Ett politiskt spel

Ni vet hur det brukar låta: Vård, skola och omsorg! Och jo då, jag ställer upp på det mantrat men jag ser däremot inget av resultat. För den nuvarande regeringen har nu styrt landet i 1,5 år utan att åstadkomma ens en bättre skola. Också vården och polisen har gått igenom nedskärningar om man ser till den ökade arbetsbelastningen. Där det borde ha blivit resursförstärkningar har det alltså istället blivit status quo.

Samtidigt som detta händer har statskassans pengar har börjat gå till saker den inte var tänkt. I och med att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har fått mer att säga till om i politiken, gud förbjude, har vi fått än mer vansinnesprojekt. Bidrag till glasögon (Socialdeparte-mentets utredning) och subventionerad vård (Miljöpartiets Partiprogram ”välfärden”; Archive) åt flyktingar som vistas här illegalt är två exempel som sticker ut.

Varför använda ett ord som ”vansinnesprojekt”? Jo, glasögon är något de flesta kan och ska betala ur egen ficka. Har man inte råd för att man som förälder t ex är arbetslös, ska man naturligtvis kunna få denna hjälp men bidraget är nu generellt. Det utgår alltså till alla oavsett om man är fattig eller rik och det är stötande.

Regeringens nu genomförda förslag om glasögon till barn under 18 är rent medeltida. Det är något var och en ska ha råd med och ska betala ur egen ficka, kan man inte det t ex pga arbetslöshet bör naturligtvis samhället kunna bidra men hela reformen andas plakatpolitik Foto: By Conrad von Soest – http://www.badwildungen.de/altar/foto6.html, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1844015

Det är dessutom något som utgår till barn fram till de är 18 år men synproblem drabbar oftare människor som är äldre. Ju äldre man blir desto större är risken. Inga glasögon-bidrag utgår heller till alla de som är arbetslösa så hur man tänker när man lägger ett sånt förslag är i varje fall för mig en gåta. Plakatpoltik brukar det kallas, i andra sammanhang är ett ord som ”röstköp” något som dyker upp.

Miljöpartiets genomdrivna förslag om vård till papperslösa, vilket bara är ett finare ord för människor som vägrar att låta sig avvisas efter avslagen asylansökan, är också det stötande. Anledningen till det är att dessa får betala betydligt mindre ur egen ficka än andra patientgrupper säg pensionärer. En papperslös betalar 50 kronor för sitt besök, en pensionär 200. Detta sker trots att pensionären är den som har betalat skatt, det har tyvärr inte den papperslöse.

Skattebetalarna får alltså stå ut med att få lov att ”frivilligt” betala för andras vård, för andras glasögon och mycket mer. Allt annat än vård skola och omsorg med andra ord, i varje fall om man med det avser till medborgare i landet som betalar sin skatt. Men vänta, det kommer mer. För vår ”kompetenta” regering har just lagt än mer sten på bördan med ytterligare en utgiftspost som till synes verkar fullständigt överflödig. Den går under namnet Angeles Bermudez-Svankvist.

Hon fick ju som bekant sparken som Generaldirektör (GD) för Arbetsförmedlingen efter att ha surfat och ringt för 300 000 kronor på skattebetalarnas bekostnad. Det var visserligen frågan om att hon inte satt över sina enheter till flygläge när hon vistades utomlands så avgifter för roaming blev huvuddelen av kostnaden. Hon tänkte säkert inte på det så kanske var hon förlåten i varje fall i vissa kretsar, men trots det blev det hennes fall. Notan fick skattebetalarna i vanlig ordning betala istället för de som var ansvariga politiker.

En användbar metod i politiken är ju att peka finger på annat än den egna skulden. Symptomet på något mycket större, mer djupgående som samhällets brister går därmed spårlöst förbi. Foto: Wikimedia Commons – Uncle Sam

Men när hon åkte taxi (Aftonbladet; Archive) för skattebetalarnas pengar rann något över också hos de förlåtande. Att det var i det privata gjorde inte saken bättre, med buller och bång fick hon sluta. Kraven på hennes avgång (Aftonbladet; Archive) kom från vänster den gången, antagligen därför att regeringen hette Reinfeldt. En fälld generaldirektör kan ju i nästa steg leda till misstanken om att i det här fallet arbetsmarknadsministern inte hade gjort sitt jobb.

Angeles Bermudez-Svankvist fick alltså gå av skäl som att hon inte hade betalt en taxinota för 575 kronor ur ”rätt ficka” och att hon glömt stänga av sin surfplatta och mobil så roamingavgifterna rusade i höjden. Det såg alltså ut som ett bondeoffer och ett riktigt billigt sånt också. Faktum var dock att det fanns fler och mer allvarliga skäl till att inte fortsätta hennes förordnande.

Statistikfusk (Dagens Opinion; Archive) är inte en dussinanklagelse, tvärtom är det en ganska allvarlig sådan som tidigare har lett till att folk t ex har fått uppsatser på universitet underkända. Det har till och med lett till avstängningar så anklagelsen hade grund. Återigen kan man konstatera att den gången kom anklagelserna från vänster, den här gången från LO.

Då såg alltså allt ut som om det skett på bästa sätt och på god grund. Man kan dock som sagt misstänka att det var lika mycket ett politiskt spel om inte mer så, som det var ett månande om skattepengar. Två flugor på smällen – Socialdemokratin framstår som om man tar ansvar för skattebetalarnas pengar när man kräver en GD:s avgång. Man får samtidigt en arbetsmarknadsminister – Hillevi Engström (m) – utpekades för vad hon faktiskt var dvs inkompetent (Sydöstran; Archive). Strax efter ersattes hon av Gunilla Carlsson (m) på posten.

När bubblan brister är det i vanlig ordning skattebetalaren som får stå för notorna. Bakom allt ligger dock allt som oftast ett politiskt spel där politikerna kommer undan därför att det finns lämpliga syndabockar att peka ut Foto: By Jeff Kubina – Bubbles, CC BY-SA 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3425849

Det var alltså Socialdemokraterna som den gången lät visselpipan ljuda. Så fort man kom till makten gjorde man vadå? Jo, allt fortgick som förut. Det konstiga inträffade ju att de inte fick igenom sin egna budget trots att detta borde vara ett grundkrav för en regering. Detta skedde 2014 och fram till 2015 var man alltså istället tvungen att styra på en tidigare regerings budget. Det innebar att allt fortgick trots tidigare löften (Socialdemokraterna; Archive) om motsatsen.

Under tiden hade Angeles Bermudez-Svankvist fått ett nytt jobb. Den här gången skulle hon leda ett fas 3-bolag som heter Öresundsbemanning. Problemen för regeringen var under den här perioden två, för det första var ju Fas 3 så avskyvärt att man själva ville skrota det. Ändå tvangs man att regera på en annan regerings budget och att fortsätta på den inslagna linjen i strid med den egna viljan. En omständighet som bolag som Öresundsbemanning och dess delägare säker firade länge.

Till sist lyckades man äntligen stoppa (Metro; Archive) det hela och Fas 3 fick det slut som det förtjänade. Under tiden hade dessa pengar inte bara gått till en verksamhet utan också till privata företag som t ex Öresundsbemanning där Angeles Bermudez-Svankvist alltså nu hade blivit delägare (HD; Archive). Det som alltså hade varit så avskyvärt när partiet var i opposition, hade därmed mot allas vilja ångat vidare trots löften om att skattepengar (Aftonbladet; Archive) inte skulle användas till just sådant.

Sossarna hade under den här perioden inte några som helst problem att investera skattebetalarnas pengar i privata bolag som Öresundsbemanning även om det inte var deras egna fel. Det hela sköttes tyst och diskret utan att tidningarna ifrågasatte varför skattebetalarna skulle betala pengar till ett oseriöst bolag. De hade ju bara försökt att regera med en minoritetsregering utan att förankra förslagen och plötsligt gick det inte så bra.

Det heter alltid vård skola och omsorg men slutar i onödig utgifter och betalning till oseriösa mottagare. Det är oftast inte små belopp det handlar om heller. Foto: Tysk Reichmark från tiden av hyperinflation Wikimedia Commons

Det var inte så länge sedan det lät helt annorlunda, men nu ändrades tongångarna. Att pengarna går till just Öresundsbemanning var ett problem (HD; Archive) på mer än de nämnda sätten. Det är ett företag som i historien har utnyttjat sina anställda/sysselsatta på ett rätt smutsigt sätt och tjänat pengar dubbelt upp. För samtidigt som man gjorde samhället en ovälkommen tjänst, passade man på att skaffa sig en sidoinkomst.

För sina ”tjänster” tjänade företaget 5000 :-/anställd och månad från det offentliga. Det här räckte dock inte för just Öresundsbemanning. De anställda fick sortera och paketera godis så att företaget kunde tjäna än mer pengar än de redan gjorde. Man kan om man vill, dra slutsatsen att de offentliga pengarna gick till att inte bara betala för en sysselsättning utan också till att dumpa priset för en tjänst på den privata marknaden där Öresundsbemanning kunde ro hem olika kontrakt.

