Oj, Var Tog Feministerna Vägen?

Plötsligt är de som försvunna, de är liksom bortsopade från jordens yta och finns överhuvud taget inte i närheten. Här har de frågan som är så brännande att den borde tas upp i alla feministiska sammanhang, ändå är det förvånansvärt tyst. Historien som kommer att berättas innehåller alla de klassiska ingredienserna och har alla de smaskiga detaljer alla feminister borde se som en våt dröm. Ändå tiger de, det är som om de personer som kommer att berättas om inte ens fanns.

Tensta, Rinkeby, Hallunda, Biskopsgården, Rosengård – listan över så kallade problemområden går att göras lång. De här stadsdelarna präglas av utanförskap, bidragsberoende i kölvattnet på hög arbetslöshet och ökande radikalisering i religiösa kretsar. Framför allt är det muslimska grupperingar som med en hårdför agenda har flyttat fram sina positioner. Exemplet Hizb-ut-Tahrir som det berättas om i Sydsvenskan är ett parti vars agenda är att skapa ett världsomspännande kalifat grundat på sharialagar. Oavsett om vi är muslimer eller inte ska vi alltså tvingas att leva efter de regler partiet anser rättfärdiga. De är nu på gång att etablera sig i Sverige.

Svenska feminister, Monty Python och svensk vänster har en sak gemensamt – ibland spelar de idioter. När nu delar av de egna gör sig till talesmän för det oresonliga blir responsen ingen, fientlig eller rent absurd. Foto: Wikipedia

Det har också lett till att vissa debattörer som Maimuna Abdullahi och Sara Bessa har försökt att trivialisera det oerhörda som händer i vår tid nämligen så kallade jihad-resor. I följande artikel från SVT Opinion hittar de nya kreativa idéer för att ursäkta det oursäktbara och skäl till att hindra att sådana resor sker. De två drar sig till och med inte för att kalla de som nu reser ner för att utföra ett vidrigt värv för ”politiserade svenska muslimer” i artikeln. Kanske dags för en offentlig avbön?

Det de två reagerar på är upprop som detta i Dagens Arena som kräver ett stopp på resorna som om ett sådant krav skulle vara fel. De reagerar också på regeringens arbete med en nationell handlingsplan mot våldsbejakande extremism som om detta skulle vara galet. Också att kräva ett indragande av pass och kanske också medborgarskapet för dem som reser ner som Lars Adaktusson krävde i DN är tydligen alldeles fel ute. Regeringens arbete att försöka motverka terrorresor med ett register som SVD kunde rapportera faller i god jord hos de båda.

Så fort någon närmar sig pudelns kärna finns det de som genast är där och ser till att hela ämnet blir enkelriktat. Vissa debatter blir förbjudna och den som bryter detta tabu straffas likt Amineh Kakabaveh Foto: Free Photos

Radikaliseringen har alltså lett till att kvinnor trakasseras i de förorter där de radikala har etablerat sig. Flickor och kvinnor har uppmanats och trakasserats till att bära slöja. De har vidare mer eller mindre utegångsförbud efter mörkrets inbrott. I båda fallen alltså klara ingrepp i deras frihet som vi andra tar för självklar. Man skulle ju kunna förledas att tro att både politiska partier och feminister skyndade ut till dessas försvar men icke så. Från de kretsarna har det antingen varit tyst eller så har de gett sig på offren! (??????!!!!!).

Två av dessa är miljöpartisten Manijeh Mehdiyar och Maimuna Abdullahi som är socionom och debattör. I följande debattartikel i Expressen drar de båda den fantastiska slutsatsen att problematiseringen av förorten är rasism, islamofobi och ett resultat av västerländsk kvinnofientlighet. De anklagar också indirekt Amineh Kakabaveh för att sprida felaktigheter i den artikel ni hittar länken till nedan. Den är fantastisk i all sin felaktighet, men det gör den läsvärd på ett nästan tragikomiskt sätt. Man kan nog inte räkna med högre nivå på debatten än så här från dagens miljöparti. Mer om den missriktade feminismen i miljöpartiet kan Fnordspotting delge den intresserade.

Debattens enda vinnare är debattens dödgrävare. Stupiditeten i konceptet blir alltså att debattklimatet gynnar de som inte vill ha en debatt om vissa saker och som gör vad som helst för att stoppa den. Foto: Posters

Artikeln som föranledde svaret skrevs i samma tidning av Amineh Kakabaveh vänsterpartistisk riksdagskvinna. Också Nalin Pekgul, före detta socialdemokratisk riksdagsledamot, har skrivit om samma problematik som här i Expressen och här på SVT:s sajt där det också finns en intervju. De två försökte belysa kvinnors utsatta situation i förorten och för det fick de inget annat än skit. Det är med andra ord en upp och nervänd agenda som belyser fel saker men sopar undan det som borde belysas. Fel agenda har Tidningen Metro för jämnan och mer om det kan Susanna’s Crowbar berätta om.

Det var dock Kakabaveh som hamnade i hetluften med de påhopp som alltså kom rätt snart efter hennes artikel. De annars så feministiska krafterna i mp svarade alltså genom att skicka ut Mehdiyar och Abdullahi för att ”hjälpa” en medsyster att se allt på det rätta sättet. Socialdemokraterna teg och vänsterpartiet – Kakabavehs moderparti – reagerade nog mest underligt av dem alla. Istället för att stå upp för en medsyster, kastade de henne under bussen när de två partikamraterna Christina Höj Larsen och Ali Esbati retweetade fiendesidans Tweet, inte partikamratens. Det är inte första gången Kakabaveh har motarbetats internt. Också hennes engagemang mot hedersvåld har stött på patrull som man kan läsa om i ledaren i Expressen.

När ”fel” debattör hamnar i hetluften är det som om till och med de egna vänder dig ryggen. Här gäller det att säga ”rätt” saker, annars får det vara Foto: Wikipedida

Från feministerna på Södermalm hörs alltså ingenting. Från de ”feministiska” partierna kommer bara försvar och allehanda dumheter som knappast gynnar en seriös debatt. Enskilda debattörer som i eller utanför sina partiramar tar parti för de fundamentalistiska krafterna är kanske inte det som behövs vare sig i en infekterad eller rumsren debatt. Vad debatten däremot behöver är att tillse att vi får prata om problemen utan att detta möts med direkt fientlighet. Om inte en debatt kan föras där ALLA argument och åsikter får plats, kommer istället betydligt mer mörka krafter kunna vinna än mer mark och det gynnar vare sig anhängare eller motståndare till någonting.

Den enda anledningen till deras tystnad är att det är ”fel” partier som står för påhoppen. Det är dessutom en del kvinnor och gud förbjude en del är muslimer också och då får man vare sig ifrågasätta eller kritisera. Detta trots att alltså flera inlägg i debatten förtjänar just kritik. Det är ju vänsteridéer som feminismen identifierar sig med trots fåfänga försök från både Anna Kinberg Batra och Maria Arnholm att påskina att det skulle finnas en liberal feminism. När nu ”fel” personer går ut och blir gallionsfigurer för det kvinnohat historien är fullusad av, gäller det att välja sida i striden. Tystnaden i sig är både ett medgivande och en dementi till två sidor som är talande i sig.

Kritisera rätt företeelse och du möts med ryggdunk och glada tillrop. Kritisera fel saker och du är evigt fördömd. Fingerpekning och Breiviks-associationer är lönen för den mödan. Foto: Theguardian

Löjesguiden nominerar idag svenska feminister till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med en galen agenda kan man gå hur fel och långt som helst. Dagens exempel visar att ni är durkdrivna i den grenen. Ingenstans försvaras med sådan frenesi allt det som är fel, då ni däremot konkret behövs är ni helt frånvarande. Unga tjejer i förorten med muslimsk tillhörighet sviks, de som larmar om missförhållandena kvävs och debatten om problemen läggs på is eller tystas. Det är resultatet av den galenskap som kallas svensk feminism. Också de partier som rider så högt på denna nya statskyrka är fördömda då också de visar sig vara allt annat än bredvilliga inför problematiken. Svensk vänster har därmed visat sitt rätta ansikte där ”solidaritet” och ”medkänsla” bara är ord man svänger sig med. Innehåll och mening saknas däremot i grunden.”

Könsbyte I Jämlikhetens Namn

Tänk vilka oerhörda övergrepp som kan begås i jämlikhetens namn. Leksakerna har länge varit i fokus. För att skapa just jämlikhet har genuspedagoger länge jobbat med att uppmuntra pojkar att leka med dockor och flickorna att leka med bilar. Det otäckaste exemplet är följande artikel där man öppet talar om metoden med val av leksaker som ett sätt att forma barn efter givna mallar. De talar alltså öppet om att valet av pedagogiken ska skapa och forma en ny typ av människa som passar deras syn, inte barnets! Detta är Sverige 2015, det liknar dock mest Sovjetunionen 1949.

Nu har det dock kommit ett nytt fenomen som är ytterst hotfullt för den hjärntvättarverksamhet dessa genuspedagoger bedriver. Leksaksföretaget Hasbro går i spetsen för utvecklingen när de konstaterar att i första Jurassic Park-filmen förekom bara dinosaurer av honkön. De har därför inför den nya filmen som snart har premiär börjat tillverka dinosaurer av hankön för att motverka ojämlikheten. Mer om nyheten i följande artikel i DN Kultur. Dinosaurerna har för säkerhets skull försetts med manliga epitet som ”attackerande”, ”mullrande” och det ”ultimata rovdjuret”. För att ytterligare gardera sig har företaget i alla produktbeskrivningar ersatt alla ”hon” med ”han”.

Någon/några har suttit och öppnat förpackningar med dinosaurier och räknat hur många som är av han och honkön och kommit fram till att Hasbro ändrat filmen Jurassic Parks grundkoncept där dinosurierna alla var honor. Stormen är nu ett faktum på sociala media, kanske har de alla en hjärna lika stor som en dinosauriers. Foto: Wikimedia

Att den första Jurassic Park-filmen innehöll enbart dinosaurer av honkön var förstås jämlikt. När nu Hasbro ändrar på balansen till dinosaurer av hankön har de däremot skitit i det blå skåpet. Här måste man stämma i bäcken när dessa dinosaurie-lika tilltag nu tillåts sprida sig. Företaget har i sociala media därför kallats sexistiskt. Inte ett ord nämns däremot om filmskaparna av den första filmen och deras sexism när man skapade honkönade dinosaurer men inga motsvarande av hankön.

Nu har dock flera instanser upptäckt övergreppet och så snart detta var gjort var också drevet igång. Bland annat har sajten The Geekiary skrivit följande artikel om det mentala övergreppet. Att man ens orkar bry sig tyder väl på en reptilhjärna av rang. En del av kommentarerna man kan läsa på samma inlägg är också de smått fantastiska. Så många fullständigt poänglösa idéer och kommentarer utsprungna ur dessa det kan samlas på ett ställe är helt fascinerande.

Man kan fråga sig om det är filmen Jurassic Park debattörerna talar om eller om de alla är statister i filmen på bilden Foto: Discshop

Löjesguiden nominerar idag de krafter som tror att jämställdhet uppnås med plakat- och genuspolitiska potemkinkulisser. Motiveringen lyder: ”De här krafterna förstår inte att det de slåss för motverkas bäst av vad de också gör. Att huvudsyftet dvs att skapa jämställdhet knappast uppnås av att skapa löjliga exempel kan till och med en reptilhjärna räkna ut. Tur då att vi på den ”felaktiga sidan” kan se hur ni långsamt gräver er egen grav med just sådana exempel som detta. Det känns helt enkelt tryggt att slippa ha en dinosauriehjärna av en valnöts storlek och samtidigt slippa att bry sig.”

