter för ingen ska inbilla mig att bankerna frivilligt upplåter sina vinster till Magdalena av pur snällhet.

Nedskärningar är däremot en sådan effekt. De flesta av dessa har ju kommit i kölvattnet på kostnadsökningarna för migration och sjukskrivningstalen och här är assistans-bidragsutspelet ett i mängden. En annan effekt är att Magdalena Andersson nu dammsuger upp pengar som lån för att täcka kostnaderna för alla underskott både migrationen, sjukskrivningen och Anders Borgs nedärvda underskott orsakar.

Pengarna går alltså inte till samhällsinvesteringar utan till underskott orsakade av dessa de uppräknade skälen! Mer om detta har Fnordspotting bloggat om. Bara av den orsaken borde vår nuvarande regering alltså avsättas. Att låna pengar till underskott orsakade av dålig eller bristfällig politik istället för att investera dessa i samhällsbygge är omöjligen annat än destruktivt.

Vi kanske tror att vi kan bada i pengar, så är nog inte fallet. Numer lånar Sverige pengar för att ha råd med alla utgifter, lån som inte går till samhällsinvesteringar utan löpande utgifter. Foto: The Guardian

Men hennes utspel visar också en annan sak som är betydligt mer allvarlig. Socialdemokratin med Löfven i spetsen administrerar idag en nästan medvetet planlagd nermontering av välfärden för att kunna få till samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Istället för att överge dessa två extrempartier, är man alltså villiga att spela poker med välfärden som insats. Våra pengar är deras pengar och vi ska inte tro för en sekund att vi ska få något för våra surt förvärvade slantar.

Ett smaklöst förslag från en fullständigt förbrukad regering är resultatet. Det enda problemet är att den här statsledningen inte förstår det själva, de lunkar vidare som om inget har hänt. Och så gör tydligen också flertalet svenskar. Novus senaste mätning som kom för tre veckor sedan visade en Socialdemokrati som har parkerat på 26 %!? Mp och V har vardera 6,6 %.

Jag vill gärna försöka respektera andras ställningstagande, men efter uttalandet från Andersson vet jag inte om jag kan. Socialdemokraterna borde logiskt sett ha under noll i sympati i mina ögon. Miljöpartiet borde vara bortanför räddning men ökar med 0,7 % i väljarbarometern från Novus. Den här regeringen borde med andra ord vara slut, men är ändå förvånansvärt stabil. I mina ögon igen, är detta den värsta regeringen vi har haft så länge jag har levat och det är rätt länge. Så hur förklarar man något så ologiskt?

När till och med förvirringens okrönte mästare Löfven ser så här förbryllad ut bör man nog ta sig en funderare om det här är värt att stödja. Dags för kursändring Sverige! Foto: Aftonbladet

Landets regering har ingen kontroll på i stort sett något men fortsätter att hålla sig någorlunda i opinionen, det är dags för eftertanke och omvärdering svensk! Dags att se Socialdemokraterna för vad de egentligen är, inte vad vi tror att de är. Det är också dags att klippa navelsträngen till omöjligpartiet Miljöpartiet därför att deras verklighetsfrånvända agenda håller på att haverera vad som har tagit generationer att bygga. Dags för kursändring med andra ord.

Löjesguiden nominerar idag nästan lakoniskt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Behövs det en sån längre?”.

Vägen till bananrepubliken

I följande artikel som publicerades i DI den 15/10 tecknar den tyske ekonomiske analytikern och krönikören Henrik Mitelman en mycket dyster bild av Sverige och dess framtid som land att investera i. I artikeln pekar han på faktumet att vårt land börjar bli ett allt större högriskprojekt att investera i för utländskt kapital. Något som skulle kunna få katastrofala konsekvenser för Sverige. Utan investeringar blir det nämligen inga jobb.

