Summan Av Dubbelmoral Är Hyckleri

I vårt land är det snart kutym att ha dubbla måttstockar. Vissa regler gäller för vissa personer och andra regler gäller för andra. Det är något Marcus Birro nu har fått erfara när han i veckan fick sparken från Expressen sedan han hade ställt upp på en intervju om den senaste tidens twitterstorm i tidningen Exponerat. Tidningen Expressen visar därmed rätt handfast att man är en del av det system som både andas och utstrålar hyckleri och dubbelmoral.

Hyckleriet är totalt i vårt samhälle, fallet Birro sätter fingret på en öm punkt Foto:Twitter

Det började med att Marcus twittrade, något han borde ha låtit bli. För i den svenska kyrkan för politiskt korrekta säger man vissa saker och man ska hålla truten om andra. Marcus valde ett kontroversiellt ämne – islam – och angrep det för dess överrepresentation i terrordåd i världen idag. Det borde han aldrig ha gjort för nu ryckte varje rättrogen journalist och andra dumskallar ut för att ge den där tölpen vad han tålde. Det hela slutade i ett tiotal mordhot och hela historien visade till sist hur mycket yttrandefrihet är värd i dagens samhälle.

Mattias Thern och Birro har nåt gemensamt – de har båda tagit emot dödshot
Foto: Sydsvenskan

I den skitstorm som nu utbröt ställde Marcus Birro upp på en intervju med tidningen Exponerat. En tidning som är ytterst kontroversiell därför att den är islamfientlig och kanske rent av rasistisk. Den har av andra stämplats som detta men det är upp till var och en att dra sina slutsatser. Han berättade om den kniviga situation han nu satt i men också det stöd han har fått. Mordhoten diskuterades och hur hans syn på islam såg ut och varför han hade sagt det han hade sagt. Att ställa upp på en intervju är ju ett sätt att föra ut sin sida av spörsmålet men snart hade kopplingen Exponerat och Marcus Birro fått konsekvensen att Birro avskedades från Expressen. Han menar i efterhand i en intervju för Hänt att detta är något som Expressen har väntat på länge.

Väntade bara Expressen på sin chans i fallet Marcus Birro? Foto: Bokfreak

Expressen har därmed sänt en tydlig signal. Säger du en kontroversiell sak men är fel person så kan du tyvärr räkna med att det snart är kört. Om du däremot är ”rätt” person och skriver om ”rätt” saker då ser situationen genast annorlunda ut. För medan man använder en måttstock på klavertrampen Birro påstås ha gjort, använder man en annan på en annan anställd. Den jag tänker på är naturligtvis Lars Lindström som just i samma tidning skrev ett av årets mest hatfyllda artiklar. En mer stinkande kompott av misandri och rena felaktigheter fick man leta efter.

Lars Lindström fick för samma tidning skriva årets mest hatiska artikel – hyckleri?
Foto: Wikipedia

Samma tidning har dessutom skitit i det blå skåpet dubbelt upp. Birros kontroversiella twittrande och de uttalanden som har kommit i kölvattnet på detta, är knappt en västanfläkt i jämförelse med deras samarbete med den så kallade researchgruppen. Det är en grupp före detta AFA-aktivister som med halv eller helt illegala metoder snokar reda på uppgifter åt sina uppdragsgivare genom t ex dataintrång.

Researchgruppen KAN ha gjort sig skyldiga till brott som dataintrång Foto: SNSC

Expressen har genom dessa kunnat kartlägga SD-politiker och deras kommentarer bakom anonyma alias. Problemet är bara att man inte granskar ALLA politiker utan bara vissa. Ingen i den här gruppen skulle komma på tanken att kartlägga vänsterns nätverk för att sprida sin hatpropaganda i olika media. Gruppen har till och med nominerats till Stora Journalistpriset som är journalistförbundets ryggdunk till alla ansetts ha förtjänat priset, mer om det via följande länk.

Researchgruppen kartlägger men bara om hatarna har ”fel” åsikter Foto: Twitter

Också Robert Aschberg samarbetade med researchgruppen när gjorde programserien ”Trolljägarna” som snart går in på säsong två på TV3. Där har nätalias grävts fram och avslöjats, så långt låter allt okej. Man ska ju stävja hatet på nätet som det så populärt heter. Problemet är bara att dels är det bara vissa som avslöjas och att för det andra är vissa av dessa avslöjanden beställda av personer som själva har minst sagt grumliga motiv.

Nätalias används i både kriminella och andra syften Foto: SVT

Låt oss i pedagogikens namn ta ett exempel. I ett avsnitt intervjuades feministen Fanny Åström. Hon hade fått ta emot hatfulla kommentarer på sin blogg, en blogg som har överrubriken ”kom i kontakt med ditt inre hat” (!),  och hon ville gärna veta vilka som stod bakom. Mer intressant än att titta på programmet hade varit att se Robbans min om säg Jimmie Åkesson hade bett honom spåra upp alla de som har sänt både dödshot och rena trakasserierna, hade Robert Aschberg ens brytt sig?

Robert Aschberg slog ett slag mot näthatarna genom att avslöja hatarna av…
Foto: Webb-TV

………Näthaterskan Fanny Åström Foto: Ergo

De dubbla måttstockarna får genast konsekvenser. Om du som Marcus Birro försöker förklara dig i ”fel” media hängs du med en gång, detta trots att det som sägs inte på något sätt är kontroversiellt. Alla andra som hatar men står för rätt hat belönas däremot med en dunk i ryggen och en karriär inom media. I somras sände Sveriges Radio programmet ”Sommar” med Athena Farrokhzad där våldet förringas och försvaras.

Alla former av våld är oförsvarbara vem det än kommer från Foto: Aftonkuriren

Allt är som vanligt alla andras fel och allt hon och hennes vänner gör är att försvara sig. Ingenstans nämner hon att en av dessa vänner senare fälldes för dråpförsök på en fjortonårig nazist efter att ha utdelat två knivhugg i nazistens rygg. Personen i fråga skyllde naturligtvis sin knivattack på att han handlat i nödvärn, något domstolen däremot inte trodde på. Följande länk leder till radioprogrammet.

Athena Farrokhzad sände radioprogram fullt av subtila budskap Foto: SVT

Pär Ström var länge debattören som genom sin blogg tog debatten för att visa hur fel alla feminister i det här landet har. Han blev snabbt en vass nagel i ögat på alla dem som såg möjligheten till att få ett monopol på att få definiera problemen i dagens samhälle. De därmed ha fått ostört föra tesen att deras alltid lika närvarande patriarkat skulle bära skulden när det i själva verket är helt andra saker man måste fokusera på. Snart hade därför hatdrevet mot Pär Ström satts igång. I den mobb var det ett namn som snabbt utkristalliserade sig och som kom att bli tongivande än i denna dag. Hans namn var Kawa Zolfagary. En lista med de hatbrott som Kawa har gjort sig skyldig till hittar du på Toklandets blogg.

Pär Ström utsattes för ett drev och en hatkampanj som saknar motstycke Foto:Twitter

Kawa Zofagary startade facebookgruppen ”Vita kränkta män” enbart i syfte att misskreditera och svartmåla Pär Ström. Detta skedde inte med argument eller samtal som normalt utan med tillmälen och rent skitsnackande. Till sist skapades ett antal bilder, en av dessa kan du se på Toklandets blogg i artikeln som är länkad ovan, där Pär Ström bl a framställs som korsfäst. Budskapet är subtilt men tydligt, håll dig borta.

Hoten och hatet får allt fler att tystna Foto: Eskilstuna

Det var precis det Pär Ström till sist gjorde. När hot inte bara mot honom utan också hans familj kom in fick det vara nog, han slutade blogga – mission accomplished. Efter detta har Kawa Zolfagary varit en omhuldad person som har inbjudits att tala inför juridikinstitutet om näthat! Snacka om ironi. Mer om detta från Toklandets blogg som åter har kartlagt Kawas egna näthat i följande inlägg.

I dagens Sverige tystas debattörer därför att nätmobben styr Foto: DN

Kawa fick till och med pris av Rättviseförmedlingen för sina mobbar-insatser. Så här löd motiveringen som också går att läsa på deras hemsida:

“Sedan oktober 2011 har vi skrattat, gråtit, förfärats, förbryllats och förfasats över de inlägg och kommentarer som lyfts fram av grundaren Kawa Zolfagary och övriga gänget bakom nu nedlagda facebooksidan Vita Kränkta Män. Med humor och skarpsynthet har VKM på ett innovativt sätt belyst rasism, sexism och homofobi från kommentarsfält, nätforum och bloggar. Med nya projektet genusfolket.se bjuder Kawa Zolfagary tillsammans med övriga skribenter på eftertanke och analys kring samma viktiga frågor. Rättviseförmedlingen vill med detta pris tacka Kawa Zolfagary för att han genom VKM erbjudit en fristad för feminister och antirasister där vi skrattat tillsammans. Samtidigt vill vi applådera nya sajten genusfolket.se och önska varmt lycka till med framtida projekt”.

Är Rättviseförmedlingen rättvis eller rättsvilse? Foto: Berghs

Med humor och skarpsynthet kallar man alltså det som fram till för ett tiotal år sedan hade kallats ”mobbning”. Hur mycket är deras syn på ”rättvisa” värd efter detta? Att ge ett ”rättvisepris” till en person som har byggt en karriär på att hata och håna måste vara ett svårslaget rekord i ironi.

Kawa Zolfagary slog ett slag mot rasismen genom att skapa hatsidan på Facebook
Foto: Ajour

Kawa gav sig inte med detta. Snart hade han skrivit sitt livsverk ”Vita kränkta män” som bok genom Galago förlag, senare blev den också pjäs. Föreställningen sattes upp med benägen hjälp av skattebetalare som gärna försåg en liten hjärntvättad kader med subventionerade biljetter så att också de kunde komma i kontakt med sitt inre hat. Naturligtvis var scenen Brunnsgatan Fyra i Stockholm, ett tillhåll för allehanda skattesubventionerad galenskap under ledning av Martina Montelius.

Martina Montelius och Brunnsgatan Fyra blev skådeplatsen för pjäsen Vita Kränkta Män Foto: Aftonbladet

Recension av galenskapen hittar du i Expressen, nästa recension hittar du på Sveriges Radio. Märk dock på den sista länken att du har ett ljudklipp med en längre recension än den text du hittar under. Där brodderas resonemanget ut och också där hittar man den underton av den misshagliga underström som kommer fram så fort man nämner namnet ”Pär Ström”.

Kawa såg så här lycklig ut, hans karriär tog ju ett rejält skutt framåt Foto: Nöjesguiden

Diskussionens vågor gick höga både kring facebook-gruppen, boken och pjäsen. Ett och annat inlägg fick komma fram som protesterade mot fenomen som Kawa Zolfagary som här i en artikel i Aftonbladet. Det stora flertalet tokhyllade dock hans insatser för nätmobbningen, i följande artikel i DN kultur försöker Erika Josefsson få oss att förstå att det finns ädlare motiv bakom facebook-gruppen.

Lo Kauppi i pjäsen Vita Kränkta Män visar med STRÖM-sladden vem som mobbas
Foto: DN

Till sist kunde Kawa Zolfagary skörda det han hade sått och det i form av en utstakad karriär som nu feminist-kyrkan hade hjälpt honom med. Det var då han inte behövde den heller och sa adjö till den också. Mer om det i en artikel från Nöjesguiden.

Inte heller Ametist Azordegan fick ett avbräck sen hon kallat Josefsson ”nazist”
Foto: Ungdomar

Nästa person som belönats för sin klumpiga formuleringsförmåga/oförmåga är Ametist Azordegan. Hon utsattes själv för det drev av digitala dödsskvadroner som tycks härja på sociala media och diskussionsgrupper. En kader som utan pardon ger sig på den som tycks misshaglig eller som uttrycker en icke önskvärd åsikt. Mer om hoten mot henne i en artikel i SVD.

Sociala media innebär möjligheter och faror som nätmobbarna utnyttjar Foto: SV

Så långt lät det först som om Ametist hade dragit det kortaste strået och det är när vi ändå är inne på det, inte okej att mobba vare sig mot Ametist eller någon annan. Men vad hade hon då gjort för att förtjäna denna behandling? Ja följande uttalande som refereras i Expressen talar väl sitt tydliga språk, inte heller hon är utan skuld och kanske hamnar hela bråket i ett lite annorlunda ljus. Det är fortfarande inte okej att dödshota, men det är inte okej att kalla någon nazist. Jussi H Lundells blogg tar i denna utmärkta artikel upp med vilken dåres envishet Jan Gradvall försvarar hennes övertramp.