Myggmaktsordningen

Åsa Romson har en osviklig förmåga att alltid trampa i klaveret Varhelst hon drar fram formas nya intressanta vinklingar som man annars trodde var omöjliga. När hon agerar är naturkatastroferna nära och en ny skandal väntar bara runt hörnet. Hon är oftast okunnig som få och alltid med en klantig kommentar på lut, så också i det senaste fallet som kombinerar de två egenskaperna på ett föredömligt sätt.

Att myggor suger är ett välkänt faktum. Nu är det också en naturlag att miljöpartiet också suger fast på ett helt annat sätt. De politiska kraschlandningarna partiet i stort sett genomför hela tiden är en klar belastning för regeringen Foto: Freepik

Varje år i den underbara månaden maj till och med augusti kläcks miljarder mygg som hungrigt väntar på offer runt varje buske och göl. För vissa har denna tid blivit en plåga. Dels finns de som är överkänsliga och dels finns de som bor så geografiskt att de drabbas extra hårt. Varje år har därför myggbekämpning satts in i t ex nedre Dalälven vattenrika områden där många kläckningsplatser ligger. Lokalt har den här tiden på året beskrivits som en ”myggdiktatur” bland annat i följande artikel i Aftonbladet.

I år har dock de pengar som har avsatts tagit slut innan säsongen har infallit. Det är inom ramen för landsbygdsprogrammet som pengarna har funnits, men i år är de slut. Åsa Romsons svar till de förtvivlade ortsborna som nu drabbas så hårt att de knappt kan vistas ute, är att ”vi får lite grann förlita oss till vädrets makter”. Ett svar som har retat upp många.

Det finns fler än finska fåglar som har anledning att vara arga som ortsborna på de platser som nu drabbas av mygginvasion och korkade uttalanden från Åsa Romson Foto: Wikimedia Commons

Men det blir värre än så som vanligt. Hon har påpekat att om bara länsstyrelserna kommer in med ansökningar om pengar, så kommer de att få dessa. Detta stämmer naturligtvis inte, landsbygdsprogrammet är i sin nuvarande form under avveckling. Därför kan man inte söka pengar förrän i januari 2016. Det har helt enkelt uppstått ett glapp mellan det gamla systemet och det nya som ska introduceras nästa år. Under tiden får alltså de plågade hoppas på vädergudarna.

Så inte bara ett ignorant svar alltså, utan också ett felaktigt. Är det då en smärre förmögenhet det handlar om här? Nej, enligt artikeln i Aftonbladet skulle det handla om en miljon (!), alltså 1.000.000 (!!). Det är alltså mindre än vad en lägenhet eller ett hus kostar i Stockholm! Samtidigt som man inte kan skjuta till den felande miljonen, kan man utan att blinka hosta upp 50 miljarder i år bara för flyktinginvandring. Mer om denna kostnad från Metro. Det är dessutom pengar som lätt går att föra över eftersom regeringen förfogar över betydligt större belopp i andra sammanhang.

Jessica Alba har tydligen rätt proportioner, det har däremot inte regeringens eller Åsa Romsons sätt att resonera. Där vissa saker kan kosta en halv förmögenhet, får andra inte ens kosta en spottstyver Foto: Wikimedia Commons

Regeringen kan alltså kosta på andra länders medborgare en förmögenhet men sina egna innevånare kan man inte avvara en sketen miljon på. Man skickar till och med ut vår desinformationsminister att informera medborgarna om alla möjligheter som inte finns och dessutom hänvisa till vädergudar.

Vi har dessutom fått en myggmaktsordning där myggorna är viktigare än medborgarna. Kanske är det den något perverterade Södermalmssynen på saker och ting som gör sig gällande igen. Kanske är motivet den förmenta gröna stadsgerillan de gröna khmererna som är extra känsliga för en mygg-massaker i södra Norrland och som istället offrar medborgarna. Klart är i varje fall att det är de lokalbor som nu knappt kan gå utanför dörren som är förlorarna.

Är det rädslan för att de Gröna Khmerernas fotfolk nu ska göra uppror mot skapandet av en mygg-massaker i Norrland som har drivit overklighetspartiet till ytterligare nya dumheter? Fot(o): SVTPlay

Också miljöpartiet är förlorare på det inträffade. Knappt har den ena skandalen lagt sig med Auschwitz-uttalanden som här i SVD, förrän den nya skandalen drabbar dem. Samtidigt dras man med ankaret Per Gahrton som återigen dömts för rattfylleri, men som återigen inte vill vidkännas någonting och därför överklagar domen. Mer om den nyheten i Kvällsposten. Samma Gahrton har dömts tidigare och är snart en serierattfyllerist, mer om den tidigare domen i DN.

Man behöver inte heta Einstein i efternamn för att förstå att miljöpartiet inte är partiet som bör ingå i en styrande församling, än mindre i regeringen. På mindre än ett år har de uppvisat så många brister och fel att man inte längre kan hålla räkning på hur många och hur grova de övertramp är som har skett. Stefan Löfven lär nog få knapra Alvedon för lång tid framöver, bättre då om han helt enkelt bara avgick. Så länge miljöpartiet sitter med i den är den allt annat än trovärdig.

Uppenbarligen heter ingen i regeringen Einstein i efternamn. De har misslyckats gruvligt med i stort sett allt vilket är ett svårslaget politiskt rekord Foto: ”Einstein1921 by F Schmutzer 2” Wikimedia Commons

Ingen ska inbilla mig att en tänkande person som Löfven ändå är kan tycka att samarbetet hittills har burit någon som helst frukt. Det är nog en miss i beräkningarna som nu är försent att backa ur för honom där samarbetet med mp har blivit oåterkalleligt. Det har också blivit en kvarnsten och det är nog den enda läxan Stefan Löfven kan ta med sig för framtiden. Sverige behövde en ny regering i september förra året, Sverige behöver fortfarande en ny regering.

Mer om miljöpartiet kan man läsa om på Fnordspotting, på WTF Toklandet, Iniskogen, Anybody’s Place och Motpol.

Kan någon vara välvillig nog att räkna ut regeringen innan landet börjar lida ordentlig skada tack Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Miljöpartiet går som vanligt i bräschen för dumheterna inom svensk politik. Inget annat parti har med en sådan formfulländning visat att man hela tiden har förmågan att ta fasta på det smaklösa och det korkade. Ni är en vandrande talande naturkatastrof som bara väntar på en ny skandal eller missbedömning. Det värsta är dock att detta parti har tillåtits att ingå i Sveriges regering vilket säger lite om desperationen inom socialdemokratin. Det är det enda som räddar mp från ytterligare ett fritt fall.”

Kreativ Bokföring

Socialdemokratin har genom historien gjort sitt yttersta för att framstå som starka och handlingskraftiga. Paradgrenarna har alltid hetat social välfärd och arbete åt alla. I takt med att Sverige, mycket på grund av deras egna förda ekonomiska politik, alltmer har fått se hur grunden till välfärd, ekonomi och arbete har börjat kärva, har också retoriken varit tvungen att anpassas. Socialdemokratins misslyckande i arbetsmarknadspolitiken beror mycket på att skattepolitiken nu har antagit proportioner av jättars slag, skatteuttaget har helt enkelt drabbat fel delar som arbete men också varit för högt.

Socialdemokratins behov av att framstå som starka har stött på patrull av något som kallas ”verklighet”. Deras egna politik slår nämligen tillbaka i form av sämre utveckling och färre arbetstillfällen Foto: Wikipedia Commons

Att man nu misslyckas med att skapa fler jobb är uppenbart. Nyligen skrev konjunkturinstitutet (KI) upp prognosen för arbetslöshet för perioden fram till 2024. De skriver i sin rapport att man tror att regeringens reformer nu kommer att få resultatet att vi får se färre öppet arbetslösa men fler dolda. Till och med konjunkturinstitutet ger alltså sossarna bakläxa även om man inte säger så rätt ut. Länk till rapporten hittar du här.

Klicka för att komma åt Specialstudie_11.pdf

Det regeringen alltså gör är att man putsar siffrorna genom att gömma undan folk i påhittade jobb, arbetsmarknadsutbildningar som så småningom leder till ny arbetslöshet eftersom kurserna inte leder någonstans och utbildningar på t ex universitet där utbildningarna är så många och välbesökta att själva poängen med utbildning snart har förringats. Deras politik leder inte till en bestående lösning men förs ändå eftersom den ”gömmer undan” en misslyckad politik och putsar till siffrorna så man kan påstå att man har varit ”kraftfulla”. Något de alltså inte har varit men vill vara ändå. Mer om regeringens havererade politik kan man läsa om på SVD.

Inflation i ekonomin är känd men nu får vi också inflation i utbildning. Värdet av utbildning minskar därmed förutom att det är ett sätt att gömma arbetslöshet. Snart kan vi ha situationen där vi kan gödsla arbetsmarknaden med utbildade den inte frågar efter
Foto: Wikimedia Commons

I grunden beror problemen på samma grundorsak nu som för trettio år sedan, Sverige har inte lyckats med att skapa fler jobb. Socialdemokratisk skattepolitik har alltså bäddat för det och de få insatser som har gjorts har inte lyckats i sina ansatser. Samtidigt som vi alltså inte kan ge jobb åt de som redan bor här, tar vi hit än fler som i framtiden måste ha jobb. Ekvationen går inte ihop och har inte gjort så under många decennier. Felet i tänket är uppenbart till och med för amöbor och andra lägre stående varelser. Man kan inte räkna med jobbtillväxt när man höjer skatten på arbete. Tvärtom gör sådana åtgärder att antalet jobb minskar.

Också Arbetsförmedlingen instämmer i de dystra prognoserna. I sin årliga arbetsmarknadsrapport skriver man: ”Vi har fått en tudelad arbetsmarknad, där de som står långt ifrån ett arbete har svårt att hävda sig trots en hög efterfrågan på arbetskraft”. De har alltså aviserat att chansen för den som redan är arbetslös att få en anställning har minskat. Den arbetslöse är för dåligt rustad och har uppfyller inte arbetsgivarens kravprofil, därmed är de per automatik diskvalificerade. Länk hittar du här, klicka på hemsidans länk ”läs hela rapporten”. Du måste ha akrobat reader för att kunna läsa pdf filen.

Chocken hos regeringen måste ha sett ut som ovan när arbetsförmedlingens rapport landade på deras skrivbord Foto: SVT

Det mest chockerande med Arbetsförmedlingens rapport är att den också konstaterar att effekten av att delta i arbetsmarknadsutbildningar och arbetspraktik är negativ. Det är alltså svårare att få jobb efter dessa åtgärder har vidtagits. Tanken var ju att det skulle bli lättare men detta samband tycks i varje fall delvis saknas. Slutsatsen grundas på att man från arbetsförmedlingens sida kan se att många av de som går till arbete snarare saknar stöd än har det.

Socialdemokratins käpphäst på den punkten har alltid varit den motsatta, alltså har man fel åtgärder i sin politik igen. Arbetspraktik är den enda formen av åtgärd som tycks ge positiv effekt i ett annars kompakt mörker. Den klassiska politiken baserad på Keynes teorier är därmed punkterad och tillhör en förgången tid. Också socialdemokratisk politik tillhör en förgången tid, deras åtgärder saknar helt enkelt de effekter man påstår ska komma. Den enda bestående effekten däremot är att skattebetalarna än en gång kan se sina pengar rökta.

