Att vända verkligheten ryggen

Jag har länge tjatat om hur godhetsrörelsen är allt annat än god, jag tänker tjata en gång till. Anledningen är enkel, de är en fejkad företeelse jag inte tål. Det enda de försöker göra är att ge sig själva en klapp på axeln och kanske ett berömmande ord eller två. Konsekvenserna lämnar de däremot över till någon annan som t ex nationen Sverige att betala.

För tro mig, det lär inte bli något samhällsvinst på människor som hellre ställer sig utanför samhället eller som är det minsta intresserade av att integreras. Hittar de inga jobb finns det så många ”goda” bidrag man tjänstvilligt kan bistå med från sossarnas sida. De ser ju just bidragen som sin lilla inträdesbiljett till godhetsklubben. Men vad gör bidrag? De passiviserar, de motverkar integration, de frestar på samhällsekonomin till mindre nytta än att se till att skapa jobb osv. Inget gott där alltså.

För att nödtorftigt dölja den här något sjaskiga bilden som annars är lätt att måla upp, väljer godhetsrörelsen därför nästa lilla inslag i hela det fuskbygge de annars är så bra på. Genom att skapa symbolpolitiken där man medvetet försöker se till att skapa ”goda förebilder” med allehanda konstlade metoder som t ex kvotering, ger man intrycket av att man har uppnått resultat som egentligen inte finns. Det är den här tomma symbolpolitiken den kloka Sakine Madon har reagerat på i Expressen (Archive).

Godhetsklubben är ju inte intresserade av riktiga resultat där invandrare eller människor med invandrarbakgrund får lov att kliva fram i rampljuset av egen kraft eller förmåga. Det skulle dels ta för lång tid och dels inte alltid gå så smärtfritt till. Man kan ta exemplet Refaat El-Sayed som exempel, först hyllad som en hjälte och framgångssaga. När de negativa rubrikerna kom med falska doktorshattar och ekonomisk svindel fanns inget kvar att göra. I både affärsvärlden och civilsamhället är hans eftermäle synonymt med svindleri (Archive).

Svensk vänster är i farten med att plocka fram sina alibin för den dåliga integreringen och den usla representationen genom att ta fram förebilderna. Att det oftast är människor utan något att tillföra gör ingenting, de är ju ändå förebilder. Det är dock skillnad på dåliga och bra förebilder. Foto: By Andrea di Bonaiuto (14th century) – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10571975

Bättre då med lite kontroll på vem man släpper in. Goda förebilder ska det vara, gärna också med ”rätt” politisk åsikt så man inte överraskas av någon som uttrycker en annan åsikt än den av gruppen sanktionerade. Resultatet blir människor med rätt hudfärg, rent av rätt kön och definitivt rätt politisk inställning. Dom har nästan aldrig tagit sig dit av egen maskin utan av odefinierbar företags- eller samhällspolitik som aldrig är uttalad, ibland genom ren kvotering för att kunna visa upp en fin och välputsad fasad av godhet.

Frågar man sig däremot om dessa personer tillför något beständigt för den egna folkgruppen eller höjer statusen hos denna blir nog svaret tyvärr ”nej”. De är ju trots allt bara buktalardockor som upprepar det de har blivit tillsagda att säga, egna eller kritiska tankar premieras helt enkelt inte. Är du dessutom som Tino Sanandaji en person som ser det som sin livsuppgift att slå hål på den dumhet som präglar debatten, ligger du risigt till. Svensk vänster har ju hegemoni på sanningen och då får man inte ifrågasätta.

.Nej, håll dig till det redan skrivna manuskriptet. Det som framhäver vilka fina och rekorderliga människor vi talar om här. Bli en lydig liten slav som godhetsrörelsens lilla alibi och du blir framgångsrik, tala däremot om obehagliga sanningar och du lär snart veta vad du heter. För de verkliga problemen, de som faktiskt finns, lär aldrig ens komma på tal. Än mindre få en lösning, det skulle ju innebära något så fruktansvärt som rasism. Detta trots att kritik inte är detsamma som rasism.

För om det är rasism att påpeka att människor svävar i fara för att de kritiserar och pekar på hedersvåld, religiös förföljelse av kristna i Sverige 2016, utsätts för våld eller hot om våld för sin tro eller övertygelse så är jag nog rasist jag också. Jag kallar det visserligen demokrati att själv få forma mina egna tankar, uttrycka min åsikt, ha min övertygelse, men är det rasism att kritisera så är det.

Att ständigt stå under polisbeskydd (Jönköpingsposten; Archive) för att man utövar just friheten till allt detta är nämligen allt annat än demokrati. Att det dessutom är tämligen tyst från godhetens alla apostlar när man kan läsa om problematiken är mer än talande. Det säger att de är just falska profeter som inte bryr sig ett dugg om de verkliga problemen. Vidare att de är fullt beredda att försvara förövarna istället för offren vilket gör dem till omoralens främsta vapendragare och människor som inte lever upp till sina egna ideal.

I Sverige 2016 måste vissa personer skyddas för att kunna utöva sin religion, debattera fritt och kunna uttrycka sina tankar. Självklarheterna är inte längre så självklara. Svensk vänster är antingen tyst eller försvarar förövarna! Foto: Wikimedia Commons

Orsaken till buklandningen för svensk vänster är återigen lätt att se, teorierna är helt uppåt väggarna och därför också uttalandena och inställningen helt galen. Teorin som kallas den postmoderna bygger ju för det första på ren rasism. Där talas om en maktordning som går att identifiera. Grupper som invandrare är naturligtvis alltid underordnade och jag som vit cis-man får full poäng. Tro nu inte detta är bra, det är det inte, istället är det bland det sämsta man kan råka ut för. Är man vit heterosexuell man är man per definition satan.

I den statsmarxistiska maktteorins namn måste man om man vågar definiera sig som en sådan, erkänna och medvetandegöra oss om våra privilegier (Feministiskt Perspektiv unvis.it). Att vi inte är det har inget med något som verkligheten att göra, teorin säger en sak och då är det så. Men tyvärr är inte teorier så mycket värda om de dels är fel och dels hela tiden ställer till med problem när de verkliga problemen måste lösas.

För om en teori på grund av sin egen felaktighet sätter hinder i vägen när dessa måste lösas är den inte mycket värd. Om den dessutom ställer de egna ambitionerna på skam är den värdelös. Lev upp till era stolta paroller svensk vänster och sluta tramsa omkring med en teori som bäst stoppas upp där solen aldrig skiner!

Riktigt lika grafiskt men med samma budskap uttrycker sig inte Paulina Neuding i sin artikel i GP (Archive). Skrota teorierna och börja leva upp till era ideal på riktigt istället för att låtsas som om ni gör det.

Som vanligt är svensk vänster en tågkrasch i vardande. De förstår inte att deras egna idéer förpliktigar, de ser inte hur de postkoloniala teorierna alltmer blir samhällets fiende no. 1 och de gör framför allt inget åt allt detta. Tvärtom är de fullt upptagna med sina syndabockar som cis-män t ex. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag svensk vänster till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni få illusioner att framstå som rent verkliga om det inte vore för ett litet aber, det är hemskans lätt att se igenom. Teorier håller bara om de går att omsätta till verklighet, som det nu är är nog verkligheten starkare än er intellektuella förmåga. Det gör er till formidabla kandidater.”

Men det skulle ju bli tillväxt

Ibland är vissa människor för korkade för sitt eget bästa, dock inte ni läsare. Jag tänker nog snarare på alla dem som dansade och sjöng om öppna hjärtan och att alla skulle hit den där dagen på Medborgarplatsen för ett år sedan. Då hette det ju att med en i det närmaste fri invandring skulle det bli tillväxt (DN;Archive-länk) i all oändlighet. För att skänka artikeln lite trovärdighet citerades två nationalekonomer – Andreas Hatzigeorgiou och Magnus Lodefalk – som ställde sig bakom tesen.