Janne Josefsson såg så här förbryllad ut efter anklagelserna Foto: Alltomstockholm

Om vi gräver vidare, vad hade Janne Josefsson gjort för att bli kallad nazist? Han hade som vanligt granskat och grävt men denna gång i ”fel” kretsar när han drog ner brallorna på våldsförhärligande organisationer till vänster. Lite längre ner hittar du programmet som väckte så mycket ont blod i form av ett videoklipp.

För min egen del spelar det ingen roll om våld kommer från höger eller vänster. Inte heller om hoten kommer från vänster eller höger, den är lika sjuk vilket som. Det sjukaste är dock att alla dessa våldsverkare ser sig per definition som ”goda” och därför har man ”rätten” att ta till vilka metoder som helst som det framgår av programmet. Revolutionära Frontens övergrepp förringas, deras motiv framställs som ”gott” och allt de gör är ”självförsvar”. Ingenting i deras retorik är försvarbart men ändå gjorde sig Ametist alltså sig till försvarare av det oförsvarbara.

Revolutionära Fronten slår ett slag för friheten? Foto: Metro

Titta på följande video och förfäras. Här finns inte bara avslöjanden som Ametist ansåg så stötande att det föranledde henne att kalla Josefsson nazist, det är dessutom en mörk värld som han gläntar på och som borde också få henne att bli skrämd.

Att försvara det oförsvarbara blir till sist ohållbart Foto: Culture24

Skrämd blir man också ca 32 minuter in i videon när professor Magnus Wennerhag försvarar Revolutionära Fronten, han var också medförfattare till den debattartikel i DN han där han motsätter sig ett förbud mot organisationer som använder våld som metod att skrämma och tysta. I videon försöker han få oss att tro att Revolutionära Fronten vill skapa ett mer demokratiskt samhälle än det nuvarande. Jag kan knappt hålla mig för skratt inför denna uppenbara ironi. Titta och förfäras.

Sebbe Staxx är en av de som försvarar det oförsvarbara i videon nedan Foto: SVT

Rapparen Sebbe Staxx försöker sig också på ett rätt patetiskt försvarstal i videon eftersom Revolutionära Fronten deltog i en av hans videos och att han känner flera medlemmar. De dåligt underbyggda argumenten blir än mer usla då man inser att han gör misstaget att flasha en klocka som kostar sisådär 25.000 kronor.

Att denna ”intelligentia” gör sig till exakt detsamma som dem de anklagar. Märk en sak: Jag försvarar inte högerextrema åsikter bara för att jag anklagar delar av vänstern för övergrepp. Det är inte riktigt så svart eller vitt. För mig finns inget ”gott våld”, det finns bara jävligt förbannat oacceptabelt våld vem det än kommer från.

Det goda våldet är nog inte så gott trots allt Foto: Al-Lodenius

Ametist Azordegan hade redan innan en karriär inom media som inte fick samma törn efter bråket som Marcus Birro råkade ut för. Trots att hennes övertramp med nazist-tillmälen är betydligt längre från sanningen än Marcus Birros kritik av islam. Marcus Birros lön blev gatlopp i media, Ametist däremot artiklar som i vanlig ordning förringar hennes övertramp. Här ett exempel från Expressen som uppenbarligen skiljer på folk och folk. Ametist tar man i försvar, Birro avskedar man.

Vissa får säga vad som helst, andra blir utsparkade med en gång Foto: Barbaraleung

Löjesguiden vill med denna artikel nominera svensk media särskilt Expressen till priset ”Foliehatt of the Year” för det hyckleri som bara ni kan uppvisa. Motiveringen lyder: ”Ert hyckleri är monumentalt, inte minst exemplet Marcus Birro visar på detta. Vissa får säga vad som helst, t ex Kawa Zolfagary eller Lars Lindström, medan andra inte ens får påtala problem som t ex Birro. Hans kritik är befogad, det finns problem inom den muslimska rörelsen det medger man till och med själva. Att man i den diskussion som måste komma till istället väljer att avskeda Birro är obegripligt. Problemet inom media är att ni på fullaste allvar anser att några av debattinläggen får man diskutera, andra får man inte ens nämna. Ni gör er därmed till hycklare av första graden.”

Utsträckta Eller Uppsträckta Händer?

Jag är inte personen att tala om hur politiker och partier ska agera i olika frågor, allt jag kan är att uttrycka min syn och min analys. De enskilda partierna har både ideologiska såväl som taktiska överväganden att  göra det försöker jag att respektera, men fortfarande har jag min syn och min analys. Ibland är jag med andra ord med på tåget men allt som ofta är jag det inte. I följande fall är jag med men med förbehåll som vi ska komma till.

Ideologierna är döda, de renläriga bör utestängas och blockpolitiken skrotas Foto: NRK

På tisdagen gick Stefan Löfven ut med budskapet att han ville öppna för förhandlingar med oppositionen om någon form av samregerande för att kunna undvika regeringskris. Det positiva är att om alla spelar sina kort rätt med ärliga avsikter och utan avvikande motiv, kan en lösning på det parlamentariska läget som rått sen valdagen kanske få ett slut.

Löfven vill ha en överenskommelse, frågan är vad det är värt Foto: Fpvasteras

Frågan är dock vad utspelet är värt. I första andetaget efter de generösa orden sägs t ex att han och regeringen inte har för avsikt att avgå om man inte vinner budgetomröstningen nästa vecka. Vår grundlag, i detta fall regeringsformen, är lite grumlig på den punkten men ett rimligt antagande vore väl att man avgår om man inte längre kan föra den tänkta egna politiken. Det är därför ett lite märkligt uttalande. Artikel om uttalandena hittar du i följande artikel i SVD.

Nästa vecka ska riksdagen rösta om budgeten, men Löfven avgår inte vid förlust
Foto: Riksdagen

Oppositionen borde vädra morgonluft men verkar mest tagna på sängen. Hade jag varit dem hade jag genast satt igång förhandlingar men med ett villkor – stäng ute vänsterpartiet och miljöpartiet ur en ny regering. Alla andra kombinationer är möjliga men inte denna. Självklart måste ministerposter och en politisk inriktning godtagbar för alla parter ligga på bordet. Oppositionen tycks inte ens reagera på novembermätningen från SIFO som visar att skillnaden mellan blocken nu minskar, mer om det i denna artikel i SVD. I samma artikel framgår att Karin Jämtin går omkring och drömmer om ett läge där socialdemokratin åter kan växa i opinionen. Detta medan dess att samma parti gör bort sig igen och igen och dessutom visar upp en ledare som är en av de svagaste de har haft på decennier, en av många före honom dessutom.

Friska vindar blåser i politiken, frågan är om parterna pallar trycket Foto: SVD

Om Löfven däremot väljer att se de andra partierna som passiva stödpartier tror jag resan kommer bli betydligt mer osäker. Det kan till och med vara bästa sättet att skapa en ny framtida regeringskris. Väljer dessutom Löfven att uteslutande lyssna på de egna eller mp:s partikamrater kan han nog räkna med att han mosas så fort tillfälle ges. Det är alltså inte en tid för en endimensionell syn, snarare tvärtom. Klarar han inte av den ekvationen är han snart tillbaka på ruta ett. Den utsträckta handen har förvandlats till två uppsträckta vilket inte gynnar någon.

Vill Löfven ha uppsträckta eller utsträckta händer? Foto: Strangezoo

Den här vägen kräver att man är ödmjuk nog att inse att de kompromisser konceptet innehåller måste ha nåt åt alla. Man kan helt enkelt inte få något utan att ge något, en ibland smärtsam process. Av just denna anledning bör åter mp och v lämnas utanför. De har blivit som illbattingen i leksaksaffären som ska ha och ha. När de inte får detta lägger de sig på golvet och skriker, ett faktum som säkert Stefan Löfven har fått erfara. Han har därför varit tvungen att ge efter i alltför många frågor och principer. Det skulle alltså inte fungera att ha med två partier varav ett inte ens drar sig för att nära nog utpressa sina motparter till eftergifter som passar dem men inte andra.

Styrka eller svaghet? Vägvalet är tydligt! Foto: Qvanttanten

Det återstår att se vad detta initiativ kan leda till men framför allt hur oppositionen kommer att agera till svar. Hade jag varit dem hade jag åtminstone bett Löfven att starta samtal för att se vilka tankar han har. Det vore bra för landet och det vore dessutom bra för att bryta upp den förödande blockpolitik som har hållit landet i sitt grepp sen 70-talets slut. Sist men inte minst vore det bra för att undanröja vad jag ser som riksdagens två värsta partier – v och mp. I ett slag har man vunnit två segrar.

Strypgreppet som mp och v tillsammans med blockpolitiken håller på landet är förödande Foto: Aftonbladet

Löjesguiden vill med denna artikel nominera den förlegade blockpolitiken som har hållit landet i ett grepp länge nog. Motiveringen lyder: ”I en tid då ideologierna framstår som allt mindre viktiga med bekymmer och lösningar som ibland ligger utanför dess gränser, fungerar denna som en hämsko för alla positiva processer. Landet hålls istället i ett stadigt och ständigt grepp av idetorka och falnande dynamik i systemet. Istället närs de små ytterlighetspartierna som både får oproportionerlig stor makt och kan hålla de större partierna gisslan. Blockpolitiken har därför blivit direkt skadlig för landet och bör omedelbart överges.”

 

 

 

Tiga Är Inte Alltid Guld

En svensk tiger hette det i en gammal devis från andra världskriget, ett talesätt som stämmer än i denna dag men på ett nytt sätt. För i kölvattnet på att verkligheten inte alltid stämmer överens med teorin, är det märkligt tyst om svensk vänster som nyss var så gapig. Invandrare från Mellanöstern har i vissa fall valt att resa ner för att strida för en sak som går tvärt emot de ideal man inom vänstern står för. Att den armé de ingår i dessutom är en av de mest notoriska på folkrättsövergrepp gör att man inom vänstern har hamnat i ett mentalt komatillstånd. Svaret hittills har blivit att ignorera frågan det vill säga hålla tyst.

En svensk tiger, men ingen tiger som svensk vänster Foto: Energikatalysatorn

På söndagen rapporterade SVD i en artikel att säpo nu har kunnat sammanställning över de personer som har rest ner för att strida för den våldsförhärligande organisationen IS. Etthundra personer har kunnat identifieras men man flaggar samtidigt för att den kan vara ännu större. Siffran kan vara så hög som trehundra eftersom det finns ytterligare namn som inte har gått att bekräfta. Den svenska vänstern som så sent som i våras skrek så högt om nazister på våra gator och som dessutom gjorde allt för att sabotera möten och valrörelse är i frågan märkligt tysta. Var finns indignationen över att svenskar i en religions namn nu dödar människor för att de inte delar deras uppfattning eller helt enkelt inte vill underkasta sig en djupt fascistisk rörelses vilja? Var finns över huvud taget indignationen över IS? Tystnad och åter tystnad är det vi möts av!

Ett trevligt gäng som bara åker på Jihad-läger tillsammans? Foto: T-Online

Man ska naturligtvis inte dra alla över en kam och säga att alla muslimer är likadana, generaliseringar fungerar aldrig, men man ska samtidigt inte underskatta de etthundra till trehundra personers övergrepp på befolkningen som nu utförs. Summariska avrättningar, tortyr, utrensningar av hela folkgrupper och folkfördrivning är några av de brott som har tillskrivits IS. Detta är alltså brott där svenskar deltar. Att då besvara den nya situationen med tystnad är inte den bästa av taktiker. Frågor som hur dessa personer kommer att agera vid hemkomsten är aktuella. Kommer de att sprida sitt hatiska budskap också här och kommer de att uppmana till våld och terror också i Sverige? Ingen tycks kunna ge svaren, men framför allt är den kompakta tystnaden i frågan total. Detta trots att till och med mer moderata muslimer vill ha en debatt, men också stöd för att kunna förhindra vad också de ser som en katastrof!!!!!!!!

Dra inte alla över en kam men kritisera det som måste kritiseras Foto: Pixabay

Inte heller Mona Sahlin gjorde något annat intryck än ett lakansvitt sådant. Som regeringens samordnare och enmansutredare för att se vilka åtgärder som behövs för att möta våldsbejakande religiös fanatism har hon också ett särskilt ansvar. När hon intervjuades av SVT, lät det mest som om hon diskuterade inredningstips eller trädgårdsskötsel. Ingen emfas i rösten, ingen bestämd attityd där hon visade sin avsky och resultatet blev ungefär som halvljummen och avslagen sockerdricka – sött men inte särskilt läskande. Visst ska man förlåta och visa tolerans, men mot människor som i praktisk handling har visat vad både intolerans och rent hat innebär måste man också visa bestämdhet. Hennes uttalande blir i mina ögon mest dumma gester för döva öron där hon bara visar hur långt från vanliga människors verklighet hon har varit i alla tider. Merit Wager har på sin blogg Samtid & Framtid skrivit ett inlägg som är läsvärd.

