Extremister förstår aldrig

Det talande för extremism/fundamentalism är att de är så övertygade om sin egna förträfflighet att till och med zeloter framstår som en söndagsskola i jämförelse. En extremist vare sig vill eller kan förstå verkligheten därför att de redan innan har bestämt sig för hur denna ser ut. Det spelar alltså ingen roll vad andra säger eller kommer med för motargument, världsbilden är lika fast som stelnad cement. Att diskutera med en extremist/fundamentalist är alltså i grunden lönlöst.

Att diskutera med extremister/fundamentalister är som att tala med en tapet. Få eller inga av dem lyssnar på argument eftersom deras världsbild redan är huggen i sten. Det är tvärtom andra som ska rätta sig efter deras sanningar vilket också är Miljöpartiets linje i migrationsfrågan. Foto: Wikimedia Commons

Vår tid präglas av denna syn på tillvaron. Det är allt från ett okritiskt stöd till ledare man aldrig skulle vilja möta i en mörk gränd, till religioner som snarare låter som om satan hade fått nytt liv. Men det är också politiska partier här i vårt eget land. Ett av de mest utmärkande i den genren heter enligt mitt sätt att se det Miljöpartiet. Dom är just så där religiöst fanatiska och kan inte ta in motargument. De lyssnar inte ens då verkligheten knackar på dörren och gör sig påmind. Allt för att de redan har bestämt sig.

Tvärtom blir de snarare stötta över hur någon kan ens komma på den befängda tanken att ifrågasätta alla deras ”sanningar” och väljer allt som oftast taktiken ”fortsätt som förut utan att lyssna på vare sig kritik eller ifrågasättanden”. Vilka varningssignaler som än kommer så blir svaret ”Do not compute”. En sån fråga där partiet har borrat ner sig i en nästan oförsonlig hållning är migrationsfrågan där man anser att i stort sett hela världen är välkommen hit. Gränser och begränsningar ska enligt deras synsätt bort.

Det gick till och med så långt att avloppsröret Åsa Romson med gråten i halsen var tvungen att vika sig i frågan i direktsänd TV, du kan se klippet från Youtube ovan. Det var efter alla larmrapporter under hösten från olika myndigheter som inte längre klarade sin uppgift (SVD; Archive). Men som konstaterat, fanatiker lyssnar inte och så inte heller den här gången. För Miljöpartiet ser lösningen som temporär, inte permanent och så fort chansen finns ska allt återupptas (DI; Archive) igen.

Inte ens höstens erfarenheter har alltså förskräckt eller lärt partiet att ta verkligt ansvar. Den tondöva hållningen beror just på fanatismen, man tror sig ha alla svar och alla som motsätter sig synsättet är antingen helt dumma i huvudet eller har inte fattat vad bara Miljöpartister kan förstå. Det är sådana här frågor och ställningstaganden i dessa som gör partiet till Sveriges farligaste med råge. Frågan är om de ens borde ha kommit på tal att få sitta i riksdagen, än mindre ingå i regeringen.

Det kommer bli en intressant vår för hur statsministern ska tackla den här nöten, den lär bli ett vägskäl. Det finns egentligen bara två vägar att gå. Antingen viker han sig för partiet och därmed dömer han landet till en långsam undergång, eller så vägrar han vilket i förlängningen innebär att samarbetet med Miljöpartiet i praktiken är över. Socialdemokratin är djupt splittrad i den frågan, faktiskt så splittrad att det också för dom skulle kunna innebära att partiet rämnar efter en demarkeringslinje mellan vänster och höger.

När en konflikt uppstår och positionerna är låsta är en strategi att inte lyssna utan gå vidare som om inga hinder eller problem fanns. Det lär dock inte göra motparten i konflikten gladare eller mer benägen att lyssna på motargumenten så metoden är kontraproduktiv. Foto: Wikimedia Commons

För vissa inom Socialdemokratin är samarbetet med Miljöpartiet det bästa som någonsin har hänt, för andra är det betydligt mer tveksamt om de ens tycker om det. Så stor är spännvidden också hos dom. T ex var Göran Persson tidigt ute med att ge dem en ordentlig känga (SVT; Archive) för en rad som hände i början av regeringssamarbetet. Statsministern har sin vana trogen krökt rygg inför Miljöpartiet, han har tvärtom prisat partiets förmåga att ta ”ansvar” (Norran; Archive).