Om mottagaren ändå inte förstår sambanden eller vad som sägs kan man ställa upp vad som helst och påstå att det betyder vad som helst. Godhetsrörelsen påstod vi skulle få tillväxt, men vi fick utgifter. Foto: Wikimedia Commons

Problemet är väl att de är inte de enda nationalekonomerna i världen och de är definitivt inte oemotsagda. Tino Sanandaji är också han nationalekonom och han påstår det rakt motsatta i sin forskning som du hittar via länken här under. På sin blogg dit länken leder, menar han att inget sånt samband kan ses. Det hela är alltså enligt Sanandaji en enda stor bluff.

http://www.tino.us/2015/01/invandrare-byggde-inte-sverige/

Två utredningar, två slutsatser! Vem är det då som har rätt och vem har fel? Jag satsar mina pengar på att Tino avlöper med segern eftersom det finns material som stärker hans bild som inte har med hans egna forskning att göra. SCB lät göra en kartläggning av hur många invandrare som upp till tolv år efter ankomst fortfarande var arbetslösa, du hittar länken här under till materialet. Bläddra fram till sidorna 43/44 så hittar du uppgifterna.

Klicka för att komma åt LE0105_2014A01_BR_BE57BR1401.pdf

Den var en rätt nedslående läsning. Av de nyanlända kvinnorna stod från början 80 % av dem utan jobb. Motsvarande siffra för kvinnor som flyttat hit från ett annat EU-land eller övriga Norden var 40 %. Efter tolv år var fortfarande 40 % av kvinnorna arbetslösa, motsvarande för EU-medborgare och Nordiska medborgare var 20 %.

Sveriges historia av arbetslöshetsbekämpning är rätt mörk, vi hade lika gärna kunnat låsa in de nyanlända och kastat bort nyckeln. Med de nya insatserna skapas visserligen jobb, men frågan är om det är meningsfulla sådana. Att hitta på jobb är bättre än arbetslöshet men är det meningsfulla jobb? Foto: Wikimedia Commons

För de nyanlända männen såg siffran nästan lika illa ut. 70 % var från början arbetslösa för att efter tolv år landa på 35 %. En jämförelse med män från EU eller norden visade att de hade en arbetslöshet som från början låg på 30 % och som efter tolv år hade sjunkit till 20 %. För både män och kvinnor, både inom-Europeiska och utom-Europeiska personer ligger alltså arbetslösheten mycket högt med tanke på att riksgenomsnittet för 2015
sammantaget låg på 6,7 %.

Sifferexcerciser är en sak men faktum är att bakom varje siffra ligger en mänsklig tragedi. Andra undersökningar visar att få eller inga andra saker är mer nedbrytande för en människa än att vara arbetslös. Om man dessutom lägger till att kostnaden för samhället i form av bidrag naturligtvis ökar så blir det en dubbel tragedi. Om man till sist tänker på att arbetslöshet för vissa leder till för tidig död (SVD; Archive-länk) bör man nog klia sig lite lätt i huvudet.

Allt detta har alltså godhetsrörelsen alltså helt och hållet missat, kanske inte ens diskuterat. Man har bara dansat och sjungit och ett tu tre så står vi där med problem upp till halsen, men ingen som vill ta ansvar för det hela. Inte minst regeringen vill nog slippa se sig själva i spegeln eftersom de var djupt insyltad den dagen på Medborgarplatsen. Tur då att de åtminstone har mage att tilldela de nyanlända praktikantplatser (DN; Archive-länk). Inte för att det kommer att ge mer än tillfällig effekt men någonting är ju bättre än ingenting.

Det är just vid bidragen som skon klämmer extra mycket. Enligt Laura Hartman – Analyschef på Försäkringskassan – förväntas ökningen av bidragen (SVD; Archive-länk)  bli kraftig de närmaste åren. En situation som kommer att sätta än mer press på välfärds-systemet med andra ord, ett system som allt fler nu börjar ifrågasätta eftersom vi betalar men upplever att vi får allt mindre del av välfärdskakan. Hålen börjar helt enkelt redan nu bli så uppenbara att systemet ifrågasätts.

Nu sätter de inblandade än mer press på välfärdssystemet som redan på sina håll är ifrågasatt. Det kanske inte kommer att leda till en kollaps, men det kommer definitivt bli många år av utmaningar där självklarheter inte längre är så på förhand givna Foto: By Constantin Meunier – Photo by Szilas in the Meunier Museum, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=9793439

Nej det är inte personalens fel när välfärden havererar. Istället är det i vanlig ordning politikerna som har skurit ner, sparat och sett till att underbemanningen är total. När vi kan läsa om hur hemsjukvård och hemtjänst glömmer patienter (LT; Archive-länk) blir vi naturligtvis upprörda, men det borde vara mot politikerna och godhetsrörelsen vår ilska riktades. De ligger nämligen bakom stagnationen, inte personalen inom vården. För det är ju så det går när beräkningarna slår helt fel.

Det skulle ju alltså bli tillväxt, nu visar det sig att det blir galopperande kostnadsökningar istället. Tyvärr kan dåliga siffror bli ännu sämre och så också framtidsprognoser. Utan att bli alltför pessimistisk är det inte bara arbetslöshets- och bidragssiffror som pekar åt fel håll, också pensionssystemet börjar nu enligt prognoser och redan nu tillgängliga siffror peka åt fel håll. Redan idag lever 225 000 pensionärer (Aftonbladet; Archive-länk) under EU:s fattigdomsgräns.

Prognosen för framtiden ser än sämre ut, 2048 beräknas den genomsnittlige pensionären i Sverige endast ha 48 % av sin slutlön att leva på. En siffra som innefattar tjänste-pensionen och som kommer att placera oss näst sist inom EU om inget görs. Regeringar kan i en sån situation göra en sak av tre. Man kan strunta i att göra någonting. Det kan i det korta loppet dölja det egna misslyckandet och möjligen ge en ny mandatperiod men det löser definitivt inte problemen. Att stoppa huvudet i sanden brukar inte göra det..

De kan slå på alla bromsar för att stoppa utflödet av pengar. Det har regeringar redan gjort då den så kallade ”bromsen” som aldrig var tänkt att användas trots det har slagit till 2010, 2011 och 2014. Inte så populärt hos väljarna kanske för det innebär ju sämre för dem som är pensionärer idag.

Långsamt håller filmens fantasivärld på att bli verklighet. Inom en snar framtid kan Sverige vara ”No Country for Old People” vilket EU:s rapport visar. Det skulle återigen bli tillväxt men det blev visst stagnation Foto: Wikimedia Commons från filmen ”No Country For Old Men”

Det här var ju ett faktum som Fredrik Reinfeldt fick känna på när det hette att han dels beskattade pensionärer högre, vilket var en retorisk konstruktion eftersom det var tvärtom så att förvärvsarbetande i landet var överbeskattade innan jobbskatteavdraget. Det andra var just att pensionerna stod flera år stilla. Sammantaget innebar detta pensionärsuppror och sämre opinionssiffror bland just pensionärer.

Man kan till sist sjösätta ett helt nytt system men problemet är att svensk tradition påbjuder breda lösningar i såna frågor vilket innebär att oppositionen brukar vara med i en sån. I dagens parlamentariska läge är det nog mindre troligt att regeringen vill bjuda in oppositionen.

