Dessa fantastiska teorier

Teorier är just bara teorier. Tankar utkastade i en cyberrymd eller ett sammanhang, oftast för att se hur de landar i samhällsdebatten. Ibland stöter man på kloka och genomtänkta tankar, men alltför ofta är det rena rappakaljan. Vissa av debattörerna är insiktsfulla, andra har inte mycket att säga. Några av dessa är på grund av tidigare försyndelser redan från början diskvalificerade. En som tillhör den senare kategorin är Veronica Palm, det är inte mycket hon säger man kan ta på för mycket allvar och så inte heller den här gången.

För i sitt nya uttalande är hon åter igen ute på tunn is. Det är naturligtvis de av feminismen anstrukna tankarna om Åsa Romson som står i centrum och som är mer felaktiga än någonsin tidigare. I hennes analys (Expressen; Archive) påstås t ex att exemplet Åsa Romson visar att hon som kvinna måste vara bättre än Gustav Fridolin för att bli accepterad. Gustav Fridolin skulle enligt Palm bedömas på sina ambitioner.

Problemet med den tesen är att han inte har några trovärdiga ambitioner kvar längre. Han skulle fixa skolan på 100 dagar, än har han inte ens börjat. Han har därför fått en rättmätig dom som den odugling till minister han är. I fråga efter fråga som berör hans ansvars-område har han i artikel (Norrtelje Tidning; Archive) efter artikel (Aftonbladet; Archive), fått dåliga vitsord. I en får han lika lågt betyg som Åsa Romson. Aftonbladets betygsättning som bygger på omröstning, ger Fridolin 2,7 och Romson 2,6. Ingen större skillnad alltså!

Teorier har visserligen en hel del sanningar att delge världen, men ibland är de så fantastiska att man baxnar. Veronica Palm har som vanligt en teori om hur världen enligt feminister hänger samman. Detta trots att det finns gott om alternativa förklaringar.
Foto: Av SovieleRoger – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=17848155

Palm påstår vidare att kvinnor i motsats till män bedöms efter sina meriter. Om man skulle gå på Åsa Romsons utbildning som merit vinner hon på knock out. Hon har doktorerat i miljörätt, Fridolin har ”bara” en ”vanlig” högskoleutbildning. Men som bekant finns fler meriter, t ex personliga. Tittar man på dom så ligger inte Romson bra till. En politiker som låter munnen gå i tid och otid och som gör det ena remarkabla uttalandet efter det andra blir aldrig långvariga i politiken. Det borde Palm veta.

Ska vi ta en liten snabbrepris Veronica? Uttalandet om Auschwitz (SVD; Archive) är en modern klassiker. Sen kom tweetet som kunde tolkas som om miljökonferensen (Expressen; Archive) i Paris skulle ha varit viktigare än de offer som krävdes för attentaten i staden strax innan mötet. Att kalla händelserna i New York 2001 för ”en olycka” (New York Post) blev så pass magstarkt att nu började hennes förmåga att bedöma att ifrågasättas.

Och med all rätt så. Tre uttalanden på mindre än två år som har fått stor uppmärksamhet och också konsekvenser som undrande miner utomlands. Man kan se uttalandena som ”feltolkade” eller ”mindre lämpliga” för att släta över. Faktum kvarstår dock, detta handlar om dåligt omdöme och en konstant oförmåga att tänka innan man talar. Hon sitter dessutom i regeringen. Där ställs än högre krav på person därför att hon nu är en representant för landet och därför har omvärldens ögon på sig.

Dåliga egenskaper om man är vice statsminister och ingår i regeringen där man har en Miljöministerpost. Också det borde Palm veta, men väljer lägligt att ignorera det och se de patriarkala strukturerna istället. Här är det ju solklart så att Romson ansätts för att hon är kvinna, inte för att hon har klantat sig en gång för mycket med ett uttalande som än en gång har väckt både harm och förundran.

Skillnaden mellan Romson och Fridolin är att visserligen har båda misslyckats men Fridolin har lyckats hålla en låg profil om det. Romson har kraschat inför öppen ridå och på ett så spektakulärt sätt med sina uttalanden att hon nu är förbrukad. Foto: By Cruiser-Aust – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12338408

Men visst kan jag vara generös och ge Palm ett halvt rätt för en sak, Fridolin har kommit undan alldeles för billigt. Hans roll i den pågående skandalen inom mp och alla de misstag han har begått, inte minst som skolminister men också som partiledare, kan få en att undra. En fråga som hela tiden dyker upp är om en minister med ett så viktigt område som skolans, får lov att misslyckas så många gånger utan att han, hon eller hen (ironi!) helt enkelt får leta upp ett nytt jobb.

