Ränderna går inte ur

Ränderna går ibland som bekant inte ur. Det spelar ingen roll vilken respektfull yta man försöker dölja sig under, faktum är faktum. Sanningen har en nästan otäck förmåga att alltid komma i dagern till sist. Det är det faktumet som nu har drabbat vänsterpartiet. Deras historia, deras ställningstaganden och deras oförmåga att klippa banden till det gamla kommer nu fram i öppen dager.

Den åttonde juni, lägg det datumet på minnet eftersom det är ett skammens datum. Det var då Europaparlamentet röstade igenom en resolution där den alltmer auktoritära utvecklingen vi ser i Venezuela fördömdes. Regimen pressade av ökande inflation och sjunkande BNP, tar nu till alltmer desperata knep för att kunna behålla makten. Brott mot de mänskliga rättigheterna (Amnesty) och allt mindre demokratiska rättigheter är några av de knep regimen omger sig med.

I omröstningen var det en grupps röster som saknades, vänstergruppen i parlamentet lade helt enkelt ner sina röster. I denna grupp hittar vi alltså vänsterpartiet (Expressen; Archive) som alltså hellre valde att lägga ner sin röst än att markera mot antidemokratiska strömningar. Vänsterpartiet kallar sig ”demokratiskt” men när man skrapa på ytan är det alltså antidemokratiska krafter man stödjer. Ett mysterium som återstår för Jonas Sjöstedt och alla andra inom partiledningen att förklara.

European Parlament BrysselI det här rummet utspelades dramat i vänsterkretsarna under onsdagen. Det var då man la ner rösterna hellre än att kritisera regimen i Venezuela för dess alltmer diktatoriska åtgärder och envåldshärskartendenser. Vänsterpartiet som ingår i gruppen har därmed fullbordat en stolt tradition som har följt partiet från första dagen – stödet för vänsterdiktaturer Foto: Wikimedia Commons

Det här fenomenet upprepar ju sig dessutom igen och igen så det finns all anledning att granska partiet. Det började med  Kirunasvenskarna (Forum För Levande Historia). Det fortsatte med pengar och stöd från dåvarande Sovjetunionen (Timbros). Lögnerna från partiledaren Lars Ohly (DN; Archive) om hans uttalanden om både öststats-diktaturer och Berlinmurens fall var iögonfallande. Sista exemplet är partiets koppling till den totalitära regimen i Nordkorea (SVT; Archive). Partiet med en kuslig historia minst sagt.

Går vi tillbaka i historien och tittar på just fallet Venezuela så är ju vurmen för det ”socialistiska experimentet” som det kallas, kompakt inom vänsterpartiet. Så här lät det t ex när förre partisekreteraren Alice Åström uttalade sig i Newsdesk om landet 2004. Det så kallade ”demokratiska” landet Venezuela hade redan då börjat strypa fri media som du hittar länk till här under. Alice Åström borde också ha läst rapporten från Human Rights Watch innan hon uttalade sig. Den missade hon dock som av en händelse (?).

Hon borde också ha läst rapporten ”journalistiken under belägring” som du hittar länken till längst ner i inlägget. Det missade både hon och vänsterpartiet att göra vilket är lite talande i sammanhanget. Den talar nämligen om allt det som vänsterpartiet förmodligen inte vill att folk ska få reda på, och också om det som de naturligtvis aldrig talar om. Pinsamma fakta bör ju inte omnämnas när man har med diktatorer att göra.

Återigen är det alltså som om ränderna inte går ur. Samma vänsterparti har gråtit krokodil- tårar över en blodbesudlade diktators död när Hans Linde skrev följande hyllning till envåldshärskaren på partiets hemsida (Archive). Inte heller Ung Vänster (Hemsidan; Archive) skrädde på orden i sin epitaf över en sörjd men i mina ögon förbrukad ledare. Detta trots vetskapen om ett land som fängslar journalister och inskränker fri media från att kunna verka.