En inbjudan skulle ju kunna leda till att man ”skänker bort” segern i nästa val därför att alliansen i såna fall framstår som ”ansvarstagande” och ”dom som tar initiativet” i värsta fall. Oppositionen  vill inte göra upp av samma skäl, överenskommelsen kan gynna regeringen och stärka denna. Därför spelar man hellre Svarte Petter med varann, särskilt i frågor som av tradition brukar göras upp i samförstånd dvs är blocköverskridande.

Tillbaka på ruta ett alltså. Ska man gissa så lär väl inget hända eller som det så fint heter på svenska ”vi tillsätter en utredning som blir klar om fem till åtta år” för att undvika att hantera den heta potatisen. Vi får se om Löfven har något politiskt mod kvar över huvud taget. Något jag personligen tvivlar på eftersom hans kännemärke hittills har varit att vara frånvarande, inte ta beslut eller att fatta fel beslut som leder till helt galna konsekvenser.

Bästa sättet i Sverige att begrava en besvärlig fråga är att slänga in den i en utredning som tar evigheter. Framtidens pensioner är säkert en sån fråga som ingen, vare sig opposition eller regering, vill ta i. Återstår att se om det blir någon konkret åtgärd med andra ord. Foto: Freepik

Låt oss istället sammanfatta. Godhetsrörelsen har alltså sett till att få hit dessa människor, utan att kunna ge dem hoppet om ett jobb om man får tro statistiken, utan att kunna för- sörja sig utom genom bidrag och som grädde på moset underminerat pensionssystemet. Nödtorftigt försöker nu de politiker som då stod bakom allt nu att lappa sitt fuskbygge med hjälp av påhittade jobb som ibland inte ens skulle existerat om inte insatsen fanns från regeringen.

Sammantaget ska detta leda till tillväxt och mer välfärd när det i själva verket leder till mer bidrag och mindre i fickan för alla. Ett faktum som kommer att gälla från den dagen du kliver ut på arbetsmarknaden till dess du har dragit igen locket på träfracken. Skatteintäkterna kommer därmed att sjunka och till sist kommer också välfärden att påverkas negativt. Skola och omsorg börjar gå kräftgång och så är också barnen och de äldre snart drabbade. Jag har hört mycket in mina dagar men detta tar nog priset.

Det finns ytterligare en rad faktorer som jag inte har tagit upp i denna artikel som att utbildningsnivån ligger långt under den som getts föreställning om t ex. Också det kommer att inverka på hur framtiden kommer att se ut. Jag vet dock ett än bättre sätt  att säkra framtiden. Byt regering omedelbart, den nuvarande är livsfarlig för all form av tillväxt, välfärd och balans i samhället!

Om inte problemen tas på allvar är det mer än tid att ge regeringen rött kort. Problemen kan ju som bekant tillskrivas regeringens politik och framför allt två partier som har försatt oss i situationen som har lett till situationen Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen är som följer: ”Regeringen får indikation på indikation på att allt inte går åt rätt håll, ändå låtsas man att det gör det. Man drar sig inte ens för att helt öppet sopa sina egna problem under mattan med hjälp av nya fina bidragsmiljarder till tjänster som normalt inte skulle ha funnits om det inte vore för Sovjetinspirerade order uppifrån. Det som inte ledde till den så hett eftertraktade tillväxten ska nu åtminstone se ut som det. Ni är mer än värdiga kandidater.”

Vägen till bananrepubliken

I följande artikel som publicerades i DI den 15/10 tecknar den tyske ekonomiske analytikern och krönikören Henrik Mitelman en mycket dyster bild av Sverige och dess framtid som land att investera i. I artikeln pekar han på faktumet att vårt land börjar bli ett allt större högriskprojekt att investera i för utländskt kapital. Något som skulle kunna få katastrofala konsekvenser för Sverige. Utan investeringar blir det nämligen inga jobb.

Han pekar på att långt ifrån alla som kommer hit som migranter har den utbildningsnivån som ibland hävdas i debatten. Det är alltid de Syriska flyktingarna som framhålls men merparten av flyktingarna kommer inte ens därifrån. Ser man sammanräknat är det fler från Afghanistan, Eritrea, Irak och sådana som är statslösa. Diagram hittar du här under

Så här ser fördelningen ut mellan de största grupperna migranter. Till dessa kommer fler som inte är lika många, tabellen över övriga grupper hittar du här under. Listan startar på sidan 2 i dokumentet Foto: Migrationsverket

http://www.migrationsverket.se/download/18.7c00d8e6143101d166d1aab/1443685773037/Inkomna+ans%C3%B6kningar+om+asyl+2015+-+Applications+for+asylum+received+2015.pdf%5B/embe%5D

Syrier är den största enskilda gruppen men alltså inte sammanräknat. Afghaner och Somalier som är två stora grupper har tyvärr sämre utbildningsnivå vilket har att göra med att båda länderna har varit indragna i inbördeskrigsliknande tillstånd i 20-35 år beroende på land. Den ”högutbildade” arbetsstyrkan som bara skänks från ovan är alltså delvis en myt. För visst finns dom men långtifrån alla är det. Ingen pik men inte heller Eritreaner som är en stor grupp är särskilt högt utbildade.

Henrik Mitelman konstaterar också att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har gjort en beräkning på de ökade kostnaderna i kölvattnet på migrationen för landstingen och kommunerna. Fram till 2019 kommer dessa att öka med svindlande 270 Miljarder SEK. Vill man inte börja skära drastiskt i välfärden krävs skattehöjning på i snitt 2 % vilket innebär fördyringar per hushåll med 15.000 per år.

Det här är ett faktum som kraftigt kringskär svenskens möjligheter att konsumera och investera vilket i sin tur skapar ringar på vattnet som för varje ring skapar färre jobb. Den nuvarande takten slänger alltså effektivt grus i maskineriet vilket är tvärtemot t ex statsministerns uttalanden som gått ut på att Sverige kommer att stå som vinnare på det som nu händer. Det kostar ju bara 2 Quattro Stagioni, en fanta och ett Netflix att ta emot enligt vissa källor, men ger så mycket mer……inte alls, här är svart på vitt.

Det är tur vi har begåvningar som Henrik Schyffert att luta oss mot när nu larmrapporterna börjar komma in. Hans visdomsord kommer säkert rädda landet  då alarmister som Mitelman i grunden har fel…..trots sin centrala position och sina kontakter Foto: Expressen

Vi kommer att få betala för många år framöver, kanske till och med decennier in i framtiden. År som kommer att vara förödda och det är det som nu får investerare att dra öronen åt sig. I vanlig ordning när det gäller dagens Sverige stannar inte eländet med detta. Beräkningar från SKL visar att om den nuvarande situationen ska klaras av krävs det att en vanlig löntagare måste avstå ytterligare 6.000 kronor utöver vad han och hon redan betalar i skatt per år. Ett faktum som kommer att leda till mindre konsumtion.

Mindre konsumtion alltså mindre efterfrågan, leder naturligtvis till konsekvenser för lång tid framöver det också. Mindre skatteintäkter på moms, företagsskatt och också färre anställda eftersom man inte längre har råd på samma sätt. Det kommer leda till än lägre intäkter på arbetsgivaravgift, löneskatt och också högre kostnader för a-kassa och andra bidrag. Summan av allt visar på ett jättelikt minus och också detta skrämmer investerarna enligt Mitelman.

Men SKL:s beräkning kan vara i underkant fel. För tittar man på deras beräkning räknar de perioden juni-december. Migrationsvågen satte igång senare och därför är många kostnader ännu inte med i deras underlag. Det kan alltså vara än värre än SKL säger och detta spär naturligtvis på Mitelmans tes om att investerare nu drar öronen åt sig. Ett faktum som kommer att generera än mer osäkerhet hos investerarna då de ser hela sanningen vilket vi ännu inte vet något om.

