Att vända verkligheten ryggen

Jag har länge tjatat om hur godhetsrörelsen är allt annat än god, jag tänker tjata en gång till. Anledningen är enkel, de är en fejkad företeelse jag inte tål. Det enda de försöker göra är att ge sig själva en klapp på axeln och kanske ett berömmande ord eller två. Konsekvenserna lämnar de däremot över till någon annan som t ex nationen Sverige att betala.

För tro mig, det lär inte bli något samhällsvinst på människor som hellre ställer sig utanför samhället eller som är det minsta intresserade av att integreras. Hittar de inga jobb finns det så många ”goda” bidrag man tjänstvilligt kan bistå med från sossarnas sida. De ser ju just bidragen som sin lilla inträdesbiljett till godhetsklubben. Men vad gör bidrag? De passiviserar, de motverkar integration, de frestar på samhällsekonomin till mindre nytta än att se till att skapa jobb osv. Inget gott där alltså.

För att nödtorftigt dölja den här något sjaskiga bilden som annars är lätt att måla upp, väljer godhetsrörelsen därför nästa lilla inslag i hela det fuskbygge de annars är så bra på. Genom att skapa symbolpolitiken där man medvetet försöker se till att skapa ”goda förebilder” med allehanda konstlade metoder som t ex kvotering, ger man intrycket av att man har uppnått resultat som egentligen inte finns. Det är den här tomma symbolpolitiken den kloka Sakine Madon har reagerat på i Expressen (Archive).

Godhetsklubben är ju inte intresserade av riktiga resultat där invandrare eller människor med invandrarbakgrund får lov att kliva fram i rampljuset av egen kraft eller förmåga. Det skulle dels ta för lång tid och dels inte alltid gå så smärtfritt till. Man kan ta exemplet Refaat El-Sayed som exempel, först hyllad som en hjälte och framgångssaga. När de negativa rubrikerna kom med falska doktorshattar och ekonomisk svindel fanns inget kvar att göra. I både affärsvärlden och civilsamhället är hans eftermäle synonymt med svindleri (Archive).

DjävulenSvensk vänster är i farten med att plocka fram sina alibin för den dåliga integreringen och den usla representationen genom att ta fram förebilderna. Att det oftast är människor utan något att tillföra gör ingenting, de är ju ändå förebilder. Det är dock skillnad på dåliga och bra förebilder. Foto: By Andrea di Bonaiuto (14th century) – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10571975

Bättre då med lite kontroll på vem man släpper in. Goda förebilder ska det vara, gärna också med ”rätt” politisk åsikt så man inte överraskas av någon som uttrycker en annan åsikt än den av gruppen sanktionerade. Resultatet blir människor med rätt hudfärg, rent av rätt kön och definitivt rätt politisk inställning. Dom har nästan aldrig tagit sig dit av egen maskin utan av odefinierbar företags- eller samhällspolitik som aldrig är uttalad, ibland genom ren kvotering för att kunna visa upp en fin och välputsad fasad av godhet.

Frågar man sig däremot om dessa personer tillför något beständigt för den egna folkgruppen eller höjer statusen hos denna blir nog svaret tyvärr ”nej”. De är ju trots allt bara buktalardockor som upprepar det de har blivit tillsagda att säga, egna eller kritiska tankar premieras helt enkelt inte. Är du dessutom som Tino Sanandaji en person som ser det som sin livsuppgift att slå hål på den dumhet som präglar debatten, ligger du risigt till. Svensk vänster har ju hegemoni på sanningen och då får man inte ifrågasätta.

.Nej, håll dig till det redan skrivna manuskriptet. Det som framhäver vilka fina och rekorderliga människor vi talar om här. Bli en lydig liten slav som godhetsrörelsens lilla alibi och du blir framgångsrik, tala däremot om obehagliga sanningar och du lär snart veta vad du heter. För de verkliga problemen, de som faktiskt finns, lär aldrig ens komma på tal. Än mindre få en lösning, det skulle ju innebära något så fruktansvärt som rasism. Detta trots att kritik inte är detsamma som rasism.

För om det är rasism att påpeka att människor svävar i fara för att de kritiserar och pekar på hedersvåld, religiös förföljelse av kristna i Sverige 2016, utsätts för våld eller hot om våld för sin tro eller övertygelse så är jag nog rasist jag också. Jag kallar det visserligen demokrati att själv få forma mina egna tankar, uttrycka min åsikt, ha min övertygelse, men är det rasism att kritisera så är det.

