Det mest smaklösa

Säg mig den person som tycker det är rätt, anser att det är bra eller utifrån en ideologisk agenda tycker det är försvarligt att medvetet döda barn och jag säger att du har en handfull av dessa i landet. Peka åt mig på de uttalanden dessa personer har gjort till försvar och jag ser så få att de nästan inte går att räkna. Ändå finns det de personer som påstår att dessa människor finns och att uttalandena ingår i ett mönster där få eller inga finns.

Det finns dessutom personer som anser att dessa personer är de genuina och demokratiska debattörer som har en absolut rätt att diskutera. Deras brott är att de har liberala eller konservativa åsikter och därmed har man ur vänsterns ögon genast kopplat åsikt till andra åsikter som knappt finns. Allt för att smutskasta och i förlängningen tysta då det hela tiden i bakgrunden tycks finnas en agenda som bygger på att viss form av åsikt ska förbjudas. Så mycket för demokrati hos vissa vänsterdebattörer med andra ord.

Ayman Osman FacebookAyman Osmans Facebook-inlägg andades smaklöshet och ologiska kopplingar. Frågan är varför man gör just dessa sammanlänkningar och det möjliga svaret är tyvärr för att kväsa meningsmotståndare med odemokratiska metoder Foto: Skärmdump från Facebook

Debatten efter det oerhörda som hände i Trollhättan har fått känslomässiga dimensioner och inte undra på det, två personer – alla barn – är döda. Mördade av en person som måste haft grava utanförskapsproblem och som dessutom kan ha haft känslomässiga problem med svårigheter att känna empati t ex. Att mörda ett barn kräver att man är känslokall eller desperat, att göra det metodiskt gör det hela än värre.

Om han hade skjutit dem hade han haft avståndet som hade kunnat fjärma honom från de egna handlingarna. Nu gick han istället in på livet på värnlösa människor vilket gör förövaren än mer kallhamrad och känslomässigt avtrubbad. Det är få eller inga som kan gå in på blotta livet och driva en kniv i en annan människa mer än en gång, den här gången gjordes det tre gånger.

Ändå utnyttjas nu hela denna snaskiga historia till att fixa godhetspoäng och det är som sagt som vanligt vänsterrepresentanter som gör sig det besväret. En av dessa debattörer heter Ayman Osman. Han har en bakgrund i AFA och hittas numer i den så kallade research-gruppen vars uppgift är att gräva upp allehanda skit om meningsmotståndare som inte delar deras åsikt och sen sälja dessa till tidningar som X-Pressen.

Expressengetingen SurExpressen plus Researchgruppen är sant och det här är vad alla andra seriösa debattörer tycker om den saken

I vanligt ordning har han likt så många medsystrar och bröder spetsat till det. I sin egna lilla Twitter och Facebook-kampanj har han tagit bladet från munnen och kallas demokrater som Ivar Arpi, Rebecca Weidmo Uvell, Per Gudmundsson, Jimmie Åkesson och Ebba Busch Thor indirekt för vara de som har inspirerat mördaren. Utan minsta bevis och utan att ens anföra några bevis för sin tes gör han alltså ett uttalande som inte bara är felaktigt utan också måste vara grovt kränkande mot dem som pekas ut.

Den demokratiska debatten har alltså nått ett nytt lågvattenmärke, knappast förvånande att det är en vänsterdebattör som står för det svamlet. Det är inte heller förvånande att Researchgruppen och förgreningar till AFA figurerar i den här soppan.  En sak är dock väldigt förvånande, ingen har pratat om den bakomliggande motiven till bland annat Ayman Osmans utspel. Den debatten avslöjar tyvärr en syn som man kan bli mer bekymrad över än själva uttalandet.

Man kan naturligtvis bara spekulera i dessa eftersom ingen direkt talar om sina motiv rätt ut, men låt oss göra det för en stund ändå. Delar av svensk vänster anser sig ju ha hegemoni på sanningen i debatten. Ingen annan än de säger som det är och ingen annan träffar mer rätt när de definierar ”sanningen”. Denna ”sanning” är absolut och går inte att ifrågasätta, det ingår ju så att säga i den totalitära ideologi som de alla svärmar för.

Ayman Osman TwitterOckså på Twitter gjorde Ayman om samma sak. Nedsmetning och löjligt låga argument med i det närmaste ologiska sammanlänkningar mellan personer som inte ens har gjort något i fallet är kännemärken vi känner igen. Foto: Skärmdump Twitter

Den gemensamma nämnaren för de uppräknade är flera. De är liberala eller konservativa i motsats till socialistiska, de utmanar vänsterns ”sanningar” med sina ”sanningar”, de debatterar framgångsrikt sin sak och de utgör ett hot mot den hegemoni som vänstermänniskor så gärna omhuldar.

I förbifarten avslöjar de också en del saker som inte är så lämpliga att dra fram i ljuset där vänstern ställs inför den bild de ogärna ser, den av hyckleriets. För vem kan kalla det något annat om man t ex anställer barn till högt uppsatta sossar på attraktiva poster på departement som Rebecca Weidmo Uvell har bloggat om? Vår ”solidariska” regering har ju i all sin välmening anställt dessa barn till högt uppsatta partikamrater på din och min bekostnad så då är det ju ”rättvist”.

Slutsatsen är alltså att man ska inte ifrågasätta vänsterns ”sanningar”. Gör man ändå det får man människor som Ayman Osman efter sig som utan bevis eller minsta antydan till härledning påstår saker ur tomma luften. Dessa påståenden är visserligen lögner men om syftet är att få alla andra att hålla mun är ju detta gott. Det är så man resonerar och agerar. För att toppa hyckleriet svänger man sig med ord som ”demokratiskt”. Sådana här människor vet inte ens om att i begreppet ingår det fria ordet, så demokrater är de inte.

sd-bashingAlla har rätt till en åsikt, också idioter. Att däremot hota, använda våld eller kväsa rätten att ha en åsikt är bara kännemärken för en icke-demokratisk tankegång som hör hemma bland ytterlighetsgrupperingar. Det är det fria ordet och allas rätt till en åsikt vi måste försvara mot just dessa extremister

Uttalandet visar också att inför nästa år när vi firar det fria ordets 250-årsjubileum mår inte det fria ordet så vidare bra i Sverige. Så kallade demokrater och debattörer som gärna vill utnyttja möjligheten i egna syften, men som inte är lika medlidande vad gäller andras tankar har sett till den saken. Det är hög tid med en debatt men också ett stärkande av det fria ordet, inte som vissa förordar ett minskande. Förstår vi inte vad debattinlägg/ påhopp egentligen syftar till, kanske vi inte är värda det fria ordet eller har det kvar så länge till.

Ytterligare ett sätt att utnyttja den tragiska händelsen i Trollhättan står Nyheter 24 för. Inte så förvånande kanske att det är just dom då de tycks gå över gränsen mest hela tiden. Den här gången har Tom Jerry Boman skrivit något som säkert kallas seriöst på redaktionen, men som efter mer normala måttstockar mer verkar vara ytterligare en cynisk vinkling av händelsen. Här hittar du länken som inte generar klick åt Nyheter 24.

Artikelns tes bygger på att mördaren var man alltså måste vi prata om den förkrossande majoritet män och pojkar som har begått liknande brott. Detta som om hela det manliga släktet är skyldiga till händelsen. En härlig ihopbuntning alltså, är en eller två skyldiga är alla det. Ingen fördom där från din sida Tom Jerry, men jag undrar lite lätt om inte har drabbats av en grav generalisering.

Återigen denna fullständigt fabricerade länk mellan fiktion och fakta. Denna gång mellan män, manlighet och skolmord. Den logiska frågan blir när Tom Jerry ska rusa in på närmaste skola och börja hugga ner barn? Den frågeställningen är ju nämligen ungefär lika logiskt som det påstående han gör. Det är också ett ungefär lika lågt slag under bältet som han själv ger uttryck för.

Under BältetSlag under bältet ansågs en gång ojust, nu är det mer regel än undantag. Debattörerna tävlar snart i vem som kan utdela det värsta slaget Foto: Wikimedia Commons

Med den fart de låga kommentarerna och ologiska kopplingarna mellan fenomen som inte existerar, har vi snabbt hamnat i debattens stinkgöl istället för i dess porlande bäck. Förr talade alla, särskilt inom politiken, om vikten av att respektera motståndaren även om man ansåg att denne hade fel.