Det är mycket hon inte säger och inte vill du ska höra svensk, som sanningen till exempel. Den säger nämligen att Sverige verkligen ligger risigt till för många decennier framåt i värsta fall, allt tack vare hennes egna partis politik Foto: Wikipedia

Han säger det aldrig rakt ut, men mellan raderna kan man ana att den svenska vägen till bananrepubliksstatus nu är inledd. Ett faktum som också bekräftas av viss forskning. För socialdemokratins alla påståenden om hur invandrarna går rakt ut i jobb är som sagt en myt, något Tino Sanandaji har visat via sin blogg i detta inlägg.

Hans siffror visar att antalet utrikes födda i arbete minskar, inte ökar. Allt fler står redan utanför arbetsmarknaden och med än fler kommer den siffran att öka dramatiskt. Resultatet av det kommer bli högre bidragsberoende. Ökade kostnader och minskade intäkter i kombination med galopperande utgiftsökningar på migrationsområdet som regeringen och finansministern inte längre har kontroll över är ingen bra kombination. Detta inverkar extra hårt på just sådana överväganden som investeringar.

Vi skördar nu den draksådd regeringen har sått och den kommer att bli minst sagt bitter att svälja. Två pizzor och ett Netflix lär inte längre vara aktuellt som måttstock, om det någonsin var det förstås. När nu varningsklockorna ringer är det enda vi kan uppbåda en regering som både har tappat kontrollen och sin legitimitet på en och samma gång.

När vi dessutom inom de närmaste åren eller kanske till och med månaderna kommer att bli varse prislappen lär vissa partier hänga mycket löst om det fanns någon samband mellan väljarstöd och konsekvens för handlingarna och åtgärderna som vidtagits. Det har blivit dags att sätta ett streck i historien kring regeringen Löfven. När hans politik och de åtgärder som hittills har vidtagits har varit direkt kontraproduktiva finns litet eller inget förtroende kvar.

Det finns grupper vi känner lite eller inget förtroende för t ex politiker eller tjuvar. Men socialmediokratin har alltid uppburit högt förtroende, så borde det inte vara längre. Tvärtom är det detta parti som i många stycken har försatt oss i den nuvarande situationen Foto: ”Hieronymus Bosch 052” by Hieronymus Bosch (circa 1450–1516) – The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH.. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Kvar borde finnas ett absolut krav på avgång eller ombildning med andra partier än mp och v i regeringen. Endast framtiden kan utvisa vad som kommer att ske, men en sak är säker. Framtiden för Sverige ter sig alltmer blek om inget drastiskt vidtas, detta måste ske nu. Imorgon kan det vara försent. Nu är det upp till Stefan Löfven som den ytterst ansvarige (?) att ta ställning. Det han gör kommer att vara direkt avgörande för årtionden framåt och man kan bara hoppas att han har vett nog att inse att spåret mp och v har nått vägs ände.

Sverige har  inlett vägen till att bli en bananrepublik på mer än detta område. Läs mer om ytterligare ett på bloggen Fnordspotting där man kan läsa om tidningarnas moral i dagens Sverige. En ytterst otäck historia över hur illa vårt land idag fungerar också på vardags-demokratins område.

Löjesguiden nominerar idag åter regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ansvar tycks vara en bristvara i regeringens och Stefans Löfvens världsbild. Inte ens när Magdad Bob ställs inför fullbordat faktum med ekonomisk kollaps viker man en tum från den inslagna linjen. Allt för att initiativet inte längre finns hos sossarna utan hos två småpartier som inte har annat än extremism att delge svensken. Det gör er till fullfjädrade kandidater.”

Och luften tog slut

Alla ni som så insiktsfullt kommenterar mina inlägg har kunnat konstatera samma sak. Vi står på ett sluttande plan som heter ”akterdäcket på Titanic” och vi ser vattenlinjen långsamt komma mot våra fötter. Själv har jag varit för naiv när jag både har försökt att se de förlåtande dragen och förklaringarna, men också trott att någon annan än regeringen skulle kunna få priset ”Foliehatt of the Year”. Så är det inte, regeringen kommer att få nomineringen igen och igen för nu har de gjort det för tredje gången denna vecka.

Gustav Fridolin, smaka på de två orden och känn sorg över ett förfall Sverige. Hans rekord i dåliga beslut har hittills satt nya gränser för vad som är möjligt om man inte har tillräcklig kunskap om en verksamhet. Har man dessutom en politisk agenda som innefattar en förändring av rådande synsätt och inställning blir cocktailen rent av giftig. Feminism, intersektionalitet och andra agendor lurar runt hörnet hos en skolminister som har identifierat skolan som ett politiskt slagfält istället för en institution för objektivt lärande.

Ja, han har sett till att få fram pengarna så att lärarlönerna kommer att öka och det är bra. Men där slutar det nog. Han skulle fixa skolan på 100 dagar men efter 365 har den större problem än någonsin. Han vill ändra i skolans undervisningsmaterial så att verkligheten får mindre plats och den tillrättalagda sanningen större. Mer om detta kan du läsa om i DN (unvis.it). Fridolins löften och kraschlandningar har Fnordspotting bloggat om.

Foliehatten och vinnaren av priset börjar bli alltmer självskrivet. Det är som vanligt regeringen som står för praktmissarna och snart prenumererar regeringen på kandidaturen

Nu vill han ta nästa steg i avvecklingen av skolan genom att lösa den gordiska knuten med nyinkomna flyktingar och dålig förkunskap från bristfällig skolor i det gamla hemlandet. Ett faktum som lär gälla alla barn men också så gott som alla vuxna personer då myten om alla välutbildade som nu kommer hit just är en myt. Media är rörande ense om vinsterna som här i en artikel från SVT, men till exempel bloggaren och nationalekonomen Tino Sanandaji är det inte som i följande inlägg.

Det var i tisdagens Aftonbladet som intervjun presenterades om tidningen hade gjort under morgonen. Först kom i vanlig ordning de vanliga ryggdunkningarna och de okritiska frågorna som bara hade syftet att sälja in miljöpartiets politik. Det är med andra ord det vanliga subjektiva sättet att se på miljöpartiet som bara journalister som till nästan 60 % sympatiserar med partiet kan leverera. Bäst var deras slutkläm på intervjun då reportrarna utbrast ”det var intressant”. ”Busted” heter det i amerikansk engelska när man avslöjas.

Cirka 6,30 in i intervjun kommer dock bomben, nyanlända barn ska bedömas individuellt där deras förutsättningar ska mätas. Det låter ju bra. Barn som inte har fått gå tio år i skolan ska ges större chans så att de inte ska behöva klara av alla tio åren på t ex två år. Låter återigen bra. Men slutsatsen av dessa två teser låter inte så bra. Fjortonåringar ska kunna sättas in i andra klass om så behövs, här ska skollagen ändras.

Människors olika förutsättningar sätter både gränser men ger också möjligheter. I skolans värld kommer det att komplicera saker när människor med olika kultur, olika förutsättningar och olika skolors resurser ska fogas in under samma tak. Än mer problem alltså, men också än mer möjligheter med rätt resurser Foto: Aftonbladet

Man kan lätt förledas att tro att det här är en bra lösning, jag kan se det. Problemet är dock att olika människor utvecklas i olika takt och att göra en individuell bedömning kommer att stjäla andra resurser av en skola som redan går på knäna. Det kommer också att kräva en förståelse från oss som samhälle att plötsligt ska vi se 21-åringar som går ut nian. Någonting vi inte för närvarande har. Vår syn är att man är 15 när man går ut och sen vankas det gymnasium. Vuxna människor hittar vi i yrkesliv, inte i grundskola.

