Nedmonteringens regering

När Löfven tillträdde kallade ju han sin ministär för ”samarbetsregeringen”, nu visar det sig att den titeln är grovt missvisade. Den borde heta ”nedmonteringens regeringen”. Ett nytt exempel såg nämligen dagens ljus under torsdagen i förra veckan då regeringen la fram sitt nya förslag om kvalitetssäkring av högskolan. Läser man förslaget förstår man att nu kommer kvalitén att minska med överljudsfart.

”Speed of Sound” (Överljudsfart) heter berg- och dalbanan som Helene Hellmark Knutsson eventuellt har åkt till dess blodet befann sig i fötterna istället för i huvudet. För ett mer anemiskt förslag än det hon åstadkommit är svårslaget. Foto: Wikimedia Commons

Idag är det andra motsvarande institutioner på andra universitet som tillsammans med Universitetskanslerämbetet (UKÄ) granskar sina kollegor och kommer med kritik mot utbildningar som inte håller måttet. Den principen infördes av Jan Björklund under Alliansens dagar. Detta är ett system som har fungerat väl då flera utbildningar har under- känts av UKÄ. En måttstock i deras arbete har varit om studenterna enligt högskoleför-ordningen har nått uppsatta kunskapsmål eller inte och där har flera universitet fastnat.

Systemet har alltså hittills fungerat och hindrat universitet från att starta kurser hur som helst utan att betänka kunskapsmålen och kvalitén på utbildningen. Men nu vill alltså regeringen ändra på detta och se till att införa ett nytt sätt att bedriva arbetet. Resultatet kan bli en snabbt fallande kvalitet på universitetsutbildningar och därmed har regeringen slutit cirkeln. För går förslaget igenom har man nedmonterat också universiteten.

Med det nya förslaget kommer institutionerna på universiteten att granskas av sig själva, dvs de kommer inte att ha någon som hindrar dem eller en högre instans som granskar dem. Förslaget har redan väckt protester (SVD; Archive) och måste också enligt  mig stoppas omedelbart. Någon kanske tycker att det inte gör så mycket om man genomdriver förslaget (?) men man måste betänka vad som kommer att hända därefter.

Att betrakta/granska sig själv har aldrig varit en bra idé. Förutom den uppenbara att man aldrig riktar kritik mot sig själv eller blir blind inför de egna bristerna, kommer också frågor om objektivitet med i bilden. Förslaget bör därför förpassas till papperskorgen Foto: ”The Toilet of Venus” av Peter Paul Rubens Wikimedia Commons

Förra gången kraschlandningen inom socialdemokraterna hade makten använde man högskolan och dess utbildningar till att dölja verklig arbetslöshet (Hufvudstadsbladet). I intervjun utfrågas Ebba Witt Brattström om hur universitetspolitik i Sverige ser ut och hennes dom är hård:

”Man ska inte använda högre utbildning för att dölja sin arbetslöshetsstatistik. Man ska inte tvinga unga människor att söka studielån och skaffa sig skulder för livet, i stället för ett hederligt jobb eller en riktigt bra utbildning. Det system vi har i Sverige nu innebär någonting mittemellan, sloppy sloppy, för alla. Det ger intryck av ett land som inte tror på sin framtid och inte satsar på sina unga.”

För det är ju det som är förlängningen, att vi kommer att få otaliga kurser som mer eller mindre är ett skämt ur en akademisk synvinkel. Några exempel: Harry Potter-kunskap och Kajakpaddling (Metro; Archive) på Linné-Universitetet i Växjö eller måltids och restaurang-kunskap på Umeå Universitet. Förutom dessa exempel kan man nämna inrättandet av en utbildning i parapsykologi (Sydsvenskan; Archive) vid Lunds Universitet. Vad sägs om tio poäng i tankeöverföring eller andeskådning?

Det lite problematiska är att de här kurserna har det i varje fall funnits en nödbroms, med regeringens förslag lär de multipliceras. Min gissning (?) är att hela upplägget har en baktanke som är än mer cynisk. Med alla nytillkomna kommer också problem som bostadsbrist och arbetslöshet. Regeringen vill säkert inte att SD ska fortsätta att växa så att göra något åt problemen har säkert hög prioritet. En sån metod kan vara den nu åter till heders komna metoden att gömma undan arbetslösheten i kurser på universiteten.

Det KAN alltså vara tricksandet och trollandet med statistiken som återigen ligger bakom förslaget. Det leder till färre öppet arbetslösa men också ett utbildningssystem som alltmer liknar ett fuskbygge av rang. Regeringen tycks alltså ha gjort det igen, misslyckats alltså. Stoppas inte detta förslaget därför att ingen vill fälla regeringen eller att det politiska spelet är viktigare än den faktiska politiken lär vi ligga illa till i framtiden. Det här förslaget lär bara fördjupa Sveriges redan dåliga statistik inom utbildningsväsendet.

Helene Hellmark Knutsson som ligger bakom förslaget som (o)ansvarig Högskoleminister saknar själv högskoleexamen vilket väl är lite talande. Vad du inte har upplevt, sett, erfarit, fått till livs och därmed förstått, är svårt att ha en åsikt om. Än mindre utforma ett förslag om. Hennes bristande kunskaper på området skjuter alltså en hel högskolevärld i sank. Det verkar inte tryggt för framtiden, den slutsatsen behöver man ingen högskoleexamen för att kunna dra.

Sverige blev ytterligare ett haveri rikare i och med förslaget. Vi kan nu stoltsera med ett utbildningssystem som ger medborgaren möjligheten att misslyckas med kunskapsmålen från förskola till högskola. Bra jobbat regeringen! Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Helene Hellmark Knutsson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Som den sanne sosse du är, vet du hur man ska manipulerar siffror och statistik. Ingen kan ju som detta parti denna paradgren. När ni nu har tagit er vatten över huvudet med massinvandring som ska mötas med jobb och bostäder gäller det att dölja misslyckandet. Vad bättre än att bland annat tillse att man gömmer undan folk från statistiken i allehanda kurser utan mening eller mål. Det gör dig till en formidabel kandidat.”

Bakbunden i pk:ismens namn

För en tid sedan skrev jag om polisen och hur usel deras ledning och organisation är, länken hittar du efter styckets slut. Då skrev jag om den högsta polisledningen, framför allt Dan Eliasson, och hur både han och denna borde avgå med omedelbar verkan. Då jag skrev inlägget kunde jag aldrig ana att det snabbt skulle komma än dummare signaler, men som vi vet är Sverige landet är där dumheten fortplantas snabbare än ljuset. För nu har polisledningen gjort det igen.

Polis polis potatismos

Som alla förstår är polisen delvis beroende av tips från allmänheten. Genom att gå ut t ex genom program som efterlyst försöker man få in nya ledtrådar. För att kunna få in detta har man hittills gjort som man brukar, man har gett beskrivningar av gärningsmannen/ kvinnan både genom videoupptagningar och beskrivningar. Ett internt direktiv (SVD; Archive) från Stockholmspolisens ledning lägger nu munkavle på polisen i kommunikationen med allmänheten. Ingen beskrivning utifrån etnicitet ska t ex förekomma.

Att beskriva gärningsmän/kvinnor utifrån etniska beskrivningar, hur icke-rasistiska de än är, lär bli ett problem för Stockholmspolisen med de nya direktiv de har fått. Foto: By Unknown – Popular Science Monthly Volume 19, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=11235984

Naturligtvis är det den alltid så närvarande fruktan för att bli kallad för saker man inte är som är orsaken. Ingen vill bli kallad ”rasist” särskilt inte som man inte är det. Ordet som är Sveriges mest använda och som snart både stigmatiserar och lamslår är en bra väg för den som vill schavottera polisens arbete, men tyvärr är det som alltid få gånger det faktiskt är ”rasism”. Att beskriva någon som ”av afrikansk utseende/bakgrund” är knappast det även om vissa kanske vill göra det till det.

Istället får det alltså effekten att polisen nu får än svårare att kunna utföra sitt arbete. Allt för att en grupp skitnödiga har bestämt sig för att i stort sett allting (Aftonbladet; Archive) är rasistiskt. Låt mig kommentera det så här, visst finns rasismen men inte där ni söker den och allra minst i de exempel ni alltid drar fram. Er ”förmåga” att alltid se rasism i allting håller på att dra ett löjets skimmer över hela begreppet och det tjänar knappast debatten på.

När det nu dessutom får så bisarra konsekvenser som i exemplet med polisen börjar man undra vad det är för ett land vi lever i. Att polisledningen köper så billiga poänger är dessutom svårt att svälja. För inte bara gör man allt en stor otjänst utan man bakbinder också sig själva. Arbetet lär inte underlättas för vare sig allmänhet eller polis om man säger så.

Fast det blir värre än så. För att genom att gå de som vill hitta rasismen i allting till mötes ger man dem rätt i sak vilket är för dumt för att ens kommentera. Där man borde ignorera de här människorna gör man alltså istället precis det de vill. Nu har de fått än mer luft att ventilera sina något konstiga åsikter med. Man har därmed gjort dem starkare vilket är dummare än det mesta jag har stött på.

Välkommen ombord på spårvagnen med destination ”Dumköping”. Utan stopp på mellanliggande stationer kör den raka vägen mot slutmålet. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag polisens ledning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Där egna beslut vore klokare tar ni de ängsliga med beskrivet resultat. Då ni borde stå på egna ben tittar ni oroligt på andras. När ska polisen i det här landet få en ledning som vågar stå för kontroversiella men nödvändiga beslut? Det är mer än ett gott skäl till nomineringen.”