Fortfarande hade regeringen inga problem med detta. Inga etiska invändningar, inga betänkligheter kring vare sig gemensamma pengarna hamnade i privata fickor eller att offentliga resurser gick till att snedvrida konkurrensen och dumpa priser. Nu var tongångarna mer förmildrande från både Stefan Löfven och Ylva Johansson som fortfarande är ansvarig arbetsmarknadsminister. Dina och mina pengar hamnade den gången mer än någonsin i fel fickor och regeringen är den ansvarige för det.

Men det är nu det hela blir ännu bättre, mycket bättre. För trots tveksam jobbinsats och tveksamma affärer med skattebetalarnas pengar som inkomst får nu Angeles Bermudez-Svankvist ett nytt toppjobb (Aftonbladet; Archive). Den gamla kritiken är som bortblåst, allt agg lagt åt sidan och kanske också är det faktumet att hon har tjänat pengar på skatte-betalarnas bekostnad nu sopat under mattan. För nu ska hon kosta skattebetalarna en gång till, den här gången med ett jobb på Migrationsverket.

Byråkrater är som katter, de landar alltid på fötterna men det är alltid skattebetalaren som får betala för hela kalaset. Det som verkliga ligger bakom allt är dock politikernas misslyckanden och det politiska spelet. Foto: Wikipedia

Tjänsten som går ut på att få migrationssökanden sysselsatta medan de väntar på besked, är inte utlyst så att andra kan söka den utan har gått som direkt förfrågan bara till henne. Det är en tjänst som inte har funnits tidigare utan som skräddarsytts av regeringen och utformats av Migrationsverket. Hon ska jobba med projektet året ut och tjänar sin gamla GD-lön på 142 000 kronor. Då var lönen (DI; Archive) den näst högsta för Generaldirektörer.

Detta var den trots att att styrelsen för arbetsförmedlingen saknade förtroende (SVD; Archive) för henne efter hennes mobilringande och surfande. Men som jag skrev tidigare, just surfandet och mobilringandet ser mer ut som en rökridå för vad som faktiskt hände. Sanningen är nog att missnöjet började långt tidigare när beskyllningar om missade mål och rörig rekrytering (SVD Näringsliv; Archive) till den egna organisationen började dyka upp. Också regeringen Reinfeldt behövde väl syndabockar för sin misslyckade politik.

Det är alltså ett politiskt spel från båda sidorna vi har sett i den här historien. Angeles Bermudez-Svankvist var en insats i ett spel. Visserligen var hon som sådan inte så passiv, tvärtom var hon ju också så pass aktiv att hon inte lämnade tillfället i akt utan såg istället till att förse sig genom Öresundsbemanning. Men det är det som också är poängen i historien i varje fall min, hon är bara symptomet på något mycket större som är mer fel.

När tidningarna nu slår upp sina reportage om ”girigheten”, är det egentligen inte henne de borde granska utan som vanligt politikerna och det politiska spelet bakom. Det är ju på båda sidor om taggtråden som förklaringen går att finna, inte i huruvida hon som person har varit girig eller inte. Det är rätt så klart att hon i första ledet har blivit lite av ett offer, om än med lite hjälp från sig själv. I andra steget, den delen med Öresundsbemanning, har hon definitivt varit det. Nu i tredje steget är hon redan stämplad. Det är tidningslogik det.

Spelet ska naturligtvis leda till makten och den som spelar det skickligast blir näste ledare för landet. Att vi betalar priset tycks sekundärt Foto: Wikimedia Commons

Min poäng bygger alltså på att det är rätt lönlöst att stirra sig blind och bli förbannad över Angeles Bermudez-Svankvist, den biten är som den är. Det är istället de politiker både inom Socialdemokratin, Miljöpartiet och Vänsterpartiet men också inom partierna i Alliansen som de verkliga spelarna återfinns. Det är också där svaret på dagens situation går att finna. Debatten missar alltså hela målet.

För vi har de politiker vi förtjänar, det blir lätt så när människor slentrianmässigt röstar på samma parti som förut eller inte tar reda på hur inställningen hos de olika aktörerna ser ut för att därmed kunna ändra sig och sitt röstande. Det blir inte heller bättre av att vi i så liten mån engagerar oss i debatten. Här gäller det alltså att engagera sig för att kunna förändra.

Vi får också den debatt vi förtjänar dvs ingen alls. Så länge man kan skyla sina egna misstag och det politiska spelet som pågår bakom ridåer, så lär vi fortsätta att hinnas ikapp av känslan av att vi har blivit blåsta på de skattepengar som vi har betalat i tron om att de verkligen bara ska gå till vård skola och omsorg. Sanningen är ju att pengarna går till allt annat än, men det är ju en bisak. Huvudsaken är att vi betalar och sen bestämmer någon annan som vi har det idag.

Utan ett sånt kommer det ovärdiga spelet bakom fler som Angeles att kunna ses i framtiden och det är våra skattepengar som står för den saken men politikerna som hanterar den. Ut och förändra för förändring är vad landet behöver, tack.

Att förändra en kropp är rätt extremt och har sina konsekvenser. Att förändra samhället är däremot nödvändigt som jag ser det. Bidrag har blivit en födkrok för röstköp och hela tiden rullar pengarna till allt och lite till som de aldrig var tänkta att användas till. Hyckleriet är totalt och det är skattebetalarna som står för notan. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag hela det politiska etablissemanget oavsett partifärg till priset ”Folihatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ett ovärdig spel med skattebetalarnas pengar är det enda resultatet av den sandlådementalitet som håller landet i ett järngrepp. Man riktar kritik mot sånt som är fel för att sen göra om samma misstag med samma personer. Det är inte vad jag skulle kalla smart. Pengarna rullar och allt för att tillfredsställa ett antal partiers lystnad att skapa det politiska spelet gör er alla till värdiga kandidater.”

Slugger

Slugger är en boxningsterm som betyder en hårt slående boxare som går in för att mer eller mindre klubba ner sin motståndare med ett överlägset vapen som ren råstyrka. Termen har senare lånats över till att också gälla debatt eller debatteknik där vissa går in med en dräpande kommentar eller ett argument som får allt att rämna för motståndaren. Debattsluggern har ofta lite olika manér. Personen kan gå på råstyrka, fälla nedsättande kommentarer eller anta ett överlägset dumdrygt sätt i debatten.

En sådan person som alltid har använt en väl avvägd form av arrogans och låtsats haft ett intellektuellt överläge är Jan Guillou. Tyvärr för honom är han inte alltid så överlägsen vare sig på det ena eller andra sättet men det är vid sidan av poängen. Istället är det var som står i fokus när han ger sig in i debatten som är det intressanta. Han försvarar ofta saker man aldrig kan försvara. T ex. har Margot Wallström under senare tid stått i fokus i hans inlägg, hos vem har hon inte det?

Det är inte för användandet av termer som ”medeltida”  som Wallström förtjänar kritik. Istället är det för att hon har äventyrat och förstört Sveriges diplomatiska ställning med ett klumpigt och odiplomatiskt förfarande vilket Guillou missar Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=504059

Det stod enligt honom mer känslor än logik bakom kritiken mot henne i fallet Saudiarabien (Aftonbladet; Archive-länk). Kritiken berodde väl absolut inte på att utrikesministern äventyrade Sveriges diplomatiska ställning och framtida möjligheter att utöva inflytande i regionen genom kontakter. Nej, istället handlade vi känslomässigt och irrationellt när nationella intressen stod på spel. Vi kacklade mycket men misslyckades med att lägga ägget.

Likadant var det när Wallström-gate brakade loss. Nu var det i det närmaste en liberal konspiration (Aftonbladet; Archive-länk) att ens tänka tanken att Utrikesministern hade begått ett mutbrott. Jag tror inte, eller snarare gissar, att hon inte kommer att kunna fällas för ett sådant. Men säg Jan Guillou, är det inte väldigt väsentligt att åtminstone undersöka den saken innan man fäller ett avgörande som du gör? Är det inte också viktigt att genom- lysa den kompiskultur som så länge har varit så förhärskande inom Socialdemokratin?

I den sista artikeln påstår ”journalisten” Jan Guillou att Utrikesministern kommer väl till sist att sova på en tältsäng på departementet innan folk är nöjda. För hon kan ju knappt ens skaffa en lägenhet innan drevet är igång. Problemet med hans resonemang är återigen att han förbiser vissa fakta men ser andra, oftast de som inte finns men som i hans värld syns ändå.

Han glömmer att max fyra-fem samtal fixade fram en femrummare i Centrala Stockholm, något alla andra dödliga får stå i bostadskö upp till ca 15 år för att få. Han var tydligen temporärt hörselskadad när hon påstod sig ha frågat om inte detta förfarande bröt mot reglerna för t ex bostadskö. Borde hon inte ha förstått att det knappast är en vanlig Svensson som får en möblerad femrummare i Centrala Stockholm genom att ringa några samtal till Kommunals ledning?