Trabant 601 SÖsttyskland var ett av de länder som stödde dåvarande VPK (numer V) och där tillverkades också Trabant. Precis som bilen på bilden tycks inte ränderna gå ur heller hos vänsterpartiet Foto: By ilovebutter from Houston, TX, USA – Side of our Trabant, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12442377

I båda fallen riktade man in sin hyllning på arbetarklassen som äntligen hade involverats i samhället med de ”storartade socialistiska experiment” som hade genomförts. Ingenstans ett enda ord om de oppositionella som hade arresterats, de TV-kanaler som hade tystats eller det ekonomiska förfall som nu har drabbat Venezuela (DN; Archive) fullt ut och som redan då hade påbörjats. Kaoset vi nu ser i landet är alltså ett direkt resultat av samme Chavez vanstyre och detta är vad vänsterpartiet hyllar!

Galenskaperna inom vänsterpartiet går dock som vanligt så mycket mer på djupet. Fyra vänsterpartister, alla från region Skåne, skrev nyligen följande debattartikel (Sydsvenskan; Archive). Läs gärna Mats Skogkärs kommentar till artikeln som följer direkt under. Artikeln gick i varje fall ut på det som vänsterpartiet klassiskt sammankopplas med, kritiken av och avståndstagandet från kapitalismen.

Artikeln bygger på konspirationsteorier om att internationella oligarker har samverkat för att hålla priset på olja nere. Syftet med detta har varit att få Venezuela på knä. Revolutionen ska smutskastas och fås att misslyckas. Artikelförfattarna erkänner alltså att det rör sig om en revolution och de stödjer den! Hur dessa tankar och uttryck av åsikter rimmar med demokratiska ideal återstår att förklara för både vänsterpartiet och de enskilda artikelförfattarna.

I vanlig ordning hittar man alla andra förklaringar än den rätta. Hade de läst på sin läxa, hade de kommit fram till att Opec inte längre förmår att balansera världens oljeproduktion. Detta beror i mångt och mycket på medlemsländernas olika behov. Ett land som Irak för ett kostsamt krig mot IS och ökar därför sin produktion. Beslutet har alltså extremt lite med en världsomspännande konspiration mot Venezuela att göra.

The Assassination of Karadjordje 1863 National Museum BelgradeKonspirationsteorier är alltid roande att läsa eftersom de aldrig innehåller ett endaste spårämne av bevis men däremot påståenden. Nu har vänsterpartiet Skåne gett sig in i denna (o)roande bransch me sitt inlägg i Sydsvenska Dagbladet Foto: Av Mór Than – History paintings. Than., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45350661

Resultatet har blivit en överproduktion (Affärsvärlden; Archive). Det är alltså vare sig den judiska världskonspirationen,Illuminati eller trädgårdstomtarnas riksförbund som ligger bakom. Men precis som konspirationsteoretiker tycks vänsterpartister tro på vilken dynga som helst, bara det passar ett syfte så. Vänsterpartister är till och med som synes upphovsmakaren till en och annan ny. Här slår de med andra ord ett hårt socialistiskt slag för den speciella form av galenskap som konspirationsteorier utgör.

Det vi ser som dagens vänsterparti, skiljer sig alltså  lite eller inget från det gamla öststatsvurmande parti vi en gång såg. Den enda skillnaden är att man har hittat en ny kelgris, en ny socialistisk diktatur och en ny fixstjärna för sina antidemokratiska ideal. För antidemokrater är de trots sin falska flagg. Det är samma oförmåga att omvärdera sina ideal och samma ovilja att klippa banden till ett gammalt tänk och beteende som ligger till grund för detta.

De kan alltså påstå sig värna demokrati men detta är bara läpparnas bekännelse. I akt och mening är det samma gamla Leninistiska arv som de är fanbärare av. Omröstningen i Europaparlamentet handlade snarare för deras del om de skulle svika eller stödja en likasinnad socialistisk diktatur. De valde det senare men på den feges vis på ett sätt så att det inte skulle bli alltför uppenbart att det är ett stöd och inget annat.