Kaplan och kartan

Vår regering är verkligen inte den skarpaste kniven i lådan. Så sent som igår kunde jag skriva om statsministerns oerhörda våldtäkt på demokratins grundprinciper i sitt uttalande om Peter Hultqvists lägenhetsaffärer. Ett rätt svårslaget rekord till och med för honom. Mehmet Kaplan (Mp) är en av Löfvens ministrar med (o)ansvaret för bostadsbyggande och IT-frågor.

Också Kaplan har varit en kontroversiell figur. Vem kan glömma hans uttalande om jihad-resor (SVD; Archive) t ex? Också som minister är Kaplan starkt ifrågasatt (GP; Archive). Han har t ex haft storslagna planer men hittills har vi mest sett bostadsbyggande som föregående ministrar har anslagit pengar till och uppdrag om. Nu presenterar ministern nästa steg i den processen, en tredimensionell karta (SVD; Archive) som ska hjälpa kommunerna att fatta beslut om byggande.

Det kan ju se modernt och innovativt ut att komma fram med en karta och allt, särskilt en tredimensionell sådan. Det finns trots den uppenbara bilden av handlingskraft några saker som är än viktigare för att hitta förklaringen varför Sverige hela tiden misslyckas med bostadsbyggande. Det är några saker som sticker ut och ingen av dessa botas av en karta men är som sagt hinder i processen att skapa boende.

En karta ska hjälpa Kaplan och andra att hitta marken som är så hett eftertraktad. Att det är lagarna, förordningarna och systemet som sätter käppar i hjulet kommer som vanligt ingen på. Därmed lär ministern som så många andra innan honom misslyckas och de som betalar för det hela är de bostadslösa och samhället Foto: Wikimedia Commons

Det första hindret är dagens lagstiftning som ger möjlighet till överklagan. Exemplen på hur enskilda kan sätta käppar i hjulen kommer från hela landet, man skulle kunna göra listan lång. Jag har valt några exempel där det nyligen har tagits beslut om byggande men där överklaganden är det som har satt hinder i vägen. Vi börjar med Skövde (Skövdebostäder), från Jönköping hämtar jag exemplet Dalvik (JP; Archive), i Nynäshamn hittar vi exemplet Skolgatan (NP; Archive) och till sist Söderköping (Hem & Hyra).

Kaplans motdrag blir att minska handläggningstiderna (SVD; Archive) hos länsstyrelserna som handlägger och utreder överklaganden. Han lägger däremot inga förslag hur man ska komma åt det överdrivna överklagandet eller de förseningar dessa orsakar för att inte tala om kostnader det drar med sig. Missförstå mig rätt, visst måste möjligheten att överklaga bygglov finnas. Idag är det dock lite för lätt och snart sagt varje tillståndsgivning överklagas vilket allvarligt fördröjer projekt. Här borde man göra mer.

NIMBY – Not in my back yard – är ett väletablerat grepp och det är alltid en resursstark kader av människor som vet sin rätt genom utbildning som gör processen kort. Tiden de kan skjuta upp ett projekt med varierar. Allt från ett till tre år nämns och det är inte bara dyrbar tid utan en faktor som gör att projekt står och tickar pengar. Ingen kan väl inbilla i varje fall mig att detta var det resultat man en gång önskade när lagarna skapades. Dags med andra ord att se över dessa.

Det finns ytterligare ett stort hinder som förslagen inte kommer åt eller ens talar om. Här hittar du länken till SVT Rapport Söndag. Ca 4 minuter in i programmet hittar du ett reportage som är väldigt intressant. Det talar om bristen på byggbar mark. Trots att Sverige har en yta större än de flesta länderna i regionen, har vi brist på mark. Hindret heter regelverk kring riksintressen. Snart sagt allt är snart belagt med stämpeln ”riksintressen” vilket också blir ett problem för all etablering av nytt boende.

När hela upplägget är fel bör man ju kanske ändra på något. Kaplans recept är att ta till saker som ser ut som om han gör något för sin statsrådslön samt att inte vidta några åtgärder alls. Foto: Wikipedia Commons

Riksintresse definieras som mark- eller vattenområde som enligt miljöbalken måste skyddas mot permanent skada. Det är alltså miljöbalkens tredje och fjärde kapitel som styr och det är Boverket som har det övergripande ansvaret för sammanställningen av vad som är riksintressen. Ett antal förvaltningsmyndigheter t ex domstolar eller kommunala nämnder föreslår eller fäller dom att områden ska betraktas som riksintressen åt Boverket som sedan samlar ihop resultatet. Wikipedia kan berätta mer.

Problemet med dagens system är att till sist blir i stort sett allting ”riksintressen”. Grupper i samhället, naturintressen och andra grupper kan utöva stark påtryckning men få eller inga regler ger byggandet de muskler verksamheten behöver för att kunna få balans mot dessa intressen. Ibland är dessa krafter lobbyister eller grupper med intressen som måste skydda. De kan sätta press på systemet och många gånger få igenom sina krav. Här har byggandet lite eller inget att sätta emot i form av lagstiftning så man står sig slätt.

Återigen måste man läsa med urskiljning. Visst måste man ha hinder som ”riksintressen” och den modell som idag är i bruk men balansen mellan olika intressen är starkt på bevarande-sidan. Vill man göra något åt dagens situation måste man alltså titta på regelverket och komma med både ändringar och förtydliganden. Det bör dock göras med försiktighet så att det inte kantrar åt andra hållet istället, balansen är alltså viktig.

Gör man inte det lär vi sitta fast i samma situation som nu dvs inget kommer att byggas. Här har Kaplan inte ens andats något förslag som skulle kunna rätta till bristerna med dagens system. Kaplan missar därmed i många stycken målet. Han adresserar inte rätt frågor och kommer med lösningar som kan tillfredsställa fler än bara de som vill bevara eller hindra, han förlitar sig på lösningar som inte riktigt kommer åt problemen och i övrigt finns i stort ingenting som gör att processen underlättas.

Kaplan gör det som kostar minst röster dvs gör inget alls. Regeringen är redan tillräckligt kritiserad för att vilja undvika än mer kontroversiella förslag som marknadshyror. Sandslott är det enda han och andra bostadsministrar åstadkommer och så lär det fortsätta. Foto: By Something12356789 at the English language Wikipedia, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=21925736

Ytterligare ett problem är kommunernas planmonopol (SVD; Archive) som i stort sett används som ett kommunalt veto. Eftersom det är dyrt att bygga leder detta ibland till bisarra resultat. I Stockholmsregionen har det t ex lett till att kommuner numer har avsatt mer mark att bli naturreservat än de har avsatt mark för byggande. Anledningen till beteendet är att man genom att spela Svarte Petter mellan olika kommuner och själva sätta upp hinder, kan man skjuta över kostnaden på någon annan.

Mot detta har Mehmet Kaplan knappt mer att säga än ”Öh, Hrm, Jaså” och några andra väl valda fraser. Inga förslag hur man ska förbättra detta dåliga resultat eller de lagar som möjliggör haveriet. Genom att luckra upp planmonopolet och sätta upp hinder för hur det inte får användas hade han kunnat göra något åt det, nu väljer han istället att som vanligt sova på jobbet.

Till sist kommer hans egna myndighet Boverket med svidande kritik. Det var i rapports (SVT Play) 18-sändning som följande dråpslag kom mot Kaplans politik, scrolla till 4,20 i reportaget. För det första går inte dagens brist på bostäder att bygga bort. Det beror på regelverket som alltså sätter upp hinder. Regelverket har istället för en hjälp som skulle reglerat blivit ett hinder där folk till sist mer eller mindre står på gatan.

För att råda bot på detta kommer nästa dråpslag från Boverket eftersom frågan är känslig i Sverige. Inför marknadshyror säger man, om priserna ökar kommer rörligheten att öka eftersom folk vill söka sig till mindre boyta för att få ner den egna hyran. Det skulle alltså sätta igång flyttsnurran men det sker till ett pris som kraftigt höjda hyror. Med andra ord är jag själv kluven.

Tanken med marknadsanpassade hyror är bl a att göra det så dyrt för centralt läge, stor boyta osv att flyttlassen börjar rulla. Kontroversiellt men säkert hjälper det något, frågan är bara om människor kan svälja den beska medicinen systemet innebär. Foto: Wikimedia Commons

Också politiker och partier är kluvna. Det är inte populärt att föreslå något som i storstads-regionerna skulle kunna höja hyrorna med 15-20 procent över en natt. Det är inte heller en valvinnare att föreslå detta, det är snarare politiskt självmål att göra det. Det är med andra ord ett förslag som kanske fungerar, vad vet jag, men som kommer att leda till kraftigt höjda hyror och därför massivt missnöje bland folk. Låst läge alltså och ingen vågar nog ta i förslaget.

Inte minst regeringen lär ha rätt svårt att svälja en så besk medicin. Inte nog med att det vore ideologiskt självmord för en redan impopulär regering, man skulle ju med förslaget skrämma bort de få sympatisörerna man har kvar. Det skulle också strida mot den grundtanke som finns i deras politik. Både Miljöpartiet och Socialdemokraterna säger ju sig värna de svagaste, att de inte gör det är en annan sak.

Det vore alltså omöjligt för dem att föreslå något sådant och därmed är blockeringen total. Mehmet må tala om byggande men han har inte lagt ett enda förslag hittills som kan leda till att det faktiskt sätter fart. Istället låtsas han som om ingen ko finns på isen och tror att allt ska lösa sig eller åtminstone att folk ska vara korkade nog att inte fatta att han aldrig kommer att kunna lösa problemen med det nuvarande synsättet eller den nuvarande politiken.