Det är få förunnat att bara kunna lyfta telefonluren, tala en stund och sen konstatera att man nyss fixat en femrummare i Centrala Stockholm. Än färre är de medlemmar i Kommunal som får samma förmån. Också det detaljer Guillou glömde Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=504059

Vidare förbiser han  att när skattebetalarna betalat hennes mer än väl tilltagna lön, behövde hon skjuta till en mellanskillnad ur egen ficka på 32 kronor (DN; Archive-länk) när vanliga medborgare skulle få betala 12-13 000 kronor ur egen ficka för samma nöje. Summa av hans resonemang är att han ser fakta lite som han själv vill. Han hittar på lite här, drar bort lite där och snart har vi en ny bild av ”stackarn” Margot Wallström.

Jan Guillou är dock inte ensam i sin åsikt. En ny teori som framförs av Mats Svegfors (Aftonbladet; Archive-länk) går ut på att drevet enbart beror på att hon är kvinna (!). Själva tesen är fantastisk, så pass fantastisk att man undrar vad det är för parallellt universum man har hamnat i. Det är också lite roande att se hur en före detta ansvarig utgivare för SVD nu kastar sig in till undsättning åt den som borde vara fienden.

Nej Mats, kritiken beror på att hon på ett otillbörligt sätt har skaffat sig fördelar genom kontakter som så många gånger tidigare har visat sig så förödande och så korrumperande för att inte säga hycklande. Hennes beteende ingår dessutom i ett mönster vi har sett förut. Har Mats glömt bort affären Laila Freivalds (SVD)? Eller har han aldrig hört talas om Ylva Johansson och hennes miljonklipp tillsammans med maken och före detta socialdemokratiske finansministern Erik Åsbrink?

Också Mats Svegfors förbiser alltså en rad fakta och en räcka med omständigheter som gör alla de nämnda fallen misstänkta. Att i det läget kalla sig journalist och före detta ansvarig utgivare till en av landets större morgontidningar gör ju inte ärendet mindre delikat. Både Guillous och Svegfors totala blindhet inför det här med fakta är mer eller mindre en journalistisk härdsmälta.

Guillous och Svegfors sätt att argumentera går att likna vid en ruin. Den har väggar men inget innehåll, den är i själva verket alldeles tom. Det hela liknar mer ett försvarstal/ propaganda än faktiskt journalistik eller argumentation. Foto: By Eric Jam – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=39528421

Vilken tur då att jag inte likt Don Quijote är ensam i mitt framhävdande. Du hittar länken här under till Jan Schermans inlägg i debatten om Wallström och den återfinns på News55. I den går han hårt fram med de två vita riddarna, det är så han kallar dem båda. För precis som jag anser han att de två helt eller delvis missar hela poängen med affären och vad vi borde lära oss.

Vi är riktigt illa ute när Jan Guillou och Mats Svegfors rycker ut som vita riddare

Han menar att Socialdemokratins kännemärke historiskt sett har varit inom- parlamentariska lösningar alltså lösningar i demokratiska forum. I motsats till detta har kommunismen stått som under 1900-talet hela tiden strävade åt utomparlamentariska metoder dvs gatans parlament och att ta saker och ting i egna händer. Nu har Utrikesministern infört en ny princip för Socialdemokratin, en slags utomparlamentariskt synsätt där allt ordnas i slutna rum eller över några telefonsamtal.

Skandalen handlar också om att gamla principer som rättvisa nu har ersatts med principen den med bäst kontakter är den som drar det längsta strået. Både Jan Scherman och jag undrar nog hur detta med bästa vilja i världen kan kallas rättvisa. Särskilt om det sätts i ljuset av att de som faktiskt äger lägenheten – medlemmarna i Kommunal – aldrig ens kommer på tal om att få samma möjligheter som Utrikesministern fick. De kommer inte att få en lägenhet genom att ringa upp till sitt egna förbund och avtala om en.

Hela affären väcker frågor, frågor som Guillou och Svegfors vill att vi ska undvika. Den lämnar också en rätt dålig smak i munnen men den blir lite bättre av att Scherman faktiskt reagerar. Där har vi återigen ett litet sundhetstecken i en annars rätt matt och grå journalistisk verklighet. För här finns mycket att gräva fram, många frågor att ställa och många upptäckter vi antagligen ännu inte har sett. De kommer sannolikt inte heller att synas så länge vi har journalister som aktivt för en kamp mot att sanningen ska uppdagas.

Vad man tycker sig se är inte alltid det man faktiskt ser. För att räta ut frågorna bör grävandet i olika förehavanden fortsätta men i vanlig ordning stannar denna process halvvägs istället. Det gäller ju att ha en lydig press på sin sida Foto: By Georg David Matthieu – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27472861

Man måste också fråga sig vad det är för en demokrati vi har när två personer med rätt illa dold agenda som ”drev” ”omotiverat” och  ”osakligt” mellan raderna försöker lägga locket på en granskning. En journalists uppgift är väl att granska, men den konstarten håller långsamt på att urholkas och det blir inte bättre av att man faktiskt går in och försöker stoppa den som pågår/pågick. Jan Scherman har alltså många poänger i sitt resonemang, Jan Guillou och Mats Svegfors däremot inga eller få.

Löjesguiden nominerar idag Jan Guillou och Mats Svegfors till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”I en tid då vikten av att alla kort kommer på bordet i alla frågor, är det viktigt att ha förtroende för den kåren som är satta att granska just makten. Upptäcker man som nu att man nu från delar av samma kår försöker att lägga locket på i granskningen så lär det inte bidra till ett ökat förtroende. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

En delikat soppa

Arbetarrörelsen har en rik visskatt som handlar om de orättvisa förhållanden som ingen kan förneka rådde i början på 1900-talet. Men det var då, texterna känns numer mal- placerade eftersom inga av de förhållandena längre råder. En av dessa visors texter går ”sådan är kapitalismen, otack är världens lön”.

Men det har blivit dags att ändra den texten till ”sådan är socialismen” eftersom det idag fredag har visat sig vara just ”arbetarrörelsen” som står för orättvisan och att flera personer är insyltade i den härva som nu avslöjas kring fackförbundet Kommunal. Det är helt enkelt business as usual i arbetarrörelsen för tyvärr känns mönstret igen från många gånger förr.

Det var tyvärr länge sedan den så kallade arbetarrörelsen var en rörelse för den lille mannen eller kvinnan. Numer är de förvaltare av den makt och rikedom som de under alla år har roffat åt sig. I den leken är både sossar och fack samma andas barn.

Det började ju med avslöjandet att restaurang Metropol som kommunal äger och driver mitt inne i centrala Stockholm hade hyrts ut till ett evenemang (Aftonbladet; unvis.it) med porrskådisen Puma Swede. Också en naken Tony Irving har gått att begapa sig över på krogen och då fick moralpolisen nog. Nakenchocker och porr ingår inte i arbetarrörelsens värderingar. Att de däremot äger flotta restauranger på en av stadens finare adresser sticker inte alls i ögonen på någon.

Hela skandalen inleddes med att Restaurang Metropol som ägs av fackförbundet Kommunal, hyrdes ut till ett evenemang där porrskådisen Puma Swede var huvudattraktion. Snart växte dock allt till nya proportioner Foto: ”Puma Swede AVN Awards 2006” by jerone2 – _MG_6447Uploaded by gohe007. Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons

Men en snöboll satt i rullning stannar inte så lätt. Snart visade sig syltburksmentaliteten i facket ha nått nya höjder. Ordförande i Kommunal Annelie Nordström och tredje vice ordförande Anders Bergström hade övernattat gratis (SVD Näringsliv; unvis.it) och druckit sprit på medlemmarnas bekostnad på förbundets konferensanläggning Marholmen.

Snusket i Kommunal var ett faktum och det ledde snart till att Anders Bergström tvingades avgå (SVT; unvis.it). Kom dock ihåg att ordförande som är lika skyldig hon fortfarande sitter kvar, att inga pengar har återbetalats och att Anders Bergström kan utlösa sin fallskärm (Kommunalarbetaren; unvis.it) på nästan 2 miljoner kronor. Vilka medlemmar som har de pengarna är en bra fråga men gissningsvis ingen eftersom Kommunals medlemmar många gånger är lågavlönade.

Skandalen den rullar dock vidare och har nu också börjat avslöja lika stora snaskigheter inom moderpartiet socialdemokraterna. Äpplet faller ju som bekant inte långt från trädet. En av dessa som nu är utpekad är ingen mindre än Margot Wallström (Aftonbladet; unvis.it).

Hennes svar tycks resolut, hon känner sig lurad då hon frågat de viktigaste frågorna som det hela handlar om. Hon menar till och med att Kommunal har ljugit (DN; unvis.it) för henne vilket ju är rätt starka ord. Det det handlar om är om Kommunal som lagen säger har lämnat det antalet lägenheter till bostadskön som man ska. Nästa fråga hon påstår sig ha ställt är om det innebar att hon trängde sig i  bostadskön när hon fick lägenheten.

