Bland ormar och orättvis kritik

I förra veckan riktade ju Veronica Palm kritik (Expressen; Archive) mot stormen om Åsa Romsons ledarstil både som Miljöpartiets ledare såväl som hennes roll som Miljöminister. De senaste veckornas turbulens har ju skapat ett veritabelt drev mot Åsa Romson men också mot Gustav Fridolin och Miljöpartiet. Det enda i artikeln som gick att ta fasta på, var just att Gustav Fridolin har kommit billigt undan. Därför ska nu sökarljuset riktas mot också Fridolin och hans misslyckande.

”Gustav Fridolin är en orm” (Expressen; Archive), de hårda orden fälldes en gång av Leif GW Persson. Så småningom ångrade (Aftonbladet; Archive) han sina omdömen, men karaktärsbeskrivningen fanns fortfarande där. Så är då Gustav Fridolin en ”orm”? Nej, det är han säker inte (?), men han är däremot en ledare som har misslyckats på en rad punkter. Ormar är nämligen betydligt trevligare djur än deras rykte vill göra gällande, det kan däremot ingen miljöpartist beskyllas för att vara.

SnokÄr det en symbol för Miljöpartiet? Är det Gustav Fridolin? Nej, bara en liknelse gjord av Leif GW Persson! Vad han hade emot ormar kan man förstås undra, för att jämföra Fridolin med en orm var orättvist mot ormen Foto: CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=108701

Om vi börjar med politiken och ställningstaganden så har mp misslyckats (SVD) i minst fem frågor. Förbifart Stockholm, Brunkol, Brommas vara eller icke vara, flyktingpolitiken och försvarsfrågan med Nato-frågan som en ovälkommen het potatis är några av de frågor där Mp och språkrören har fått ge med sig. ”Samarbetsregeringen” som Stefan Löfven så stolt deklarerade, har alltså av allt fler Miljöpartister börjat ses som ”samman-brottsregeringen”. Flera mycket smärtsamma beslut, är fortfarande ett stigma för partiet.

Språkrören har helt enkelt varit dåliga på att balansera partiets frågor mot det man har fått ut. Många anser att de har fått ge men inte kunnat ta. Språkrören har också varit dåliga på att förklara varför dessa misslyckanden har skett. De har helt enkelt bara lagt locket på så fort ett nytt misslyckande har uppdagats. Snart har hela cirkusen kring språkrören uppstått då en fråga för mycket har gått åt pipsvängen och svaren om varför som vanligt uteblivit.

Sanningen är att Miljöpartiet som samarbetspartner har setts som svagt av Löfven, och han har därför valt att köra över dem. I flera frågor har detta skett med motiveringen att det inte är samhällsnyttigt. Det tydligaste tecknet på det är Brunkolsfrågan där Mp ville behålla dagbrotten, men låta bli att bryta en enda kolbit. Enorma värden för skattebetalarna skulle alltså gått förlorade. Gustav Fridolin var ju den som för Mp:s räkning målade in sig längst i hörnet när han la upp en brunkolsbit i debatt på SVT och dyrt lovade att inget skulle brytas.

Brunkol kanske inte ska brytas, definitivt inte heller politiska löften. För det hela slutade naturligtvis som man skulle kunnat förmoda. Försäljning (SVT; Archive) genom Vattenfall som ägare som ett företagsbeslut regeringen hade lite med att göra var ett faktum. Vid det här laget fanns nog också en rätt stor frustration hos Socialdemokraterna. Nästa fråga, kärnkraften, ligger som en våt filt över samarbetet och också där kommer Stefan att bli tagen i örat av främst LO och fackförbunden (Arbetet; Archive) om han inte gör något.