Walk Over regeringen med andra ord och fagra ord blir just bara ord där planer och projekt lär omöjliggöras då ingen vill eller kan ändra lagar. En bättre balans och en mer modern syn hade kunnat ge möjlighet åt alla istället för få och det är där Kaplan missar grovt. Gör man det hjälper inga kartor i världen, har man tappat kompassriktningen så har man. Kaplan är helt enkelt bortkollrad i pannkakan och snart lär inte de bästa av förslag längre räcka för att länspumpa det sjunkande fartyget som landets bostadsbyggande utgör.

Systemet har mer eller mindre torpederat sig självt och ingen kommer ur den rävsaxen det innebär. Snart finns få eller inga lösningar ändå måste något hända. Foto: By Squibb – Own work, CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=685109

Löjesguiden nominerar idag Mehmet Kaplan (Mp) till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För din utmärkta och distinkta oförmåga att förstå mekanismen i problematiken nomineras du nu till priset. De ger på handen en bostadsminister som vare sig vill eller kan förstå hur han ska komma åt problemen. Bästa sättet att göra politiskt magplask är ju att intet göra något åt problemet ens när man har facit i hand. Det gör dig till en utmärkt pristagare.”

Statsministerns förakt för demokrati

Vår käre statsminister Stefan Löfven har vid en rad tillfällen visat ett totalt förakt för både Sverige (Aftonbladet; Archive-länk) och vår demokrati. Hela den långsamma krasch-landningen började nog redan när Stefan Löfven utsågs till statsminister. Han kunde stoltsera med en regering som representerade hela 38 % av väljarkåren och som hade stöd av Vänsterpartiet vilket gjorde att regeringen hade stöd av 43,7 % av valmanskåren.

Ändå utsågs (DN; Archive-länk) han och resultatet blev snart att han inte ens fick igenom sin första budget. Sveriges svagaste och nu också minst populära regering någonsin var utsedd. Minst populär ja, inte så konstigt trots allt med tanke på statsministerns alla klavertramp. Nu har han visat sig på styva linan igen och det är samma förakt (Aftonbladet; Archive-länk) nu som då. För när nu också Peter Hultqvist har fått en lägenhet på ett tveksamt sätt fnyser statsminister till svar och kallar det hela ”tjoller”.

Sveriges statsminister är verkligen ingen tungviktare inom politiken. Hans regering är den svagaste vi har sett i vår livstid men ändå går han kaxigt på om ”tjoller” och ”käbbel” så fort ytterligare en sosse har avslöjats med fingrarna i syltburken. Foto: Wikimedia Commons

I en demokrati ska det enligt vår författning råda transparens. Det innebär att oppositionen ska vara informerad om händelser genom olika utskott, att riksdagen har insyn i regeringens arbete och kan stoppa detta om man tycker något är tveksamt genom t ex konstitutionsutskottet eller fälla exempelvis ett lagförslag samt att myndigheter som lagrådet kan stoppa något som är emot konstitutionen. Den öppenheten gäller också andra som media vars uppgift är att ytterligare granska.

Några gånger på den senare tiden har just media faktiskt vaknat till liv lite och just granskat makten. Först var det Wallström som blev tilltufsad i den lägenhetsaffären hon var invecklad i. I samma veva granskades snusket i facket vilket har fått pågå alltför länge. Nu är det Hultqvists tur. Jag säger inget om Hultqvists skuld, om han är skyldig eller inte. Det får andra komma med en bedömning om. I vilket fall är ärendet under granskning vilket är illa nog eftersom det som sagt inte är första gången.

Att som statsministern gå ut och kalla denna granskning för ”tjoller” är däremot oerhört klantigt, för att inte kalla det ett förakt för demokratiska spelregler. Han försöker ju faktiskt att läxa upp medierepressentanter och lägga locket på i ytterligare en pinsam affär! Antingen är karln så hårt trängd att han tar till vilka medel som helst, eller också är han så maktfullkomlig att han faktiskt tror att han kan ro ett sånt här uttalande iland. Jag vet inte vilket det är om ens något, men oerhört är uttalandet likt förbannat!

Vi har alltså begåvats med en statsminister som anser att det är ”demokratiskt” att 43,7 % styr över de 56,3 % som inte röstade på honom, som tycker att varje granskning som hans regering får utstå är ”käbbel” och ”tjoller” och som tycker att nepotism (Bloggen Uvell Kommunikation AB) är normalt. Dubbelmoralen (Bloggen Fnordspotting) i statsministerns inställning är därmed total. Det är mer än hög tid att byta statsminister!

Alla demokratiska metoder är nu tillåtna för att få Löfven att avgå. Att skicka iväg honom ut i yttre rymden är dock att gå  för långt, men låt oss enas kring att han måste gå. Helst omedelbart! Foto: Wikimedia Commons

Löjesgudien nominerar idag Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är lite slående att just statsministern är den som hela tiden är den som står alla blamager. Det är än mer slående hur det anti-demokratiska allt mer börjar lysa igenom statsministerns alla uttalanden. Det gör honom till en fulländad kandidat till priset.”

Att missuppfatta en ideologi

Liberalism betyder ju ”frihet” och det är just det som man säger att ideologin står för. Jag skulle jättegärna vilja vara liberal om det inte vore för att liberala krafter i Sverige hela tiden missuppfattar ordet. Frihet blir i alltför mångas tolkning frihet för vissa men ofrihet för andra. Låt mig ta ett exempel från Liberalernas (fd Folkpartiet) mindre underbara värld när Maria Arnholm ska tala om feminism (Folkpartiet Upplands-Väsbys hemsida). Jag citerar:

”En fråga som ofta diskuteras är föräldraförsäkringens utformning. Många vill se en tydligare styrning och fler öronmärkta månader……..

Vi i Folkpartiet vill öronmärka ytterligare en månad i föräldraförsäkringen åt vardera föräldern. I dag tar kvinnor ut den stora majoriteten av alla föräldradagar, och det gör att det finns en statistisk diskriminering på arbetsmarknaden.”

Uppifrån kommande diktat om att man måste per förälder ta ut en viss mängd i föräldraförsäkringen. Hur kan statlig inblandning i den enskilda angelägenheten på minsta sätt kallas liberalt? Det här låter snarare som samma socialistiska mumbo-jumbo som vänsterpartiet svänger sig med, eller varför inte feministiskt initiativ! I citatet finns ju inte ens ett spårämne av liberala tankar.

Politiska beslut och förslag följer alltid samma mönster i Sverige. En politiker kör upp handen i röven på medborgaren som sedan lydigt ska dansa efter pipan. Till och med så kallade liberala tycks ha missuppfattat hela sin ideologi och anammar samma synsätt Foto: Wikimedia Commons

Men Liberalerna är inte ensamma om att omfamna Sovjetinspirerat tankegods. Också liberala tidningar som DN flirtar ju hej vilt med ganska ljusskygga idéer. Nu senast skrev
t ex Björn Wiman (DN; Archive-länk) en fullständigt obegriplig artikel i tidningen. I den ville han i tryckfrihetens namn sänka ribban för det fria ordet på sociala media som Facebook!!!!???? En mindre liberal och samtidigt mer vettlös tanke är nog svår att hitta!

Men det förment liberala åsido, hur kan man ens komma på en så befängd tanke? Senast man räknade 2015 hade Facebook 1,35 miljarder användare (PC För Alla). Det är ganska naturligt att bland alla dessa människor kan hitta både ”normala” och ”avvikande” människor. Här finns brottslingar, mobbare och idioter som vill övertyga dig om allt möjligt från religion till politik.

Men här finns också genuint vänliga och trevliga människor, faktum är att de flesta är just genuina och trevliga. Om man inte tycker det använder man funktionen ”ta bort som vän” som hittas på varje profil undre rubriken ”vänner”.

Skulle detta inte hjälpa anmäler man. Just Facebook har faktiskt en utredningsavdelning som tar hand om fall av kränkning. Ett av deras problem är lagstiftning i olika delar av världen och också inställningen hos olika människor i synen på näthat. Vad som är en kränkning och lagöverträdelse i Sverige, kan vara helt oreglerad i Saudiarabien t ex. Det här är ett problem därför att om en Saudier under de lagar som råder där, kränker någon här blir de juridiska spetsfundigheterna genast en stötesten.

Den kulturella synen är också viktig, vad som är en kränkning för en kan vara en harmlös sak för en annan. Kallar jag dig ”förbannade hund” skrattar du antagligen, säg samma sak till Saudiern och du ska få se på utbrott. Grundprincipen för dem är dock att känner en person sig kränkt utreder man eventuell överträdelse. Det har till och med hänt att folk har blivit avstängda permanent eller tillfälligt från Facebook så sanering finns redan.

De olika användarnas olika kulturella perspektiv är en svår fråga att knäcka för olika sociala media men grunden är att alla som känner sig kränkta ska kunna anmäla och få saken prövad. Det finns också en avstängningsknapp. Foto:By Norbert Aepli, Switzerland (User:Noebu) – Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6859266

Det är alltså upp till dig att sätta gränser, att avgöra vad som är tolerabelt och vad som inte är det. Hela tiden kan du om det inte är okej stänga av en person. Istället tycker Wiman alltså att Facebook ska ta tag i saken. Säg mig Björn, tror du att det är lätt att följa varje steg och uttalande 1,35 miljarder människor gör? Är det inte ganska typiskt för Sverige att allt ska komma uppifrån, att det alltid är någon annan som ska göra det som annars är så enkelt för den enskilde?

Björn Wimans artikel är en smärre katastrof på ett annat sätt också. Att en journalist sitter och mellan raderna antyder att vissa inskränkningar i det fria ordet är okej är så bortanför anmärkningsvärt att man häpnar. Skulle man gå in och kolla allt och alla skulle detta nämligen drabba fler oskyldiga än skyldiga. De flesta är nämligen inte skyldiga till sexuella trakasserier t ex. Att artikeln dessutom kommer samma år som vi firar vår tryckfrihets 250-års jubileum (Svenska Journalistförbundet; Archive-länk) är direkt smaklöst.