Numer tycks den principen vara död för att istället som i båda fallen ha ersatts av en tanke om att debatt är en envägskommunikation som förs av en part och om mottagaren inte gillar budskapet totar man ihop en snaskig och smutsig lögn som får dem att hålla truten. Nersmetningstaktik och respektlöshet går plötsligt hand i hand.

Det underliga med vår tid är att de som säger sig stå för öppenhet och tolerans bara använder detta som en förevändning för att använda metoder vi känner igen från historien. McCarthy-erans tankar och förfarande känns igen, också flertalet fascistiska regimer genom historien har använt både lögnen och förföljelsen av oliktänkande som metod.

Också Brezjnjev-åren under Sovjetväldet med dess förtryck av oliktänkande och åsiktsavvikelser dyker upp i bakhuvudet. I alla fallen kan man säga att vi tycks ha lärt oss lite eller inget av historien, det om något är vad dessa debattörer har visat. Cirkeln är sluten och vi börjar bara om på ett nytt varv med samma resultat som då.

BreznjevHistorien tycks upprepa sig med samma resultat nu som då. Samma förtryck, samma metoder och samma mål tycks åter ha kommit på modet och svensk vänster går från mörker till mörker. Debatten är värd mer värdighet än vi hittills har sett Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag de vänsterdebattörer vars agenda är att kväsa andras rätt till det fria ordet som t ex Ayman Osman. Motiveringen lyder: ”Det är uppenbart att ni bara gömmer er bakom ord som ”demokrati” där ni egentligen menar åsiktshegemoni. Det är också rätt solklart att det fria ordet är ett begrepp som knappast gäller två sidor i debatten efter utspelet. Ingenting rättfärdigar morden i Trollhättan, men ingenting rättfärdigar heller att utnyttja tillfället att medvetet göra vansinniga kopplingar mellan debattör och förövare i syfte att tysta. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

Annonser

En anständig oanständighet

Att göra en pudel, att ändra åsikt, att omvärdera – kärt  barn har många namn. Fenomenet med att göra en pudel t ex visar att beroende på vem som är avsändaren får man olika resultat, när det upptäcks får man trixa och trolla så går det över. Den här konstarten är extra behändig i dessa dagar då prao-regeringen Löfven kraschlandar sisådär 19 gånger om dagen. Vad som var fel då, är rätt nu när någon annan gör samma sak som då.

Stefan Löfven har gjort oanständigheten anständig genom att hela tiden först peka på andras misstag eller felaktiga beslut, för att sen göra samma sak själv. Genom att smidigt dölja faktumet att det har hänt alls har han fått en rad människor att tro att han har någon som helst kontroll på läget. Tyvärr måste jag göra er besvikna, det har han inte.

Jan van ScorelLikt så många sossar från förr pekar Löfven ut motståndaren för att sen göra samma sak själv. Migrationsfrågan är en sån fråga där Tobias Billström pekades ut men som Löfven nu försöker att kopiera trots sin egna kritik. Foto Jan van Scorel – Wikimedia Commons

2013 Talade dåvarande Migrationsministern Tobias Billström (m) om åtgärder för att minska volymerna i migrationen. Anledningen den gången hette att det redan då hade börjat kosta så mycket att smärtgränsen närmade sig. Stefan Löfvens svar hette den gången att  Billströms utspel var ”oanständigt”. Motiveringarnas språkliga innehåll andades samma retorik, det hette bland annat:

”Man har pekat ut en av samhällets mest utsatta grupper: de människor som som söker skydd från krig, terror och förtryck.”

Känslomättat, empatiskt och med eftertryck med andra ord. Göran Greider, nickedockan från Dalademokraten, satt på bästa sändningstid i TV4:s morgonsoffa och utgjöt sin indignation över Billström. Då avkrävdes det ministerns avgång och pekades på hur Billströms förslag legitimerade SD. Väl hemma på Dalademokraten skrev han följande:

”För någon vecka sedan kunde SD jubla åt moderaten Tobias Billström”

Här hittar du länken till artikeln och uttalandet. Hårda ord att begrunda, men frågan är var Göran Greider eller för den delen Stefan Löfven finns nu? Från Greider låter det helt annorlunda, det brukar bli så från honom när han indignerat uttalar sig men kan konstatera att hans egna parti gör samma sak. För det är precis det som händer – en upprepning. Denna är signerad Stefan Löfven, en av det dåtida dramats fältherrar.

För nu börjar också Stefan Löfven anamma samma ”oanständiga” politik som sin företrädare på Migrationsministerposten. Nu ska flödet minskas och kostnader kapas, det är ju det fredagens överenskommelse syftar till och går ut på. Från Göran Greider hörs förlåtande tongångar, inte kritisera det är ju socialdemokratin som står för oanständigheten. Mer om uppgörelsen hittar du från SR Dagens Eko.

La Bataille du Pont d'ArcolPolitik är som fälttåg, den som anför är den som pekar vägen mot seger. Stefan Löfven tycks dock peka med halva handen och sen tåga mot det mål andra har identifierat förut
Foto: ”La Bataille du Pont d’Arcole” av Horace Vernet – Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons

Kanske lite talande att Vänsterpartiet ställde sig utanför uppgörelsen – Motiveringarna var att partiet inte hade fått gehör på en rad punkter, men också att man såg det som att Socialdemokratin nu valt att gå åt höger i frågan. Jag förordar inte att man över huvud taget lyssnar på vänsterpartiet. De har oftast inte ett enda dugg vettigt att säga om något, men är det inte lite talande ändå att recensionen och omdömet låter som det gör?

Fortfarande hörs bara överslätande kommentarer från den annars så snacksalige Göran Greider. Den som har fel partitillhörighet ska naturligtvis kritiseras i hans värld, också för saker de inte har gjort. Är det däremot socialdemokraterna som begår oanständigheterna låter det annorlunda. Die Partei hat immer recht [partiet har alltid rätt; talesätt om DDR:s kommunistparti under dess glansdagar – förf. anm.]

Men Socialdemokraterna är nog rätt vana vid den här typen av hyckleri, det är ju inte direkt första gången. Tvärtom har de en lång och stolt historik på området som snart har blivit ett typiskt särdrag för partiet. Att först peka finger på andra och sen genomföra samma sak är snart regel snarare än undantag. Två exempel är Socialminister Annika Strandhälls förslag att i praktiken införa förstadagsintyg för alla sjukskrivna och höjningen av pensionsåldern som båda snart kan vara verklighet.

MumieOm en borgerlig regering får för sig att höja pensionsåldern, heter det i propagandan från s att svensken kommer att se ut på bilden. När de själva vill göra samma sak, är det tyst Foto: Kvinnlig Nazca-mumie Wikimedia Commons

Om intentionen att höja pensionsåldern har DN (unvis.it) skrivit om. Förstadagsintyg till samtliga sjukskrivna kan man läsa mer om i SVD (unvis.it). Här har vi två pinfärska exempel på något som om det hade föreslagits av Alliansen hade liknats vid ett uttalande av Belsebub. Nu råkar det vara Socialdemokratin som föreslår samma sak och då är det naturligtvis annorlunda. Die Partei hat immer recht igen.

Det är synd att behöva konstatera att partiet som både i media och i sin egen föreställningsvärld också är hyckleriets högborg. För fredagens migrations-överenskommelse är visserligen ett steg i rätt riktning, men är samtidigt en måttstock på hur långt man är beredd att gå i sitt självförhärligande. Stefan Löfven som var så ivrig att kritisera Tobias Billström, menar nu att samma åtgärder ”inte kommer att räcka”. I en intervju i SVD är det precis det han ger uttryck för.

Jag råkar hålla med honom, vi klarar inte mer och behöver vidta panikåtgärder. Det lite dubbla är dock att i ena stunden tycks statsministern vara fast besluten att kritisera andra, i den andra är han inne på samma linje själv. Fast som vanligt stannar inte Stefan Löfven vid det, han kan eventuellt ha gått längre. Detta är dock en gissning från min sida, men en del tyder på att det faktiskt är så. Först lite bakgrund.

DanmarkDanmark visade på en annan väg i migrationen. Systerpartiet Socialdemokraterna och Socialistisk Folkeparti fick klä skott för ”rasismen” men snart förde Stefan Löfven en liknande politik också han. Han kan till och med ha gått längre Foto: ”Dannebrog” by No machine-readable author provided. Per Palmkvist Knudsen assumed (based on copyright claims). – Licensed under CC BY-SA 2.5 via Wikimedia Commons

För en tid sedan sänkte Danmark sina ekonomiska bidrag till flyktingarna som finns där. Bidragen halverades, anhöriginvandring fick inte ske under första året, tillfälliga uppehållstillstånd blev regel snarare än undantag och kraven på språkfärdigheter skärptes. Kom ihåg, det var vare sig ett rasistiskt parti, ett höger eller högerpopulistiskt parti som genomförde detta, det var en vänsterregering ledd av Socialdemokrater!