Skattebetalarna är lika rökta som fiskar när sossarna nu fått fri tillgång till skattkammaren. Vi betalar ju så gärna och vill också bli lurade av mantrat ”vård skola och omsorg” när pengarna egentligen går till slöseri, vansinne och dumheter Foto: Dreamstime

Regeringens taktik har varit och kommer säkert att vara att man för dyra pengar sätter igång olika åtgärdsprogram. Pengar som i värsta fall kommer att hamna i fickor på de lycksökare som anordnar kurser i arbetsförmedlingens regi, men där slutar solskenshistorien. Den arbetssökande lär inte ha nämnvärt högre chans att få jobb och skattebetalarna har återigen blivit blåsta på sina pengar. Men vi medborgare är ju som vanligt så välvilligt inställda till att bli lurade med löften om vård skola och omsorg när vi i själva verket får slöseri med skatter och inga eller få effekter av investeringarna.

Regeringen står alltså tomhänt i frågan men har samtidigt gjort frågan till sin viktigaste utåt. Det lär dock snart visa sig, gissningsvis i varje fall, att man inte har fattat ett dugg utan vidtar samma gamla åtgärder vi har sett förr. Skattebetalarna lär den här gången vara på sin vakt, vi lovas och lovas men det enda resultatet är att vi slösar och slösar med medel som igen och igen visar sig ha liten eller ingen effekt. Det hela är en gigantisk penningförstöring och allt signerat en socialdemokrati som håller fast vid en föråldrad politik utan tillstymmelse till nytänkande.

Uppfinningsrikedom tycks inte vara regeringens eller socialdemokraternas starkaste gren, snarare är det same same but different som styr dem. Foto: Designtaxi

Det är det som är kontentan. Regeringen har inga fler idéer och därför inga fler kort att spela. Kvar har man bara möjligheten att gömma undan de arbetslösa så att det ska se ut som om man hade gjort något åt saken. En patenterad politik från 90-talet signerad Göran Persson som man nu dammar av och använder i repris. Då gömde man undan folk i arbetsmarknadsåtgärder, utbildningar och förtidspensioner vilket var lika lönlöst då som nu. Hur bollandet mellan åtgärder, bidrag och elände kan se ut berättas om på bloggen Iniskogen.

Snart kommer vi alltså få se våra skattepengar gå till att öppna den statliga försörjningskranen där pengarna forsar ut till absolut ingen nytta mer än att få det att se ut som om man gjorde och uppnådde någonting. Vi kommer också att få höra ordval som ”kraftfulla åtgärder” när det handlar om påhittade jobb för skattepengar. ”Behovet att bekämpa arbetslösheten” lär dammas av men innehåller inte något nytt. Vi har helt enkelt hamnat i bakvattnet och idéerna tryter, särskilt hos regeringen tycks denna känsla vara akut.

”Öppna bara kranen så strömmar skattekronorna ut” tycks regeringen resonera utan att betänka att det inte är deras pengar, de är ju faktiskt medborgarnas.
Foto: Wikimedia Commons

Den hemska sanningen är också att ju längre tiden lider ju mer kraftfulla måste åtgärderna bli i framtiden. Ju längre vi väntar med åtgärder desto mer smärtsamma kommer motåtgärderna att bli. Något flertalet, särskilt de till vänster är direkt fientliga till men att göra något åt det medan tid ännu är tycks också vara uteslutet. Det blir väl nästa borgerliga regerings uppgift att få bära det hundhuvudet som man i själva verket ärvt och sen kommer det att heta ”denna omänskliga politik” istället. Kom då bara ihåg att det var socialdemokraterna som bäddade för det. Det är med andra ord tid att göra regeringen arbetslös. Om inte annat för att ge de arbetslösa en chans.

När man som i den senaste budgetproppen till och med själva erkänner att politiken leder till högre arbetslöshet är man i varje fall ärlig nog att tala om det. Problemet är att man inte ändrar sig på den punkten som heter ”den förda politiken”. Där kan man för regeringens del inteckna att i stort sett allt man tar sig an leder till ökad arbetslöshet, men att göra något åt det kan vi glömma. Man nöjer sig på den punkten att konstatera att man jobbar för att se till att vi får ”EU:s lägsta arbetslöshet”. Fet chans men säg inte annat än att man bäddat för ett misslyckande igen. Mer om detta går att läsa om på Fnordspotting.

Vår regering är som en bilkrasch. Man kan inte låta bli att titta och fascineras, men man blir inte road av vad man ser Foto: ”Car crash 1” by Thue – Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni är som vanligt fel personer i fel sammanhang. Där vi måste få nytänkande får vi antagligen traditionell socialdemokratisk politik, där vi måste se till att använda varje skattekrona klokt får vi antagligen ett gigantiskt slöseri och där vi borde ha en annan struktur i arbetet att räta ut problemen får vi antagligen återigen samma DDR-struktur som tidigare. Socialdemokratins kris är mer än bara bristen på ledarskap, den är i lika hög grad bristen på idéer. Regeringen står tomhänt, låt oss få ett nyval så vi kan göra den här pinan så kort det bara går.”

Högt Eller Lågt I Tak?

Jag måste erkänna att fackföreningsrörelsen lämnar mig extremt kluven. Å ena sidan behövs de för att skapa trygghet, säkra schysta villkor och hjälpa medlemmar då de hamnar i tvist med arbetsgivaren. Å andra sidan är facket faktiskt en förtryckarorganisation som inte månar om sina medlemmar om de t ex har fel åsikter.

Facket och LO vill gärna framstå som tolerant men i själva verket tycks deras attityd snarare vara att man får ha vilken åsikt man vill bara man delar deras Foto: Freepik

Så här rosenrött och skimrande kan facket själva beskriva sig som i Sekotidningen Björn Lind intervjuas om sina erfarenheter från 40 år av fackligt arbete. Inte ett öga kan vara torrt när Björn beskriver hur man har lyft organisationer utomlands till att  nå framgång i sitt arbete. Han beskriver fackets värdegrund som ”det ska vara högt i tak” och ”Fackligt arbete är en enda lång lektion i att utöva demokrati”.

Fast det är precis där Björn har fel. Om han menar att demokrati är detsamma som att alla måste rösta på sossarna eller v, kanske möjligen mp – då har han rätt. Jag var nämligen själv aktiv just inom Seko men då jag kom på kurs upphörde det engagemanget. På min första kurs stod en sossepamp från Södertälje och mässade om vikten av att alltid rösta rätt dvs rösta på s, v eller mp. På en annan kurs bjöds enbart tre representanter för samma partier in och därför fick åhörarna bara höra en sida i debatten. Demokrati kunde vi glömma, här var det envägskommunikation och indoktrinering som gällde.

Manipulationerna och åsiktslikriktningen i arbetarrörelsen är total och man gömmer sig bakom ord som ”värdegrund”. Vad det egentligen handlar om är den närmast perverterade kopplingen mellan sossarna och facket. Foto: Cdon

När till sist en riksdagsman för s som var med på det sista mötet gör uppenbart lögnaktiga utfästelser som att ändra lagstiftning som sossarna under 20 tvärvägrat att ändra på plötsligt och mirakulöst skulle ändras om vi bara röstade s, då brast det. Jag gick ut för att aldrig mer vara aktiv igen. De demokratiska principerna Björn pratar om stämmer nämligen inte och gör bara facket till hycklare när de talar i såna termer.

Björn och hans pampbröder borde innan de uttalar sig också titta på följande exempel på hur det kan gå i fackets värld om man har en avvikande åsikt. Det jag tänker på är naturligtvis vissa fackföreningars försök att utesluta medlemmar som samtidigt har varit aktiva eller förtroendevalda i SD. Säga vad man vill om sd, det är få saker jag håller med om. Trots detta har de en absolut rätt att existerar, verka, uttala sig och bedriva opinion. Alla försök att kväsa dessa rättigheter är en antidemokratisk handling, inget annat.

Så fort de här krafterna diskuterar SD kommer också samma liknelse fram gång efter gång. Hela jämförelsen börjar i sin enfald bli parodisk. Foto: Wikipedia

När man kan läsa om fall som Harri Rosqvists i HD, eller fallet Magnus Hedström som berättas om i VF eller fallet Maria Cemini som går att läsa om i Barometern, då är något ruttet. I alla tre fallen hänvisar fackföreningen Transport till ”fackets värdegrund”. Återigen alltså, var med i ”rätt” parti och inget händer men då du är med i ”fel”……aja baja. Hur detta rimmar med Björns beskrivning av ”högt i tak” och ”Fackligt arbete är en enda lång lektion i att utöva demokrati” förstår jag inte, kanske är jag bara korkad. Till och med internt i Transport har besluten väckt turbulens som framgår av kommentarerna i deras medlemstidning Transportarbetaren.

Tanken att utesluta medlemmar på grundval av värdegrund vilket är det samma som att säga att man måste dela fackets åsikt, kan bara komma ur tanken att det finns en ideologi och inget annat. Den tanken härstammar i sin tur ur att man inte tror på pluralism och den fria tanken utan istället ser ensidigt till sin koppling till s som en möjlighet att dels få som man vill och att dels få de fördelar som kommer med detta. Kom till exempel ihåg att ideella föreningar är skattegynnade och att det har gjort att både LO och facken är rikare än troll. Mer om de gynnsamma skattereglerna kan du läsa här från skatteverket.

Klicka för att komma åt 32422.pdf

Andra förbund inom LO har gått en annan ”snällare” väg. Där har man antagit regeln att SD-sympatisörer får vara medlemmar men inte ha förtroendeuppdrag som man kan läsa om i Arbetet. Ytterst snällt kan man tycka men det lever fortfarande inte upp till ens en mininivå när det gäller demokratiska regler. Säg att en majoritet av en arbetsstyrka på en arbetsplats vill ha en viss person som ordförande i den lokala fackklubben för att denna är meriterad, men denne utesluts/diskvalificeras på grund av förtroendeuppdrag i SD. Kan något sådant sägas vara medlemsdemokrati? Svaret kan tyvärr bara bli ”nej”, säger man ja är man i mina ögon antidemokrat.

Det finns flera definitioner av demokrati men endast en är rätt. Det kan aldrig sägas vara demokratiskt att likrikta debatten, hindra folk från att välja själva och samtidigt vara medlemmar i ett fackförbund eller att förorda ett och endast ett parti vid makten Foto: DN

Men jag skulle vilja gå längre i min kritik. En ideell förening, som ett fackförbund är, ska uppfylla demokratiska grundkrav. De ska vara öppna för alla, de ska ha årsmöten och dessa ska redovisas i protokoll, medlemmarna väljer ledamöter till styrelsen i öppna och fria val och möten ska vara öppna och också de protokollföras för att nämna några krav. Stockholms stads stadgar genom socialnämnden säger följande:

”Föreningen ska genomsyras av de demokratiska värderingar som råder i samhället. Föreningen ska ha en inriktning som ligger i linje med stadens policy i principiella frågor såsom integration, jämställdhet, mångfald, missbruk och våld samt diskriminering i samband med kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.”

Vidare säger de:

”Föreningen svarar för att uppfylla de krav som ställs på verksamheten i egenskap av arbetsgivare och utövare av en viss typ av verksamhet i författningar, kollektivavtal och motsvarande. Detta gäller exempelvis anmälningsskyldighet av missförhållanden, tystnadsplikt, etc. för de verksamheter som är utförare av socialtjänst. Föreningen ska också se till att ha nödvändiga tillstånd för verksamheten samt se till att det finns rutiner och utrustning för brandsäkerhet.”