För betänker man hur många sidor det finns på nätet och hur många människor som faktiskt rör sig där är näthatarna som alla talar om få men högljudda. Ett enkelt knep att bli av med dem är att blockera och stänga av. Funktionerna finns och är lätta att använda så det är ingen ursäkt vare sig för Björn eller andra som hela tiden påpekar allt detta näthat. För övrigt fokuserar ju han och alla andra bara på vissas näthat men inte andras! Hur kan det komma sig Björn?

Till sist spårar hela artikeln ut i dels kopplingen till händelserna på Stockholms Central där flera huliganer gick till attack på Stockholms Central (Aftonbladet; Archive-länk) med näthat. Vad de två fenomenen har med varandra att göra återstår att förklara. Artikeln ger ingen som helst utom ett kryptiskt ”näthatet tar klivet ut på gatan”. Ingenstans försöker han dock göra det klart att samma personer som pucklade på migranterna också är de som hatar på nätet.

Björn Wiman är inte ensam, så många innan honom har gjort samma sak. Man skapar en koppling mellan två fenomen men man bryr sig inte ens om att bevisa att den finns, än mindre hur den ser ut. Det räcker bra med att påstå så finns den. Djupt oärligt DN! Foto:Wikimedia Commons

Här har vi dock ett rätt typiskt fenomen för den här typen av artiklar. Man gör kopplingar vare sig de finns eller inte! Man bryr sig inte heller om att ens försöka leda i bevis att ett sånt samband skulle finnas, det räcker så bra att man bara påstår så är det så! För här är både Björn och andra ute efter att skapa en poäng och då är alla tricks i boken tillåtna. Den som inte håller med heter snart Breivik i efternamn. Troligen är han eller hon också nät- hatare utan att ens själva veta om det, det räcker med att ha en avvikande åsikt.

Björn tar i sin emfas till ytterligare ett trick och det heter ”överdriften”. Om man beskriver något som Facebook som ett ”träsk av sexism, rasism och grova våldshot” har man nog silat myggen men svalt kamelerna. För sällan har väl någonting beskrivits mer fel än så. Jag har många gånger hamnat i hätska diskussioner, debatter med diametralt olika åsikter men aldrig mött, utsatts för eller använt mig av något av det han beskriver. Återigen finns ”stäng av-funktionen” och anmälan om detta ändå skulle ske.

Trots det vill inte Björn se. Han vill hellre koncentrera sig på det näthat som också finns på Facebook men ser samtidigt inte all den sunda diskussion som pågår. Återigen är det som om blindheten inför allt har ett syfte – att skapa en poäng för att kunna driva en tes och kanske också tysta opposition. Den tesen kan man bara misstänka vad den är, den sägs nämligen aldrig rent ut vilket är skickligt, men att sänka ribban för det tillåtna är inte så långsökt att tro. Det är i själva verket syftet med hela artikeln.

Jag ska försöka ge en alternativ förklaring till varför personer som Björn och många andra journalister i vårt land faktiskt vill inskränka en del människors rätt att uttrycka sin åsikt. Alla dessa personer tycker sig ha en så fin och fulländad syn på saker och ting så att när någon kommer och stör deras livsbalans genom att göra något så oerhört som att ifrågasätta deras syn och relevansen i denna, vill man genast täppa till truten på den personen. Deras ryggmärgsreflex är helt enkelt att vissa åsikter ska existera, andra inte.

Ibland undrar man om det inte vore bättre med en apa än dagens svenska journalister. Risken finns ju att de skulle kunna slås intellektuellt med aplängder när det gäller slutsatser i artiklar. Foto: By New York Zoological Society – Picture on Early Office Museum, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=53772

Är man feminist, vänster, godhetsapostel, för islam, antirasist, skänker pengar till tredje världen eller klappar hundar och bebisar på gatan är man kvalificerad. Är man avvikande på någon av de punkterna är man det inte. Och är man inte med så är man emot, det hela är väldig enkelt. Naturligtvis ges medlöparen möjligheten att tvåla till den ”orättfärdige”, är man däremot inte detta får man knappt uttala sig. Återigen extremt genomskinligt och förutsägbart.

Tidningar som DN lierar sig gärna med den här typen av åsikter av flera skäl. Pyser det över av ren ilska så genererar det i varje fall klick och det ger annonsintäkter. Den nya tiden och de föränderliga vindarna som viner kring tidningsbranschen har drabbat tidningar som DN hårt och något måste göras. Vad bättre än lite sensationsjournalistik? Men som vanligt fastnar skrattet i halsen, den här typen av debattörer menar ju det de skriver!

Än läskigare blir det när man betänker att allt detta sker med det goda minnet av att tidningen för länge sedan, särskilt sedan Peter Wolodarski tog över rollen som ansvarig utgivare, har förlorat sin Liberala kompass. Idag har den vridits många grader åt vänster och dessutom åt ett håll som inte heller ogärna ser inskränkningar i det fria ordet. Men som alla kanske vet är vägen till helvetet kantad av goda intentioner.

De två exemplen i inlägget visar istället ett tydligt tecken på att liberala idéer snarare används till något helt annat än det som det var tänkt. Det finns naturligtvis andra partier och andra exempel men i stort så är liberala idéer idag liktydiga med betydligt mer totalitära tankar än de frihetliga man säger sig omhulda. Vi firar visserligen 250-års jubileum för tryckfriheten men faktum är att den mår sämre än på länge.

Yttrandfrihet och tryckfrihet mår sämre än på länge men det man bryr sig mest om är att kunna sänka ribban än mer. Ett faktum som förenar allt från hederliga Stalinister till så kallade liberala krafter. Foto: Wikimedia Commons

Att det ibland handlar om liberala tankeströmningar som ställer sig bakom idéerna är illavarslande. Att det är DN som ofta står för dessa är symptomatiskt och ett tecken i tiden man knappt längre reagerar på. Låt DN vila i frid Wolodarski! Lär er också gärna vad liberalism betyder i praktiken, det är inte för mycket begärt trots allt…..eller?

Som ett litet ps och en artikel som först framkallar ett skratt för att sen fastna i halsen kan man säga att liberala krafter i Sverige nu har bevisat det. Liberalernas ungdomsförbund LUF:s Stockholmsavdelning har under helgen som gick kommit fram till de mycket bisarra besluten att föreslå en legalisering av incest och nekrofili (Aftonbladet; Archive-länk). Kanske är rent av liberala tankar i Folkpartiets variant bara ett annat uttryck för galenskap?

Löjesguiden nominerar idag DN, dess högsta ledning och Björn Wiman till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med påhittade kopplingar mellan fenomen, förment liberala åsikter och en dold agenda av inskränkthet har DN och dess gärning drivit det fria ordet mot en slags medial istid. Få gånger har så många gjort så mycket för att fullständigt inskränka just yttrandefriheten. Att det sker under falska förespeglingar dubblerar er värdighet när ni nu som formfulländade kandidater har blivit nominerade.”

Men det skulle ju bli tillväxt

Ibland är vissa människor för korkade för sitt eget bästa, dock inte ni läsare. Jag tänker nog snarare på alla dem som dansade och sjöng om öppna hjärtan och att alla skulle hit den där dagen på Medborgarplatsen för ett år sedan. Då hette det ju att med en i det närmaste fri invandring skulle det bli tillväxt (DN;Archive-länk) i all oändlighet. För att skänka artikeln lite trovärdighet citerades två nationalekonomer – Andreas Hatzigeorgiou och Magnus Lodefalk – som ställde sig bakom tesen.

Om mottagaren ändå inte förstår sambanden eller vad som sägs kan man ställa upp vad som helst och påstå att det betyder vad som helst. Godhetsrörelsen påstod vi skulle få tillväxt, men vi fick utgifter. Foto: Wikimedia Commons

Problemet är väl att de är inte de enda nationalekonomerna i världen och de är definitivt inte oemotsagda. Tino Sanandaji är också han nationalekonom och han påstår det rakt motsatta i sin forskning som du hittar via länken här under. På sin blogg dit länken leder, menar han att inget sånt samband kan ses. Det hela är alltså enligt Sanandaji en enda stor bluff.

http://www.tino.us/2015/01/invandrare-byggde-inte-sverige/

Två utredningar, två slutsatser! Vem är det då som har rätt och vem har fel? Jag satsar mina pengar på att Tino avlöper med segern eftersom det finns material som stärker hans bild som inte har med hans egna forskning att göra. SCB lät göra en kartläggning av hur många invandrare som upp till tolv år efter ankomst fortfarande var arbetslösa, du hittar länken här under till materialet. Bläddra fram till sidorna 43/44 så hittar du uppgifterna.

Klicka för att komma åt LE0105_2014A01_BR_BE57BR1401.pdf

Den var en rätt nedslående läsning. Av de nyanlända kvinnorna stod från början 80 % av dem utan jobb. Motsvarande siffra för kvinnor som flyttat hit från ett annat EU-land eller övriga Norden var 40 %. Efter tolv år var fortfarande 40 % av kvinnorna arbetslösa, motsvarande för EU-medborgare och Nordiska medborgare var 20 %.

