(S)olidaritet (V)ar Det Ja

Den här valrörelsen har varit ett enda långt exempel på marknadsföring. ”Närodlad Politik”, vad säger det? Ingenting om sakfrågorna i varje fall. I andra fall har det hetat ”Vård, Skola och Omsorg” som har trummats in i våra medvetanden, en fråga som har blivit livsavgörande för vänsterkrafter i landet. Man vill framställa sig som solidariska och medmänskliga, det har varit hela poängen. Men det är heller inte alltid som denna bild är sann. Vi har ju sett exempel på vad delar av samma vänster är kapabel till när de har hotat meningsmotståndare, smetat ner desamma i tidningsartiklar och mediereportage, kartlagt människor med annorlunda åsikter för att de har ventilerat dessa och till sist ställt till med lite hederlig revolutionärt uppror i form av kravaller. Motsatsförhållandet borgare = Okänsligt odjur Socialdemokrat/Miljöpartist/Vänsterpartist=Finkänsliga och lyhörda är en bild som är långt ifrån sann. Det visar inte minst dagens exempel som är hämtat från den ”solidariska” ”arbetarstyrda” kommunen Södertälje.

Sankt RagnhildSödertäljes stadsvapen föreställer helgonet Sankt Ragnhild, men är ledningen helgon?

Om man som jag dagligen snabbt går igenom en del av nyheterna från landet i stort, hittar man ibland en del guldkorn. Från Södertäljeposten kom följande nyhet in. Ett exempel på inte bara hur lite solidaritet betyder för dagens vänster, nej också ett exempel på ett misstänkt maktmissbruk. Låt oss börja historien.

SödertäljeSolidaritet i praktisk handling? Artikel från Södertäljeposten 140925

 I Södertälje styr V, Mp och S i en ohelig allians som har gjort att de har kunnat utöva maktmonopol i decennier. Ett faktum som har lett till exempelvis hög skatt, faktiskt ett av Stockholms läns högre skattesatser. Ändå hittar man åtminstone ett fall (ett fall för mycket!) där kommunens tveksamma metoder syftar till att spara in pengar på den enskilde. En metod den politiska retoriken alltså påstår bara händer i en borgerligt styrd välfärd, ett skrämmande påstående efter följande historia.

Julia är förståndshandikappad, det innebär att hon rent utvecklingsmässigt står på ett barns nivå. Det innebär många saker som sätter p i vardagen. Hon förstår inte vad hon själv säger och konsekvenserna av detta, hon kan få panikattacker särskilt över förändringar i vardagen och hon måste därför ha ständig tillsyn, hon förstår inte begrepp som tid och rum och hon kan inte ta hand om sina vardagliga behov. Ett klassiskt fall där insats alltså borde vara självklar, men inte i fallet Södertälje. Istället inträffar följande historia.

Boel GodnerBoel Godner (S) är Södertäljes kommunalråd Foto: Östran

Julia fick assistansstöd, dvs hjälp i hemmet som fanns dygnet runt – allt för att hon skulle kunna ha det egna boendet hon hade sedan ett par år. Efter en tid blev hon dock lämnad ensam, hon hittades rödgråten och frusen av en granne som tog henne till statdshuset i stan. Efter händelsen bestämde sig Julias föräldrar för att hon i varje fall tillfälligt skulle flytta hem. Beslutet bidrog till att Julias föräldrar nu var ansvariga för dottern och hade därför också vårdnadsansvaret, dvs de var nu tvungna att sköta dotterns dagliga vård. Detta gjorde att ingen av de båda nu längre kunde jobba som normalt, de hade ju nu dygnet-runt ansvar. Södertälje kommun ville nu skjuta över allt ansvar även i en juridisk mening på föräldrarna och påbörjade därför en utredning. I denna intervjuades Julia utan biträde eller föräldrar närvarande trots att hennes tillstånd INTE medger att man förlitar sig på svaren. Hon får frågor om vad hon klarar och inte klarar av i vardagen, saker som hon inte är kapabel att avgöra. Ändå blir svaren en del av grunden i den utredning som senare läggs fram. Till sist går vårdansvaret över till föräldrarna, ett beslut som alltså bland annat  hennes svar låg till grund för.

handikappHandikappshjälpen har delvis krackelerat, mycket pga kostnader Foto: Aftonbladet

Föräldrarna försöker nu få beslutet ändrat men upplever att man möts av den kalla handen av kommunens ansvariga tjänstemän. De valde därför att ta kontakt med en advokat som skulle föra Julias talan. Madelen Rosblom blev Julias nya taleskvinna. Att det juridiska ombudet förde Julias talan berodde på att hon i juridisk mening inte är omyndigförklarad. Det första hon gjorde var att upprätta en fullmakt som gav henne rätten att föra Julias talan. Väl framme vid ett senare möte med kommunens ansvarige tjänsteman, möts dock också hon av kalla handen. Anledningen är att tjänstemannen utan juridisk prövning, underkänner fullmakten och därmed Madelen Rosbloms rätt att föra talan i ärendet (!!!!!!?). Hon utestängs därför från mötet. Ett beslut som är ytterst tveksamt om tjänstemannen ens kan ta, eftersom endast en domstol kan underkänna ett ombudsförhållande. Det skulle eventuellt också kunna strida mot förvaltningslagstiftningen paragraf 9.
Tjänstemannens förklaring lyder att denna inte är beredd att sätta sig i ett möte med Madelen Rosblom (!!!!!?????????). Denne väljer dessutom medvetet (?) att missuppfatta ett ombuds roll i processen och dennes rätt att närvara.

