En kommentar

Som blogginnehavare är jag juridiskt ansvarig för det innehåll som jag skriver men också för de formuleringar kommentarer kan ha. På sista tiden har en kommentator letat sig in som jag anser har rätt osunda tankegångar som skulle kunna falla under lagen om hets mot folkgrupp. Tyvärr har denna person inte heller förstått vinken då jag har lyft vissa kommentarer utan istället fortsatt med sin antisemitiska retorik. Inte ens då jag har försökt att blockera samme person har poängen sjunkit in. Jag vill helst slippa denne person men måste istället alltså blockera honom därför att han ständig går över gränsen.

Jag är inte antisemit, tvärtom skulle man nog kunna påstå. Bara tanken på att förknippas med formuleringar som ”den judiska världskonspirationen” och ”de judiska ägarna av svensk media” är så pass avskyvärd att jag nu tyvärr tvingas vidta åtgärder för att inte riskera åtal. Från och med nu måste varje kommentar granskas och godkännas innan den ens publiceras. Till alla er ”seriösa” kommentatorer, jag är ledsen över att ni ska behöva drabbas. Det är liksom inte min avsikt. Ändå är det ni som får betala för vad en person och dennes envetenhet ställer till med. Hoppas ni ändå förstår.

Fredrik

Återbesök I Sandlådan

Åsa Romson har hittills visat sig vara något av en katastrof för miljöpartiet. Kanske inte bara hon när jag tänker efter, hela partiet är faktiskt en katastrof. Det är extra illa när en person som hon har visat sig ha så dålig omdömesförmåga, hon är ju trots allt vice statsminister vilket innebär att hon vikarierar på den posten vid vissa tillfällen. Bottenfärger till båten som var förbjuden – artikel i Expressen här där miljöministern var minst sagt tagen på sängen. Den snaskiga jämförelsen med Auschwitz, artikel från SVD, blev nästa fadäs. Den skedde i den stora partiledardebatten som SVT anordnade och dessa är bara några av alla de fadäser hon hittills har presterat.

Kanske är det miljöpartiet ute på lite ornitologisk spaning, kanske är det Åsa som utanför bild har gjort bort sig igen – vem vet. Foto: Craft-Expo

Kanske är det därför logiskt att hon nu seglar upp till en ny nominering till årets foliehatt. Den här gången var det den frågestund som riksdagen brukar ordna där regeringens ledamöter grillas. Den här gången var det dock Jimmie Åkesson som grillade henne och han räknas ju som ”fel” person i hennes värld. Om man dessutom spöar henne i retorik blir det tydligen dubbelt värre.

Det bar sig inte bättre än som bilderna visar, att hon helt enkelt ratade det som är brukligt i sådana här sammanhang nämligen att tacka med handskakning för god debatt. Hon seglade istället vidare och hon visar därmed att hon inte bara har dåligt omdöme, utan är barnslig också. Faktiskt så barnslig att man kan kalla det sandlådenivå. Artikel och inslag kommer från SVT.

Visst blir debatten ibland eldfängt men en handskakning är en oskriven lag i riksdagen. Kutymen ska syfta till att dämpa graden av alltför heta känslor, något som nu alltså Åsa Romson nobbade Foto: Scannat från Pink Floyds album ”Wish You Were Here”

Löjesguiden nominerar idag Åsa Romson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Din oförmåga att förstå att vissa spelregler också gäller dig är numer grundmurad. Med så stora och svårslagna meriter som dina lär du kunna gå långt i den tveksamma sport som kallas sandlådebråk. Att som du envisas med att bryta mot konventioner och moral är förödande i längden, du har helt enkelt blivit en belastning för ditt parti och den regering där du ingår. Men det är också såna här händelser som gör att du själv gräver din egen politiska grav, sådana som jag kan bara sitta ner och studera när allt går som på räls.”

Uteslutningsmetoden

Det är ingen väl bevarad hemlighet att jag personligen tycker miljöpartiet är en av de mest sorgliga skapelserna vi kan uppvisa inom svensk politik. Med förslag som inte leder till det de påstår är de offer för falsk marknadsföring. Läs följande artikel i Aftonbladet och avgör själv vem som är oseriös när man påstår att 100% av all kärnkraft kan ersättas med alternativa energikällor som idag inte ens fungerar fullt ut. Nästa hämsko är den ohejdade feminism partiet så vackert hyllar. Vad det får för konsekvenser kan du ta del av i utskriften av Åsa Romsons tal i Almedalen från mp:s hemsida. Skrämmande för mig, kanske inte för dig vem vet.