Sveriges historia av arbetslöshetsbekämpning är rätt mörk, vi hade lika gärna kunnat låsa in de nyanlända och kastat bort nyckeln. Med de nya insatserna skapas visserligen jobb, men frågan är om det är meningsfulla sådana. Att hitta på jobb är bättre än arbetslöshet men är det meningsfulla jobb? Foto: Wikimedia Commons

För de nyanlända männen såg siffran nästan lika illa ut. 70 % var från början arbetslösa för att efter tolv år landa på 35 %. En jämförelse med män från EU eller norden visade att de hade en arbetslöshet som från början låg på 30 % och som efter tolv år hade sjunkit till 20 %. För både män och kvinnor, både inom-Europeiska och utom-Europeiska personer ligger alltså arbetslösheten mycket högt med tanke på att riksgenomsnittet för 2015
sammantaget låg på 6,7 %.

Sifferexcerciser är en sak men faktum är att bakom varje siffra ligger en mänsklig tragedi. Andra undersökningar visar att få eller inga andra saker är mer nedbrytande för en människa än att vara arbetslös. Om man dessutom lägger till att kostnaden för samhället i form av bidrag naturligtvis ökar så blir det en dubbel tragedi. Om man till sist tänker på att arbetslöshet för vissa leder till för tidig död (SVD; Archive-länk) bör man nog klia sig lite lätt i huvudet.

Allt detta har alltså godhetsrörelsen alltså helt och hållet missat, kanske inte ens diskuterat. Man har bara dansat och sjungit och ett tu tre så står vi där med problem upp till halsen, men ingen som vill ta ansvar för det hela. Inte minst regeringen vill nog slippa se sig själva i spegeln eftersom de var djupt insyltad den dagen på Medborgarplatsen. Tur då att de åtminstone har mage att tilldela de nyanlända praktikantplatser (DN; Archive-länk). Inte för att det kommer att ge mer än tillfällig effekt men någonting är ju bättre än ingenting.

Det är just vid bidragen som skon klämmer extra mycket. Enligt Laura Hartman – Analyschef på Försäkringskassan – förväntas ökningen av bidragen (SVD; Archive-länk)  bli kraftig de närmaste åren. En situation som kommer att sätta än mer press på välfärds-systemet med andra ord, ett system som allt fler nu börjar ifrågasätta eftersom vi betalar men upplever att vi får allt mindre del av välfärdskakan. Hålen börjar helt enkelt redan nu bli så uppenbara att systemet ifrågasätts.

Nu sätter de inblandade än mer press på välfärdssystemet som redan på sina håll är ifrågasatt. Det kanske inte kommer att leda till en kollaps, men det kommer definitivt bli många år av utmaningar där självklarheter inte längre är så på förhand givna Foto: By Constantin Meunier – Photo by Szilas in the Meunier Museum, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=9793439

Nej det är inte personalens fel när välfärden havererar. Istället är det i vanlig ordning politikerna som har skurit ner, sparat och sett till att underbemanningen är total. När vi kan läsa om hur hemsjukvård och hemtjänst glömmer patienter (LT; Archive-länk) blir vi naturligtvis upprörda, men det borde vara mot politikerna och godhetsrörelsen vår ilska riktades. De ligger nämligen bakom stagnationen, inte personalen inom vården. För det är ju så det går när beräkningarna slår helt fel.

Det skulle ju alltså bli tillväxt, nu visar det sig att det blir galopperande kostnadsökningar istället. Tyvärr kan dåliga siffror bli ännu sämre och så också framtidsprognoser. Utan att bli alltför pessimistisk är det inte bara arbetslöshets- och bidragssiffror som pekar åt fel håll, också pensionssystemet börjar nu enligt prognoser och redan nu tillgängliga siffror peka åt fel håll. Redan idag lever 225 000 pensionärer (Aftonbladet; Archive-länk) under EU:s fattigdomsgräns.

Prognosen för framtiden ser än sämre ut, 2048 beräknas den genomsnittlige pensionären i Sverige endast ha 48 % av sin slutlön att leva på. En siffra som innefattar tjänste-pensionen och som kommer att placera oss näst sist inom EU om inget görs. Regeringar kan i en sån situation göra en sak av tre. Man kan strunta i att göra någonting. Det kan i det korta loppet dölja det egna misslyckandet och möjligen ge en ny mandatperiod men det löser definitivt inte problemen. Att stoppa huvudet i sanden brukar inte göra det..

De kan slå på alla bromsar för att stoppa utflödet av pengar. Det har regeringar redan gjort då den så kallade ”bromsen” som aldrig var tänkt att användas trots det har slagit till 2010, 2011 och 2014. Inte så populärt hos väljarna kanske för det innebär ju sämre för dem som är pensionärer idag.

Långsamt håller filmens fantasivärld på att bli verklighet. Inom en snar framtid kan Sverige vara ”No Country for Old People” vilket EU:s rapport visar. Det skulle återigen bli tillväxt men det blev visst stagnation Foto: Wikimedia Commons från filmen ”No Country For Old Men”

Det här var ju ett faktum som Fredrik Reinfeldt fick känna på när det hette att han dels beskattade pensionärer högre, vilket var en retorisk konstruktion eftersom det var tvärtom så att förvärvsarbetande i landet var överbeskattade innan jobbskatteavdraget. Det andra var just att pensionerna stod flera år stilla. Sammantaget innebar detta pensionärsuppror och sämre opinionssiffror bland just pensionärer.

Man kan till sist sjösätta ett helt nytt system men problemet är att svensk tradition påbjuder breda lösningar i såna frågor vilket innebär att oppositionen brukar vara med i en sån. I dagens parlamentariska läge är det nog mindre troligt att regeringen vill bjuda in oppositionen.

En inbjudan skulle ju kunna leda till att man ”skänker bort” segern i nästa val därför att alliansen i såna fall framstår som ”ansvarstagande” och ”dom som tar initiativet” i värsta fall. Oppositionen  vill inte göra upp av samma skäl, överenskommelsen kan gynna regeringen och stärka denna. Därför spelar man hellre Svarte Petter med varann, särskilt i frågor som av tradition brukar göras upp i samförstånd dvs är blocköverskridande.

Tillbaka på ruta ett alltså. Ska man gissa så lär väl inget hända eller som det så fint heter på svenska ”vi tillsätter en utredning som blir klar om fem till åtta år” för att undvika att hantera den heta potatisen. Vi får se om Löfven har något politiskt mod kvar över huvud taget. Något jag personligen tvivlar på eftersom hans kännemärke hittills har varit att vara frånvarande, inte ta beslut eller att fatta fel beslut som leder till helt galna konsekvenser.

Bästa sättet i Sverige att begrava en besvärlig fråga är att slänga in den i en utredning som tar evigheter. Framtidens pensioner är säkert en sån fråga som ingen, vare sig opposition eller regering, vill ta i. Återstår att se om det blir någon konkret åtgärd med andra ord. Foto: Freepik

Låt oss istället sammanfatta. Godhetsrörelsen har alltså sett till att få hit dessa människor, utan att kunna ge dem hoppet om ett jobb om man får tro statistiken, utan att kunna för- sörja sig utom genom bidrag och som grädde på moset underminerat pensionssystemet. Nödtorftigt försöker nu de politiker som då stod bakom allt nu att lappa sitt fuskbygge med hjälp av påhittade jobb som ibland inte ens skulle existerat om inte insatsen fanns från regeringen.

Sammantaget ska detta leda till tillväxt och mer välfärd när det i själva verket leder till mer bidrag och mindre i fickan för alla. Ett faktum som kommer att gälla från den dagen du kliver ut på arbetsmarknaden till dess du har dragit igen locket på träfracken. Skatteintäkterna kommer därmed att sjunka och till sist kommer också välfärden att påverkas negativt. Skola och omsorg börjar gå kräftgång och så är också barnen och de äldre snart drabbade. Jag har hört mycket in mina dagar men detta tar nog priset.

Det finns ytterligare en rad faktorer som jag inte har tagit upp i denna artikel som att utbildningsnivån ligger långt under den som getts föreställning om t ex. Också det kommer att inverka på hur framtiden kommer att se ut. Jag vet dock ett än bättre sätt  att säkra framtiden. Byt regering omedelbart, den nuvarande är livsfarlig för all form av tillväxt, välfärd och balans i samhället!

Om inte problemen tas på allvar är det mer än tid att ge regeringen rött kort. Problemen kan ju som bekant tillskrivas regeringens politik och framför allt två partier som har försatt oss i situationen som har lett till situationen Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen är som följer: ”Regeringen får indikation på indikation på att allt inte går åt rätt håll, ändå låtsas man att det gör det. Man drar sig inte ens för att helt öppet sopa sina egna problem under mattan med hjälp av nya fina bidragsmiljarder till tjänster som normalt inte skulle ha funnits om det inte vore för Sovjetinspirerade order uppifrån. Det som inte ledde till den så hett eftertraktade tillväxten ska nu åtminstone se ut som det. Ni är mer än värdiga kandidater.”

Att slå ett slag för saken

Jag gillar inte våld, våldsanvändning kan möjligen möjligen vara den sista vägen ut alltså det som kallas självförsvar. Att slå först och fråga sen är något av det mest avskyvärda en människa kan göra. Jag är till och med så pass avogt inställd i min syn på våld att inte ens självförsvar får användas hur som helst var som helst eller av vem som helst. Den måste vara befogad av t ex anfall mot ett land och den måste vara kontrollerad på ett sånt sätt att bara vissa har våldsmonopol t ex militären.

För hur skulle det annars se ut? Någon kommer in på krogen, någon säger något som missuppfattas och när den andre klipper till är utvägen att ”jag tyckte jag kände mig hotad och kränkt”. Ett sånt samhälle vill ingen ha men det är vad vi kan få om den rödgröna röran fortsätter som nu. I Göteborg sätter nu nämligen F!, Mp, V och S tillsammans igång ett projekt i stadsdelen Västra Hisingen där skolflickor i årskurs åtta och nio ska få lära sig feministiskt självförsvar (GT; Archive-länk) på skoltid.