Man skulle alltså kunna hävda att de demokratiska grundregler som finns och som krävs för att få räknas som en ideell förening inte uppfylls. Här borde alltså Transport dras så långt det nu bara går genom de juridiska kanalerna för att uttömma alla möjligheter att ge de medlemmar som nu utesluts upprättelse. Återigen kan man alltså konstatera att Björns visioner inte riktigt stämmer med verkligheten. Ett faktum som bara gör fackföreningen till en organisation med två ansikten. Demokrati i deras version är att göra som de talar om och rösta på det dom säger. Mer om LO och deras tvivelaktiga agerande kan man läsa om på Fnordspotting.

Vill vi ha riktig rättvisa inom facket bör de nog lägga ner det ensidiga gynnandet av sossarna, tillåta en riktig debatt och släppa åsiktsindoktrineringen Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag fackföreningsrörelsen i Sverige till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni påstår ni är demokratiska men menar att demokrati är att rösta på ett, kanske möjligen två andra partier. Ni påstår att det är ”högt i tak” i er rörelse när det i själva verket är extremt lågt i tak. När vissa fackförbund till och med bryter mot de regler som gäller för ideella föreningar är någon slags anständighetsgräns nådd. Ni kan näppeligen kalla er demokrater och knappast tala om ”högt i tak”, det vore hyckleri i en helt ny omfattning.”

Hallelujah! Alla Vi Tillbe Gudrun

Allt fler är de som nu ansluter sig till den statsfeministiska kyrkan. Moderaternas Anna Kinberg Batra talar som Gudrun, Birgitta Ohlsson dyrkar marken där Gudrun går och hela mp:s retorik går ut på att tillskriva män egenskaper de inte har. Att förakta och förringa män är helt enkelt tjusigt bland våra folkvalda. Det kan tyckas bara vara de nämnda kvinnorna som nämnts som sysslar med mansförakt, så icke fallet. Nu har en grupp riksdags-ledamöter, alla män, skrivit ett upprop tillsammans på SVT Opinion som måste skänka en våt ögonvrå åt alla radikalfeminister i landet.

Numer tycks alla våra folkvalda tävla om vem som kan kyssa Gudruns fötter mest, partifärg spelar ingen roll. Foto: Aftonbladet

Under rubriken ”Arbeta Långsiktigt För Att Förändra Mansrollen” går de åtta loss på män som aldrig förr. Svante Tidholm (Fatta Man) [En ideell förening som ingår i ”Fatta” vars syfte är att införa samtyckeslagstiftning och motverka sexuellt våld: Författarens anmärkning], Robert Hannah (fp), Håkan Svenneling (v), Jakop Dalunde (mp), Rickard Nordin (c), Petter Löberg (s), Björn Wiechel (s) och Jonas Gunnarsson (s) är de undertecknande. Som vanligt är det rena lögner och påhitt varvat om vartannat.

Det är visserligen inte med samma vulgaritet eller samma ansamling av faktafel som i Rickard Söderbergs artikel i Metro, men det gör den nya artikeln än mer otäck i mina ögon. Den är nämligen maskerad som fakta, Rickard Söderbergs däremot är bara vulgär. Artikeln inleds med påståendet att män än idag växer upp med makt och ekonomiskt försprång. Vilket försprång talar de om? De ekonomiska är en feministisk mytbildning som framgår av följande rapport.
1996.DP.MeyersonPeterson.L%C3%B6nediskriminering%20en%20myt(1)

De mytologiska inslagen i dagens feministiska agenda är så starka att man lika gärna hade kunnat fråga oraklet i Delphi om vägledning Foto: Wikipedia

Av rapporten framgår att: ”Löneskillnader är mycket små när man jämför kvinnor och män på likartad befattning och på samma arbetsplats. För arbetare var skillnaderna 1990 1,4 procent och för tjänstemän 5 procent. För att hävda att dessa skillnader beror på lönediskriminering måste det göras troligt att ålder, erfarenhet och utbildning inte spelar särskilt stor roll i lönesättningen. Detta är inte troligt.Trots att vi i Sverige haft en ökad allmän lönespridning sen 1984 har löneskillnaderna mellan kvinnor och män inte ökat. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har inte förändrats nämnvärt under de senaste 20 åren.”

Där framgår också att: ”Ett sätt är att kvinnor och män arbetar på olika befattningar och/eller på olika arbetsplatser, och att kvinnor arbetar på låglönebefattningar och låglönearbetsplatser och män på höglönebefattningar respektive höglönearbetsplatser. Detta benämner vi befattningsdiskriminering.

Ett annat sätt är att befattningar som framför allt innehas av kvinnor betalas sämre än
befattningar som framför allt innehas av män trots att kraven på kvalifikationer är desamma. Detta kallar vi värdediskriminering.”

Slutsatsen kan bara bli en. Löneskillnader för likartade jobb har inte funnits under de senaste tjugo åren. De löneskillnader som finns beror främst på att arbetsmarknaden i stort fortfarande är indelad i ”kvinnojobb” och ”mansjobb”. Till sist att de klassiska ”kvinnojobben” har haft en sämre löneutveckling än andra jobb. Med andra ord, luckra upp arbetsmarknaden, sök er inte till ”mans- eller kvinnojobb” bara för att du är kvinna eller man. Med fler män i ”kvinnoyrken” kommer lönerna att öka, och med fler kvinnor i ”mansjobb” kommer löneskillnaderna generellt att plana ut för att till sist försvinna.

Fråga hellre varför vi fortfarande har en arbetsmarknad uppdelad i kvinno- och mansjobb och varför inte facken i kvinnoyrken har lyft lönerna högre än att skylla på män för andras tillkortakommanden. Foto: Stockholmskallan

Att alla män skulle ha makt är också det en feministisk mytbildning som de åtta herrarna har svalt med hull och hår. Vilken makt? Makten att vi är fler som är hemlösa som framgår av följande rapport från Socialstyrelsen?

Klicka för att komma åt 2006-131-16_200613116.pdf

Makten att behöva ansöka om faderskap till våra egna barn om vi inte är gifta med modern som man kan läsa mer om på bloggen Medborgarperspektiv? En seger för övrig för den snedvridna syn bara svenska feminister kan ha på män.
Kanske avser de makten att vi män redan idag betalar mer skatt än kvinnor och att mer av transfereringarna går till kvinnor vilket gör välfärdssystemet till en förlustaffär för män? Återigen kommer fördjupande uppgifter från Medborgarperspektiv.

Håller Sverige på att avveckla mannen och pappan? Vi är ju inte ens per automatik fäder till våra egna barn Foto: Youtube

De åtta skribenterna fortsätter trots motstridig fakta som de vägrar att ta in att skriva vidare på sina dumheter. Nästa lilla mytbildning kommer snabbt när de skriver:

”Män som grupp måste ta mer ansvar för våld och sexuellt våld. Många män vägrar fortfarande se sitt kollektiva ansvar för manlighetsnormernas konsekvenser. Ibland är vi förövare, men vi är alltid åskådare och medmänniskor.”

Visst är jag åskådare och medmänniska och som sådan ingriper jag om jag skulle bli tvungen, något jag dock aldrig har blivit eftersom jag aldrig har snubblat över en sådan situation. Men jag kan säga som så många andra män. Jag har aldrig utövat sexuellt våld eller våld, jag har aldrig uppmuntrat till eller talat förlåtande om detta. Jag har aldrig heller uppmanat eller uppfostrat någon till att utöva detta. Så hur kan jag göras skyldig till det man säger i texten?

Hela tanken bygger på ett kollektivt skuldbeläggande ungefär som synen under medeltiden att judarna kollektivt bar skulden till jesu död och därför var hett villebråd.Det hela liknar mest judeförföljelserna som startade lågmält 1933 med att judar var roten till all ondska. Vi känner med andra ord igen retoriken och den är inte mindre otäck nu än den var då.

Hela tanken om kollektiv skuld liknar samma resonemang som fördes under medeltiden om judar. Judarna hade mördat jesus, alltså fick man lov att döda judar Foto: Wikipedia

”Integrera samtycke och normkritik i läroplanen för grundskola och gymnasiet.

Skolvärlden är en av de viktigaste miljöerna för att arbeta med normkritik bland unga. Här finns massor att göra!

Vi måste vi lära oss av erfarna lärare och pedagoger kring hur frågor kring samtycke och normkritik kan integreras i grundskolans- och gymnasiets dagliga verksamhet, och fånga upp all den kunskap om dessa frågor som redan finns.”

Här börjar det hela bli riktigt otäckt. Det de de facto säger är att barn ska indoktrineras från grundskola upp till gymnasium i genusteoretiska falsarier maskerat till vetenskap. ”Kunskap” ska ersättas av förment tyckande, och ”fakta” ska bytas ut till den som samhället ser som passande för att få lyckliga och upplysta medborgare. Liknar detta Sovjetunionen eller Nordkorea mest? Men ger de sig i sina felaktigheter? Nej då, de laddar bara om!

Dråpslaget i artikeln kommer när man nästan rent ut säger att nu ska skolan bli en högborg för indoktrinering. Ett ovanligt otäckt förslag som för tankarna till helt andra samhällssystem Foto: IMDB

”Inför krav på samtycke i lagstiftningen, satsa på undervisning i samtyckeskultur och normkritik för domare, rättsväsende och juridikstudenter.

Sex är en frivillig handling mellan individer. Den juridiska definitionen på när sex blir brottsligt är naturligtvis när frivilligheten upphör.

Därför vill vi införa ett samtyckesrekvisit i lagen som avkräver förövaren ansvar: hade du samtycke? Men lagtexterna är inte allt, verksamma inom rättsväsende, inklusive juridikstudenter, behöver också utbildas i dessa frågor.”

Jag kan se situationen framför mig och hur rättssäkerheten har undergrävts av den. Den ena parten (mannen) hävdar i rätten att han hade ett muntligt samtycke till en sexuell kontakt, kvinnan hävdar att det hade han inte alls. Nu blir det upp till rättens ledamöter att bedöma vem som är mest trovärdig.

Mannen som har utländsk bakgrund och som inte till fullo klarar språket har redan där en nackdel men tänker också utifrån sin kulturella kontext. Han vill i det ljuset framstå som trovärdig och säger därför ett enkelt ”jag fick ett samtycke, jag svär vid gud”. Stort misstag, att svära vid gud innebär per definition att du har något att dölja i vissa kretsar i vårt land. Tjejen är däremot svenska och kan dessutom tala för sig. Hon ger ett samlat intryck där hon lugnt och sakligt beskriver det som har hänt, det är med andra ord ett trovärdigt intryck hon ger. Snart har mannen dömts för sexuellt övergrepp och får avtjäna sitt straff trots att han kanske inte ens har gjort något. Vi har nämligen redan idag sådana här situationer och domar som faller där personer faktiskt KAN vara oskyldiga.

En samtyckeslagstiftning kräver att vid varje sexuell kontakt måste ett kontrakt upprättas. Detta för att båda parter ska vara helt säkra på att ingen i efterhand ångrar sig och gör en anmälan på den andre. Om den ena parten inte skriver under bör heller ingen sexuell kontakt inledas. Det är den enkla konsekvensen av de åttas resonemang om man som man vill slippa att bli anklagad för något man inte har gjort, eller till och med fälld för brott man inte har begått.

En samtyckeslagstiftning ser dessutom till att förvärra rättssäkerheten. Återigen kommer oskyldiga att samlas i våra fängelser och Sverige kommer att hamna i olika juridiska skamvrår som så ofta förr. Läs mer om kritiken mot Sverige angående häktningstider i en motion från Riksdagen.

