Att vända verkligheten ryggen

Jag har länge tjatat om hur godhetsrörelsen är allt annat än god, jag tänker tjata en gång till. Anledningen är enkel, de är en fejkad företeelse jag inte tål. Det enda de försöker göra är att ge sig själva en klapp på axeln och kanske ett berömmande ord eller två. Konsekvenserna lämnar de däremot över till någon annan som t ex nationen Sverige att betala.

För tro mig, det lär inte bli något samhällsvinst på människor som hellre ställer sig utanför samhället eller som är det minsta intresserade av att integreras. Hittar de inga jobb finns det så många ”goda” bidrag man tjänstvilligt kan bistå med från sossarnas sida. De ser ju just bidragen som sin lilla inträdesbiljett till godhetsklubben. Men vad gör bidrag? De passiviserar, de motverkar integration, de frestar på samhällsekonomin till mindre nytta än att se till att skapa jobb osv. Inget gott där alltså.

För att nödtorftigt dölja den här något sjaskiga bilden som annars är lätt att måla upp, väljer godhetsrörelsen därför nästa lilla inslag i hela det fuskbygge de annars är så bra på. Genom att skapa symbolpolitiken där man medvetet försöker se till att skapa ”goda förebilder” med allehanda konstlade metoder som t ex kvotering, ger man intrycket av att man har uppnått resultat som egentligen inte finns. Det är den här tomma symbolpolitiken den kloka Sakine Madon har reagerat på i Expressen (Archive).

Godhetsklubben är ju inte intresserade av riktiga resultat där invandrare eller människor med invandrarbakgrund får lov att kliva fram i rampljuset av egen kraft eller förmåga. Det skulle dels ta för lång tid och dels inte alltid gå så smärtfritt till. Man kan ta exemplet Refaat El-Sayed som exempel, först hyllad som en hjälte och framgångssaga. När de negativa rubrikerna kom med falska doktorshattar och ekonomisk svindel fanns inget kvar att göra. I både affärsvärlden och civilsamhället är hans eftermäle synonymt med svindleri (Archive).

Svensk vänster är i farten med att plocka fram sina alibin för den dåliga integreringen och den usla representationen genom att ta fram förebilderna. Att det oftast är människor utan något att tillföra gör ingenting, de är ju ändå förebilder. Det är dock skillnad på dåliga och bra förebilder. Foto: By Andrea di Bonaiuto (14th century) – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10571975

Bättre då med lite kontroll på vem man släpper in. Goda förebilder ska det vara, gärna också med ”rätt” politisk åsikt så man inte överraskas av någon som uttrycker en annan åsikt än den av gruppen sanktionerade. Resultatet blir människor med rätt hudfärg, rent av rätt kön och definitivt rätt politisk inställning. Dom har nästan aldrig tagit sig dit av egen maskin utan av odefinierbar företags- eller samhällspolitik som aldrig är uttalad, ibland genom ren kvotering för att kunna visa upp en fin och välputsad fasad av godhet.

Frågar man sig däremot om dessa personer tillför något beständigt för den egna folkgruppen eller höjer statusen hos denna blir nog svaret tyvärr ”nej”. De är ju trots allt bara buktalardockor som upprepar det de har blivit tillsagda att säga, egna eller kritiska tankar premieras helt enkelt inte. Är du dessutom som Tino Sanandaji en person som ser det som sin livsuppgift att slå hål på den dumhet som präglar debatten, ligger du risigt till. Svensk vänster har ju hegemoni på sanningen och då får man inte ifrågasätta.

.Nej, håll dig till det redan skrivna manuskriptet. Det som framhäver vilka fina och rekorderliga människor vi talar om här. Bli en lydig liten slav som godhetsrörelsens lilla alibi och du blir framgångsrik, tala däremot om obehagliga sanningar och du lär snart veta vad du heter. För de verkliga problemen, de som faktiskt finns, lär aldrig ens komma på tal. Än mindre få en lösning, det skulle ju innebära något så fruktansvärt som rasism. Detta trots att kritik inte är detsamma som rasism.

För om det är rasism att påpeka att människor svävar i fara för att de kritiserar och pekar på hedersvåld, religiös förföljelse av kristna i Sverige 2016, utsätts för våld eller hot om våld för sin tro eller övertygelse så är jag nog rasist jag också. Jag kallar det visserligen demokrati att själv få forma mina egna tankar, uttrycka min åsikt, ha min övertygelse, men är det rasism att kritisera så är det.

Att ständigt stå under polisbeskydd (Jönköpingsposten; Archive) för att man utövar just friheten till allt detta är nämligen allt annat än demokrati. Att det dessutom är tämligen tyst från godhetens alla apostlar när man kan läsa om problematiken är mer än talande. Det säger att de är just falska profeter som inte bryr sig ett dugg om de verkliga problemen. Vidare att de är fullt beredda att försvara förövarna istället för offren vilket gör dem till omoralens främsta vapendragare och människor som inte lever upp till sina egna ideal.

I Sverige 2016 måste vissa personer skyddas för att kunna utöva sin religion, debattera fritt och kunna uttrycka sina tankar. Självklarheterna är inte längre så självklara. Svensk vänster är antingen tyst eller försvarar förövarna! Foto: Wikimedia Commons

Orsaken till buklandningen för svensk vänster är återigen lätt att se, teorierna är helt uppåt väggarna och därför också uttalandena och inställningen helt galen. Teorin som kallas den postmoderna bygger ju för det första på ren rasism. Där talas om en maktordning som går att identifiera. Grupper som invandrare är naturligtvis alltid underordnade och jag som vit cis-man får full poäng. Tro nu inte detta är bra, det är det inte, istället är det bland det sämsta man kan råka ut för. Är man vit heterosexuell man är man per definition satan.

I den statsmarxistiska maktteorins namn måste man om man vågar definiera sig som en sådan, erkänna och medvetandegöra oss om våra privilegier (Feministiskt Perspektiv unvis.it). Att vi inte är det har inget med något som verkligheten att göra, teorin säger en sak och då är det så. Men tyvärr är inte teorier så mycket värda om de dels är fel och dels hela tiden ställer till med problem när de verkliga problemen måste lösas.

För om en teori på grund av sin egen felaktighet sätter hinder i vägen när dessa måste lösas är den inte mycket värd. Om den dessutom ställer de egna ambitionerna på skam är den värdelös. Lev upp till era stolta paroller svensk vänster och sluta tramsa omkring med en teori som bäst stoppas upp där solen aldrig skiner!

Riktigt lika grafiskt men med samma budskap uttrycker sig inte Paulina Neuding i sin artikel i GP (Archive). Skrota teorierna och börja leva upp till era ideal på riktigt istället för att låtsas som om ni gör det.

Som vanligt är svensk vänster en tågkrasch i vardande. De förstår inte att deras egna idéer förpliktigar, de ser inte hur de postkoloniala teorierna alltmer blir samhällets fiende no. 1 och de gör framför allt inget åt allt detta. Tvärtom är de fullt upptagna med sina syndabockar som cis-män t ex. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag svensk vänster till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni få illusioner att framstå som rent verkliga om det inte vore för ett litet aber, det är hemskans lätt att se igenom. Teorier håller bara om de går att omsätta till verklighet, som det nu är är nog verkligheten starkare än er intellektuella förmåga. Det gör er till formidabla kandidater.”

Alla är förlorare

När nu krutröken kring Mona Sahlins senaste genomklappning har lagt sig visar det sig att vi alla är förlorare. Pengarna har rullat men ändå är Sverige som vanligt hopplöst efter i arbetet att stävja unga mäns och en del kvinnors radikalisering i islams namn. Det framgår av rapporten från Segerstedtinstitutet med titeln ”Mellan det angelägna och det svår- fångade” som presenterades häromdan. Några telefonlinjer och lite avprogrammering genom Fryshusets försorg är vad vi har fått. Länk till SVD här och du får klicka dig fram.

Det har också spelats in filmer där inga av de ursprungliga deltagarna vågade delta efter ett tag. Anledningen var att fundamentalisterna håller också dom i en mental gisslan-situation som bestämmer vad man får och inte får göra. Mona Sahlin är borta, förhopp-ningsvis för gott men hennes ”insatser” får vi leva med länge än. De som vill ställa upp och göra det som borde ses som rätt är alltså offer då de måste återvända till den miljö där mörkerkrafterna härskar och bestämmer villkoren.

Den stackars rasifierade är alltid ”skurken” och den vite ”hjälten”. Också i Mona Sahlins värld förhåller det sig så. Där måste de deltagande i filminspelningar åka hem till förorten där fundamentalisterna väntar på dem. Foto: Wikimedia Commons

Sen har vi resten av samhället med dess medborgare. De satsar pengar på att motverka något som skapats av årtionden av misslyckad politik från i stort sett alla partier. De utsätts nu för förhöjd fara i och med att radikaliseringen pågår men lite stoppar den. Inte heller de åtgärder som vidtagits lär förslå så där himla mycket. Ska den ångerfulle ringa från Syrien till Röda Korsets hjälptelefon och ångra sig när han eller hon står i begrepp att ta livet av folk för att de tillhör ”fel” folkgrupp eller religiös tillhörighet? Tror nog inte det!

De ska dessutom stå ut med den osedvanligt idiotiska idén att de som har beslutat sig för att åka ner och mörda lite, också ska ha rätten att återvända för lite samtal om var tillvaron gick fel. Istället för att säga ”de har förverkat sin rätt att vistas här, andra medborgare äventyras av deras närvaro” ska de alltså hit igen. Erfarenheterna utomlands säger att dessa återvändare ofta har varit både utförare av och hjärnorna bakom terrordåd. Medborgaren blir på detta sätt förlorare.

Det känns ju ännu mer tryggt att veta att t ex de kvinnor som reser ner för att mörda och lemlästa, i varje fall tänker på de stackars offren (GP; Archive) så att deras död ska gå så mycket snabbare. Det måste ju vara lite mer humant att döda snabbt än att göra det långsamt, mord är inte mord om det går tillräckligt fort. Det är de här människorna vi ska ta emot med öppna armar. De som tycker det är fel att i islams namn bränna ihjäl människor, men som samtidigt anser att lite avhuggna huvuden får man räkna med.

Också den dåliga integreringen som vi har levat med i trettio år där larm efter larm har gått ut. Ingen inom vare sig politikerleden eller myndighets-Sverige har lyssnat. Tvärtom vill få ens ta i frågan då risken att bli stämplad som rasist är alltför hög. Utvecklingen eller avvecklingen har därmed kunnat fortsätta utan att samhället har kunnat göra ett jota. Inte för att de styrande har velat göra något åt situationen, alla ska ju vara fria också att göra oss andra ofria, då allting är rasism. När vi accepterar detta är samtliga i samhället utom förövarna förlorare.