Partiet har alltså i flera frågor målat in sig i hörnet. Det är ju alltid lätt att villkora och därmed utlova en rad saker. Att däremot kunna fullfölja utlovade löften och omsätta dem går bra om man regerar ensam. Som däremot Miljöpartiet har fått erfara, är det mindre lätt när man har en samarbetspartner. När man som mp dessutom allt mer börjar se sam- arbetet som ett problem och motpartnern gör detsamma, är problemet uppenbart. Allt för att man villkorade politiken så att möjligheten att backa ur nära nog var noll till sist.

Partiet har gått från att vara idealistiskt parti som har kunnat slänga ur sig vilka  dumheter som helst, till att bli ett som måste ta ansvar. Dessutom har de fått upptäcka att det är en sak att tycka, men en annan att kunna genomföra. Det har alltså varit en stor skillnad för partiet mellan att driva oppositionspolitik och att nu ta ansvar för en regerings hela politik. Ansvarstagandet har ibland lyst med sin frånvaro som i kärnkraftsfrågan, men allt som oftast har det även kärvat i verklighetsförankringen som i brunkolsfrågan.

Tittar man sen på de individuella insatserna för språkrören finns det en sak som det kommer att riktas mycket och helt riktig kritik mot Gustav Fridolin för. Inte heller han har åstadkommit så mycket. Det började med det kaxiga och storvulna löftet om att skolan (Aftonbladet; Archive) skulle fixas på 100 dagar. Nu 450 dagar efter uttalandet, har lite eller inget fixats. Skolan får fortfarande underkänt (allastudier.se), men det går knappast längre att använda lärarna som syndabockar (DN Debatt; Archive).

Problemen ökar, men ingen löser dessa alltså. Inget bra recept på framgång och Fridolin har helt riktigt fått äta upp sitt kavata uttalande. Fortfarande har han mycket att bevisa, men som det tycks väldigt lite att backa upp med. Både kunskap och ledarskap tycks saknas och vore statsministern inte den ryggradslösa ledare han är, borde Fridolin ha bytts ut enbart av det skälet. Detta har inte hänt och därför är skolan ett fortsatt misslyckande som kommer att kasta en lång skugga över Fridolin, däremot inte över statsministern.

LöftenNej det är inte Fridolin iklädd peruk i badet! Trots det finns många likheter med Jayne Mansfield. Fagra löften och lockrop med ekivoka inslag, men så lite som sen infrias. Mansfields filmer är inte vidare underhållande och det är inte Fridolins politik heller. Inte ens hans framträdanden är längre roande. Foto: Wikimedia Commons – Filmaffischen till filmen ”Promises! Promises!”

Gustav Fridolins politiska misslyckanden stannar dock inte i skolans värld. Som Utbildningsminister är han ju högsta ansvarige på sitt departement och också ansvarig för detta inför regeringen. Sakta men säkert visar det sig dock att han har misslyckats också med detta. Följande artikel (Expressen; Archive) talar om kaos på departementsnivå. I den soppan som har skapats, har flera tongivande chefer har sagt upp sig. En av dem efter ”meningsskiljaktigheter” och dessutom med nästan omedelbar verkan.

Det talas i artikeln om Fridolins brist på erfarenhet såväl som organisatoriska problem. De senare skulle ligga i att där man under Alliansen hade en ansvarig för skolfrågan – Jan Björklund (då Fp, nu L) – nu har departementet tre chefer. Aida Hadzialic är ansvarig för gymnasiefrågor och Helene Hellmark Knutsson är ansvarig för högre studier samt forskning. Gustav Fridolin är den som basar över allt och tillsammans med Hadzialic är ansvarig för gymnasiefrågor.

Här har statsministern valt att skapa en rörig organisation med en ansvarig för verksamheten som uppenbarligen inte klarar jobbet eller är mogen att ta sig an den. Skuggan borde alltså vila över statsministern som därmed har visat sig dålig på ytterligare ett område – det organisatoriska. Att statsministern inte heller har reagerat på att kaoset på departementet har eskalerat där flera personer sagt upp sig, är också det extremt anmärkningsvärt. Det övergripande ansvaret är ju trots allt (?) hans!