Jag säger ingenting om det är smörgåsen eller ölen som är det goda eftersom vi har ett kluvet förhållande till alkohol i vårt land. Men att inta för många av den ena bör du se upp med. Det kan bli farligt i framtiden, i varje fall om du bor i Göteborg! Foto: By Jon Sullivan – http://pdphoto.org/PictureDetail.php?mat=pdef&pg=6122, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=108358

Killarna ska på samma tid få lära sig normkritiskt tänkande (surprise!) och hur man behandlar flickor. Det kan ju på pappret låta bra utom när det gäller en sak. Jag har tränat en hel del kampsport i mitt liv och det är det som ”feministiskt självförsvar” bygger på. Jag har tränat bara för försvar och motion, inte för att ge folk på käften. Under de här åren har jag sett en och annan idiot som utan distans till det dom behärskar, kan gå in och i princip dänga skiten ur folk därför att de kan.

Självförsvar bygger alltså på helt andra principer, man måste bli anfallen först och försvaret ska enbart användas för att värja sig. Den som tror att ”lite stryk har väl ingen dött av” eller rent av tänker ”Fan vad gött att få ge lite däng” är med andra ord rätt illa ute, i varje fall i mina ögon. Utan den etiska riktlinjen eller vetskapen om vilken person man sätter ett vapen som ”självförsvar” i händerna på, kommer ofelbart tråkiga saker att hända.

Tänk dig själv. Du går hem efter en tämligen blöt kväll på krogen. Från en annan gata kommer en ung kvinna ut framför dig. Hon börjar gå framför dig och du ligger nu kanske sju åtta meter bakom. Du börjar märka hur hon slänger blickar över axeln men du har inget ont i sinnet så du fortsätter. Plötsligt smäller det och innan du vet ordet av ligger du på gatan. Frågan är då vems felet är? Är det du som kan tolkas som en stalker? Är det hennes som drar förhastade slutsatser?

För en normalt funtad människa är det hela klappat och klart, självklart ska hon in för misshandel. Problemet är bara att de vi har att göra med har en helt annan logik än din.Låt oss titta på händelsen och hur det skulle kunna se ut i en svensk domstol när man resonerar kring begreppet ”skuld”:

Gatuvåldet mot män kan äntligen komma att öka från att ha varit en majoritet till att bli en förkrossande majoritet med det rödgröna haveriets politik. Skönt då att veta att våra det kommer att belasta domstolarna än mer och få än mer bisarra konsekvenser vid dom Foto: By http://wellcomeimages.org/indexplus/obf_images/8e/43/052b555c0aed395e3a498795492e.jpgGallery: http://wellcomeimages.org/indexplus/image/V0010961.html, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=36458933

Hon kände sig hotad – då har hon automatiskt rätt att värna sig även om det innebär att någon åker i gatan. Så länge ingen skadas eller lider skada ligger det inom den tolererbara gränsen. Kvinnor är alltid underordnade män – Hon kan aldrig utgöra ett hot, det kan däremot du eller jag. Det räcker så bra att man är man så är man det per automatik. Hon uppfattade situationen utifrån sitt sätt att tänka, sitt sätt att se på verkligheten och agerade utifrån det – Solklart frikännande!

Hela idén är alltså rent oetisk. För det första inympas från barnsben synen att ”kvinnor har all anledning att känna sig rädda” när det i själva verket är ovanligt att just kvinnor anfalls oprovocerat på gatan. Våld mot kvinnor utövas i hemmets lugna vrå av en partner, eller före detta partner som har missbruksproblem i en eller annan form. Samma män återkommer igen och igen, däremot är den ”vanlige” mannen just bara en vanlig man som vare sig misshandlar, stalkar eller våldtar. Långt ifrån alla män är nämligen djur.

Utifrån tanken ”rädsla” ska man sen ge en grupp rätten till självförsvar. Detta utan möjligheten till kontroll över hur våldet används utan snarare släppa detta till förmånen för ett subjektivt synsätt som ”hon kände sig hotad”. Tyvärr är ”att känna” och ”att vara” två väsensskilda saker och här kan det alltså gå riktig snett. Utan att ens ha sanktions-möjligheten som straff blir det rent av omöjligt.

Den gnagande misstanken är ju att ”rädsla” nu ska få sanktionera våld från en men inte en annan part när det kommer till påföljd. För vem dömer någon om man åberopar att ”jag missuppfattade hela situationen” eller ”Det kunde ju ha varit en våldsbenägen man”? Att socialdemokratin går med på detta är bara ytterligare ett tecken på hur långt det interna sönderfallet har nått. Det stinker helt enkelt och oansvarigheten har nu nått en helt ny nivå!

Ostar är kända för att kunna stinka, här en ”Stinking Bishop”. Nu får vi vänja oss vid att också det rödgröna haveriet stinker minst lika mycket. I och med beslutet har man nu tagit steget in på en farligare väg för framtiden. Foto: By http://wellcomeimages.org/indexplus/obf_images/8e/43/052b555c0aed395e3a498795492e.jpgGallery: http://wellcomeimages.org/indexplus/image/V0010961.html, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=36458933

Löjesguiden nominerar idag det rödgröna haveriet i Göteborgs kommunfullmäktige till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har på ett påtagligt sätt visat att ni inte bara har förlorat all moralisk kompass utan också numer med ljus och lykta söker er fram genom en halvmörk eller nattsvart värld. Det gör er till formidabla kandidater till priset”.

Och skrattet fastnade halvvägs

Dagens ämne går att skratta rätt gott åt. Det går till och med att skratta hånfullt åt det, så där som när man pekar finger och elakt skrattar åt ett allmänt elände. Faktum är dock att skrattet fastnar halvvägs upp och det hela blir istället tragikomiskt på ett sätt som sällan har skådats förut. För inte ens i Sverige borde det som nu har inträffat vara möjligt. Vad jag tänker på? Alfons Åberg-gate förstås!

Den huvudmisstänkte ses här umgås med en robotliknande figur på Arlanda Flygplats utanför Stockholm. Troligen kommer väl rotorbladen på roboten komma väl till pass vid en flyktsituation, man kan aldrig lita på nidingar som Alfons Foto: Wikimedia Commons

Det började med en film på en förskola i Malmö. En av favoriterna heter Alfons Åberg och därför visades filmen ”Alfons – Kalas” som innehåller scener från ”Alfons och odjuret”. Den innehåller en del ”läskiga detaljer” som odjur under sängen. Det läskiga odjuret visar sig eftersom Alfons har varit lite dum och slagit en skolkompis och nu visar sig odjuret som en symbol för hans dåliga samvete.

Visningen borde uppenbarligen aldrig ha skett för strax efter gjorde en av föräldrarna en anmälan (GT; Archie-länk) till skolinspektionen och snart hade Malmös skolförvaltning stoppat all visning av filmen. Anledningen till anmälan var att ett av barnen som följd hade fått ”ohyggliga mardrömmar”. Barnet vågade inte sova i sin egna säng och en vecka efter visningen hade det fortfarande inte återhämtat sig. De upprörda föräldrarna hade därmed fått nog och upprättat en anmälan.

Ja, skratta ni, det är ni inte ensamma om! Jag har själv skakat i rena konvulsioner över ”nyheten” och känt ett löjets skimmer vila över historien. Till sist fastnade dock skrattet och jag kom att tänka på helt andra saker än själva händelsen. Drömmar är både ologiska och irrationella, ibland rent av surrealistiska. Vad som är verklighet och fantasi är svårt att skilja åt så barnets mardrömmar kan inte bara per automatik kopplas till filmen. Det är som att säga ”det är en bil” när det finns både Toyota, Volvo, Mercedes och alla andra att välja på.

Men det är nu som skrattet lite grann fastnar. Inte för att föräldrarna curlar sin unge eller överbeskyddar den så till den milda grad att den inte kommer att klara livet längre fram. Det är något de får lov att göra om de vill även om det är synd om barnet. Nej, jag tänker på det offentliga och politiken som vanligt. Skolinspektionen har nog viktigare frågor att behandla än sängvätande ungar. Fortsatt kris för skolan (skolvärlden) borde väl t ex vara prioriterat även om det inte är det för landets skolminister Gustav Fridolin (Mp).

Visst kan man lockas att skratta åt hela händelsen, jag har själv gjort det. Men trots det är skrattet inte den enda reaktionen som fallet frambringar. Att uppta värdefull tid åt struntsaker på medborgarnas bekostnad är inte särskilt roligt Foto: By Hans von Aachen – http://www.hans-von-aachen.com : Home : Info : Pic, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12430815

En skolminister som ansvarig för skolan som är mer intresserad av politisk styrning än att rätta till problemen är de facto inte en skolminister utan en propagandaminister (Dagens Samhälle; Archive-länk). Skolinspektionen är ett slags lackmuspapper på den senaste politiska styrningen och gör det en myndighet ska göra mot medborgaren och det som politikerna menar att de ska prioritera. Resultatet ser vi här, curling är viktigare än de faktiska problemen.

Malmö kommuns agerande är också rätt intressant. Att som dom reagera med moralpanik och som i det aktuella fallet slå till mot en värnlös figur som Alfons Åberg är i det närmaste patetiskt. Är det den här typen av agerande en redan hårt prövad befolkning betalar sin kommunalskatt för? En stad med nästan dubbelt så hög arbetslöshet (Ekonomifakta) som övriga landet har nog andra bekymmer som bör adresseras än att låta byråkraterna straffa en sagofigur. Borde inte resurserna läggas på det istället för att mobba stackars Alfons?