Det är alltså inte ett äktenskap utan friktion vi ser. En som har reagerat och som snart också är den enda kvarvarande sossen som över huvud taget har något att säga är Folkbladets (Folkbladet; Archive) Widar Andersson. Resten inom socialdemokratin ser jag som förlorade och därför skulle det inte förvåna mig om Stefan Löfven väljer Miljöpartiets linje i frågan. Vilken fot han väljer att stå på återstår alltså att se, men oppositionen finns alltså till och med inom Socialdemokraterna.

Samme Andersson har med eftertryck också varnat för vad som ligger i vågskålen (Folkbladet; Archive). Det borde vara obligatorisk läsning också för ett parti som har slutat att lyssna på andra än sig själva. Men det är ju det som är grejen, argument biter inte på den som redan har bestämt sig för hur världen fungerar och hur man löser problemet. Så räkna kallt med ett Miljöparti som inte lyssnar, inte lär och som säkert också kommer att villkora sitt fortsatta samarbete. Frågan är vilken väg Socialdemokraterna väljer?

För borde inte den politiska (s)mällkaramellen brisera när Gustav Fridolin demonstrativt i ett direktsänt nyhetsprogram schavotterar en av Socialdemokraternas egna ministrar? Det var ju det som hände Morgan Johansson i ett direktsänt nyhetsprogram (Aftonbladet; Archive) där han fick förklara att Sverige under det kommande året inte klarade av fler än 70 000 migranter. Två minuter senare står Gustav Fridolin och hävdar att nivån bör/ska ligga på 150 000 migranter. Hur mycket mer dumhet (ÖP; Arcive) klarar en regering?

Frågan är vilken väg Socialdemokraterna kommer att välja/prioritera. Är det samarbetet som är viktigast lär man gå Miljöpartiet till mötes. Är det de praktiska frågorna i sakfrågan som är viktigare lär samarbetet spricka. Foto: By Albanus at Dutch Wikipedia, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3222804

Men det är just i de motstridiga budskapen där verklighet och fundamentalism/extremism möts som lösningen på går att finna. Deras beskrivningar klarar inte av verkligheten och de tester denna utsätter dessa för. För så fort verkligheten knackar på deras dörr avslöjas de för vad de egentligen är. IS är t ex inget annat än satans massmördare som inte tjänar någon gud. Likadant är det för Mp, de är inget annat än hycklare.

För vem kan tycka annat efter följande nyhet (ÖP; Archive)? Inte heller det faktumet att partiet en gång riktade svidande kritik mot regeringen Reinfeldt för att denna hade tagit ut aktieutdelning på 73 miljoner kronor, du hittar PDF-länken här under. Nu när partiet själva har makten tar Mp i regeringen Löfven ut 1 700 000 000 eller svindlande 1,7 Miljarder kronor. Du hittar uppgiften via länk nummer två här under. Konsekvensen av tilltaget kommer att åsamka betydande skada för SJ men vem bryr sig om det när man heter Mp?

Klicka för att komma åt Styrelsens_yttrande_2013.pdf

Klicka för att komma åt Styrelsens-yttrande-enligt-ABL%20_8_4.pdf

 Hyckleriet är alltså totalt, men vad gör väl det. Fundamentalister/Extremister har alltid rätt, till och med när de har fel har de rätt ändå. Dessa har dessutom rätten att göra allt och än mer, det har ju gud eller moralen talat om för dem. Kanske är det någon liten gnom som alltid viskar i alla dessa människors öra? Det gör naturligtvis IS till en kraft man måste kritisera men också Mp måste naturligtvis få en skopa ovett. Krafter som dessa tror ju inte det finns konsekvenser för just dom, dags att visa att de har fel- Adjö Miljöpartiet!