Det här partiet är dock långt mer skrämmande än vad Åsa Romson kan uppvisa. Det började med att medlemmen, före detta chefredaktören för SVD och avbytaren i riksdagen Bertil Torekull skrev följande debattartikel i Expressen. Helt rätt enligt mig, vi har för stora problem internt för att kunna fortsätta en ohejdad invandring. Man kan fråga sig om alla godhetsapostlar tycker en sån här nyhet är god t ex som kan berättas om i LT i Södertälje. Man kan också fråga sig om alla dessa frireligiöst fanatiska människor har läst denna artikel i SVD. Där kan man lära sig den dyra men tragiska läxan om den havererade integrationspolitiken som bland annat innebär automatisk arbetslöshet eller jobb långt under förmåga för de nyanlända.

Det är alltså en helt riktig slutsats enligt mig, att vi först måste bygga upp allt det som har kraschat innan det kan bli dags att ta hit nya invandrare. Risken är rätt stor att de hamnar i utanförskap, arbetslöshet och bostadssituationer som inte är normala ens för en luttrad svensk. Där har Bertil Torekull en stor poäng.

Miljöpartiet är inte partiet som har plats för kluvna känslor. Istället är det inrättning i ledet och en påtvingad eller frivillig anpassning till åsiktskorridoren som gäller Foto: SVT

Som vi alla vet är dock miljöpartiet numer partiet som är godhetsapostlarnas egna lilla mittnav. Det finns alltid en ny liten idé inom partiet för att kunna sätta Sverige i centrum för världsförbättrarrollen. Så har vi till exempel skänkt pengar till myndigheterna på Gazaremsan dvs Hamas. Mer om det på länken till hemsidan från Sveriges Generalkonsulat i Jerusalem. Partiet är också den största anhängaren av åsiktskorridoren, mer om vad det innebär från artikeln i Expressen, vilket innebär att inget får ifrågasättas. Säger Åsa och Lilla Fridolf att något är på ett visst sätt, så är det så. Fascister skulle jag kallat dem i min ungdom, numer är beteckningen antagligen ”visionära”. Dags för handling i debatten med Torekull med andra ord.

Han är ju i deras ögon bara en vit cis-man, såna kan man gärna avvara i det radikalfeministiska mp. Om man dessutom svär i mp-kyrkan är man kokt. Reaktionerna var därför inte helt oväntade, vad som däremot inte var det var att de skulle bli så häftiga. Bloggen WTF Toklandet har som vanligt på ett föredömligt sätt samlat ihop de twitter-kommentarer som fälldes. Läst särskilt Nils Karlssons öppna försök att kringgå all demokratisk process eller tänkande genom att redan på förhand tala om att Bertil Torekull sannolikt skulle bli utesluten. Också på Fnordspotting kan man läsa om samma händelse.

MP:s fanatism och tro gränsar till det religiösa. Precis som alla sekter ska man aldrig ifrågasätta och gör man det ändå får man räkna med uteslutning Foto: Wikipedia

Det intressanta är dock inte så mycket vad vissa så kallade partikommissarier har att delge världen utan frågan om man kan ha ett parti i regeringen som gång på gång uppvisar en så bristfällig syn på demokrati och vad detta begrepp innehåller. En fri debatt tycks inte vara en alltför populär gren i partiet. Begår man det misstaget tycks personer som just Nils Karlsson rätt omedelbart ligga i startgroparna för nya små uteslutningar. En person som för övrigt återfinns i samma parti som kan dra fördel av de dumheterna som kan delges världen om andra partiers uteslutande av medlemmar. Eller vad sägs om Henrik Arnstads senaste ”briljanta” inlaga i Metro.

Fri debatt tycks både inom mp och sd leda till uteslutningar eller värre tilltag som mer bär drag av vuxenmobbning. Här ett exempel på en annan debatt i Ukrainas parlament
Foto: SVT

Miljöpartiet är också det parti som efter den här debatten alltmer framstår som åsiktskorridorens största förvaltare. Ingen debatt, inget ifrågasättande här inte. Vill man vara extra kritisk, och det ska man ju vara när det gäller det här partiet, så är det rätt typiskt för ett parti som försvarar något som inte längre går att försvara. Hur kan man t ex försvara massinvandring när arbetsmarknaden för nytillkomna sedan trettio till fyrtio år gradvis har försämrats som rapporten från nationalekonomerna Jan Ekberg och Mats Hammarstedt talar om? Länk här.