Dålig integrering leder till dålig förståelse, ren fundamentalism och korkade slutsatser vilket i sin tur leder till både intressekonflikter och motsättningar. Mönstret går igen genom historien men ingen lär sig. Tvärtom ser en del politiska krafter vinning i att rida på motsättningarna för att kunna framstå som den ljusa kraften och därmed håva in röster. Andra utnyttjar denna vilja genom att spela offer och får därmed denna sympati. Att argument och resonemang både är fel och präglas av dumhet är plötsligt ovidkommande. Film från Youtube

Tvärtom vill krafter, särskilt till vänster, framhäva det onaturliga (Aftonbladet; Archivet) som det vore naturligt. Säg mig ni vänstermajoritet i Botkyrka kommun, om nu barn ska bussas från en skola till en annan för att skapa förståelse mellan olika folkgrupper, varför sätter man barnen i en helt arabisk klass där de aldrig lär sig språket eller integreras i samhället? Ni gör dem till framtidens förlorare när ni inte ger dem det ni säger er vilja uppnå.

Larmen och kritiken mot allt detta tystar man bäst genom att likställa (Expressen; Archive) alla. Kritik är aldrig kritik, den är bara en dold agenda för att dölja det egentliga syftet som är rasistiskt. Inte ens då den samhällsgrupp som alltid beskrivs som förtryckt anmäler (SVT; Archive) och får bilden av hur illa det är ställt att klarna, tar samhället detta på allvar. De som samhället inte vill ska stigmatiseras dvs invandrarna, sviks därmed därför att allt som påtalar problemen är alarmistiskt. De blir därmed förlorare.

Fast är det verkligen rasism att stå upp för de ideal vi ser som naturliga? Nej, knappast! Att stå upp för vad man tror på är en övertygelse, inte rasism. Att kunna kritisera är en del av den demokratiska kulturen som nu krockar med den fundamentalistiska som menar att inget får kritiseras. ”Rasismen” har istället blivit en bekväm stämpel man använder för att tysta sina kritiker. Det demokratiska samhället och debatten blir därmed det som drar det kortaste strået, också det blir förlorare.

Här hemma tar vi demokratin för given, i andra länder har man fått kämpa för den länge. Ibland utan framgång som här i Kina under demonstrationerna på Himmelska Fridens Torg 1989. Dags också för oss svenskar att börja kämpa, demokrati är inget naturtillstånd och snart är den borta om vi inte gör något. Foto: Av The original uploader was Sa8 at kinesiska Wikipedia；Original author was 蔡淑芳@sfchoi8964 – http://img.ly/Zr1, CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27719490

Utvecklingen har som sagt fortsatt och nu har vi kommit dithän att vi ska ändra vårt samhälle för att  släppa in de som inte kan eller vill anpassa sig. Allt annat tänkande är ju rasism och så kan vi inte ha det tycks de ansvariga tänka. Men tänk om alla som vill förändra samhället till att passa dom istället för att anpassa sig är de verkliga rasisterna? Rasism är faktiskt inget bara vissa människor kan utöva, det utövas också av de som säger sig vara utsatta för detta.

När muslimska företrädare måste gå ut och uppmana (Sydsvenskan; Archive) demonstra-tionsdeltagare är det både hedrande av Ala-Eddin Al-Quts, men också nedslående därför att en sådan uppmaning ska inte ens behövas. Att den ändå måste ut i en tidningsartikel säger något om gruppen, de spelar inte alltid rena ackord om jag säger så. Men eftersom all kritik är liktydigt med rasism är det ingen fara, man kan ju bara glida fram med allt sitt hat i tillvaron. Ingen kommer ju ändå att kritisera, det gör t ex judar i Sverige till förlorare.

Men varför stanna vid att kalla folk rasister för att tysta deras kritik? Man kan ju ta till lite hederliga Stalinistiska metoder också. För tystas inte folk av en varning (Aftonbladet; Archive), kan man alltid hitta en ny anklagelseakt (GP; Archive). Nu är plötsligt principen som säger att rasifierade aldrig kan vara rasister helt mirakulöst bortglömd och det motsatta gäller. Också en rasifierad kan alltid vara rasist, särskilt om hon heter Amineh!

För att understryka hur viktigt det oviktiga är, kan man alltid göra en symbolisk gest med en polisanmälan (Mitt i Kista; Archive). Nyttiga idioter brukar ju alltid gå till överdrifter för att skapa en poäng. När drevet mot en person går spelar oftast fakta inte någon roll. Förlåtande attityder hör definitivt inte hemma och ingen kan begå några misstag, personerna är ju måltavlor för tusan. Vad hjälper ynkliga vädjanden (Aftonbladet; Archive) då? Återigen är demokratin men också den seriösa debatten förloraren.

Beck och hans låt ”Loser” beskriver det hela rätt väl, vi är alla förlorare i dagens debatt-klimat. De enda som är vinnarna är de radikala och fundamentalistiska

Den inslagna vägen är alltså stigen som leder fram till det totalitära och icke-demokratiska samhället. Säkert är det så att krafter samverkar för att man har ett gemensamt intresse. De mer ljusskygga inom islam, de som kallas islamister, finner meningsfränder inom svensk vänster t ex. Alla de som stödjer allt från Hamas, det Muslimska Brödraskapet till IS har därmed skaffat sig en rätt god väg in i politikens finrum såväl som funnit skydd från både kritik och granskning. Alla sådana tendenser som att granska är ju rasism.

Det är alltså hög tid att börja reagera och agera mot fenomen som det här, inte bara genom att på en liten blogg skriva om det fruktansvärda vi går mot. Att stå upp för idealen, att markera mot krafter är visserligen bra. Men med den militanta hållning och den benägenhet fienden har till att både hota och använda våld måste man fråga sig om det verkligen hjälper. Den här kraften är dessutom inte en perifer kraft utanför samhällets ramar, den finns i det mitt ibland oss.

Nej, här måste de många samverka för att visa de få hur små de är i sammanhanget. Folk måste börja förstå hur viktigt det är att stå upp för demokratiska ideal och försvara dessa. Både de mörkare muslimska krafterna, och de är några stycken, och delar av svensk vänster är inte direkt demokratins tillskyndare. Tvärtom är de faktiskt de som försvarar de som vill riva ner det genom att hela tiden försvara det oförsvarbara. ”Rasist” är vår tids mest missbrukade ord och när allt blir rasism, hotar det som verkligen är det att blekna.

Dags för motkraft rasist eller inte, demokratiska värden kan aldrig tas för givna och varar definitivt inte för evigt. Varje dag är en kamp för att försvara dessa värden och den som vill ha systemet måste också stå upp för dessa. Vare sig politiker eller makthavare gör ju det. Slaget om vilken samhällstyp vi kommer att ha om 25-50 år har börjat, det totalitära med fundamentalister och svensk vänster i spetsen eller demokrati. Jag vet vilken sida jag kommer att stå på och jag hoppas jag också hittar dig där.

Fundamentalister finns inom alla religioner och ideologier men det är främst islam som har hamnat i fokus efter de senaste årens radikaliseringsvåg. Här den person som anses vara hjärnan bakom anfallet mot tvillingskraporna 2001. Khalid Shaikh Mohammed skakar numer galler på Guantanamo. Foto: Av Taken by U.S. forces when KSM was captured. – http://www.cooperativeresearch.org/timeline/people/ksmcaptured.jpg, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1243565

Löjesguiden nominerar idag Muslimsk fundamentalism och dess försvarare till priset ”Foliehatt of the Year”. ”Anti-demokrater är inte en stämpel ni trivs med. Anledningen är ju som alltid att det inte ger er sympatier. Men det finns så mycket mer i ert sätt att resonera som vare sig borde eller ska väcka sympati. Ni är mer än en stämpel för ni är just anti-demokrater och anti-västliga. Det gör er till fulldopade kandidater till priset.”

Också Vänsterpartiet ska få en nominering. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni spela under täcket med extremt otäcka krafter. Är det inte muslimska fundamentalister så är det revolutionära eller våldsverkare som i vänsterns namn inte är annat än ett baseball-kommando. Ni säger er vara demokrater, ni verkar inom det demokratiska systemet men igen och igen beslås ni med antidemokratiska metoder eller hittas med likasinnade sängpartners. Det gör er till fullblodskandidater.”

Det är en elefant

”Elefant” är ett begrepp, ett ord för att beskriva något vi kommit överens om att kalla djuret. När vi använder ordet förstår mottagaren vad vi menar och kan se bilden. För att det ens ska kunna inträffa krävs en rad saker. Det kräver att vi använder ett gemensamt begrepp eller språk som använder ordet ”elefant”. Det kräver vidare att begreppet är kopplat till ordet så att mottagaren gör associationen och ”ser bilden” av djuret. Det är ju först då man förstår vad ordet innebär som man kan se bilden snabel, kropp, svans och allt.

Vidare kräver det kunskapen om vad en elefant är. Utan att man har den kunskapen vet man inte vad en elefant är dvs hur den låter, hur den beter sig, dess livsbetingelser, var den lever osv. Kunnandet om allt detta kan man bara tillgodogöra sig genom att inhämta kunskap och fakta. Begreppet måste alltså studeras på ett eller annat sätt. Kunskapen kommer alltså inte gratis och inte heller automatiskt.

”Elefant” är ett begrepp. Men också det hänsynslösa utnyttjandet av människor i postmodernismens namn är ett begrepp värt att uppmärksamma. Runt om i världen sätts dessa psykiskt utmattade på det hala medan feminister och andra är de som skördar resultatet Foto: By Unger, Frederic William, 1875- [from old catalog] – https://www.flickr.com/photos/internetarchivebookimages/17751651200/Source book page: https://archive.org/stream/adventuretravele00unge/#page/n136/mode/1up, No restrictions, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=42325656

Precis som vi måste lära oss begrepp och ord, måste vi lära oss sociala koder. Barn föds inte med alla sociala egenskaper. En del beteenden är medfödda som t ex instinkter men de handlar om mer basala saker som att överleva och strategier för det. Andra måste däremot förvärvas. Det gör barn genom att se, höra, härma och lära genom att pröva sig fram. Tar man bort den sociala utvecklingen eller ersätter den med något som kastar utvecklingen i en helt annan riktning får man också ett annorlunda resultat.

Finns inte heller förebilderna som en aktiv del av en människas liv, påverkar naturligtvis också detta. Oftast blir resultatet självklart ett negativt om något av detta händer. Vi behöver alla förebilder, oftast våra föräldrar eller föräldrars föräldrar. Är ingen av dessa närvarande, ersätts de ganska snart av andra auktoriteter man ser upp till som ett ideal. Det kan vara någon vuxen i ens omgivning t ex en lärare, men det kan också vara någon från nätet. De senare är inte alltid att lita på, nätet är t ex himmelriket för pedofiler.