Vi vanliga dödliga får stå i kö för att ens komma på tal för lägenhet i Stockholms innerstad, är man sosse räcker några samtal till kompisar i fackföreningsrörelsen så är saken biff Foto: ”1931. Очереди на Пятницкой” by Branson DeCou – http://www.oldmos.ru/photo/tag/Branson+DeCou. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Hon hävdar själv att hon fått garantier från Annelie Nordström att allt var i sin ordning. Själv tror jag mer på jultomten än hennes fåfänga försök att skyla över praktskandalen (DN; unvis.it). Tror hon t ex helt och fullt själv på att hon inte trängde sig i kön när hon fick en attraktiv lägenhet som det är minst tio års bostadskö på, troligen längre, bara genom att ringa ett par samtal till Kommunals ordförande och dess tredje vice ordförande? Gör hon det är hon mer än lovligt naiv och bör inte vara minister av det enkla skälet!

Säg den skandal som omger utrikesministern som stannar vid så simpla fakta, det hela har naturligtvis än mer förvecklingar att erbjuda. Ett statsråd får utöver en rätt fet lön varje månad ett tillägg på lönen på 12400 kronor för att kunna hyra eller skaffa lägenhet. Själva ersättningen för hyra ligger på 8000 kronor men så får man om man inte bor i Stockholm en så kallad avlöningsförstärkning som ligger på 4400 kronor.

Ersättningen ska vara till för att täcka kostnaden för dubbelt boende, den kostnaden på hemorten och den i Stockholm. Margot Wallström är skriven i Värmland, alltså har hon rätt till ersättningen trots att hon bor i Stockholm. Den fattiga och utblottade Margot Wallström har ju ”bara” en månadslön (SVT; unvis.it) på 127.000 kronor så hon har inte råd att avstå från tillägget eller att köpa sig en lägenhet som alla andra röstkossor måste.

Den lägenhet som hon nu fick i Stockholms innerstad som är fullt möblerad har en hyra på 12432 kronor. Räknar man alltså av vad hon får och jämför med vad hon ska betala så blir alltså summan 32 kronor (DN; unvis.it) vilket är vad hon faktiskt betalar ur egen ficka. Det är inte många i landet med så hög lön som har så låg hyra Margot, särskilt inte de medlemmarna inom Kommunal! Dom vill säkert också ha en femrummare i Stockholms innerstad för 32 kronor i månaden Margot!

Våra svenska politiker är ju så fattiga med sina 127.000 kronor i månaden att de knappast har råd med sånt som att köpa sin lägenhet. Istället är de hänvisade till allmosor från facket och kompisarna i arbetarrörelsen Foto: Wikimedia Commons

Det är med andra ord en chans få utanför fackföreningsrörelsen eller Socialdemokratin har som nu har utnyttjats. Det visar väl om något att George Orwell hade helt rätt när han skrev ”Vissa djur är mer jämlika än andra” i satiren ” Animal Farm. Hennes dubbelmoral är därmed total vilket den alltid lika suveräne bloggaren Fnordspotting har skrivit om.

Det har redan framförts krav på mutgranskning (DN; unvis.it) av Wallström, kravet har kommit bland annat från svenskt näringsliv. Problemet med det kravet är att ett sånt arbete säkert lär ledas av en lojal liten sosse som utsetts att städa snarare än att utreda. Risken är tyvärr rätt hög att en sådan granskning inte blir fri och opartisk, det lär nog det korrupta partiet socialdemokraterna se till.

Ett annat problem är att just i detta ögonblick lär telefonerna gå varma och de gemen- samma versionerna av historien lär övas in både på LO-borgen, i Rosenbad och i Kommunals fackpampshögkvarter. Dokument lär förstöras och bevis städas undan, det är så det går till när skiten träffar fläkten och man måste stå till svars för saker man annars ser som sin självklara rätt.

För problemet går djupare än en enda minister. Annika Strandhäll är landets socialminister och också hon dras nu sakta in i denna historia. Hon fick också lägenhet (Expressen; unvis.it) genom facket. Denna gång var det fackförbundet Vision som ordnade detta. När hon så småningom köpte villa bodde hon trots att hon borde sagt upp lägenheten kvar. Nu fyra år efter flytten har ingen flytt eller uppsägning av lägenheten skett.

Också socialminister Annika Strandhäll fick lägenhet men genom Vision. Snart hade hon köpt villa men ännu har inget flyttlass setts till vid den flådiga innerstadsadressen. Foto: Wikimedia Commons

Mitt i den senaste soppan står en handfallen statsminister. Inte för att Stefan Löfven hittills har visat sig vara så framgångsrik som handlingskraftig ledare, snarare tvärtom, men den här gången tar han nog priset. När han borde agera sticker han istället huvudet under sanden. ”Inga kommentarer” (DN; unvis.it) tycks vara hans taktik och han har för säkerhets skull också pekat på att han ”inte har tid” att kommentera.

Istället har han skickat ut partisekreterare Karin Jämtin som kommit med det fantastiska uttalandet på händelsen:

”Att det finns privata hyresvärdar är bra”

Vad säger det om något? Är det ett svar man kan förvänta sig i en situation där folk kräver besked istället för sagor och halvdebila påhitt? Nej, läs mina läppar! Ingen av er har levererat ett j-a dugg till förklaring. Ni har båda uppvisat det som brukar vara sossarnas taktik i sådana här situationer nämligen försöken att trolla bort korten. Gör dig oanträffbar, späcka schemat eller påstå åtminstone att du inte hinner och kom gärna med förklaringar som skulle fått Pinocchios näsa att bli 300 kilometer lång på ett enda försök.

När det behövs ledarskap får både sossarna och folket alltså lama försök att smita undan sitt ansvar. När mönstret går igen och igen och igen och igen, får vi halvkvävda visor om ”lögner” och ”missuppfattat”. Anfall tycks vara bästa försvar, fungerar inte det gör man bara en pudel. Att man i slutänden framstår som den tvättäkta skitstövel man i själva verket är, tycks oroa lite eller inget.

Det är samma sak alltså Det är dags att lära oss en ny läxa. Sossarna värnar inte längre den lilla människan, om de någonsin gjorde det så är den eran för länge sedan över. För som jag skrev, detta är inte första gången och förmodligen inte heller den sista som vi ser en praktskandal utspelas för öppna ridåer. Tittar vi tillbaka i historien, framåt kan vi ju i nuläget inte se, kan man skönja just detta mönster.

Sanningen är att det var länge sedan Socialdemokraterna ens brydde sig om vanliga människor. Numer har de själva satt sig på tronen, placerat kronan på huvudet och inbillar sig att de är guds gåva till folket. Foto: ”Jacques-Louis David 019” by Jacques-Louis David – The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH.. Licensed under Public Domain via Wikimedia

Historiskt sett kan vi alltså hitta ännu fler skandaler kring sossar och boende som har mer än bara antytt att de glider förbi allt och alla på en räkmacka. Wanja Lundby Wedin och hennes lägenhetsskandal (Aftonbladet; unvis.it).  Laila Freivalds miljonklipp (SVD; unvis.it) är en klassiker. Också Ylva Johansson och hennes make Erik Åsbrink gjorde en bra affär (Expressen; unvis.it) på sin lägenhet i Stockholms innerstad.

Socialdemokratin är alltså en organisation som inte bara ser makten som sin i evigheten. De är också en organisation som lär upp de sina att är man sosse behöver man knappast leva som man lär, man är helt enkelt en elit (SVD; unvis.it). Andra måste stå i bostadskö – inte vi. Medborgarna måste leva efter alla regler vi skapar – inte vi, vi glider ovanpå. Vanliga människor har inte råd – det har vi, vi är eliten.

Det är dessutom inte första gången arbetarrörelsen och porrklubbar eller annat porrigt går hand i hand. Björn Rosengrens krumbuktande är väl vid det här laget en svensk klassiker. Det började enligt Rosengrens version med ett amerikanskt besök. För att förära kvällen gick man ut och åt och snart hade man hamnat på lite mer ljusskygga ställen än de gängse. När den intet ont anande Björn blev uppassad av en väldigt lättklädd dam förstod han det han dittills inte hade fattat.

Porrklubbsbesöket (Piratförlaget; Verkligheten Bakom – Studio Sex) kom att kosta TCO:s medlemmar 55.000 kronor för något som borde ha kostat en bråkdel av summan. Rosengren var ju vid tillfället ordförande i just TCO, han blev så småningom Näringsminister som tack för sitt tvivelaktiga besök. Summan för medlemmarna justerades och den summan betalades av Rosengren själv för att inte väcka än mer ilska hos medlemmarna och folket.

En av ingredienserna i den soppa som uppstått i både arbetarrörelsen och socialdemokratin heter fäblessen för lättklädda damer. Det är ju inte första gången den andan faller på så gubbväldet i facket har inte sagt sitt sista ord Foto: ”Bon-Ton Burlesquers” by H.C. Miner Litho. Co. – Library of Congress[1]. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Så fortgår (s)nuskklubben inom Socialdemokratin och vad gör väl det, folk röstar ju på dem ändå. Den delen bör det nog bli ett stopp för efter den senaste tid ens händelser. Dags att göra oss av med inte bara ett maktfullkomligt utan också ett korrupt parti. Vad mer behöver svensken i form av avslöjanden för att kunna öppna ögonen? Dags att slå hål på myten om den gemytliga och medkännande socialdemokratin! Sanningen är att de omger sig med så många myter att ingen borde tro på dessa längre.