Ett annat problem är resurser igen. Om man kommer som nyanländ och ska sättas in i skolan för att få utbildning, hur löser skolministern språkförbistringen som dyker upp? Hur löser man den enskildes problem utan att det drabbar alla andra och stjäl resurser från den ordinarie undervisningen?

Eleven kan visserligen gå i två klasser, språkundervisning i svenska och vanlig samtidigt, men det blir inte bara jobbigt utan också resurskrävande som i sin tur stjäl från annat. Språkförbistringen kommer att hämma skolarbetet som blir mindre effektivt för alla, inte bara eleven/eleverna med problem. Men man kan samtidigt inte lämpa problemet i skolans knä om man samtidigt inte får betydligt mer resurser.

Många kommer att få jobba dubbelt så hårt men också skolan kommer att behöva mer resurser än den har idag. Bered er alltså på skattehöjningar och än mindre välfärd när nu notan ska betalas Foto: ”Two of a kind” by Eddy Van 3000 – Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons

Resultatet blir antingen inget fokus på den nyanlände, vilket inte är rättvist, eller inget fokus på de redan existerande eleverna, inte heller så rättvist kanske. Det blir vare sig hackat eller malet där den enskilde läraren kommer känna sig otillräcklig eller misslyckad hur han eller hon än gör.

Det kommer, gissar jag, krävas två kanske tre olika lärare i samma klass om elevantalet från invandrade grupper blir tillräckligt högt. De förstärkta resurserna kommer att krävas i vissa skolor eftersom alla ska bosätta sig där landsmännen bor. Det är redan idag svårt att rekrytera lärare till invandrartäta områden, och det kan bli än svårare med förslaget eftersom jobbet kan bli så mycket tyngre.

Det kommer i förlängningen bli ett system som är extra resurskrävande för de som har ett extra stort behov av hjälp. Skolan har inte dessa hjälpmedel, men de ska inte heller ha extra resurser men däremot extra arbete. Skolan som redan går på knäna i många avseenden, kommer att ha än mindre att sätta emot när de med förslaget ska anpassa något som undervisning till än fler behov.

Olika behov är ju det som styr resurserna, men här hotar allt mer att bli styrt rakt ut i intet när olika behov ska samsas under samma tak. Risken finns att det vare sig blir hackat eller malet när t ex skolor står utan behöriga lärare Foto: Wikimedia

Samtidigt som detta sker ska skolan också tillämpa pedagogik som måste anpassas till så många behov att den kommer att bli schizofren. För en tolvåring från Somalia har inte samma behov som en åttaåring från Flysta i Spånga. Så många olika faktorer har påverkat dem på vägen att de olika barnens varierade åldrar knappast är det enda problemet. Det här förstår dock inte Gustav Fridolin, är det nåt han förstår över huvud taget?

I slutänden kan förslaget innebära att strået bröt kamelens rygg. En redan ansträngd skola får inte fram de resurser som behövs tillräckligt snabbt. Tillsammans med den redan ansträngda situationen blir det än svårare att arbeta på ett framgångsrikt sätt och till sist kommer skolans resultat att sjunka snabbare än vi har sett hittills.

Lösningen måste istället hittas på ett annat sätt i en annan form. Vuxenskola/specialskola för nyanlända där grundskolans samlade kunskap gås igenom på x antal år där språk, matematik, skriv och läsförståelse och grunderna i kärnämnen sätts i centrum kanske? Eller utbildning kombinerat med arbete i någon form t ex lärlingsanställningar där arbete och studier delas 50/50? Diskussionen om alternativen måste omedelbart sättas igång men förslaget från skolministern är vettlöst.

Det är dags att hitta andra lösningar än de gängse för problemen. Men för att det ska fungera krävs kompetens nog att komma fram med dessa och därmed är utbildningsministern diskvalificerad Foto: Apotea

Till och med utbildningsministerns stabschef kände sig föranledd att tillse att grodorna motades tillbaka till den ankdamm de härstammade från. Han svarade ju tydligt ”Ja……” på frågan om han kunde tänka sig t ex en fjortonåring i samma klass som åttaåringar. Nu låter man meddela att ålder inte ska utgå som kriterium för placering i årskurs vilket man förleddes att tro att skolministern menade. Så här säger den ansvarige Matilda Westerman:

”Lagarna som reglerar kartläggning och årskursplacering för nyanlända innehåller ålder som ett av flera kriterier för vilken årskurs man bör hamna i. Utbildningsministern och regeringen har vid flera tillfällen framhållit att resultatstatistiken, där nyanlända har betydligt sämre resultat än svenskfödda och invandrade elever som gått fler än fyra år i svensk skola, tyder på att många nyanlända placeras i en för hög klass i förhållande till sin utbildningsbakgrund. Det innebär självfallet inte att ålder helt ska utgå som kriterium för årskursplacering, men att det måste vägas mot bland annat elevens utbildningsbakgrund. En tonåring kan givetvis inte läsa med elever som är alltför mycket yngre än en själv, men man måste också placeras i en årskurs där man har rättvisa möjligheter att nå kunskapskraven.”

Det här är en intressant pudel. Först skiter utbildningsministern i det blå skåpet och sen måste hans stabschef rycka ut och rädda hans höghets kungliga bakdel. Än en gång har en regeringsrepresentant visat sig fullt kapabel att misslyckas så kapitalt att till och med tjänstemän måste inkallas för att ställa allt till rätta efter att skiten har träffat fläkten.

Fridolins egna stabschef Matilda Westerman ryckte till sist ut för att rädda ministern från en total härdsmälta på sociala media och andra kanaler. Det gjorde hon genom att göra en pudel åt ministern. Nu kan regeringen söka Rut-avdrag för den städpatrull som rengör efter alla deras vurpor Foto: ”Silver Miniature Poodle stacked” by Belinda – Flickr. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Gustav Fridolin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Minister efter minister gör uttalande efter uttalande eller vidtar fullständigt kontraproduktiva eller ogenomtänkta åtgärder. Det hela tycks ingå i det kollektiva mönstret som kallas ”regeringen”. Ovanpå allt tronar en lika inkompetent statsminister som vare sig kan eller vill ta ansvar för det samlade elände han har satt ihop. Hela historien andas så mycket klanteri att luften plötsligt tog slut. Låt regeringen Löfven falla nu genast idag. De inblandade gör den här soppan som kallas ”regeringen” till en ovanligt potent kandidat till priset.”

Droppen urholkar stenen

Talesättet ”Droppen urholkar stenen” är en ett sätt att tala om att även det hårdaste av material långsamt kan urholkas, inget är med andra ord beständigt inte ens samhällen. Vår tid, den vi lever i nu, har visat sig innehålla stora och svåra utmaningar. Migration och flykt som både måste mötas, lösas men på ett sätt som är acceptabelt. Det kan någonstans bli för mycket av det goda och det är där droppen kommer in.

Jag vill hävda att vi redan idag ser hur just droppen urholkar stenen. Dessa exempel dyker visserligen upp som rubriker men vi kopplar inte dessa där problem ställs mot problem och där diskussionen lyser med sin frånvaro. Detta mycket på grund av åsiktskorridoren men också på grund av väckelsemötet i Stockholm i söndags. Vi ska ju aldrig ifrågasätta den officiella synen på saker. Ändå är det precis det vi måste göra och det börjar faktiskt brinna lite i knutarna.