Än mer anmärkningsvärt var att den ansvarige ministern var från Socialistisk Folkeparti, motsvarigheten till Vänsterpartiet här i Sverige.För att riktigt understryka att man nu ville skrämma bort sociala turister och bidragstagare, annonserade man förändringen i valda delar av Mellanöstern bland annat Libanon. Annonskampanjen hade just syftet att informera/skrämma folk från att ta sig till Danmark, det stack inte den dåvarande vänsterregeringen under stol med. Här hittar du länken om annonskampanjen från SVT.

Det här tilltaget fick flera Socialdemokratiska ledare, bland annat Löfven, att tala om sitt danska systerparti som en avvikelse och en skamfläck. Sydsvenskan har publicerat en artikel om händelsen. I och med de fördömanden som han och andra har uttalat, har han låst sig för en linje han senare inte kunde vika från. Trots det tvingar nu omständigheterna honom till just detta. Så hur löser man det dilemmat?

AnnonseraNär annonserna dök upp i arabisk press väckte de anstöt här hemma, dock förekom inte grisen eftersom den anses vara ett orent djur där. Budskapet var däremot chockerande nog att få svensk socialdemokrati att smygvägen börja orientera sig i samma riktning Foto: Wikimedia Commons

Ett sätt är att påtala hur illa det är ställt så att också detta budskap når de som eventuellt funderar på att komma hit. Har man inte har ett skyddsbehov och som samtidigt åtnjuter ett relativt gott liv, behöver man inte fly och i synnerhet inte om man ser att det skulle innebära elände då man kommer fram. Genom att sätta upp tältläger utanför Lund, sänka både hygien-, brand- och andra krav gör man prospektet än mindre tilltalande. Sagt och gjort, nu skickas Inrikesminister Anders Ygeman ut på uppdrag.

De alltid lika naiva, lättlurade och samarbetsvilliga journalisterna blev nu ett viktigt verktyg. Genom intervjuer och uttalanden som skulle komma att citeras också i arabvärlden kunde man nu se till att få folks ögon att öppnas också där. Kommer du hit lär du få leva i tältläger mitt i vintern och knappast på de platser där man med lätthet hittar landsmän eller lands-kvinnor. Här kan du läsa mer om Anders Ygemans mediekampanj och intervju i SVD.

Det här blir som sagt lite spekulation från min sida. Kan det vara så att Anders Ygemans uppdrag helt enkelt var att ta Stefan Löfven ur rävsaxen så att regeringen kunde agera som den danska, men få det att se ut som något annat? Har den svenska regeringen egentligen återigen vidtagit exakt samma åtgärder som man den danska som man så häftigt kritiserade för ett år sedan? Flera indikationer talar ju för det! Detta har också Fnordspotting bloggat om.

Anders Ygeman TältÄr detta ett försök av svensk socialdemokrati att sända samma budskap som sitt danska systerparti? Kom hit och det enda vi kan erbjuda dig är ett tältläger mitt i den svenska vintern! Foto: SverigesRadio

Löjesguiden nominerar idag Socialdemokratin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med den stab av hattefnattar ni förfogar över i regeringen behövs inga förklaringar eller motiveringar till priset. Ni gör det så bra att att hela systemet är självgående. Hyckleri och floskler är grunden och snart har ett nytt episkt magplask skapats. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

Ett cyniskt spel

De nyanlända fortsätter att välla in över gränsen utan eftertanke om en sådan självklar fråga som om samhället klarar av trycket. För det är inte invandringen eller invandrarna som gör mig förbannad. De har trots allt inte gjort något och ska därför inte hängas ut.

Istället är det faktumet att Sverige och dess ledning inte har tänkt igenom alla aspekter och effekter. Ett sådant exempel är boende där inför stundande vinter flyktingar kanske kommer att tvingas bo i tält som det berättas om i Skånska Dagbladet (unvis.it). Rimmar knappast bra med regeringens slagord om humanism.

HundslagsmålNär man ser och förstår regeringens politik kan man undra om inte hundslagsmål är mer humanistiskt. Få gånger i världshistorien har vi fått se så mycket ekonomiska trick och trolleri. Foto: Wikimedia Commons

Nu introduceras dock nästa kapitel i cynismens historia, idén är signerad forskaren Martin Ljunge och framfördes i onsdagens SVD (unvis.it). Hans tanke är att det precis som med koldioxid ska det gå att handla med flyktingkvoter. Detta för att dessa ska hamna där mottagandet är som billigast.

Hela resonemanget låter som gamla tiders fattigvård. Då kunde bönder bjuda på föräldralösa barn eller barn som fattigvården hade tagit om hand på auktioner. Lägsta budet i budgivningen vann. De fick sen arbeta livsandarna ur kroppen för ”vänligheten” att få bli omhändertagna.

En sedvänja vi gud vare tack har lämnat bakom oss, men nu kommer den igen i ny tappning. Tanken att det ska bli så billigt som möjligt är ju god ur en skattebetalares synvinkel, men är det en värdig tanke och system?

PengarGöm sanningen genom att låtsas måla upp bilder av något som inte stämmer och där bristen på pengar inte får komma fram. Problemet är bara att regeringens politik talar ett annat språk Foto: Wikimedia Commons

Svaret på den frågan blir förhoppningsvis ”nej”. Ingen eller få vill ha tillbaka en sedvänja vi för alltid har övergivit. Förhoppningsvis vill få eller inga se det ovärdiga i ett som faktiskt skulle handla med människor. Men förslaget visar på något annat, något mycket mer cyniskt.

Det är väl få som har undgått att märka hur ansträngt läget faktiskt är i kölvattnet på alla nytillkomna. Myndigheter som larmar, kommuner som sänder ut nödrop och beslut som vittnar om en djup desperation som tältlägret utanför Lund som du kan läsa om i länken till Skånska Dagbladet ovan.

Ändå är det som om våra makthavare har vaknat sent och dessutom stundtals gjort riktiga prakttavlor. Det har helt enkelt funnits dåligt eller bristfälligt ledarskap. Och sånt har det funnits i överflöd sedan Stefan Löfven tillträdde, denna regering har i själva verket visat sig mest kompetenta på att vara så inkompetenta det någonsin har gått.

Bad ArtRegeringen är nog konstnärer i klass med detta eftersom de upprepar sin vana att skapa riktiga tavlor Foto: Museum of Bad Art

Stefan Löfven t ex har inte vaknat förrän nu i dagarna ur sin vintersömn och sagt det alla hela tiden har vetat – Sverige håller på att nå gränsen. Mer om det i Sydsvenskan. Under tiden som han har sovit sin skönhetssömn (?) har också han ägnat sig åt samma cyniska spel som Martin Ljunge. Den här gången heter dock inte spelet ”bjud så lite som möjligt” utan ”byt ut flyktingkostnad mot flyktingkostnad”.

Statsministern har ju helt enkelt kört en liten rockad. Han kompenserar en kostnad med att dra in en annan. Denna andra kostnad är delar av u-landsbiståndet som nu istället går till kostnaden för migration som Sveriges Radio kan berätta om. Där finns också en intervju i radio med statsministerns krystade förklaringar som bygger på regler uppsatta av OECD.

De så kallade DAC-reglerna skulle menar han ge dem denna rätt. Det gör de faktiskt men bara som en direkt nödåtgärd och frågan är om vi är där än.Frågan är också om det är moraliskt eller ens solidariskt? Är det ens i enlighet med den ”feministiska utrikespolitik” som regeringen säger sig föra?

DACDAC (Digital Analog Converter) används vanligtvis i stereoutrustning men nu används samma term istället i politken. Dock inte med samma välljudande resultat den här gången Foto: Wikimedia Commons

Sanningen är förstås att det hela är ett gigantiskt hyckleri för att dölja det faktumet att vi inte längre har de resurser som krävs dvs pengarna. Dessvärre blir det än värre med det galopperande underskott som regeringen så målmedvetet bygger upp.

Också Isabella Lövin (mp) slår in på samma linje och redovisar i följande artikel (unvis.it) i SVD vad det är som kommer att få stryka på foten. Miljöpartiet är ju de som har målat in sig mest i flyktingfrågan. De är också de som nu får stå med dummerjönshatten mest synbar i den villervalla som brukar kallas ”regering”.