Han pekar på att långt ifrån alla som kommer hit som migranter har den utbildningsnivån som ibland hävdas i debatten. Det är alltid de Syriska flyktingarna som framhålls men merparten av flyktingarna kommer inte ens därifrån. Ser man sammanräknat är det fler från Afghanistan, Eritrea, Irak och sådana som är statslösa. Diagram hittar du här under

Så här ser fördelningen ut mellan de största grupperna migranter. Till dessa kommer fler som inte är lika många, tabellen över övriga grupper hittar du här under. Listan startar på sidan 2 i dokumentet Foto: Migrationsverket

http://www.migrationsverket.se/download/18.7c00d8e6143101d166d1aab/1443685773037/Inkomna+ans%C3%B6kningar+om+asyl+2015+-+Applications+for+asylum+received+2015.pdf%5B/embe%5D

Syrier är den största enskilda gruppen men alltså inte sammanräknat. Afghaner och Somalier som är två stora grupper har tyvärr sämre utbildningsnivå vilket har att göra med att båda länderna har varit indragna i inbördeskrigsliknande tillstånd i 20-35 år beroende på land. Den ”högutbildade” arbetsstyrkan som bara skänks från ovan är alltså delvis en myt. För visst finns dom men långtifrån alla är det. Ingen pik men inte heller Eritreaner som är en stor grupp är särskilt högt utbildade.

Henrik Mitelman konstaterar också att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har gjort en beräkning på de ökade kostnaderna i kölvattnet på migrationen för landstingen och kommunerna. Fram till 2019 kommer dessa att öka med svindlande 270 Miljarder SEK. Vill man inte börja skära drastiskt i välfärden krävs skattehöjning på i snitt 2 % vilket innebär fördyringar per hushåll med 15.000 per år.

Det här är ett faktum som kraftigt kringskär svenskens möjligheter att konsumera och investera vilket i sin tur skapar ringar på vattnet som för varje ring skapar färre jobb. Den nuvarande takten slänger alltså effektivt grus i maskineriet vilket är tvärtemot t ex statsministerns uttalanden som gått ut på att Sverige kommer att stå som vinnare på det som nu händer. Det kostar ju bara 2 Quattro Stagioni, en fanta och ett Netflix att ta emot enligt vissa källor, men ger så mycket mer……inte alls, här är svart på vitt.

Det är tur vi har begåvningar som Henrik Schyffert att luta oss mot när nu larmrapporterna börjar komma in. Hans visdomsord kommer säkert rädda landet  då alarmister som Mitelman i grunden har fel…..trots sin centrala position och sina kontakter Foto: Expressen

Vi kommer att få betala för många år framöver, kanske till och med decennier in i framtiden. År som kommer att vara förödda och det är det som nu får investerare att dra öronen åt sig. I vanlig ordning när det gäller dagens Sverige stannar inte eländet med detta. Beräkningar från SKL visar att om den nuvarande situationen ska klaras av krävs det att en vanlig löntagare måste avstå ytterligare 6.000 kronor utöver vad han och hon redan betalar i skatt per år. Ett faktum som kommer att leda till mindre konsumtion.

Mindre konsumtion alltså mindre efterfrågan, leder naturligtvis till konsekvenser för lång tid framöver det också. Mindre skatteintäkter på moms, företagsskatt och också färre anställda eftersom man inte längre har råd på samma sätt. Det kommer leda till än lägre intäkter på arbetsgivaravgift, löneskatt och också högre kostnader för a-kassa och andra bidrag. Summan av allt visar på ett jättelikt minus och också detta skrämmer investerarna enligt Mitelman.

Men SKL:s beräkning kan vara i underkant fel. För tittar man på deras beräkning räknar de perioden juni-december. Migrationsvågen satte igång senare och därför är många kostnader ännu inte med i deras underlag. Det kan alltså vara än värre än SKL säger och detta spär naturligtvis på Mitelmans tes om att investerare nu drar öronen åt sig. Ett faktum som kommer att generera än mer osäkerhet hos investerarna då de ser hela sanningen vilket vi ännu inte vet något om.

Det är mycket hon inte säger och inte vill du ska höra svensk, som sanningen till exempel. Den säger nämligen att Sverige verkligen ligger risigt till för många decennier framåt i värsta fall, allt tack vare hennes egna partis politik Foto: Wikipedia

Han säger det aldrig rakt ut, men mellan raderna kan man ana att den svenska vägen till bananrepubliksstatus nu är inledd. Ett faktum som också bekräftas av viss forskning. För socialdemokratins alla påståenden om hur invandrarna går rakt ut i jobb är som sagt en myt, något Tino Sanandaji har visat via sin blogg i detta inlägg.