Man skulle kunna tro att allt detta bara är teoretiskt spekulerande eller kanske rent av akademiskt babbel. Faktum är dock att det redan har hänt. Konsekvenserna av det ser vi varje dag i tidningar och nyheter. För när vi har lämnat över ansvaret för uppfostran och utbildning i livets skola åt samhället och vuxna förebilder på ett anonymt internet via en mobiltelefon, har vi som samhälle också sagt att vi ger upp rollen som den i kontroll över utvecklingen av en individ. Undantagen finns naturligtvis så detta är bara en generell bild.

Konsekvenserna var det, följande artikel (Nyheter24; Archive) är troligen en sån. Lägg gärna märke till artikelförfattarens/författarinnan namn, det är en god ledtråd i sammanhanget. Jag ska inte försöka mig på en psykologisk analys, jag är inte psykolog trots allt. En sak vet jag dock, så här extremt hatfylld  blir en människa bara när den är en själsligt skadad person. Nej jag hatar inte denna person i gengäld, istället tycker jag nog mest synd om denna. Är man så här hatisk lär det äta den personen bit för bit.

Helvetet på jorden är nog snarare de irrläror som sprids genom t ex Nyheter24 än de scener vi vant oss vid från bibelns värld. En rörelse och idéströmning som faktiskt offrar de egna på grund av ren hjärntvätt är tillräckligt ondsint för att klassas som diaboliskt Foto: By Unknown – Livre de la Vigne nostre Seigneur; fol. 100r France ca. 1450-1470, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=39892330

En annan konsekvens är den gamla klassikern självdestruktiviteten. Filmprojektet (Mirror; Archive) där huvudrollsinnehaverskan bjuder in en främling för att bli våldtagen inför en kamera är nog ett sådant exempel. Skälet till det något udda projektet är att slå hål på myten om den manliga makten skulle vara oöverstiglig. Sophia  Hewson som är den som ska bli våldtagen, vill också undersöka den kvinnliga självobjektifieringen natur med detta något udda experimentet.

Det vi ser framför oss är en kraschlandning och den är inte isolerad till bara Sverige. Visst, vi är annars hattifnattarnas mittrike men utan de folkflertalets stöd, det är nämligen den styrande eliten som står för dårskapen. Titta bara på hur de postmoderna galenskaperna har fått ett extra starkt fäste just här, en minoritet har med den tagit kommandot över en majoritet. Exemplet med filmprojektet visar också att galenskapen är internationell, inte bara fast rotad här.

Men säg var någonstans i världen man har en kulturminister som tillsammans med Ellen Tejle åker till Cannes för att föra ut vårt lands propaganda där den nya A-märkningen (SVT; Archive) nu ska lanseras. Det faktumet visar väl att våra makthavare i landet är fullständigt galna. Att Alice Bah Kuhnke är den som åker ner för att göra bort oss känns trots allt naturligt. Vår feministiska regering gör ju just inte så mycket mer än att skämma ut oss internationellt och nu är det hennes tur. För sitt arbete, att leda landet, gör de däremot inte.

Märkningen handlar om räkning av jämställdhet där man sitter och mäter hur mycket plats kvinnor får och hur de personifieras. Också minoriteter som hbtq-personer, etniska grupper och andra granskas och mäts. Det handlar om att dessa ska synas och också om hur de porträtteras. Att Ellen Tejle torgför åsikten är inte förvånande, hon har fört sitt korståg under många års tid.

Propaganda har funnits i olika former i alla kulturer och i alla tider. Men när en svensk minister åker ner till Cannes för att propagera för rättvisemärkning och feminism för detta tankarna till en helt annan tid och en helt annan ideologi. Det hela är så pass otäckt att Mads Mikkelsens reaktion känns befriande Foto: By The Granger Collection, New York – The Granger Collection, New York, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7184538

Alice Bah Kuhnke har med uppbackningen tagit ställning och därmed visat att objektivitet inte är hennes grej precis som det anstår en Miljöpartist. Hon har visat att kulturministeriet numer handlar om en ny form av ministerium för propaganda för den postmoderna galenskap som nu saluförs inför öppen ridå i Cannes. Bara en minister från den nuvarande regeringen kunde stå för den ”bedriften”.

Bästa reaktionen på den här soppan stod danske skådespelaren Mads Mikkelsen för när han ampert avfärdade svenska feminister som oseriösa, uttalandet fick stora rubriker i Danmark. Uttalandet (Avisen; Archive) är dock slagkraftigt även om det är på danska, så läs och roas. Skönt också att se att omvärlden har ögonen på den svenska talibanrörelsen som går under beteckningen ”feminism”.

Det är ju trots allt de som har gått i bräschen för att personer som Frida Kjell Valkola ska få det medieutrymme de nu får. Det är de som har banat vägen för denna galenskap vi nu läser exempel på i artikel efter artikel. Dessutom är det de som tillsammans med svensk vänster som med hull och hår har anammat den postkoloniala galenskap som ligger till grund för dumheterna. Det värsta av allt är dock det cyniska utnyttjandet av personer som har exemplifierats för sina ljusskygga avsikter när ”rättvisan” ska lyftas fram.

Det mest korkade är dock att publikationer som Nyheter24 har gjort den här typen av artiklar till både sitt signum och det som säljer den skit de kallar ”nyhetsförmedling”. Borde inte Nyheter24 efter den här artikeln börja kalla sina så kallade debattartiklar ”rabattartiklar” eftersom rabatter precis som deras artiklar är fulla av gödsel? Fortfarande är jag dock inte förbannad, bara konstaterande i min bedömning att Nyheter24 förmodligen bara är en sjuk tidskrift för en extremt förvirrad generation.

Frågan är vad Nyheter24 är. Det är definitivt inte en nyhetsförmedlare, kanske är det en gödselspridare eller möjligen en propagandaapparat. Precis som skvadern är en ren bluff är också denna så kallade tidskrift det. Publicerar man förvirrade människors helt förvridna tankar bör man nog ta en ordentlig funderare på hur man återupprättar förtroendet för något som för länge sedan har havererat. Kanske går det inte ens. Foto: By Unknown photographer – Fornminnesföreningen i Medelpad, Copyrighted free use, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=543931

Löjesguiden nominerar idag både Nyheter24 och Frida Kjell Valkola till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för Nyheter24 är: ”Ni är som elefanten i porslinsaffären, både klumpiga okänsliga och fullständigt panikslagna i ert postmoderna fängelse. Att publicera skit som detta visar snarare hur illa det är ställt med journalistiken, än hur illa det är med den så kallade jämställdhet ni förespråkar. Det gör er till fullfjädrade kandidater till priset.

För Frida Kjell Valkola lyder motiveringen: ”Dina demoner heter som så många gånger förr vita heterosexuella män eller cis-män. Vi känner igen resonemanget och tycker fortfarande likadant om det, det liknar hets mot folkgrupp. Byt ut dina ”cis-män” i din retorik mot ”Romer” eller ”Judar” och ett intressant mönster börjar avtecknas. Det gör dig till fullgod kandidat till priset.”

Första maj och andra vurpor

Första maj är avverkad, som vanligt har den varit full av floskler och andra tomma ord. Det hela har snarare förvandlats till ett väckelsemöte för de övertygade där de kan stå och skandera ut sin plakatpolitik. Få är dock som vanligt förslagen som kommer att leda till det landet skriar efter som fler jobb t ex. Statsministern lovar t ex 5000 beredskapsjobb (DN; Archive) för våra skattepengar som skulle ha gått till vård skola och omsorg. Nu ska de istället gå till att ge en misslyckad politik konstgjord andning.

Med 400 000 öppet arbetslösa (Ekonomifakta) tycker man väl kanske lite till mans att regeringen borde ha mer än så i sin rockärm. 5000 Jobb som dessutom inte är ordinarie tjänster och i vanlig ordning finansierat av det offentliga, är ungefär som att släcka oljebränder i ett upplag med en tillbringare vatten. Stefan Löfven och andra vänster-människors förmåga till självbedrägeri i frågan och de fortfarande övertygades nästan religiösa fanatism är både roande och oroande. De tycks inte se verkligheten helt enkelt.

För att vi mitt i högkonjunktur inte förmår skapa jobb (DN; Archive) borde oroa nåt så in i Norden. En sån här dag tar man dock fasta på overkligheten snarare än verkligheten och snart har vi en floskelstorm som vi aldrig har skådat förr. Och alla de som fortfarande är övertygade står och applåderar åt att människor som Stefan Löfven vänder verkligheten ryggen.

Sångerskan Cher kan stoltsera med hitten ”Turn Back Time”, svensk vänster önskar nog att de var kapabla att göra samma sak alltså att vrida tillbaka tiden. För en mer unken anrättning än den som serverades igår med mer tomma ord och tveksamma tankar får man nog leta efter. Foto: Av Ian Smith from London, England – Cher. The picture was cropped to remove watermark ”www.flickr.com/photos/smeian9061/5324338814/”, CC BY-SA 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12668019

Ytterligare ett skäl till varför Stefan Löfven tillsammans med Magdalena Andersson inte lever i verkligheten får vi på handen genom nyheten (SVT; Archive) om att statens budget inte längre räcker. Vår finansminister tar därför pengar från trängselskatten i Göteborg som under täckmantel att den skulle finansiera kollektivtrafik, nu istället finansierar migrations-kostnader. Samma finansminister tvingar i samma migrationskostnads fotspår det statliga företaget Akademiska Hus (DI; Archive) att skuldsätta sig för att driva in pengar.

Samma strutspolitik drabbade förra året SJ (DN; Archive) när dessa tvangs utbetala nästan 2 miljarder extra åt staten för att täcka deras underskott. En kostnad som innebär att bolaget antingen måste sälja tillgångar, skuldsätta sig eller skjuta upp nödvändiga investeringar. Allt för att vår regering inte kan säga nej till mp i migrationsfrågan och inte heller kan skillnaden mellan plus och minus.  Vi både lånar och brandskattar våra tillgångar för att ha råd med migrationen. Kan man beskriva något som mer galet?

Att vända verkligheten ryggen gjorde säkert också de nazister som hade sökt och fått tillstånd att demonstrera samma dag som vänstern. Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) hade sökt och fått tillståndet trots att det var ett känsligt kapitel i det till ytan lilla Borlänge (SVT; Archive). Polisen som först velat avslå ansökan, hade efter hot om anmälan till Justitieombudsmannen (JO) inte mycket val än att godkänna denna.

Reaktionerna (Norran; Archive) har inte låtit vänta på sig, Vänsterpartiets distriktsordförande Cecilia Ronsten menar att beslutet är odemokratiskt! En mycket lustig syn på demokrati då Cecilia borde veta att demonstrationsrätten är inskriven i grundlag. Hade rollerna varit omvända hade det säkert låtit annorlunda från henne och svensk vänster. De tycks ju se demonstrationsrätten som sin rätt, men andras möjlighet på nåder.