Klicka för att komma åt 30-4-je-mh.pdf

Hur kan man tala om humanism när verkligheten ser ut som i följande reportage från Sveriges Radio P4? Svaret är naturligtvis att det inte går men en sån liten detalj tycks inte beröra personer som Nils Karlsson. Det hela liknar mest samma tänkande som en gång präglade kyrkan när Galileo Galilei ställdes inför valet att brännas på bål för att han talade om sanningen eller att ta tillbaka sina kontroversiella teser. Mer om hans historia i Forskning Och Framsteg. Så frågan måste bli om mp nu ser sig som nutidens Vatikanstat med gudomlig rätt att belägga folk med munkavle?

En debatt där munkavle eller gagball anmodas är inte en debatt. Sånt kallas dekret och är något helt annat Foto: Sveriges Radio

Dagens artikel nominerar Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med självklar auktoritet och pondus agerar ni både när ni har en ny liten feministisk tes eller debatt att kväsa. Åsiktskorridoren är ert självklara hem och en öppen debatt tycks vara er värsta fiende. Kanske kan det bero på att något som kallas ”sanningen” skulle kunna komma fram. Vad som också skulle kunna komma fram är att ni inte sitter inne med den även om ni så gärna vill tro det själva. Ni är därför i vanlig ordning värdiga kandidater till priset”.

Obalans Som Normaltillstånd

Obalans som normaltillstånd tycks vara vår tids stora trend men också tragedi. Det lite roliga i kråksången är att det tycks vara så att makthavare och ”experter” ser det som något positivt. Det är den situationen vi har fått i radikalfeminismens fotspår. Det jag tänker på är den snedfördelning som råder både här hemma och internationellt mellan könen i högre utbildningar. Män studerar på universitet i allt lägre grad medan kvinnor går den motsatta vägen. Under förra läsåret var så många som två tredjedelar av de som tog ut en yrkesexamen kvinnor, resten var män. En situation som borde mana till eftertanke men som istället leder in resonemang som mest ser ut att ha producerats på ett propagandaministerium någonstans.

Obalansen tycks vara ett normaltillstånd i Sverige, ingen reagerar på de larmsignaler ett normalt land skulle ha hört Foto: Scientopia

Aija Sadurskis som jobbar som utredare på Universitetskanslerämbetet (UKÄ) är förvånad enligt en artikel i tidningen Metro måndagen den 9/2. Hon konstaterar att av de 51 yrkesexamina som delas ut på våra universitet, gick det tre kvinnor på varje man i snitt. Kvinnorna dominerar en stor andel av utbildningarna inte bara till vårdyrken utan också till juristutbildning och psykologutbildning. Yrkesval som länge har varit manligt dominerade. Jag har för tydlighetens skull inget emot att den manliga dominansen bryts så vi är helt på det klara med det.

Jag har inget emot fler kvinnor i yrkes- eller universitetsutbildningar. Frågan är snarare om ett samhälle tål ojämlikhet när det påstår sig vara ojämlikt på ett annat sätt? Foto: SVD

Däremot reagerar jag på det som följer i samma artikel. När ordet går över till Genusvetaren (surprise!) Margaretha Fahlgren som är professor vid centrum för genusvetenskap i Uppsala låter förklaringsmodellen helt annorlunda. Hon menar att överrepresentationen är en del av en global trend. Kvinnor väljer helt enkelt i högre grad att studera vidare efter gymnasium. Inte heller här protesterar jag mot beskrivningen.

Jag kan däremot tycka att detta faktum borde leda till att man reagerar och börjar uppmuntra också unga män att plugga vidare. Vän av ordning och också jag, kan också tycka att det borde vara dags att se över skolan och se om det är något där man kan göra för att stimulera fler pojkar att välja högre studier. Inget av detta händer i skolan.

Det är fler grupper och varelser än katter som behöver stimuleras! Att få killar att söka sig till högre studier är en av vår tids utmaningar men etablissemanget tycks inte bry sig
Foto: Animail

Istället serveras vi den vanliga teorin om ”antipluggkultur” trots att teorin borde vara död vetenskapligt sett eftersom den motbevisats igen och igen. Artikel som ger liv åt myten hittar vi i Kristianstadsbladet. Antipluggkulturen är som idé och teori en djupt kränkande och nedsättande term. Ann-Sofie Nyströms forskning visar att teorin inte bara är fel utan också är kontraproduktiv. Länk till hennes slutsatser som video hittar du här nedan.