Isabella Lövin var ju under åren i opposition mycket kritisk till samma förfarande av alliansen som man kan läsa om i Omni. Nu går det däremot hur bra som helst att göra samma sak. Enda anledningen till den tystnaden är nog att hon själv nu är minister och därmed den som håller i beslutet. Hennes logiska looping kräver nog maximalt dos av den varan.

G KraftLogisk looping kräver oftast sitt pris som g kraft t ex. Foto: Wikimedia Commons

Isabella Lövin är ju dessutom ingen duvunge på samma område. Redan strax efter regeringens tillträde körde man samma kreativa bokförings-trick.

Före valet tyckte hon att svensken borde betala för både migration och bistånd utan knussel, efter valet skar hon ner biståndet med 1,3 miljarder. Den här gången slår hon sitt rekord ordentligt och skär ner med 20 miljarder. Beslutet då drabbade bland annat vårt bidrag till FN:s vaccineringsprogram. Läs mer om detta på bloggen Fnordspotting.

Den miljöpartistiskt lagde, jag tillhör definitivt inte den skaran, kanske frågar sig vad detta gjorde. Kanske bara att än fler nu inte kunde vaccineras mot sjukdomar som malaria eller tbc som båda är vanliga i den fattiga världen. Möjligen också att än fler nu plågades i sin tillvaro av dessa sjukdomar.  Det kan ju också vara så att länder nu fortsätter att hållas i fattigdom på grund av sjukdomar och dåliga beslut.

VirusFörra gången var det vaccinering som fick stryka på foten, vad blir det nu när Isabella Lövin håller i yxan? Det faktumet att kostnaderna skenar är något man döljer med alla resurser man har Foto: Wikimedia Commons

Men bäst 2014 var nog inte reultatet eftersom vi ännu inte har sett den fulla effekten. Nej, det var istället hennes något krystade förklaring så också den är värd en extra notis. Isabella Lövins ord är nästan profetiska i sin vishet:

Förra regeringen ökade anslaget till vaccinering väldigt mycket. Man kan fråga sig hur relevant det är att Sverige ska vara så enormt stor givare i olika sammanhang.

Det där är politiska när den är som värst. I ena stunden sa hon alltså att förra regeringen drog in för mycket pengar från biståndet.  Väl i regeringsställning hävdar hon istället att de har skjutit till för mycket (?????????!!!!!!!!). Återigen tittar ett parti fram bakom grannlåten som inte är mogen uppgiften.

Som vanligt får man konstatera att det är landets ledning som sin vana trogen står med byxorna vid fotknölarna. Regeringen Löfven är ju extra duktiga på det. Knappt har trycksvärtan hunnit torka i tidningspappret förrän det är dags för nästa frivolt.

Några av ingredienserna i soppan heter som vanligt dålig framförhållning, planering och förberedelse. Resultatet lämnas också det som vanligt över till skatteboskapet och de som faktiskt är i behov av nödhjälp.

Bilkrasch

Regeringen är både som en bilkrasch och volt på samma gång. Den enda skillnaden är att bilkraschen betalas av bilstallet, systemhaveriet av skattebetalarna Foto: Wikimedia Commons

Sent ska syndaren vakna, men kanske har Löfven nu vaknat upp ordentligt från sin idetillvaro. Frågan är bara hur länge han kan hålla sig till det reella, det verkliga. Med sig i regeringen har han ju ett av landets mest verklighetsfrånvända partier. Ett parti som inte spar något krut att ställa till än mer skada i frågor man inte har kompetens ens att komma i närheten av. Framtiden är med andra ord det enda som kan tala om hur det går, det kan bli spännande.

Löjesguiden nominerar idag lätt letargiskt regeringen och Martin Ljunge till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har en sak gemensamt, ingen av er bör använda ord som ”solidaritet” eller ”omtanke”. För den fadda smak hela denna ovärdiga tillställning lämnar i munnen förbjuder bruket av orden. Det inträffade diskvalificerar alla parter i målet. Det är därför ni är fullgoda kandidater till priset.”

Ansvarstagande a la Alliansen

Jag ger personligen inte så mycket för alliansen heller trots att jag klagar högljutt över den rödgröna kraschlandningen. Skälet är att jag sedan DÖ är djupt besviken på dem som jag annars kanske kunde ha sympatiserat med. När de nu visar sig att de i praktiken fortsätter DÖ genom att lägga ner sina röster i viktiga omröstningar är inte förtroendet direkt högre från min sida.

För det tycks just nu vara den nya varianten på DÖ, att lägga ner rösten eller att vägra att inse att det enda som nu skulle hjälpa landet är att bilda en blocköverskridande koalition. En sådan skulle helst vara helt utan mp, de har tyvärr visat sig vara omogna uppgiften att ens komma i närheten av makt än mindre regeringsuppdrag. Det borde i ansvars-tagandets namn bli en regering precis som den Jan Björklund tecknade bilden av, en utan just MP.

MustangAtt beskriva miljöpartiet som en kraschad bil är en skymf mot kraschade bilar. Visst har de en funktion men väl i det tillstånd de befinner sig mer av en kostnad än till nytta. Foto: ”AV gche mustang”. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Men samtidigt som man så gärna vill framställa sig själva som konstruktiva och ansvarstagande är det just det man inte är. Häromdagen väckte SD misstroendevotum mot Magdalena Andersson. Det var visserligen känt på förhand att det troligaste var att just övrig opposition skulle lägga ner sin röst, men samtidigt fanns tvivel. Skulle man, skulle man inte? Men det var alltså det man gjorde och i praktiken är det som om DÖ fortfarande var verksam även om den nu gått i graven.

Alliansen verkar alltså inte ta sitt ansvar som opposition på så särskilt stort allvar. Det brukar ju heta att oppositionen ska vara ett hjärtslag från regeringsmakten, nu verkar de snarare vara ett knapptryck från ansvar för landet de också.  Anledningen till det något förbryllande beteendet heter naturligtvis SD. Det enda som alla partier tycks överens om är ju att just detta parti måste stängas ute och det var ju just dom som hade väckt misstroendeförklaringen i tisdags.

Så hellre än att fälla dålig politik eller politiker, lägger man sig alltså platt för att inte släppa fram det man ser som ännu sämre. Man är inte heller beredd att ge dem något inflytande. Så varje initiativ tycks falla till marken utan att göra verkan så länge det är ett initiativ av just SD. Fortfarande heter alltså lösningen samarbete över blockgränsen men också den vägen tycks vara stängd. Anledningen heter den här gången inte SD eller MP utan nu heter hindret politiska bindningar till partier som man vare sig kan eller vågar släppa taget om.

KikarsikteAtt träffa målet istället för att hela tiden missa det borde väl vara allas intresse. Istället ägnar man sig åt det som faktiskt leder till att man missar målet. Bra där! Foto: ”AV gche mustang”. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

För tittar man bakåt är det en rätt lång historia av försök till samarbete från de rödgrönas sida. Många gånger som valet 2010 med betydande besvikelser som fortfarande svider. Det var ju då Mona Sahlin skulle anföra återtåget för att ta tillbaka makten man förlorat 2006, men försöket ledde till platt fall. Mona Sahlin avgick och så också Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Det blev alltså en bitter kalk att dricka och nu när man äntligen fått den så efterlängtade makten så kan man inte heller släppa spåret med de tre.

Inte ens inför fullbordat faktum att både V och MP agerar sänke för S gör att man släpper taget. Att de tvås politik många gånger är verklighetsfrånvänd, utopistisk och direkt samhällsfarlig i vissa delar är inte heller något som hittills har fått Stefan Löfven att växla samarbetspartners. Det är därför som Jan Björklunds utsträckta hand där villkoret är att MP lämnas utanför är så svårsmält. Den oansvarighet Stefan Löfven uppvisar har Fnordspotting också bloggat om.

Det är naturligtvis inte Allianspartiernas fel om Stefan Löfven stänger dörren till uppgörelsen. Men Folkpartiets utspel har märkligt nog gjort alternativet till den nuvarande regeringen svårare att svälja trots att det ser enkelt ut. Anledningen är det där villkoret. Jag är ingen fan av MP, jag vill personligen helst se dem akterseglade och utan ministerpost. Skälet är enkelt, titta ett år bakåt och man inser att det här partiet inte har i regerings-ställning att göra. Samtidigt är det som sagt Björklunds förslag svårsmält.