Demonstrationstillstånd är trots vänsterns syn på saken, inget som bara vissa har rätt till. Tvärtom är rätten inskriven i grundlagen vilket man borde tänka på innan man uttalar sig. Foto: By No machine-readable author provided. Soman assumed (based on copyright claims). – No machine-readable source provided. Own work assumed (based on copyright claims)., CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=340630

Ja jag kan se varför det hela är provocerande. Men lika provocerande är det att behöva konstatera att ett så kallat demokratiskt parti som Vänsterpartiet, vill möta antidemokratiska krafter med lika antidemokratiska åtgärder. Vad gör det Vänsterpartiet till för kraft? Ränderna tycks inte gå ur trots förtvivlade försök. När dessutom fler stämmer in i samma körverk (SVT; Archive) är måttet rågat. Lars Ohlys ordval säger allt och mer:

”Polisen har nämligen haft det extremt dåliga omdömet att bevilja nazister demonstrationstillstånd i Borlänge på arbetarrörelsens högtidsdag.”

Jag ska ge Sveriges samlade vänster ett tips för en gångs skull – skit i dom! När de vill provocera, låt er inte provoceras. När de vill få fokus på ”sin sak” vänd dem ryggen, annars hjälper ni dom att sätta fokus på just deras frågor. Vill ni verkligen att de ska få mer medie-utrymme än de förtjänar? Om svaret blir nej så svara för guds skulle inte med förbud och inskränkningar, det gör er till precis lika dåliga demokrater som nazisterna själva!

Som vanligt har jag sparat det bästa till sist. För vem kan tycka annat än en ren smutskastning med hjälp av lögner är något annat än ett svårslaget rekord? För det är precis det som svensk vänster och främst Stefan Löfven sysslar med på självaste första maj. Den svadan som levereras genom Aftonbladet (Archive) (!) är dessutom signerad Lena Mellin (!!).

För lögn är det om man påstår att alternativet till den nuvarande regeringen är en ”blåbrun sörja” när den lika gärna hade kunnat heta S+M+Fp t ex. Det är också lögn att påstå att M vill ”lagstifta om sänkta löner”. Rätt påstående hade varit att de inte vill lagstadga om ingångslöners nivåer. De vill gärna att parterna kommer överens via avtal hur höga ingångslönerna ska vara och också gärna se dessa sänkta för att pressa ner ungdoms-arbetslösheten. De vill däremot inte lagstadga om lönernas nivåer för de som har ett jobb.

Man brukar inom politiken tala om att den som inte längre har några fullgoda argument för den egna patetiska existensen, gärna tar till lögnen när argumenten fattas. Att på de redan betungande egenskaperna för en av det moderna Sveriges sämsta statsministrar lägga denna börda är en gåta. Har han så lite att säga, så få argument kvar att han måste nedsänka sig till en nivå som inte är värdig ens för Stefan Löfven? Ett ovärdigt avslut var så skapat på ett ovärdigt firande. Arbetare i Sverige skulle ha det mycket bättre utan detta.

Alltmer tyder på att vänsterkrafter i hela västvärlden tillhör en förgången tid, de enda som inte förstår den saken är de själva. När en statsminister till och med måste konstruera verkligheten för att kunna skapa de argument han själv saknar, är något genomruttet Foto: By Eric Pouhier – Own work, GFDL, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3930441

Löjesguiden nominerar idag Svensk vänster till priset ”Folihatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kan det sägas bättre? Svensk vänster gör det igen! Gång efter gång visar ni upp hur inkompetenta och alltför ofta hur antidemokratiska också ni är. Det gör er till kandidater som ligger i startblocken redo att försöka slå Usain Bolt på fingrarna.”

Analysera mera

Sverige måste vara det enda landet i världen förutom Nordkorea och Kina, där landets akademiska elit öppet kan erkänna att man har en politisk agenda och att man inte alls är objektiv i sina bedömningar. Professorer, doktorander och andra sysslar inte längre med ”objektiv” forskning. Istället för kunskap har vi alltså ersatt denna med subjektivt tyckande lätt maskerat till ”vetenskap”. Det enda syftet med detta tycks vara att påtala för populasen vad de ska tycka och hur ”verkligheten” egentligen ser ut.

Tyvärr har allt som oftast dessa proffstyckare vänsteråsikter. Det är som om dessas mission nästan har antagit religiösa dimensioner när de ska ut och tala om varför man bara kan ha just vänsteråsikter. Förstärkt av titlar som ”professor” och ”doktor”, skänker man dessutom det som bara är en åsikt en aura av trovärdighet. Det hela är lite grann som det gamla bondesamhällets hästhandlare, men nu heter varorna ”åsikter” och ”fakta”.

En av dessa moderna hästhandlare är Stig-Björn Ljunggren. Han brukar i olika sammanhang titulera sig ”den s-märkte statsvetaren” eftersom han är just sosse och statsvetare. Hur ska man kunna lita på en person som inte ens sticker under stol med att hans infallsvinkel är just socialdemokratens?

Svensk vänster liknar allt mer en religiös procession där de heliga relikerna och symbolfrågorna bärs fram likt madonna-figurer. Ingen analys i världen kan förneka de problem som blir allt mer övertydliga, ändå missar just analysen hela tiden målet
Foto: By Leonid Solomatkin – http://www.the-athenaeum.org/art/detail.php?ID=219679, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=47136868

För genom att blanda ihop två oförenliga begrepp, subjektivitet och objektivitet, har han ju effektivt stängt dörren till antingen det ena, det andra eller båda två. Man kan faktiskt inte vara statsvetare, objektiv och öppet ha tagit politiskt ställningstagande på en och samma gång. För statsvetenskap är klar som kristall på en punkt, objektivitet gäller. Men avsaknaden av objektivitet är inte allt som går att kritisera tyvärr.

Hans debattartikel häromsistens i Aftonbladet (unvis.it) är lika fel den som hans förmenta ”objektivitet”. Slutsatsen att svenska folket skiter i Stefan Löfven är visserligen riktigt men här finns fler felaktiga slutsatser än det finns riktiga. Ta följande exempel:

”Sverige har utvecklats från en folkrörelsedemokrati till en publikdemokrati där den mediala logiken bestämmer hur det politiska samtalet utformas. Det är därför socialdemokratins framtidsdebatt äger rum i tidningar, på nätet, i tv och andra digitalburna sammanhang. Inte i partiets organisationer. Ty partiet är dött som samlingspunkt.”

Jo, det är sant att det skett en vindkantring. Jo, det är sant att partiet Socialdemokraterna är dött men problemet med påståendet är att det är andra partier också. Få eller inga partier idag har en livfull debatt bland medlemmar från lokalplan till de högsta styrande organen.

Medlemsmöten och hela organisationsmöten har snabbt förvandlats till kafferep där frågor diskuteras men få beslut (Aftonbladet; Archive) av vikt tas. Istället har debatten flyttat till nätet hos i stort sett alla och besluten är idag väldigt centraliserade till en liten elit i partiernas topp. Här skiljer sig inte Socialdemokratin från något annat parti i dagens riksdag, tvärtom har de alltför mycket gemensamt på den punkten.

Felaktigheterna fortsätter i citat som:

”Den tredje förlusten som drabbat socialdemokratin är som bärare av en gemensam berättelse för svenska folket. Svenskheten är på upphällningen, det nationella bryts samman av globala krafter parallellt med individualismens utbredning.”

Svenskheten på upphällningen? Vad menar han? Länge hette vår nationaldag ”svenska flaggans dag”. 1983 blev den vår officiella nationaldag och flaggdag, samtidigt blev den en helgdag. Jag skulle till och med gå så långt att jag påstår att svensk precis som Europeisk nationalism är på frammarsch. I kölvattnet på det är svenskhet och behovet av en nationell identitet ökande, inte minskande. Mycket på grund av vad som kallas ”globala krafter” eller globalisering.

I en tid när den nationella identiteten och de mer extrema nationella uttrycken ökar i Europa, påstås att ”svenskheten skulle vara på upphällningen”. Tvärtom ökar den också här på både gott och ont. Foto: By Поленов – http://www.polenov.su, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=23501398

I stort sett det enda så lång jag kan instämma i, är att Socialdemokratin är slut som parti. Men den ”delseger”, alltså att partiet ”bara” ligger och hovrar kring 20-procentsstrecket, är ju hur fel som helst. Tvärtom lär den nedåtgående spiralen fortsätta att ta partiet rakt ner i avgrunden så länge man inte vidtar en rad saker.

För det första måste samarbetet med både Miljöpartiet och Vänsterpartiet med omedelbar verkan upphöra. Deras förslag (DN; Archive) är inte bara skadliga för näringslivet, utan det är i vanlig ordning konsumenterna som betalar för deras dumheter i form av höjda avgifter eller sämre villkor. Medborgaren betalar åter indirekt mer skatt utöver vad han eller hon redan betalar ur egen ficka genom att bankernas höjda kostnader drabbar dem.

Det är inte den enda skatt som höjs, faktiskt kommer budgetar under 2016 innebära rena skattechocker. Det är ju så vänstern opererar och det enda sättet förslaget de har för att bemöta de kostnadsökningar (DN; Archive) som nu kommer men som man tidigare så hårt förnekade. Den dagen Socialdemokraterna kommer till självinsikt om att det är de som betalar för de andra partiernas vidlyftighet, kanske de har en chans men fan tror det.

När man dessutom står så pass långt från de ideal man själv påstår sig stå för, ligger varningen för hyckleri (Expressen; Archive) extremt nära till hands. Stig-Björn Ljunggren och andra debattörer borde kanske rikta in sig på den diskrepans som alltid tycks råda i detta parti. De har ju för länge sedan glömt omtanken om medborgaren för att istället se till att den egna lyckan blir total.

De enskilda giriga inom Socialdemokratin är knappast ensamma. De är istället tillsammans med LO storägare av både kapital och tillgångar som du kan läsa mer om på Rebecca Weidmo Uvells blogg. De falska tongångarna har dessutom basunerats ut en längre tid. Detta är ingen ny företeelse inom en arbetarrörelse vars enda arbete är att fortsätta att lura medborgaren med allehanda knep.

Vem som är skurken i den soppa som kallas ”svensk vänster” är svårt att avgöra. Det mest talande är dock att de tycks vilja höja skatten på allt och alla till dess ingen längre kan eller vill tjäna en spänn längre. Ingen inom rörelsen talar däremot om sig själva som skurken trots att man äger mer än genomsnittliga bergtroll brukar göra Foto: ”The Last Bandit” Filmaffisch Wikimedia Commons

Det är alltså rätt många poänger Stig-Björn missar, men den grövsta är ändå den sista. När han i all välmening vill ge Socialdemokraterna en alternativ inriktning och ge dem ett nytt samtal att föra med medborgaren är det något som liksom slår slint.