Tvärtom så finns det forskning som visar att tjejer får ofördelaktiga fördelar i skolan genom bättre betyg för likvärdiga prestationer. En medveten politik som våra folkvalda har fört sedan slutet på 90-talet. Läs mer om åsikter om den saken från en alternativ forskningsdisciplin till genusvetare i en artikel från Ekonomistas. Återigen hörs inga tongångar om detta i debatten. Vare sig politiker eller feminister höjer ett varningens finger. Återigen får man alltså känslan av att någon eller några tycker detta är ett normaltillstånd.

I vissa kretsar tycks behovet att öka indoktrineringen i skolan vara svaret. Sanningen är nog att det istället utgör vägen till helvetet Foto: Sveriges Kvinnolobby

Dags för politikerna att vakna kanske och framför allt dags för en mycket trött Gustav Fridolin att dricka några extra koppar kaffe och lukta på det som kallas verkligheten. Det är nog dags för samme Fridolin som hittills gjort lite eller inget för att göra skäl för sin lön att agera på ett sådant sätt att jämställdhet råder också här. Kanske är det för mycket begärt av en regering som kallar sig feministisk att agera alls i en situation som drabbar framtida vitt gubbslem.

Både den gamle och den nye utbildningsministern tycks sova. Problemet tycks inte ens intressera våra makthavare Foto: Aftonbladet

Margaretha Fahlgren är lite mer listig än så, hon är ju trots allt professor. Hon kastar i samma artikel fram en ny liten teori för att lugna oss andra i röstboskapet som tycker situationen är oroväckande. Teorin bygger på att män söker sig andra vägar än utbildning för att få jobb. För att kunna göra detta åberopar hon inga empiriska studier eller andra typer av undersökningar för att stärka teorin, den är ett påstående och inget annat. Som sådant är den inte ens trovärdig. Man kanske inte ska förvänta sig för mycket av en ”professor” i en vetenskap som utgår från svaret för att forma teorin. Allt för att det ska passa svaret. Hon företräder ju trots allt en vetenskapsgren som nöjer sig med att påstå för att bevisa det man säger.

Inom viss vetenskap tycks rena upp- och nervända världen existera. Genusvetenskap är t ex inte ens en vetenskap då den påstår utan att bevisa och formar teorier utifrån redan ställda slutsatser. Foto: Serieframjandet

Margaretha missar här två viktiga poänger. För det första krävs idag allt högre utbildning för att få jobb, det har att göra med att jobb inte växer på träd numer. Idag kan en högskoleekonom som har goda meriter och goda kvalifikationer faktiskt sluta sina dagar med redovisning. För tiotalet år sedan var detta något man behövde treårig ekonomisk utbildning plus påbyggnadskurs för. Detta nämner hon inte ens, det räcker ju som sagt med att påstå om man är genusvetare.

Visst finns sånt som faktiskt växer på träd. Jobb är idag inte en av dessa tillgångar.
Foto: Youtube

Det andra hon missar har jag egentligen redan nämnt men jag gör det igen eftersom det är så extra graverande att se en så kallad professor begår ett så grovt misstag. Var finns valideringen Margaretha? Ingenstans backar hon upp sin tes med hårddata i form av undersökningar, statistik eller annat för att backa upp den! Det gör hennes uttalande till ett påstående men det framställs som ”sanningen”, hon är ju professor och sånt imponerar…….inte alls när man tänker efter. För hur kan en person vars främsta uppgift är att bevisa teser och sammanlänkade händelser, ta sig friheten att påstå och dessutom göra det som det vore sanningen? Den enda förklaringen som finns för detta är att man inte längre ser sig som någon som måste hålla sig till sanningen. Att uttrycka ”rätt” åsikt, särskilt politiskt, är mer viktigt.