ombudEtt ombuds roll är att jämna ut styrkeförhållandet mellan parterna Foto: Apbco

Konflikten och motsättningen mellan parterna får nu snabbt en ny dimension. Tjänstemannen hävdar plötsligt att Julia, som inte är kapabel att ta egna beslut, inte kan utse ett ombud – hon är ju inte mogen den uppgiften. Julia är däremot enligt kommunens tjänsteman kapabel att svara på frågor hon inte kan svara på och i de svaren göra bedömningar hon inte heller är förmögen att göra. En ganska snäv tolkning som bara en part kan vinna på med andra ord.

Hur hela den här historien slutar vet ingen, några slutgiltiga beslut är ännu inte fattade. Klart är dock att när pengar står på spel, är alla medel tillåtna. Till och med när man är (S)olidarisk är det inte alltid man kan låta bli att trampa folk på tårna och ta beslut som inte alltid står i överensstämmelse med lagars intentioner. Det är med andra ord långt ifrån ord till handling emellanåt.

byråkratiByråkrati kan vara fyrkantigt och tveeggat – Bra, men också dåligt

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Socialdemokratin och Södertälje Kommun till priset ”Foliehatt of the Year”. Nomineringen för sossarna lyder: ”För er förmåga att demonisera och samtidigt skapa hyckleriets högsäte i den välfärd ni både hjälper men ibland stjälper, nomineras ni till priset.” Nomineringen för Södertälje Kommun lyder: ”För ert uppvisade förakt för rätt och rättvisa men förmåga att ge sken av något annat än det som ges vid handen, nomineras ni till priset.”

Annonser

3 thoughts on “(S)olidaritet (V)ar Det Ja

  1. Hobson’s Choice. Catch-22.

    Göran Persson tyckte att ”folkvald” var det finaste man kunde vara. Problemet är att om tillräckligt många tokstollar nått en viss position är det omöjligt att inte ”välja” någon av dem. Ungefär som diverse industriers priser till sig själva av typen ”årets bästa NN” – någon är alltid bäst, oavsett hur dåliga samtliga varit.

    Gilla

    • Problemet i vår demokrati är inte bara som jag hittills har koncentrerat mig på media eller bristen på diskussionsutrymme. Det går tyvärr mycket djupare än så. När politiska partier lovar runt men håller tunt därför att man dels har något som kallas ekonomi att ta hänsyn till och dessutom har ett uppdämt behov som kan fungera som en gökunge som omkullkastar alla storstilade planer, ökar gapet mellan politiker och medborgare därför att gapet mellan ekonomi och verklighet ökar. Det gapet kallas politikerförakt och när sådana partier som SD. Det är med stor sorg som jag ser hur man från vissa S-kommuner utnyttjar det faktumet att folk röstar på dem, trots att de alltså i vissa fall är precis lika goda kålsupare som de som de anklagar för att vara osolidariska. Fallet Södertälje är rätt känt, det fallet jag berättar om är inte det enda. Dessutom fortsätter folk att rösta vänster vad som än händer i den kommunen. Hjälpsökande som vittnar om hur de blir ifrågasatta och hur de upplever att tjänstemännen ser dem som motpart inte medpart, är rätt väl dokumenterade. Nej, sanningen är nog att välfärden har tagit på sig en för hög ansvarsbörda och att ambitionen är för högt satt. För högt därför att i andra vågskålen finns nåt som heter ekonomi och dessutom vetskapen om att skatt inte går att höja i evighet. Till bilden hör också att allt färre jobbar, alltså sjunker intäkterna. Ekvationen går inte ihop och därför hamnar människor som Julia i kläm. Om man hade en lite mindre rigid ideologisk syn på saken och erkände att vissa delar kan inte det offentliga ta på sig, tror jag att hela den här gordiska knuten åtminstone skulle börja att luckras upp. Det är inte helt förkastligt att vissa delar tas om hand av delar av näringsliv. Vilka kan diskuteras men framför allt måste denna ideologiska låsning någon gång knytas upp.

      Gilla

      • Ja. Formgren skrev för ett tag sedan om Zetterbergs beskrivning av samhället som en trebent pall. (http://www.zetterberg.org/Press/DN/dn931101.htm)
        Tydligen är detta en referens till Jane Jacobs ”Systems of Survival”.

        (Läste lite snabbt om den senare. Tydligen beskrivs två system som har olika egenskaper och moral. ”Guardian” och ”Commerce” blir väl ungefär ”staten” och ”marknaden”. Då har vi i ett av fallen ”Treasure honor” mot ”Be honest”. Jag vet var både vänster och höger i Sverige hamnar …)

        Oavsett om man är för ”guldstandard” eller ”MMT” så är det de fysiska gränserna som är de viktiga: det finns inte hur mycket plats, arbetskraft eller resurser som helst.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s