Precis som Ronald Reagan en gång sa adjö till Vita Huset, bör nog miljöpartiet säga adjö till Rosenbad. Sverige har helt enkelt fått nog och hyckleriet står förhoppningsvis de flesta upp i halsen. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet och dess två avloppsrör Åsa Romson och Gustav Fridolin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För att ni på ett så klarsynt och tydligt sätt markerar för hela landet att ni är och förblir fanatiker/fundamentalister. Inte ens inför ett hotande sammanbrott i landets administration räds ni att fullfölja er redan utstakade linje. Ni visar därför handfast hur oansvar ser ut i praktiken. Det gör er till alldeles förträffliga kandidater till priset.”

Plankor, tegel och andra kommunala bekymmer

I politiken tycks det alltid vara viktigt att kunna visa upp en fasad av handlingskraft och dåd. Ibland stämmer uttalandena men den linjen tillhör alltmer en förgången tid. Istället är det de yviga gesternas och det tomma pladdrets tid vi ser idag. Tomma tunnor skramlar ju mest så varför inte dra på full gas?

Vi får därför dagligen höra att regeringen vidtar ”kraftfulla åtgärder” eller ”extraordinära reformer”. Problemet för politikerna är gapet mellan ord och verklighet som förr eller senare kommer att explodera rakt upp i ansiktet, det är där Stefan Löfven befinner sig idag. Det är en bister verklighet där allt håller på att gå käpprätt åt skogen och ingen, inte minst mp, visar minsta antydan till att ta ansvar för detta.

Att visa handlingskraft är nödvändigt i politiken. Vare sig man har något att komma med eller inte måste fasaden hållas uppe. Utåt måste man visa detta, annars är man dömd Foto: Stockholmskallan

Från Fridolin och Romson låter det mer som det bara är att tuta och köra i dagens migrationshaveri. Stefan Löfven måste alltså börja låtsas som om verkligheten inte fanns för att säkra mp:s fortsatta stöd. Det är lite som att veta att man har bensin i brandsläckaren men använda den ändå. Inget gott kommer ur det och istället måste man låtsas som om varningsklockorna aldrig ens ringde.

Widar Andersson – den siste sossen man kan lyssna på och begrunda över – har varit inne på samma spår i Folkbladet. Regeringen är passiv, på gränsen till letargisk. Varnings-signalerna haglar från alla möjliga myndigheter och kommuner, man behöver omedelbar hjälp i form av resurser och beslut. Istället händer ingenting.

Migrationsverket vill ha en plan för 180.000 flyktingar, mer om det i DN (unvis.it), svaret blir tystnad. Samma Migrationsverk vill ha fler politiska beslut som kan hjälpa dem i deras vardagliga arbete som man kan läsa om i Sydsvenskan, inga kommer. Regeringen med framför allt den ”ansvarige” Morgan Johansson är som huggna i ett granitblock. Orörliga, känslolösa och inget mer än damm kommer ut om man hugger i det.

Nu är det bevisat! Granitblock är mer handlingskraftiga och rörliga än regeringen. De senaste dagarnas händelser kring migrationspolitiken visar med all tydlighet detta
Foto: Wikimedia Commons

Den som drabbas av denna letargiska hållning är som alltid den nödställde eller den lilla människan. Att som i artikeln (unvis.it) i SVT tvingas åse hur människor lämnas lite eller inget annat val än att sova på marken är inte värdigt ett land som Sverige. Det är däremot typiskt för ett land som inte längre klarar av sina samhällsuppgifter.

Svaret från regeringen då? Stefan Löfven skäller ut de som tillhandahåller tak över huvudet för att de gör detta till ett pris som han inte anser lämpligt! Regering reagerade till och med på det som ett företag normalt gör, dvs säljer och köper tjänster på basis av efterfrågan och tillgång till ett pris som ger vinst, med att kalla det ”omoral” som i exemplet i SVT (unvis.it). Yviga gester för att dölja sitt egna misslyckande.

Priset tar som så många gånger förr Morgan Johansson i det ovärdiga spel regeringen sysslar med. Filipstads och Årjängs Kommuner sände för en tid sedan en nödsignal om att de går på knäna vad gäller flyktingmottagande, du kan se reportaget här från SVT Värmland. Svaret från Johansson kom en tid senare och var ungefär som ett dagisbarn hade svarat, det hette: ”Bygg ut servicen”! Här hittar du reportaget om detta från SVT Värmland igen.

