Politiskt Pissande

Jag åker ofta pendeltåg, det är en del av min vardag här i den kungliga huvudstaden. Ibland när tiden tillåter går jag också på pub för att ta en öl eller två eftersom jag är förtjust i denna ädla dryck. Det sista jag gör under dessa kvällar är att jag går på toaletten för att slippa sitta på ett toalettlöst pendeltåg hela vägen hem. Dessa kvällar blir det ett senare tåg och det är också då man får se hur långt ner vårt samhälle har sjunkit i blåleran. Inte alltför sällan kan man betrakta det offentliga pissande som försiggår utan skam utanför tågets fönster.

Tittar man på urinatörerna är de oftast under 25, av båda könen så vill det sig får man också se flickor som skamlöst visar upp hela härligheten där utanför. Teknikerna är lite varierande. En del drillar av hjärtans lust, andra smyger sig undan. Kvinnor är de som oftast försöker hitta en lugn avskild plats, kanske är det uppfostran kanske är det samhällets normer som sätter ribban.

Det finns mycket man kan se och reflektera över från ett pendeltåg, saker Lotta Lundberg antagligen aldrig ens kommer i kontakt med eftersom ord som ”verkligheten” tycks betyda lite olika saker för olika människor Foto: Aftonbladet

Jag sitter där och tänker att det är ju egentligen inte de urinerande som är orsaken. Det är egentligen en rad politiska beslut eller snarare avsaknaden av dessa är de som är grunden. Det politiska pissandet har en orsak, och den orsaken heter politiker. Tänk om man hade byggt fler offentliga toaletter, tänk om man gjort dessa avgiftsfria eller åtminstone billiga för att undvika den situation som nu råder utanför tågfönstret? Kanske hade vi då sluppit att se den sorgliga syn som nu utspelas, eller åtminstone sett mindre av den.

Det är ju tack vare en misslyckad kommunal och statlig politik vi har fått den nuvarande situationen. På Stockholms Central finns t ex en offentlig toalett föredömligt undangömd bakom förvaringsskåp i källaren dit ingen hittar. Vi får helt enkelt det vi förtjänar och resultaten låter inte vänta på sig. Till sist blir en ovana en vana och ingen reagerar längre, inte ens polisen som en gång fick till uppgift att städa upp i ofoget gör längre sin arbetsuppgift i brist på resurser. Också det ett politiskt beslut som ligger bakom faktiskt.

Dissa inte pissoarer, det är betydligt mer allvarligt än så.  Här rock-loggan som fick alla pk-ister i Umeå på fötterna Foto: Aftonbladet

Det offentliga pissandet har till och med fått sådana proportioner i Stockholm att stanken på sina ställen är härligt mogen. Gärna där det inte rör sig så många människor och de ytorna är många i det genomkontoriserade Stockholm, många kvarter dör efter klockan 17.00. Det är med andra ord en rätt otrevlig historia men som har sina förklaringar. Hade folk haft vett att bete sig bättre och våra politiker hade haft förnuftet att bygga toaletter, gärna rena sådana, hade vi inte haft dagens situation. Man kan jämföra med städer ute i Europa, där har man inte samma problematik därför att man har förebyggt dessa.

Ett land som dock sticker ut och som har liknande epidemiska problem med pissandet är Tyskland. I Hamburg har kommunen fått nog av vildpinkarna som de kallas och börjat måla hus med ett nytt speciallack. Lacket har ett nanoskikt som avvisar alla former av vätska, det som träffar skiktet returneras med samma kraft. Naturligtvis är det dyrt, det kostar 500 Euro att måla en kvadratmeter men många menar att problemet vida överstiger kostnaden.

Att döma av bilden och ”verkligheten” är problemet både utbrett och patriarkalt. En ny form av förtryck är upptäckt! Foto: BBC

I måndagens SVD, var annars tidningen är ju snart lika feministiskt infekterad som DN, tar Lotta Lundberg ett glädjeskutt i sin krönika över nyordningen att hus nu pissar tillbaka på alla de urinerande män som inte förtjänar bättre. Kanske har hon då inte sett samma sak som jag har sett, unga tjejer som faktiskt under alkoholens inflytande helt sonika drar ner och sätter sig på huk. Det är ju bara män som är ett problem, vi ska inte inbilla oss något annat.

I Lottas värld är det också fråga om en genomtänkt handling, jag hävdar att det nog snarare är en situation där nödigheten inte har någon lag som har gjort att dagens situation har uppstått. Det är helt enkelt 30-40 år av misslyckad politik och politiker som har bäddat för dagens situation. Till sist har det onormala blivit normalt och ingen reagerar längre. Om man då inte som jag finner något djupt olustigt i det hela förstås. Men jag tycks å andra sidan vara en utdöende art eftersom man numer kan se de urinerande i fullt dagsljus på de mest publika platser. Jag anser dock att grunden är en misslyckad samhällsplanering och den kan bara politikerna klä skott för.

Till musik av Mozart kan man pinka bäst fan man vill i en ytterst välstädad och lyxig toalett i Wien. Till kostnaden av ca 9 kronor tillhandahålls faciliteter för naturbehov som Stockholm saknar. Är det någon som undrar varför det utvecklats en pissarkultur? Foto: Eget

Lotta vägra i bästa pk-anda till och med att använda ordet ”hen” i sin artikel, en av de få meriterna med den artikeln med andra ord då ordet är rena sjukdomssymtomen. Om man måste uppfinna språket igen för att tillrättalägga det att passa en politisk/ideologisk agenda är något just sjukt, och vårt land är just nu fullt av det. När vi har ett etablissemang i det här landet som på fullaste allvar kan ägna tid, möda och tankekraft åt att gå så långt att man med påverkan och påtvingande åtgärder vill omstöpa medborgaren att passa den nya agendan, kan man bara använda ord som ”sjukdom”. Här ett exempel från Nationalencyklopedin.