Ja kritiken har varit orättvis, det erkänner jag Veronica. Den har ju drabbat för få personer! Förutom Romson borde Fridolin ha hudflängts för länge sedan. När man inte ens förstår hur kränkta (Aftonbladet; Archive) kvinnor har blivit över ett fenomen som att inte hälsa i hand, borde kanske också Fridolin bytas ut. Det här helt enkelt för mycket han inte förstår eller klarar av för att det ska kunna kännas stabilt att ha som partiledare eller som minister i en regering.

Mother scolding her daughterKritiken borde finnas där hela tiden och åt alla inom mp, för faktum är att hela partiet har misslyckats. Att de dessutom har två språkrör som inte klarat sin uppgift har definitivt bidragit. Men också statsministern måste ses som skyldig till det som nu händer. Han lär däremot kunna smita bakom ryggen på de två kritiserade, för honom finns ingen brist i den egna regeringen eller politiken. Foto: Wikimedia Commons

Statsministern borde fått löpa gatlopp för dålig organisation och uruselt ledarskap, men har mirakulöst nog sluppit från detta. Dålig uppstyrning och en konstant oförmåga att lyssna på varningsklockorna som också borde ha ringt i hans närvaro, kan man ha många kritiska tankar om. Att som han nära nog medvetet låta ett helt departement haverera är på gränsen till defaitistiskt. Få saker är så tydliga som att också Löfven är en osedvanligt dålig ledare!

Att Löfvens underlydande i tid och otid får fortsätta sitt dåliga arbete med det undermåliga resultat som nu föreligger på skolans område, är i bästa fall ren klumpighet. I sämsta fall är det ett tecken på att också Löfven borde stämplas för vad han är. Att kräva både Fridolins och Löfvens avgång känns som ett understatement där okvädesorden borde hagla. Dags att rösta fram en ny regering, det borde ha skett redan hösten 2014!

När man så summerar den kökkenmödding som kallas ”regeringen”, är det en bister och gråkall läsning. Främst är det krisen i Mp, men också statsministerns ovilja att förstå och oförmåga att leda som ställer till det. Dödskyssen åt Miljöpartiet kan mycket väl redan vara levererad. Hur ska man annars tolka LO-pampen Karl Petter Thorwaldssons när man analyserar budskapet i hans första maj-tal?

I förra helgen var det som bekant första maj och en av talarna var Karl Petter Thorwaldsson. I sitt tal förde han fram något som borde fått alla att flämta, LO och dess medlemmar (som om Karl Petter ens brytt sig om att fråga dessa!) gillar inte Miljöpartiet (Expressen; Archive). Detta ska utläsas som om att Karl Petter Thorwaldsson inte tycker om Mp, det är ju fackets motsvarighet till påven vi talar om. Partiets dagar i regeringen kan alltså vara räknade. Är det någon annan än miljöpartister som skulle sörja detta?

Dödskyss MonumentÄr det LO som nu första maj har levererat dödskyssen åt mp? Man kan undra efter Karl Petter Thorwaldssons tal. Klart är i varje fall att mp kan utveckla sig till en fullt utblommad regeringskris. Foto: Av Enfo – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=26156379

Löjesguiden är tillbaka i samma gamla fåra när den nominerar regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Säger det inte allt när man läser mellan raderna? Hade ni någon självinsikt hade ni avgått innan ni tillträdde, men nu brinner säkert lågan att regera starkare än självinsikten. Det gör er till formstarka kandidater till priset.”

Också Gustav Fridolin ska få en känga i form av en kandidatur till foliehatten. Motiveringen lyder: ”Ett misslyckande är ett misslyckande och aldrig har väl detta varit mer tydligt än i ditt fall. Misslyckanden när du målat in dig i politiska hörn som det är svårare att ta sig ur, i ditt ministerutövande och i flera sakfrågor är så här långt facit. Det gör dig till en självskriven kandidat till priset.”