”Vad ska då komma i stället? Framförallt är det identitetspolitiken som formulerats som ersättningsberättelse, där det inte längre är Per Albins folkhemideal som står i centrum, alltså att det inte ska finnas några kelgrisar eller styvbarn, utan snarare ett återupplivande av grupptänkandet.”

Det lite sorgliga, kanske rent av glädjande (?), är att svensk vänster med sådana här uttalanden och tankar, allt mer fjärmar sig från verkligheten. Det är som om dom allihop hade drabbats av just den postkoloniala förbannelsen och att man nu i allt högre grad försvinner, imploderar eller slår knut på sig själva i processen att verkligen visa hur långt från realism man faktiskt står. Svensk vänster är helt enkelt i stort behov av hjälp som att lägga ner den.

Det är nämligen inte mer identitetstänkande eller politik som landet behöver. Istället är det en större respekt för människan oavsett om hon är enbent lesbian från norra Mongoliet, eller om hon är som alla andra. Att se individen har nämligen hittills aldrig varit folkhemmets starkaste gren. Tvärtom förutsätter den en grundsyn av kollektivism vilket har format hela den svenska vänstern sätt att tänka.

Man behöver också komma till insikt om att de lösningar man hittills har använt sig av, t ex eviga skattehöjningar, är en förlegad och kontraproduktiv politik som hör till gårdagen. Tillväxt och jobbskapande som är en förutsättning för välfärdssamhället, kan aldrig komma ur en politik som hela tiden dränerar grundförutsättningen för den. Att hela tiden rycka mattan under fötterna från det som faktiskt är ett måste för välfärd dvs god ekonomi, är i bästa fall att beskriva som självdestruktivt.

Att uppnå visdom, att kunna bli klokare och därmed se sig själv och sitt egna beteende är inte svensk vänsters starka sida. Tvärtom är de uppfyllda av sån brist på just detta och en tro på att man sitter inne med alla de nödvändiga lösningarna. De bristerna blir snart till dåliga förslag och därmed är landets öde beseglat om inget görs. Foto: By Marubatsu – Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=799678

Grundproblemen i alla fallen är just analysen. Istället för att ens komma fram till en i minsta möjliga mån självkritisk bild, kommer man hela tiden fram till en allt mer verklighets-frånvänd världsbild. Omvärldsanalysen haltar, men det gör också slutsatserna. Därmed blir förslagen allt mer genomkorkade och man kan snart inte ens läsa en debattartikel utan att börja undra över tillståndet i en rörelse som helt har tappat markkontakten. Snälla vänster analyser gärna mera, men gör det framför allt bättre.

Löjesguiden nominerar idag svensk vänster, deras debattörer och den postkolonialt anfrätta agendan som har förgiftat rörelsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Lägg ner, lägg ner så in i vassen och stäng för guds skull locket på burken för att aldrig mer öppnas igen. Märk gärna tunnan den begravs i ”riskavfall”. Det gör rörelsen till en formfulländad kandidat till priset.”

Någon annan betalar!

Jag vill ha många saker i livet, jag är lite av en prylgalning som är lite för intresserad av för många saker. Mitt musiklyssnande gör att jag vill ha en bra stereo, jag är intresserad av fotografering och vill ha en dyrare kamera och så vidare. Det vore ibland rätt bekvämt om någon annan betalade för mina excesser och det kan ju verka penningbesparande för mig, men det är inte fullt lika bekvämt för någon annan som ska betala för kalaset.

En del av vår välfärd bygger ju på bidrag som en möjlighet att akut kunna lösa en persons eller en grupps ekonomiska trångmål. Jag tycker själv det är bra, men jag börjar samtidigt bli allt mer tveksam. För sakta har bidrag förvandlats från att ha varit en temporär lösning, till att bli en permanent. Från början var ju bidrag tänkt att vara just en temporär lösning, men i takt med att jobben inte längre växer på trän och arbetsgivarna blir alltmer selektiva, blir också bidragen allt mer permanentade. En utveckling som måste brytas kort och gott.

Att inse att man inte kan möta något dåligt med att upprepa samma misstag är något vi måste lära oss som nation. Byte innebär inte alltid något sämre, tvärtom är det sämre att lunka på som förut. Svensk vänster har misslyckats med integration, jobbskapande och istället är det enda svaret som kvarstår ”mer bidrag”. Låt oss byta den hackande skivan nu. Foto: By Foto: Stefan Brending, Lizenz: Creative Commons by-sa-3.0 de, CC BY-SA 3.0 de, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=28482845

Särskilt vänsterregeringar har sett till den saken. Man tycks resonera att ju fler bidrag som skapas, desto mer ges illusionen av en rörelse som bryr sig. Desto mer man misslyckas med jobbskapandet, ser man till att skyffla undan de som blir offren i både bidrag, förtidspension och meningslösa åtgärder. Vem kan rösta på någon som lovar neddragna bidrag om man är beroende av bidrag? Svensk vänster har skaffat sig ett maktmedel som heter duga därför att människor inte har några alternativ.

Man ska dock inte bara skylla på svensk vänster även om just de håller något av rekord i grenen ”göm undan i statistiken”. För vem kan glömma Reinfeldts Fas 3?

Sanningen är ju dock att just svensk vänster inklusive alla regeringens partier inte ger ett råttärsle för medborgaren. Har du fel kön kan du drabbas (Aftonbladet; Archive) av samarbetsregeringens förbannelse, åtminstone om Vänsterpartiet får sin vilja igenom. Men det kan ju bli värre än så, det är ju det vi har lärt oss under 1,5 år med Löfven. Man kan t ex låtsas att lägga förslag (Expressen; Archive) som ser ut som om de är ”kraftfulla” när de i själva verket är det rakt motsatta (Dagens Infrastruktur).

Men vore regeringen Löfven den den är utan ytterligare gigantiska misslyckanden? Nej, naturligtvis inte! Regeringen ärvde ju reformen om jobblotsar till Arbetsförmedlingen från regeringen Reinfeldt. Redan när man tog över borde man nog ha skrotat hela det projektet. Projektet las ut på företag (Expressen) och nu visar det sig att just Lotsföretagen har mjölkat staten på stora belopp. Då är det ingen inom Vänsterpartiet som skriker om ”omoral”. Det handlar ju trots allt om att slösa pengarna på ”rätt sak” som t ex arbetslösa.

Att slentrianmässigt bara betala kan ju framstå som både ”solidariskt” och gott. Men faktum är att det hjälper inte ett samhälle i det långa loppet att fortsätta den politiken, det hjälper inte heller den enskilde som snart inte har några alternativ till bidragen. Foto: Wikimedia Commons

Nej, jag har inget emot att arbetslösa hjälps men det är en defensiv åtgärd som många gånger bara ser till att hålla näsan ovanför vattnet. Få jobb skapas knappast av att man betalar ut a-kassa, de som däremot beskylldes för ”girighet” och för att bedriva ”rövar-kapitalism” har faktiskt sett till just detta. De har kortat vårdköer, för det mesta sett till att höja kvalitén i vården och som sagt skapat jobb. Hela Vänsterpartiets retorik (DN; Archive) vilade alltså på felaktiga premisser i förra valrörelsen.

Arbetsförmedlingen och öda pengar, när vi ändå är inne på den biten. Hur dålig (LT) får en organisation bli innan man själva från statsmakten inser att något måste göras? Hur många ska uppmärksamma (Altinget) samma problem innan statsmakten börjar lyssna? Hur många missade chanser har samhället råd med där ansvaret vilar tungt på just arbetsförmedlingen (SVD Näringsliv; Archive)? Om du jobbar inom AF vill jag be om ursäkt, det är inte dig jag skäller på utan de som håller i trådarna dvs politikerna!

För det lite märkliga med samhällets resurser dvs pengar och politikerna å andra sidan, är att vissa saker som är nödvändiga bara plötsligt försvinner (DN; Archive) som den till pensionärerna utlovade skattesänkningen. Då blev det plötsligt bråda dagar då 200 000 personer plötsligt blev utan den sänkning som hade utlovats från regeringen. Då (Aftonbladet; Archive) det begav sig lät det annorlunda. I andra frågor finns ingen gräns för hur mycket kostnaden (GP; Archive) får ligga på.

Återigen gäller alltså åter en lite selektiv förmåga att skilja på slöseri och slöseri. Visserligen är det ena exemplet ovan en inbesparing på statskassan och ett slöseri på den kommunala kassan i Göteborg, jämförelsen haltar alltså lite. Men den är relevant på det sättet att det är offentliga utgifter och ger på handen att det är okej att rulla hatt med skattebetalarnas pengar, bara de går till ”rätt” sak. Svensk vänster har alltså en lite ambivalent syn på slöseri och slöseri där en viss skillnad tycks skönjas.

Det talas ofta inom svensk vänster, särskilt miljöpartiet, om slöseriet med naturresurserna. Ingen däremot inom svensk vänster talar någonsin om slöseriet med de gemensamma resurserna i form av skattepengar. Kanske beror det på att man den vägen lätt köper sig röster från desperata människor som tacksamt tar emot håvorna utan att ha alternativ i form av jobb Foto: CC BY 1.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=168816

Den svenska vänsterns syn på skattepengar är som sagt rätt skruvad och den blir egentligen än mer förvriden. Min syn är att pengarna är dina och mina för staten att förvalta till det majoriteten inklusive jag själv anser vara till störst samhällsnytta. Pengarna ska gå till samhällsinvesteringar, vård, skola och omsorg. Svensk vänster däremot ser inget mitt eller ditt utan bara ”vårt”. Läs följande citat:

”Det är rätt magstarkt att en Allians som vill skänka bort sex miljarder av våra pengar – lika mycket som man i ett första steg vill dra in på försämringar för de arbetslösa – till dem med stora förmögenheter, talar om skattesänkningar för lågavlönade.”

Orden är Ali Esbatis (V) och yttrade på hans blogg. Vad menar han, ”av våra pengar”? Det är mina och dina pengar som politikerna förvaltar på lån inget annat! Jag betalar dessa därför att jag förväntar mig något i gengäld. Den tanken skapar lojalitet med det nuvarande systemet, att alla får ta del av det också vi som betalar. Det är däremot den gryende misstanken om att personer som Esbati alltmer ser möjligheten att betala till alla andra utom de som har stått för inbetalningarna som undergräver samma system.

Det är också hans inställning till pengarna som sådana som retar mig. Vadå ”våra pengar”? Detta är mina och dina pengar, inget annat. Staten ska under inga som helst omständigheter se något som ”sitt”, kom ihåg portalparagrafen i grundlagen som säger ”All offentlig makt utgår från folket”. Här får man känslan av att Esbati och V håller på att omvärdera den synen till att lyda ”all offentlig makt utgår från svensk vänster”.