Det värsta i hela historien är dock i mitt tycke följande. Vi talar dagligen om hur stora bristerna i dagens samhälle är. Det saknas 10 000 poliser (Dagens Juridik; Archive-länk), vi riskerar att få personalbrist (SCB) inom vården och så vidare. Samtidigt finns inte personerna med rätt utbildning för att möta de nya utmaningarna. Det borde alltså utbildas som aldrig förr, en åtgärd som kostar mycket och kräver stora insatser.

Istället för att vidta alla de åtgärder som behövs ser vi avarter som att utreda om en sagopojke kan vara en hälsorisk för förskolebarn eller inte och resurser som är liktydigt med pengar förslösas istället. Där vi borde ha kraftfulla insatser försvagas alltså den ambitionen av kostnader för icke-frågor som denna. Borde inte såna här händelser bli en väckarklocka för att göra saker bättre istället för att slösa tid och pengar på ren rappakalja?

Definition på Rappakalja: När stupiditeten tillåts upphöjas till kommunala utredningar och beslut vilket kostar pengar som kunde lagts på bättre saker. Skyldig: Malmös politiska ledning Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag den rödgröna röran i Malmö kommun till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni visar med övertydlighet vad som är galet inom svensk vänster av idag. Icke-frågor upphöjs till nationellt intresse, men de riktigt brännande står åter utan svaren. Det gör er till urstarka kandidater till priset.”

Polis polis potatismos

I en tidig Beck-film med Peter Haber som Martin Beck finns det en scen där två poliser konfronteras med att de har ljugit om en händelse. Skälet är att det har inkommit en rapport från en upprörd pappa vars son har sagt ”polis polis potatismos” där konstaplarna har gått till handling över ofoget. Polismännen som säger sig ha varit på en plats kan genom rapporten placeras på ett helt annat ställe.

På samma sätt som i filmen är något fel i den svenska polisen men i så mycket större skala. Detta är inte de enskilda polisernas, utan politikernas och deras lednings fel. För under en rad år, ja till och med decennier är det en organisation som fått utstå många nedskärningar, försämrad utbildning, ständiga omorganisationer och politisk inblandning genom en chef som inte bara är partitrogen utan också oduglig i sin roll och uppgift.

Polisledningen och regeringen vill att polisen framstår som Robocop. I själva verket är den underfinansierad, dåligt utbildad, underbemannad och överbelastad. Den har dessutom utsatts för en misslyckad omorganisation få eller inga har förtroende för. Allt därför att både röda och blå politiker har lagt sig i och dessutom inte skjutit till resurserna Foto: Wikipedia

Att de stackars verkliga poliserna i får brottas med allehanda obehagliga situationer har blivit mer än klart då fordon har förstörts (GT; Archive-länk) vid utryckning. Fast det är nog värre ställt ändå vilket i vanlig ordning mörkas av  både polisledning och politiker. Det är ju skönt för socialdemokraterna att kunna ha en partitrogen chef för polisen som säger det de vill han ska säga, som agerar politiskt då han är tjänsteman och som kan förtiga fakta för medborgaren.

Det demokratiska samhället har två verktyg för att värna denna och staten, polis och militär. Som komplement till polisen finns övriga rättsvårdande myndigheter som åklagarämbetet och domstolarna med domstolsverket i toppen. Det är dom som ska avskräcka, hindra, straffa och få den som kanske hyser andra tankar på andra banor. Den grundprincipen håller långsamt på att urholkas i Sverige och förklaringen är enkel, statsmakten har i vanlig ordning misskött både militär och polis.

Om vi bara tittar på polisen och utgår från hur många poliser det finns per capita i andra jämförbara länder inom EU, borde Sverige ha 30 000 (Dagens Juridik; Archive-länk) men vi har i själva verket 20 000. Det inte bara är för lite poliser, dessa ska i det ansträngda läget landet befinner sig i också vara behjälpliga i fler fall. Är det undra på att dessa går på knäna (SVD; Archive-länk)? Troligtvis inte och fortsätter det så här går också de mot ett haveri.

I arbetsbelastningen och ökningen av denna i kölvattnet på migrationen hittar vi ständiga utryckningar för att stävja bråk (GP; Archive-länk) på flyktingförläggningar. En typ av problem som hittills alltså har mångdubblats. En annan typ av problem som var långt ifrån lika vanlig för ett, ett och ett halvt år sedan nämligen etniska konflikter som följt med från det gamla landet. Sammandrabbningar (Aftonbladet; Archive-länk) mellan olika folkgrupper i samband med demonstrationer har blivit vanligare och det har krävt mer resurser.

Regelrätta gatukravaller har än så länge bara inträffat några gånger i landet men med utvecklingen är det bara en tidsfråga innan nästa incident är här. Det blir inte bättre av att polisen har fått nedskurna resurser i decennier Foto: By YeahCuz – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=46051105

Vi har alltså fått etniska konflikter också här trots att allt skulle bli så bra när Löfven och co. sjöng och dansade på Medborgarplatsen (Expressen; Archive-länk). Vi skulle ju få en sån enorm tillväxt (DN; Archive-länk), istället har vi hittills bara sett kaos och nedmontering. Det finns alltså flera skäl för de som befann sig på skammens torg för ett år sedan att skämmas ordentligt, men det finns en miljon fler skäl att omedelbart byta regering.

För vad vidtar regeringen för motåtgärder då? I vanlig ordning inte många, de skänker lånade pengar till kommunerna med så lågt ställda krav på hur de ska användas att de går till sporthallar (SVD; Archive-länk) och att betala pensionsskulder. Pengarna går till saker vi visserligen behöver, men de används delvis på ett felaktigt sätt. Där det verkligen skulle behövas rejäla tillskott sker däremot ingenting. Det är vår regering i ett nötskal.

Först överbelastar alltså regeringen hela Sverige för att göra Miljöpartiet till viljes. När migrationen nått sin kulmen lånar man pengar för att betala för kommunernas merkostnad men glömmer kraven på utbetalningen så att dessa hamnar fel. Krav om extra resurser (Centerpartiets hemsida) till just polisen har kommit men hittills för döva öron. Man ställer alltså till det men kan inte fixa vad man har åstadkommit!

Samtidigt som detta drama inträffar, sker ett annat i helt annorlunda miljöer. För i dagens Sverige har den myndighet som är satta att upprätthålla lag och ordning tappat greppet över områden (SVD; Archive-länk) där utanförskapet har cementerats. Det här är naturligtvis inte polisens fel utan de regeringar som har nermonterat och sparat så till den milda grad att de nu inte längre förmår att agera så som det var tänkt. Den skulden faller både socialdemokratiska och borgerliga regeringar.

Nyligen gick den Brittiske skådespelaren Alan Rickman bort känd från bl a Harry Potter-filmerna. Dan Eliasson och regeringen är visserligen inte i hans klass men fullt värdiga dramatiker när de nu låtsas som om allt fungerar Foto: By Marie-Lan Nguyen – Own work, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12766056

Det borgerliga bidraget till nedmonteringen består i att man sedan 2012 har sett till att sänka kraven i polisens utbildning (SVT) där risken finns att man får fel underlag med sämre resultat som följd och i intagningskraven till utbildningen. Reformen har sett till att dagens nya polismän och kvinnor har fått sämre grundförutsättningar för att klara problemen då också praktiken har minskats.

Den socialdemokratiska består i att man konsekvent sedan många år har förvägrat polisen större ekonomiska resurser trots flera larmrapporter. Man har inte skjutit till pengarna och istället satsat dessa på andra saker när polisen borde vara högprioriterad. Partiet har också gjort polisen till en politisk scen i och med att man har utsett Dan Eliasson – partitrogen sosse – till chef för organisationen med ett resultat som jag har bloggat om tidigare, länk här under.

När moralen är kaputt

Visst har Dan Eliasson framfört kravet (Dagens Juridik; Archive-länk) på mer pengar till polisen så man bland annat kan anställa fler för att möta hoten, men hittills har regeringens svar varit tystnadens. Kanske lite talande när man från deras sida som sagt är väldigt benägna att hellre skapa problem än att lösa dessa.

Dessutom får man komma ihåg vilket framgår av artikeln i Dagens Juridik, att siffran som nämnts 2 miljarder extra räcker till 2500 man. Det är ca 10 000 för lite så det är ju en bråkdel av de som behövs. Bättre några än inga men Dan Eliasson tycks inte förstå hur verkligheten ser ut. Även om han gjorde det får man också komma ihåg att började man utbilda de som saknas idag, skulle dessa inte vara klara förrän om ca tre år.

Ska man sammanfatta mardrömmen regeringen och deras åtgärder kan man alltså säga att de har mött en situation med en total apati, ja kanske till och med med öppna armar där alla ska hit. När de väl är här upptäcker man att man inte har resurserna och att polisen saknar tiden och manskapet. Man ger då i uppdrag åt Dan Eliasson att göra allt för att dölja hur illa det är ställt men man skjuter inte till de extra pengar de så väl behöver.

De har inte presenterat förslag om förbättrad utbildning, mer pengar till fler poliser eller sett till att få till en bättre organisation. Istället fortsätter vi att ha Europas sämsta polisbemanning per capita trots världens högsta skatt. För att göra saker och ting än värre genomlider Dan Eliasson en förtroendekris (GT; Archive-länk) inom de egna leden där röster om avgång har rests. Detta beror på en frustration hos enskilda polismän som upplever att de hindras från att göra sitt jobb till rimliga villkor.

Kritiken beror i grunden på den omorganisation (DN; Archive-länk) som de genomgått och som har blivit väldigt impopulär som enkäten visar i reportaget. I stort sett har inga polismän längre förtroende för vare sig omorganisation eller ledning. Noll procent svarade att man tyckte polisen hade blivit bättre och mer effektiv!