Förstår Mona Sahlin allvaret? Foto: Aftonbladet

Att Mona Sahlin fortfarande är en makthavare med regeringens uppdrag att samordna mot våldsbejakande extremism, visar också hur stort gapet har blivit mellan broilerpolitiker och medborgare. Ett gap som i lika hög mån som extremismen från både vänster och höger utgör ett hot mot demokratin. För om förtroendet för politikerna inte finns, då finns inte heller tilltron till att systemet kan lösa problemen. Det är i den differensen politiker från alla partier ska leta efter svaret på varför allt fler röstar på sd, inte i att de måste ha platta skallar eller vara helt dumma i huvudet – det är inte folk. Lyssna på följande radioinslag i Sveriges Radio, Mona Sahlin kläs av rejält av oroade muslimer och andra i debatten.

Förtroendet för politiker sjunker, det blir inte bättre av att mp sitter med i regeringen
Foto: SVT

Mehmet Kaplan från (mp) stod dock för den största tavlan en enskild politiker har lyckats göra i modern svensk politisk historia. Genom att jämföra resor till regionen för att strida för IS med de svenskar som reste till Finland under andra världskriget för att hjälpa dem mot de anfallande Sovjetiska styrkorna, försökte han förringa deras dumhet och skammen som skulle falla över alla muslimer. Som sagt etthundra till trehundra är inte alla muslimer inte ens i Sverige så Kaplan hade kunnat vila på sina lagrar, men gjorde istället självmål. Mer om Kaplans grumliga förflutna kan man läsa om i denna artikel från DN.

Dum dummare Mehmet Kaplan? Foto: Expressen

Jämförelsen haltar för det första därför att Finland anfölls av Sovjetunionen, Is anfaller däremot idag länder som Syrien och Irak. Dessutom sysslade aldrig Finland i det försvarskriget med etnisk rensning och inte heller svenskar har vittnat om sådan inte ens under fortsättningskriget 1941-1944. Det var ju då trupp från Finland och Tyskland gemensamt trängde in i Sovjetunionen för att återta ockuperade områden. Kaplans påstående var inte bara djupt kränkande och historiskt felaktigt, det var dessutom cyniskt eftersom det försökte flytta fokus från ett problem. Också ett liknande beteende skadar politiken och därmed demokratin. Mer om de två krigen mellan Finland och Sovjetunionen 1939-1940 och 1941-1944 hittar du i de här två länkarna på Wikipedia.

Jihad tolkat lite mer humoristiskt än IS nånsin lär göra Foto: Quarrischarmyn

Jihadresor som enligt alla teorier inte skulle kunna inträffa men som inträffade ändå, uttalanden från flera partirepresentanter som har tangerat det olyckliga och dumma på en och samma gång och till sist en kompakt tystnad och därmed också ett tyst legitimerande av det omöjliga gör bilden av svensk vänster problematisk. De intersektionella teorierna, artikel om dessa från Wikipedia här, har nu rämnat och de står helt nakna. Hur kan man låta bli att säga som det är? Hur kan man låta bli att kritisera? Hur kan man som hittills undvika en dialog med svenska muslimer för att försöka förstå och samarbeta för att se till att ännu fler inte åker ner? Som det framgår i Sveriges Radios reportage (du hittar länken ovan under rubriken ”SVT” ) så vill muslimer ha en dialog om vad också dom uppfattar som ett problem. Om du vill spela lite intersektionalitets-bingo kan du följa länken till Fnordspotting, gapskrattet är garanterat.

Starta debatten nu innan krafter tar över den och det slutar så här Foto: SVT

Frågorna är många men tystnaden är talande. För det tycks vara den nuvarande strategin både från opposition och regering. Ingenstans hörs heller tidningarna eller talkörerna som nyss skanderade hurtiga små slagord mot Jimmie och därmed har den horden gjort sig till ett hyckleri utan slut. Kan jag ana mig till ett anti-patriarkalt sjungande av Kumba Ja från Fi:s, v:s eller mp:s sida som för att besvärja alla demoner som nu samlas kring en lumpen samling malätna men korkade idéer?

Är kännemärket för v, fi och mp allsången runt lägerelden istället för att agera?
Foto: Satahanko.Partio

Löjesguiden vill nominera svensk vänster till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras för er blinda tro på kvasiteorier som de postmodernistiska när dessa nu fallerar i en verklighet som ingen förutsåg. Också er kompakta tystnad inför det omöjliga som utifrån denna teori/fantasi inte går att förklara på ett rationellt sätt är en försvårande faktor men också ett skäl till nomineringen. Att ni själva och era partier ligger bakom decennier av dålig integrering och ett utanförskap som har vuxit till gigantiska proportioner har bidragit men återigen ingen självkritik i sikte. Istället serveras vi luftslott byggda på snälla husmorstips från Mona och trivialiseringar av verkligheten.”

Det är Fan Inte Okej

I media läser vi ofta om hur otäckt SD är med sin rasism och sin inställning till invandring. Varje dag matas vi med samma tanke om att man i stort sett måste vara dum i huvudet om man röstar på dem. Jag röstade inte på detta parti och jag kommer troligen aldrig att göra det, men det som gör mig förbannad är att jag inte riktigt kan se med de ögon som journalister kan se med. Å andra sidan, vem kan det så jag kanske inte är så konstig trots allt.

När jag läser hur städer ute i landet får ta emot så många flyktingar att det inte längre håller, artikel från SVT om detta, samtidigt som andra delar av landet inte tar emot en enda som man kan läsa om i GP. En obalans som kostar pengar via skattsedeln och därmed blir landet än mer orättvist också på kommunalskattens område. Visst får kommunerna statliga anslag för mottagandet men detta täcker inte fullt ut de kostnader man drar på sig. För migrationsverket täcker själva mottagandet, men det som kommer i kölvattnet till exempel försörjningsbidrag för att jobb saknas får kommunerna stå för själva. Mer om kostnaderna för detta från riksdagens motionspublikation.

Obalansen mellan de kommuner som tar emot och inte ökar och därmed kostnaden
Foto: Viska

Kanske inte så konstigt då att folk blir förtvivlade över att politiker från alla etablerade partier inte lyssnar på dem och istället röstar på SD. Samtidigt som partiet får klä skott för allt från nageltrång till inhuman flyktingpolitik, lurar andra i vassen. De undgår skickligt radarn därför att de har media och andra på sin sida. Jag tänker naturligtvis på Miljöpartiet som sedan intåget i regeringen har gjort bort sig så mycket att jag kan inte längre räkna gångerna. Åsa Romsons bottenfärg är ju beryktad, artikel i Expressen, men hur hon lyckades ducka för en mediestorm som uteblev måste man betrakta som rent suspekt. Mer om detta i SVD. Tur då att hon har såna fina vänner som Eva Franchell på Aftonbladet till hjälp när offerkoftan ska ikläs, hennes artikel hittar du via denna länk.
Bloggen WTF Toklandet har också skrivit om artikeln, den rekommenderas varmt.

Det finns mycket som lurar i vassen, också politiska partier Foto: Fotosidan

Också att en miljöpartists smugglade narkotikaklassade svampar är en milstolpe, mer om detta i Expressen. Naturligtvis gjorde partiledningen vad man kunde för att försvara som här också det i Expressen. Tyvärr missade Fridolin målet för poängen är inte att hänga någon som redan har avtjänat sitt straff, det handlar istället om hur man kan ge ett förtroende till en person som tidigare har uppvisat dåligt omdöme och så urusel moral. Kom ihåg att denna person höll på att få jobb i regeringskansliet Rosenbad, ett uppdrag man inte ska se så lättvindigt på som Fridolin tycks tro. Det heter ju trots allt ”förtroendeuppdrag”, något jag inte har för vare sig den här personen eller partiet de båda representerar.

Svampar tycks finnas både i skogen och i regeringskansliet nuförtiden Foto: SVD

Att medias företrädare missade det målet blir åter ett mysterium och något man måste betrakta med en mycket kritisk blick. Varför framför allt Romson har lyckats undvika att bli avsatt är faktiskt ett av vår tids största politiska gåtor. För hennes vurpor är minst sagt minnesvärda, exemplet talet i Almedalen i somras är talande. Mer om det i GP. Också i vargfrågan har Åsa Romson hamnat fel nu som då, här en artikel från SVT. Den dåvarande regeringen Reinfeldt fick också sin beskurna del av hennes osakliga debattstil, mer om hennes anklagelser om vinklade rapporter och forskarrapporter som skulle varit framtvingade hittar du i en artikel från SVD.

Media har somnat in nu när allt är i hamn, tur då att vissa andra är vakna Foto: Twitter

Också hennes föregripanden i regeringsbeslut är för att uttrycka sig milt mystiska. En regering ska kollektivt stå bakom sina egna beslut, men i klimatfrågan lyckades Åsa Romson förbigå den principen. Innan förhandlingar var klara och ett regeringsbeslut var klart, ringde hon helt sonika upp SVD:s redaktion och meddelade regeringens beslut som ännu inte fanns. Mer om detta i denna länk till SVD. Åsa Romson har i mitt sätt att  se det satt ett svårslaget rekord i tavlor av det sämre slaget, ja rent av hötorgskonst faktiskt, men det mest mystiska är att drevet från media har uteblivit igen. Hur förklarar man något sådant annat än att journalisterna som kollektiv i sina delar agerar på ett både politiskt och beskyddande sätt? 58% Av journalistkåren sympatiserar ju med mp, i valet fick de 6,8. Mer om detta i artikeln från Forskning & Framsteg.

Åsa gjorde några tavlor, den här är dock bra i jämförelse Foto: Today

Miljöpartiet är också partiet som har lyckats att få en toppnominering till Regeringskansliet stoppat av ingen mindre än säpo. Det var tidigare under hösten säkerhetspolisen användes som remissinstans och snart hade de sagt sitt, mer om detta i en artikel i Expressen. Vidare kan vi inräkna den utnämningen av Yvonne Ruwaida till departementssekreterare på två departement – Ubildnings- och Miljödepartementet – vilket inte överensstämmer med grundlagens regeringsform något som nu är KU-anmält (KU – konstitutionsutskottet – är riksdagens kontrollorgan för konstitutionella frågor: Författarens anmärkning). Mer om den saken i följande riksdagsprotokoll.

Miljöpartisten stoppades också men av säpo Foto: Wikipedia

Trots praktvurpor, konstitutionella tveksamheter, direkta övergrepp och annat delikat men framför allt avsaknaden av konsekvens i tidningar, är det andra saker som är betydligt mer otäcka än så. Det är tonen i partiets retorik jag tänker på. Ett smakprov gavs redan i somras när Åsa Romson höll sitt så kallade talibantal i Almedalen på Gotland. Hela talet kan ses och höras via följande länk till SVT. I en ledarartikel i SVD skriver Tove Lifvendahl en bra kommentar på talet.
Ett annat exempel följer i videoklippet nedan. Filmen visades inför valet och har en underton som jag tänkte kommentera, men se följande film först:

Den startar med kommentaren ”Är du redo?”, en kommentar som är tänkt att få folk på fötterna redo till kamp. Jag känner redan där att det här är inte okej. Sen kommer klimatapokalypsen som för att skrämma, ”Klimatet vi skulle rädda har helt glömts bort”. Jag antar att det väl är därför att klimatet helt har glömts bort som nu ozonhålet över Arktis har börjat minska. Den lyckliga nyheten har skett tack vare ett långsiktigt arbete med att förbjuda och minska freonanvändningen i världen. Förmodligen är också minskningen av freonanvändningen ett tecken som tyder på detta otroligt stillastående arbete. Mer om detta faktum i en artikel i GP.

Klimatapokalypsen är över oss enligt vissa Foto: SMHI

Påståendet görs samtidigt som flera saker händer kring utsläppen av koldioxid. För det första är det inte industrin som står för ökningen av utsläppen, det gör privatpersoner. Ändå är det just industrin miljöpartiet vill ge sig på genom att till exempel lägga skatt på dessa. För det andra har ökningen som fram till 2010 ökade, nu börjat minska som framgår av Naturvårdsverkets statistik. Ändå vill man att svensken ska straffas för vad till exempel kinesen gör. Mer om kinesisk miljöpolitik, eller snarare den hittillsvarande bristen på sådan, hittar du i länken till Allt Om Vetenskap. Kan någon förklara den logiken? Mer information om hur svenska utsläpp ser ut hittar du i en artikel från ny teknik.