Löjesguiden nominerar idag illmarigt Socialdemokratin och arbetarrörelsen i stort till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni kan som inga andra i svensk politik och samhällsliv visa hur ett hyckleri i praktiken ska gå till. Regler och moral gäller bara andra, inte er. Få gånger i världshistorien har väl så få lyckats med så mycket med så små medel. Hyckleri kräver ju trots allt bara en inställning/en uppfostran i den rätta tron om sig själv, för att den ska bli möjlig. Det gör er till en unik kandidat till priset.”

Fler feministiska feltänk

Feminister är inte riktigt som vi andra. Med ett religiöst leende ger de sig ut i världen för att som de inbillar sig ”frälsa oss andra” när vi tvivlar och uttrycker en annan åsikt. De tror att rena lögner och propaganda som gränsar till just samma lögn ska skapa just detta underverk av frälsning där vi andra ska slänga oss gråtande på marken i ett ”förlåt oss, vi förstod inte bättre”. Nej kära feminister! Ni skapar en man full av förakt för era fåfänga försök och ett dubbelt förakt därför att era metoder inte är särskilt hederliga.

Ta Fredrik Höjing till exempel, han har köpt varenda mytbildning som ideologin någonsin har uppfunnit och några till. Hans så kallade debattartikel (archive-länk) i Sydsvenskan är något av det mest tendentiösa som har skrivits på mången dagar. Han inleder så snyggt med en halmgubbe när han argumenterar att alla som tycker att feminismen har gått för långt säkert tyckte det fick räcka med kvinnlig rösträtt, arvsrätt och möjligheten att utbilda sig.

Att göra en halmgubbe är ju att tillskriva någon motståndare egenskaper, känslor och åsikter och sedan argumentera mot en fiktiv person som egentligen inte finns. Oärligt, smaklöst och lågt är väl kommentarer som man osökt kommer att tänka på. För ingen motsätter sig att kvinnliga rättigheter ska och måste få sträcka sig längre än så, det är inte det diskussionen handlar om. Istället handlar den om att personer som Fredrik inte förstår att feminism av idag säger sig vara för jämställdhet men är allt annat än detta.

Det är ju ett oerhört trovärdigt och balanserat intryck delar av feminismen ger. Fredrik Höjings artikel är bara en i mängden inlägg i debatten som faller under stämpeln ”oseriösa”. Foto: Sveriges Kvinnolobby

Låt oss ta ett exempel så att också Fredrik (inte jag, den andra!) förstår. När Sveriges Kvinnolobby uppvaktade dåvarande regeringen 2012 ville man införa ett nytt begrepp som skulle vägleda myndigheter i deras arbete. I regeringens handlingsplan som denna tog fram hette det följdriktigt ”mäns våld mot kvinnor”. Det enda våld som fanns i nära relationer var alltså mäns våld mot kvinnor. Man passade också på att slänga in våld i relationer mellan lika kön, man får ju inte vara fördomsfull men män de lämnades därhän.

Arbetet skulle alltså handla om att arbeta mot en typ av våld, men inte en annan. Ja, förvisso fanns ju som sagt samkönade relationer med i direktiven så där fanns det en del att hämta men kvinnors våld mot män lös med sin frånvaro. Ändå talar forskning ett annat språk, den rapport du hittar här under slår t ex fast att mäns och kvinnors våld mot varandra är lika vanligt men ser olika ut. Slutsatserna är glasklara såväl som sensationella då de omkullkastar allt vad feministerna försöker få oss att tro:

• män och kvinnor i princip är lika vanliga utövare av partnervåld, men att kvinnor blir skadade drygt dubbelt så ofta som män av det våld som utdelas
• kvinnor oftast är de som först tar till våld i relationer där båda parterna utsätts
• män oftare står för upprepat våldsutövande
• den ”vanlige” mannen sällan står för partnervåld; istället är personer med svag social ställning samt alkohol- eller drogproblem överrepresenterade
• det är större risk att en kvinna blir utsatt för grovt våld om förövaren är en tidigare partner än en nuvarande
• mörkertalet för partnervåld (dvs. hur många utsatta som inte anmäler) är större för män än för kvinnor

Klicka för att komma åt den-slaende-mannen.pdf

Här hittar du rapporten som omkullkastar det mesta feminister säger om våld i nära relationer

Feminister talar ofta om alla mäns ansvar för relationsrelaterat våld, hur det rimmar med slutsatsen att det är män med svag social ställning som slår kan tåla sin förklaring från ideologins förespråkare. Slutsatsen att män och kvinnor utövar våld lika ofta i den typen av relation kräver sin förklaring från feminister. Att kvinnor oftare utsätts för våld från en före detta partner är ju rätt intressant, eftersom de inte längre har en relation kan man ju inte tala om våld i nära relationer. Att män har lägre benägenhet att anmäla sticker också ut.

Feministiska förklaringsmodeller är som att se näsan växa på Pinocchio – alla vet egentligen vad det handlar om. I slutet av dagen är dock en lögn en lögn och inget annat Foto: ”1916MomusPinocchio” by Not credited – 1916 printing via [1]. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Ett annat intressant samband som framkommer i rapporten är att samma män dyker upp i statistiken igen och igen. Det är alltså samma män som upprepar sina brott, inte alla män som begår övergreppen. Det framgår också att denna grupp är relativt liten men att de  utövar merparten av allt det rapporterade våldet som dyker upp i statistiken. Det handlar alltså om långt ifrån alla män som utövar detta. Hur det återigen rimmar med ”alla mäns ansvar” som det så ofta heter från feministernas sida är återigen ett smärre underverk.

Det kollektiva skuldbeläggandet har alltså inte bara fått sig en törn, tesen har gått ner sig i ett träsk och har sjunkit ner så endast nästippen tittar upp. Varför man fortsätter att driva tesen beror på att man har en agenda med hela förfarandet. Män ska inte bara skuldbeläggas, de ska detroniseras. Att det leder till enskilda fördelar för en grupp på bekostnad av en annan är inte viktigt, snarare ett rättesnöre.

Resultatet blir alltså en skev syn på verkligheten. Ett annat resultat av Sveriges Kvinnolobbys verksamhet är vår nuvarande regerings syn på arbetsplatsolyckor. Ylva Johansson som är ansvarig för frågan tycker i vanlig ordning inte att döda män är ett problem men däremot är kvinnors arbetssituation det. Ministern skjuter nämligen till mer pengar till forskning kring kvinnors arbetssituation vilket framgår av ett citat som är hämtad ur en artikel (unvis.it) i SVD:

” En särskild satsning på arbetslivsforskningen med totalt 60 miljoner kronor genomförs under perioden 2015–2018, med fokus på kvinnors arbetsmiljöproblem och arbetsrelaterade ohälsa.”

De dödliga arbetsplatsolyckorna däremot får knappt några ökade anslag från ministern som ändå utbrister att ”ingen ska mista livet på jobbet”. Så fint, men vore det inte på sin plats att öka anslagen till just bekämpandet av detta eller är det möjligen så att området är lågt prioriterat eftersom män dör mer än tre gånger så ofta på sina arbetsplatser än vad kvinnor gör? Statistiken som du finner här under och som tyvärr bara sträcker sig till 2010 talar sitt tydliga språk.

För ”ansvar” för sina tillkortakommanden är ju vad Höjing siktar in sig på. Han talar om en mansrörelse som ska starta en manskamp. Gissningsvis, men detta framgår inte i artikeln, för att erkänna att vi är kollektivt skyldiga och att vi borde ta avstånd från den ondska vi förorsakar, men som vi ändå alltså inte ens är skyldiga till. Det här finner dock ingen jordmån hos Höjing, han ångar på i samma anda.

Vi ”anti-feminister” blundar ju gärna för faktumet, i varje fall för den gode Höjing, att fortfarande har domstolsväsendet inte kommit till tals med det faktumet att man bemöter offer för våldtäkt dvs kvinnor med att misstänkliggöra dem. För Höjings skull kan man då framföra att sedan 2007 pågår ett målmedvetet arbete inom rättsväsendet för att bemöta med respekt och att inte begå övergrepp på offren igen.

Klicka för att komma åt Utbildningsprogram%20f%C3%B6r%20b%C3%A4ttre%20bem%C3%B6tande%20av%20sexualbrottsoffer%20i%20r%C3%A4ttsv%C3%A4sendet.pdf

Utbildning och temadagar har anordnats där brottsofferjour och personer inom domstolsväsende alla har deltagit. Länken ovan talar om detta och om Höjing känner till ett fall där så har skett trots utbildning så beror det i så fall på att man struntar i riktlinjerna eller att man inte har tillgodogjort sig eller gått utbildningen. En sån sak som har tagits upp på utbildningarna är just att inte göra offer för bland annat våldtäkt till offer en gång till genom att skuldbelägga med frågor om alkoholvanor eller klädsel.