Fler än svensk vänster har blivit bitna av makt genom historien. Den berusar och korrumperar ju som bekant. Nu måste nog svensken sätta ner foten och tala om att han/hon/hen (ironi!) förväntar sig bättre och annorlunda eftersom svaren på landets utmaningar inte längre duger Foto: Wikimedia Commons

Det är först nu när den ideologiska krutröken har lagt sig och allt ska summeras som den verkliga sanningen börjar dyka upp. Tillväxten blev till en kostnadsökning (GP; Archive) som kommer att spränga många budgetvallar framöver. Så bra då att det kan anställas än mer byråkrater på Försäkringskassan som måste administrera alla bidrag som nu ska börja betalas ut till alla nytillkomna. Det blir ju tillväxt av det.

Men tyvärr också kostnadsökningar och det är personer som Esbati skyldiga till, för det var ju de som skrek högst om att alla skulle komma hit som får ta på sig skulden för just kostnadsökningarna. Detta dessutom till människor som ännu inte har bidragit med en enda krona till det gemensamma. De har istället för flöten blivit sänken, inte för egen hand de vill säkert jobba, men på grund av att alla ska ta del av välfärdssystemet utan begränsningar.

När de som jobbar och därmed bidrar upptäcker detta vill jag inte befinna mig i vänsterns skor. Historiens dom lär tyvärr bli alltför hård för det. När människor upptäcker att de betalar åt andra, men blir utan själva lär nog omdömena bli just hårda. Istället borde alltså all kraft riktas mot att skapa jobb istället för att fösa in folk i bidragsberoende. Så hur ser det ut i den grenen? Jo tack, det ser ut som det brukar i svensk vänsters värld dvs här byggs Potemkin-kulisser som aldrig förr och återigen är det någon annan som betalar.

Jobb Malmö får utgöra mitt exempel men det finns fler från hela landet. Projektet inleddes som ett sätt att få ut funktionshindrade på arbetsmarknaden eftersom denna grupp var svåra att anställa. Ett vällovligt syfte alltså. I skenet av att kostnaderna för stadens utgifter till bidrag som redan 2014 närmade sig svindlande en miljard, tvangs staden till en skattehöjning (SR Malmöhus) men också ett omtänkande vad gällde bidragen. Plötsligt var inte projektet längre till för handikappade utan för nytillkomna.

Från att ha haft ett trevligt projekt för att få ut handikappade på arbetsmarknaden, gick projektet Jobb Malmö till att bli en förbudsskylt istället för en påbudsskylt. Rött ljus för handikappade, grönt för invandrare och inget ont i det. Problemet var bara att man vill ”städa undan” i bidragsberoendet och se till att snygga till statistiken Foto: Wikimedia Commons

Tanken var att man skulle aktivera istället för att passivisera dvs man skulle se till att folk gick från försörjningsbidrag till jobb. Tiden man skulle få ingå i projektet ändrades också från två år till ett. Det hela låter ju jättebra om det inte var för en liten baktanke som kom som en extra glasyr på tårtan. När de deltagande hade deltagit i ett år hade de också kvalificerat sig till A-kassa. Därmed var de arbetslösa statsbudgetens utgift istället för kommunens.

Kommunen vann två saker på rockaden. Dels sparade man pengar som annars blödde ut som försörjningsbidrag och dels putsade man på statistiken genom att ”gömma” de arbetslösa som under det här året räknades som ”sysselsatta”. Snyggt och prydligt med andra ord, men ett enda stort trollande och tricksande med siffror och kostnader för att den kritiske medborgaren inte i alltför hög grad ska ifrågasätta vad politiker till vänster egentligen gör med våra skattemedel.

Det är i vanlig ordning vi måste inse att vi inte kan ha en rörelse som mer eller mindre prenumererar på makten vid silverfaten längre. Så fort de bjuds in ställs det till med kalas på håvorna som ingen eller få har godkänt. Att gräva i det lär inte bli lättare med en passiv journalistkår, zombifierad väljarkår som röstar likadant som förut och kallar det ”övertygelse” eller vänsterpolitiker som dribblar med siffrorna för att förvirra och försvåra. Dags att vakna svensk, det är trots allt dina pengar det handlar om.

Sverige står inför många utmaningar som alla kommer att kosta pengar. Stora investeringar i det som ska skapa jobb, utbildning och arbetsträning för att nämna några områden. Att då slösa pengar i onödan på projekt som Projekt Malmö är utmanande. Foto: By Ausecure – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45558026

Löjesguiden nominerar idag svensk vänster, från Socialdemokraterna till KPML(r), till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Bidrag passiviserar – den sanningen tror jag delar av svensk vänster också ser. Därför måste lösningen bli temporär dvs tidsbegränsas och också ses till att dras ner till ett absolut minimum då alltför många andra nödvändiga investeringar knackar på dörren.

Istället tycks debatten och framför allt åtgärderna gå mot en helt annan utveckling. Här tricksas och trollas med skattebetalarnas pengar, allt därför att misslyckandet är totalt. För många som inte kommer att få jobb vare sig nu eller i framtiden, är ett av grundproblemen. Substitutet bidrag blir på det sättet institutionaliserat och snart regel snarare än undantag. Det gör er till ohotade kandidater till priset.”

Att leva i det blå

Delar av den svenska vänstern lever inte i verkligheten, så enkelt är det. Man behöver inte ha hållbara argument, siffror, underlag eller annan data är bara fascistiskt eller patriarkalt förtryck och du får gärna ha en avvikande åsikt bara du håller med dom. Det är kort och gott en rörelse som med råge har passerat bäst före-datum. För att se till att vi har en egen åsikt genom att ha samma som dom, skickar man ut små drönare vars enda uppgift är att skrämma och tysta.

Svensk vänster, och delar av svensk höger för den delen, är inte bara svurna fiender till demokrati, de är svurna fiender till sans och förnuft också. Det är som om dessa personer vägrar att leva i den verkliga världen, istället tycks de ha bosatt sig i samma la-la land som Teletubbies bor i. Där skuttar de omkring bland sina illusioner och fantasier som de sen spottar ut i form av artikel efter artikel (ETC; Archive).

Återigen är det den fullständigt verklighetsfrånvända agendan som gör sig gällande. Höghastighetståg kostar ingenting, vad får man sådana fantasier ifrån? Tvärtom så kan byggandet av sådan bli en ordentligt fet gökunge som äter ut allt så effektivt att all annan järnväg sätts på sparlåga. Där vi behöver en förstärkning och förenkling i regional-pendlandet med tåg, får vi en intercity-lösning som kanske lockar tjänstemän, politiker och näringslivets toppar men inte vanliga människor i deras resande till vanliga jobb.

Svensk vänster återförenade i ett möte för att planera nästa genidrag? Vore det bara ett skämt så kunde väl allt ha varit bra men nu kan samma skämt titulera sig ”regeringen” och ”riksdagspartier”. Foto: By Berit from Redhill/Surrey, UK – The Teletubbies are still here 2011, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=24490181

Litet tips till Löfven angående höghastighetståg till Malmö och Göteborg från Stockholm, mucka aldrig med Göran (DI; Archive). För det enda som driver politiker från båda blocken att säga ja till galenskapen är möjligheten att få klippa band, få sola sig i glansen av närvarande press och få ut ett budskap om en ”offensiv” politik. Alla smälter ju av beundran då politiker visar kraft och mannamod, kanske röstar de rent av på skiten en gång till.

Det finns alltid fler områden och fler partier på vänsterkanten som kan göra bort sig. På det minerade området ”Feminism” hittar man allehanda galenskaper mest varje dag. Men den artikeln som både andades de mest otäcka tankarna hittills och samtidigt de mest drastiska, var nog Rossana Dinamarcas debattartikel (Aftonbladet; Archive) för en tid sedan. Den utandades i hela sitt tankegods ett arv från Sovjetunionen och en inspiration av Nordkorea i kombination.

Pojkar ska sättas i utbildning för att lära sig kvinnors utsatthet, något som annars kallas empati och lätt kan läras om man bara tar sitt ansvar som förälder. De ska lära sig om alternativen till ”mansnormen” dvs feminismen. Alltihop ger ett eko av en helt annan era och fenomen som omskolningsläger. Vänsterpartiet har med Dinamarcas inlägg tagit flera steg åt ett mycket farligt håll där man får sura uppstötningar av ren rädsla. Särskilt det faktumet att detta parti har inflytande på regeringen som stödparti skrämmer dubbelt.

Feminismen är inte bara en statsreligion som har besudlat Vänsterpartiet, andra har också de fått sin beskurna del av galenskapen ideologin tycks användas till. I fredags öppnade SSU:s kampanjledare Marwa Karim munnen i Nyheter24. I artikeln kom förklaringen (Nyheter24; Archive) till varför hon kallar sig feminist. Redan på tankestadiet havererar den förklaringen.

Svensk feminism är som en modern motsvarighet till Titanic – en olycka alla vet kommer att hända men som ingen gör något åt. Både Rossana Dinamarca och Marwa Karim gör sig till talespersoner för det otäcka. Särskilt Dinamarcas hjärntvättsförslag är extra otäckt. Foto: Wikimedia Commons

När man säger att man hatar ALLA män för att de våldtar blir det fel. Problemet är att långt ifrån alla män våldtar, det är till och med så att förhållandevis få män våldtar. De som gör det, gör det många gånger. Det är den här typen av rena falsarier som gör att ingen tänkande människa längre kan kalla sig feminist. Hela ideologin är förtappad. Den har dock tyvärr ett grepp om samhället, till och med ett så hårt grepp att en ideologi som är uttalat Marxistisk till och med får förment liberala partier som Liberalerna att bli dess gisslan.

”Jag uppmuntrar alltid företagsledningar och ägare att kvotera. Det är den överlägset mest effektiva metoden om man vill åstadkomma förändring. Däremot är jag tveksam till att tvinga fram kvoteringen med lagstiftning.”

Citatet ovan kommer inte från en ännu inte helt övertygad sosse. Istället är det Liberalernas Maria Arnholm som via nyhetsbrev (FP:s hemsida; Archive) talar om sina åsikter. En liberal som vill skapa gräddfil för ett kön och åsidosätta sådana självklarheter att bäst lämpad person ska ha jobbet alltså. Detta vill hon att företagen ska ta till sig som vilken annan självklarhet som helst.

Det dubbelt konstiga i feminismens värld är att just kvotering fungerar bra då det gynnar kvinnor, men tvärtom då blir det problem (Aftonbladet; Archive). Inte heller talar vare sig Maria Arnholm eller andra feminister om erfarenheterna från utlandet. I USA har t ex flera fall av Affirmative Action som kvotering kallas där, lett till att överklaganden har gått så långt som till landets Högsta Domstol. Det har delat landet åsiktsmässigt och också splittrat samma domstols (CNN) ledamöter.