Mer skatt är alltid svaret som om pengar kom från ymnighetshorn Foto: Bukowskismarket

Filmen fortsätter med kommentaren ”De säger att vi lever i ett land öppet för alla, men har du fel efternamn får du inte ens komma på intervju”. Hur miljöpartiet kan fastslå detta faktum vet jag inte, men kraven på arbetsmarknaden har generellt sett ökat. Man måste kunna svenska – här ligger invandrare dåligt till därför att den svenska integrationspolitiken vars syfte är att lära folk språket och kultur delvis har brutit samman. Resultatet har istället blivit områden präglade av utanförskap men med en trygghet i att grannarna talar det egna språket, vi har alltså idag isolerade öar som står utanför det svenska samhället och det får konsekvenser som att det blir svårare att hitta jobb. Allt fler anställer också bara dem man känner, ett sällan diskuterat faktum i nepotismens Sverige och därför också extremt få undersökningar och artiklar.

Propagandans värld är enkel, verkligheten mer svåranalyserad Foto: Madmagazine

Analysen är faktiskt så dålig att den vittnar om en okunskap bortanför räddning om man fortsätter att hävda att det påståendet är rätt. Man skulle som i förra stycket kunna skylla på dålig integrering, men man kan också skylla på att numer skapas inte tillräckligt många jobb i Sverige. Alliansen fick faktiskt igång hjulen och skapade 350.000 jobb. En del av dessa var i fas 3 så visst det var kreativ bokföring. Denna siffra redovisades inte heller för ett år som normalt utan på en fyraårsperiod – återigen kreativ bokföring. Vi räknar av de och då återstår, här redovisas antalet sysselsatta i Fas 3 i en riksdagsmotion, ungefär fortfarande 316.030 nya jobb på fyra år. I snitt mindre än 100.000 jobb alltså. Samtidigt kom bara 2013 115.845 flyktingar till Sverige, siffror på det hittar du på länken till Statistiska Centralbyrån (SCB). Samtidigt var 341.000 människor utan jobb 2013, länk till SCB hittar du här. Det blir alltså ett minus på 377.837 personer, det vill säga 377.837 personer inte kunde få jobb för att det inte fanns några eller så kunde de inte kvalificera sig till dessa. Alla dessa måste istället försörjas av de som jobbar via skattsedeln som går till bidrag som i sin tur passiviserar. Om man betänker att denna politik har pågått längre än under alliansens ledning blir det lite som uppfinnaren från Sundbyberg: ”Jag tänkte inte på det”, det gjorde uppenbarligen inte mp heller.

Landet behöver byggas av fler jobb, inte fler bidrag Foto: Rbu

I nästa kommentar ur filmen sägs ”Att ett nej inte betyder ett nej 2014 är fan inte okej”. Här menar nog partiet att de våldtäktsdomar som har fallit under åren där gärningsmän som har uppfattats som skyldiga inte har kunnat fällas. Fast det som både feminister och miljöpartister så där bekvämt glömmer bort är att om ord står mot ord och inga bevis finns, då måste rätten gå på vem som berättar den mest trovärdiga historien. Den sista biten är Sverige rätt ensam om och är i min värld rättsvidrig redan där. Anledningen till detta är att det ger en orättvis fördel till den som kan tala för sig, eller den som kan språket bättre att berätta en historia som uppfattas som trovärdig när den i själva verket inte är det. Detta kan ha skickat oskyldiga i fängelse och det är fan inte okej miljöpartiet. En enda person som är oskyldig i fängelse, är per definition inte okej hur populistiskt ert budskap än är. Att vi i flera fall redan nu har människor som KAN vara oskyldiga, skvallrar om att idag är Sverige redan ett land där rättssäkerhet blir allt mer svagt. Vi behöver med andra ord inte göra det svagare.

När ord står mot ord kan man bli dömd ändå trots eventuella lögner Foto: Aftonbladet

På den här punkten vill alltså detta partiet gå längre, fler ska dömas och det innebär tyvärr att risken ökar att det är oskyldiga vi sätter i fängelse. Det som jag tänker på är naturligtvis den så kallade samtyckeslagstiftning som än så länge bara är en diskussion, inte verklighet. Skulle den bli det skulle lagen alltså kräva ett samtycke mellan de två parterna innan man går hem från krogen för att ha lite roligt i sänghalmen. Problemet är bara att vid en eventuell rättegång kommer åter ord stå mot ord, fick man samtycke eller inte? Hur uppfattade de två och sen ska deras bedömning av den andres respons vägas. Hmmm, jag ser problem här. Nej, det kommer att sluta med att vi måste printa ut en blankett, i vittnens närvaro, fylla i varsin och få varandras namnteckning så att vi nu intygar att vi har fått samtycke och under processens gång filma alltihop med mobilkameran.

Vad som ser ut som rättvisa kan bli än mer orättvisa Foto: Beta.Omni

Inte heller tycks man via reklamfilmen vilja locka med tongången om att alla människor är oskyldiga till dess motsatsen bevisats. Det är fan inte okej att folk går fria när de är oskyldiga tycks budskapet vara. Problemet är bara att de är inte skyldiga förrän motsatsen bevisats. Lyckas inte polis, åklagare eller vittnen är det kört. Vill man vända på detta, måste man ju underlätta bevisbördan för att kunna döma mer lättvindigt och det är att ändra hela vår rättsprincip. En annan bättre väg att gå är att polis och åklagare blir bättre på att utreda istället för att antingen lägga ner åtal eller göra undermåliga underlag för åtal. Det är med andra ord ett samhällsproblem, inte ett problem med den åtalade. Det är fan inte okej miljöpartiet, det är istället rättsvidrigt att påstå de saker ni gör. Vårt land står redan rättsmässigt på en rätt skakig grund redan nu och dessa vill göra den än mer osäker. En artikel i advokatsamfundets tidning Advokaten tar upp problematiken.

Juridik är inget spel man lättvindigt leker med Foto: Blippee

Nästa påstående: ”Jag måste tydligen vara vit medelålders man för att få vara med och bestämma”. Det påstås samtidigt som riksdagslistorna innehöll fler namn på kandidater födda utomlands eller människor med föräldrar födda utomlands än någonsin förut. Fortfarande är siffran för låg men ett kontinuerligt arbete pågår i samtliga partier utom möjligen SD, fast också denna tes kommer delvis på skam som här i en artikel från LT. Som bekant byggdes inte Rom på en dag, så inte här heller. Det kommer ta tid men arbetet är påbörjat. Ett delikat faktum är att mp själva ligger under riksgenomsnittet av invandrarrepresentation som en artikel i DN visar.

Dessutom är det så att vi vår nya fina värld byggd på postkoloniala stolligheter är det just denna grupp som påstås vara så förfördelad som får större fördelar än proportionellt på andra områden. Det finns till exempel redan färdiga förslag och en debatt om att kvotera invandrare på arbetsmarknaden, mer om det i en artikel i Aftonbladet. Förslaget finns redan som du kan läsa om här på SVT:s .sajt. Alltmedan de som sägs vara de besuttna får allt mindre och får dessutom utstå all möjlig skit från företrädare för till exempel miljöpartiet t ex med talibantal i Almedalen. Det är fan inte okej miljöpartiet, ni gör er till härförare för en rörelse som med missunnsamhet och hat utmålar en fiende som inte finns. Allt för att skaffa er makt.

Är härföraren den miljöpartistisk självbilden? Foto: Varldenshistoria

Till sist börjar man rada upp flosklerna över hur man själv ser på det som är lösningen. Under parollen ”det är vår tid nu” talar man som det vore 1917 och Fridolin/Romson egentligen hette Vladimir Ilic Uljanov, mer känd som Lenin. Man eldar massan som den demagog man vill se sig som, man använder argument som bygger på teser som ”det är vi mot dom” och man målar upp en himmelsblå färg för framtiden bara man röstar mp. Det är fan inte okej mp, det här är otäckt! När de i filmen till sist utbrister ”Är du redo? Vi är redo!” så känner jag mest att något inom mig brast. Som om en vital del bara punkterades.

Agitationsstilen känns igen på den konfrontatoriska stil Foto: Krigochhistoria

Om man dessutom tänker på att detta parti i denna minut sitter med och bestämmer i Sveriges regering med alla de tabbar de hittills har gjort utan att någon så mycket som lyft ett finger för att stoppa skiten, då är det inte okej Fridolin/Romson. Inte heller ni journalister som tycks likgiltiga inför att vi har ett mot vissa grupper i samhället djupt missunnsamt parti i regeringen är särskilt okej. Att miljöpartiet är ett extremt parti är sant, men de är också ett parti som inte tycks sky några medel att nå dit. Att de inte ens drar sig för att utmåla grupper som vita medelålders män som den stora satan, får mig att se paralleller till en annan tid där en annan färg än den gröna fläckade den politiska kartan. Det kanske rent av är så illa som ordspråket säger: ”Miljöpartiet är som en vattenmelon – gröna på utsidan och röda på insidan.”

Grön utanpå, röd inuti – miljöpartiet i ett vattenmelonskal? Foto: Totalproducenordic

Löjesguiden vill med denna artikel nominera miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras för er pedagogiska förmåga att visa upp ett ytterst otäckt budskap i politiken som det vore alldeles normalt. Ni ger därmed extremismen en röst, ett synsätt ni är en del av. Om det så rör genusfrågor, invandringsfrågor eller juridiska spörsmål har ni samma syn – den vulgärpopulistiska. Ni tycks helt enkelt se er som bolsjevikerna 2.0 och det är fan inte okej.”

Polis Och Pendeltåg – En Omoralisk Kombination?

Så var det dags för tidningarnas sedvanliga gör-svensken-upprörd-så-vi-får-en-anledning-att-sälja-lösnummer. I olika omgångar får vi serverade allehanda dumheter via dessa moralens och handlingskraftens egna riddare. Den här gången var det polisen som hamnade i hårkorset för att dessa hade mage att åka gratis på tunnelbanan och annan kollektivtrafik i Stockholm. För inget upprör som ytterligare en ”snyltare” som försöker att utnyttja vår godtrogenhet och åka på vår bekostnad. Fruktansvärt tydligen enligt Aftonbladets artikel, men när man tittar närmre på det är det som vanligt allt annat än detta.

Journalisterna har siktat in sig på ytterligare en tiotaggare Foto: Jaktojagare

Om man har lite insyn i kollektivtrafiken, vilket jag tror att jag har, ser man att i nio fall av tio är dessa resor tjänsterelaterade. Polisen reser alltså i tjänst mellan olika ställen för att fortsätta tjänstgöra där. Anledningen till att man gör så är att det går fortare att ta sig fram än att till exempel åka piketbil. Det blir också billigare för samhället, det sparar alltså skattekronor som kan läggas på bättre saker än bensin. Pengar som istället kan gå till t ex fler poliser.

Artikeln anser det vara slöseri men plankning kostar enormt mycket mer Foto: Exponerat

Artikeln missar dock målet dubbelt upp. Genom att peka på polisen som problemet och till och med redovisa hur mycket denna ”försyndelse” kostar oss skattebetalare får man en bild som är svår att sudda bort. Trots det är det precis läsaren måste göras. Gör man inte det riktas ju blicken åt fel håll och man missar de som egentligen är de som kostar pengar. De jag pratar om är naturligtvis de proffsplankare som varje dag åker på anda Stockholmares bekostnad. Det är alltså gratisåkning vi pratar om och uppfinningsrikedom och hänsynslösheten för att få som man vill är stor hos denna grupp. När de åker gratis är det någon annan som måste betala, denna någon är den som idag pliktskyldigt betalar för sin resa.

Plankare kostar tio gånger mer per år än polisens gratisåkande Foto: Planka.Nu

Vi har ryggplankaren som smiter upp bakom intet ont anande resenärer som upptäcker att de har en fripassagerare med sig när de väl är inne. Gör man motstånd, t ex stannar mitt i grinden kan bråk uppstå. För lite sen läste jag en rapport om just detta där en person skulle hem från jobb. Väl framme på t-centralen i Stockholm fick han en person i ryggen. Då kollegan stannade mitt i grinden för att hindra den bakomvarande kom hans två kompisar till undsättning. Kollegan hotades med stryk och flydde till sist in i spärr där stationsvärden hade öppnat och ivrigt gestikulerade. Så fort de hade tillkallat väktare kunde de gå ner och identifiera de tre.