Våldtäkt ja, inget trevligt ämne men när vi ändå är där så bör också detta begrepp benas ut. Både i debatten från feminister som Höjing och i statistiken kan man få intrycket av att Sverige är våldtäktslandet nummer ett vilket vi också har uppmärksammats för att vara utomlands. Tyvärr är den bilden fel vilket framgår av den virala video som återfinns via länken till BRÅ.

Om en person i Sverige kommer in för att göra en anmälan om att under det gångna året har denna blivit utsatt för 52 våldtäkter. I Sverige räknas detta som 52 anmälningar, utomlands som en. Också begreppet ”våldtäkt” är bredare i Sverige än vad det är utomlands och genast har vi två faktorer som gör att svensk statistik inte går att jämföra med utländsk. Något som också gör bilden av Sverige som himmelriket för våldtäkts-mannen något felaktig. Men det är inget som berör personer som Höjing, han ångar på.

För i samma stycket kommer coup de grace för alla feminister som väl varje gång det nämns unisont gör vågen. Det handlar naturligtvis om kvinnors löner. Kvinnor tjänar mindre än män, ja de olika fördomarna haglar igen. För inte med ett ord nämns att kvinnor trots lägre lön i vissa yrken fortfarande väljer just dessa yrken vilket väl tyder på att man hellre jobbar säg inom vården än sätter lönen i främsta rummet.

Stolligheterna och konspirationsteorierna tävlar med varandra när feminister ska uttala sig. Osakligheter blandat med direkta felaktigheter i sak är alltid innehållet och snart är väl lögnen sanning Foto: Wikipedia

Att kvinnor väljer kvinnodominerade yrken som sjuksköterska om man ser historiskt, har fungerat som ett sänke för lönen. Löneutvecklingen har till för lite sedan varit usel, men har nu börjat röra sig åt rätt håll. Dags alltså för kvinnor att sluta utbilda sig till förskolelärare, lärare, sjuksköterskor osv. En annan faktor som har inverkat negativt är att alla de uppräknade yrkena har varit i offentlig regi.

Som ni vet är inte statens möjligheter till finanser oändlig även om svensk vänster inbillar sig det. Det finns en gräns för hur mycket man kan ta ut och därmed finns också en gräns för lönesättningen. Kvinnor bör därför aldrig utbilda sig till yrken som ligger inom offentlig sektor, de bör istället utbilda sig för att kunna ta sig fram inom den privata sektorn så ska ni se att det går bättre lönemässigt.

Inte heller tar feminister som Höjing upp att män jobbar mer än kvinnor. Faktiskt jobbar män i snitt sex timmar mer i veckan vilket är en förklaring till kvinnors lägre lön. Den dagen de jobbar lika mycket kommer de alltså också att tjäna lika mycket. Istället väljer tre av tio kvinnor att jobba deltid, du hittar artikel från TCO här. En förklaring till det är att de alldeles frivilligt, hur lite än feminister som Höjing tror på detta, väljer att jobba mindre för att kunna spendera mer tid med barnen. Något som alltså straffar sig i lönekuvertet.

Lockas man av pengar bör man inte välja klassiska kvinnoyrken, homogena grupper ger tyvärr det resultatet. Skyll gärna också på att kvinnoyrken alltför ofta återfinns i det  offentliga så blir bilden mer komplett. Foto: Wikimedia

Sån här ”ovidkommande” statistik betyder dock lite för feminister som Höjing. Där heter det fortfarande ”kvinnors lägre lön”. Trots all propaganda är det allts feministerna, inte andra, som vill skapa orättvisan. För hur ”rättvist” är det att män jobbar mer, väljer att jobba heltid eller mer men ska i feministernas drömvärld tjäna lika mycket som kvinnor? Kom ihåg, lägre arbetstid är ofta ett val, inte ett tvång.

Nästa faktor Höjing & co glömmer bort är att kvinnor är mer sjukskrivna än män. Siffror och artikel på det hittar du från Försäkringskassan. Här kan man skylla på många olika faktorer, en feministisk konspirationsteori säger att det är för att kvinnor slits mer, jag ska inte ge mig in i en diskussion om den saken men fortfarande är det mer snack än vetenskap bakom alla påståenden.

Man kan också lägga till att män betalar mer skatt än kvinnor, men får mindre av välfärdskakan i gengäld. Men en feminist glömmer gärna bort sånt som drabbar män men inte kvinnor i lika hög grad. Rapporten som du hittar länken till här under är visserligen från 2009, men lite eller inget har hänt sedan dess. Tvärtom är det så att de aviserade och nu genomförda skattehöjningarna drabbar män först, mer om detta i Dina Pengar (unvis.it). Ändå envisas kretsar inom feminismen att kräva mansskatt (HD: unvis.it).

Misandri, ekonomisk bestraffning, än mer ekonomisk belastning för en men inte en annan alltså ökad orättvisa och rena påhitten är alltså ingredienserna i svensk feminism. Det är härligt inför framtiden att kunna konstatera att dumheten i debatten och i förslagen hela tiden firar nya triumfer. Det är alltså ett härligt 2016 vi kan se fram emot, i varje fall om Fredrik Höjing får bestämma.

Klart att Fredrik Höjing ska nomineras till en foliehatt. Motiveringen lyder: ”Det är synd om människan när hon inte ens förstår att argumentera med fakta som grund. Ett skolexempel på detta är den artikel ni kanske nyss har läst. Att det är synd om läsaren som ska indoktrineras med direkt felaktigheter är väl en sak, men att fiska i så grumliga vatten ger automatiskt en nominering.”

Oberoende var de ja!

SVT är ju ”oberoende”, ett påstående som ju får i varje fall mig att slå mig för knäna. För titta man på programinnehåll och annat, kan man knappast kalla dem för oberoende. Det är inte heller så att bevisen för detta direkt saknas. Senast i söndags kväll blev ett ur mängden.

Agenda är SVT Aktuellt:s debattprogram där man gör djupdykningar i specifika frågor i form av längre reportage och försöker att starta en diskussion kring dessa. Redan i inledningen av programmet blir det intressant när journalisterna ställer frågorna. Den första: ”Sverigedemokraterna fortsätter starkt uppåt. Hur ska de övriga partierna stoppa trenden?”. Den andra: ”För 23 år sedan sköts han i huvudet av lasermannen. Idag ser han 90-talets öppna rasism komma tillbaka”.

Att kasta skit lönar sig! Igen och igen visar man i debatten att det inte är argumenten som är de viktiga utan hur mycket man förtrycker varandras åsikter. Något som bilden bevisar, men också programmet Agendas rubriksättning väcker frågetecken Foto: Aftonbladet

Här målar alltså journalisterna på SVT upp en bild där man problematiserar SD:s framgångssaga. Man frågar de etablerade hur de tänker stoppa detta parti. Man glömmer i samma andetag att hade man varit ”oberoende” borde det innebära att man borde ha varit mer intresserad av att visa varför och att spekulera kring stoppandet av SD. Frågar man sig ”hur man ska stoppa SD” har man ju också förklarat sin åsikt.

Nästa fråga är nästan än mer smaklös. I början på 90-talet härjade lasermannen i Stockholm. Flera personer sköts varav en dödligt under drygt ett år innan han kunde arresteras. Hans motiv sades då vara ett hat mot invandrare. Eftersom han själv var invandrare så motivet låg snarare i att han dels var autistisk vilket konstaterades i fängelse, dels i att hans föräldrar hade varit frånvarande under uppväxten. En länk till svenska Wikipedia här där du hittar artikel om John Ausonius.

Vad dessa händelser har med SD att göra kan man fråga sig men i Agendas värld görs kopplingen. Genom att lägga de två frågorna efter varandra kopplar man ju ihop ”problemet” SD och ”90-talets öppna rasism komma tillbaka” som är de två frågeinnehållen. En identitetsförvirrad person i behov av vård vars avskyvärda brott skakade ett land, kopplas alltså till den ”rasism” ett parti påstås stå för. Att de inte är rasister är ovidkommande. Skickligt men smutsigt med andra ord.

Enligt svensk vänsters definition från är i stort sett tegelstenar rasistiska. Den definitionen blir än mer intressant när samma rasism kommer från en annan vänster i ett annat land Foto: SMP

Tur då att man också kan göra en koppling till inslagets första fråga, där ges ju orsaken som SVT så gärna vill missa. Där talas om en i mängden av löftesbrott som den nuvarande regeringen har utsatt svensken för. För en gångs skull påstås att regeringens mål om sänkt arbetslöshet är orealistiskt, kanske rent av helt omöjligt. De är de sedvanliga blå dunsterna som kommer fram genom Ylva Johansson som är gäst i studion. Som vanligt kan hon dock bara delge tomma ord och än mer kostnader på arbete vilket leder till jättemånga jobb.

Svensken är inte dum, när man ser hur tom regeringens föreställningsvärld är reagerar man. För vad kan regeringen erbjuda oss?