En handskakning är en gest om att man är överens, men den är inte juridiskt bindande. Ska man ha samtyckeslagstiftning måste båda parter skriva under kontrakt om att sexuell kontakt har fått bådas samtycke Foto: Wikipedia

De åttas något utsvävande verklighetsbild visar dock en sak entydigt. Män och då särskilt cis-män, är satta under en kanonad av anklagelser som oftast är rent fabricerade. Vi lever i ett land där man utan pardon kan skriva vilken anklagelseskrift man vill om män, men kvinnor bör man aldrig ifrågasätta. Etablissemanget är genomsyrat av dessa galna idéer som kallas feminism. Det spelar ingen roll vilket politiskt parti de tillhör, vilken tidning de skriver för, vilken roll de har bredvid skribentens eller vilken förening de är ordförande i. De har alla anammat samma grundsyn som Gudrun Schyman. Hon måtte gråta av vördnad inför de åtta.

Ett upprop: Om du är man bör du oavsett vilket parti du röstar på stryka något av följande namn från valsedeln nästa gång det är val:

• Robert Hannah (fp)
• Håkan Svenneling (v)
• Jakop Dalunde (mp)
• Rickard Nordin (c)
• Petter Löberg (s)
• Björn Wiechel (s)
• Jonas Gunnarsson (s)

Gör vi alla det kommer vi att kunna utnyttja det som är vår demokratiska rätt, nämligen att tala om att det är oacceptabelt att dessa män över huvud taget ges makt i landets högsta beslutande organ. Vi bör också som män sända en tydlig signal till de partier de representerar, det får vara nog nu. Sluta upp med lögnerna, sluta upp med propagandan och sluta upp med att förfördela en grupp i samhället på ett negativt sätt utifrån ren lögn och spekulation om verkligheten

Det är rätt uppenbart att flertalet av våra partier behöver höra om den ”andra sidan” av saken, dvs den som talar om hur feminism är när den inte sprider rosa blommor kring sig. De kan läsa om den saken på bloggarna Tenebrism, Juggen, Susannas Crowbar. Mer om den vedervärdiga artikeln kan man läsa om på sajten ”A Voice For Men”. Artikeln är dessutom befriande nog skriven av den kloka kvinnan Annelie Sjöberg som har kommenterat den tendensiösa artikeln. Samma Annelie Sjöberg hade jag nöjet att få intervjua för cirka ett år sedan om feminism i följande artikel. Vill man läsa mer om feminismens ”goda gärningar” kan man läsa bloggen Fnordspotting. Då kanske de sju kan bli lite klokare än artikeln ger på handen.

Ge samtliga riksdagspartier bättre insikt om ”den andra sidan”, den de så envetet låtsas inte finns eller rent av förnekar så kanske de förstår att män är inte de ”privilgerade” som alltid påstås i debatten Foto: Wikipededia

Löjesguiden nominerar idag med illa dold glädje svensk feminism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En fullständig korrupt rörelse så full av lögner och myter kan aldrig tas på allvar. Ni må skrika, ni må ljuga, ni må köra med hitte-på-argumenten men verkligheten talar ett annat språk som vanligt. Att de sju riksdagsmännen så offentligt vill göra bort sig med dessa myter kan ses som att man har nått en seger. Själv väljer jag att se de sju som just de nickedockor de är. Det är ett beklagligt faktum att vi ännu 2015 inte har kommit längre än Nordkorea på det ämnesområdet. Men det faktumet att folk nu börjar vakna till sans gör er till allt annat än segrare, det gör er till de faktaförfalskare ni faktiskt är.”

Den Orealistiska Synen

Det går en skarp gräns mellan realism och icke-realism i olika tidskrifter och hos olika skribenter i Sverige. Också mellan olika partier kan det vara nog så svårt att urskilja om de har någon som helst förankring i verkligheten eller inte. Man märker med en gång när något som inte är så balanserat kommer in i handlingarna och snart har man bildat sig sin uppfattning. Tidskriften ETC är en av dessa orealistiska som i snart sagt varje reportage använder man sig av en nästan verklighetsfrånvänd agenda för att skapa poänger som inte finns. Följande artikel i tidningen är bara ett ur mängden.

I de enögdas rike är den som vågar titta kung. De utopistiska tendenserna är ju ibland så otäcka att man inte vågar se. Foto: Wikipedia

Kajsa Ekis Ekman som är författaren bakom artikeln verkar vara en lagom naiv person vilket ges uttryck i flera av de saker hon skriver. Det börjar redan på andra raden med ”Det kunde ju, till exempel, vara bra för klimatet”. Ööööh, kollektivtrafik bra för klimatet? Ja, det är bättre än bilåkande men är inte miljövänligt. Vill man ta sig fram så gott som utan påverkan på miljön gäller det att gå eller springa, inget annat. För jag kan upplysa Kajsa om att bussar, tunnelbanetåg och pendeltåg är gjorda av metall, metall är en resurs som bryts ur jorden och skapar redan då miljöproblem. Mer om dessa problem som visserligen har minskat med ökat medvetande går att läsa om i följande SGU-artikel.

I processen att skapa tunnelbanetåget, pendeltåget eller bussen måste man smälta råvaran metall innan den går att använda. Det görs naturligtvis genom upphettning som kräver energi, energi som i sin tur måste skapas genom att t ex bränna fossila bränslen. Sen måste metallen valsas och formas, också det kostar energi. Hur den processen kan kallas ”miljövänlig” kanske Kajsa kan tala om för mig. En av världens vanligaste metaller heter aluminium och denna metall kräver i processtadiet enorma mängder energi för att kunna framställas. Mer om det kan Kajsa läsa om på Råvarumarknaden.

 Ekmans påståenden är så dåligt underbyggda med fakta att man kan börja tala om att leva i en drömvärld. Svensk skola har återigen krävt ett offer – fakta Foto: Discshop

Ovanför ett pendeltågs tak och bredvid tunnelbanans vagn löper en elledning, på järnvägen kallas denna ”kontaktledning”. Den för ut ström till tåget som sen kan rulla. Denna ström tillverkas någonstans med hjälp av turbiner som drivs med ibland vattenkraft, ibland kärnkraft men också av kolkraft från Danmark. Både vattenkraft och kolkraft kan vara rätt smutsiga historier. Vattenkraft producerar inte bara elkraft utan också metangaser som är en oerhört miljöpåverkande växthusgas, mer om det i följande rapport från Svenska Naturskyddsföreningen.

Klicka för att komma åt 2006_klimat_en_ulv_i_faraklader.pdf

Vilken miljöpåverkan och hur hälsosam den är när det gäller kolkraftverk i Danmark kan man läsa om här i Sydsvenskan. Något för Kajsa att begrunda över kanske. Nästa varningsklocka, varje gång ett tunnelbane- eller pendeltåg bromsar släpper det ut järn, krom och koppar och det finns misstankar om fler partiklar som släpps ut. Många av dessa partiklar är allt annat än hälsosamma men det talas det också tyst om i miljödebatten. Risken finns nämligen att de är hälsofarliga men studier av detta har just inletts så ingen vet det definitiva svaret än.

Vissa studier talar till och med om att järnvägs och tunnelbanemiljö KAN vara direkt hälsofarliga med nanopartiklar i luften. Framtida studier krävs för att ge svaren
Foto: Prevent

Det finns till och med indikationer från vissa studier att järnvägstrafiken kan ställa till med minst lika stor hälsoskada/hälsopåverkan som biltrafiken när det gäller bromsrelaterade utsläpp. Här hittar du länken till Forskningsrådets tidning Forte där man kan läsa mer om nanopartiklar i tunnelbanemiljö.

Det man kan konstatera är att kollektivtrafiken som ”miljövänlig” är en sanning med stor modifikation. Det är mycket, ja till och med extremt problematiskt att prata om ett transportsätt ur en enda synvinkel utan att belysa andra sidan av myntet. Ibland talar ju denna ett annat språk och det är först när man belyst båda sidorna man kan kalla sig objektiv. Visst är det bättre med kollektivtrafik än biltrafik, men miljövänligt? Det är med andra ord det resurskrävande med flertalet ämnen som alla inte är så vänliga mot moder natur, förädlingen av materialet som kräver både energi och utsläpp och till sist driften som är det som skapar problem. Detta är inget vare sig Kajsa, miljöpartiet eller miljörörelsen ens snuddar vid i debatten.

Det där med termer som ”miljövänlig” är en sanning med stor modifikation. De facto är allt människan gör utom att gå för att ta sig fram en miljöpåverkan i olika grad Foto: ”Pastille verte” av Cjp24 – Eget arbete. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Nästa påstående hon gör är lika felaktigt det. ”Beslut har fattats [att skära ner i SL-trafiken som inbesparingsåtgärd; Förf. anmärkning] av en blåbrun röra bestående av alliansen med passivt stöd av SD.” Hur förklarar då Ekis Ekman följande lilla sanning? Den 16/6 höll Trafiknämnden i landstinget Stockholm omröstning om SL skulle höja taxan för månadskortet eller inte. Förslaget från Alliansen som gick ut på att höja avgiften röstades ner av de rödgröna tillsammans med SD (!). SD gjorde alltså gemensam sak med de rödgröna i den frågan, INTE alliansen. Själv småler jag åt alla de lögner som vänsterns lögnmaskin producerar, men borde inte till och med Kajsa tycka att en lögn är en lögn?

Hon utgår ju ifrån att SD för det första är ett fascistiskt parti. Är det verkligen det, därom twistar ju alla andra utom godhetsrörelsen. För det andra utgår hon från att SD per automatik är en del av borgerligheten. Här har vi ett exempel på hur de lika gärna kan vara en del av den socialistiska sidan, hur förklarar hon det faktumet? Sanningen är nog att Ekman precis som så många innan henne drar likamed-tecken mellan olika saker hon inte ens förstår sig på.

Jag tycker också det som nu händer är hemskt, man hade kunnat sköta saker och ting snyggare från landstingsledningens sida. Men det Ekis Ekman uppenbarligen missar är något som kallas ”verkligheten”. Verkligheten säger att om man förlorar pengar måste man spara, få in mer eller göra både och, det är de tre valen man har. Penningbristen beror inte som påstås på att det har slösats på spårvägar för överklassen till NK, det beror inte heller enbart på konsulters kostnader även om det är en del av förklaringen. Istället beror det på de som personer som Ekis Ekman alltid håller om ryggen, nämligen de som väljer att åka gratis på andras bekostnad.

Artikeln missar alla de inom ”kundkategorin” plankare som lever på andra och som varje år beräknas kosta 260-600 miljoner. Intäkterna från dessa skulle täcka SL:s underskott och mer Foto: IMDB

I följande artikel från SVT talas om en kostnad för fenomenet plankning på 240 miljoner kronor för 2014. Andra siffror talar om kostnader upp till 600 miljoner men det talas inte högt om, då blir det liv i pressens representanter som redan har bestämt sig att felet ligger i att bygga en lyxspårväg till NK. Fick man in pengarna från de som plankar skulle dessa täcka förlusterna och mer. Om man som ETC publicerar så här oseriösa artiklar om gratis kollektivtrafik signerad F!:s högsta ledning, kan man publicera vad som helst. Jag kan upplysa både ETC och F! om att till och med i socialistiska ekonomier har man kostnader.

Lön är en kostnad, inköp av vagnar och underhåll av dessa likadant och också strömmen som ska driva dessa kostar. Återstår då i vanlig ordning att höja skatten vilket inte går men som inte kommer att upphöra att ske förrän svensk vänster upphör att existera. Höjd skatt är ju deras patentsvar på allt om det så är fotvårtor det handlar om. Man kan också fråga sig hur rättvist det är att en person som jobbar hårt för framgång ska behöva betala någon annans kostnad dvs månadskort. I min värld är det orättvist men det är jag det.