Hans siffror visar att antalet utrikes födda i arbete minskar, inte ökar. Allt fler står redan utanför arbetsmarknaden och med än fler kommer den siffran att öka dramatiskt. Resultatet av det kommer bli högre bidragsberoende. Ökade kostnader och minskade intäkter i kombination med galopperande utgiftsökningar på migrationsområdet som regeringen och finansministern inte längre har kontroll över är ingen bra kombination. Detta inverkar extra hårt på just sådana överväganden som investeringar.

Vi skördar nu den draksådd regeringen har sått och den kommer att bli minst sagt bitter att svälja. Två pizzor och ett Netflix lär inte längre vara aktuellt som måttstock, om det någonsin var det förstås. När nu varningsklockorna ringer är det enda vi kan uppbåda en regering som både har tappat kontrollen och sin legitimitet på en och samma gång.

När vi dessutom inom de närmaste åren eller kanske till och med månaderna kommer att bli varse prislappen lär vissa partier hänga mycket löst om det fanns någon samband mellan väljarstöd och konsekvens för handlingarna och åtgärderna som vidtagits. Det har blivit dags att sätta ett streck i historien kring regeringen Löfven. När hans politik och de åtgärder som hittills har vidtagits har varit direkt kontraproduktiva finns litet eller inget förtroende kvar.

Det finns grupper vi känner lite eller inget förtroende för t ex politiker eller tjuvar. Men socialmediokratin har alltid uppburit högt förtroende, så borde det inte vara längre. Tvärtom är det detta parti som i många stycken har försatt oss i den nuvarande situationen Foto: ”Hieronymus Bosch 052” by Hieronymus Bosch (circa 1450–1516) – The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH.. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Kvar borde finnas ett absolut krav på avgång eller ombildning med andra partier än mp och v i regeringen. Endast framtiden kan utvisa vad som kommer att ske, men en sak är säker. Framtiden för Sverige ter sig alltmer blek om inget drastiskt vidtas, detta måste ske nu. Imorgon kan det vara försent. Nu är det upp till Stefan Löfven som den ytterst ansvarige (?) att ta ställning. Det han gör kommer att vara direkt avgörande för årtionden framåt och man kan bara hoppas att han har vett nog att inse att spåret mp och v har nått vägs ände.

Sverige har  inlett vägen till att bli en bananrepublik på mer än detta område. Läs mer om ytterligare ett på bloggen Fnordspotting där man kan läsa om tidningarnas moral i dagens Sverige. En ytterst otäck historia över hur illa vårt land idag fungerar också på vardags-demokratins område.

Löjesguiden nominerar idag åter regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ansvar tycks vara en bristvara i regeringens och Stefans Löfvens världsbild. Inte ens när Magdad Bob ställs inför fullbordat faktum med ekonomisk kollaps viker man en tum från den inslagna linjen. Allt för att initiativet inte längre finns hos sossarna utan hos två småpartier som inte har annat än extremism att delge svensken. Det gör er till fullfjädrade kandidater.”

Nålsögon

Att ta sig igenom nålsögon har blivit en metafor för något krångligt och svårt. Ett sådant nålsöga har historiskt sett varit LO:s vetorätt i arbetskraftsinvandringen. Där hade man till dess Reinfeldt tillsammans med mp tog bort det, ett system som gav facken rätt att överpröva företags beslut att ta in arbetskraft utifrån. Nu ser det ut som om samma system är på väg tillbaka och det är något som är ruttet i konungariket Sverige igen. Morgan Johansson (s) sitter som bäst och slipar på ett nytt förslag som ska begränsa rätten till arbetskraftsinvandring.

När Reinfeldt slopade kravet om prövning av behovet hette det från fackligt håll ”att det kommer att leda till lönedumpning”. I och med att man accepterade principen om kollektivavtal där ju lönen regleras, kom den farhågan på skam. Det ledde den gången till en bättre matchning mellan företagens behov och den kompetens man kunde hämta in snabbare. Det ledde dock tyvärr också till ett löneutnyttjande i framför allt restaurangbranschen. Där tog man in folk som kom hit utan formell utbildning på något utom den i livets hårda skola för att jobba för småpengar. Mer om detta här från Sveriges Radio.