Vän av ordning måste ställa en rad motfrågor här till ministern: Har ministern gett de nödvändiga resurserna och pengarna till kommunen? Inte, i så fall varför inte? Har han tillsett att själv skaffa fram boende för att avlasta kommunen t ex gamla armé- förläggningar eller andra typer av byggnader som staten innehar genom olika myndigheter? Om inte, varför inte detta? Finns det någon lokal privat entreprenör som staten via Migrationsverk kan sluta kontrakt med? Om detta inte har gjorts varför inte?

Var finns de kritiska frågorna om och till den ”ansvarige” ministern. Tidningarna ställer i vanlig ordning inte dessa och få ifrågasätter regeringens kompetens Foto: ”Where, When, Who, What, Why, How^ – NARA – 534144” by Unknown or not provided – U.S. National Archives and Records Administration. Licensed under Public Domain via Wikimedia

Det låter mest som om alla har börjat i fel ände här. Först tar man in alla de hjälpbe-hövande och först därefter börjar man arbetet med att lösa problemen detta skapar. Det kanske inte är undra på att till och med så snälla svenskar normalt sett är, också kommunalråd, nu går ut och totalsågar Morgan Johansson med orden:

”Morgan Johansson är ta mig f-n helt dum i huvudet”

Kom ihåg att detta är en s-politiker som fäller omdöme om en annan publikt på sin Facebook-sida dessutom. Sånt är i vanliga fall förenat med dödsstraff eller politisk fimbulvinter om man begår en så neslig handling och dessutom offentligt. Här följer en intervju med kommunalrådet som fällde de bevingade orden, Daniel Schützer i Årjängs kommun från SVT Värmland.

Det som föranledde de rättvisande orden var att Morgan Johanssons svar på nödropen från kommunpolitikerna var ungefär som att skicka brädlappar, tegel och lite spik för att kunna bygga en skola istället för behöriga lärare. Ingenstans fanns något om hur man med de knappa resurserna skulle gå till väga, ingenstans fanns resurserna med pengar och eller Migrationsverks-personal på plats som behövs utöver en liten kommuns förmåga för att kunna lösa ett så stort problem man nu ställs inför.

De små kommunerna behöver låna in personal med kompetens de själva inte har och resurser de inte förfogar över. Det har regeringen helt och hållet missat Foto: ”Have you seen Smith? Broadway poster, 1898” by Strobridge Lithograph Co., Cincinnati. & New York. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Nästa lilla ”vi tänkte inte på det-påminnelse” kommer i artikeln från SVT Nyheter (unvis.it). Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har låtit göra en beräkning av vad den nuvarande takten på migrationen kommer att innebära ekonomiskt. Rapporten som du kan ladda ner via länken (Obs! Du måste ha Adobe Reader på datorn eftersom det är en PDF-fil), talar om att behovet av skatteökningar kommer att öka dramatiskt. Världens högsta skatt  kan alltså komma att chockhöjas på grund av en i grunden misslyckad politik.

Hur misslyckad den är kan man gå vidare och läsa om i Per Gudmundsons krönika (unvis.it) i SVD. Där talas om något som ingen inom regeringen hittills ens har utandats – behovet av kraftiga skatteökningar. SKL har i samma rapport som ovan (märkt ”rapporten” i stycket ovanför) talar om ett kommunalt skattehöjarbehov på i snitt 2 kronor per invånare fram till 2019. Märk alltså, vissa kommuner kan ha ett ännu större behov av höjning än så.

Denna höjning skulle innebära en kostnadsökning för en normalfamilj med 15.000 kronor per år. Länk till SKL:s rapport där det också finns länkar till själva ekonomidelen här. Men inte ens SKL kan räkna ordentligt, något vi känner igen från vår egen finansminister Magdad Bob.

För precis som hon räknar de fel period i sitt underlag, en period då det inte kom bråkdelen av vad som nu anländer. Vi känner alltså igen greppet från den senaste budgeten. Beräkna på en period då allt ser mycket bättre ut och folk kommer gå på allt. Det är den bakom-liggande tanken och det är den man blåljuger folket rakt upp i ansiktet med. Vi ska alltså föras bakom ljuset och sen kommer allt annat som en obehaglig överraskning där politikerna ändå kan säga ”Ni gick ju med på det!”.