Huset brinner och det enda världens länder erbjuder är en vattenkanna att släcka med. Europa är den enda kontinenten som tar något ansvar, trots allt skitsnack om annat men vi kan inte hjälpa allt och alla. Vi måste helt enkelt få en spridning av ansvaret Foto: Wikimedia

Först lite varudeklaration. Jag är själv inte emot invandring, men jag vill helst se att ALLA är med och tar sitt ansvar vilket innefattar HELA VÄRLDEN. Jag inser, i motsats till alla godhetsapostlar, att våra resurser är ändliga och att vi därför inte kan dra hela detta lass själva. Jag önskar också att vi hade lite mer öppna ögon för att all flykt hit inte är skapad av inbördeskriget i Syrien utan av ekonomiska omständigheter, dvs att vissa flyktingar är ekonomiska flyktingar. Dessa är vi inte är tvingade att ta emot då de inte ens räknas som flyktingar av FN. Att allt inte alltid är vad det ser ut att vara har The Telegraph (engelskspråkig) skrivit om. Vem som räknas som flykting har Röda Korset skrivit om.

Idag är det ett fåtal som tar sitt ansvar, både på nationell och internationell nivå ägnar sig olika länder åt att spela Svarte Petter med flyktingarna som insats. Tidskriften International Business Times (engelskspråkig) har t ex skrivit om Ungerns Viktor Orban och hans agerande som enligt mig är en skamfläck. Kvar efter det moras han lämnar efter sig, finns de andra länderna som får ta emot det han vill bli av med. I den kategorin hittar du Sverige som är ett av de länderna som tillsammans med Tyskland som tar emot flest.

Jag har också själv skrivit om hur olika kommuner agerar för att slippa undan kostnaderna som kommer med mottagandet av flyktingarna. Rika kommuner som Täby och Stockholm tar emot många gånger färre flyktingar än betydligt fattigare kommuner som Södertälje, inlägget hittar du här.

Både Reinfeldts Täby och Bush USA skulle kunna göra mycket mer genom att ta sitt ansvar och ta emot fler istället för att lämpa över det på andra. Också penningstinna Gulfstater kunde dragit sitt strå till stacken så att tala om ”Europas skuld” är som att tala om läskunniga analfabeter Foto: Wikimedia

Lustigt nog råkar Fredrik Reinfeldt bo i just Täby. Han har ju dessutom nyligen skrivit en bok där han menar att människor som vill ha hit färre flyktingar och röstar på SD, är bittra och inte nöjda med var de bor. Jag förstår att Fredrik måste vara glad i livets lotteri, låg kommunalskatt och låga kostnader för mottagande som man kan dumpa på andra är ju enligt hans logik tydligen okej. Om man protesterar finns det återigen små stämplar att klistra på folk man aldrig ens har träffat.

Nu tillbaka till droppen och stenen. Jo, våra resurser är ändliga. Vi kan inte ekonomiskt sett ta emot alla som en del vill, vi måste helt enkelt fråga oss vad det är vi vill med välfärden. Ska vi digna under kostnader som logiskt sett borde bäras av andra i lika stor grad som vi gör? Eller ska vi ge upp välfärden för tiotals år framöver till dess att den manna som alltid utlovas ska börja regna från himlen? Kommer den ens att börja regna?

Invandring beskrivs i vissa kretsar i närmast religiösa övertoner som manna från himlen. Inget kan bli mer fel i ett land som redan idag har förtvivlat svårt att få igång bostadsbyggande och att skapa jobb, mycket tack vare våra politiker. Foto: Wikipedia

För trots snack om samhällsvinster så är det argumentet extremt dubbelsidigt. För det första är de där eventuella vinsterna som vissa inte ens är överens om existerar, något som inte kommer över en natt. Det tar tiotals år om de ens inträffar då integrering och jobbskapande tillsammans med bostadsbrist är några av Sveriges akilleshälar i sammanhanget. Tino Sanandaji har t ex via sin blogg visat att invandring inte tillför den samhällsvinst alla talar om, det kostar helt enkelt mer än det smakar vad än media säger.

Andra menar att det finns en samhällsvinst men dessa påståenden är i varje fall mindre vetenskapliga än Tinos inlägg men är ändå förhärskande i debatten som påstående. Här är SVD:s (unvis.it) bidrag till debatten för att visa andra sidan. Hur det än är med sanningen kanske den som vanligt ligger i mitten, jag är inte personen att avgöra det. En sak vet jag dock. Vi måste vara helt på det klara att skalan på mottagandet vi nu ser kommer att kosta trettio, fyrtio kanske femtio år in i framtiden där samhället inte kommer att ha råd på samma sätt.

Tecknen på det KAN redan ha börjat dyka upp även om det är vanskligt att göra kopplingen mellan ökad kostnad för migration och integration å ena sidan, och minskade resurser till annat å andra sidan. Trots det finns det tecken som här ur GP som talar om kamera-övervakning istället för hemtjänst för att spara pengar i åldringsvården. Skrämmande om du frågar mig och borde mana till eftertanke. Att åtgärden dessutom skapar färre jobb i en tid när just invandrare har det svårare på arbetsmarknaden än tidigare är svårslaget. Statistik hittar du från SCB.

Historien om The Piltdown Man är en av vetenskapens största bluff. Vår regering använder samma grepp när de påstår att våra resurser i stort sett är oändliga och att vi kan ta emot allt och alla. Tyvärr får detta konsekvenser för tiotals, ja kanske till och med hundra år framåt. Foto: Wikimedia

Nu när regeringen på så många sätt har låst fast sig vid den enda vägens politik där allt ska samlas under det offentliga och där allt fler ska tas hit, borde man alltså börja besinna sig. Vi kan inte, även om vi vill, hjälpa hela världen. Det finns inte resurser till det helt enkelt. Det är därför ALLA måste hjälpa till, från Täby till Budapest och vidare till Sidney och New York så måste alla ta sitt ansvar. Vi måste också tyvärr sålla hårdare, alla är inte på flykt på grund av krig och elände, men vi måste också ställa större krav på länderna i regionen.

Ja, Libanon har tagit emot en miljon flyende, en imponerande siffra då landet bara har fyra miljoner innevånare. Också Turkiet har tagit emot många, sammantaget har 3,8 miljoner människor tagit sig till andra länder i regionen. Men samtidigt har flera länder som Qatar, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Oman och Saudiarabien i praktiken stängt sina gränser. I krassa tal tar de emot noll flyktingar trots sina enorma rikedomar och trots att det är deras pengar som har pumpats in i Daesh, uppgifter om detta från engelskspråkiga Albawaba.

Här runt hörnet från konflikthärden ligger några av världens rikaste länder, ändå tar de emot noll flyktingar. Stötande? Javisst! Ändå talas det i debatten om ”Europas skuld” och varför vi hela tiden måste ta vårt ansvar. Något obalanserat kanske men vad kan man förvänta sig? Foto: Wikipedia

En annan sida av problemet är att när ett lands befolkning flyr, är det nästan alltid den välutbildade eliten som flyr först. Så också i fallet Syrien, de som kommer hit är oftast välutbildade och har haft höga tjänster i det gamla landet. Här får de för det första vänta länge på att få tillstånd att jobba med det de är utbildade för, oftast för länge. Mer om det i GP och om de många välutbildade kan man läsa om i en artikel (unvis.it) från SVT.

Men det är också så att med detta bidrar vi till så kallad ”Braindrain” dvs vi tömmer i det här fallet Syriens kunskapsresurser och gör därmed dem än fattigare. Godhet? nej knappast! Ett bra blogg som skrivit om detta är Dick Erixon. Återigen måste man alltså konstatera att detta inte är enbart Tysklands och Sveriges problem, det är allas runt om i hela världen. Att som Expressen börja tala om ”Europas skuld” när vi är en av de få som tar något ansvar alls, är som att tala om Trabant som en ”lyxbil”. Bloggen Fnordspotting har skrivit om medias senaste urspårning i fallet Aylan.

