Obalans Som Normaltillstånd

Obalans som normaltillstånd tycks vara vår tids stora trend men också tragedi. Det lite roliga i kråksången är att det tycks vara så att makthavare och ”experter” ser det som något positivt. Det är den situationen vi har fått i radikalfeminismens fotspår. Det jag tänker på är den snedfördelning som råder både här hemma och internationellt mellan könen i högre utbildningar. Män studerar på universitet i allt lägre grad medan kvinnor går den motsatta vägen. Under förra läsåret var så många som två tredjedelar av de som tog ut en yrkesexamen kvinnor, resten var män. En situation som borde mana till eftertanke men som istället leder in resonemang som mest ser ut att ha producerats på ett propagandaministerium någonstans.

Obalansen tycks vara ett normaltillstånd i Sverige, ingen reagerar på de larmsignaler ett normalt land skulle ha hört Foto: Scientopia

Aija Sadurskis som jobbar som utredare på Universitetskanslerämbetet (UKÄ) är förvånad enligt en artikel i tidningen Metro måndagen den 9/2. Hon konstaterar att av de 51 yrkesexamina som delas ut på våra universitet, gick det tre kvinnor på varje man i snitt. Kvinnorna dominerar en stor andel av utbildningarna inte bara till vårdyrken utan också till juristutbildning och psykologutbildning. Yrkesval som länge har varit manligt dominerade. Jag har för tydlighetens skull inget emot att den manliga dominansen bryts så vi är helt på det klara med det.

Jag har inget emot fler kvinnor i yrkes- eller universitetsutbildningar. Frågan är snarare om ett samhälle tål ojämlikhet när det påstår sig vara ojämlikt på ett annat sätt? Foto: SVD

Däremot reagerar jag på det som följer i samma artikel. När ordet går över till Genusvetaren (surprise!) Margaretha Fahlgren som är professor vid centrum för genusvetenskap i Uppsala låter förklaringsmodellen helt annorlunda. Hon menar att överrepresentationen är en del av en global trend. Kvinnor väljer helt enkelt i högre grad att studera vidare efter gymnasium. Inte heller här protesterar jag mot beskrivningen.

Jag kan däremot tycka att detta faktum borde leda till att man reagerar och börjar uppmuntra också unga män att plugga vidare. Vän av ordning och också jag, kan också tycka att det borde vara dags att se över skolan och se om det är något där man kan göra för att stimulera fler pojkar att välja högre studier. Inget av detta händer i skolan.

Det är fler grupper och varelser än katter som behöver stimuleras! Att få killar att söka sig till högre studier är en av vår tids utmaningar men etablissemanget tycks inte bry sig
Foto: Animail

Istället serveras vi den vanliga teorin om ”antipluggkultur” trots att teorin borde vara död vetenskapligt sett eftersom den motbevisats igen och igen. Artikel som ger liv åt myten hittar vi i Kristianstadsbladet. Antipluggkulturen är som idé och teori en djupt kränkande och nedsättande term. Ann-Sofie Nyströms forskning visar att teorin inte bara är fel utan också är kontraproduktiv. Länk till hennes slutsatser som video hittar du här nedan.

Tvärtom så finns det forskning som visar att tjejer får ofördelaktiga fördelar i skolan genom bättre betyg för likvärdiga prestationer. En medveten politik som våra folkvalda har fört sedan slutet på 90-talet. Läs mer om åsikter om den saken från en alternativ forskningsdisciplin till genusvetare i en artikel från Ekonomistas. Återigen hörs inga tongångar om detta i debatten. Vare sig politiker eller feminister höjer ett varningens finger. Återigen får man alltså känslan av att någon eller några tycker detta är ett normaltillstånd.

I vissa kretsar tycks behovet att öka indoktrineringen i skolan vara svaret. Sanningen är nog att det istället utgör vägen till helvetet Foto: Sveriges Kvinnolobby

Dags för politikerna att vakna kanske och framför allt dags för en mycket trött Gustav Fridolin att dricka några extra koppar kaffe och lukta på det som kallas verkligheten. Det är nog dags för samme Fridolin som hittills gjort lite eller inget för att göra skäl för sin lön att agera på ett sådant sätt att jämställdhet råder också här. Kanske är det för mycket begärt av en regering som kallar sig feministisk att agera alls i en situation som drabbar framtida vitt gubbslem.

Både den gamle och den nye utbildningsministern tycks sova. Problemet tycks inte ens intressera våra makthavare Foto: Aftonbladet

Margaretha Fahlgren är lite mer listig än så, hon är ju trots allt professor. Hon kastar i samma artikel fram en ny liten teori för att lugna oss andra i röstboskapet som tycker situationen är oroväckande. Teorin bygger på att män söker sig andra vägar än utbildning för att få jobb. För att kunna göra detta åberopar hon inga empiriska studier eller andra typer av undersökningar för att stärka teorin, den är ett påstående och inget annat. Som sådant är den inte ens trovärdig. Man kanske inte ska förvänta sig för mycket av en ”professor” i en vetenskap som utgår från svaret för att forma teorin. Allt för att det ska passa svaret. Hon företräder ju trots allt en vetenskapsgren som nöjer sig med att påstå för att bevisa det man säger.