När politiker uppvisar två ansikten ett utåt och ett inåt, är det dags att byta ut dem. Det är också tid att se till att de underställs medborgarna, inte tvärtom Foto: IMDB

Tillbaka till Widar Andersson och hans enträgna försök att få ett dövstumt parti att lyssna. För den siste vettige sossen ropar nog dessvärre förgäves i sin ensamhet, trots att han i sin artikel pekar på lösningarna. Regeringen kan åberopa EG-dokument 2001/55/EG som talar om:

”miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta”

De kan också enligt Widar Anderssons artikel peka på Utlänningslagen Kapitel 4 2:a § där det talas om att det bara är de som anses riskera dödsstraff eller politisk, religiös eller annan förföljelse inte kan skickas tillbaka. Alla andra kan alltså skickas tillbaka, de har helt enkelt enligt lagen inte det skyddsbehovet. Trots detta fortsätter galenskapen som om inget hade hänt. Morgan Johansson dansar vidare i sin låtsasvärld med sina låtsasbeslut och resten av regeringen är också den märkligt passiv inför det man själv har gett sig in i.

Men det roligaste av allt är att regeringen är i gott sällskap. Jonas Sjöstedt har gnällt lite också han om ”omoralen”. Det han och alla andra har missat är att allt egentligen handlar om att tjäna pengar på avsaknaden av byggstenar i behovspyramiden, som regeringen själv har skapat. I övrigt har också vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt varit märkligt tysta. Kanske ändamålen helgar medlen ändå.

Jonas, Malena och Henrik har också fått vad de har velat. De fick sina ”Five minutes of shame” och nu har de lämnat scenen. Kvar finns bara bråten de lämnade efter sig och det är vi – skatte- och röstboskapet – som ska betala deras kalas. De har fått sina skjutsar i karriärerna, de har kunnat sola sig i godhetsglansen och de har kunnat får det medie-utrymme som anstår en ”stjärna” även om allihop tycks framstå mer som svarta hål än stjärnor.

Godheten har blivit som ett svart hål. Den suger upp allt ljus och skickar det som går in rakt in i det okända Foto: Wikipedia

Ljusen är släckta och scenen är tom, dags för ridå. Ridå över en regering som inte har handlingskraften nog att ens kunna uträtta naturbehov utan tillåtelse från mp och v. En regering som är så inkontinent att kateter inte förslår. Men framför allt en regering vars handlingskraft ligger under nollnivå. De senaste dagarnas rekord i dumhet är rätt oslagbart. Ett uppvisande av hur oförberedd man är och att man helt saknar plan för att lösa alla de problem vi nu står inför är facit på detta.

Frågar någon efter hjälp, fråga inte regeringen och helst inte Morgan Johansson. Det är den slutsatsen man kan dra av soppan som kallas ”statsmakten”. Morgan Johansson har varit i blåsväder förr, något Fnordspotting har bloggat om. Men ”die partei hat immer recht”[partiet har alltid rätt Östtyska kommunistpartiets slogan i DDR; förf. anm.] så då får medborgaren foga sig. Till och med då det är för dumt för att vara sant.

Löjesguidens solklara favorit regeringen nomineras idag till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Regeringen är som en fallfärdig ruinhög. ”Samarbetsregeringen” har misstagit sig och sitt ordval  med ”Sammanbrottsregeringen”. Ett faktum som inte minst manifesteras av Morgan Johanssons minst sagt bisarra beteende de senaste dagarna. Precis som Widar Andersson säger i sin artikel i uttalandet ”någon behöver hjälpa Stefan Löfven”, tror också jag att han behöver hjälp. Men till skillnad från Widar så tror jag den bästa hjälpen för Stefan vore att avgå. Han borde minimum slänga ut både Miljöpartiet och Vänsterpartiet ur regeringen, helst som sagt avgå helt. Det är den enda slutsatsen man kan dra av detta haveri som utgör regeringen.”