Det lite symptomatiska är att i sina delar är svensk vänster något av det mest verklighetsfrånvända som över huvud taget går att uppbåda. Deras svar på tidens frågor heter ”höjd skatt  och höjda bidrag”. Den enkla förklaringen är att man i sina delar är utopister inget annat. Här finns ingen ekonomi eller ekonomiskt tänkande, för partier som F! finns bara löften men inga krav – allt man behöver göra är att trycka på on-knappen på ymnighetshornet så strömmar pengarna ut. Det är samma gamla hippiementalitet som rådde åren efter Woodstock. Samma mantra rapas upp igen och igen. Mer om löftesmaskinen har bloggen Iniskogen skrivit om.

”Tryck bara på on-knappen så finns hur mycket pengar som helst” tycks vara utopisternas ledmotiv. Allt går att fixa med lite höjd skatt, det är ju solidariskt när någon annan betalar för de egna utgifterna Foto: Wikipedia

Exempel på det sistnämnda kan sägas vara Miljöpartiet som trots rapporten som du hittar ovan från Svenska Naturskyddsföreningen, envist fortsätter att tala om ”förnyelsebara energikällor” där man innefattar vattenkraften trots dess enorma miljöpåverkan. Ja, visst är vattenkraften förnyelsebar. Men kan man fortsätta att förlita sig på en så miljöförstörande energikälla när man vill ställa om till förnyelsebar produktion av elen och samtidigt påstå att man är för ett miljövänligt samhälle? Den ekvationen blir nog svår!

Läs t ex följande propagandaskrift från partiet i frågan på deras hemsida där ingenting om vattenkraftens negativa sidor nämns. Förutom metanproduktion står vattenkraften för förstörda lekbottnar för flertalet fiskarter, hindrandet av vandring för fisk på väg till lekplatser och för massaker på fisk som försöker gå genom turbiner. Bra där miljöpartiet, ni har verkligen fattat hela miljöproblematiken. Sanningen är nog att man har stirrat sig blinda på en sida av problemet men över huvud taget inte ens diskuterat komplikationerna med det egna tänket.

Samtidigt står vi inför ett vägval i energipolitiken. Ett vägval som mycket väl skulle kunna gå miljöpartiets väg i och med att de har lyckats ta sig in i en regering och dessutom fått Stefan Löfven lindad kring fingret. Våra kärnkraftverk är föråldrade och sjunger på sista versen, snart måste den fasas ut och kanske stängas och då bidar bara miljöpartiet sin tid. Där Sverige enligt mig borde investera i ny kärnkraft och därmed lyfta både teknik-kunnandet och forskningen på området, kommer vi troligen få vindkraft som i bästa fall kan producera en bråkdel av landets behov. Vi kommer helt enkelt att få dumhet istället för förnuft. Det är det enda de här krafterna kan bidra med och visar att man besitter med stor pondus.

”Dude vart tog fisken vägen?” Frågan är rätt befogad kring vattenkraftverk utom då man talar välvilligt om vattenkraften som ”förnyelsebar”, då fungerar till och med miljöförstöringen den står för. Foto: ”Barracuda laban”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia

Löjesguiden nominerar idag utopisterna, vilket främst är F! och mp inom svensk vänster till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er syn är så verklighetsfrånvänd att det gör ont i kroppen vid blotta anblicken. De åsikter ni ventilerar är också de så bortanför det verkliga att man börjar undra om ni har sniffat i er Åsa Romsons bottenfärg eller kanske rent av fått i er den genom näringskedjan. Alla teser ser likadana ut, er resonemang följer samma röda tråd och slutsatserna är förvillande likartade i artikel efter artikel. Vakna upp och sniffa på verkligheten, ni behöver det istället för den nuvarande inslagna linjen.”

Snasket, Snusket och Snacket

En människas död är bland det mest tragiska vi kan råka ut för. Är det en okänd person är det illa, är det en närstående är det ett trauma man kanske inte ens kommer över. I fallet Lisa Holm är detta mer sant än tidigare. En tragedi för en bygd, en stad, ett land men framför allt för en familj. Mer om tragedin från SVT. En annan otäck vinkling är att nu har alla fått sitt lystmäte tillgodosett. Rasisterna kan säga att ”titta, så går det när dom kommer hit” eftersom de tre häktade är från Baltikum. Feministerna kan säga ”Det är bara män som mördar” och peka på att det är just två män som är häktade. Att man glömmer bort rubriker som den i Metro känns mest som en medveten handling.

Den snaskigaste artikeln står nog GT för i sin iver att spela godhjärtade feminister i den tragedi som har utspelats under den senaste veckan. Artikelförfattaren Irena Pozar ges där utrymme att fläka ut den ena smaklösheten efter den andra i kölvattnet på det inträffade. Naturligtvis vinklas det som om fallet Lisa Holm visar varför kvinnor har rätten att vara rädda när de går ut. Män förföljer, våldtar och mördar ju så visst finns det skäl att vara försiktig och på sin vakt.

Enligt Irena Pozar bör man vara på sin vakt för varje steg man tar. Snacka om att skrämma upp tjejer i onödan vilket tyvärr för vissa feminister är anledningen till påståendena Foto: Wikimedia Commons

Men Irena Pozar har precis som alla feminister i alla tider återigen fel, riktigt fel. Ett: ingenting tyder i fallet på vare sig förföljelse eller våldtäkt. De båda misstänkta är häktade för mord och kvinnan som är häktad med dem är misstänkt för skyddande av brottsling. Läs mer om den saken i Aftonbladet. Kopplingen är alltså fel, men naturligtvis stannar det inte där:

”Jag minns alla de varnande ord jag matats med: gå inte ute själv, skrik högt om något händer, ha ett våldtäktslarm och prata inte med någon. Ord som tyvärr blir nödvändiga i ett samhälle som inte lärt män att inte förfölja, våldta och mörda kvinnor.”

Här har vi ett klassiskt fall av hur man genom att intala sig något får en felaktighet att bli sanning. Om man tror att något ont ska hända en när man går ut är man per definition rädd. Är man rädd och träffar ”fel” person är man underkuvad och därmed har rädslan satt en i situationen att man kan hamna i trångmål. Vissa människor kan nämligen sniffa sig till rädsla och vet att utnyttja detta övertag. Det hela blir en självuppfyllande profetia. Man ska istället lära människor och tjejer som Irena att INTE vara rädda. Fast det förstås, då har ju feministerna förlorat ett viktigt argument att rida på så varför lära unga tjejer en sån sak? Nej, då vinner man mer på att intala dem att det finns anledning att vara rädd.

Enda skälet till varför man intalar unga tjejer att vara rädda är att man vinner sympatisörer på det vilket feminister utnyttjar mest hela tiden. Foto: ”COS 09”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

”……Inte har lärt män att inte förfölja, våldta och mörda kvinnor”? Jag vågar lova dig Irena, det är något minst 95% av alla män redan har lärt sig. Vad Irena och alla andra feminister missar är att det är en mycket liten grupp män som står för merparten av allt våld. Följande rapport borde vara obligatorisk att läsa för varje feminist i landet.

Klicka för att komma åt den-slaende-mannen.pdf

Den ger en del att tänka på också för debattörer som Irena Pozar:

• män och kvinnor i princip är lika vanliga utövare av partnervåld, men att kvinnor blir skadade drygt dubbelt så ofta som män av det våld som utdelas.
• kvinnor oftast är de som först tar till våld i relationer där båda parterna utsätts
• män oftare står för upprepat våldsutövande
• den ”vanlige” mannen sällan står för partnervåld; istället är personer med svag social ställning samt alkohol- eller drogproblem överrepresenterade
• det är större risk att en kvinna blir utsatt för grovt våld om förövaren är en tidigare partner än en nuvarande
• mörkertalet för partnervåld (dvs. hur många utsatta som inte anmäler) är större för män än för kvinnor.

Slutsatsen kan bara bli en, det samhälle som Irena pratar om finns inte. Det är en myt påhittad och uppmuntrad av feminister vars enda mål är att vinna över dem som delar åsikten eller känner sig tveksamma och rädda. Att man så gärna vill göra den missvisande bilden om män och våld handlar enbart om att vinna på argumentet, men sanningen är knappast ens i närheten av påståendet. Det visar faktiskt till och med lite mer seriös forskning är genusvetenskapen.

”Genusvetenskap” är något av de mest missvisande av namn, en vetenskap som har bestämt sig för hur verkligheten ser ut innan undersökningen är gjord och där rönen anpassas att passa den redan bestämda ”sanningen” är en ren foliehatts-historia
Foto: Wikimedia Commons

Att på det här sättet dra alla över en kam med ett felaktigt påstående är med andra ord djupt oseriöst. Gnatet om alla dessa teorier igen och igen som t ex den om att det finns en ”mansnorm” i samhället syftar enbart till att nöta in ett budskap till dess att lögnen blir sanning. Man utnyttjar här från den feministiska rörelsen helt enkelt reklambranschens gamla knep att allt går att sälja med mördande reklam, stämmer inte budskapet tjata bara lite mer så går det in till sist.

Att artikeln dessutom innehåller ett språk och en beskrivning som är så fylld av snyftningar gör den inte bara till en pekoral, det visar också att både skribenten och tidningen är villiga att rida på det känslomässiga för att vinna poänger. Billigt är ordet, men också smaklöst när man betänker att man faktiskt här försöker att utnyttja en tragisk händelse till att skapa lättköpta poänger.

I den chock och förstämning som nu har uppstått är det naturligtvis viktigt att lämna familjen ifred med deras sorg. Något polisen var extra noga med att gå ut med under händelseförloppets presskonferenser. Det framgår här av Lokaltidningens artikel. Det dröjde dock inte många timmar så var vi där. Journalister som tvangs bort från familjens hus är inte i linje med den önskan som man kan läsa om i Nyheter Idag. Inte heller Lisa Holms vänner lämnades ifred när framför allt Expressen jagade dem för ett uttalande som man kan läsa om här i artikeln i Nyheter Idag.

När drevet väl satts i rörelse är det inte mycket som stoppar det. Heter dessutom drevet ”journalister” tycks inget stoppa det och snart är övertrampen där Foto: Wikimedia Commons

Historien av feltramp fortsatte dock i oförminskad fart. Så fort den arma flickans kropp hade funnits anordnades en minnesgudstjänst i den lokala kyrkan. I utannonseringen och på en skylt sas det uttryckligen att det skulle vara en ”stilla minnesstund”, inte ens det lyckades svensk journalistkår med. SVT:s reporter stod inne i kyrkan och sände direkt från minnesstunden som framgår av artikeln från Nyheter Idag. Människor reagerade naturligtvis med avsky men ingen ursäkt har hörts än, vare sig från Expressen eller SVT hörs ett knyst.

Den här genomklappningen har egentligen så många dimensioner och plan att man kan gå vilse redan där. Men man måste börja med en pressetisk debatt som omfattar så många frågor att tanken svindlar. Hur länge till kan journalister okritiskt sympatisera med miljöpartiet och vänsterpartiet utan att granska dessa som man så nitiskt gör med SD? Hur efterlever man i framtiden bättre de pressetiska regler som borde omhuldas? Kan en yrkeskår som säger sig vara en del av demokratin och yttrandefriheten samtidigt vara en del av den förkvävande kultur som kallas åsiktskorridoren?