 Att jobba för småpengar är inte rätt, svenskt kollektivavtal ska gälla och gäller idag utom då man olovligen tar in arbetskraft för slavlöner. Det råder man dock bäst bot på med lagar och mer pengar till det rättsvårdande, inte att ge LO vetorätt om vilka som ska komma hit. Foto: Sverigesradio

I medias värld var det dock svart och vitt igen. Det rapporterades bara om utnyttjandet, men nästan inget om de positiva effekter som också fanns. En sådan var att flera företag som nu löste sina knutar med den kompetens som förut saknades, nu kunde börja producera och därmed generera effekter som fler jobb. Som ni kanske vet ger ju nämligen produktion och skatteintäkter flera ringar på vattnet varav en är fler jobb. Vill man så kan man fördjupa sig i den sidan av saken i rapporten nedan från Institutet För Tillväxtpolitiska Studier.

Klicka för att komma åt arbetskraftsbrist-och-arbetskraftsinvandring-hot-eller-mojlighet-for-ekonomisk-tillvaxt-02.pdf

Nu ska alltså de positiva effekterna kväsas. Hur det färdiga förslaget kommer att se ut återstår att se men man kan förmoda att det blir mer krångel och mer byråkrati. Kanske blir det åter så att facket får den bevakande och överprövande roll de hade förut. Resultatet blir återigen färre jobb och företag som inte växer, därmed skjuter vi oss själva i foten. Allt för att Löfven i vanlig ordning går någons ärende, i det här fallet LO:s.

Fler byråkratiska dumheter och att krångla till allt tycks vara sossarnas eviga svar då någon som LO kräver åtgärder. Istället för att hitta den bästa av två världar, hittar man enfalden Foto: Twitter

Säkert kommer LO att motivera sin korkade protektionism med känslomättade utspel. Det kommer att heta ”Vi måste tänka på de som löneutnyttjades av omoraliska arbetsgivare”. Jag håller med, det är klart vi måste tänka på dem men vi gör det inte bäst genom att göra det svårare för dem att komma hit och jobba utan genom att lagstiftningsvägen göra det svårare för arbetsgivarna att utnyttja dem. Det kan man göra genom att skärpa straffen till exempel.

Man gör det också genom att skjuta till mer pengar till de rättsvårdande myndigheterna och prioritera brotten. Ge polisen och åklagarna mer pengar och se till att den typen av brott får företräde. Genom att ligga på hela tiden med fängelse som följd för den som utnyttjar, lär man skrämma lycksökarna. Att däremot straffa dem som idag sköter sig och nu kommer att få se sämre ekonomisk utveckling för sina företag är enbart korkat. Att straffa de arbetslösa med färre jobb att söka är också det rätt svårslaget i ointelligens. Det är dessutom dubbelt korkat eftersom det rycker undan mattan för framtida skatteintäkter när företagen inte längre är lika välmående. Allt detta för att tillfredsställa ett LO som också dom lever allt längre från verkligheten.

Straffa gärna de skyldiga men varför också de oskyldiga ska dras med i fallet är obegripligt. Den enda som förlorar på det är landet och det tycks inte socialdemokratin längre bry sig om Foto: Wikipedia

Det visar också tyvärr på en annan sida av myntet. Det blir allt mer klart att LO och Stefan Löfven vill ha hit en kader av bidragsberoende, men däremot inte folk som jobbar. Genom att göra folk bidragsberoende skapar man ju situationen där man kan säga att ”Titta, de vill ta bort dina bidrag om du röstar på M”. Därmed ger man folk lite eller inget val, vi har skapat en underklass beroende av bidragslangaren socialdemokratin. Det går med andra ord bra att ta hit okvalificerad arbetskraft som delvis eller helt saknar utbildning, men det går inte lika bra att ta hit de som kan producera dvs arbeta.

Vi är alltså tillbaka på ruta ett. Snart kommer vi åter att få se hur facken tvingar ut sina arbetslösa medlemmar till arbetsplatser där de står och skanderar ”Go home”. Samtidigt kan man lägga lite äktsvenskt hyckleri till kompotten genom att påstå ”att man gör detta för att man är så god”. I vanlig ordning mår i varje fall jag rätt illa över en regering som mest av allt springer särintressenas ärende mest hela tiden men också lyckas med att få det att framstå som en handling av godhet. Det är det inte, detta är ett bra exempel på hur man långsamt håller på att ge välfärdsstaten ett nådaskottet i nacken.