PandaBambu är tydligen svårsmält föda för pandor, det fungerar lite som ultimativa villkor för politiker. Så fort de där magiska orden nämns vill ingen veta av anrättningen som serveras Foto: Wikimedia Commons

Här borde lösningen sökas i att alla utom SD, eftersom de nu är uteslutna av alla involverade, samarbetade fullt ut men att man såg till att fixa breda lösningar som marginaliserade MP och deras värsta sidor. Fungerar inte det gör man istället upp sins emellan med lösningar som MP inte kan acceptera och som därför gör att de frivilligt lämnar regeringen. Kvar skulle då finnas de med målsättningen att samarbeta för landets bästa för ögonen istället för det egna partiets väl och ve i första rummet.

MP har länge nog hållit alla de etablerade partierna gisslan för att få igenom sin egna politik och varit framgångsrika i det arbetet. Det är nu dags att sätta p för den eran som startade redan under Fredrik Reinfeldts regeringsperiod med uppgörelsen om migrationen 2011. Läs om uppgörelsen på Europaportalen.

De har ju dessutom fortsatt i samma storartade stil med sitt kulturpolitiska betänkande häromdagen. Det andades både kommunistisk unkenhet från en svunnen tid och ren inskränkthet. Du hittar dokumentet via länken här under. Ett förslag man visserligen gjorde en pudel på, men det skvallrar om ett parti i djupaste moras.

http://www.mp.se/sites/default/files/kulturen_-_det_fjarde_valfardsomradet.pdf

Låt oss ta några axplock av vad partiet har att delge svensken. Man vill sätta all personal i styrelser och kulturella institutioner i utbildning i intersektionalitet och postkoloniala teorier genomförda av ”organisationer som representerar underprivilegierade grupper”. Så här låter det i dokumentet:

”Oberoende forskare ska tillsammans med organisationer som företräder underrepresenterade grupper genomföra en fortbildningsinsats i intersektionalitet och postkoloniala teorier för alla styrelser och all personal inom kultur-institutionerna. De ska också följa de försök som görs med metoder som positiv särbehandling, kvotering och jämlikhetsdata, för att därefter kunna ge förslag på vilka metoder som bäst lämpar sig att använda som verktyg för mångfaldsarbete och uppföljning inom kultursektorn.”

Kan man säga mer tydligt att man numer är kulturmarxister? Peter Harold – Skrivarens Blogg har gjort ett inlägg på detta tema. Den är mycket läsvärd.

Återigen var syftet den gången att hålla SD utanför all form av beslutande makt och inte låta dem diktera villkoren. De hade ju i valet året innan ökat till då höga siffror som senare har blivit än högre. Den gången fick SD 5,7 % av rösterna och kom in i riksdagen för första gången. Något som oroade alla de etablerade partierna så till den milda grad att man redan efter valet 2010 såg till att försöka isolera partiet.

VindPrecis som ett dragigt hus måste isoleras måste också partier som inte kan samarbeta gå samma väg. Miljöpartiet har inte tillfört något gott i svensk politik och bör, enligt mig, omedelbart miljöcertifieras med en energisparande isolering i form av skum Foto: ”AtticInsulation” by Jason Dale – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Men Reinfeldts plan blev en draksådd. Han blev av med ett i hans ögon extremistiskt parti, men släppte i processen in ett annat än mer extremt. Miljöpartiet har sedan den dagen kunnat hålla sig på god fot med de flesta för att de har ställt ultimativa krav för samarbete. Det revanschsugna Socialdemokraterna var till exempel snara att hugga på kroken och nu är de fast i en soppa de inte kan ta sig ur. Eller kan de det?

För det börjar faktiskt komma en del positiva tecken. Det började i förra veckan med att förra partiledaren och statsministern Ingvar Carlsson gjorde ett utspel om att S har valet mellan att samarbeta med Alliansen, delar av den eller SD. Han beskrev situationen som den mest allvarliga i svensk historia sedan parlamentarismens genombrott, han gjorde utspelet i bland annat Expressen (unvis.it).

Först blev det tyst från S, sen blev det en intensiv period. Till variabeln kunde man ju lägga Jan Björklunds utspel som trots sitt ultimat ändå utgjorde en öppning. Nu börjar det sippra ut rykten om att allt inte står så bra till som vi hittills trott i regeringen, äktenskapet mellan S och MP kan gå mot sitt slut. Anledningen sägs vara missnöje från s över den envisa hållning mp intar i migrationsfrågan där man vägrar att kompromissa, artikel (unvis.it) hittar du på SVT Nyheter. Det kan alltså finnas ett ljus i tunneln trots allt.

MatematikMatematiken har sina formler och sin logik, politiken delvis en annan. Det är dags att bringa ordning i den politiska matematiken och se till att formeln går att lösa Foto: Wikimedia Commons

Löjesguidens nominering går för omväxling skull inte till regeringen utan till samtliga politiska partier, den så kallade sjuklövern. Motiveringen lyder: ”Det finns en enda slutsats man kan dra av det senaste årets händelser och det är att Miljöpartiet inte är moget sin uppgift. Om partiet någonsin kommer att bli det får framtiden utvisa men nu är de snarare en belastning än en tillgång. De övriga partierna målar i den situationen antingen in sig i hörnet med samarbete eller så knuffar man samarbetspartierna i fel riktning med ultimatum som man borde förstå kommer vara kontraproduktiva. Dags för alla att ta ansvar eller att slänga in handduken.”

Vägen till bananrepubliken

I följande artikel som publicerades i DI den 15/10 tecknar den tyske ekonomiske analytikern och krönikören Henrik Mitelman en mycket dyster bild av Sverige och dess framtid som land att investera i. I artikeln pekar han på faktumet att vårt land börjar bli ett allt större högriskprojekt att investera i för utländskt kapital. Något som skulle kunna få katastrofala konsekvenser för Sverige. Utan investeringar blir det nämligen inga jobb.

Han pekar på att långt ifrån alla som kommer hit som migranter har den utbildningsnivån som ibland hävdas i debatten. Det är alltid de Syriska flyktingarna som framhålls men merparten av flyktingarna kommer inte ens därifrån. Ser man sammanräknat är det fler från Afghanistan, Eritrea, Irak och sådana som är statslösa. Diagram hittar du här under

Statistik MigrationSå här ser fördelningen ut mellan de största grupperna migranter. Till dessa kommer fler som inte är lika många, tabellen över övriga grupper hittar du här under. Listan startar på sidan 2 i dokumentet Foto: Migrationsverket

http://www.migrationsverket.se/download/18.7c00d8e6143101d166d1aab/1443685773037/Inkomna+ans%C3%B6kningar+om+asyl+2015+-+Applications+for+asylum+received+2015.pdf%5B/embe%5D

Syrier är den största enskilda gruppen men alltså inte sammanräknat. Afghaner och Somalier som är två stora grupper har tyvärr sämre utbildningsnivå vilket har att göra med att båda länderna har varit indragna i inbördeskrigsliknande tillstånd i 20-35 år beroende på land. Den ”högutbildade” arbetsstyrkan som bara skänks från ovan är alltså delvis en myt. För visst finns dom men långtifrån alla är det. Ingen pik men inte heller Eritreaner som är en stor grupp är särskilt högt utbildade.

Henrik Mitelman konstaterar också att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har gjort en beräkning på de ökade kostnaderna i kölvattnet på migrationen för landstingen och kommunerna. Fram till 2019 kommer dessa att öka med svindlande 270 Miljarder SEK. Vill man inte börja skära drastiskt i välfärden krävs skattehöjning på i snitt 2 % vilket innebär fördyringar per hushåll med 15.000 per år.

Det här är ett faktum som kraftigt kringskär svenskens möjligheter att konsumera och investera vilket i sin tur skapar ringar på vattnet som för varje ring skapar färre jobb. Den nuvarande takten slänger alltså effektivt grus i maskineriet vilket är tvärtemot t ex statsministerns uttalanden som gått ut på att Sverige kommer att stå som vinnare på det som nu händer. Det kostar ju bara 2 Quattro Stagioni, en fanta och ett Netflix att ta emot enligt vissa källor, men ger så mycket mer……inte alls, här är svart på vitt.

Henrik SchyffertDet är tur vi har begåvningar som Henrik Schyffert att luta oss mot när nu larmrapporterna börjar komma in. Hans visdomsord kommer säkert rädda landet  då alarmister som Mitelman i grunden har fel…..trots sin centrala position och sina kontakter Foto: Expressen

Vi kommer att få betala för många år framöver, kanske till och med decennier in i framtiden. År som kommer att vara förödda och det är det som nu får investerare att dra öronen åt sig. I vanlig ordning när det gäller dagens Sverige stannar inte eländet med detta. Beräkningar från SKL visar att om den nuvarande situationen ska klaras av krävs det att en vanlig löntagare måste avstå ytterligare 6.000 kronor utöver vad han och hon redan betalar i skatt per år. Ett faktum som kommer att leda till mindre konsumtion.