Men jag kan förstå Palms konspiratoriska tankar. Det är trots allt inte lätt att inse att det som förr var så självklart som att kunna göra karriär i föreningarnas Sverige och som sossepamp berika sig, nu är ifrågasatt. Hon skulle ju vid tillträdet som ordförande hos Rädda Barnen få höjt arvode (Expressen; Archive), nu får hon nöja sig med ett sänkt sådant efter allt ståhej. Det beror säkert på att hon är kvinna, inte på att lönen skräddarsytts just för henne med den något kryptiska motiveringen ”ta hänsyn till hennes livssituation”.

Förutom det höjda arvodet kunde Veronica Palm, om allt hade gått igenom och inte protesterna hade tilltagit, fått pension från riksdagen plus en tilltagen lön på 46 800 kronor i månaden. Den förra ordföranden fick nöja sig med 20 000 så nog hade Veronica kommit upp sig alltid. Men det dumma patriarkatet som låter henne jobba gratis efter 14.55 har nu sett till att sätta p för la dolce vita som annars hade hägrat. Inte för att det var fel av Rädda Barnen att sno pengar från de rädda barnen, utan för att Veronica är kvinna inget annat.

Nej, när ska feminismen få en seriös debatt med tänkvärda tankar i denna? Veronica Palms inlägg visar enligt mig på ett rätt brutalt sätt att där är vi långt ifrån än. Det finns de som försöker städa upp i den kökkenmödding som feministerna själva skapar med sitt hat och sin missunnsamhet, men också de kämpar förgäves i dagens debatt. Antingen sladdar de ner i samma krondike, eller också så tystas de i vanlig ordning med kritik och påhopp. Resultatet? Få eller inga män lyssnar, om de nu inte är överlöpare förstås!

Det ljuva livet med höga löner i föreningslivet som sossar vant sig vid genom åren tog ett abrupt slut för Veronica Palm. Kanske därför hon ser konspirationer i allt? Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Veronica Palm till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Konspirationsteorierna antar helt nya former och skepnader i feminismens värld. En bild du har visat dig slående duktig på att förmedla i alla dina uttalanden och teoribyggen. Det gör dig till en samhällsdebattens Lance Armstrong och därmed också en värdig kandidat.”

Avgå Romson!

Igår fredag var det så dags igen. Ett nytt terrorattentat i Paris där så många som etthundra eller fler kan ha fått sätta livet till. Vad jag känner inför detta vidriga och de som har utfört det går inte att skriva i ord, det skulle bli både känslosamt och fullt av invektiv. Terroristerna kan ha haft kopplingar till IS som redan har hyllat dåden på internet. Det hela är kort och gott smaklöst.

Regeringen Löfven är ett skämt, det tål att upprepas. Men Åsa Romson intar en särställning i detta elände när hon säger den ena saken efter den andra som tangerar smaklöshetens gräns Foto: Wikipedia

I ett sånt här läge är det normalt att försöka sluta sig samman i en slags gemenskap för att finna tröst och stöd. Vi har ett behov av att minnas de som nu fått sätta livet till även om vi aldrig kände dem. Det paradoxala är att terroristerna uppsåt att skapa förvirring och skada istället leder till att folk kommer närmre varandra utan att ens känna varandra eller veta något om varandra. Länder och kontinenter sluter sig samman mot det oerhörda och ondskefulla som ligger bakom.

Att i det läget göra något som bryter detta mönster är både vanskligt och besvärande om det inte landar så där 100.000 % rätt. Det gjorde inte Åsa Romson på Twitter igår. Mitt under brinnande attentat där folk bokstavligen dog medan vi skrev, passade vice statsministern på att göra bort sig igen. För vilken gång i ordningen har jag inte längre koll på. Twitter var forumet och uttalandet från Romson minst sagt spektakulärt men också smaklöst. Du kan se hennes Tweet här under.

Åsa Romsons uttalande skvallrar om så dålig förmåga att bedöma sina egna uttalanden innan hon gör dessa, att det är dags för henne att helt enkelt bara avgå. Det är inte första gången hon trampar i klaveret och det är förmodligen inte den sista heller. Tweet-uttalandet kan tolkas som om hon faktiskt tycker att ett möte är mer viktigt än att över hundra människor har mist livet. Smaklöst är nog inte ens ett passande ord i sammanhanget!