Expressens smaklös rubrik och vinkling är knappt värdig ens för tidningar som ”National Enquirer” som lever på att hitta på sensationer. Expressens avsikt tycks snarare vara att profitera på känslor Foto: Expressen

Den delen av debatten som talar om skuld borde nog snarare inriktas på Daesh, flyktingsmugglarna och de länder som runt om i Mellanöstern har stängt sina gränser. Europa har inget att skämmas för, tvärtom. De länder som mycket riktigt inte har tagit emot har oftast än sämre och mindre resurser än vad vi har och kan knappast klandras för detta. Rumänien har redan stora sociala problem, likaså Ungern även om det senare har det bättre förspänt och en premiärminister som gör allt för att göra så lite som möjligt.

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen och de fingerpekande journalisterna till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”I en tid då vi måste inse våra begränsningar, ser ni chanser att så mer draksådd. Visst ska vi ha invandring, visst ska vi ta emot flyktingar men med måtta. Samhällets institutioner måste också klara av den uppgiften vi ställs inför vilket inte är fallet idag. Resultatet kan i värsta fall bli samhällelig kollaps och åtminstone många och svåra utmaningar för årtionden framåt vilket kommer att knuffa ut annan välfärdssatsning. Det gör er till fullgoda kandidater för priset.”

Bland Rovdjur Och Andra Svenskar

Det har ju som bekant uppstått lite kontroverser kring flyktingarna i Jämtland. Grytan i det nämnda landskapet har blivit den veritabel gryta (!) av besvikelser, ränksmiderier och allmänt missnöje. Ett antal flyktingar menar att de ju har fått löfte från svenska myndigheter om att få stanna i södra Sverige och vill nu till staden Malmö eftersom denna stad redan är en plats med en minoritet svenskar och en majoritet landsmän. Klagomålen har haglat om kölden och de hemska rovdjuren som finns i Jämtland. Landskapet är ju känt för vargar och annat otyg och vad kan bli mer saftigt än en intet ont anande flykting som har råkat förvilla sig för långt utanför staketen. Mer om debaclet i en artikel från DN.

Frågan är om det är den här typen av rovdjur eller andra som skrämmer?
Foto: Driverlayer

De svenska myndigheterna däremot skyller däremot på platsbristen och att angiven plats gäller. Så ytterst rasistiskt att ställa krav! Det enda alternativet som dessutom ges är att ordna eget boende, dubbelt orättvist med andra ord! Nej skämt åsido, nu är jag nog en aning ironisk. För vad handlar detta om egentligen? Ja, en gissning är att hamna i den otrygga situationen att behöva kastas in i ett samhälle man känner till lite eller inget om. Man vill hellre bli placerad där igenkänningsfaktorn är som störst. Problemet är dock att nu har Sverige tagit emot så många att det där med tak över huvudet som ju är ett angeläget och kärt problem även för redan försvenskade, har blivit en bristvara. Mer om bristen på boende för flyktingar i DN och Hem & Hyra. Också i ett reportage från SVT:s Agenda kan man se mer om eländet.

Problemen hopar sig och politikernas credo tycks hela tiden vara ”det löser sig” samtidigt som man gör problemen än värre Foto: Aftonbladet

Därmed är egentligen pudelns kärna exponerad. Den bristfälliga eller rent katastrofala samhällsplaneringen gör att alla parter hamnar i kläm. De asylsökande ”tvingas” till platser de anser ligga långt ifrån allt vad civilisation heter, migrationsverket tvingas betala pengar till både företag och kommuner som ibland måste ses som oskäliga och de ansvariga politikerna står som de fåntrattar de är och hävdar att de inget visste. Fast bostadsbrist har vi faktiskt haft i det här landet sedan början på nittiotalet åtminstone så något borde till och med dom ha fattat.

Våra politikers nästa ursäkt när nästa dumhet dyker upp? Foto: Presentmarknaden

Jag säger inte att vi ska kasta ut flyktingarna, men däremot att det finns uppenbara problem i det svenska samhället som nu har gett sig till känna genom en konflikt/dragkamp där intresse står mot intresse.
Där sitter nu ett antal flyktingar som kommit till Sverige enbart för att hamna så långt från bebodda trakter man kan komma, men eftersom vi har så mycket plats är det ju där det finns både plats och utrymme man hamnar. Samtidigt vill flyktingarna hamna där de har hört att deras egen kultur och deras egna språk är vida spritt. De enda rovdjur som slickar sig om munnen över situationen är nog varg, järv, lo och en och annan SD:are som nu får vatten på sina kvarnar. Där etablissemanget och den politiska eliten i landet står tomhänta finns andra som väntar på sin tur. Artikel om detta hittar man i tidningen Vasabladet.

SD har all anledning att göra segerdans efter att etablissemanget har misslyckats gång på gång Foto: Groupon

Att folk inte vill bo i Grytan kan alltså betyda att man får ett argument för varför detta inte längre kan fortsätta som förut. Bostadssituationen som i delar av landet, särskilt i de städer dit flyktingarna helst vill komma, är i sina delar rent katastrofal. Den är faktiskt så dålig att i andra delar av landet där det inte råder samma bostadsbrist kan man göra sig en hacka på bristen som man kan läsa om i Norrbottenskuriren. Den som påstår eller tror att det bara är privata initiativ som gör sig en hacka på andras bekostnad bör nog tänka om. Också kommunerna är med i jakten på feta cash som flyktingarna kan bistå den kommunala budgeten med, artikel om den saken hittar man i ÖP (Östersundsposten). Det är med andra ord i vanlig ordning inte alls som Jonas Sjöstedt påstår när han vill stoppa vinsten på flyktingmottagandet, artikel om detta här i SVT.

Jonas Sjöstedt och hans populistiska plakatpolitik firar nya triumfer i dumhet
Foto: Aftonbladet

Den mannen har aldrig och kommer aldrig att ha ett enda rätt. Skulle han haft det, hade han fått lov att stoppa de kommunala profitörerna som är betydligt fler än de privata. Han hade också blivit tvungen att ingripa i det ”orättfärdiga” system som de statliga bidragen till kommunerna utgör eftersom detta ger en fast summa till varje kommun för deras flyktingmottagande oavsett vilken kostnad de har haft. Med andra ord, om en kommun snålar in på kostnaderna kan den ganska generösa summan per flykting bli en rejäl vinst för kommunen. Är inte det lika omoraliskt Jonas? Eller ska vi leka den där leken du är så bra på som kallas ”Privat vinst är omoral men offentlig är jättemoralisk”. Nej Jonas, testa ett nytt ord i ditt vokabulär! Det heter ”hyckleri”, länk där du Jonas får en förklaring på ordet hittar du till SAOL.

Dagens debatt präglas av dubbelmoral, hyckleri och rent lurendrejeri Foto: Memegen

Det är för övrigt vanskligt att påstå att Sverige gynnas ekonomiskt av invandring. Data på området är motstridig och kan tolkas som om att invandring inom vissa grupper är en vinst men för andra grupper blir det ett minus. Sammantaget skulle det eventuellt kunna betyda att kostnaden överstiger vinsterna. Särskilt som misstanken finns att framför allt politiker till vänster inte alltid redovisar alla kostnader utan att trassla in dessa siffror i en djungel omöjlig att reda ut. Ett exempel på detta är att integrationskostnader bryts ner i olika delkostnader som i sin tur inte redovisas som en kostnad för stat utan som en kostnad för kommun. Sedan får kommunerna i sin tur pengar från staten för att täcka sina kostnader. I statistiken blir det omöjligt att bena ut. Det blir en kostnad för den ena och en annan kostnad för den andre som den förste betalar men utan att redovisa sin kostnad eftersom detta görs av den andre(!). Kreativ bokföring kallas förfarandet i vissa sammanhang men inte i detta.