LO är som vanligt svensk ekonomis store dödsbringare. Socialdemokraterna rullar samtidigt så gärna över på rygg för att få bli kliade på magen En ny regering behövdes i september förra året och behövs fortfarande. Foto: Eget

Löjesguiden nominerar idag Socialdemokraterna med familjemedlemmen LO till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”I er iver att göra LO till den megakoloss av korrupt makt det en gång var, är ni tydligen beredda att använda er politiska makt till vilka dumheter som helst. Skickligt iscensatt som det brukar vara, är väl motiveringen i vanlig ordning att det som är bäst för LO skulle vara bra för medborgarna när det inte är det. Mindre skatteintäkter, sämre konkurrensförmåga och svårare att få tag på nyckelkompetens brukar inte vara bra för vare sig välfärd eller medborgare.

Men vad spelar det för roll, ni ser ju nu chansen att importera det trasproletariat som kommer att bli framtidens nyttiga idioter i ett bidragsberoende understödd av sossarna för att säkra makten i evigheten. Det hela är en sorglig historia signerad sossarna i symbios med LO. Så grattis Sverige, vi har åter visat att vår bästa gren är att förstöra våra egna möjligheter utan att ens fatta att vi gör det. Socialdemokratin borde i ärlighetens namn byta ut sin slogan ”Framtidspartiet” mot ”Dåtidspartiet” eller ”alltid någons bitch””.

Dåligt Ledarskap?

Det heter alltid, särskilt i Socialdemokratisk retorik, att det är borgarnas förda politik som lett till en nedmontering av välfärden och den offentliga sektorn. Ändå har vi under de sista åren fått mer välfärd än någonsin tidigare. Argumentationen håller inte och man måste börja titta på andra förklaringsmodeller. Förklaringar som SKULLE kunna ligga inom den offentliga sektorn själv.
Länk till Kommun och Landstingsförbundets artikel.

Ibland går inte retorik och verklighet ihop och inget kunde vara mindre sant än de påståenden som de rödgröna gör. Påståenden som t ex Göran Greider gjorde i sitt första maj-tal om att skattesänkningar bara har kommit de rika till del, är lika absurt som att påstå att jorden är platt.
Göran Greiders Förstamajtal där han underkänner skattesänkningar.
En vanlig löntagare har fått mellan 1700 till 1800 kronor mer i plånboken varje månad och för första gången på ca 10 år ökar sparandet också hos låginkomsttagare.
Timbros undersökning om skatter och skattesänkningarnas effekter
Samtidigt har den offentliga sektorn alltså fått ökade anslag, inte minskade som görs gällande. Detta beror mycket på att ringarna på vattnet sprider sig. Får en person ökade inkomster, ökar konsumtion och farten i ekonomin vilket ger fler arbetstillfällen. Ökande antalet jobb ger än mer fart i ekonomin och så vidare. Ett samband som alltså inte Socialdemokratin och Göran Greider förstår sig på…..eller låtsas de inte förstå?
Nej, sanningen bakom den sämre servicen som vissa menar är direkt länkad till skattesänkningarna, måste nog hittas någon annanstans än i dessa reformer. Det är tyvärr här det börjar bli lite otäckt så ta ett djupt andetag. Jag vill också påpeka att ett av mina exempel är något så ovetenskapligt som hörsägen. Det ska man naturligtvis inte lita allt för mycket på, men mina uppgifter kommer ändå från en källa som står relativt nära ursprunget till historien och jag har därför valt att använda detta som exempel ändå.

 
En stilla fundering i Görans huvud?

En bekant till mig berättade häromdagen en hårresande historia. Berättelsen inleddes med att hon har ett fotproblem som kräver ständig specialistvård. De personer som i sjukvården har en sån kompetens att de kunde ta hand om hennes problem, var få alltför få. I hela Stockholms län finns tydligen tre personer som kan utföra vården och dessa måste naturligtvis vara lediga, ha semester och få vara sjuka precis som alla andra människor är. Hennes historia fortsatte dock och jag började känna kallsvetten pärla, den var en för stor munsbit att släppa. Hon berättade att den person hon gick hos hade ett problem och detta dök upp igen och igen. Hennes bokningar var fulltecknade men varje sommar inträffade samma sak som omöjliggjorde en fungerande verksamhet. Arbetskamraterna var naturligtvis tvungna att ta semester och denna fick inte läggas parallellt med hennes egna. För då vakanser uppstod var det helt plötsligt hennes uppgift att fylla luckorna. Således fick hon varje sommar i stället hoppa in som receptionist, ett jobb som medförde att hon var tvungen att avboka och skjuta upp redan gjorda bokningar. Resultatet blev kö. När sen hösten kom och folk i vanlig ordning fick höstsjukdomar, ja då gjorde de som alla andra – de sjukskrev sig. Återigen blev vår vårdhjältinna tvungen att hoppa in på t ex receptionstjänst. Detta ledde naturligtvis i sin tur till uppskjutna besök och pusslande med inbokningar och därmed blev också kön längre igen.