Att ständigt stå under polisbeskydd (Jönköpingsposten; Archive) för att man utövar just friheten till allt detta är nämligen allt annat än demokrati. Att det dessutom är tämligen tyst från godhetens alla apostlar när man kan läsa om problematiken är mer än talande. Det säger att de är just falska profeter som inte bryr sig ett dugg om de verkliga problemen. Vidare att de är fullt beredda att försvara förövarna istället för offren vilket gör dem till omoralens främsta vapendragare och människor som inte lever upp till sina egna ideal.

PolisI Sverige 2016 måste vissa personer skyddas för att kunna utöva sin religion, debattera fritt och kunna uttrycka sina tankar. Självklarheterna är inte längre så självklara. Svensk vänster är antingen tyst eller försvarar förövarna! Foto: Wikimedia Commons

Orsaken till buklandningen för svensk vänster är återigen lätt att se, teorierna är helt uppåt väggarna och därför också uttalandena och inställningen helt galen. Teorin som kallas den postmoderna bygger ju för det första på ren rasism. Där talas om en maktordning som går att identifiera. Grupper som invandrare är naturligtvis alltid underordnade och jag som vit cis-man får full poäng. Tro nu inte detta är bra, det är det inte, istället är det bland det sämsta man kan råka ut för. Är man vit heterosexuell man är man per definition satan.

I den statsmarxistiska maktteorins namn måste man om man vågar definiera sig som en sådan, erkänna och medvetandegöra oss om våra privilegier (Feministiskt Perspektiv unvis.it). Att vi inte är det har inget med något som verkligheten att göra, teorin säger en sak och då är det så. Men tyvärr är inte teorier så mycket värda om de dels är fel och dels hela tiden ställer till med problem när de verkliga problemen måste lösas.

För om en teori på grund av sin egen felaktighet sätter hinder i vägen när dessa måste lösas är den inte mycket värd. Om den dessutom ställer de egna ambitionerna på skam är den värdelös. Lev upp till era stolta paroller svensk vänster och sluta tramsa omkring med en teori som bäst stoppas upp där solen aldrig skiner!

Riktigt lika grafiskt men med samma budskap uttrycker sig inte Paulina Neuding i sin artikel i GP (Archive). Skrota teorierna och börja leva upp till era ideal på riktigt istället för att låtsas som om ni gör det.

TågvrakSom vanligt är svensk vänster en tågkrasch i vardande. De förstår inte att deras egna idéer förpliktigar, de ser inte hur de postkoloniala teorierna alltmer blir samhällets fiende no. 1 och de gör framför allt inget åt allt detta. Tvärtom är de fullt upptagna med sina syndabockar som cis-män t ex. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag svensk vänster till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni få illusioner att framstå som rent verkliga om det inte vore för ett litet aber, det är hemskans lätt att se igenom. Teorier håller bara om de går att omsätta till verklighet, som det nu är är nog verkligheten starkare än er intellektuella förmåga. Det gör er till formidabla kandidater.”

Annonser

När galet blir värre

Det finns reaktioner och så finns det reaktioner. I torsdags avslöjade jag och Rebecca Weidmo Uvell oberoende av varandra på varsin blogg, här är hennes inlägg, hur listan från (o)Rättviseförmedlingen egentligen var sammansatt. Namn som direkt kunde förknippas med organisationen själva där många inklusive den nuvarande ordföranden nominerades till toppjobb i statlig kulturell sektor.

Namnen gav också känslan av att här skulle miljöpartiet och vänsterpartiet premiera sig och de sina eftersom nästan alla hade haft eller har den agendan. Förvånansvärt många hade också ett förflutet inom det genusindustriella komplexet där de har fört debatt om genus, identitetspolitiska frågor och intersektionalism. Ett sånt namn är Södertörns Högskolas egna stolthet Ylva Habel. De och (o)Rättviseförmedlingen är väl de enda som känner stolthet över det namnet.

BreivikGläntar du på locket och gör det förbjudna i att kritisera listan lär väl Breivik dyka upp som ett brev på posten. Vad han gör i debatten hela tiden vet ingen utom godhetsivrarna som vill peka på vad de tror är sin motsats. Foto: The Guardian

En annan mer känslig fråga var att ovanligt många namn var av så kallad utländsk härkomst. Inte för att jag har något emot sånt, det är klart vi ska ha representation för människor med utländsk härkomst. Men ett grundkrav är väl att de borde avspegla proportionerna i befolkningen så att de får utgöra så många som de är, inte majoriteten som på listan.

Att kritisera detta är dock problematiskt, man kan ju bli anklagad för att vara både nazist och anhängare av Breiviks manifest om man begår det misstaget. Ändå måste det göras, den här listan är trots allt en ren skymf mot demokratiska grundideal. Det mest intressanta är dock reaktionen på Rebecca Weidmo Uvells bevakning, själv har jag inte dragits in eller hört sura kommentarer. Tvärtom bara goda vitsord så här långt. Men mot Rebecca lät det som sagt annorlunda.