Slagsmål har många olika orsaker, vilka de än är bör det finnas resurser att stoppa dessa Foto: Stockholmskallan

Trots det utsatta läget valde gärningsmannen att sätta igång och slåss med två bastanta väktare som först efter fem minuter kunde övermanna honom och tillkalla polis. Hade alla dessa personer inte funnits på plats för att snabbt kunna ingripa därför att populistiska journalister inte tycker det är okej med polis åkandes gratis, hade ett antal personer skadats. Historiens brottsling är nu arresterad och väntar troligen åtal för våld mot tjänsteman i tre fall plus olaga hot i ett fall, allt därför att både väktare och polis snabbt kunde infinna sig.

Uniformerade yrken är ett hundjobb, nu skälls det än mer på polisen Foto: Amazon

Ett annat exempel är aktivisten som uppmanar till en brottslig handling av ideologiska skäl. Kakan Hermansson är en person som har utmärkt sig/gjort bort sig i så många sammanhang att det inte längre ens går att räkna upp alla. Hon har gjort sig skyldig till hatbrott mot män, skrivit nedsättande artiklar gång efter annan på sin blogg. Förutom allt detta har hon via twitter spridit felaktigheter om plankare i tunnelbanan. Bland annat påstår hon i följande:

Reva-kontroller i tunnelbanan är detsamma som biljettkontroller. Fel, här blandar hon ihop två olika yrkesgrupper. Biljettkontrollanter inte har polisiära befogenheter dvs de kan inte agera juridiskt mer än att begära att få se färdbevis och kvarhålla den som saknar. Allt annat som id-kontroll, visitering osv måste man tillkalla polis för att kunna genomföra. Vad som däremot hände i början av Reva-kontrollerna var att polisen kollade färdbevis för att kunna urskilja de som saknade sådant och kanske därmed också saknade uppehållstillstånd. Detta är en metod polisen har slutat att använda efter kritiken de fick utstå.

Kakan Hermanssons påståenden är oftast grovt felaktiga, så också nu
Foto: Sverigesradio

Hon påstår vidare att: ”det finns människor som plankar utan att ha nåt val”. Få människor har så dåligt med pengar att de inte har något val, lever man på försörjningsstöd (tidigare socialbidrag) ingår månadskort. Hon pratar om en liten grupp människor som de vore en majoritet. Dessutom är plankning som fenomen inte ett homogent begrepp, skälen till handlingen varierar. Du har de som verkligen står utanför, men det finns de som faktiskt har råd med en i phone men inte att betala för sig.

Kakans tweet Foto: Twitter

En annan problematik är all annan brottslighet som samlas i kollektivtrafiken. Ficktjuvar opererar på somrarna, människor med psykologiska problem som ibland, inte alltid, kan bli aggressiva och sexuella ofredanden är några av de brott som man också kan utläsa av allt som händer i kollektivtrafiken. Att då ta bort polisen ur tunnelbanan, hur populistiskt det nu än må vara, skulle vara som att skjuta sig i foten. Inte minst för personalen ombord är hjälpen man kan få ovärderlig. Också våld mot de som genomför biljettkontrollerna är vanlig och därför krävs snabba insatser för att kunna stävja detta. Mer om våldet mot biljettkontrollanter i SVT:s artikel.

Biljettkontrollanter blir i sitt jobb ofta utsatta för våld Foto: Aftonbladet

Inte ens när enskilda polismän åker till och från jobbet på polislegitimation vilket förekommer, har jag något att invända. Det finns nämligen några yrkesgrupper i samhället som vid fara för annan inte kan avsvära sig ansvar, polisen är en av dessa grupper. Det betyder i klartext att reser en polisman eller kvinna gratis på sin legitimation och ett brott, vi säger misshandel, inträffar ombord på t-banan, måste polismannen/kvinnan ingripa, hindra eller ta hand om offret. De fungerar därmed som en extra trygghet. Andra grupper som måste ingripa om situationen kräver det är läkare, sjuksköterskor, järnvägsanställda för att nämna några. Det är med andra ord en liten kostnad om man jämför med den potentiella nyttan dessa personer kan göra.

Polisen är en av de grupper som är skyldiga att ingripa Foto: Sh

Aftonbladet som skrev artikeln först, räknar ihop vad vi skattebetalare förlorar. Hälften av polismännen i Stockholms län förutsätts åka på tjänstelegitimation, det skulle på ett år kosta hela 23,7 miljoner på ett år eller en kvarts miljard på tio år. Jag kan upplysa Aftonbladet om att Kakan, hennes kompisar och de aktioner som ”Planka Punkt Nu” plus alla andra som ligger bakom de beklämmande siffrorna, kostar ca 240 miljoner PÅ ETT ÅR (Beräknat på 2012 års siffror). Med de proportionerna tycks det fullständigt lönlöst att ens inleda artikeln om Aftonbladet hade gjort sin faktakoll förstås, hur de hade kunnat göra en sån hittar du i följande artikel på SVT:s hemsida där siffrorna finns redovisade. Sanningen är ju också att just ”Planka Punkt Nu” tacksamt tar emot artikeln därför att om man får bort polisen ur kollektivtrafiken, då får man bort ett potentiellt hot mot de lagöverträdelser de gör sig skyldiga till med uppmaning om att planka.

Obalansen i Aftonbladets räkneexempel är slående, plankarna kostar mångdubbelt
Foto: CSKBT

Löjesguiden vill med detta inlägg nominera tidningen Aftonbladet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset för er osvikliga förmåga att pejla in Jantelagens underliggande strömmar och formulera lämpliga artiklar som passar detta mönster. Att ni därmed riktar sökarljuset mot något som faktiskt gör nytta och samtidigt riktar det bort från den verkliga onyttan, är svårslaget. Ni gör er därmed till fullt värdiga kandidater till priset.”

Naivt

Förlåt mig alla norrmän som eventuellt läser detta, jag vill inte inleda med att göra er ledsna eller arga. Följande historia ska enbart läsas som en allegori, inte en riktig eller önskad utveckling med ett land jag gillar. Sagan ska snart få sin förklaring.

Vi börjar dagens artikel med en saga Foto: Wikipedia

”Tänk dig att en grupp norrmän plötsligt bestämmer sig för att Jämtland tillhör Norge, historiskt sett gjorde det det en gång i tiden nämligen. Norrmännen börjar göra räder in över gränsen för att bränna och döda samt att man knyter kontakter med lokalbor. Med dessa kommer man överens om att de ska gå över till den ”rätta” sidan i kriget mot den gemensamme fienden. Snart har Sverige gerillaförband som opererar inom landets gränser och som också de bränner och dödar. Båda sidor gör också sig skyldiga till mord på civila.

Krig utmålas oftast som heroiskt men är blodigt allvar Foto: Varldenshistoria

Till sist har situationen blivit så allvarlig att Finland ombeds att kliva in som medlare mellan två parter. Norge anklagar genast Finland för att ta Sveriges parti i och med att vi har en gemensam 700-årig historia, så man kallar in Danmark istället. Nu blir det Sveriges tur att reagera på samma grund. Norge och Danmark har en lång och gemensam historia. Snart är båda medlarna utbytta mot det garanterat neutrala Zimbabwe för att skapa arbetsro. För en tid tycks allt gå bra, arbetet att skapa fred fortlöper. Då händer nästa sak. En uppenbart sinnesförvirrad man tar sig som turist in i Norge, tar sig in på slottet och lyckas skada kungen så svårt att han tre dagar senare dör. Rubrikerna i Norge är fyllda med ett uppdämt hat mot vad man ser som ett svenskt dåd.

Krig svetsar ihop grupper mot en gemensam fiende Foto: Kattkul

Till sist kan man stryka ett streck över historien men misstron finns fortfarande där. I förhandlingarna avspeglas den nya situationen i att de nu kärvar igen. Den norska sidan kommer med så för Sverige oacceptabla krav att den svenska delegationen misstänker att den andra sidan bara spelar ett spel för att medvetet få förhandlingarna att misslyckas. Den misstanken stärks när kraven blir fler och fler och dessutom av en sån art att de är totalt uteslutna för motparten. Sverige bestämmer sig därför att det är dags för en time-out i förhandlingarna. När detta sker händer nästa sak som inte direkt kommer att gynna Sveriges inställning men inte heller vår förhandlingsposition. Norrmännen går ut i internationell press och menar att det är Sveriges fel att förhandlingarna nu har brutit samman. Våldshandlingarna eskalerar nu till att bli något som skulle kunna betecknas som fullt krig från båda sidor.

Oförsonligheten är till sist total Foto: Arbetet

Sverige som redan har målats upp som landet som skickade en ”agent att döda Norges kung” i internationell press, får känna av att nu har ingen längre lust att lyssna på vår version. Vad vi än säger möts vi av tystnad och tidningarna från Washington till Peking skriver favoriserande artiklar om Norge, men inget eller bara dåligt om Sverige. Nu spelar det inte längre någon roll att svenskar mördas i det krig som fortfarande pågår, omvärlden har redan bestämt sig. Till och med när regelrätta terrorattacker genomförs inne i Sverige, är omvärlden tysta. Civila dödade på offentliga platser tycks inte kunna beveka en omvärld som redan har bestämt sig. Till sist kommer till och med ett erkännande från USA som menar att Nato-brodern Norge har en poäng i kravet på överhöghet över Jämtland och därmed har Sverige förlorat en dittills neutral aktör som vi har haft goda kontakter med dessutom.”

Vill man medla måste man vara neutral inte som nu gynna en men missgynna en annan Foto: Svenskakyrkan

Hur den här historien slutar tänker jag inte gå in på men att historien egentligen handlar om andra än Sverige och Norge är helt klart. Sverige är egentligen Israel och Norge är egentligen Palestinierna. Händelseutvecklingen i min historia följer i stora drag ganska exakt den som de båda parterna i den konflikten har genomlevt. Vi kan ju som svenskar fråga oss hur glada vi som nation skulle vara om vi blev utsatta för den historia jag just har berättat.

Men på onsdagen var det dags igen. En ny attack, den här gången i en synagoga (!) där sammantaget fem personer fick sätta livet till när två gärningsmän utklädda till ortodoxa judar gick till attack. En rapport om händelsen hittar du i SVD. För snart en månad sedan dödades ett spädbarn i ytterligare en attack där också gärningsmannen till sist dödades efter att ha kört omkring en bil som en murbräcka mot folk och andra fordon. Artikel från SVD hittar du här, jag bifogar också sidan med sökresultat till artikeln. Titta längst upp där det står ”terrordåd”. Om en bilist med vilje körde över en baby i säg Göteborg för att barnet hade Somaliska föräldrar skulle det nog ha låtit annorlunda!

I veckan var det dags igen när en synagoga i Jerusalem anfölls och fem dog
Foto: Buzzfeed

Lägg till händelser under den senaste tiden som att palestinsk ungdom har kastat sten på judar, ibland framprovocerat ibland inte. Mer om detta i följande artikel, också den från SVD. Den stora händelsen var dock vårens krig mot det av Hamas kontrollerade området som går under namnet Gaza-remsan. Två parter drabbade samman och som vanligt skyddes inga medel. Civilbefolkningen på båda sidor var offren för att dels Hamas ställde upp graad-raketramper i bostadsområden och dels att Israel såg en ”nödvändighet” i att bomba dessa. Sanningen är med andra ord den att ”It takes two to tango” som Ronald Reagan en gång sa. Man kan inte skylla enbart på en och se denna som ”the bad guy” när två sidor gör allt för att skada allt vad fred heter. Det hjälper nog inte ens att diplomatiskt erkänna en av parterna – Palestinierna – så länge de faktiskt är en lika stor del av problemet men vägrar att inse detta.

En sida är hjältar, en annan skurkar? Bilden stämmer inte! Foto: HD

Margot Wallström hoppades efter nyheten att den palestinska ledningen skulle ta avstånd från dådet och det var ju storstilat vilket jag säkert tror de gör, men vad hjälper det Margot? Här har du ett folk där de flesta tycker att en död jude är en bra jude. Vi har dessutom ett folk som för länge sen har slutat att vare sig följa eller lyssna på sina ledare eftersom dessa vare sig erbjuder en framtid eller en lösning på problemen. Istället klamrar sig den palestinska ledningen på både Västbanken och Gaza sig fast vid den gamla beprövade metoden att förtrycka sina egna medborgare, mer om detta från en ledarartikel i SVD från söndagen, för att rädda sin älskade makt och med den sin rikedom.