Mindre konsumtion alltså mindre efterfrågan, leder naturligtvis till konsekvenser för lång tid framöver det också. Mindre skatteintäkter på moms, företagsskatt och också färre anställda eftersom man inte längre har råd på samma sätt. Det kommer leda till än lägre intäkter på arbetsgivaravgift, löneskatt och också högre kostnader för a-kassa och andra bidrag. Summan av allt visar på ett jättelikt minus och också detta skrämmer investerarna enligt Mitelman.

Men SKL:s beräkning kan vara i underkant fel. För tittar man på deras beräkning räknar de perioden juni-december. Migrationsvågen satte igång senare och därför är många kostnader ännu inte med i deras underlag. Det kan alltså vara än värre än SKL säger och detta spär naturligtvis på Mitelmans tes om att investerare nu drar öronen åt sig. Ett faktum som kommer att generera än mer osäkerhet hos investerarna då de ser hela sanningen vilket vi ännu inte vet något om.

Magdalena Andersson BudgetDet är mycket hon inte säger och inte vill du ska höra svensk, som sanningen till exempel. Den säger nämligen att Sverige verkligen ligger risigt till för många decennier framåt i värsta fall, allt tack vare hennes egna partis politik Foto: Wikipedia

Han säger det aldrig rakt ut, men mellan raderna kan man ana att den svenska vägen till bananrepubliksstatus nu är inledd. Ett faktum som också bekräftas av viss forskning. För socialdemokratins alla påståenden om hur invandrarna går rakt ut i jobb är som sagt en myt, något Tino Sanandaji har visat via sin blogg i detta inlägg.

Hans siffror visar att antalet utrikes födda i arbete minskar, inte ökar. Allt fler står redan utanför arbetsmarknaden och med än fler kommer den siffran att öka dramatiskt. Resultatet av det kommer bli högre bidragsberoende. Ökade kostnader och minskade intäkter i kombination med galopperande utgiftsökningar på migrationsområdet som regeringen och finansministern inte längre har kontroll över är ingen bra kombination. Detta inverkar extra hårt på just sådana överväganden som investeringar.

Vi skördar nu den draksådd regeringen har sått och den kommer att bli minst sagt bitter att svälja. Två pizzor och ett Netflix lär inte längre vara aktuellt som måttstock, om det någonsin var det förstås. När nu varningsklockorna ringer är det enda vi kan uppbåda en regering som både har tappat kontrollen och sin legitimitet på en och samma gång.

När vi dessutom inom de närmaste åren eller kanske till och med månaderna kommer att bli varse prislappen lär vissa partier hänga mycket löst om det fanns någon samband mellan väljarstöd och konsekvens för handlingarna och åtgärderna som vidtagits. Det har blivit dags att sätta ett streck i historien kring regeringen Löfven. När hans politik och de åtgärder som hittills har vidtagits har varit direkt kontraproduktiva finns litet eller inget förtroende kvar.

Hieronymus BoschDet finns grupper vi känner lite eller inget förtroende för t ex politiker eller tjuvar. Men socialmediokratin har alltid uppburit högt förtroende, så borde det inte vara längre. Tvärtom är det detta parti som i många stycken har försatt oss i den nuvarande situationen Foto: ”Hieronymus Bosch 052” by Hieronymus Bosch (circa 1450–1516) – The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH.. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Kvar borde finnas ett absolut krav på avgång eller ombildning med andra partier än mp och v i regeringen. Endast framtiden kan utvisa vad som kommer att ske, men en sak är säker. Framtiden för Sverige ter sig alltmer blek om inget drastiskt vidtas, detta måste ske nu. Imorgon kan det vara försent. Nu är det upp till Stefan Löfven som den ytterst ansvarige (?) att ta ställning. Det han gör kommer att vara direkt avgörande för årtionden framåt och man kan bara hoppas att han har vett nog att inse att spåret mp och v har nått vägs ände.

Sverige har  inlett vägen till att bli en bananrepublik på mer än detta område. Läs mer om ytterligare ett på bloggen Fnordspotting där man kan läsa om tidningarnas moral i dagens Sverige. En ytterst otäck historia över hur illa vårt land idag fungerar också på vardags-demokratins område.

Löjesguiden nominerar idag åter regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ansvar tycks vara en bristvara i regeringens och Stefans Löfvens världsbild. Inte ens när Magdad Bob ställs inför fullbordat faktum med ekonomisk kollaps viker man en tum från den inslagna linjen. Allt för att initiativet inte längre finns hos sossarna utan hos två småpartier som inte har annat än extremism att delge svensken. Det gör er till fullfjädrade kandidater.”

Ett dubbelt skämt

Det finns händelser som ser ut som en slump men där man undrar om det verkligen är så. Det är sådana där incidenter som ser ut som händelser men som kan vara allt annat än sådana. Vi och jag har ju länge undrat om inte det som inträffar nu i migrationsfrågan är ett utslag av ett samhällets kollektiva sammanbrott, men det är värre. Det är frågan om samhällets kollektiva stora skämt.

Det är väl en sak att man ut clowner att möta flyktingar är nog det hela ett skämt. Ett dåligt sådant, men ändå ett skämt så gott som något. Nyheten går att läsa om i gårdagens Norrbottens-Kuriren (unvis.it) och handlar alltså om mottagandet av flyktingar och då särskilt flyktingbarn. För att göra det hela mindre traumatiskt har man då engagerat clowner för att underhålla på resan vars slutdestination var Finland.

Clown SvartVarför så dyster? Clown-initiativet skapar ju de jobb som regeringen förgäves hoppas på. Ännu bättre hade det varit om hela regeringen hade klätt ut sig och uppträtt på tågen med flyktingar, det hade varit passande för en clown-regering som vår Foto: SVT

Nu undrar man ju om inte den här verksamheten inte är värd att utöka, kanske till och med intensifiera så att fler än bara barn som har turen att få åka genom Norrbotten kan få chansen att se clowner de också. Vi har ju faktiskt en hel regering som bara väntar på uppdrag, den är ju dessutom ledd av en av de största clownerna i världshistorien. Låt oss därför sminka och skicka ut regeringen på liknande uppdrag.

För det finns flera skäl till dessa hårda ord och det går att sammanfatta i två ord nämligen ”socialdemokraterna” och ”svensk”. Låt mig förklara. Varje gång en borgerlig regering vidtar något som socialdemokraterna tycker är misshagligt blir det ett himla liv där ute i stugorna och på Södermalm, när die Partei föreslår samma sak är svensken tyst. För det är inte bara tyst, det är knäpptyst kring vissa saker.

Den konspiratoriskt lagde kan undra om det inte är så att migrationskollapsen inte utnyttjas för att bakom denna lägga fram alla de förslag som annars hade väckt sådana som mig till liv och som kunde, gud förbjude, skrivit något kritiskt om ett parti som inte längre har vare sig moralisk kompass eller politisk riktning. För i skuggan av större händelser har regeringen lättat på grannlåten och det samma minister i båda fallen – Annika Strandhäll – som har hållit i köttyxan.

AmputationÄr det de första små tecknen vi nu ser på en tuffare politik med nedskärningar i välfärden vi ser? Kostnaderna för migrationen galopperar och ingen kontroll finns från regeringen, nu regeringen istället att amputera väl valda delar i det som skulle kosta två Quatro Stagioni och ett Netflix per flykting men som nu kostar betydligt mer Foto: Wikimedia Commons

När Annika Strandhäll nu föreslår att pensionsåldern ska höjas som här i Aftonbladet (unvis.it) är det som sagt tyst. Kommer ni ihåg hur det lät från Die Parteis små följeslagare fackförbunden när Reinfeldt föreslog samma sak? Läs om reaktionerna den gången i SVD (unvis.it). Då hette det ”omoral” och att man ville att ”vanliga människor skulle dö på sin post”, nu är det annorlunda och det förändrade heter socialdemokraterna. Svensken däremot reagerar inte ens. Då gick det bra att protestera men nu är det tyst.