Det politiskt korrekta kan vara förklaringen till varför Margaretha Fahlgrens fantastiska förklaring över huvud taget släpps fram Foto: Walltowatch

Den ”kunskapsfyllda” (OBS, Ironi!) professorn är mer bekymrad för urvattningen av högre studier än hon är av det låga antalet pojkar i högre utbildning. Hennes tankegångar går vidare i nya svindlande banor när hon uttrycker sin tes. Om män söker sig alternativa vägar till jobb, kan detta påverka synen på värdet av att ha en examen. Hon spinner vidare på samma tråd med följande klokskap (Ironi igen!): ”Man har sett att när kvinnor kommer in så kan lönen bli sämre. Det innebär att värdet av en högre utbildning också devalveras”.

Det är mer än kronan som håller på att devalveras. Nu har det blivit dags för utbildningsväsendet att gå samma väg Foto: Riksbanken

Hon är alltså mer oroad av att lönerna för kvinnor ska påverkas negativt men inte oroad av att unga män i allt lägre grad söker sig till högre utbildning. Det måste till en genusvetare för att kunna dra den slutsatsen och göra den prioriteringen. Kanske har Margaretha missat själva poängen – den att unga män inte längre söker sig till universitetsutbildning och den snedfördelning det innebär.

Kanske är jag mindre klok än jag ger sken av men för mig ter sig Margarethas tankar som det uppenbara skälet till varför unga män i dubbel mening måste in i högre utbildning också för kvinnornas skull. Ska man inte få den effekten att lönerna sänks finns det all anledning att ha män i dessa yrkeskategorier för att se till att de upprätthålls. Finns det dessutom alternativa vägar in i ett jobb kommer det ju inte att löna sig att utbilda sig, ett faktum som redan idag är delvis sant beroende på jobb. Skälet till det är ju att lönen minus vad man är skyldig CSN för studielån blir lägre än man tjänar i andra jobb vilket gör det onödigt att gå vidare med studier.

Akademiska studier lönar sig sällan i Sverige. Flera yrkesgrupper tjänar mindre än lägre utbildade på arbetsmarknaden. En devalvering av värdet på högre utbildningar kommer att spä på den utvecklingen Foto: Tradera

Erik Paulsson Rönnbäck på Metro som skrev artikeln, har därmed inte fattat att hans journalistiska gärning i fallet går ut på att vara en nyttig idiot i propagandan. Han har inte förstått att han bara är en bricka i ett spel för att slå blå dunster i ögonen på medborgarna så att den tysta revolutionen som pågår kan rulla vidare. Misslyckandet att genomskåda Margaretha Fahlgren är rätt uppenbar. Att hon använder ovetenskap för att skapa en vetenskaplig poäng, den är däremot obetalbar. Tesen om Metro är därmed bevisad. Om man frågar sig hur många journalister som krävs för att genomskåda en akademisk bluff får man en ledtråd om tidningen. Svaret är Sju! Fyra som skriver, två som kollar stavningsverktyget och en som övervakar att allihop håller sig på den politiskt korrekta mattan.

I Sverige gäller en grundregel – håll dig på eller åtminstone i den politiskt korrekta mattan. Gör man det inte slutar det väl som på bilden Foto: SVT

Löjesguiden vill med denna artikel nominera tidningen Metro till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er oförmåga att kritiskt granska är väldokumenterad men sällan har den varit lika uppenbar. Att ni gör er till megafon för det politisk korrekta tycks ingå i mönstret. Ingen på er redaktion reagerar på det underskott av jämställdhet som uppenbarar sig, men ingen ser heller bluffen från Margaretha Fahlgren. Journalistik handlar om att ifrågasätta och genomskåda genom att ställa de obekväma frågorna. Tidningen Metro tycks däremot inte ens se orden och meningarna de själva formar.”

Tomma Tunnor Skramlar Mest

När Stefan Löfven valdes till partiordförande var det en godtagbar kompromiss som inte väckte något jättejubel även om de tappra ansiktena som vanligt log in i kamerorna och uttalade sig positivt  i frågan. Han hade ett enda uppdrag, vinn nästa val och därmed missade man att diskutera en rad viktiga frågor ikring ett sådant mål. Vilka skulle man samarbeta/inte samarbeta med?vilka sakfrågor kunde man inte kompromissa bort? Hur skulle man förhålla sitt till och bemöta andras krav?

Stefan Löfven fick ett enda uppdrag – vinn valet Foto:Expressen

Valrörelsen såg ut att gå som på räls, allting flöt på och tycktes gå deras väg. Fredrik var på defensiven och då fanns det poäng att vinna, inte minst trovärdighetspoängen. Men så började det hacka i maskineriet och naturligtvis var det miljöpartiet som stod för vurpan. Åsa Romsons hat-tal på Almedalsveckan fick många att lyfta ögonbrynen. Vreden var väckt. Åsas omtalade tal i Almedalen som kommer att leva i skammens vrå för evigt hittar du på länken till SVT.