Slutsatsen kan bara bli en enda: Åsa Romson kan inte längre kvarstå som minister. Vill Löfven rädda vad som räddas kan av den sämsta ministären som över huvud taget har intagit Rosenbad kan han aldrig rättfärdiga detta. Han kan inte heller längre låtsas som om inget har hänt. Det har det och detta är bortanför det förklarbara på många olika sätt. Man kan kräva mer av en vice statsminister än så här.

Löjesguiden nominerar idag Åsa Romson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ” Kan någonting bli mer smaklöst men också mer självskrivet?”

Vår Förvirrande Regering

Åsa Romson är tyvärr vår vice statsminister. Det är illa med tanke på den fullständiga djupdykning i dumheter hon har gjort. På mindre än ett år har hon lyckats kalla Sveriges män för miljöbovar och gett uttryck för fördomar och generaliseringar, klipp nedan. Partiet har varit invecklade i skandal efter skandal där främst hon personligen har varit grundorsaken. Också kollegan Gustav Fridolin har varit i blåsväder, vem kan glömma historien om partisekreteraren som blev fick sparken, mer om den historien på bloggen Fnordspotting.

Hon har jämfört det som händer på Medelhavet med det som hände i koncentrationslägret Auschwitz, artikel om det i SVD. Hon har dessutom som ansvarig miljöminister begått flera miljöbrott, artiklar om dessa i Expressen och om utsläppet av gråvatten kan man läsa om i SVD. Affären med den förbjudna bottenfärgen blev inte så mycket bättre av att hon försökte urskulda sig med ett kryphål hon trodde sig hittat. Detta underkändes dock av Transportstyrelsens ansvarige jurist, artikel i Expressen.

Grodorna har med andra ord hoppat rätt ordentligt. Kanske så ordentligt att de har hoppat i galen tunna mer än en gång. Nu seglar nästa bråk upp och det är ett delikat sådant eftersom tonen den här gången är hård inom det partiet som anser sig ofördelaktigt behandlat nämligen mp. Förhoppningen i varje fall från mig är att det skulle kunna leda till en regeringskris.

Regeringen är som ett havererat fartyg. Ett av partierna i den ägnar sig åt bjäbbande om formaliteter och att visa upp politik de inte har Foto: Wikimedia

Åsa Romson är ju som sagt vice statsminister men nu när Stefan Löfven lagts in på sjukhus visar det sig att hon inte per automatik kan leda regeringen. Det ska istället andra statsråd göra, allt enligt den överenskommelse man gjorde mellan regeringspartierna strax efter valet. Flera riksdagsledamöter för mp har reagerat negativt och känner sig lurade. Jabar Amin blev talesman för ilskan, så här lät han i lördagens rapport-sändning.

Vad Amin inte fattade, och vilken miljöpartist förstår någonting över huvud taget, var att miljöpartiet själva har gått med på konstruktionen i de regeringsförhandlingar de har hållit med Stefan Löfven. Han fattade inte heller att genom att sätta fokus på frågan har han nu dragit till sig intresset för den konstitutionella granskning som kan bli nästa steg. Det är nämligen så att frågor har väckts om grundlagen har följts eller inte. Mer om den debatten i SVD.

Katastroffilmer från Hollywood kommer inte upp i samma styrka på richterskalan som miljöpartiet. De spelar helt enkelt i en helt egen liga Foto: ”Earthquake movie” by Source. Licensed under Fair use via Wikipedia – https://en.wikipedia.org/wiki/File:Earthquake_movie.jpg#/media/File:Earthquake_movie.jpg

Med tanke på vilken katastrofzon Åsa Romson hittills har varit, borde hon nog inte ens ha en ministerpost. När man tittar på konsekvenserna av alla dumheter som har skuttat ur munnen under det här året är det nog tur att vi slipper en ny kavalkad av pinsamheter. Kanske är det också så att miljöpartiet och deras politik helt enkelt inte är moget att ens ingå i svenskt politiskt liv, det är vad ett år med katastrofpartiet har lärt oss. Kom ihåg att man dessutom har hjälpredan Gustav Fridolin vars förmåga att slå blå dunster i folkets ögon också har varit monumental. Se intervjun som för en gångs skull granskade de fagra löftena från partiet.

Löjesguiden nominerar idag miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen inom svensk politik kan ta sig själv på så stort allvar men ingen har heller så lite att backa upp bilden med. Er politik är många gånger orealistisk och saknar verklighets-förankring. Men era representanter är också något av det mest pinsamma det här landet kan visa upp. Ni har en partiledare som skapar grodor per parti och minut och ni har en till hittills inte har producerat annat än tomma löften, Youtube-klipp och ännu mer tomma löften som han dessutom tror på. Det är kanske dags att inse att ni får vara glada över att ens sitta i regeringen. Bara den biten borde faktiskt förvägras er med tanke på hur illa era hittillsvarande beslut har sett ut.”