• Än mer invandring till lägenheter som inte finns, till en arbetsmarknad som inte kan förse de nyanlända med jobb, faktiskt inte ens till den befolkning som redan finns här, och som resultat av det än mer bidragsberoende som ger en kostnadsökning. Alltihop signerat en misslyckad arbetsmarknadspolitik från både Rödgrön röra och Alliansen!
• Havererad integrationspolitik som ger no-go zoner i vissa förorter där utanförskapet är så skriande att man kan tala om en stat i staten. Detta därför att här gäller inte längre svenska regler. När dessutom svaret från samhället på larmsignalerna är att fortsätta att sova är måttet rågat!
• En alltmer verklighetsfrånvänd agenda från etablissemanget där samhällsfrågor och politik går ut på att antingen adressera fel frågor eller att sopa allt under mattan. Om någon protesterar belägger man dem med åsiktsförbud där efternamnsbyten till ”Breivik” och gliringar ingår. Får man inte med sig folket likriktar man dem istället!
• En alltmer krackelerande välfärd trots oändliga skattehöjningar där de som har betalat får allt mindre. Åldringar nekas t ex allt oftare åldringsvård, jo så är det i dagens Sverige. Göran Rosenberg har skrivit en skrämmande krönika (unvis.it) om ämnet.

SVT:s svek är dessutom dubbelt när man dessutom väljer att i vissa fall inte berätta hela sanningen. De som utsattes för bemötandet vänds ju nu ryggen t ex. Ett bråk har ju seglat upp kring ett reportage som man gjorde i veckan. Det började med att SVT åkte till Rinkeby utanför Stockholm. Reportaget från Aktuellt där fundamentalismen i förorten sattes i strålkastarljuset, talade om en rent alarmerande situation. Ett bra initiativ så långt eftersom frågan är akut och måste börja åtgärdas om inte allt ska gå åt pipsvängen.

En pipa är en pipa, det kan vare sig Agenda eller SVT ändra på. Går det åt pipsvängen faller det nog delvis tillbaka på dem Foto: Wikipedia

Reportage-teamet som hade med sig debattören Mona Walter som konverterat från Islam till kristendom, utsattes som reportaget visar för en mycket hotfull situation där glåpord och spottloskor riktades mot teamet. Enligt SVT har man redovisat hela händelseförloppet, enligt andra har locket lagts på. Hur det än är med den saken visar frågan hur infekterat hela debatten är. En svensk får inte tala om detta då är man rasist, SVT får inte berätta om hela händelseförloppet då kan man spela SD i händerna. Fällorna är så många att man måste tala om ett veritabelt minfält.

Trots de goda intentionerna har nog återigen SVT spelat SD i händerna. Misstanken om att SVT mörkar skapar en konspirationsteori som går ut på att ”de berättar inte hela sanningen”. När det visar sig vara lite mer än bara en konspirationsteori, att de faktiskt kanske inte berättar hela sanningen, smäller allt rakt upp i ansiktet och alla de som vill få vatten på sina kvarnar får det. I sin godhet har man alltså sett till att göra en dålig situation än värre och därmed gett dem ett överflöd av argument som ”media ljuger medvetet om tillståndet i Sverige”.

För det mesta är konspirationsteorier bara jobbiga och direkt lögnaktiga. Men då de bekräftas av verkligheten hamnar de i en helt annan kategori. Det är då till och med den mest välvilliga av lögner blir så farlig Foto: Youtube

Det är ju precis så SVT har agerat efter reportaget där t ex Ulrika Nandras agerande mot Nyheter Idag (unvis.it) vittnar om att policyn har varit locket på. Trots detta kan publikationen avslöja det band där teamet talar ut om händelserna och där hela sanningen kommer fram. Du hittar inspelningen på hemsidan. En sanning som inte stämmer med SVT:s där man istället har valt att ta bort delar av händelsekedjan och berätta delar av sanningen. SVT har helt enkelt än en gång gjort sig till en megafon för den tillrättalagda versionen i historien. Därmed har man gett SD en hel arsenal av argument.

Är agenda förvånade över att folk i allt högre grad röstar på SD? Ja, den slutsatsen är rätt relevant. Själv är jag mer förvånad med tanke på tillståndet i landet och hur stor kompetensen på regeringen är, att vi inte har fått fler som röstar på dem. Utgick man från de parametrarna och vad Ylva Johansson delger oss, borde SD:s siffror vara 80%. Jag skulle fortfarande inte gilla den utvecklingen, jag är inte SD:are, men jag skulle förstå hur det hängde ihop. Något Agendas ledning eller SVT uppenbarligen inte förstår. Det enda de fattar är myten om sig själva som ”oberoende”.

Med alla de klantigheter både de politiska partierna, etablissemanget och media begår så kommer de att göra SD till en politisk motsvarighet till Hulken. En sämre verklighets-förståelse är svår att hitta Foto: Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag SVT till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Än en gång bevisar ni med de begångna misstagen, att oberoende är ett ord ni inte fattar innebörden av. Det känns tryggt att veta att vi istället har en statstelevision som utsätter medborgarna för hjärntvätt och annan typ av påverkan för att uppfostra oss i ”den rätta läran”. Det gör er till extremt värdiga kandidater till priset.”

Mer om SVT:s så kallade oberoende kan man läsa om på följande bloggar:

Susanna’s Crowbar – Lesbisk Pocket
Fnordspotting – SVT, SD och sifferexercisen
WTF Toklandet – Vad hände egentligen när SVT var i Rinkeby?
Bashflak – Public Service haveri

Vår (in)kompetenta regering

Vår ytterst kompetenta regering är ju så kompetent att den inte ens behöver ha en minister med ansvar för integrering. Istället har man valt att sprida denna så marginella fråga på flera ministrars bord och har därmed också slarvat bort möjligheten att göra ett jobb som andas kvalitet. Ett faktum som nu med brutal rättframhet visar sig i form av en annons med en ledig plats i regeringskansliet.

Annonsen som är diarieförd den 20 augusti hos arbetsförmedlingen och i den söks en ansvarig för integrationsfrågor på arbetsmarknadsdepartementet. Arbetsbeskrivningen lyder:

”Du är ansvarig för enhetens verksamhet som huvudsakligen består av frågor som gäller mottagande och bosättning av flyktingar samt samordning, utveckling och uppföljning av integrationspolitiska frågor och nyanländas etablering i det svenska samhället.”

Det heter vidare i annonsen:

”Ditt uppdrag är att utifrån ledningens mål organisera, planera och leda verksamheten.”

Det finns dock en liten hake med de där två formuleringarna och med tjänsten som sådan. Det borde redan finnas en eller två ansvariga för de beskrivna arbetsuppgifterna och det skulle möjligen kunna vara de två ministrarna Ylva Johansson – Arbetsmarknadsminister och Morgan Johansson – Justitie- och migrationsminister. Länk till Regeringskansliets hemsida hittar du här, där finns en beskrivning av de olika ministrarnas ansvarsområde.

Vår ansvarsfulla regering klarar inte sitt jobb och förväntar sig nu att andra ska göra det åt dem. Inte ens när deras egna politik slår tillbaka mot dem tycker de att det är deras jobb Foto: Dagens Samhälle

Beskrivningen i annonsen är alltså en beskrivning av det som Morgan Johansson och Ylva Johansson borde ha ansvaret för vilket gör annonsen mycket intressant. Den bevisar ju tesen att uppdelningen mellan de båda ministrarna inte fungerar. Arbetet sköts helt enkelt inte på ett sätt som är tillfredsställande. Det visar också att regeringen så kallade kompetens, egentligen är total inkompetens i frågan. Vad skulle man annars behöva en ansvarig för ett ärende som det redan finns inte mindre än två ansvariga för?

Stefan Löfven har ju bland annat fått mycket hård kritik för just denna uppdelning mellan två ministrar i en så viktig fråga, exempel på kritiken från Centerpartiet. Också Adam Cwejman riktade samma kritik mot regeringen för ett år sedan på SVT:s sajt. Till sist påtalade också Sanna Rayman samma farhåga för ett år sedan i SVD. Ja, det har till och med internt inom s höjts en del ögonbryn när partiet på sin senaste kongress beslöt att slopa integrationsposterna. Så här uttryckte debattören och socialdemokraten Qaisar Mahmood sig om beslutet:

”Politik är inte bara att vilja, det är också att göra. I kongresshandlingarna kan man läsa att partiledningen är positiv till att avskaffa integrationsministerposten eftersom ”integration är en fråga som ska genomsyra alla områden”. Integrationsfrågorna ska “mainstreamas” i andra sakfrågor.
Mina tioåriga förvaltningspolitiska erfarenheter har dock lärt mig att allas ansvar blir lätt ingens ansvar. Frågor försvinner mellan stolarna. Att ta bort integrationspolitiken (läs: integrationsministern) är därför kontraproduktivt. Här skiljer sig mångfaldsperspektivet inte från andra tvärfrågor, till exempel jämställdhet eller tillväxtfrågor. Varför skulle mångfaldsfrågorna förtjäna en sämre styrning?”