Om inte regeringen och Dan Eliasson förskräcks över det som händer ute på fältet borde missnöjet inom polisens organisation väcka rent chockartade reaktioner. För reagerar de inte nu lär de aldrig göra det Foto: By Popular Publications – Scanned cover of pulp magazine, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7457223

Enskilda polismän känner sig också främmande inför ledningens nya policy om att dölja brott begångna av nyanlända bakom den särskilda poliskoden 291 (SVD; unvis.it) och dölja dessa för både media och allmänhet. Det jäser alltså också internt vilket ytterligare spär på en redan hopplös uppgift. Det är i det här läget nödvändigt att Dan Eliasson tar konsekvenserna av alla misslyckanden och avgår. Samma öde borde regeringen möta, ju snabbare desto bättre.

Löjesguiden nominerar idag regeringen och Dan Eliasson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Måttstocken på ett misslyckande är naturligtvis subjektiv och helt avhängig av ens åsikter i övrigt. I ert fall är det dock övertydligt. I det aktuella fallet är det så övertydligt att budskapet står som en eldskrift över himlavalvet i vårt land. Misslyckanden borde leda till konsekvenser både på ett politiskt och ett ledarskapsmässigt plan. Men eftersom Socialdemokratin är staten lär det inte hända. Det gör båda parter till fulländade kandidater.”

Jag är så glad att jag är svensk

Av och med Birgitta Andersson, en av landets bästa kvinnliga komiker. Och visst kan man hålla med henne, man är glad att vara svensk. För ingen annanstans blir människor blåsta på konfekten i högre omfattning och aldrig blir medborgare så genomlurade som här.Tänk så glada vi ska vara över att vara svenskar. Här luras vi av Socialdemokraterna att rösta på dem och sen använder de våra pengar till att pytsa ut på kommuner som tacksamt gör allt de inte skulle ha gjort med pengarna därför att styrningen är bristfällig eller inte ens existerar Foto: Tradera

Medborgaren inbillar vill nog gärna tro att pengarna vi betalar i skatt alltid hamnar i rätt fickor. I själva verket är den tesen extremt ifrågasättbar. Ett nytt spännande exempel på det har nämligen dykt upp efter det att en av landets sista granskande tidningar – SVD – har börjat djupdyka i kloakerna efter de statliga skattepengar som går ut extra till kommunerna för att täcka kostnaderna för migrationen.

För vad sägs om följande exempel? Förra året sköt regeringen till 11 extra miljarder för att se till att få kostnadstäckning för migrationsmottagandet. Av dessa gick 9,8 Miljarder (Regeringskansliets redovisning) ut till kommunerna som en engångsbetalning. Nu visar det sig vid en kartläggning (SVD) vad kommunerna har använt pengarna till. Det var tyvärr inte alltid till det som det var tänkt. Skola och socialtjänst får väl lov att sägas ligga i linje med regeringens intentioner men kommuners pensionsskulder och idrottshallar?

Jo, du läste rätt – dina skattepengar har nu delats ut och de har delvis gått till kommunernas egna motsvarighet till lyxkonsumtion. Frågan är om ”Lyxfällan” är kontaktad? För att göra jävlighet än värre är det tekniskt sett frågan om lånade pengar som har betalats för att se till att kommunerna sköter sina åtaganden som att betala sina anställdas pensionspengar.  Lån som dina skattepengar ska gå till och som dessutom går till ränta på dessa. Och så påstår man att Socialdemokraterna tar ansvar för samhället!

Några exempel: Hedemora Kommun tänker ställa i ordning en is för att lära barnen åka skridskor. Man kan också komma att göra avbetalningar på pensionsskulden som man har. Östra Göinge Kommun tänker sig att ”Det kan bli så att vi betalar av på pensionsskulden om vi gör ett plusresultat med de här pengarna”.

I Borgholms Kommun tänker man lite likadant, där har man planerat skuldavskrivning för en del av sina 50 miljoner. ”Sedan går en stor del till integration, men också övriga kärnverksamheter” säger kommunens starke man Ilko Corkovic (S) (lägg märke till partifärgen!). I Ljusnaberg säger kommunchefen Bo Wallströmer att förutom integrationssatsningar, tänker man titta på möjligheten att renovera en idrottshall. Till sitt försvar poängterar han att de får göra vad de vill med pengarna.

Pengarna går istället som vanligt till saker de inte var avsedda till. Idrottshallar tycks vara extra populära när pengarna från staten anländer. Att använda dessa till sådant som är åtaganden pensionsutbetalningar t ex., tycks också vara en roligare sysselsättning än att betala för integration och migration. Foto: Wikimedia Commons

Han har dess värre rätt. För kommunerna har nämligen i stort sett rätt att göra vad de vill med pengarna. Regeringens direktiv om hur pengarna får användas är nämligen så luddiga att det är fullt möjligt att använda dessa till att reparera idrottshallar eller betala sin pensionsskuld. I deras direktiv står följande:

”användas för bidrag till kommuners och landstings hantering av flyktingsituationen för att minska trycket på den kommunala ekonomin”

Med andra ord rätt lösa boliner som går att tolka rätt vidlyftigt om man vill. Om idrottshallen blir temporärt boende för nyanlända eller kommunens ekonomi saneras har man ju uppfyllt kraven. Bo Wallströmer i Ljusnaberg uttrycker det bäst:

”En idrottshall är utmärkt för integration”

Det kan säkert bli ett välkommet inslag i Ljusnaberg att få fylla stadens idrottshall med både svenskar och invandrare för att låta dem se sm i Schottis, Surströmmingstestning och till sist en konferencier som på bräkig Västmanländska (inget ont om den!) förklarar kvällen avslutad. Han lär säkert få se en och annan mycket förbryllad nyanländ irra sig ut i natten för att söka sig till flyktingförläggningen. Det kallar jag integration!

Obs! Det finns inget samband mellan bilden och texten. Arenan på bilden ligger i Ryssland, inte i Ljusnaberg. Foto: Wikimedia Commons

Nu ska man för balansens skull säga att det är faktiskt en minoritet av kommunerna som använder pengarna som i exemplen. De flesta har lite högre moral och känsla för vad som är rätt och fel och använder därför pengarna mindre dåligt. Man ska alltså inte dra alla över en kam och säga att alla missbrukar bidraget trots att vissa kommuner gör det. Men återigen är det som är gudasänt egentligen resultatet av regeringens dåliga beredning av frågan och framför allt deras dåliga styrning av pengarna.

Regeringen var det ja. Här har de än en gång visat vilken kompetens de alla besitter. Lösa direktiv som både går att tolka och tolkas lite som man själv vill. Men också nästa fel i kedjan av dumheter. För revision dvs granskning av hur pengarna har använts brukar ju vara en fungerande metod att stoppa misstagen och se till att de inte upprepas. Sverige har trots goda intentioner ett lite annorlunda system som ställer till det i och med att våra revisorer i allmänhetens tjänst är knutna till politiska partier.

Revisorerna ska alltså granska sina partikamrater vilket blir lite som polisen som granskar sig själva. Det andra felet som har begåtts i det här fallet är att det är kommunens revisorer som ska granska hur pengarna har använts. Återigen blir det som om förövaren fick vara både anklagad och åklagare. Ett faktum som inte direkt stärker själva granskningen får man förmoda.

Visst, det är ”motståndarsidan” som oftast får stå för granskningen med ”sina” revisorer men ofta så sitter de i samma båt, Sverige är helt enkelt för litet. I vanlig ordning blir det som det brukar bli när skiten träffar fläkten. All granskning och allt avslöjande får andra partikamrater som har det egna partiets heder att försvara att snart rycka ut till undsättning. I det aktuella fallet heter han Fredrik Olovsson (S) (där var den där beteckningen igen!) och är ordförande i finansutskottet som har förmedlat pengarna.

Ett tal kan innehålla allt från fakta till nonsens. Dess uppgift är att övertyga eller engagera i någon fråga. Socialdemokratisk taktik tycks bygga på att skicka ut någon som Fredrik Olovsson att intyga att allt har gått rätt till när det i själva verket är lika klantigt skött som det alltid har varit. Foto: Ursula Heinen-Essen Wikimedia Commons

Hans uppgift är också den klassisk, försvara det oförsvarbara också med rent nonsens om så behövs. Han inleder med att helt riktigt konstatera att statsbidragen ska ses som en kompensation från staten för de kommuner som har haft stora kostnader. Jag invänder inte ett dugg mot den beskrivningen, det är precis det som pengarna var tänkta att användas till. Men han fortsätter så:

”Vad man har avstått från är väldigt individuellt. Det kan vara alla möjliga saker som man nu tycker att man vill använda pengarna till.”

Ett: En kommun är möjligen en juridisk person ungefär som ett bolag men den är inte en ”individ”. Att tala om ”individuellt” är som att tala med en bankman om Monopolpengar som ”verklig valuta”. Två: ”alla möjliga saker som man nu tycker att man vill använda pengarna till” låter som en desperat halvmesyr konstruerad efter det att allt har havererat.  Tanken är nog snarare att dölja det faktumet att regeringen missade det här med styrning av pengarna och att den därmed återigen har gjort bort sig på våran bekostnad.

Löjesguiden nominerar idag regeringen och dess högst ansvarige dvs Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En gång hette det från Socialdemokratin att varje förslösad skattekrona var en stöld från folket. Den gången myntades uttrycket av Gustav Möller (s) och det blev legendariskt. Den nya tidens melodi tycks ha vänt den trenden helt. Numer tycks det vara regel snarare än undantag att förslösa skattebetalarnas pengar, ja man till och med lånar pengar för att kunna slösa bort dessa. Dålig styrning och klantigt skrivna direktiv säkerställer den saken. Det gör regeringen till urstarka kandidater till priset.”