(S)kräckkabinettet

Kära läsare, vi har begåvats med en ny regering i det här landet. Nå ”begåvats” kanske var väl överdrivet, för redan innan den har hunnit verka ser den ut att bli en av de mest usla det här landet hittills har kunnat uppvisa. Följ med på en rundvandring om ni vågar, i det skräckkabinett som kallas ”Sveriges Regering”.

Det började med Kristina Perssons något annorlunda uttalande om att hon hade levt flera liv mer om detta i Expressen. Ett av dessa hade utspelat sig på 1300-talet, ett annat i Finland på 1800-talet. Vad blir nästa logiska steg? Att hon tar andlig kontakt med Saida för att lösa Sveriges olika problem? Nja, det är ju tur då att hon är minister med ”ansvar” för strategi och framtidsfrågor. Om hon undrar över nåt behöver hon ju bara titta i kristallkulan så har hon alla svaren. Sverige är fantastiskt. Nej skämt åsido, hon hävdar att hon har blivit förd bakom ljuset av journalisterna (!) som sa sig vara ute i helt andra syften. Så kanske är hon förlåten trots allt, men en dålig historia var det.

Kristina Persson berättade om sitt tidigare liv eller gjorde hon det? Foto: Global Utmaning

Alice Bah Kuhnke visade sig vara extremt seriös. Hennes argumentations- och debatteknik gick ut på att visa upp de ”kvinnliga behagen”, man bråkar ju inte med två Billy Ikea-hyllor uppstuckna i ansiktet. Särskilt inte om man är gubbslem som jag. Därmed hade hon handgripligen visat en vägvinnande förmåga i debattens hetta. En debattstil i tiden kan man tycka, nu när det feministiska Miljöpartiet har tagit plats i regeringen. Samma parti skickade ju ut bröstvärnet i Almedalen när Fredrik Reinfeldt skulle tala, så det är ju något av en fin tradition inom detta parti hon har visat upp. Miljöpartiet är logiskt nog partiet hon  företräder så någon röd tråd finns här nog. Att hon hade blivit partimedlem i miljöpartiet bara tre dagar innan utnämningen till minister förstärkte ju bara seriositeten. Å andra sidan är ju miljöpartiet ett högst seriöst parti (Varning! Det där var ironi) så hennes handlande var kanske ändå konsekvent trots allt. Hennes förklaring var minst sagd delad, till Aftonbladet säger hon att publiceringen skedde utan hennes medgivande, till Expressen säger hon att hon inte kommer ihåg. Hur ska du ha det Alice, vill du i vanlig ordning både äta kakan och spara den samtidigt?

Alice Bah Kuhnke använder en ny men framgångsrik argumentationsteknik

De där dikeskörningarna var ändå milda i jämförelse med de som komma skulle. Av någon outgrundlig anledning har Margot Wallström åtnjutit folks förtroende i hög grad. Bilden av den klämmiga, ärliga och raka tjejen av folket har varit den förhärskande, den kan vi glömma nu. Hon lyckades nämligen genast visa varför alla dessa bilder av henne var fel.

Det började med rabaldret kring regeringsförklaringens text om att erkänna staten som aldrig har funnits – Palestina. Mer om detta i en artikel från DN. Utomlands såväl som här hemma väckte det reaktioner. Israel uttalade sig syrligt, vilket är minst sagt förståeligt. EU hade synpunkter eftersom utrikespolitiken visserligen ligger på en nationell nivå, men man ska vara överens och man ska meddela de andra i förväg vilket inte skedde. När allas förvåning och bestörtning hade inkommit svarade en amper Margot att reaktionerna var ”överdrivna” och ”förhastade”. Jag ska alltså inte bara behöva leva med en idiot till utrikesminister, nej jag ska behöva stå ut med en idiot till utrikesminister som dessutom skattefuskar. För just det blev nästa smäll för ”kvinnan av folket”. Hon som i hela sitt politiska liv hade propagerat för hur viktigt det var att betala skatt i Sverige, hade själv smugit undan miljoner på utländska konton. Så mycket för den klämkäcka Margot alltså och så mycket var den skattemoralen värd. Mer om hennes skatteaffärer i Expressen.