Åsa Romsons alla lik kom ut ur garderoben och satte käppar i hjulen Foto: Expressen

Nästa miss man gjorde inom socialdemokratin var att man inte hade ett färdigdiskuterat regeringsunderlag. Precis som uppfinnaren från Sundbyberg hade man inte tänkt på det. När väl regeringsmakten var säkrad kunde alltså den stora roffarfesten börja. Jonas var sur över att inte ha fått ingå i regeringen och höjde därför kravribban. Miljöpartiet som alltid har varit tagosaurusar hade höga förhoppningar på regeringsmakten och snart hade också deras kravkarusell börjat rotera.

Uppfinnaren från Sundbyberg tänkte inte på det Foto: Youtube

Socialdemokratin gav och gav, ja man gav till och med så frikostigt att man kompromissade bort vallöften som t ex förbifart Stockholm. Att man har skjutit på förbifarten gör inte att mp på något sätt har vikt sig, tvärtom som följande artikel visar i DI så är man mer stridslystna än någonsin. Därmed började samarbetet kosta i form av svikna löften. Att beslutet kostar skattebetalarna pengar som tickar varje dag och varje timme tycks inte bekymra mp. Fyra miljoner om dagen har det talats om, en dålig affär för skattebetalarna med andra ord. Mer om detta i tidningen Entrepenad. Också Ny Teknik uppmärksammar problemet. Stefan Löfven visad sig fortfarande vara en svag ledare eftersom hans enda taktik var att fortsätta att ge. Mer om kravkarusellen hittar du i en artikel i DN där v fokuseras, i Aftonbladets artikel är det mp:s krav som står i fokus.

Kravkarusellen snurrade fortare och fortare Foto: Hallandsposten

I dagsläget har vi hunnit fram till den punkt då sakta men säkert det Löfvenska regalskeppet håller på att gå under med man och allt. Miljöpartiet vässar klorna för än högre ställda krav, v likaså och alliansen ser helst att regalskeppet torpederas för att sjunka än snabbare. Ett tillfälle man nu har tagit i akt när nu alliansen har tågat ut ur pensionsgruppen. Motiveringen till åtgärden var att miljöpartiet inte har ställt sig bakom en pensionspolitik grundad på arbete och tillväxt. Taktikspel för att driva in en kil mellan sossar och mp enligt vissa, ett nödvändigt ont enligt andra. Mer om alliansens uttåg kan du läsa om i DI. Man kan nog rätt säkert säga att miljöpartiet inte är mogen uppgiften att ens komma på tal att sitta i en regering, det har en rad händelser under hösten visat. Mer om det i en artikel i DI.

Sinnebilden av regeringen Löfven? Foto: Titanicnorden

 Också inom miljöpartiet hörs röster att samarbetet med sossarna inte var helt genomtänkt. Där går dock tongångarna åt ett helt annat håll, mp är dom som har fått offra för mycket av sin gröna själ!!!?? Trots alltså att man har fått mer än man har mandat för, är man inte nöjd och tycker att det är dom som har betalat priset. Nånstans här kollapsar matematiken, plötsligt är 3+2=63.

Samtidigt som Löfven nu gör vad han kan/inte kan för att undvika att regalskeppet går till botten i den svenska stinkgölen som inrikespolitik numer måste ses som, lurar sd likt storgäddan i vassen. Hittills har man enträget avböjt hur man kommer att agera och rösta i veckans budgetomröstning. Att det darras på manschetten är klart, i veckan som gick hotade Löfven att klamra sig och regeringen kvar vid makten om de skulle förlora denna. Ett löfte/hot som måste ses som extremt konstigt eftersom det skulle innebära att den gamla regeringens budget då skulle gälla. Löfven skulle alltså hellre driva någon annans politik hellre än att bara avgå.

Alliansen bidrog med torpeder i riksdagens pensionsgrupp, haveriet närmar sig
Foto: Digitalmuseum

Löfven är tyvärr i och med alla misstag längs vägen bara ytterligare en i mängden socialdemokratiska ledare som har visat sig ytterst svag. Därmed fortsätter den ledarkris som ganska länge har plågat partiet. Inte heller blir det bättre av att så många delar av partiet drar åt olika håll. För trots att man utåt är mån om att uppvisa en enad fasad finns det fraktioner som drar åt vitt skilda håll. Vänsterfalangen med Veronika Palm kör sitt race, LO blandar sig i mest hela tiden och i mitten ska Löfven jämka ordning också internt.