Annika Strandhäll står alltså för exempel två, ett ämne jag redan har skrivit om i inlägget ”Det är sjukt” som du hittar här. Där kunde man läsa om Annika Strandhälls geniala plan att minska sjukskrivningstalen med ett förstadagsintyg för alla sjuka. Mer om det hittar du i SVD (unvis.it). Inte heller då hördes ett ramaskri från facket eller svensken, det var istället märkligt tyst. Underligt det där, vad som är en sidas omoral är tydligen en annan sidas styrka.

För tyvärr är det så att socialdemokratin skriker i fantomsmärtor så fort de inte har makten, men så fort de har den passar de på att införa allt det där de förut kallade ”omoral”. Föreställ dig vad som hade hänt om de två förslagen från Annika Strandhäll hade varit signerade moderaterna, det hade tagit hus i helvete. Tidningsrubrikerna hade varit blodröda, det hade talats om ”dråpslaget mot de sjuka” eller ”tvingad att jobba efter 65”.

JanusLikt guden Janus visar också regeringen upp två ansikten. Det ena är ”solidariskt” och ”medkännande”, det andra är dessa ords motsatser där man för precis samma politik som Alliansen. Som vanligt drabbar det de som har det sämst först, men den här gången är det ju socialdemokraterna som håller i yxan och då låter det annorlunda Foto: ”Janus-Vatican” by Fubar Obfusco – Foto taken himself, upload to English wikipedia by Fubar Obfusco. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Det hade farit ut ett antal nyttiga idioter på sociala media för att påpeka hur typiskt högern det föreslagna är. Problemet är bara att det nu är just socialdemokraterna som föreslår detta ”omoraliska” och riktar samma ”dråpslag mot de sjuka” eller ”berövar folket sin pension”, men vi reagerar inte. Med tanke på vad den här regeringen har medfört på snart sagt alla områden borde vi börja processen i det här landet att tvätta bort socialdemokraterna ur våra kollektiva minnen och sinnen.

Den processen bör inledas omedelbart för att se till att de aldrig mer kommer till makten. Anledningen är att regeringen med beslutet än en gång visar vilka clowner de är. För vilken gång i ordningen är svårt att säga, det är snart sagt en vurpa om dagen. Men en vänlig men bestämd vädjan till dig svensk, sluta upp att rösta på ett parti som är helt slut. Både moraliskt och idémässigt är socialdemokratin förbi. De är också ett under av klantighet, något som vår regering som sagt visar snart sagt varje dag.

Det som är så extra tragiskt för svensken är att nu börjar sambandet dyka upp. Migrationskostnaden galopperar och snart har den trängt undan flera andra områden där kostnaden inte längre går att bära. Ett sådant är det sociala och de kostnader som följer. Vi skulle få det så bra med alla dessa människor. Nu visar det sig istället precis som flertalet har förutspått, att kostnaderna kommer att tränga undan flera andra utgifter.

IshockeySom vanligt är det den med mest muskler som går segrande ur striden om välfärdsmiljarderna. Där tycks medborgaren/skattebetalaren hela tiden dra det kortaste strået. Vad blir nästa heliga ko att slakta socialdemokrater? Foto: Wikimedia Commons

Detta beror på att vi har det andra partiet i regeringen och ett tredje som stödjer den. Naturligtvis tänker jag på miljöpartiet och vänsterpartiet som med sin extrema agenda har satt en nivå på migrationspolitiken som kommer att få Roms brand att framstå som en trevlig dag på utflykt. Tro mig, det kommer inte bara att innebära höjd pensionsålder eller förstadagsintyg innan den inslagna linjen har skördat än mer politiska offer i form av indragningar i välfärden.

Miljöpartiets nästan fundamentalistiska hållning i migrationsfrågan är uppenbar. Det är också rätt uppenbart att Stefan Löfven lägger sig platt inför både v:s och mp: ultimatum i frågan och snart är det galopperande underskottet ett faktum. En omständighet som nu gör det än mer viktigt för ministrar som Annika Strandhäll att täppa till alla hål i den egna budgeten för att stopp läckaget. Regeringen Löfvens totala kapitulation inför mp och v har Thomas Gür skrivit om i Dagens Samhälle.

Det är alltså dags att bryta småpartiernas alltför stora inflytande. För snart två veckor sedan gavs en möjlig öppning när Jan Björklund i den stora partiledardebatten sträckte ut handen och erbjöd samarbete. Det enda villkoret var att mp uteslöts ur detta. Hittills har Löfven knappt kommenterat det hela och under tiden lider landet sotdöden. Snacka om att ta ansvar. Istället har statsmininstern ägnat sig åt vad som uppfattats som hånleenden och ytterligare färg på golvet i riktning mot hörnet som man kan läsa om i Aftonbladet (unvis.it).

Statsministern fortsätter alltså sin vana trogen att göra det urusla ledarskapet till den här regeringens signum. Han passar när han ändå håller på att se till att fortsätta den också den välkända taktiken att ta alla de  dåliga beslut som bara han och denna regering kan ta. Exemplen signerade Annika Strandhäll och Kulturdepartementets namnlistan jag har skrivit om häromdagen i två inlägg, ”Det är ju rättvist!” och ”När galet blir värre”, visar just detta.

VägpilResultatet av regeringens politik blir just ingenting. Det är lite hit och lite dit i migrationsfrågan där socialdemokraterna är gisslan i händerna på småpartierna. Lösningarna pockar men tycks vara långt borta och totalt förvirrande Foto: Freepik

Bloggen Fnordspotting har skrivit bra om hur de två småpartierna v och mp håller regeringen i ett järngrepp, det och Stefan Löfvens bristfälliga ledarskapsförmåga har lagt grunden till det. Summan är att det nu måste bli hög tid att släppa greppet om partiet som alltför länge har hållit landet i skräckblandat fascination och erkänna faktumet att de är slut. Låt s med samarbetspartierna vila i frid. Zombiepolitik gör sig inte i en tid då vi står inför enormt stora utmaningar.

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Rökridåer och korkade beslut går tydligen hand i hand för denna regering som likt andra de en gång anklagade för omoral nu tar samma omoraliska beslut själva. Hyckleriet är totalt och så också det korkade i att försöka sopa problemen med migrationen under mattan. Det gör regeringen till en formfulländad champion i klassen ”korkade makthavare vi borde göra oss av med om vi vill ha en välfärd i framtiden”.

När galet blir värre

Det finns reaktioner och så finns det reaktioner. I torsdags avslöjade jag och Rebecca Weidmo Uvell oberoende av varandra på varsin blogg, här är hennes inlägg, hur listan från (o)Rättviseförmedlingen egentligen var sammansatt. Namn som direkt kunde förknippas med organisationen själva där många inklusive den nuvarande ordföranden nominerades till toppjobb i statlig kulturell sektor.

Namnen gav också känslan av att här skulle miljöpartiet och vänsterpartiet premiera sig och de sina eftersom nästan alla hade haft eller har den agendan. Förvånansvärt många hade också ett förflutet inom det genusindustriella komplexet där de har fört debatt om genus, identitetspolitiska frågor och intersektionalism. Ett sånt namn är Södertörns Högskolas egna stolthet Ylva Habel. De och (o)Rättviseförmedlingen är väl de enda som känner stolthet över det namnet.

BreivikGläntar du på locket och gör det förbjudna i att kritisera listan lär väl Breivik dyka upp som ett brev på posten. Vad han gör i debatten hela tiden vet ingen utom godhetsivrarna som vill peka på vad de tror är sin motsats. Foto: The Guardian

En annan mer känslig fråga var att ovanligt många namn var av så kallad utländsk härkomst. Inte för att jag har något emot sånt, det är klart vi ska ha representation för människor med utländsk härkomst. Men ett grundkrav är väl att de borde avspegla proportionerna i befolkningen så att de får utgöra så många som de är, inte majoriteten som på listan.

Att kritisera detta är dock problematiskt, man kan ju bli anklagad för att vara både nazist och anhängare av Breiviks manifest om man begår det misstaget. Ändå måste det göras, den här listan är trots allt en ren skymf mot demokratiska grundideal. Det mest intressanta är dock reaktionen på Rebecca Weidmo Uvells bevakning, själv har jag inte dragits in eller hört sura kommentarer. Tvärtom bara goda vitsord så här långt. Men mot Rebecca lät det som sagt annorlunda.

Sofia Embrén, vd på (o)Rättviseförmedlingen skickade ett personligt mail till Rebecca Weidmo Uvell där hon bad henne ta bort uppgifter från bloggen. Det skulle röra sig om uppgifter Sofia Embrén menade var att åsikts- och ursprungsregistrera folk. Det fanns dock ett flertal fel med resonemanget, som vanligt får man väl lov att säga.