Etablissemanget med Lotta och andra makthavare föraktar alltså egentligen folket, det är det som det handlar om i grunden. De misstror, de har ett kontrollbehov så vi inte begår sådana misstag som att rösta på SD och de vill helst övervaka varje steg vi tar. De ser det som sin uppgift att lära oss den ”rätta läran” och det ”det rätta sättet att tänka”. Avvik och du är fördömd, inlemma dig i ledet och du får mer än en klapp på axeln.

Avvik inte för mycket från åsiktskorridorens kvävande miljö, det straffar sig i längden. På bilden Lux Interior från en av världens bästa grupper The Cramps Foto: Theguardian

Har du tur och säger rätt saker kan du till och med skapa en karriär. Snacka om att pissa på folk när Lotta och hennes gelikar med sitt von oben-tänkande sitter där och småler åt populasen och när sen föraktet haglar med omdömen som bara drabbar män, kan man ursäkta sig med att man tillhör den rätta sidan. Ingen skugga faller fortfarande alltså på det som har skapat situationen dvs de meningsfränder som antagligen Lotta mer än gärna fraterniserar med. Här inom kulturvänstern sitter vi ju gärna och talar om hur solidariska vi är och hur långt vi är beredda att gå för denna. Sedan går vi ut och pissar lite till på populasen som inte gör som vi säger åt dem.

Vi har alltså fått en situation där vi hellre talar om det som är symtomet hellre än att tala om det som är grundproblemet. Det är, som jag ser det, är att vi har inkompetenta politiker som gärna vill odödligförklara sig själva men som helst vill styra folket så som de vill utan att fatta hur verkligheten fungerar. Det finns helt enkelt ett enormt avstånd mellan styrande och den klass de utgör och den verklighet de flesta måste förhålla sig till.

”Håll avståndet till folket” tycks vara etablissemangets svar där de lever i sin glasbubbla. Problemet är bara att katter klöser tillbaks om man inte vårdar dem Foto: Thorsellsreklam

Det är alltså rätt bekvämt att ha vapendragare i snart sagt alla svenska tidningar. Med små hurtfriska formuleringar och korkade teorier om alltings sammanhang kan man ju dölja det faktumet att det fortfarande är våra politiker som har misslyckats. Låt oss ta ett exempel, socialdemokratin har i över sjuttio år sagt sig vilja bekämpa ”klassamhället” ändå har de bara lyckats upprätta nya klyftor med sin politik. Kom ihåg att det var främst 90-talets tokbesparingar som inledde nedmonteringen av skolan. I följande artikel  i GP kan du läsa om hur skolan har blivit en utslagningsmaskin som drabbar unga pojkar. Läsvärd och för en gångs skulle en insiktsfull journalist som vågar tala om hur verkligheten ser ut istället för att dividera om hur den inte ser ut och därför också dra fel slutsatser.

Tittar man inte noga är det lätt att dra felaktiga slutsatser, det tycks etablissemanget missa varje gång Foto: Sydsvenskan

Vill man komma åt verkligheten gäller det att klia på rätt ställe av kroppen. Det borde journalister som Lotta Lundberg lära sig. Om man som de flesta i kulturetablissemanget sitter där uppe på Södermalm i Stockholm och betraktar allt från ovan blir det så här tokigt. Folket man säger sig värna är de man föraktar, allt man säger handlar om att gynna sig själv i karriären eller lönemässigt och ingen vill peka finger på det som egentligen är pudelns kärna för det skulle innebära att man pekade på de människor man tjänar.

Lotta avslutar i varje fall sin krönika på ett fyndigt sätt. ”Sakta men säkert nås målgruppen. It is peeback time.” är i varje fall en rolig formulering, så om Lotta och ni läsare ursäktar mig ett citat från TV-serien ”Sex and the City” så kan jag kanske avsluta detta inlägg lika roligt: ”To pee or not to pee, that is the question”. Med de orden och att vi får det samhälle vi vill ha och tycker man inte om verkligheten för vad den är kan det tyda på att man fjärmat sig från den. Dags för en diagnos på etablissemanget i Sverige. WTF Toklandet har passande nog skrivit en artikel om Pissande feminister som fungerar utmärkt som lite moteld, här är länken.

Den offentliga toaletten i Stockholm är utrotningshotad! Så varför skriva en pissnödig (!) artikel om offentligt urinerande när man redan har svaret på varför? Foto: Kakelgallerian

Löjesguiden nominerar Lotta Lundberg till priset ”Foliehatt of the Year” för en ovanligt pk-anpassad artikel i måndagens SVD. Motiveringen lyder: ”Det är ett stort hål i luften efter det slag du riktar mot män. Som vanligt med hjälp av generaliseringar som kan leda tankarna till att alla män är yrkespissare, får du oss läsare och röstboskap att tro att problemen har helt andra rötter än de verkliga. En härlig eskapad ut i lala-land är det som serveras och det är det enda värdet av artikeln. Värdemätningen på hur långt från verkligheten som etablissemanget har manövrerat sig är total. Tack för måttstocken Lotta.”