Mindre än hälften av den gamla provinsen men den man hela tiden ger sig på Foto: Vecip

Nästa praktvurpa lät inte vänta på sig. Åsa Romson har sedan länge varit ett politiskt stolpskott. Hela historien om hur hon kunde värma upp sin husbåt mitt i centrala Stockholm med miljöfarlig diesel, samtidigt som hon propagerade för att andra minsann skulle straffas för att man använde partikelfilterrenade bilar med samma soppa i tanken är klassisk. Men hon visade sig genast vara en formidabel ljugtomte även på andra områden. Den nya historien om den för alla andra utom Åsa Romson förbjudna båtbottenfärgen trotsar ju det mesta. Att hon dessutom släppte ut orenat disk- och avloppsvatten, så kallat gråvatten, rakt ut i Östersjön tycktes inte bekymra henne, hon är ju landets miljöminister tillika vice statsminister!

Det började med att tidningen Expressen kunde avslöja att hon hade målat sin fashionabla båts botten med en förbjuden kopparbaserad färg. Den har varit förbjuden i över tio års tid för sin inverkan på miljön och särskilt den i Östersjön. Ändå använde hon den. Hennes bortförklaringar var minst sagt fantasifulla. I ena stunden kunde inte Expressen visa upp bilderna på henne målandes båten, för de var copyrightskyddade trots att de låg upplagda på sociala media. En copyright som inte finns på just sociala media eftersom användarvillkoren säger att allt som läggs upp tillhör bolaget som äger mediat. I andra andningen skyller hon på sambon och dennes kompisar, peka finger åt ett annat håll är en beprövad teknik men den slår oftast fel. I tredje vändan ursäktade hon sig med att färghandlaren inte hade kunnat upplysa om färgen fick användas eller ej i Östersjöområdet. Som sagt, peka ut andra ja. Egen kunskap däremot är för mycket begärt.

Åsa navigerad fel bland politikens grynnor, Löfvén kan få betala priset Foto: JanMild

Hur skulle detta kunna vara så allvarligt att man ägnar två artiklar åt detta? Om vi börjar med att Åsa Romson är landets miljöminister så är det allvarligt att hon inte har bättre omdöme än så här. Det är också allmänt ansett att en folkvald och en medlem av regeringen ska inte bara ha gott omdöme, ett faktum hon har missat, utan personen ska också ha en hög grad integritet och ha en stor portion moral. Något Åsa Romson grovt har missat alltså. Hon lever inte som hon lär, hon har uppvisat dåligt omdöme, hon har ingen politisk integritet och hon har också en sämre moral än den man kan kräva. Även om händelsen kanske inträffade innan hon blev utsedd till minister, måste en politiker alltid tänka framåt och på alla eventualiteter. Jag tror inte att Stefan Löfven bestämde att hon skulle bli just miljöminister dagen efter valnatten, det var sedan länge en genomdiskuterad möjlighet som Åsa Romson alltså kunde räkna med vid en röd grön valseger. Hon borde alltså ha tänkt på sitt beteende långt innan hela händelsen utspelade sig.

”Att hon inte visste” är inte heller det ett hållbart argument. Som partiledare är hon omgiven av människor som kan förse henne med fakta och en del måste hon kunna själv. Kan hon inte det, är hon inte lämplig att ha som partiledare. När man dessutom blir utsedd till landets miljöminister har man rätt att kräva så mycket mer.
Hon är förutom miljöminister landets vice statsminister. Med den kunskapen tror jag inte jag behöver skriva så mycket mer, det är så gott som självskrivet att det inte är ett omöjligt krav att man ska mer på fötterna än vad som nu är fallet. Slutsatsen från min sida om Åsa Romson kan bara bli ett tomt slag i luften men ändå en symbolhandling – AVGÅ MED OMEDELBAR VERKAN. Mer om Åsa Romsons arrogans kan du läsa om på Susanna Varis blogg.

En uppenbar sanning efter de senaste dagarnas händelser

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera hela regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er inledande tid som det haveri historieböckerna kommer att referera till er som, är svårslagen. Ni nomineras därför till priset för er osvikliga förmåga att ställa till det och göra bort er. Det är med stigande förnöjsamhet denna blogg ser ert totalhaveri eftersom detta kommer att leda till många och långa artiklar.”

Till sist en stilla liten fråga, mer som en undring faktiskt. Jag undrar var alla journalister finns nu när det finns så mycket mumma att skriva om? Kan tystnaden möjligen tolkas som att journalister och media försöker att mörklägga hela historien om Åsa Romson och att man än en gång visar att ”oberoende media” inte existerar i Sverige? Det tål att tänkas på som sagt.