Det här exemplet visar enligt mig två saker, ingen av dem har med sänkta skatter att göra. Det första är att chefer och mellanchefer medvetet sitter och bollar med personalresurser på ett sätt som faktiskt drabbar den faktiska vården. De gör detta för ett så gott skäl som att få en verksamhet att gå runt, utan att göra det de borde göra nämligen att plocka in vikarier. Att man inte får vikarier beror många gånger på att pengarna som skjuts till ibland inte tränger igenom och kommer ut till det dessa borde användas till, dvs det är ett tecken på dålig ekonomistyrning. På ren svenska, dåligt fördelade resurser där ekonomer sitter alltför långt ifrån verksamheten, eller förstår alltför lite av vad deras beslut leder till.
Det andra det visar är hur viktigt det är att utbilda folk, men hur svårt det är att få dem motiverade att göra detta. Om man som sjuksköterskor har en slutlön på i bäst fall strax under 26.000 kronor i månaden, men har studieskulder på flera hundra tusen är det viktigt att det lönar sig att arbeta.
Länk till statistik över sjuksköterskors löneläge
Det gör det inte i Sverige, inte ens efter skattesänkningarna. Många människor lever privatekonomiskt på marginalen, men om man som sjuksköterska väljer att vidareutbilda sig så får man inte mer pengar för det. Lönen är densamma dvs låg i förhållande till kunskap och utbildning. Ja, det är faktiskt till och med så illa att om man utbildar sig och drar på sig skulder, blir den reala inkomsten LÄGRE än den man hade innan utbildningen. Tacka vår ofria arbetsmarknad och den miljö av anti-efterfrågan på utbildning kopplat till löneökningar för detta, inte skattesänkningarna. Det är med andra ord svårt att övertyga en person om att vidareutbilda sig och därmed sätta sig i än mer studieskuld, för att få 0,0 kronor i lönelyft. Resultatet blir i slutänden brist på specialister och därmed köer i vården.
Min slutsats av exemplet blir alltså att bristerna inte ligger i skattesänkningar som har genererat tillkortakommanden i vården, utan att dålig ekonomistyrning, dåligt ledarskap och dålig lönsamhet i vårdpersonalens plånböcker är orsakerna.

 
Ingen sjuksköterska men lika mycket en slav under skulden

Nästa exempel hittar vi hos polisen. De har länge tittat på ett system som skulle göra många av deras vardagsrutiner som idag upptar alltför mycket av en polismans tid, med alltför mycket byråkratisk bullshit överflödig. Systemet heter Pust och skulle i ett slag utplåna rapport- och blankettskrivande för att i stället göra att herr och fru polis vistades ute på gator och torg. De skulle där via ett it-system kunna rapportera direkt in i en databas istället för att sitta instängda på en kammare någonstans. Rätt tänkt och pengar äskades, läs skattepengar. Tur för oss medborgare då att vi har så fina politiker i det här landet som förstår sig på i stort sett allt från strängteorier till glaskonst, och som inte är sena att skjuta till pengar för diverse ändamål. Så också här, pengarna började rulla som formel 1-hjul. Huvuddelen av projektet i tid sett, började under Socialdemokraten Thomas Bodströms tid som justitieminister. Projektet ärvdes så småningom av moderaten Beatrice Ask, men huvudansvaret ligger under Bodströms tid.
Utbildningsinsatser sattes igång, systemutveckling tog vid. Det fanns helt enkelt ingen hejd på hur mycket aktivitet det rådde i polishusen runt om i landet. Mer aktivitet än det rådde på gator och torg i varje fall.
Länk till sagan om pust i tidningen Computer Sweden