Nu när Margot har skitit i det blå skåpet står det klart: Shit happens! Foto: Laughtertab

Det är med andra ord med så mycket naiv inställning att jag undrar om Margot ens förstår den mekanik som driver konflikten framåt. Mer om Wallströms reaktion på terrordådet i SVD. Kanske är min inledande allegori mer än en sådan, den kanske är ett önsketänkande. För om vi i Sverige hade gått och stått i Israels skor hade vi kanske både hade tänkt och agerat annorlunda, mer neutralt. Vi hade också kanske kunnat se konflikten för vad den är, två parter som hatar varann så på djupet att ”hat” inte beskriver de känslor som florerar. Kom ihåg att i det här landet har vi levt i fred i 200 år vilket vi ofta berömmer oss för, baksidan är dock att vi aldrig kan förstå vad ett ständigt hot utifrån gör med det mänskliga psyket. Något vi nog borde tänka på lite mer ofta.

Skulle du bli glad när de här började regna ner över landet? Foto: Lizaswelt

Misstron som med varje dåd späds på är total och det finns egentligen ingen anledning för någon att lita på någon motpart, lidandet och dumheterna från båda är för stora vilket inte minst den senaste tidens händelser visar. Nej, pröva följande Margot: Idag firar extremisterna på båda sidorna att de har fått som de ville. Ja, de dansar troligen till och med schottis av ren glädje. För i den här spegelvärlden där extremister på båda sidorna lever, måste man precis som i Alice i Underlandet betrakta det som inte framgår snarare än det övertydliga.

Ner är upp och tvärtom! Så måste konflikten ses Foto: Thealicegame

Båda sidorna har fått sin fördjupade konflikt och de har lyckats att inplantera misstron i allas sinnen. Det värsta av allt är dock att vi med vårt erkännande har gett legitimitet åt än mer dumhet. Den oförsonlighet som finns bland annat hos Hamas har ju med vårt erkännande fått en status av statsmannaskap istället för vad det är nämligen rent och skärt hat. I slutänden har alltså din inrikespolitiska åtgärd omgärdad av dumhet för att blidka krafter i mp, fått en motsatt effekt. Miljöpartiet är ju som bekant extremt pro-palestinskt och Israel-fientligt. Erkännandet är alltså som jag ser det en eftergift åt krafter i miljöpartiet som inte kan se neutralt på konflikten, ett faktum som bevisas av att både Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan har arresterats i just Israel för aktiviteter som där sågs som olagliga. Mer om den för regeringen pinsamma händelsen kan man läsa om i följande artikel i DN.

Det är för sånt här som gör Gustav ssåååååå trovärdig Foto: Expressen

Också det faktumet att veckorna innan erkännandet ville Israels ambassadör i Stockholm – Isaac Bachman – bjuda in mp och v tillsammans med s för att diskutera erkännandet. Ingen av parterna brydde sig ens om att svara. Ordväxlingen och sammanbrottet mellan Sverige och Israel kan du läsa mer om i Aftonbladet.

Jag anklagar alltså delvis Margot själv för det som nu händer, hennes idéer har nämligen satt fart på extremismen istället för fredsprocessen som det var tänkt. Hon har med erkännandet av Palestina sett till att skänka legitimitet inte bara åt en stat utan också åt en statsledning som inte på något sätt har sitt folks bäst för ögonen. I Hamas fall är det till och med så illa att man ser Gaza-borna som spelbrickor för att kunna komma åt huvudfienden Israel. ”Dumt sa Bill” ”Dummare sa Bull”. Vi och också Wallström ser världen utifrån ett perspektiv där fred har rått i 200 år, Israel ser ur ett perspektiv där krig råder varje dag. Det är den enkla sanningen som ingen tycks se. Inte heller är det så särskilt produktivt att som Wallström utmåla en sida som skurkar och den andra som bättre, inget gott kan komma ur en ensidig agenda.

Bill och Bull sammanfattade det bäst: ”Dumt” och ”Dummare” Foto: Hedeatelje

Löjesguiden vill med denna artikel nominera utrikesminister Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För din lysande förmåga att visa upp det en politisk naivitet, nomineras du till priset. Med felaktiga åtgärder och ren dumhet i sin ensidighet, uppvisar du med kraft en oförmåga att förstå det som i själva verket ligger bakom konflikten. Åtgärder och åsikter som dessutom leder till att spiralen av våld blir allt mer frekvent och blodig. Du står därmed för en utrikespolitik som hela tiden missar målet, allt för att tillfredsställa mp som är djupt ensidigt i frågan. Det blir som alltid mer viktigt att rädda ett dåligt samarbete, än att föra en realistisk politik som med mer klara ögon kan se problemen för vad de är istället för att se det för vad det inte är. Också det faktumet att du agerar inrikespolitiskt för att blidka just mp, men peka på utrikespolitiska faktorer som inte finns är världsrekord i hyckleri. Den soppa som nu kallas utrikespolitik och som signerad dig kan sägas sägas vara ett nytt bottennapp i svensk politisk historia.”

När Patriarkatet Slår Till

Patriarkatet måste ha haft en dålig dag den dagen, ja kanske under hela den period vi talar om. Vi har ju vant oss vid att denna ständigt närvarande kraft finns där för att sabotera och undertrycka särskilt för kvinnor, men så där mirakulöst så fanns den inte längre. Känslan jag fick var nästan tom, jag var tvungen att tänka efter om detta verkligen kunde vara möjligt. Slutsatsen kunde bara vara en, patriarkatet är en myt.

Mytbildningar skapar vilka ”sanningar” som helst, men de är fortfarande myter Foto: SVT

Debattartikeln som fick upp mina ögon hittar du här i SVD. Stycket som inleds med ”Dagens potential” borde alla feminister nog läsa både sju och åtta gånger. Lite bakgrund först: Vi inbillar oss att cancervård och alla annan vård också för den delen, är könsneutral. Så är det inte, t ex får bröstcancervård mer pengar än prostatacancervård. Dessa två cancerformer som nästan enbart drabbar kvinnor respektive män kan alltså sägas vara en måttstock på hur rättvis vården är. Resultatet är nedslående, vården har en förkrossande inriktning på kvinnliga sjukdomar i det hänseendet.

Felet är inte att de ser andra utan att de inte ser sig själva Foto: Susanna Varis

En annan värdemätare som framkommer av artikeln: 2030 Beräknas cancer i bukspottkörteln vara den cancerform som är näst störst. Ändå får forskningen kring sjukdomen tiofalt gånger MINDRE än forskningen kring bröstcancer! Hur förklarar feministerna patriarkatet i ett sånt sammanhang där kvinnor uppenbarligen drar vinstlotten i en strid på kniven om resurserna? Säkert får de till en ny liten konspirationsteori som bjuder nya tankar genom hjärnans vindlingar och som får en att undra över den mänskliga förmågan att få till samband där dessa saknas.

Logik är inte alltid vad det tycks vara Foto: Dayviews

Resultatet av policyn från samhället låter inte vänta på sig. Siffrorna som skvallrar om hur många som överlever efter den operation som oftast följer är endast 15-20% för denna patientgrupp. Samtidigt överlever nästan 90% av kvinnorna som får bröstcancer. Missförstå mig rätt, det är underbart att så många kvinnor överlever. Det jag frågar mig däremot är om inte andra borde få samma chans. I Storbritannien där en stor undersökning har gjorts, visar det sig att endast fem procent av patienterna med bukspottkörtelcancer överlever fem år efter ett besked. Sjukdomen är idag den snabbast ökande cancerformen. Den drabbar dessutom båda könen, vi har ju bukspottkörtlar oavsett om vi är män eller kvinnor. Så hur kan forskningen få så lite pengar?

När nånting får för lite pengar spårar det till sist ur Foto: Sverigesradio

Artikelförfattaren – Överläkaren och experten på cancer i bukspottkörtel Ralf Segersvärd – har en cynisk förklaring. Cancerpatienterna hinner helt enkelt dö innan de ställer alltför högljudda men rättvisa krav. En annan faktor är att forskning kostar stora summor pengar och levererar inte förrän resultaten är fastslagna med minst två omvärderingar av dessa. Kostnaderna är skyhöga och nyttan höljd i dunkel om man ser från politiskt perspektiv.

Vad man ser beror på vilka glasögon man använder Foto: Mason Eyewear

I den analysen politikerna gör saknas dock en komponent – allt det som genereras som är av värde. Precis som ekonomiska processer eller andra fenomen leder allting till sidoeffekter, det som också kallas synergieffekter. Forskning som avser att få fram metoder och läkemedel leder ibland till andra upptäckter än de tänkta som kommer till nytta. Det är också så att de som jobbar i den typen av verksamhet också de skapar synergieffekter genom att betala skatt och att konsumera till exempel. Det är därför det här landet behöver en nationell insamling som går till ALL cancerforskning, inte bara viss. Vi behöver en ny bas och en ny finansieringsmodell som kan sätta igång hjulen igen. Detta är den politiska utmaningen, vi får väl se om någon anser den viktig nog.

Politikerna måste få bättre överblick och ta fram en ny finansieringsmodell för forskning Foto: Loading

Politikernas hittillsvarande svar har dock blivit att fortsätta att snåla och att ge pengar på ett sätt som knappast kan kallas jämlikt. Vårt land skulle kanske också kunna ha nytta av politiker som är vidsynta nog att anslå och styra pengarna till den typ av forskning som krävs. Att helt enkelt se till behoven först och inte könstillhörighet. För att knyta ihop säcken och avsluta där jag började, patriarkatet hade nog en dålig period då. Det mest störande är dock att trots alla teorier så fortsätter fenomenet att ha en rätt risig framtid. Det visar om inte annat cancerforskningen där pengarna fördelas minst sagt ojämlikt. Hur vi kan tala om jämlikhet och orättvisa som bara drabbar kvinnor i det här perspektivet förblir också det en gåta.

Snålhet straffas sig i längden Foto: Spartipset

Trots detta är inte allt bara elände, vi har t ex fått en nationell strategi som har utvecklats i samarbete med sjukvården för just denna sjukdom. Central vård där expertis samlas för att kunna ge initierad vård så tidigt som möjligt tycks vara den mest effektiva vägen. Det andra är att operationer är att föredra som behandlingsmetod för att snabbt kunna uppnå de önskade resultaten. Då krävs dock två saker, en prioritering av pengar till forskning samt att se till att pengarna styrs till den form av forskning som all statistik säger är viktigast. Så långt är allt bra alltså men kvar finns massor att göra, frågan är vilken väg politikerna ska gå, den pk-färgade eller den realistiska?

Ekonomistyrningen måste se till behoven, sätt in proffsen inte politikerna
Foto: Adrianpartners

Löjesguiden vill med denna artikel nominera landets sjukvårdspolitiker oavsett partifärg till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset för er förmåga att dölja faktum bakom potemkin-kulisser. Att ni i den politiska korrekthetens namn tycker att orättvisa är rättvisa får stå för er, försök dock bara låta bli att lura oss andra. Det cyniska spel där patientgrupp ställs mot patientgrupp är ovärdig en vård som i varje fall hävdas vara världens bästa. Istället är det i vanlig ordning den grupp som skriker högst som belönas, en ordning vi börjar känna igen. Att det dessutom sker efter en strikt guide line om hur det ska kunna bli så hycklande som möjligt är avskyvärt. Vi säger ju alltid att också vården ska sträva efter att vara jämlik, så är inte alltid fallet när man utläser de politiska intentionerna. Patriarkatet är dött, dags för riktig jämställdhet inte er påhittade.”

Där Brann Den Sista Säkringen

Jag ska börja dagens artikel med en varudeklaration. Mitt liv kretsar kring några saker, en av dessa är musiken. Jag är helt enkelt gravt musikberoende. Rock naturligtvis, jazz är självklar, tummen upp för klassisk musik och mer än gärna äldre soul. Blues, folkmusik och country är knappast kattpiss, tvärtom jag älskar också dessa stilar. Det är helt enkelt lite grann som ett substitut till knark om man så vill. Jag samlar skivor, jag jagar låtar och jag tar reda på uppgifter om artister och låtar i litteratur. Man skulle kunna påstå att jag känner till mer än genomsnittet men inte allt.

Skivsamlande – Ett av livets större nöjen enligt textförfattaren Foto: HD

Därför gjorde torsdagens artikel i SVD mig både besviken och ledsen men framför allt heligt förbannad över hur dålig analysförmåga vissa tycks ha. Den var signerad Andres Lokko, en person som numer antagligen inte ens bryr sig om musik utan är snarare intresserad av att kritisera den heteronormativa vinklingen av denna. Under rubriken ”Det Borde Finnas Lagar Mot Gravt Heterosexuell Rock” underkänner han en hel kader av devota lyssnare och utropar rock som en homosexuell angelägenhet (?). I devisen ”All Rock’n Roll Is Homosexual” anger han så tonen, vi som var med och skapade musiken vi räknas inte längre när den intersektionellt upplyste (??????!!!!!) Lokko anger den nya tonen.