Sofia Embrén, vd på (o)Rättviseförmedlingen skickade ett personligt mail till Rebecca Weidmo Uvell där hon bad henne ta bort uppgifter från bloggen. Det skulle röra sig om uppgifter Sofia Embrén menade var att åsikts- och ursprungsregistrera folk. Det fanns dock ett flertal fel med resonemanget, som vanligt får man väl lov att säga.

Sofia EmbrénMailet från Sofia Embrén sa allt och lite till. Foto: skärmdump från Rebecca Weidmo Uvell

För det första är det är inte Sofia Embrén som avgör vad som kan och inte kan stå på en blogg, det är något för rättsvårdande myndigheter men inte en vd i (o)Rättviseförmedlingen att avgöra. Vill hon göra en anmälan mot publiceringen är det henne fritt att göra så, men jag ser betydande problem för henne att få rätt i den frågan. Det beror på faktum nummer två.

För det andra är listan i och med att den är inlämnad och diarieförd på kulturdepartementet också en offentlig handling. En offentlig handling kan aldrig en förening, uppdragstagare eller vd lägga sig i eller ha en åsikt om. Den går att begära ut för den som vill det och kan publicera vem som än fick uppdraget eller vilka namn som finns på listan. Sofia Embrén respekterar därmed inte svensk offentlighetsprincip eller rättslig tradition vilket är beklämmande.

Det är skattepengar som har betalt för uppdraget, det är på Kulturdepartementets och kulturministerns uppdrag listan har tagits fram. Det är alltså inte en lista som tillhör (o)Rättviseförmedlingen i en juridisk mening. Att då komma och säga att man inte får publicera den är befängt. Det här sägs till och med rätt ut på deras hemsida där man kan läsa att ”Rättviseförmedlingen fick i uppdrag av Kulturdepartementet att hjälpa dem bredda urvalet inför att platser i styrelser och insynsråd ska tillsättas.”

(o)Rättviseförmedlingen har därmed visat sitt rätta ansikte och skäms inte ett dugg över att försöka utöva direkt censur och övergrepp mot svensk rättsprincip. Att det som de står för är allt annat än rättvisa är väl just det de inte vill vi ska se eller förstå. Detta är alltså en förening som fiskar i mycket grumliga vatten. Här hittar du listan (unvis.it) som är så kontroversiell men som borde betraktas som en offentlig handling vilket den är då den överräckts till Kulturministern.

MaskeradBakom masken är (o)Rättviseförmedlingen precis likadan som alla andra människor men aningen mer hycklande om vad det är de vill. Alltihop med notan översträckt till dig svensk Foto: Wikimedia Commons

Men den här seriekrocken stannar tyvärr inte där. I vanlig ordning när det gäller vår regering gör man saker än värre. Alice Bah Kuhnke är inget undantag från den regeln och eftersom frågan är hennes så kör också hon i diket. I lördagens DN (unvis.it) uttalade hon sig i frågan kring listan och det blev en rätt ledsam läsning. Så här sa kulturministern:

”För mig är det viktigt att vi tillsätter tjänster efter förtjänst och skicklighet, därför vill jag ha ett så brett urval som möjligt. Den listan vi fått av Rättviseförmedlingen är ett komplement. Den utgör inte hela urvalet. Ett bredare urval gör så att konkurrensen blir större, och det är bra.”

Det där låter ju jämrans bra men säg mig Alice, hur kan ”förtjänst och skicklighet” vara liktydigt med partikamrater till dig och partivänner från vänsterpartiet? Hur kan man kalla det ”kompetens”? Varför följer listan exakt den agenda som båda era partier har i frågor som genusdebatt eller intersektionalism där ni tycker vad de på listan har uttalat och debatterat? Hur kan ”Har likadana åsikter som jag” vara meriterande till toppjobb?

Kulturministern fortsätter dock enträget sin linje i frågan när hon fäller nästa lilla uttalande som en karaktärsbeskrivning på den som dristar sig att kritisera hennes idéer och inställning:

”Jag konstaterar att många känner sig hotade när konkurrensen hårdnar och gräddfilerna försvinner.”

Där stannade nog klockorna igen. Hon gör alltså det något remarkabla påståendet att gräddfilerna försvinner och att folk nu skulle känna sig hotade av detta. Det är ju tvärtom så att dessa gräddfiler nu inrättas, inte tas bort. Listan är ju en enda lång odyssé i hur man både från Kuhnkes och (o)Rättviseförmedlingens sida ensidigt gynnar de som står dem närmast. Kom ihåg att flertalet namn på listan är personer som har jobbat åt eller nu jobbar för (o)Rättviseförmedlingen.