Inom viss vetenskap tycks rena upp- och nervända världen existera. Genusvetenskap är t ex inte ens en vetenskap då den påstår utan att bevisa och formar teorier utifrån redan ställda slutsatser. Foto: Serieframjandet

Margaretha missar här två viktiga poänger. För det första krävs idag allt högre utbildning för att få jobb, det har att göra med att jobb inte växer på träd numer. Idag kan en högskoleekonom som har goda meriter och goda kvalifikationer faktiskt sluta sina dagar med redovisning. För tiotalet år sedan var detta något man behövde treårig ekonomisk utbildning plus påbyggnadskurs för. Detta nämner hon inte ens, det räcker ju som sagt med att påstå om man är genusvetare.

Visst finns sånt som faktiskt växer på träd. Jobb är idag inte en av dessa tillgångar.
Foto: Youtube

Det andra hon missar har jag egentligen redan nämnt men jag gör det igen eftersom det är så extra graverande att se en så kallad professor begår ett så grovt misstag. Var finns valideringen Margaretha? Ingenstans backar hon upp sin tes med hårddata i form av undersökningar, statistik eller annat för att backa upp den! Det gör hennes uttalande till ett påstående men det framställs som ”sanningen”, hon är ju professor och sånt imponerar…….inte alls när man tänker efter. För hur kan en person vars främsta uppgift är att bevisa teser och sammanlänkade händelser, ta sig friheten att påstå och dessutom göra det som det vore sanningen? Den enda förklaringen som finns för detta är att man inte längre ser sig som någon som måste hålla sig till sanningen. Att uttrycka ”rätt” åsikt, särskilt politiskt, är mer viktigt.

Det politiskt korrekta kan vara förklaringen till varför Margaretha Fahlgrens fantastiska förklaring över huvud taget släpps fram Foto: Walltowatch

Den ”kunskapsfyllda” (OBS, Ironi!) professorn är mer bekymrad för urvattningen av högre studier än hon är av det låga antalet pojkar i högre utbildning. Hennes tankegångar går vidare i nya svindlande banor när hon uttrycker sin tes. Om män söker sig alternativa vägar till jobb, kan detta påverka synen på värdet av att ha en examen. Hon spinner vidare på samma tråd med följande klokskap (Ironi igen!): ”Man har sett att när kvinnor kommer in så kan lönen bli sämre. Det innebär att värdet av en högre utbildning också devalveras”.

Det är mer än kronan som håller på att devalveras. Nu har det blivit dags för utbildningsväsendet att gå samma väg Foto: Riksbanken

Hon är alltså mer oroad av att lönerna för kvinnor ska påverkas negativt men inte oroad av att unga män i allt lägre grad söker sig till högre utbildning. Det måste till en genusvetare för att kunna dra den slutsatsen och göra den prioriteringen. Kanske har Margaretha missat själva poängen – den att unga män inte längre söker sig till universitetsutbildning och den snedfördelning det innebär.

Kanske är jag mindre klok än jag ger sken av men för mig ter sig Margarethas tankar som det uppenbara skälet till varför unga män i dubbel mening måste in i högre utbildning också för kvinnornas skull. Ska man inte få den effekten att lönerna sänks finns det all anledning att ha män i dessa yrkeskategorier för att se till att de upprätthålls. Finns det dessutom alternativa vägar in i ett jobb kommer det ju inte att löna sig att utbilda sig, ett faktum som redan idag är delvis sant beroende på jobb. Skälet till det är ju att lönen minus vad man är skyldig CSN för studielån blir lägre än man tjänar i andra jobb vilket gör det onödigt att gå vidare med studier.

Akademiska studier lönar sig sällan i Sverige. Flera yrkesgrupper tjänar mindre än lägre utbildade på arbetsmarknaden. En devalvering av värdet på högre utbildningar kommer att spä på den utvecklingen Foto: Tradera

Erik Paulsson Rönnbäck på Metro som skrev artikeln, har därmed inte fattat att hans journalistiska gärning i fallet går ut på att vara en nyttig idiot i propagandan. Han har inte förstått att han bara är en bricka i ett spel för att slå blå dunster i ögonen på medborgarna så att den tysta revolutionen som pågår kan rulla vidare. Misslyckandet att genomskåda Margaretha Fahlgren är rätt uppenbar. Att hon använder ovetenskap för att skapa en vetenskaplig poäng, den är däremot obetalbar. Tesen om Metro är därmed bevisad. Om man frågar sig hur många journalister som krävs för att genomskåda en akademisk bluff får man en ledtråd om tidningen. Svaret är Sju! Fyra som skriver, två som kollar stavningsverktyget och en som övervakar att allihop håller sig på den politiskt korrekta mattan.

I Sverige gäller en grundregel – håll dig på eller åtminstone i den politiskt korrekta mattan. Gör man det inte slutar det väl som på bilden Foto: SVT

Löjesguiden vill med denna artikel nominera tidningen Metro till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er oförmåga att kritiskt granska är väldokumenterad men sällan har den varit lika uppenbar. Att ni gör er till megafon för det politisk korrekta tycks ingå i mönstret. Ingen på er redaktion reagerar på det underskott av jämställdhet som uppenbarar sig, men ingen ser heller bluffen från Margaretha Fahlgren. Journalistik handlar om att ifrågasätta och genomskåda genom att ställa de obekväma frågorna. Tidningen Metro tycks däremot inte ens se orden och meningarna de själva formar.”