I feminismens namn framförs förslag som kvotering utan att man med ett ord nämner att där man har haft sådana försök som i USA, har flera fall slutat i domstol. Det är med andra ord inte ett enat samhälle man skapar, snarare ett splittrat. Foto: By Bruin79 – Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=31468145

Någonting är ruttet i konungariket Sverige när man inte ens har ärligheten att tala om, eller själv inse att just kvotering kommer att skapa en mycket djup klyfta mellan flera grupper. För i kulisserna väntar fler grupper på sin chans om det här förslaget får vingar. Just nu verkar detta mer än troligt då man i regeringen (SR; Archive) tycks vara överens. En sån åtgärd kan dock komma att bli ett stort hinder på vägen till sann jämställdhet. Det kan alltså bli helt kontraproduktivt.

Löjesguiden nominerar idag kollektivt den svenska vänstern med regeringen i spetsen. Motiveringen är nästan överflödig men låter som följer: ”Galenskaper tycks generera sig själva i en rörelse som för länge sen har tappat både kompassriktningen och förnuftet i politiken. Det gör er till enormt värdiga kandidater.”

Motstridiga budskap

Hur ska ni ha det svensk vänster? Ni säger i ena stunden i ett sammanhang en sak som här nedan. Här sägs rent ut att vi ska vara trygga och så räknar man bara upp brott begångna av svenskar.

I andra stunden sägs att vi är så himla otrygga som här i Aftonbladet (unvis.it). Där berättas om feministen Joakim som under en löprunda råkade skrämma upp en ung kvinna med sin pannlampa. Efter ett samtal med kvinnan kom han till insikt om den verklighet som han påstår kvinnor lever under. Stress och rädsla för att bli både våldtagna och styckmördade, en verklighet som alltså motsäger Magnus Betnérs beskrivning.

Delar av Joakim Rosenqvists hyllade inlägg på facebook som talar det motsatta språket mot Magnus Betnérs. Här ska man vara orolig, och Joakim förstår varför. Själv förstår jag ingenting, ska vi eller ska vi inte vara oroliga? Foto: Facebook

Visserligen var ju skillnaden i de två fallen att morden på IKEA utfördes av en rasifierad person från Eritrea, mer om dådet i engelskspråkiga Daily Mail. Pannlampedådet utfördes däremot av en icke-rasifierad svensk kille drygt 20 år gammal. Hade väl bara fattats att han hade varit medelålders, då hade vi legat risigt till. En ung kille som dessutom har civilkuraget att skriva om sina insikter på Facebook får man ju inte mobba. Där går en hårfin skillnad mellan de som bekänner sina synder och vita män, de har ju ingen insikt om någonting.

I det ena fallet föll en pannlampas sken i ögonen på en mötande person vilket kan vara nog så hotfullt. I det andra fallet miste två personer livet i vad som närmast går att beskriva som en ren avrättning. Så också ur den synvinkeln är fallen helt jämförbara (obs! Ironi). Bäst då enligt all rådande logik att skylla allt på vita medelålders män som inte var involverade i något av fallen.

När man kritiserar bör man ett lära sig svenska, två lära sig att alla påhopp också får motreaktioner som ändrad tolerans gentemot minoriteten obildbara t ex Foto: Twitter

Ett annat rätt motsägelsefullt sammanträffande är följande. I Sverige talas mycket och länge om vit rasism. Vi är i princip alla rasister om man får tro debattörer som Marcus Priftis (unvis.it) i Dagens Arena. Den debatten utgår precis som han skriver från kolonialismen och på grund av den har vi en arvsskuld. Den ledde ju till slavhandel och sånt måste man känna skuld över. Frågan blir dock om den Islamska kulturen har samma skuld för sin slavhandel som varade mycket längre och var mer omfattande?

Sanningen är där att slår jag på Google efter information i den frågan så får jag knappt några träffar på svenska, på engelska däremot finns ett antal artiklar. En av dessa engelskspråkiga hittar du på Wikipedia. Antagligen beror det på att man i Sverige inte ens får tala i sådana termer, ordet ”rasist” är ju så lätt att ta till om man korsar denna osynliga linjen. Kulturrelativismens förbannelse har Fnordspotting skrivit mer om.

Inte heller får vi i det här landet tala om rasifierades rasism. Sånt är tabu, i själva verket finns den inte ens. Detta trots att den finns, eller vad sägs om följande exempel från Makthavarna som är en grupp på sociala media, bland annat Facebook, som vill ge röst åt de rasifierade. Gülsen Uz och Zahra Farag som båda är initiativtagare klev därmed rakt in i ett getingbo.

Tittar man på bilden till hemsidan hittar man också den rasistiska antirasisten Alexandra Pascalidou som meddeltagare. Här nedan kan du se och höra ett exempel på hennes förmåga. Härom dagen la de upp bilden och inlägget som du ser här under, ett inlägg som många med all rätt tolkade som rasistiskt.

Den antirasistiska rasismen har aldrig varit tydligare, vilket kommentaren också visar. Det går inte heller att hitta ett tydligare exempel på riktig rasism än det som visas och hörs här under. Lyssna och begrunda eller kanske snarare förskräcks. Foto: Twitter Sofia Johansson

Till sist det mest underliga exemplet. Vi har från barnsben lärt oss värdet av att göra rätt för oss, att delta och betala för det. Skatt har upplevts som en medborgerlig plikt som man i solidarisk anda ska ställa upp och betala, den går ju till oss alla. Att den inte längre gör det när politiker, särskilt till vänster, känner sig frestade att köpa gruppers röster med än högre bidrag är en annan fråga, men sån har bilden sett ut.

Vi har fått lära oss att skatt är till och med sexigt att betala genom Mona, mer om det uttalandet i en artikel från Wikipedia. Uttalandet är så bevingat att svensk vänster har mer eller mindre levt efter det sedan dess. Det har fått moderna uttolkare som Jason Diakité, mer känd som musikern och artisten Timbuktu. Han kritiserade ju företag för att smita från skatten och blev hyllad för uttalandet.

Det var ungefär så här man inom vänstern tillsammans med Timbuktu ville beskriva företag. Snart visade det sig att Timbuktu var en del av denna ljusskygga verksamhet
Foto: Wikimedia

Snart visade det sig att Timbuktu hade ett minst sagt grumligt samvete i frågan när Rebecca Weidmo Uvell gick igenom hans förehavanden. Det visade sig nämligen att hans olika bolag hade gjort alla de avdrag man kan göra och några till. Han är dock inte den enda som sänder lite motstridiga signaler, också Malena Ernman har visat sig vara en fena på området hyckleri.

För en tid sedan hävdade hon ju att Birgit Nilsson inte borde pryda den nya 500-lappen som snart ska ges ut, artikel om detta i SVD. Uttalandet bottnade i att Birgit Nilsson var känd för sina Wagner-roller, tonsättaren var i sin tur känd redan under sin livstid som antisemit som inte ens förspillde tillfällen att skriva böcker som baktalade judar. Länk till Wikipedia-artikel om honom här. Frågan är dock vad det har med Birgit Nilsson att göra?

 När det dessutom visar sig att Malena minsann har sjungit Wagner hon också, blir i varje fall jag väldigt förvirrad. Är för det första Arnstad informerad? Är för det andra inte just Malena som kan ses i klippet nedan där hon sjunger ur operan Lohengrin skriven av just Wagner?

Löjesguiden nominerar med dagens artikel Godhetsrörelsen och svensk vänster till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen är kort men koncis: ”Ni säger det så bra själva. När en tes appliceras på en situation men påstås inte stämma överens med en annan blir den lätt ihålig till sist. Det är det här som gör er allt annat än trovärdiga. Därmed blir ni utmärkta kandidater till priset.”

Fri Television? Nä!

Vår bild av diktaturer är att där råder motsatsen till pressfrihet dvs ofrihet. Television och annan media är statsägd och styrd. Ofta tänker vi oss Sovjetunionen och klassikern Pravda som ironiskt nog betyder ”sanningen”. Vi matas också med bilden av Nordkoreas skickligt dompterade reportrar som likt robotar läser upp meddelanden om den ”store ledaren” och om människor som slänger sig framför tåg av ren hänförelse inför blotta tanken på denna demigud. Kanske en rättvis bild men också en djupt orättvis, vi har snabbt blivit lika duktiga i det här landet som något annat i den nationalsport som heter ”medial hjärntvätt”.

SVT har helt enkelt blivit ett centra för allehanda politiska ställningstaganden. Detta gäller naturligtvis i särskilt hög grad vänsteråsikter, sådana tycks vara mer en merit än en belastning i CV:t. Det är med andra ord inte direkt en fri television vi talar om här, de politiska vinklingarna är alltför många för att kunna läggas under den beteckningen.

Är det en svunnen tid med ett helt annat anslag i debatten vi är tillbaka mot? Man kan börja undra när man ser delar av SVT:s tablåer Foto: Levandehistoria

Som alltid i Sverige är dessutom SVT en ankdamm. Har en fått in fossingen i templet vid gärdet i Stockholm, får snart alla kompisarna på Södermalm samma vip-behandling. Hela systemet har blivit självgenererande men också otäckt. För med den politiska vinklingen istället för ”Fri och oberoende television” som det så stolt heter, kommer också likriktningen i åsiktskorridorens anda. Mer om åsiktskorridorens mardrömslika tillkomst kan du läsa om i artikeln i Expressen. Snarare än vi anar har vi kanske inte ens en fri debatt om det ska fortsätta på den här vägen.

Jag låter inläggen tala för sig själv i sin egen skam. Titta och förfäras över en statstelevision vars främsta syfte tycks vara att uppfostra och mästra. Själv säger jag som Johnny Rotten: ”Ever get the feeling you’ve been cheated?”. Klippet hittar du på Youtube.

Niklas Källner möter en tvättäkta ”rasist” som visar sig argumentera ut honom totalt i Delat Land med Niklas Källner.
I programmet Krisdokument – En Överlevnadsguide följer vi med på en resa ner till krisens Grekland och genom nyliberalismens och fascismens Europa. Här kan vi lära oss att den grekiska krisen bara är en sammansvärjning där nyliberala krafter vill riva ner välfärden och fascisterna vill ta över. Anar jag ett politiskt budskap här som luktar socialism? Jo då och mer därtill.

Om du skrollar fram till 41:40 i reportaget från SVT Kultur hittar du en fullständig orgie i pk:ism. Vad sägs om bokförlaget ”Lesbisk Pocket” som nu ger ut författarinnan Ann Bannons femtiotalsböcker med mjukporr i lesbisk anda (!) och nyutgåva. Bara att skapa ett förlag för något sådant är bara det svårslaget. Att bokförlaget representeras av Leo Andrea Nordwall är också det fullödig som pk pekoral. Han är ju en han så han borde ju gå bort, men han har ju antagit en kvinnlig persona med det antagligen tagna ”Andrea” så han är väl förlåten nu när han istället är en hen.