Cirkeln är därmed sluten. Stöden för diktaturer då, är ett stöd för diktaturer idag. Allt vänsterpartiet kräver är att diktaturen har rätt färg och ideologi så är allt förlåtet. Idag är partiet på frammarsch i opinionen, mycket tack vare miljöpartiets genomklappning som har gjort att en hel del väljare har flytt det partiet. Det är en oroande trend med tanke på vänsterpartiets sanna natur. Det är därför hög tid att börja avslöja dem för vad de är, antidemokrater i snällsocialistisk mysdräkt som ett kamouflage.

KamouflagePrecis som den här lilla gynnaren är vänsterpartiet mästare på att kamouflera sitt rätta jag. De är antidemokrater, men påstår sig vara demokrater. De vurmar mer än gärna för den och stödjer gladeligen diktaturer med ”rätt” ideologisk färg. Foto: By Adrian Pingstone – Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=518797

Löjesguiden kunde inte ha fått ett högre nöje än att få nominera vänsterpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att inte leva upp till de ideal ni påstår er stå för har blivit något av ett kännemärke för just vänsterpartiet. Ni säger att ni står för demokrati men ger ert indirekta eller ibland direkta stöd till diktaturer. Ni påstår att ni kämpar för den lilla människan men ger ert stöd åt politisk ofrihet och direkt nöd. Något som alltför ofta drabbar den lilla människan först och hårdast. Få saker kunde ha gjort någon mer värd nomineringen än detta.

Journalistiken under belägring

Annonser

Otäcka ord?

Nästa år firar yttrandefriheten 250-årsjubileum i landet. Inför det förbereds firandet men detta till trots finns det flertal av oss, jag tillhör den skaran, som hävdar att det fria ordet mår sämre än på länge. Exemplen är många över hur man försöker kväva en fri och öppen debatt. Åsiktskorridoren som enligt en del inte finns men som finns ändå, är ett exempel på detta. Om yttrandefrihet och dess delikata tillvaro har Fnordspotting bloggat om.

TårtaGrattis yttrandefrihet! Men mår du så bra egentligen? Foto:”Birthday cake (14190551679)” by James Petts from London, England – Birthday cake. Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons

Varje gång som det dyker upp en ny liten artikel som andas inskränkningar är därför varje individ på helspänn, i varje fall om man som jag är en ivrig tillskyndare av ett HELT öppet debattklimat och ett TOTALT fritt ord. Därför är det rätt tolkat, extra alarmerande att behöva läsa SVD söndag när chefredaktör Fredric Karén tar till orda. Länk hittar du här.

Jag skrev rätt tolkat, för det är just uttolkningen vad man läser in i en text som är det centrala. Karén inleder med exempel från Putins Ryssland som får håret både på hans och min hjässa att stå åt alla håll i rent vredesmod. Inskränkningar i friheter som det fria ordet är inte smickrande för en regim. Detta gäller i allra högsta grad Putins Ryssland som gjort sig kända för en minst sagt inskränkt syn på det fria ordet framför allt i media och den offentliga debatten.

När man med byråkratisk ångvältsmentalitet tvingas från lokaler väcker minnen från en annan tid. Det är samma syfte – tysta och se till att en kritisk röst lägger ner sin verksamhet – det är bara olika metoder. Karén talar gärna som journalisternas situation och om hur Putin, eller grupper lojala mot Putin låtit mörda 20 stycken under ett decennium.

Anna PolitkovskayaI Putins Ryssland har hittills 20 journalister mördats. Det fria ordet sitter långt inne i många länder. Också i vårt finns en tendens att försöka inskränka detta vilket är illavarslande Foto: ”Mogila Anna Politkovskaya” by Андрей Ю. Вуколов – Own work. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Så här långt är jag med på banan även om jag tycker att yttrandefrihet sträcker sig långt utanför de journalistiska kretsarna. Dessutom är Ryssland långt ifrån det enda exemplet på de länder som bör ställas i skamvrån. I det här sammanhanget klassiska länder som Nordkorea och Kina tronar fortfarande högt på den åsiktinskränkande himlen. Också länder som Eritrea, Zimbabwe, Venezuela med flera bör pekas ut i sammanhanget.