Andres Lokkos artikel tycks leta efter en ny idiotnorm Foto: SVD

Jag förstår inte för det första hur ett fenomen kan tillskrivas och inmutas av en grupp människor enbart därför att de har en speciell egenskap eller läggning. Är inte musik och all annan konst fri? Hade jag gjort påståendet att det bara är europeiska människor som borde få lyssna på klassisk musik, det var ju våra anfäder som uppfann den så skulle det bli ett himla liv. Jag hade kallats enfaldig cis-man som borde ha skjutits för länge sen, men vad kallar man Lokko efter hans praktvurpa? Antagligen den politiska korrekthetens nya apostel.

Att vara gay är helt okej, men är inte allas val Foto: Wikimedia

Jag som trodde att musiken var den sista bastionen för ett universellt fenomen vars språk och egenskaper passade alla och envar hur vi än är funtade. Där bedrog jag mig tydligen och jag måste omformulera hela min syn på något som nu har gått förlorat. Gränslöslösheten är ju i ett enda penndrag utraderat också i musiken om man nu ska tro Lokko vilket jag vägrar att göra. Också fascism har fått ett nytt ansikte, den anti- heteronormativa diktaturen har nu tydligen gjort sitt intåg.

Lokko försöker att inta en ny bastion och tar hjälp av dumheten Foto: Aftonbladet

Det människor som Lokko i sin stilla enfald inte fattar är att han gör sig till diktator i den politiskt korrekta kyrkan som med dogmer och dumheter gör alla andra människor till offer. Allt detta för att kunna gynna en liten men högljudd grupp. En grupp som dessutom i vanlig svensk anda ska gynnas på alla andras bekostnad. Minoriteten före majoriteten, det tycks vara både Lokkos och tidens melodi. På detta sätt skapas det ju ett utrymme att bli både talesperson i dumhetens kyrka och att samtidigt få slå ett slag för den egna underbara formulerings- och tankeförmågan för personer av hans kaliber. Detta trots att dessa förmågor efter artikeln får sägas vara icke-existerande.

Alla diktatorer har samma vapen – dogmen – så också Lokko Foto: Filmski

Det kan lätt låta som en icke-fråga, men till saken hör att detta handlar om din och min rätt att fritt få välja det vi anser vara relevant i det vi kallar ”våra liv”. Att helt enkelt slippa små åsiktspoliser som med etiketter och benämningar kommer och talar om för oss vad vi ska och inte ska göra. Vårt land är redan fyllt av för många av den sorten. Att då tillåta personer att med korkade artiklar komma med påståenden som är som tagna ur en George Orwell-roman, är som att tillåta en ny Stalin i Rosenbad. Det är därför inte ”en liten skitgrej” om man ger uttryck för ett djupt förakt för en grupp i samhället eller försöker att kidnappa en fråga eller ett fenomen åt sig och de sina.

Åsiktspoliser är aldrig välkomna vilka åsikter de än representerar Foto: Tecknar-Olle

Andres Lokko fortsätter sin artikel med att spy galla över gruppen Foo Fighters och kallar dem ”En riffglädjens herpes på rockens kropp”. Återigen ska man alltså inte få ha en egen smak, har man det kommer vår egna lilla sturmbandführer och talar om för dig var din smak innebär. De som gillar olika försöker alltså med alla medel att likrikta oss så också Andres Lokko. Det bästa sättet att markera mot hattifnattar som honom och andra i samma sold är att köpa minst tre ex av gruppens nya skiva per person (förutsatt att du har råd och lust!) för att tillse att gruppen säljer mer än någonsin efter hans artikel. Nej, jag skämtar naturligtvis, vem vill ha tre ex av samma skiva?

Foo Fighters – inte högljudda men mer som herpes enligt Lokko

Några stora låtar från rocken historia som Andres borde specialstudera är kanske Tom Pettys ”Free Falling” (!), Beatles ”Free As A Bird” (!!!) eller varför inte ”Free Electric Band” (!!!!!!) av Albert Hammond från 1973. Min tanke är att se om Andres fattar vinken, om han fattar den alls och i så fall hur lång tid det tar. Min gissning är att det kommer att dröja länge.

Att förstå allting är inte alltid lätt – inte ens om man heter ”Lokko”  Foto: Bokus

En annan sak som egentligen är lite vid sidan av temat i artikeln, är hur han behandlar fakta i artikeln. I denna påstår han att Foo Fighters skulle ha släktdrag med den på åttiotalet så stora gruppen INXS och artisten Lenny Kravitz. Det hela är felanalyserat från början till slut. Inxs handlar om Pop/rock i kombination med dansrytmer och drag tagna ur James Browns och Rick James urfunk. Lenny Kravitz däremot handlar om vurmen för sjuttiotalets musikstilar där släktdrag med Marc Bolan & T Rex inte ligger alltför långt ifrån sanningen. Så inte ens där hade Lokko någon poäng med sin meningslösa artikel.

Marc Bolan fattade betydligt mer som musik t ex Foto: Famousfix

Till sist vill jag uppmana var och en av er en enda sak. Behåll er särart genom att lyssna på det ni tycker är bra, åsiktspoliser som Lokko må skrämma men fungerar bara så länge man tillåter honom att invadera ens psyke och smak. Så tillåt inte honom och hans sätt att fungera, låt musiken istället flöda fritt. Det är inte bara en källa till glädje, det är snart den sista bastionen där ett uns av frihet kan skönjas i ett samhälle som annars präglas av allt mer inskränkthet. Ett bevis som Andres själv levererar i en artikel så dum att man måste fråga sig om inte sista proppen just brann.

Lyssna på den musiken du tycker om – ingen har rätt att bestämma över din smak
Foto: Gnesta

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera Andres Lokko för ett formfulländat men dumt uttalande till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För ditt uttalande som andas så mycket inskränkthet och heterofobi nomineras du till priset. Du har med artikeln gjort dig till talesman för en fördomsfullhet och trångsynthet som hela tiden tycks fira nya triumfer genom lydiga små lakejer som du själv. Med snärtiga formuleringar och felaktiga analyser blir din dumhet bara än större. Att det dessutom görs i ”toleransens namn” är världsrekord i hyckleri. Homofobi må vara avskyvärt men det rättfärdigar vare sig heterofobi eller inpissandet av något av det mest fria vi har – musiken – och ge en enda grupp människor exklusiv rätt till denna källa av njutning. Släpp musiken fri från Andres Lokkos listiga våld!”

När Goda Råd Blir Dyra

I torsdags la så Sveriges högsta militära ledning fram vitboken över den senaste i raden av ubåtsincidenter. Där fastslogs en rad bevis för att vi faktiskt har blivit kränkta, till exempel bottenspår. Här konstaterades också att landet bakom sannolikt måste vara Ryssland. Inget annat land i vårt närområdet har den typen av kapacitet och tekniska kunnande som ligger bakom, inte heller har någon annan det militära intresset för oss. Artikel och klipp från presskonferensen hittar du här ur en artikel från Aftonbladet.

Ubåt på bild och bottenspår efter en var bevisen som framkom Foto: SVT

Förnekelsen från rysk ledning lät mest mekanisk och inövad. För övrigt samma Ryssland som i sin ”fredsiver” såg till att indirekt hota de Baltiska staterna. För när Sergej Markov – president Putins personlige rådgivare – uttalade sig om deras framtid, såg han helst att medborgarna där i framtiden nynnar den ryska nationalsången och åtminstone verkade se lyckliga ut. I övrigt var vi i hans ögon bara russofober, jag undrar varför Sergej. Mer om hans uttalande hittar du på SVT:s sajt i följande artikel. Det ryska uttalandet ledde också till en markering om bland annat de flygincidenter som inträffat på sistone, mer om detta i en atikel i SVD.

Sergej Markov spelade på känslosträngar vi så väl känner igen Foto: Youtube

Regeringen sammankallade till presskonferens i ämnet där bland annat Margot Wallström och Stefan Löfven (båda s) svarade på frågorna. Ett konkret förslag som framkom var skapandet av ett säkerhetspolitiskt råd. I detta ska hon själv som utrikesminister delta, statsminister Stefan Löfven, vice statsministern Åsa Romson (mp), försvarsminister Peter Hultqvist (s) och inrikesminister Anders Ygeman (s) ska också ingå. Tanken är att detta råd ska kunna snabbinkallas vid hot mot samhället. Mer om rådet i Aftonbladet.
Frågan är också vad utrikesministern nu känner inför att gå från en feministisk utrikespolitik  med tillhörande duvvingar och rosenskimmer till att tvingas spela rollen som den klassiska höken.

Margot Wallström får nu spela rollen som Iron-Lady, hur fungerar det med feminismen? Foto: S-Info

Den stora frågan efter presskonferensen blir om detta verkligen är rätt sätt att organisera sig mot hot som riktas mot själva kärnan av vårt land. Den första delfrågan är om det är så särskilt sunt att koncentrera regeringens makt till en så liten skara utvalda utan att ha någon extern insyn genom till exempel konstitutionsutskottet (ku). Det är ju trots allt riksdagens kontrollorgan för att tillse att regeringen följer konstitutionen. Skulle ett övertramp begås finns med det tänkta upplägget ingen insyn eftersom förslaget tycks sakna beskrivning av insyn och dokumentation och därmed inte heller någon formell kontrollmöjlighet. Förslaget måste alltså som jag ser det följas upp med klara regler som idag delvis saknas.

Regler måste stämma överens med sin samtid Foto: Texaspoker

Man måste om detta ska vara genomförbart se till att alla kort ligger på bordet för en eventuell konstitutionell granskning där varje enskild involverad är ansvarig. Det är med andra ord klara regler i lagstiftning som måste till för att säkra att inget pågår som ens skulle kunna andas antidemokratiska drag. Vi har ju tyvärr fått bevittna hur den amerikanska konstitutionen har urholkats på grund av liknande åtgärder. Ett inre kabinett/en sluten krets med initierade hotar också att utarma kunskapen i hela regeringen i ämnet vilket framgår av SVD:s artikel.

Vad som hände vet bara han och hans medarbetare, låt det inte hända igen
Foto: Notable-Quotes

En annan fråga man måste ställa sig handlar om enighet. Nationella frågor som rör yttre och inre hot är extra känsliga. Det är därför av en mycket stor vikt att också enighet råder om åtgärderna. Det borde därför vara så att också oppositionsledare för samtliga riksdagspartier närvarade för att kunna få information. Också statschefen det vill säga vår kung borde närvara för att bli upplyst om läget, ett faktum som nu förbigås. Anledningen till att han borde vara med är att han eller hon enligt konstitutionen är just statschef alltså landets högsta ledare men utan makt. Samma konstruktion återfinns ju redan i utrikespolitiska nämnden så varför inte här?

Enighet i vissa frågor är ett måste för att inte öppen konflikt ska uppstå Foto: Budo

Man kan tacksamt konstatera att Stefan Löfven på pappret tycks vilja skapa enighet i frågan genom att se till att oppositionen bjuds in, men detta sker efter att man redan har konstaterat faktum. Det är inte samförstånd, snarare gamla nyheter i ny förpackning. Så vad blir ett initiativ värt om det bara är endimensionellt och dessutom med inaktuell information? Är frågan inte viktigare än att man ensidigt ser till regeringens egna intressen istället för landets? Kom ihåg Stefan, 62,2 % röstade inte på dig eller mp för den delen heller!

Säkerhetstänkandet kan leda till än mer osäkerhet när partier delvis stängs ute Foto: ETC

Till sist är det olyckligt ur ett annat perspektiv. Oavsett vilka känslor man har inför mp kan man inte med bästa vilja i världen påstå att Åsa Romson skulle vara en person man skänker mer makt och inflytande åt. Få gånger i den politiska historien har en person med sånt eftertryck visat gång efter annan att just makt är det sista denna politiker borde inneha. Att ge henne än mer istället för mindre är ungefär som att man skulle ge IS en termonukleär laddning. Det är om man vill, så olyckligt att det inte ens kan beskrivas i ord.