Rosornas Krig pågår bakom stängda dörrar och mellan olika fraktioner Foto: Wikipedia

Regeringens tomma tunnor rasslar än, frågan är för hur länge? Kan man över huvud tagit regera med hjälp av v och mp? Vore det helt enkelt inte bättre att bara utlysa nyval istället för att plåga oss med något som till sitt sakinnehåll dessutom är skadligt för landet i värsta fall? Frågorna är många men få sitter inne med svaren inte minst socialdemokraterna. De måste väl snart resa till Delfi för att få några svar nu när de mer eller mindre har slagit knut på sig själva för att lösa ett omöjligt samarbete och en omöjlig situation.

Framtiden för regeringen vet bara oraklet i Delfi Foto: Varldenshistoria

Löjesguiden vill med denna artikel nominera regeringen till priset ”Folihatt of the year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras för er obrutna optimism och tro på er själva där snart sagt ingen annan gör det. Visserligen blir ni blindstyren på kuppen men också värdiga kandidater till priset eftersom ni med en dåres envishet vägrar att se det andra ser. Att den här regeringen redan är kokt är med andra ord inget hinder. Inte ens om den skulle bli dubbelkokt kan vi förvänta oss någon förändring från partiet som ser makten som sin i evigheten, amen.”

Välkommen till Löjesguiden

Välkommen till min blogg! Låt mig först tacka ett antal personer för deras hjälp, utan er hade denna blogg aldrig sett dagens ljus. Susanna Varis vars utmärkta blogg jag besöker dagligen, stod för designen av headern ni ser ovan. Susanna har använt en bild av Annie Leibowitz så det är klart jag tackar denna utmärkta fotograf för bidraget. Tack för designen Susanna, din konst och du rockar. Det är också hon som har gett mig goda råd om det övriga på bloggen, hon har ju trots allt längre erfarenhet än vad jag har av att blogga. Också bloggare som Anna Brodow, Jämställdhetsfeministern, Genusdebatten, En Stilla Undran, WTF (Toklandet) och Jussi H Lundell har varit inspirationskällor.

Nu till själva bloggen och dess bakgrund. Jag har länge tyckt att mycket av det jag läser på nätet är antingen direkt lögnaktigt eller ibland otroligt dåligt skrivet. Alltför många har också en hatfull och hotfull ton i sina inlägg eller i sina kommentarer. Tanken med den här bloggen är för det första att bringa ordning i den desinformationsdjungel som råder där ute och dessutom göra det med ett förhoppningsvis bra språk och en god ton. Det är med andra ord en blogg där du som är ute efter att hata, hota eller sprida falsk information som saknar stöd i verkligheten, inte ska ha något att hämta. Istället kommer för en del människor provokativa inlägg att presenteras. En del kommer naturligtvis att väcka blodstörtning, men för dig som tycker att nätet är en plats där bara dina åsikter räknas finns alltid blodtrycksmedicin. Det är inte heller en blogg som ska väja för att uttrycka åsikter trots att dessa inte överensstämmer med de som vissa grupper vill pådyvla oss. Av de här själen vare sig kan jag, eller vill jag därför blogga under eget namn. Demokrati är nämligen ett begrepp som i mina ögon är under attack och det är inte från det håll som folk normalt kopplar till antidemokratiska krafter. Nej, vänstern på nätet är tyvärr mer aktiva och de är inte alltid de ”solidariska” och ”fritänkande” människorna som de utger sig för att vara. Jag önskar det vore annorlunda, men för att inte riskera mordhot och annat föredrar jag att vara anonym.

En gång om året kommer den här bloggen att dela ut ett pris. Foliehatt of the year är en gala som kommer att tilldela den som har stått för det mest galna tilltaget eller uttalandet ett pris i form av en foliehatt. Under stort klang och jubel kommer den här bloggen att lista de som har kvalificerat sig, du som läsare är välkommen med tips och åsikter men beslutet tas av en jury. Den vinnande personen eller organisationen kan senare på hemlig plats hämta foliehatten som ska finnas också i fysisk form. Vinnaren och prisceremonin kommer att publiceras på bloggen.