Sverige upa

UPA, utan personligt ansvar, är en term som borde användas oftare i debatten. Det är som om vissa tycker det är andras fel att just de inte beter sig eller säger de saker man inte borde. Kanske inte konstigt egentligen då vi har uppfostrats i den andan sedan 70-talet så…..allt är ju någon annans fel. Läs följande artikel (Aftonbladet; unvis.it) den är riktigt intressant ur den synvinkeln.

”Jag lät min hand ta tag i hennes rumpa” excuse moi? Jag kan se det framför mig! Där sitter någon – troligen patriarkatet eller illuminati, kanske en judisk världskonspiratör eller så är det ”mansnormen” som åter ställer till det – och håller i en fjärrkontroll som för att styra den unge författaren (?) Måns Vestins hand till att greppa den unga kvinnans bakdel. Inte tu tal om det var hans egna hjärnas påfund inte. Inte en reflektion över att om historien ens har inträffat vilket jag betvivlar. Detta är HANS värderingar inte ALLAS.

Det är redan där som debattörer som Måns och alla med samma åsikter går fel. OM jag skrev att alla afrikaner var lata, något jag alltså inte påstår, skulle jag med rätta bli kallad ”rasist”. Återigen för tydlighetens skull och för dig som så gärna vill sätta en stämpel på mig, inte alls fel! Jag skulle ha förtjänat det eftersom påståendet är felaktigt. Men att påstå samma sak om andra efter samma grundprincip går bra!

De flesta reagerar på problemet med chock och förfäran. Ändå heter det alltid i debatten att ”alla män xxxxx” och att problemen är så vanliga att det snart sagt pågår både det ena och det andra olämpliga i varje hem Foto: Wikipedia

Den här typen av ”debatt” bygger nämligen på generaliseringar och relativiseringar. Man generaliserar det till att heta att ”alla män är likadana”. I just den här artikeln har Måns lyckats beskriva en hel uppväxt med de värderingar han påstår att män får med sig som något naturligt. Exemplen i artikeln är så månghövdade att man nästan storknar inför den överväldigande bilden av män som de veritabla grisar vi alla är.

Vi jagar flickor på skolgården och när de är inträngda kikar vi ner i deras trosor. Vi hör talas om killen som var tvungen att fly stan för att han våldtog en tjej men senare kommer tillbaka utan att ens skämmas eller låtsas ha någon skuld. En kompis farsa åker till Thailand för att köpa småflickor för sexuella tjänster. Tjejer utnyttjas sexuellt av både pappa och morfar hela dagarna i ände. Ja, man blir andmäktig över hur många exempel Måns kan rabbla upp över hur patriarkatet förföljer oss varje dag. Imponerande Måns!

Problemet för honom och alla andra är att det han talar om inte är sant. Sexuella övergrepp, våldtäkter och utnyttjande av småbarn kräver en viss psykologisk profil som de flesta av oss, också män faktiskt, inte har som tur är. Därför känner också cirka 99,9 % av alla män inte igen sig i beskrivningen vare sig du Måns relativiserar och generaliserar eller inte. Du griper om man så vill helt enkelt fakta ur tomma luften och försöker att göra dessa till en sanning. Om inte det är oärligt så vet jag inte vad som är det!

Klicka för att komma åt den-slaende-mannen.pdf

För sanningen är som jag säger, det krävs en mycket speciell person med en mycket speciell bakgrund för att bli det du säger alla är. Titta på länken ovanför här Måns, den säger en hel del. Män generellt vet att man inte slår kvinnor, däremot är det så att en mycket liten grupp män gör det och dessa återkommer igen och igen och igen i statistiken. Det är alltså en liten grupp som står för nästan allt våld.

En annan slutsats är att kvinnor slår män, fördelningen mellan könen är faktiskt 50/50. Då kvinnor slår är våldet av en annan art och med mindre bestående men. Kvinnor är till och med i flera fall de som tar initiativet till våld och slår först. Hur Måns och andra debattörer förklarar denna lilla ”anomali” skulle vara intressant att höra. Istället får vi höra allt det som inte är. Det är till och med svårt att tala om ”relationsvåld” därför att kvinnor i fler fall utsätts för våld av en före detta partner, inte av den nuvarande.

Fördomen säger att våld ser ut på ett visst sätt och alltid utövas av en sida, den bilden är fel. Både män och kvinnor är kapabla till våld i nära relationer men våldet ser olika ut. Det är också oftare så att kvinnor utsätts för våld av en före detta partner så att tala om våld i nära relationer är inte alltid rätt. Foto: Wikimedia Commons

Vad gäller det sexuella våldet är det högre för kvinnor än för män, 1 % av männen har utsatts och 9 % av kvinnorna utsätts, men det finns fortfarande ett problem i samman-hanget. Problemet är hur man jämför framför allt internationellt. Det heter ju alltid att Sverige är våldtäktskulturens mittrike, inte helt sant tyvärr. För följer du länken till BRÅ så får du där via videon reda på att vi räknar statistik annorlunda än utomlands.