Debatten om pressetik och hur långt man får gå måste sätta igång i Sverige. Också en debatt om pressens snedvridna agenda måste till och detta snabbt. Dagens journalistik liknar annars mest en dockteater med smått komiska inslag Foto: Freepik

Diskussionen bör nog sätta igång med en gång, den här kåren har redan gått för långt i sin strävan att undertrycka och undergräva. Ett faktum som hittills har kostat det här landet en kritisk granskning av t ex vår regering som nu håller ihop tack vare frånvaron på en sådan granskning. Utan denna frånvaro och utan DÖ hade Stefan Löfven antagligen redan tvingats att avgå men det kan man naturligtvis bara spekulera i.

Löjesguiden nominerar idag Sveriges journalistkår till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En yrkesgrupp som på så många sätt har missuppfattat sitt eget uppdrag och sin egna roll är svår att hitta utanför er egen. Ni har något av svenskt rekord i dumheter när ni till och med bidrar till ett lägre tak i debatten. Allt för er älskade åsiktskorridor ska understödjas och allt för att kväsa SD. Inte ens när ni blir talesmän och kvinnor för antidemokratin upphör era dumheter. Inte heller upphör de av de uppenbara övertramp som fallet Lisa Holm har visat. Respekt och tolerans talas det mycket om som en bristvara hos SD, de orden borde vara epitetet över er själva. Ni har blivit sinnebilden över ett kluvet land som i många stycken är irreparabelt.”

Så här seriös är ibland den feministiska debatten, faktiskt allt som oftast i Sverige.
Foto: Twitter

Löjesguiden nominerar också feminism i Sverige till priset. Motiveringen lyder: ”Er oförmåga att greppa vetenskaplig sanning och istället hänga upp er på lögner är talande. Det är naturligtvis ett billigt sätt att vinna över meningsfränder men är djupt oseriöst. Lögnen är helt enkelt mer viktig som vapen för krafter som F! eftersom det ger röster, sanningen däremot är det första offret i detta cyniska spel. Därmed är ni inget annat än en rörelse utan vare sig moral eller ryggrad. Orsaken till det är att egentligen är ni som kejsarens nya kläder, ni saknar en enda tråd på kroppen.”

Ett delat land kan man läsa mer om på WTF Toklandet” där man också kan finna information om det seminarium som hålls den 23:e juni på Erikstads Gård i Bankekind strax utanför Linköping i Östergötland. Seminariet hålls i samband med releasen av boken ”Kluvet Land” som är en antologi av olika författare som närvarar vid seminariet.

Stackars Människor

Det är synd om människorna skrev Strindberg i pjäsen ”Ett Drömspel” 1902. Vad han då inte visste var att nu 2015, är det än mer synd om människan. Nu är vi inte bara upptagna dygnets alla timmar med jobb, uppkoppling och bekymmer utan är också utsatta av det genusindustriella komplexet för en massiv kampanj i identitetspolitiskt träsktänk. Läs följande artikel från Brittiska The Mirror och begrunda, den kan göra människor betryckta så läs den med lite distans till personen.

Precis om Katharina Blum förlorade sin heder i filmen håller de som sysslar med en identitetspolitisk agenda på att förlora ansiktet. Det ena exemplet efter det andra visar hur destruktivt det hela håller på att bli Foto: Wikipedia

Personen i artikeln – Godfrey Elfwick – identifierar sig/tror sig vara färgad och hävdar att han är född med fel hudfärg. Han hävdar vidare att han är en ”Genderqueer muslim atheist” vilket i sig är världens största motsägelse. Man kan nämligen inte vara muslim och ateist, man kan inte heller vara muslim och ”genderqueer” när flertalet muslimska länder praktiserar dödsstraff på homosexuella handlingar. Mer om det kan man läsa om från Sida.

Han tar steget ut i det offentliga med sin tro/övertygelse i solidaritet med amerikanskan Rachel Dolezal som tror sig vara vit då hon i själva verket är färgad. Dolezal leder organisationen National Association for the Advancement of Coloured People (NAACP). Hur hennes identitetsförvirring ska kunna hjälpa färgade människor i USA förtäljer inte historien.

Vissa hävdar att Godfrey drar en vals, andra att han är seriös. Hur det än är så är exemplet och företeelsen det otäcka, inte själva detaljen Godfrey. ”Tanzturnier 59” by Sigismund von Dobschütz från Wikimeida Commons

En del menar att Godfrey till drar en vals för att skapa en snackis och ett skämt, själv vet jag inte vad jag ska tro. Om hans något förvirrade identitetstänkande stämmer är jag hemskt ledsen för Godfreys skull, det kan inte vara lätt att förlora hela sin identitet för att man vill slå ett politiskt slag för en sak man knappt kan förstå då han ju inte är färgad. Växer man inte upp med en identitet kan man inte heller känslomässigt förstå hur något känns som är specifikt för en grupp människor. Jag skulle t ex aldrig vilja ge mig in i en identifikationsdiskussion om hur det är att vara av Romskt ursprung, det blir en högst subjektiv diskussion baserad på känslor men inte på förståelse eller identifikation.

Det man däremot kan utläsa ur artikeln är hur destruktiv den identitetspolitiska idén är. Den inte bara inplanterar en befängd tanke, utan den berövar också människor dess rätta identitet och därmed deras grundtrygghet. Vad man får är extremt vilsna människor som slår lätt genomskådliga slag i luften för en billig politisk poäng, men som samtidigt förlorar greppet om verkligheten. Det går faktiskt att likna vid psykotiska tillstånd som psykiatrin dagligen hanterar, men här är tillståndet frivilligt inte kliniskt.

Skuggan på väggen är det enda som återstår när ”jaget” går under. En lydig liten medborgare lämnas kvar i händerna på de oansvariga Foto: Wikipedia ur filmen Nosferatu

Så hur oseriös eller seriös Godfrey är eller inte är, spelar egentligen ingen roll. Det är symptomet han pekar på som är det viktiga och det otäcka också för den delen. Utplåning av den egna identiteten brukar vara rätt just detta och inte så lite självdestruktiv heller för den delen. I Sverige är det naturligen så att svensk vänster och feminismen är de som ivrigast förespråkar identitetspolitiken.

Ledsen folkpartiet men hur ni än försöker att göra er till språkrör för en liberal feminism så finns det bara en vänsterrörelse som helt äger frågan och ideologin. Det är ju det som gör att ni inte fattar liberala idéer trots att ni hävdar att ni är just feminister. För när Birgitta Ohlsson kramar Gudrun Schyman, omfamnar hon egentligen vänsterideologi trots sin förmenta liberalism. Bloggen Jämställdhetsfeministern har i vanlig ordning raljerat snyggt om Birgitta Ohlsson. Mer om Birgitta Ohlssons och Maria Arnholms förmenta ”liberala” tankegångar har också Fnordspotting bloggat om.

Till och med så kallade liberala partier som fp håller på att dras med i det genusindustriella komplexets framgångsvåg när man öppet flirtar med den vänsterradikala ideologin feminism Foto: Wikipedia

Det är kanske inte så underligt att svensk vänster är den som så okritiskt har omfamnat feminismen, man har ju en viss förkärlek för underkuvande och ofrihet i den rörelsen. Uppifrån kommande beslut, medborgaren ska bara lyda och tiga still, staten ska mer eller mindre ha maktmonopol och allra helst så om det är svensk vänster som styr denna stat. Feminismen är samma andas barn. Alla ska vara glada att den goda ideologin nu har skänkts till människan, vi ska upplysas om våra egna tillkortakommanden som män gärna med tvångsmetoder eller utbildning om så behövs. Det är alltid dessa jävla tvång och associationerna till Sovjetunionen och DDR ligger bara runt hörnet.

Det blir inte bättre när miljöpartiet blandar sig i, lägg bara till lite miljöapokalyps där sanningar för dig och mig gäller just bara dig och mig. Heter man Åsa Romson kan man till och med apokalypser till trots till och med måla båtar med giftiga och förbjudna bottenfärger. I övrigt är det samma tvångsmässighet i de politiska tankegångarna där man till och med enligt förslag ska utsättas för KGB-liknande förhör om varför man väljer flyget. Mer om kongressförslagen kan man läsa om i SVD.

Trots sin dogmatiska ideologi kan Romson skatta sig lycklig – och låta bli att skatta för diesel – när hon målar bottenfärg på båtar. Hon är ju luftrör i mp och därmed får man göra allt det vi andra förbjuds att göra Foto: Aftonbladet

Det är dit det anklagande fingret måste peka, mot svensk vänster som tycker sig ha rätten att anamma de genomkorkade idéer som skapar så förvirrade personer som Godfrey eller Rachel. För även om de inte är direkt involverade i just dessa fall så måste man fråga sig hur många fler såna här personer det finns där ute. Är det kanske till och med så att den här synen är vanligare än vi tror, vi har ju sett en del av dessa också i den svenska debatten. Exempel på detta hittar vi i Feministiskt Perspektiv där den stackars identitetsförvirrade artikelförfattaren ägnar sig åt verbalt självplågeri. I vanlig ordning drar han alla över en kam, en känd teknik i dessa kretsar.

Man måste alltså börja fråga sig vad det är för en otäck rörelse som kan sluka de sina så skamlöst utan att ens betänka de personliga konsekvenserna för en enda sekund. Feministiskt Perspektiv är inget annat än en hjärntvättarcentral där ändamålen helgar medlen utan att man ens med ett ögonblink överväger följderna vare sig för kvinnorna eller männen som lättledda som de är går på de halva eller hela lögner som serveras. I sitt korståg mot förnuftet tar man också hjälp av människor som själva vill skapa sig en personlig plattform som t ex Rickard Söderberg gjorde i sin ”debattartikel” i Metro. Kanske en av de mest faktaförfalskande skrifter vi har sett så här långt.

Svensk vänster uppfattar sig nog som en nomenklatura vars mål är enpartistaten. Offren för utnyttjandet är de som dukar under i den identitetspolitiska tombolan Foto: Wikipedia ur filmen A Clockwork Orange

Löjesguiden nominerar idag svensk vänster med svensk feminism i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er agenda är både omoraliskt och oansvarig då den lämnar människor själlösa och håglösa, allt för att ni ska nå er efterlängtade enpartistat utan den snaskiga och röriga revolutionen. Genom uppenbart sinnesförvirrade och förledda människor har ni fått perfekta megafoner som rapar upp det alla övertygade vill höra. Men hur många utanför era led vill höra budskapet? Inte många när de upptäcker något av det mest otäcka man kan utsätta människor för nämligen berövandet av deras integritet och identitet. Domen över er kan bara bli hård tyvärr, det är ju en omoral utan gräns vi ser här.”

Metro Och Misandri

Metro är tidningen som aldrig riktigt skämts för sig när det gäller misandri. Särskilt under de senare åren har trenden eskalerat ordentligt och numer är tidningen i det närmaste oläsbar. Här har funnits en otäck tendens att hela tiden vara bäst i klassen i grenen pk, vulgär-feminismen har varit ständigt närvarande och SD har knappast funnit en objektiv granskare i Metro. Några exempel på allt detta från tidningen hittar du här och här.

I det sista exemplet som handlar om väktaringripandet i Malmö mot två minderåriga pojkar visade det sig att den film som hade visats, bara var en bråkdel av hela händelseförloppet och filmen. Uppgifter från vittnen var också de osakliga då man en del menat att den enes huvud hade dunkats i golvet ”så det hördes i hela vänthallen”. De här falska uppgifterna fick konsekvenser för de två väktarna som blev avstängda och föremål för polisutredningar där de till sist friades. Det diskuteras också lagändring så att det i framtiden ska bli lättare att sätta dit väktare som bara sköter sitt jobb.