Hen eller hen det är frågan? Leo Andrea Nordwall vet säkert det rätta svaret men vet hen vad historieförfalskning är för något? Foto: Wiki Commons

Trippeln är nådd när bokförlaget ”gör om, gör rätt”. För att tvätta bort den ”manliga blicken” i de ursprungliga bokomslagen ger man i nyutgåvan ut dessa med nya omslag där det har skrubbats ordentligt.

En liten fråga eller snarare flera till Leo Andrea Nordwall, med vilken rätt tillrättalägger du historien utifrån din och förlagets smak? Är inte originalens intentioner värda att bevara för att vara trogen författarinnans tankar och idéer? Är inte detta egentligen en form av historieförfalskning som leder in tankarna på betydligt mer otäcka paralleller? Vad ska bli nästa steg Leo Andrea, ska vi ändra i text och kanske klippa bort misshaglig sådan ur böcker? Leo Andrea och alla andra kanske skulle titta på följande klipp som är den utmärkta filmen ”Fahrenheit 451” från 1966. Klippet är från Youtube. Också Susanna Varis har bloggat om inslaget om Lesbisk Pocket, läsvärt!

Till sist kan jag efter tips från läsaren Noger (Tack Noger!) också berätta för er om filmen från SVT:s K Special om Lo Kauppi. Denna lille kämpe för socialismen tillika mästermobbaren, mycket på grund av den härliga pjäsen ”Vita Kränkta Män” där hon gestaltade och tokmobbade Pär Ström, är ju alltid på tapeten och det måste uppmärksammas. Det gör SVT så här.

Lite mer ur skräckkabinettet SVT kan WTF Toklandet berätta om i följande inlägg. Om rent nazistiska tendenser från allas vårat SVT kan också WTF Toklandet rapportera om. Faktaförvanskningen som pågår i företagets nyhetsprogram är en annat sorgligt kapitel som Fnordspotting har skrivit om.

Vita Kränkta Män var pjäsen skriven av Kawa Zolfagary och framförd av Lo Kauppi där antifeminister skulle få den behandling de förtjänade. Nu kommer snart den SVT-producerade hyllningsfilmen Foto: DN

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera SVT till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med formfulländning visar ni att ”Fri och oberoende television” är en illusion. Den chimär ni skapar med påståenden som detta är ett typexempel på hur ni arbetar. Lura i röstboskapet att ni verkligen är oberoende och använd sen er roll till att undervisa och forma medborgaren att bli en ”rättänkande människa”. Att det är rena Sovjetfasonerna i repris tycks inte bekymra er alls och därmed är ni en fullvärdig kandidat till priset.”

Tiga Är Inte Alltid Guld

En svensk tiger hette det i en gammal devis från andra världskriget, ett talesätt som stämmer än i denna dag men på ett nytt sätt. För i kölvattnet på att verkligheten inte alltid stämmer överens med teorin, är det märkligt tyst om svensk vänster som nyss var så gapig. Invandrare från Mellanöstern har i vissa fall valt att resa ner för att strida för en sak som går tvärt emot de ideal man inom vänstern står för. Att den armé de ingår i dessutom är en av de mest notoriska på folkrättsövergrepp gör att man inom vänstern har hamnat i ett mentalt komatillstånd. Svaret hittills har blivit att ignorera frågan det vill säga hålla tyst.

En svensk tiger, men ingen tiger som svensk vänster Foto: Energikatalysatorn

På söndagen rapporterade SVD i en artikel att säpo nu har kunnat sammanställning över de personer som har rest ner för att strida för den våldsförhärligande organisationen IS. Etthundra personer har kunnat identifieras men man flaggar samtidigt för att den kan vara ännu större. Siffran kan vara så hög som trehundra eftersom det finns ytterligare namn som inte har gått att bekräfta. Den svenska vänstern som så sent som i våras skrek så högt om nazister på våra gator och som dessutom gjorde allt för att sabotera möten och valrörelse är i frågan märkligt tysta. Var finns indignationen över att svenskar i en religions namn nu dödar människor för att de inte delar deras uppfattning eller helt enkelt inte vill underkasta sig en djupt fascistisk rörelses vilja? Var finns över huvud taget indignationen över IS? Tystnad och åter tystnad är det vi möts av!

Ett trevligt gäng som bara åker på Jihad-läger tillsammans? Foto: T-Online

Man ska naturligtvis inte dra alla över en kam och säga att alla muslimer är likadana, generaliseringar fungerar aldrig, men man ska samtidigt inte underskatta de etthundra till trehundra personers övergrepp på befolkningen som nu utförs. Summariska avrättningar, tortyr, utrensningar av hela folkgrupper och folkfördrivning är några av de brott som har tillskrivits IS. Detta är alltså brott där svenskar deltar. Att då besvara den nya situationen med tystnad är inte den bästa av taktiker. Frågor som hur dessa personer kommer att agera vid hemkomsten är aktuella. Kommer de att sprida sitt hatiska budskap också här och kommer de att uppmana till våld och terror också i Sverige? Ingen tycks kunna ge svaren, men framför allt är den kompakta tystnaden i frågan total. Detta trots att till och med mer moderata muslimer vill ha en debatt, men också stöd för att kunna förhindra vad också de ser som en katastrof!!!!!!!!

Dra inte alla över en kam men kritisera det som måste kritiseras Foto: Pixabay

Inte heller Mona Sahlin gjorde något annat intryck än ett lakansvitt sådant. Som regeringens samordnare och enmansutredare för att se vilka åtgärder som behövs för att möta våldsbejakande religiös fanatism har hon också ett särskilt ansvar. När hon intervjuades av SVT, lät det mest som om hon diskuterade inredningstips eller trädgårdsskötsel. Ingen emfas i rösten, ingen bestämd attityd där hon visade sin avsky och resultatet blev ungefär som halvljummen och avslagen sockerdricka – sött men inte särskilt läskande. Visst ska man förlåta och visa tolerans, men mot människor som i praktisk handling har visat vad både intolerans och rent hat innebär måste man också visa bestämdhet. Hennes uttalande blir i mina ögon mest dumma gester för döva öron där hon bara visar hur långt från vanliga människors verklighet hon har varit i alla tider. Merit Wager har på sin blogg Samtid & Framtid skrivit ett inlägg som är läsvärd.

Förstår Mona Sahlin allvaret? Foto: Aftonbladet

Att Mona Sahlin fortfarande är en makthavare med regeringens uppdrag att samordna mot våldsbejakande extremism, visar också hur stort gapet har blivit mellan broilerpolitiker och medborgare. Ett gap som i lika hög mån som extremismen från både vänster och höger utgör ett hot mot demokratin. För om förtroendet för politikerna inte finns, då finns inte heller tilltron till att systemet kan lösa problemen. Det är i den differensen politiker från alla partier ska leta efter svaret på varför allt fler röstar på sd, inte i att de måste ha platta skallar eller vara helt dumma i huvudet – det är inte folk. Lyssna på följande radioinslag i Sveriges Radio, Mona Sahlin kläs av rejält av oroade muslimer och andra i debatten.

Förtroendet för politiker sjunker, det blir inte bättre av att mp sitter med i regeringen
Foto: SVT

Mehmet Kaplan från (mp) stod dock för den största tavlan en enskild politiker har lyckats göra i modern svensk politisk historia. Genom att jämföra resor till regionen för att strida för IS med de svenskar som reste till Finland under andra världskriget för att hjälpa dem mot de anfallande Sovjetiska styrkorna, försökte han förringa deras dumhet och skammen som skulle falla över alla muslimer. Som sagt etthundra till trehundra är inte alla muslimer inte ens i Sverige så Kaplan hade kunnat vila på sina lagrar, men gjorde istället självmål. Mer om Kaplans grumliga förflutna kan man läsa om i denna artikel från DN.

Dum dummare Mehmet Kaplan? Foto: Expressen

Jämförelsen haltar för det första därför att Finland anfölls av Sovjetunionen, Is anfaller däremot idag länder som Syrien och Irak. Dessutom sysslade aldrig Finland i det försvarskriget med etnisk rensning och inte heller svenskar har vittnat om sådan inte ens under fortsättningskriget 1941-1944. Det var ju då trupp från Finland och Tyskland gemensamt trängde in i Sovjetunionen för att återta ockuperade områden. Kaplans påstående var inte bara djupt kränkande och historiskt felaktigt, det var dessutom cyniskt eftersom det försökte flytta fokus från ett problem. Också ett liknande beteende skadar politiken och därmed demokratin. Mer om de två krigen mellan Finland och Sovjetunionen 1939-1940 och 1941-1944 hittar du i de här två länkarna på Wikipedia.

Jihad tolkat lite mer humoristiskt än IS nånsin lär göra Foto: Quarrischarmyn

Jihadresor som enligt alla teorier inte skulle kunna inträffa men som inträffade ändå, uttalanden från flera partirepresentanter som har tangerat det olyckliga och dumma på en och samma gång och till sist en kompakt tystnad och därmed också ett tyst legitimerande av det omöjliga gör bilden av svensk vänster problematisk. De intersektionella teorierna, artikel om dessa från Wikipedia här, har nu rämnat och de står helt nakna. Hur kan man låta bli att säga som det är? Hur kan man låta bli att kritisera? Hur kan man som hittills undvika en dialog med svenska muslimer för att försöka förstå och samarbeta för att se till att ännu fler inte åker ner? Som det framgår i Sveriges Radios reportage (du hittar länken ovan under rubriken ”SVT” ) så vill muslimer ha en dialog om vad också dom uppfattar som ett problem. Om du vill spela lite intersektionalitets-bingo kan du följa länken till Fnordspotting, gapskrattet är garanterat.

Starta debatten nu innan krafter tar över den och det slutar så här Foto: SVT

Frågorna är många men tystnaden är talande. För det tycks vara den nuvarande strategin både från opposition och regering. Ingenstans hörs heller tidningarna eller talkörerna som nyss skanderade hurtiga små slagord mot Jimmie och därmed har den horden gjort sig till ett hyckleri utan slut. Kan jag ana mig till ett anti-patriarkalt sjungande av Kumba Ja från Fi:s, v:s eller mp:s sida som för att besvärja alla demoner som nu samlas kring en lumpen samling malätna men korkade idéer?

Är kännemärket för v, fi och mp allsången runt lägerelden istället för att agera?
Foto: Satahanko.Partio

Löjesguiden vill nominera svensk vänster till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras för er blinda tro på kvasiteorier som de postmodernistiska när dessa nu fallerar i en verklighet som ingen förutsåg. Också er kompakta tystnad inför det omöjliga som utifrån denna teori/fantasi inte går att förklara på ett rationellt sätt är en försvårande faktor men också ett skäl till nomineringen. Att ni själva och era partier ligger bakom decennier av dålig integrering och ett utanförskap som har vuxit till gigantiska proportioner har bidragit men återigen ingen självkritik i sikte. Istället serveras vi luftslott byggda på snälla husmorstips från Mona och trivialiseringar av verkligheten.”