Någonstans i utvecklingsarbetet var det dock som hade börjat hacka (!). Det började med ett beslut som inte minst ifrågasattes internt, många var rent av upprörda. Högsta polisledningen ville nu skrota ett system som nu fungerade och som hade minskat handläggningstider på vissa brott med upp till 85%. Att det dessutom hade kostat skattebetalarna över 100 miljoner kronor i extra anslag enbart till systemutveckling, spelade inte heller det någon roll. Anledningen var att man hade fått nys om ett ännu bättre system som både var billigare och och mer kostnadseffektivt. Det skulle ge lägre initialkostnader, det skulle hålla nere utvecklingskostnaderna och det skulle till sist vara ett mer effektivt system. Pust Siebel som systemet hette, lanserades under vissas jubel och andras förtrytelse. Det började med en förstudie där alla fördelar radades upp. Nackdelarna lyste däremot nästan helt och hållet med sin frånvaro. En liten notis om att kostnaden inledningsvis skulle öka, men därefter minska för att till slut sammantaget bli lägre fanns med i rapporten. Vad alla utom polisledningen inte visste, var att konsulten som hade skrivit rapporten jobbade åt mjukvaruutvecklaren Oracle. Frågan om detta samband kom upp, men inga svar fanns att få. Också justitieminister Beatrice Ask var oroad och ville ha in ett svar från polisledningen. Dessa kom med det lugnande beskedet att förändringen ”Skulle innebära minimal förändring för den enskilde polismannen/poliskvinnan”. Därmed var ärendet utagerat…….eller var det det? Nej, soppan hade tyvärr bara börjat. Snart hade projekt Siebel satts igång där Oracle tillsammans med bolaget Accenturs personal jobbade febrilt. Tyvärr så febrilt att man på ett tidigt stadium strök punkten ”användbarhet”. Detta skulle snart visa sig vara en smärre katastrof. För så fort systemet kom ut på gatan, var det få eller inga som förstod hur det fungerade. Samhällets kostnad på sammantaget beräknade och svindlande 300 miljoner kronor var däremot i allra högsta grad en realitet. Kostnadsöverslaget är gjort av polisförbundet och är en beräkning av den totala kostnaden av misslyckandet.
Computer Sweden sammanfattar kostnaden för pust
Systemet gick till sist sotdöden till mötes och projektet lades nyligen ner. Polisledningen  ansåg inte längre att det var aktuellt att utveckla ett system som ingen förstod sig på och som hade få eller inga utvecklingspotentialer.
Fler artiklar om haveriet pust från Computer Sweden

Polisdator från en frustrerande tillvaro som den tedde sig

300 miljoner kronor är mycket pengar för ett misslyckande, men det är tyvärr också måttstocken på det som är kärnan i denna artikel. Sanningen är att vi har en statsapparat som i sina delar inte har kompetens eller kunskap om hur man ska kunna lösa interna problem. Ett faktum som kostar skattebetalarna pengar. Hur det hela hänger ihop med skattesänkningar är dock för mig en gåta, det påståendet saknar både svans och huvud. Tvärtom är det så att skattesänkningar faktiskt har ÖKAT statens intäkter och därför kan man alltså också öka anslagen.
Den Amerikanska tidskriften Forbes skriver om sambandet.
Utredning från Svensk Näringsliv om skattesänkningarnas effekter.

Det är med andra ord ytterst tveksamt om påståendet att skattesänkningar och minskad välfärd skulle ha ett samband. En välfärd som har fått ökade resurser måste nog uppvisa en annan förklaringsmodell som är mindre vacker i sina stycken. I andra i den här artikeln icke nämnda exempel, kan vi hitta rena solskenshistorier. Det är dock ett ämne för framtida reportage. Socialdemokratin har därmed blandat ihop äpplen och päron och fått päpplen, något som inte finns. Än mer allvarligt är att påståendet, i varje fall i mina två exempel, döljer det riktiga skälet till de brister som faktiskt finns. Detta handlar om ett slöseri med skattebetalarnas pengar som man från socialdemokratiskt håll inte tycks ha några problem med. Ett bekymmersamt faktum enligt Löjesguiden. Partiet har därmed nominerat sig själva till Löjesguidens stora pris ”Foliehatt of the Year”. Härmed är den nomineringen officiell.

För den som vill läsa mer om ämnet slöseri med skattepengar finns den utmärkta bloggen ”slöseriombudsmannen”. Den tar upp det som jag har försökt att belysa och berättar dessutom om konkreta exempel på hur DINA pengar går till allt annat än det som de var avsedda för. God läsning
Slöseriombudsmannens blogg