Brunkol eller brunkål?

Gustav Fridolin kommer från Skåne. I de södra landskapen, framför allt Skåne och Halland, finns brunkålen som är stekt vitkål med sirap så den blir brun och härligt söt i smaken. Jag vet inte om brunkål serveras i det Fridolinska hemmet, men i politiken har han visat förmågan att servera brunkol så man vet aldrig. Det var ju till förra valet både han och kollegan Åsa Romson serverade den anrättningen få i miljöpartiet ville veta av. Idag har de löften som då utställdes blivit en belastning.

Fridolin & RomsonFridolin och Romson njuter av uppmärksamheten……eller är det brunkålen som de njuter av? Foto: Aftonbladet

Som väl alla vet äger svenska Vattenfall brunkolsbrytning i Tyskland. Den är kontroversiell därför att den lämnar stora sår i landskapet, är miljöförstörande redan på brytningsstadiet och släpper ut så mycket skit vid förbränning att miljöpartisterna dör vid blotta tanken. Fridolin och Romson ville därför att Sverige skulle fortsatt äga marken men inte bryta en enda brunkolsbit. Skälet var helt enkelt att allt med brunkol var så perverterat att man ville hindra både Vattenfall men också andra från att bryta kolet.

Nu har dock Vattenfall bestämt sig för att sälja verksamheten på den öppna marknaden. Vattenfalls försäljning av verksamheten kan man läsa om i Aftonbladet. Annonsen är insatt och den hemliga prislappen är bestämd. Miljöpartiet gråter, de fick inte vara med och hindra allt man ville sätta p för.

De fick t ex inte förstöra svenskens investerade pengarna, det är ju trots allt VI inte miljöpartiet som äger Vattenfall. Nu rasar den interna svekdebatten och huvuden kan komma att rulla. För ve den som förbiser partiet som ska vara med och bestämma till och med då svenska skattebetalares kapital förstörs.

Pengarna På BordetSvenskens investerade pengar tycks sekundär i miljöpartiets logiska tänkande. Där är som vanligt miljön viktigare än människor och när vi har förlorat alla pengar kan vi ju alltid äta grankottar och barr istället.

När man hamnar i en kris som handlar om skillnaden mellan en tidigare bestämd ståndpunkt och den nu förda politiken, finns ett antal standardlösningar för att komma ur rävsaxen. En är att slingra sig och försöka förringa det tidigare budskapet. Till exempel förekommer att politiker vill få det att framstå som om journalisten eller debattören har missuppfattat det ursprungliga budskapet.

Det är exakt det de två spårkrökarna nu försöker. Slingranden, dementier och rent strutsbeteende är deras nuvarande val av vapen, men det hedrar inte dem eftersom de har målat in sig i ett politiskt hörn. Det kommer att kosta mycket och mer att återupprätta ett redan skadat förtroende för den dynamiska duon.

Dynamiska DuonDen dynamiska duon i miljöpartiet gick på en krypto-nit. De är nu mest upptagna med att sopa igen spåren efter dumheterna och att gömma sig från näsvisa frågor Foto: Wikipedia

Litet recept till Fridolin och andra intressenter hur man gör brunkål:

  • /21 vitkålshuvud (ca 1 kg för 8 port)
  • 2 msk smör eller margarin
  • 2 msk sirap
  • 1/2 msk salt
  • 1 krm peppar
  • 22 1/2 dl grönsaksbuljong (fond eller tärning + vatten)

Så här gör du:

  1. Ansa och skär kålen i cm-stora bitar. Fräs kålen i matfettet i en gryta på medelstark värme tills den börjar få färg.
  2. Ringla över sirapen och krydda med salt och peppar. Häll över buljongen och låt puttra under lock ca 1 tim.
  3. Servera kålen på julbordet till korv, köttbullar och revbensspjäll.