Men så vänder artikelns sympatiska ton och utpekande till det jag tolkar som otäcka ord. Följande formulering är på gränsen till olycksbådande:

”Det är värt att påminna om i tider när vissa medier, forum och bloggar väljer att tänja på de pressetiska reglerna och systematiskt publicera namn och bild på ännu ej dömda personer eller gör ihärdiga försök att piska upp främlingsfientliga stämningar.”

Visst ska bloggare och alternativ media också följa etiska regler, inte tu tal om annat. Problemen ligger dock på flera plan och här får herr Karén allt att se så klart ut vilket det knappast är.

Det första i raden av problem är att idag kan i stort sett vem som helst komma över t ex wordpress och sen sätta igång. Man behöver ingen förkunskap och en och annan har nog aldrig hört talas om ”etiska regler”. Andra struntar i dessa därför att de har en agenda redan från början. Att får uttrycka sin mening är en demokratisk rättighet, men etiska regler är inte alltid relevanta i sammanhang som bloggosfären.

Rött KortVisst ska regler gälla också bloggar men det gäller nog att städa upp i de egna leden först. Journalistik av idag har blivit något som pekar på andras fel, men missar mer än gärna sina egna Foto: Wikimedia Commons

”Pressetiska regler” skriver han, få eller inga bloggare är vare sig utbildade på dessa, införstådda med dessa eller ens underkastade att följa dessa. Det är som namnet antyder pressen som ska följa dessa och inte ens de gör det. Här kastar Karlén med andra ord sten i glashus, i varje fall om det är bloggare han siktar in sig på. De flesta stöter möjligen på ordet ”press” när de ser ordet ”wordpress”.

Om man däremot tolkar in det som om Karén här siktar in sig på alternativ media som är internet-baserad dyker en ny misstanke upp. Flera undersökningar visar att just på internet söker sig folk nya icke-konventionella vägar för information. Det innefattar publikationer som annars inte är de ”gängse”.

Här stöter med andra ord de etablerade på konkurrens och rejäl sådan, undersökningar av internetbaserade källor för information talar om att nästan hälften går andra vägar än de etablerade. Är Karén rent av ute och försöker att stävja dessa trender? I en tid när de etablerade förlorar allt mer mark och annonsintäkter måste man nog fråga sig om motiv.

Vill man att bloggare ska följa pressetiska regler måste man nog tillse en rad saker först. Ett: Man måste underkasta bloggare de pressetiska reglerna. Jag är inte övertygad om att detta är rätt väg att gå, bloggar är som sagt inte press. Två: Man måste utbilda bloggare i dessa. Återigen är det inte säkert att detta är rätt väg att gå. Tre: Man måste övervaka att det verkligen följs. Återigen är vi i så fall inne på riktigt otäcka tankegångar och när som sagt inte ens pressen alltid följer sina pressetiska regler finns få eller inga anledningar för andra att följa dessa.

Judas PriestGruppen Judas Priest sjöng låten ”Breaking the Law”, något man kan tala om i den pressetiska branschen av idag. När inte ens journalister lever upp till reglerna är det svårt att få andra att följa dem. Foto: Wikipedia

 Jo, Fredric Karén försvarar till sist det fria ordet och säger det rent ut, ge inte de som vill inskränka det de argument de så gärna söker. Vill man inte hänga sig själv och alla andra i processen, är det därför viktigt att stävja det som bara blir kontraproduktivt. Citatet nedan kan väl inte bli tydligare vilket är bra:

”Det finns alltid en risk när något utmanas eller missbrukas att det leder till en politisk diskussion om hårdare lagstiftning eller reglering.

Och tro mig, den diskussionen vill vi inte ha. Yttrandefriheten är värd att försvara till varje pris – men den bygger på ömsesidigt förtroende och respekt från samtliga parter.”

Vissa lagar som t ex hets mot folkgrupp måste följas även om jag själv är rätt tveksam till lagen i sig. Anledningen är att den plockar russinen ur kakan och ger vissa grupper rätten att kalla sig ”hatade” medan andra kan kämpa sig blå mot hatet, men som inte kommer i närheten att kunna rubricera det som detta. Vissa grupper är i lagens mening hatade, andra kan aldrig hatas nog mycket. Ändå finns lagen och den är en av många som man bör följa.