Den sista spiken i kistan sätter hon med följande rader:

”Jag har inte frågat vad folk röstar på. Sverige är inte betjänt av att låta partitillhörighet gå före kompetens. Den förra regeringen var tydlig med att det var något man ville jobba bort, och det tycker jag är viktigt att vi fortsätter med. Den första utnämningen jag gjorde var en uttalad folkpartist, säger Alice Bah Kuhnke.”

Att låta partitillhörighet gå före kompetens är ju just det hon vill åstadkomma med listan men här döljer hon alltså detta med några lätta avfärdanden för att peka finger på något annat än vad det är. Hon vill hamna i samma ”finrum” som Alliansen som visserligen sa sig ha intentionen hon talar om, men som också dom var sämre på att omsätta de fina orden i praktisk handling.

Carlo VIII(o)Rättviseförmedlingen vill gärna peka finger på något annat än vad det egentligen är. Det är ett försök att få in alla de man har goda kontakter med, det är däremot inte ett sätt att skapa rättvisa Foto: Carlo VIII av Napoli Wikimedia Commons

Inte undra på då att skiten har träffat fläkten med besked. Kommentaren från Paulina Neuding på ledarsidan (unvis.it) i Expressen säger det egentligen bäst. Ställ er frågan ”Uppnår detta jämställdhet”? Svaret blir ”Nej”. För den speglar inte mångfald utan enfald. Precis som Paulina Neuding frågar sig kan man ställa listan mot tesen om vilka grupper den utelämnar. Svaret blir ”Många”.

(o)Rättviseförmedlingen har låtit meddela att om man tycker att någonting är fel eller att listan har brister, är det bara att mejla organisationen och föreslå fler namn till den. Förslagsvis, men detta är frivilligt, kan man alltså om man vill sätta sig och bombardera dem med namnförslag man tycker saknas. Ta den chansen om du kan. Adressen är: info@rattviseformedlingen.se

Här kommer några förslag för att fylla de uppenbara luckorna jag ser. Du kanske hittar bättre, skriv detta till adressen ovan. Här finns t ex inga judiska debattörer som Naomi Abramowicz eller Anna E. Nachman. Få har afrikanska rötter och är klart underrepresenterade om man ser till befolkningsantalet. Var finns t ex namn som Makode Linde t ex fast jo ja han är ju man förstås. För män tycks delvis vara bannlysta från listan.

Man kan också fråga sig var samerna finns, de är ju trots allt en svensk minoritet med en egen identitet men lite representation i myndighetssfären utanför den egna administrationen kring sametinget. I rikets administration finns däremot få eller inga samer representerade, dags att ändra på listan (o)Rättviseförmedlingen? Också Romer lyser med sin frånvaro, men det är klart det är ju inte de man menar när man i debatten talar om alla rasifierade så de går väl också bort till förmån för alla kompisar.

Jag är nog inte alltför djärv när jag gissar att det är de egna mobiltelefonernas telefonregister och vithetsstudier som har skapat listan snarare än förnuftet eller tanken att skapa rättvisa. Det är nämligen ingenting (o)Rättviseförmedlingen någonsin har sysslat med, snarare är det illusionen om något de säljer in. Därför ett sista namn som förslag till listan – Pär Ström. En person ständigt mot strömmen (förlåt ordvitsen!), precis vad som behövs i dagens samhälle. En kritisk röst i ett annars nattsvart Sverige.

CasioFinns du med i det här telefonregistret är du vad telefonmodellen heter enligt listan från (o)Rättviseförmedlingen Foto: ”CASIO W21CA for au” by I, Ha cplnfo9t0i. Licensed under CC BY-SA 2.5 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det märks tydligt vilken regering du sitter i. Aldrig har väl fel så bristfälligt beskrivits som rätt och tvärtom. Här är du Alice Bah Kuhnke i helt rätt sällskap.

Du tar det till och med ett steg längre när du så välformulerat pekar på att vi som nu kritiserar ditt och (o)Rättviseförmedlingens hanterande genom att utmåla oss som ”rädda för konkurrensen till gräddfilerna”. Jag lovar dig Alice, jag aspirerar inte ens till att få vara med i den skara som kan tänkas bli de utvalda, men jag förbehåller mig rätten att få kritisera ministrar och en regering har förlorat sin moraliska kompass. Det är det som gör dig och er till formidabla kandidater.”