Jag – Freakshow Fredrik – rekommenderar varmt att både Fridolin och Romson övergår till att syssla med Brunkål. Det verkar bättre för framtiden och det verkar definitivt mycket bättre för svenska skattebetalare.

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kommentarer är nästan överflödiga, det här är ett sånt episkt magplask att hela historien är självskriven. Att måla in sig i hörnet innebär fortfarande inte att man ska använda giftig bottenfärg, men inte heller att man upprepar bottennapp efter bottennapp. Ni har gjort det omöjliga, ni har upphävt den politiska gravitationskraften. Ni tynar helt enkelt bort i brunkolsdimman och det gör er till fullvärdiga kandidater till priset.”

Till sist en liten hälsning till Miljöpartiet från mitt Twitterkonto:

Tweet Eget

Uppdrag: Nedmontera landet!

Sverige ska nedmonteras! Vi ska tillbaka till vårt fornstora förflutna när vi gick omkring i pälskläder, klubbade ner en kvinna och kallade henne ”fru” efter att ha släpat bort henne i håret. Vi fick då vara glada om det fanns mat för dagen. Det har våra herrar och damer i regeringen bestämt, eller snarare miljöpartiet bestämt. För nu för tiden har ju sossarna inte längre ett endaste mandat att sätta emot när de foliehattarna uttalar sig i en ny liten fråga. Inte ens när det är ren galenskap det handlar om.

RivningRegeringens arbete att riva och förstöra grunderna för välfärd fortsätter i en rasande takt. Allt för att tillfredsställa ett liten minoritet som mp utgör. Foto: Wikipedia

Det började med vårbudgeten där den så kallade effektskatten på el producerad i kärnkraftverk skulle höjas med 17% eller ett öre per kilowattimme. Ett öre är inte mycket, särskilt inte om man jämför med hur mycket priset på el har sjunkit. Under de tre senaste åren har priset nämligen sjunkit med tio öre/kwh. Konsumenterna har därför fortfarande fått netto en minskning av priset. Länk om detta till Ny Teknik.

Beslutet att höja skatten och det låga elpriserna ledde till att flera bolag som idag driver kärnkraftverk började flagga för att stänga produktionen. Eon ville plötsligt stänga Oskarshamnsverket, mer om detta i Ny Teknik. Här använde alltså regeringen ekonomiska metoder för att genomföra miljöpartiets våta dröm – att få stänga kärnkraften för gott. Man skapar ju medvetet en smyghöjning som man troligen vet kommer göra kraftproduktionen olönsam.

I andra fall använder man annorlunda metoder för att få det man vill. Staten äger ju som bekant företaget Vattenfall där man är ensam ägare. Som sådan har man styrelserepresentanter och där genom kan lite makt utövas. Vattenfall äger ju också som bekant kärnkraftverk och dessa ska nu stängas men med helt andra metoder. Ringhals 1 och 2 kommer enligt ledningen att avslutas som projekt tidigare än planerat, detta kan du läsa om i DN. Anledningen här är att man har ritat upp en ny strategiplan för framtiden och där finns ingen plats för kärnkraft i Vattenfalls regi.

FågelvyVarje företag ser emellanåt över sin strategi inför nutid och framtid då den måste vara anpassad till sin tid, så också Vattenfall. Det är i dess regeringen har smugit in kärnkraftsavvecklingen åt miljöpartiet. Foto: ”Au Bon Marché – General view” av Okänd –  Wikimedia Commons

Också planerna på att öppna två nya reaktorer i Ringhals som låg på ritstadiet skrotas. I en tid då världen letar efter en väg ut från miljöförstörande olje- och kolkraft, väljer vi alltså att lägga ner den enda energiproduktionsformen som inte genererar koldioxid och samtidigt kan leverera så mycket energi att vårt behov täcks! Snacka om idiotbeslut signerat regeringen Löfven! Mer om nyheten i SVD. Eon som är minoritetsägare i Ringhals, motsätter sig inte oväntat beslutet. Det ska bli intressant att se var i det hela slutar med andra ord.