Sofia EmbrénMailet från Sofia Embrén sa allt och lite till. Foto: skärmdump från Rebecca Weidmo Uvell

För det första är det är inte Sofia Embrén som avgör vad som kan och inte kan stå på en blogg, det är något för rättsvårdande myndigheter men inte en vd i (o)Rättviseförmedlingen att avgöra. Vill hon göra en anmälan mot publiceringen är det henne fritt att göra så, men jag ser betydande problem för henne att få rätt i den frågan. Det beror på faktum nummer två.

För det andra är listan i och med att den är inlämnad och diarieförd på kulturdepartementet också en offentlig handling. En offentlig handling kan aldrig en förening, uppdragstagare eller vd lägga sig i eller ha en åsikt om. Den går att begära ut för den som vill det och kan publicera vem som än fick uppdraget eller vilka namn som finns på listan. Sofia Embrén respekterar därmed inte svensk offentlighetsprincip eller rättslig tradition vilket är beklämmande.

Det är skattepengar som har betalt för uppdraget, det är på Kulturdepartementets och kulturministerns uppdrag listan har tagits fram. Det är alltså inte en lista som tillhör (o)Rättviseförmedlingen i en juridisk mening. Att då komma och säga att man inte får publicera den är befängt. Det här sägs till och med rätt ut på deras hemsida där man kan läsa att ”Rättviseförmedlingen fick i uppdrag av Kulturdepartementet att hjälpa dem bredda urvalet inför att platser i styrelser och insynsråd ska tillsättas.”

(o)Rättviseförmedlingen har därmed visat sitt rätta ansikte och skäms inte ett dugg över att försöka utöva direkt censur och övergrepp mot svensk rättsprincip. Att det som de står för är allt annat än rättvisa är väl just det de inte vill vi ska se eller förstå. Detta är alltså en förening som fiskar i mycket grumliga vatten. Här hittar du listan (unvis.it) som är så kontroversiell men som borde betraktas som en offentlig handling vilket den är då den överräckts till Kulturministern.

MaskeradBakom masken är (o)Rättviseförmedlingen precis likadan som alla andra människor men aningen mer hycklande om vad det är de vill. Alltihop med notan översträckt till dig svensk Foto: Wikimedia Commons

Men den här seriekrocken stannar tyvärr inte där. I vanlig ordning när det gäller vår regering gör man saker än värre. Alice Bah Kuhnke är inget undantag från den regeln och eftersom frågan är hennes så kör också hon i diket. I lördagens DN (unvis.it) uttalade hon sig i frågan kring listan och det blev en rätt ledsam läsning. Så här sa kulturministern:

”För mig är det viktigt att vi tillsätter tjänster efter förtjänst och skicklighet, därför vill jag ha ett så brett urval som möjligt. Den listan vi fått av Rättviseförmedlingen är ett komplement. Den utgör inte hela urvalet. Ett bredare urval gör så att konkurrensen blir större, och det är bra.”

Det där låter ju jämrans bra men säg mig Alice, hur kan ”förtjänst och skicklighet” vara liktydigt med partikamrater till dig och partivänner från vänsterpartiet? Hur kan man kalla det ”kompetens”? Varför följer listan exakt den agenda som båda era partier har i frågor som genusdebatt eller intersektionalism där ni tycker vad de på listan har uttalat och debatterat? Hur kan ”Har likadana åsikter som jag” vara meriterande till toppjobb?

Kulturministern fortsätter dock enträget sin linje i frågan när hon fäller nästa lilla uttalande som en karaktärsbeskrivning på den som dristar sig att kritisera hennes idéer och inställning:

”Jag konstaterar att många känner sig hotade när konkurrensen hårdnar och gräddfilerna försvinner.”

Där stannade nog klockorna igen. Hon gör alltså det något remarkabla påståendet att gräddfilerna försvinner och att folk nu skulle känna sig hotade av detta. Det är ju tvärtom så att dessa gräddfiler nu inrättas, inte tas bort. Listan är ju en enda lång odyssé i hur man både från Kuhnkes och (o)Rättviseförmedlingens sida ensidigt gynnar de som står dem närmast. Kom ihåg att flertalet namn på listan är personer som har jobbat åt eller nu jobbar för (o)Rättviseförmedlingen.

Den sista spiken i kistan sätter hon med följande rader:

”Jag har inte frågat vad folk röstar på. Sverige är inte betjänt av att låta partitillhörighet gå före kompetens. Den förra regeringen var tydlig med att det var något man ville jobba bort, och det tycker jag är viktigt att vi fortsätter med. Den första utnämningen jag gjorde var en uttalad folkpartist, säger Alice Bah Kuhnke.”

Att låta partitillhörighet gå före kompetens är ju just det hon vill åstadkomma med listan men här döljer hon alltså detta med några lätta avfärdanden för att peka finger på något annat än vad det är. Hon vill hamna i samma ”finrum” som Alliansen som visserligen sa sig ha intentionen hon talar om, men som också dom var sämre på att omsätta de fina orden i praktisk handling.

Carlo VIII(o)Rättviseförmedlingen vill gärna peka finger på något annat än vad det egentligen är. Det är ett försök att få in alla de man har goda kontakter med, det är däremot inte ett sätt att skapa rättvisa Foto: Carlo VIII av Napoli Wikimedia Commons

Inte undra på då att skiten har träffat fläkten med besked. Kommentaren från Paulina Neuding på ledarsidan (unvis.it) i Expressen säger det egentligen bäst. Ställ er frågan ”Uppnår detta jämställdhet”? Svaret blir ”Nej”. För den speglar inte mångfald utan enfald. Precis som Paulina Neuding frågar sig kan man ställa listan mot tesen om vilka grupper den utelämnar. Svaret blir ”Många”.

(o)Rättviseförmedlingen har låtit meddela att om man tycker att någonting är fel eller att listan har brister, är det bara att mejla organisationen och föreslå fler namn till den. Förslagsvis, men detta är frivilligt, kan man alltså om man vill sätta sig och bombardera dem med namnförslag man tycker saknas. Ta den chansen om du kan. Adressen är: info@rattviseformedlingen.se

Här kommer några förslag för att fylla de uppenbara luckorna jag ser. Du kanske hittar bättre, skriv detta till adressen ovan. Här finns t ex inga judiska debattörer som Naomi Abramowicz eller Anna E. Nachman. Få har afrikanska rötter och är klart underrepresenterade om man ser till befolkningsantalet. Var finns t ex namn som Makode Linde t ex fast jo ja han är ju man förstås. För män tycks delvis vara bannlysta från listan.

Man kan också fråga sig var samerna finns, de är ju trots allt en svensk minoritet med en egen identitet men lite representation i myndighetssfären utanför den egna administrationen kring sametinget. I rikets administration finns däremot få eller inga samer representerade, dags att ändra på listan (o)Rättviseförmedlingen? Också Romer lyser med sin frånvaro, men det är klart det är ju inte de man menar när man i debatten talar om alla rasifierade så de går väl också bort till förmån för alla kompisar.

Jag är nog inte alltför djärv när jag gissar att det är de egna mobiltelefonernas telefonregister och vithetsstudier som har skapat listan snarare än förnuftet eller tanken att skapa rättvisa. Det är nämligen ingenting (o)Rättviseförmedlingen någonsin har sysslat med, snarare är det illusionen om något de säljer in. Därför ett sista namn som förslag till listan – Pär Ström. En person ständigt mot strömmen (förlåt ordvitsen!), precis vad som behövs i dagens samhälle. En kritisk röst i ett annars nattsvart Sverige.

CasioFinns du med i det här telefonregistret är du vad telefonmodellen heter enligt listan från (o)Rättviseförmedlingen Foto: ”CASIO W21CA for au” by I, Ha cplnfo9t0i. Licensed under CC BY-SA 2.5 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det märks tydligt vilken regering du sitter i. Aldrig har väl fel så bristfälligt beskrivits som rätt och tvärtom. Här är du Alice Bah Kuhnke i helt rätt sällskap.

Du tar det till och med ett steg längre när du så välformulerat pekar på att vi som nu kritiserar ditt och (o)Rättviseförmedlingens hanterande genom att utmåla oss som ”rädda för konkurrensen till gräddfilerna”. Jag lovar dig Alice, jag aspirerar inte ens till att få vara med i den skara som kan tänkas bli de utvalda, men jag förbehåller mig rätten att få kritisera ministrar och en regering har förlorat sin moraliska kompass. Det är det som gör dig och er till formidabla kandidater.”