Kloka ord men för döva öron när Stefan hade sagt sitt. Ändå har just Löfven fortsatt att vidhålla att regeringens arbete på området har fungerat väl. En rätt svårsmält ståndpunkt  då regeringen de facto har skrotat just integrationspolitiken. Samma regering har ju nu dessutom indirekt medgivit sitt misslyckande när man är tvungen att ha en ansvarig för frågan till Regeringskansliet. En fråga man förut var fullt kapabla att lösa, men inte längre alltså.

Vår kära regering kan inte sägas vara alltför lyhörd för det röstboskapet ser som en ödesfråga. Istället slår man dövörat till och låtsas inte lyssna Foto: Medicinhistoriskasyd
http://www.medicinhistoriskasyd.se/SMHS_bilder/thumbnails.php?album=29

Det finns dock flera felaktigheter i Stefan Löfvens sätt att se på saken. Förutom att han indirekt har medgett att de hela tiden har haft fel, har dessutom flera indicier om att allt inte är så rosenrött kommit in. Den första larmklockan kom i Zeliha Daglis debattartikel (unvis.it) i Aftonbladet.

I den talades det om förortens invandrartjejer och kvinnor som inte längre hade grundläggande frihet på grund av förtryckande grupper. Friheter som vi normalt sett i övriga samhället ser som självklara. Dessa grupper, religiösa och/eller bokstavstrogna, förtrycker enligt henne kvinnor till lydnad under de regler som gällde i det gamla landet. De skapar med detta en nästan totalitär situation socialt för dessa tjejer. Här är bristen på integration grundbulten i problemet.

Vänsterpartisten Amineh Kakabaveh instämde i kritiken i sin debattartikel i Expressen (unvis.it). Också där talas om männens och/eller det fundamentalistiska förtrycket som bottnar i gamla hemlandets traditioner. Kvinnor får inte gå utanför dörren utan manligt sällskap, de måste dölja hår och ansikte, de tvingas läsa koranen och svensk mat är ”haram” [oberörbart/förbjudet; min anmärkning]. Återigen är alltså bristen på integration huvudorsaken där istället gamla seder och bruk återupptas. Det svenska gäller inte längre.

Allt fler rapporter talar om att det inte längre är den svenska flaggan som vajar över förorterna. I takt med det ökande utanförskapet lägger regeringen istället locket på hela debatten Foto: DN

Det finns alltså klara tecken, ja till och med larmrapporter på hur dåligt integreringen fungerar. Ändå väljer regeringen att dels måla bilden i en helt annan färgskala. De medger att man ändå har misslyckats när man nu måste anställa en ansvarig för det regeringen själva borde ha kompetens för, men försöker samtidigt man aktivt att tyst den kritik och de larm som framkommer (?).

Hur ska man annars tolka vänsterpartisterna Rossana Dinamarcas, Christina Höj-Larsens och Aron Etzlers debattartikel (unvis.it) i Aftonbladet. Eller vilket värde ska man tillskriva miljöpartisten Manijeh Mehdiyars och Maimuna Abdullahis artikel (unvis.it) när de gör sina påhopp på alla som vågar yttra kritik och påtala problemen? Är detta sanktionerat av partiernas ledning? Ändå påtalar inte Dagli och Kakabaveh den hårdaste kritiken. Den kommer istället från utländska källor och pekar på helt andra problem och möjligheter om än osäkra som man kan läsa om här i DN (unvis.it).

Det enda Stefan Löfven har kvar är att låtsas vare sig se, höra eller kunna uttala sig. Spelet han spelar är dock lätt genomskinligt och kan med bästa vilja i världen inte kallas ”verklighetsförankrat”

Löjesguiden nominerar idag Regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Man brukar ibland tala om politisk fingertoppskänsla, något regeringen Löfven helt och hållet saknar. Aldrig har väl en regering misslyckats så kapitalt i en fråga och dessutom haft modet (?) att indirekt erkänna det. Det hela börjar nästan bli lite humoristiskt om det inte hade varit för att landets framtida öde står på spel. Det finns därför ett bra alternativ – avgå! Landet behövde en ny regering förra året, det behöver fortfarande en ny regering.

Mer om regeringens havererade integrationspolitik har följande bloggat om:

Fnordspotting – Populismen och kortsiktigheten
Susanna’s Crowbar – Invandring och integration
Tino Sanandaji – Aftonbladet vill reducera objektiv faktadebatt till subjektiva känsloargument
Iniskogen – Bor Joakim von Anka här hos den svenska regeringen samt lite statistik om oss.
Anybody’s Place – Här är det enda sättet att stoppa Sverigedemokraternas framgång….
WTF Toklandet – Hur hamnade S där ute? Vill de ha tillbaka lortsverige?

Denna Förbannade Misandri

Ylva Johansson politik är manshatarisk. Ja ni läste rätt m-a-n-s-h-a-t-i-s-k, någon annan slutsats kan man tyvärr inte dra efter artikeln i SVD. I en artikel där resonemanget mellan raderna är full av misandri för hon sin tes som är så genombrutet av genustänkande att i varje fall jag mår illa av ren ilska. Varje år dör sisådär 40-60 personer i arbetsplatsolyckor, ett tragiskt faktum som inte är en munter läsning. Än mindre munter blir dessa siffror inte av att en förkrossande majoritet av dessa är män. År efter år har männen dominerat dödstalen STORT (se tabell), vilka åtgärder har myndigheterna tagit? INGEN! Också bland arbetsskadade dominerar männen, cirka 1,5 gånger så många för att vara mer exakt. Åtgärden mot det heter i Ylva Johanssons värld att skjuta till mest pengar till förebyggande åtgärder för skador som drabbar kvinnor.

I artikeln får vi via vår ”solidariska” minister veta att siffrorna föranleder regeringen att skjuta till pengar för att undersöka kvinnors arbetsmiljö, alltså inte mäns! Förra året skadades 18.400 män och 13.200 kvinnor i arbetslivet, ändå är det kvinnor som ställs i fokus. 2013 Var den faktor som talar om hur många per 100.000 som dör i arbetsplatsolyckor 0,2 för kvinnor och 2,1 för män. Ett faktum som innebar att för en miljon i arbete eller egenföretagande dog 2 kvinnor när 21 män miste livet samtidigt. Siffrorna är tagna från följande adress:

Klicka för att komma åt STAT2014_01.pdf

. Kan tyvärr inte få denna länk att fungera ordentligt, markera länkadressen och kopiera in den i adressfältet.

En förkrossande majoritet av arbetsskador och olyckor drabbar män Foto: Arbetarskydd

Tabell från Arbetsmiljöverket åren 1955-2010

Det är med andra ord en minister som med sina feministiskt färgade glasögon tycker det är ”rättvisa” när män som drabbas mer än dubbelt så många gånger av både skador och dödsfall, medvetet ska missgynnas i den politiska agendan. Med argument som ”kvinnor drabbas värst” rättfärdigar hon sin egna orättfärdiga politik. Ja, jag kallar den inget annat eftersom MÄN drabbas värst – inte tvärtom. Vidare ska särskilt fokus ska läggas på kvinnodominerade yrken och slitsamma fysiska, psykiska och emotionella situationer. Detta för att skapa ”jämställdhet” mellan könen.

Vidare ska ” En särskild satsning på arbetslivsforskningen med totalt 60 miljoner kronor genomförs under perioden 2015–2018, med fokus på kvinnors arbetsmiljöproblem och arbetsrelaterade ohälsa.”. Inget om männens ohälsa igen då alltså. Ylva Johansson visar därmed att hon inte är kapabel att avgöra vad ”jämställt” egentligen betyder. En nollvision för dödstalen i arbetslivet och en strategi för att nå denna ska tas fram, ingenstans nämns dock hur könsfördelningen ser ut men av siffrorna att döma borde ca 90% av anslagen till den delen läggas på fokus på dödsolyckorna för män. Fan tro det dock innan jag ser konkreta siffror på vad hon tänker sig. Så sent som härom veckan inträffade en ny dödsolycka där två personer dog – båda män. I rest on your face Ylva. Susanna Varis har bloggat om samma sak, här finner du länken till artikeln.

Ylva Johansson gav oss en fulländad lektion i misandri Foto: Aftonbladet

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Ylva Johansson till priset ”Foliehatt of the Year” och samtidigt välkomna ytterligare en ny kandidat till priset. Motiveringen lyder: ”Du nomineras för din förträffliga förmåga att fullborda hyckleriet. Där du använder ord som ”solidaritet”, ”jämställdhet” och ”rättvisa” borde det stå ”smygmetoder till ojämställdhet” och ”orättfärdig agenda”. Du har därmed gjort dig till en formidabel representant för den dubbelmoral socialdemokrater och andra vänstermänniskor har utvecklat till fulländning. I ett enda slag visar du hur mycket människovärde och rättvisa är värd i er föreställningsvärld och hur mycket ni prioriterar det som nu är mer än bråttom med att komma till botten med. Rättvisa och annat har inget eller lite att göra med den agenda du nu lägger fram, men det gör ju inget för det är ju för en ”jämställd” sak.”