Här börjar i varje fall jag ana ugglor i mossen. Är detta verkligen ett självständigt beslut baserat på sund ekonomisk bas och utan hänsyn till hur det politiska läget ser ut? Jag tvivlar! Istället är jag rätt övertygad om att regeringen har agerat i kulisserna genom ägardirektiv som har gett bolaget order om att avveckla. Ett vanvettigt beslut om min spekulation stämmer.

Jag tror det definitivt är miljöpartiet som har villkorat energipolitiken, sen kan Löfven personligen vara hur mycket för industri och annat – han sitter i knät på dem och kan eller vill inte göra mer åt saken trots att han borde. Det är som alltid priset för ett samarbete med miljöpartiet, de tar och tar men ger inget eller lite igen. Stefan Löfvens tomma och innehållslösa kärnkrafts- och energipolitik har också Fnordspotting bloggat om.

Tomma HyllorTomma löften och tomma hyllor är tydligen det enda Löfven kan åstadkomma. När vi nu dessutom kan lägga till dåliga affärer åt medborgarna det är något kanske på hyllan som gått ut i datum Foto: ”Post Apocalypse – Flickr – Joe Parks” by Joe Parks from Berkeley, CA – Post Apocalypse. Licensed under Wikimedia Commons

När Maud Olofsson var energiminister i Alliansen, lyckades hon ro iland den sämsta affären som svenska skattebetalare någonsin har fått punga ut med pengar för. Den så kallade Nuon-affären som var inköpet av ett Holländskt energibolag, visade sig bli en förlustbringare som hittills har kostat en bra bit över 90 miljarder svenska kronor (Beräknat!). Nu gör regeringen Löfven sitt för att se till att Vattenfall fortsatt kommer att gå dåligt ekonomiskt.

Staten kommer enbart på Ringhals förlora två miljarder bara i skatteintäkter. Klimatnyttan räknat i pengar kan ingen ens uppskatta värdet på, men bara Ringhals produktion av energi är större än alla svenska bilars. Detta utan att släppa ut ett enda gram koldioxid! Elexporten till Baltikum och Finland faller i och med beslutet bort. 2014 Exporterade vi sammanlagt 15,6 Terrawatt timmar (Twh) allt som allt. Till sist skulle produktionskostnaden här hemma på 25 öre per twh ge en rätt bra marginal vid export då man utomlands betalar 50 öre till 1 krona per kwh för koldioxidfri el. Uppgifterna hittar du från Energimyndigheten.

Sverige har i och med utvecklingen alltså tappat ett överskott som gett oss möjligheten till exportinkomster. Fler förluster för svenska skattebetalare alltså. När hela kärnkraften har gått dit miljöpartiet vill dvs lagts ner, kan överskottet förvandlats till ett underskott som i sin tur inte går att täcka därför att miljöpartiet igen är måna om att det ska vara förnyelsebar energiframställning.

PengarSvensken sitter på ett berg av pengar som nu ska förstöras för att tillfredsställa ett litet parti som gapar efter mycket. Svensken betalar ju så villigt sin skatt och blir bara glad över kapitalförstöringen.

Svenska skattebetalare skulle kunna tjäna miljarder på exporten av el, men Löfven är mer mån om att tillfredsställa miljöpartiet än att göra det som är bäst för medborgarna. Detta trots att det är vi folket, inte sossarna eller miljöpartiet, som äger Vattenfall. De tycks nämligen inte fatta skillnaden i regeringen, de agerar ju som om de var herrar på täppan. Men det ingår misstänker i varje fall jag, i att för att kunna regera med mp vill de ha allt och mer. Däri ligger Löfvens dilemma.