I det sammanhanget är det dock viktigt att göra en distinktion. Alla måste vara lika inför lagen. Man kan inte som idag peka på andras tillkortakommanden, t ex sajter som avpixlat, medan man blundar för ännu mer flagranta övergrepp. Kollegor inom samma skrå som han själv gör ju dagligen processen kort med meningsmotståndare. Med hjälp av tillskrivningar av ideal som de inte har, i varje fall inte bevisade sådana, ska de utmålas som något annat än det de är.

En sådan person som hela tiden får möjligheten att uttala sig men som använder detta till att sprida minst sagt tveksamma uppgifter är Maria Sveland. Ingen i journalistkåren ifrågasätter henne. Ett beklagligt faktum eftersom hon i 600 fall av 100 har fel och gör sina uttalanden väl medveten om den skada det förhoppningsvis gör. Anledningen är att hon har en ideologisk agenda, men som sagt, ingen ifrågasätter. Har man rätt har man rätt och skulle man ha fel så har man rätt ändå förutsatt att man har rätta åsikterna.

Rätt ÅsiktÄr det bara ”rätt” åsikt som får stryka på foten tycks journalister som Sveland vara nöjda, borde inte den inställningen granskas mer?

I hennes artikel i DN från 29 september skapar hon så många faktafel att man till sist tappar räkningen. I stort kan man säga att hon buntar ihop alla som inte delar hennes världsbild och knyter dessa med Breivik. Som ”bevis” åberopar hon en bok av Magnus Linton, också han mer vänster än kpml(r). Alla kopplas också till anti-feminism och så vidare, allt för att de inte höll med. Känns tankesättet igen månne?

Så hur kan detta ha med det tidigare sagda? Ja förutom att DN här gör sig till en publikation balanserandes på avgrundens rand där pressetiska regler inte längre gäller är ju en sida av saken. Att förtala andra med uppgifter som helt enkelt är fabricerade eller tagna ur sitt sammanhang brukar inte ses som vare sig trovärdiga eller etiskt riktiga att trycka. Är de dessutom medvetet påhittade för att en person driver en agenda är det illavarslande.

Hon kopplar ju fullt legitima debattörer som står för demokratiska värderingar till en högerextrem massmördare och likställer dem som anhängare av en och samma ideologiska agenda. Det om något är bortanför smaklöst och också ärekränkande för dem som drabbas. Därmed har både DN och hon brutit mot i stort sett alla pressetiska regler som finns. Om man har brutit mot någon lag är inte jag personen att avgöra, det får i så fall en åklagare ta ställning till.

Inte så konstigt kanske att uppgifterna dyker upp i just DN, tidningens förfall är ju så stort att den borde bilda måttstock på hur illa något kan gå. Här borde Fredric Karéns korståg mot de pressetiska brotten passa som handen i handsken. Istället är udden i den artikeln riktad mot alternativ media och bloggar, lite talande om jag ska vara ärlig. Här missar alltså Fredric målet med kilometrar.

KopplaSvelands teknik bygger alltid på att koppla fullt legitima företeelser med mindre legitima. På det sättet kastas en skugga över fullt demokratiska åsikter och associeras snart med åsikter som är betydligt mer ljusskygga Foto: Fass

Idag är det därför med tungt hjärta jag nominerar Fredric Karén till priset ”Foliehatt of the Year”. Han är ju både min namne och chefredaktören för en av Sveriges få kvarvarande tidningar obefläckad av den journalistiska kraschlandningen. Motiveringen lyder:  ”En text är aldrig mer värd än dess innehåll satt i ett större sammanhang. När dina journalistkompisar begår de mest häpnadsväckande övertramp, och då har jag inte ens nämnt de allra värsta, är det tyst i journalisternas Sverige. När däremot bloggare och frifräsare i mediebranschen  trampar över den fina linjen som kallas ”etik” är allehanda journalister inklusive du själv där med pekpinnarna. Det gör dig till en formfulländad hycklare och för det nomineras du idag till priset.”