I vänsterns värld är det alltid fult att tjäna pengar…utom om det är det offentliga som tjänar då förstås Foto: Crafty

Ämnet lämnar dessutom fältet öppet för allmänt proffstyckande. Dels är det tacksamt eftersom redovisningen från staten är bristfällig och därför är det få som faktiskt vet den egentliga kostnaden. Det finns med andra ord gott om utrymme för allehanda tricksande med siffrorna och argumenten. Ett sånt exempel är Dick Harrison som är en utomordentlig historiker men rätt usel nationalekonom. Antagligen mycket beroende på att han är utbildad till historiker men inte till nationalekonom. Hans artikel i SVD hittar vi argument för att Sverige vunnit ekonomiskt på invandringen då denna byggt upp Sverige. Ett ganska endimensionellt påstående då bilden fortfarande inte är helt klar på det området. Artikeln får nog istället ses som ett tecken på tidsandan. Håll med etablissemanget och du blir rikt belönad med karriär och flotta titlar, argumentera emot och du kommer att få känna av dess vrede.

Vi har fått nya gudar i svensk vänster och dess godhetsapostlar. Håll med eller håll käft är deras devis Foto: Impawards

En som vågar göra en annan bedömning än den av statsmakten sanktionerade är nationalekonomen Tino Sanandaji. Han är själv invandrare vilket gör honom mer objektiv i mina ögon än vad Dick Harrisson visade sig vara och han vågar också göra en annan sammanställning som han redovisar på sin blogg. Bilden som ges där är taget  ur ett nationalekonomiskt och ekonomiskt historiskt perspektiv och ger inte automatiskt på handen att allt är frid och fröjd bara för att ett antal flyktingar letar sig hit. Med andra ord en lite mer nyanserad bild än den Dick Harrisson ger i sin artikel. Märk en sak, jag är inte emot invandring men jag är inte i det här historiska läget benägen att säga att allt är rosenrött. Ett faktum som inte kan lastas flyktingarna utan det dåligt förberedda svenska samhället med de urusla makthavare vi har som ”ansvariga” bakom allt. Mer om dessa galenskaper svenska makthavare står bakom och vilket totalt förakt de visar ”folket” kan du läsa om på WTF Toklandets blogg.

I vänsterns värld beskrivs invandring som en dans på blomsterängar, inte helt sant vilket man mörkar med Foto: Worldofwanderlust

Sanandaji menar till och med i sitt inlägg att ett etablissemang som vårt som försöker att delegitimisera sitt eget folk på ett sånt sätt som svenska makthavare och företrädare för eliten är inget annat än oerhört. Det är nog samma sak jag själv kommer fram till. Sverige har fått en elit, en styrande nomenklatura, vars moral och känsla för folket mest går att likna vid en spottloska. Inte nog med att opposition och regering nu delar säng med varandra för att utestänga det som människor har röstat på – SD – man drar sig inte heller för att försöka dupera människor och underkänna deras känslor genom att ljuga och fara med tveksamma påståenden. Eliten har förvandlats till en maktmonopolistisk ljugmaskin som genom allehanda nyttiga idioter rapar upp så kallade ”sanningar”. Du och jag är inget annat än röstboskap som ska fösas in i röstbåsen vart fjärde år för att legitimera deras idiotier. Detta påstående gäller alla de etablerade partierna i dagens Sverige. Ni är inte mina partier eller makthavare.

I våra makthavares ögon är medborgaren bara boskap som ska rösta för att ge dem legitimitet Foto: Alltomvetenskap

Detta etablissemang har funnits länge. I vissa sammanhang har de kallats ”politisk elit” ibland i andra för ”samhällstopp”. De finns inom samtliga partier och känns igen på bland annat den alltid så livskraftiga nepotismen som florerar i vårt land. Fäders och mödrars framgångar ger också en raketstart rakt in i det politiska livet eller näringslivet. Mycket på grund av att svensken i vanlig ordning ”Inte vill vara till besvär” eller framstå som bråkig. Vi har med andra ord fått det vi förtjänar och dessa representanter har nu kapitulerat och gett makten carte blanche samt underkänt medborgarnas demokratiska uttryck genom att kringskära denna. Jag är för den som nu blir förbannad inte SD:are, men mer än jag avskyr dem avskyr jag de odemokratiska tilltag som nu tycks vara kutym i dagens politiska Sverige.

I dagens Sverige är vissa djur mer demokratiska än andra, det gäller mao att tillhöra makteliten Foto: Histoforum

Makten med Stefan Löfven i spetsen och de övriga politiska partierna är för mig ett överspelat kapitel. Sverige behöver nya politiska krafter och de måste komma snart för att ha en chans att visa den politiska eliten vad vi medborgare tycker. Det behövs också ett nytt etablissemang i landet då denna har visat vad omoral betyder. De har helt enkelt inget existensberättigande, i varje fall inte som elit. Vare sig de är sossetet eller Mauderater är decemberöverenskommelsen och de försök att dupera en folkopinion helt enkelt tecken på att något är helt åt fanders i landet. Medborgarmakt som alla partier pratar så vackert om, kan aldrig betyda att man skapar en politisk klass som sen med ett förakt mot allt vad folk heter vänder samma grupp ryggen så fort de har fullgjort sin plikt vid valurnorna. Det måste helt enkelt börja bli ett resultat som ligger i linje med det människor tycker. Läs gärna mer om decemberöverenskommelsen (jag vill nog kalla den ”decemberförräderiet”) på Jussi H Lundells blogg.

Societeten ser inte alltid ut som du tror….Foto: Svenskdamtidning

……Den kan lika gärna se ut så här Foto: Stureplan

I kölvattnet på makten finns makten kreatur. De där ”godhetsapotstlarna” som så snart det ryker vid horisonten rycker ut till försvar för det oförsvarbara. Ingen fråga är för svår och ingen av debattörerna har någonsin för lite kunskap om ämnet. De har alltid rätt och alla andra ska bara hålla käften om de ens yppar något som kan tolkas som en avvikande tanke. Här ska alla in i ledet i konsensus- fascismens namn. Det är ju så man från vänsterhåll stoppar all kritik nu för tiden. Kritiskt tänkande är däremot inte deras starka sida, de är helt enkelt inte kapabla att ifrågasätta. Det faktumet att debatten i det här landet dessutom präglas av folklig skam om man uttrycker en åsikt som kan tolkas som att man, gud förbjude, skulle vara kritisk är ett faktum som godhetsapostlarna utnyttjar. Vem vill bli kallad rasist eller högerspöke om man går emot konsensus-fascisterna? Mer om denna del av debatten hittar du på bloggen Fnordspotting.

Tala men inte om vad som helst för snart är du avslöjad av etablissemangets kreatur som research-gruppen t ex Foto: Nyapolitiken

Löjesguiden vill med artikeln nominera landets politisk elit, oavsett politisk färg, till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni vet och förstår att ni inte längre åtnjuter folks förtroende och ert enda svar på alla de frågor vår tid skriker efter svar på, är att dupera och minimera ramarna för det som kallas demokrati. Att ni framstår som fullgoda hycklare är helt klart. En del av er som Jonas Sjöstedt lever långt ifrån det ni lär, andra tar till allehanda tricks för att skönmåla verkligheten och invagga folk i falska förhoppningar. ”Bröd och skådespel” gäller i allra högsta grad som politisk fingervisare och kompass, men också den börjar nu krackelera. Handling är inte er starka sida i en tid då så många frågor kräver just detta men istället får vi alltså hålla till godo med nödlögner och skönmålningar samt lite bidragsmanna från himmelriket kallat socialdemokratin. Från alliansen får vi frihet som inget är värd när man kastar in handduken inför makten. Därmed blir också dessa medlöpare i ett alltmer enkelspårig spel för gallerierna.”