Vi får dessutom en annan effekt av beslutet. Idag går överskottet till export till Finland och Baltikum. När delar av den nu uteblir kommer dessa länder också dom göras mer beroende av Rysslands gas. Putin kan därmed bestämma lite som han vill om tio tjugo år där länders inrikes men framför allt utrikespolitik kopplas till gasleverans.

Det har ju hänt förr, till exempel i fallet Ukraina innan Putin bestämde sig för att intervenera helt i strid med internationell rätt. De nya villkoren välter alltså dominobrickorna en efter en och snart har hela Västeuropa gått under tack vare misslyckade energipolitik och alltför vidlyftig migrationspolitik från miljöpartiet. Man kan verkligen börja undra vems sida det står på.

Vad kan vi förvänta oss istället när Miljöpartiet har fått tillåtas att stänga ner kärnkraften? Mer alternativa energislag naturligtvis! Trots att all forskning från KTH och andra lärosäten visar att de alternativa energislagen inte är färdigutvecklade eller ger tillräcklig effekt, ska istället troligen svensken investera miljarder i dessa energislag. Ofta också för att konstatera att de inte levererar i den omfattning man hoppas. För att ta ett exempel så är Sverige inte känt för att vara det mest lämpade landet att ha vindkraft i. Det blåser helt enkelt inte tillräckligt mycket.

VäderkvarnMiljöpartiets politik bygger på att all energiframställning av rang ska läggas ner för att ersättas med leksaksvarianterna. Kapitalförstöringen för medborgaren är oviktig, att göra dem till viljes från sossarnas sida allt. Foto: Wikimedia Commons

Vi förväntas också stå ut med att den energikrävande industrin som t ex aluminium-tillverkning eller massaindustri kanske måste dra ner eller flytta utomlands. Vi ska också förledas att tro att de alternativa energislagen är saliggörande när de i själva verket är ineffektiva. Resultatet kan mycket väl bli mer gasberoende för att täcka den felräkningen. Gas kommer från Putin och hans anhang så det kommer dessutom att leda till utrikespolitiska konsekvenser.

Regeringen har återigen i en fråga visat hur inkompetent den är. Landets statsminister som är ytterst ansvarig, är en dilettant på området. Kvar finns bara en kravmaskin som heter miljöpartiet och som inte väjer ens för att förstöra landets framtidsmöjligheter eller välstånd. Bara det här beslutet har kostat svenska skattebetalare uteblivna intäkter värda miljarder. Räknar vi in miljöeffekter som miljöpartiet är så förtjusta i, talar vi åtskilligt mer.

Det paradoxala är ju dessutom att miljöpartiet som säger sig vara för en grön utveckling, med Vattenfalls nya strategi i värsta fall ser till att öka koldioxidutsläppen. Anledningen är att då man inser att de alternativa energislagen inte levererar den mängd de beräknats göra, måste de ersättas med gas, olja eller kol vilka alla alstrar koldioxid. I näst sämsta fall blir vi Putins lilla knähund som en direkt följd av politiken.

KnähundVems knähund vill miljöpartiet  att vi ska bli när så småningom vårt gasberoende ökar? Det finns nämligen fler aspekter av smygnedläggningen av kärnkraften som utrikespolitiken som de inte tycks bry sig om eller se Foto: Wikimedia Commons – Agnolo Bronzini (Jacopo Carucci) Portrait of a Lady with a Lapdog

Löjesguiden nominerar idag nästan slentrianmässigt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som vår regering dra i trådarna för att få det som aldrig borde ha hänt ska hända. Nu har det hänt igen och man blir minst sagt bekymrad över hur illa det är ställt. Hyckleriet vet inga gränser, de dåliga besluten står i kö och de oövervägda besluten väntar bara på att få bli beslutade i framtiden. Hur en opposition kan hålla något så amatörmässigt som regeringen om ryggen är illa, att regeringen sitter säkert i sadeln trots alla dessa misstag är så illa att man blundar. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”