Antalet skribenter redo att kasta skit på äldre eller medelålders män är idag lika vanlig som det skräp alla tycks lämna efter sig i natur och park Foto: Sverigesradio

Metro är dock inte tidningen som ger upp sin mission i första taget. Därför har de nu gjort det igen och den här gången är det misandri som har dammats av. På det området är det inte svårt att hitta skribenter, numer finns det hundra på tjoget som kan ställa upp med den ena vidriga artikeln efter den andra. Valet föll på operasångare Rickard Söderberg som visserligen är både bög samt man och därför borde älska män, men för en stund tycktes hata dem ändå. I sin artikel under rubriken ”Män Snor Äran Av Kvinnors Upptäckter” har tidningen lyckats att åter publicera en tendentiös artikel som utan hejd sprider sitt hatiska budskap.

Han påstår i artikeln att män genom historien har kvoterats in utan att ge några exempel på detta. Jag kan upplysa honom om att det bara finns ett kön man ens har diskuterat kvotering kring, och det är kvinnor inte män.

Rickards version av hur det gick till när Franklin och Wilkins upptäckte DNA är full med faktafel och dessutom en historieförfalskning. Båda har fått äran av upptäckten även om artikeln säger något annat Foto: Wikipedia

Påstående nummer två är mer än fantastiskt. Där menar han att upptäckten av DNA-molekylen snoddes från Rosalind Franklin av kollegan Maurice Wilkins för att hon var kvinna och han man. Maurice Wilkins ska sen ha fått hela äran för upptäckten. Sanningen är dock att upptäckten gick i flera steg där många var involverade, inte bara två personer. Sanningen är också att Maurice Wilkins inte har fått hela äran för upptäckten. Att berätta denna lilla del av hela historien är alltså historieförfalskning från Rickards sida. Hela berättelsen om upptäcktens historia kan du och eventuellt Rickard, om han nu vill förstås, läsa om på sajten News Medical.

Jag skulle vilja höra Rickard med sin utgångspunkt och sin tes, förklara följande faktum: Marie och Pierre Curie arbetade länge parallellt på varandra på respektives teser som ibland löpte ihop och med de egna. Han hjälpte henne och hon hjälpte honom. Hennes upptäckter lade så småningom grunden för hela ämnesområdet kring radioaktiva ämnen och blev hennes ära, ingen annans.

Marie och Pierre Curie jobbade båda parallellt med samma saker och det var båda som kunde ta åt sig äran. I efterhand har mycket av upptäckterna tillskrivits Marie, ett faktum som bara det säger att Rickard Söderbergs tes är fel. Pierre stal aldrig hennes upptäckter Foto: Wikipedia Commons

Det ledde till ett nobelpris som hon delade med Pierre Curie och Henri Becquerel men där hon var den klarast lysande stjärnan, ingen annan. Märk också att när hon tog emot nobelpriset i Stockholm hyllades HON för sina insatser, ingen annan. När hon till sist deltog i vetenskapsseminariet Solvay-konferensen 1911 var det åter hon som var den klarast lysande stjärnan på vetenskapshimlen, ingen annan. På konferensen fanns visserligen fler stjärnskott men som ännu inte fått genomslag som Albert Einstein, Nils Bohr och Erwin Schrödinger. De kom att bli giganter först senare.

Rickard kan också med sin utgångspunkt försöka förklara följande fakta: 1928 upptäckte Alexander Fleming av en slump penicillinet. Forskningen tog sitt avstamp i upptäckten och 1945 fick de tre män som varit invecklade i framtagandet och forskningen nobelpriset i medicin. Det var Alexander Fleming själv och hans två assistenter Ernst Boris Chain och Howard Walter Florey som fick ta emot priset. Inga kvinnor var invecklade i upptäckten så risken för att någon snodde något rön kan nog sägas vara noll. Det var idel män och enbart män som stod för upptäckten. Artikel i det ämnet hittar du på Nobelmuséets hemsida.

Penicillin upptäcktes av en slump och garanterat utan en enda kvinna involverad. Återigen ett exempel på hur Rickard Söderberg har fel Foto: Thedailymash

Det här är två exempel på hur fel Rickard har, det finns hur många som helst till ur historien om han vill att jag ska detronisera hans teorier än mer. Men det finns en aspekt på Rickards artikel som är betydligt värre än lögnerna och vulgariteterna. Den aspekten utgår från honom själv. Nyligen avslöjades hur just Rickard Söderberg hade förföljts av ett nättroll med homofobiska attacker. Det är naturligtvis inte okej och måste stoppas. Rickard fick mycket medieutrymme där han kunde tala om hur dåligt han hade mått av det inträffade och det är okej också för mig. Det är till och med en ljuv hämnd också för mig när detta nättroll var tvunget att be om ursäkt offentligt som Metro kunde skriva om.

Följande är dock inte lika okej för mig som det är för Rickard. Om man blir offentligt hatad borde man bli ödmjuk inför det, man vet ju hur man mår inombords och därför borde lite ”humble pie” vara på sin plats. Rickard väljer istället att själv bli en del av den kår som hatar, i hans fall ologiskt nog män. Han använder sig av den sedvanliga tekniken att tillskriva egenskaper som inte finns eller är baserade på ren missuppfattning och han inbegriper naturligtvis den patenterade historieförfalskningen. En ren missuppfattning kommer senare i texten men är ändå anmärkningsvärd i sin enfald.

Hat i alla dess former är allt annat än okej. Ett faktum som alltså gäller Rickard Söderberg också Foto: RF

Här berättas den hårresande historien om August Bier som lät injicera enprocentig kokainlösning i ryggmärgen på sin assistent August Hildebrandt. För att testa assistentens smärttröskel lät Bier driva in en lång nål i dennes lårben, rycka loss både könshår och brösthår, slå honom på skenben med hammare och så vidare. Till sist kunde han dra i scrotum utan nämnbar reaktion från den arme patienten. Mer om den historien från bloggen ”En man med ett skägg”. Och visst skulle hela historien kunnat vara från vetenskapens skräckkabinett om det inte var för tre små men avgörande detaljer som både Rickard och bloggen utelämnar.

På den här tiden, vi talar om sent 1800-tal, hade man inte tillgång till mätinstrument som kunde mäta smärta som var huvudsyftet med experimentet. Det fanns inte heller några metoder att utvärdera det som inte gick att mäta. Det enda man hade att tillgå var att utsätta folk för smärta vilket alltså gjordes. Inte för att den detaljen ursäktar beteendet, men det förklarar i varje fall varför någon utsätts för en så grym behandling. Det är vårt sätt att se på det där vår tids förutsättningar, vi kan ju faktiskt idag mäta just smärta, färgar oss så att bilden och slutsatsen blir att det var grymt. Fel, det var en nödvändighet då inget annat fanns.

Har man ingen bra mätmetod får man ta till det man har. Här behövs uppenbarligen en återladdning det går att utläsa, den fördelen hade inte Bier i sitt experiment Foto: Freepik

Man kan ju också tillägga att Biers ”oetiska” experiment ledde till dagens kunskaper om smärtlindring som dagligen används i sjukvården. Därmed var de hemska experimenten inte förgäves trots att Rickard hävdar motsatsen mellan raderna. Att raljera över vetenskapsmän som egoistiska svin vars enda framgång bygger på att man snor andra (kvinnors!) idéer talar ju sitt tydliga språk. Osanningen i tesen spelar ingen roll, ändamålen helgar ju alltid medlen i sådana är sammanhang.

En annan detalj Rickard och bloggen missar grovt är att på den här tiden fanns inga etiska guidelines om hur etik inom forskning skulle se ut, de hade inte ens börjat diskuteras. Den diskussionen kom efter just sådana här händelser och andra moraliskt tveksamma upplägg. Det är genom den diskussionen vi har kommit dit vi har idag, dvs regler har utvecklats. Man kan gärna skratta eller känna sig bestört över Biers experiment men faktum är att man måste sätta in dessa i en historisk kontext istället för som Söderberg gör – rycka ur dem ur ett sammanhang för att ”bevisa” en poäng eller tes som dessutom råkar vara fullständigt befängd.

Då Bier verkade i slutet av 1800-talet hade ingen etisk debatt satts igång inom vetenskapen Foto: Wikipedia

Det är tyvärr en rätt symptomatisk artikel vi ser i Metro. Söderberg gör sig skyldig till alla de faktafel och förenklingar som idag präglar de som hävdar att de är så goda. Teknikerna går igen och är lätt igenkännbara med få eller inga variationer. Det finns bara en sak med artikeln som är extra anmärkningsvärd. Han som nyligen satt i TV-sofforna och grät över hur synd det var om honom med all mobbning, nu gör sig till talesperson för samma mobbning han var så förfärad över nyss. Hyckleri kallas det i andras vokabulär, vad Söderberg kallar det vet jag inte.

Man kan också spekulera över motivet. Kanske är det så att Söderberg ser möjligheter att skaffa sig en position inom debatten för att skapa än mer uppmärksamhet ikring sin person. Uppmärksamhet som naturligtvis leder till fler engagemang och mer inkomster. Att han trampar och skändar andra människor rör vare sig honom eller Metro i ryggen. Allt går att offra för de ”Five minutes of shame” den utmärkta gruppen Marilyn Manson sjöng om en gång i tiden. En grupp jag glädjande nog fick se live på Gröna Lund nyligen. Det var betydligt mer upphetsande än att höra Rickard Söderberg sjunga eller behöva bevittna resultatet av skrivandet av debattartiklar.

Marilyn Manson på Gröna Lund var veckans begivenhet, det var däremot inte Rickard Söderbergs artikel. Den gav bara en smak i munnen som Marilyn Manson kallar ”Five minutes of shame”. Foto: ”Mechanicallive” by Marilyn Manson (band) – Wikipedia Commons

Löjesguiden nominerar idag både Metro och Rickard Söderberg till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni seglar båda under falsk flagg när ni påstår att ni står för det goda. Ni kan låtsas mycket, men ingen går väl längre på de här dumheterna om man då inte tillhör den skara som redan är färdigmarinerad i genustokerier och falsifierad fakta. Här gäller det för både Rickard och Metro att positionera sig rätt för att få maximalt genomslag i mediesfären.

Rickard ligger helt rätt i tiden och har rätt ansats. Slå mot män som aldrig har gjort er ett enda dugg för att såra någon, ligger också helt rätt i tiden. Kan man ”bevisa” sin poäng är ju dessutom alla trix tillåtna, pk-eliten från Södermalm är såååå förlåtande och applåderar till och med tilltagen. Så skapas en artikel som både är pk-anpassad och falsk, ett tidens tecken där sanning är lögn och tvärtom. Grattis Metro och grattis Rickard, ni har verkligen landat helt fel vilket egentligen är hela idén med artikeln. Nu vet vi vad du menade med att möta näthatet med kärlek Rickard. Intervju Rickard Söderberg hos Malou i TV4.”. Ett annat program som tagit upp hatet mot Rickard Söderberg är ”Trolljägarna”, om det kan man läsa om på WTF Toklandet.

Skillnaden mellan Nordkoreansk militär och pk-eliten från Södermalm är liten, de applåderar alla en figur som lever upp till förväntningarna. Foto: SVT

Litet PS till Rickard. Nej, denna artikel gör mig inte till en person som hatar dig eller det du står för. Jag tänker inte slänga saker på dig, vare sig fysiskt eller psykiskt. Det jag däremot försöker göra är att diskutera hur ärligt det är att göra det du gör. Du försöker bevisa en poäng utan att anföra ett enda bevis för din tes som håller för en granskning. Det enda du och Metro har åstadkommit är nytt hat. Ett svårslaget rekord när du själv vet vad hat innebär nu när du själv hatar.