Skulle våldtäkt i fem fall anmälas i säg Tyskland skulle detta räknas som en anmälan, samma situation här skulle ge fem anmälningar. Statistiken går alltså inte att jämföra och är istället missvisande vid en jämförelse. Så här fortsätter det på punkt efter punkt där Måns och hans medsystrar inte ens förstår att utläsa statistik på ett riktigt sätt. Man ägnar sig istället åt rent sagoberättande som definitivt skulle platsat i barnprogrammet ”Fablernas Värld” från 70-talet.

Det är ju mycket känsligt att säga det men att de sexuella trakasserierna knappast begås vare sig av etniska svenskar eller de med invandrarbakgrund som har bott i landet en kortare eller längre tid är inte att ljuga. Istället begås dessa av nytillkomna, meningarna går isär varför. En skola talar om bristen på kulturell förståelse, andra om mansnormer lokalt från de delar av världen där de kommer från. Jag bryr mig inte så mycket om förklarings-modellen, det som är viktigt är att hur den än ser ut så råder nolltolerans.

Gitarristen Klogr i gruppen Zero Tolerans sammanfattar det väl. De flesta män, faktiskt en förkrossande majoritet, utövar inget våld och har nolltolerans mot den. Våldet står en liten klick. Dags för Måns att lyssna lite mer på Zero Tolerans för Foto: Wikimedia Commons

Resultatet blir tyvärr en del gånger en situation där vi med vår måttstock säger ”sexuella trakasserier”. Visst har en mer nyanserad debatt (Aftonbladet; unvis.it) börjat skönjas men generellt sett är ändå den förhärskande synen inom feminismen att det i vanlig ordning är den vite heterosexuelle mannen som är förövaren. Återigen alltså samma generalisering och relativisering (Arbetarbladet; Archive-länk). Den här gången är påstående signerat Socialdemokraten Anna Norling så inte heller de kan svära sig fria.

Precis som så många gånger förr är fienden utmålad och utpekad. Vare sig denna är skyldig eller oskyldig är denne skyldig i varje fall. Att händelser som uppmärksammats har andra grundorsaker är ovidkommande, det är den heterosexuelle vite medelålders mannen som är skurken. För att ”bevisa” sin tes skickar man fram den ena efter den andre att likt visgossar (Wikipedia) ”intyga” äktheten i utsagorna.

Inte ens när attackerna mot kvinnorna tycks samordnade och utförda av en kategori som inte stämmer in på den beskrivna bilden utan av andra (DN; Archive-länk) grupper reagerar personer som Måns på ett trovärdigt sätt. Deras reaktion blir att sådana uppgifter är ”rasism”. Nej Måns, jag är inte rasist men jag avskyr samtidigt en tillrättalagd ”sanning”. Det är den typen av debatt som får mig att förstå varför din argumentationsteknik är så extra avskyvärd. Den vilar helt enkelt på rena påhitt.

Många är de som har skrivit eller läst dikter, men få är väl de som likt Måns har diktat lögn och förbannad dikt. En artikel mer full av direkta påhitt för att bevisa en tes är väl sällan man har läst. Foto: ”Disputa tra filosofi o L’Accademia di Platone di Salvator Rosa,1” by Mongolo1984 – Own work. Licensed under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Det är ju till och med så illa ställt i vårt avlånga land att om man börjar diskutera de RÄTTA orsakerna till det du vill debattera, så är till och med vår media där och mörklägger som man gjorde om attackerna i Köln och om sexövergreppen under We Are Sthlm i somras som hölls i Kungsträdgården. Här Måns lite påminnelse om den saken genom bloggen Fnordspottings utmärkta redogörelse över DN-gate.

Sammanfattningsvis så har nog Måns fortfarande långt kvar till en riktig förklaring, men framför allt har han långt kvar till ett personligt ansvar när den fjärrstyrda handen är i farten.

Löjesguiden nominerar idag Måns Vestin (vänsterpartiet) till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En mer fördomsfull och av generaliseringar mer fullspäckad text får man nog leta efter. Här haglar exemplen på varför den här typen av brott utförs i snart sagt varje hem och av varje mansperson. Detta trots att vetenskapliga undersökningar visar att det är ett fåtal personer som står för nästan all denna typ av brottslighet. Det gör dig till en högpotent kandidat till priset.”