Med mp i regeringen kan den nya organisationen bli en än större olycka Foto: Kuriren

Slutsatsen om tanken är att detta på så många olika sätt borde få tummen ner. Det är feltänkt på så många punkter att det borde återremitteras för omedelbar omarbetning. Idén kommer från länder som USA och Frankrike. Jag vet inte vad de har för syn och filosofi på konstitutionell insyn mer än hur det ser ut på papperet. Det är egentligen ovidkommande eftersom blotta tanken på att eventuellt få ytterligare en potentiell huvudvärk på halsen är oansvarigt för att uttrycka det milt. Att kringgå den nationella enigheten vid en kris är också det något av en avart i sammanhanget.

Gör som Anna Anka – visa tummen ner Foto: Expressen

Med förslaget börjar det tyvärr blottläggas hur dåligt förberedd Stefan Löfven är både på att ta ansvar för landets ledning, organisera detta och att tillse att det sköts i enlighet med den rättstradition som kommer med ledarskapet. Bristen på både förmågan att leda och insikten om de regler som inte bara är de skrivna utan också sedvänjan är tyvärr gigantisk. För vår parlamentariska tradition har ju hittills vilat på att de för landet viktiga frågorna genast tas upp i enighet, inte som med detta förslag en inre krets. Därmed har vår statsminister i alla fall något gemensamt med Åsa Romson som hittills också har visat sig vara samma andas barn när hon utan förankring i regeringen kör sitt egna race. Den springande punkten blir alltså om vårt land har råd (!) med ett så oansvarigt förslag som i ett enda slag försvagar både insyn och det demokratiska grundfundamentet när mer makt samlas kring en snäv krets människor.

Dåligt ledarskap och misstankar om mörkning skulle kunna leda till större osäkerhet istället för tvärtom Foto: Scott Adams

Löjesguiden vill med denna artikel nominera regeringen till priset ”Foliehatt of the Year” för dess senaste förslag till skapandet av det säkerhetspolitiska rådet. Nomineringen lyder: ”Ni nomineras för ert skickliga iscensättande av ett ”säkerhetspolitiskt råd” som trots det stolta namnet både andas osäkerhet och rådlöshet. Vi kan från erfarenheterna från framför allt USA utläsa att det inte är särskilt sunt att koncentrera för mycket makt kring en inre krets vilket tydligen helt och hållet går förbi regeringens representanter. Makt kommer alltid med en prislapp och en risk, därför finns konstitutionellt sett kontrollinstanser. Med det nya förslaget åsidosätts delar av denna tanke vilket gör förslaget dubbelt farligt, men fortfarande inget som bekymrar vår regering. Det är med andra ord ingen tanke som tycks vara genomtänkt i någon större omfattning, en omständighet som tyvärr tycks likna regel snarare än undantag när det gäller landets högsta ledning i dessa dagar.”

När Intressen Kolliderar

Statligt ägande garanterar att det blir rättvist, det är solidaritet att äga något tillsammans, det är demokratiskt. Ja så låter det när svensk vänster debatterar statligt ägda bolag. Fast i vanlig ordning är det bara hyckleri och snömos. För vad det egentligen handlar om är den eviga kombinationen av inkomster till staten som generar fina nya reformer och rätten att inte bara få vara politiker utan också vd. På de punkterna är båda lägren lika goda kålsupare.

En hycklare vill ingen veta av, ändå är det det vi ofta får Foto: Twitter

Staten äger flera fastighetsbolag, Vasakronan är ett och Jernhusen som äger järnvägsstationer ett annat. En järnvägsstation är en offentlig plats, där gäller inte vissa lagar med andra ord. Det är därför vi kan se tiggeri runt just dessa platser men inte inne i ett varuhus eftersom våra lagar där ger ordningsansvariga rätten att avvisa sådana personer för till exempel för sådana handlingar. Tiggeri är just det fenomen som för en tid sen blev aktuellt när Jernhusen i Linköping tröttnade efter klagomål från resenärer som reste från stationen i stan. Nu skulle det storstädas på tiggare för de hörde inte hemma bland barnfamiljer och andra känsliga personer. Första åtgärden var att sätta upp skyltar på bänkar för att uppmärksamma missdådarna på att dessa först och främst var till för resenärer. De hemlösa i staden har också använt stationens toalett som dusch, ett ofog som har skapat köer med upp till 40 hemlösa som har väntat på sin tur att få tvätta sig.

Dessa ville statliga Jernhusen inte veta av i Linköping Foto: VF

Först gick kommunchefen efter ett möte med Jernhusen ut med nyheten att nu skulle det rensas upp. Mer om detta hittar du i artikeln i Metro. Jernhusens syn på problemet hittar du en artikel. om i Metro igen.  Ett statligt bolag har inte råd med sådant trams som solidaritet, det är för politikerna att använda som en förevändning för att se till att Jernhusen driver in pengarna. Då startade protesterna och också påpekandet om det olagliga i åtgärden. Snart fick Jernhusen backa, artikel från Metro hittar du här. Istället inleddes en diskussion med de sociala myndigheterna på orten för att se hur problemet skulle lösas.

Situationen i Linköping löste sig med socialtjänsten och frivilligorganisationer Foto: UNT

Detta är ett exempel på hur snäv och trångsynt företagens egna syn på den egna verksamheten egentligen är. De är kassakor som ger fina statliga inkomster och politikerna spelar gärna med i det spelet. Företagen är en utmärkt karriärväg för dessa som vill svänga sig med ytterligare en titel inget annat. Det finns dock fler exempel, exempel som visar att politikerna under inga som helst omständigheter ska spela kapitalister eftersom det slutar med penningförstöring.
Jag tror inte en enda svensk vid det här laget inte har hört talas om Vattenfalls dotterbolag Nuon och alla turerna kring det. Det kan ändå vara trevligt att belysa eftersom det är ett skolexempel på hur klåfingriga politiker som försöker att spela direktörer alltför ofta skiter skattebetalarnas pengar åt h-e.

Ingen gillar slöseri, men få har kontroll på den Foto: Worldwarera

Nuon är det Nederländska energibolaget som köptes av svenskägda Vattenfall 2009 för den facila summan 97 miljarder sek, artikel om inköpet och prislappen hittar du i SVD. Dittills hade Vattenfall varit en långvarig kassako för staten som hade genererat många dyrbara slantar på elkonsumenternas bekostnad. Vattenfall såg fördelar i att kunna nå marknader i Europa man hittills inte hade haft tillgång till, men snart visade sig affären vara en mardröm. Prislappen speglade inte bolagets värde utan var kraftigt överdriven eftersom företaget var skuldtyngt. Ett faktum alliansen fick indikationer på inte mindre än två gånger. Första gången var det konsultfirman McKinseys rapport som varnade politikerna, andra gången var det statssekreteraren vid näringsdepartementet som varnade för ”Sveriges sämsta affär – någonsin”. Trots varningarna genomdrevs affären. Den ytterst ansvarige ministern Maud Olofsson (c) ersattes så småningom både som partiledare och näringsminister av Annie Lööf.

Maud Olofsson höll sig nog för skratt under Nuon-affären Foto: Nöjesguiden

Nuon-affären blev föremål för KU-granskning där Fredrik Reinfeldt hävdade att han inte visste något om affären trots att misstanken fanns att han visste mer än så. Mer om Reinfeldts agerande i en atikel från SVD. Maud Olofsson meddelade att eftersom hon inte längre var riksdags- eller regeringsledamot, hon hade vid tidpunkten redan hunnit avgå, betydde det att hon inte heller kunde tvingas att inställa sig vilket väckte förargelse. 2013 Skrevs statens intäkter för de statliga bolagen ner från föregående års 48,4 miljarder sek, till 14,6. En stor orsak till minskningen var avskrivningen för Nuons förluster på 30 miljarder som Vattenfalls ledning tvangs att göra. För 2014 skrivs vinstprognosen ner med ytterligare 15 miljarder på grund av skulderna. Allt som allt har affären kostat skattebetalarna ca 95 miljarder sek utöver köpesumman, mer om detta svindlande belopp kan du läsa om på bloggen Cornucopia? En kostnadspost som är en ren avskrivning för de förluster Nuon har uppvisat. När köpet genomfördes missade alla ”ansvariga” att bolaget var intecknat av skulder upp över öronen. En mycket intressant del av affären som aldrig framkom i någon större skala var vilken skuld företagets ledning hade i fadäsen. Mer om affären kan man läsa om i en artikel i DN som rätt väl sammanställer hela stolpskottet Nuon.

Ingen vill figurera i skandaler inte ens kändisar Foto: Onlinecasinotest

Till sist har vi ju den minst lika kända Teliasonera skandalen som också den har valsat runt i tidningarna under en längre tid. Nya dokument och detaljer dyker upp mest hela tiden och den här gången handlar det om att staten med sitt ägande talar med kluven tunga.
Vi är ju så himla måna om vår demokrati medan inhemska krafter gör allt för att motverka just denna. Trots detta samarbetar vi och hjälper odemokratiska regimer genom bolag som Teliasonera som är ett samägt bolag Sverige-Finland. Så länge det genererar massor med pengar att köpa röster för i form av nya reformer finns det en högre toleransnivå än om bolaget hade varit privat tycks det.

Att tala med kluven tunga är inte heller effektivt Foto: Alltomstockholm

Det började med företagets öststatssatsning. Länder som Uzbekistan, Tadzjikistan, Kazakstan, Azerbajdzjan, Georgien och Vitryssland gick från paria till affärspartners när företaget etablerade sig och sålde mobilsystem till dem. Jag använder ordet paria därför att allihop är kända dels för sin brist på demokratiska fri och rättigheter, en del för brott mot mänskliga fri och rättigheter där tortyr och förföljelse är vardag men också för sin utbredda mutkultur.

Teliasonera gjorde affärer med Gulnara Karimova dotter till diktatorn Foto: Preshevajone

Snart började larmrapporterna komma in och när SVT:s program Uppdrag Granskning kom över en del av dessa var det kört. Mer om SVT:s avslöjande kan du läsa om här. Det visade sig att Gulnara Karimova, dotter till Uzbekistans envåldshärskare, hade betalats mutor för kontrakt. I samband med brottsmisstankarna riktade också Schweiz bankmyndighet ljuset mot misstänkt penningtvätt som pågick på konton som båda parter hade tillgång till. I samband med den revision som togs vid upptäcktes konton som ägdes av Teliasoneras motpart, det Uzbekiska företaget Takilant. Dessa konton användes för att slussa pengar mellan företagen och för att tvätta svarta pengar. Man måste komma ihåg att all näringsverksamhet i Uzbekistan är knuten till familjen Karimov som är insyltade i det mesta också så i Takilant.

Mutor förekom i affären Foto: Chinadailyshow

Nu hade larmet gått och mer och mer upptäcktes. Snart avslöjades också att företaget hade deltagit i verksamhet som syftade till att censurera och övervaka medborgare i både Tadzjikistan (artikel från SVT) och Vitryssland (artikel från SVT), det sistnämnda landet är en av världens värsta diktaturer. Hyckleriet och alla diktatorerna som nu hade fått en bundsförvant i Teliasonera var de enda som firade nya triumfer. Säkert firade politikerna så länge folket och möjligen de själva inte visste om hur alla pengar hade tjänats. De satte nog champagnen och kaviaren i vrångstrupen när hela den smutsiga affären uppdagades. Dåvarande finansmarknadsminister Peter Norman (m) städade ut men skadan var redan skedd.

Vitryssland har få vänner men i Teliasonera fann man en Foto: Sydsvenskan

Ska man sammanfatta det hela så är det i sina delar en verksamhet som har präglats av dåliga affärer, omoraliska beslut inget privat bolag ens hade tillåtits att ta, mutaffärer och hjälp till mycket tveksamma regimer i minst sagt mörkt syfte enbart för att kunna tjäna pengar. Man kan med fog påstå att staten med sitt ägande i flertalet fall inte har agerat i enlighet med de etiska regler man är så snar att peka på i privata företag, särskilt från vänsterhåll. Hyckleriet är totalt och den dåliga smak många av exemplen lämnar i munnen är i varje fall hos mig stor. Förloraren heter många gånger skattebetalaren som tror att han och hon äger något som ska kunna säkra vår välfärd när det i själva verket i många stycken är en dålig affär att ha en stat som driver företag.

I sammanhanget måste man fråga sig vad politikernas roll egentligen är? Ska de skapa lagar och sköta myndigheter eller ska de spela riskkapitalister? Man måste också fråga sig hur det kan komma sig att vissa skäller på företag som man sedan gör på ett än fulare sätt själv? Du får dra din slutsats själv, men min blir att innehav av företag är många gånger något staten borde sluta upp med.

Så borde medborgarna också reagera på miljardrullningarna Foto: Giphy

Löjesguiden vill med denna artikel nominera den svenska staten, vem som än är vid makten, till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Den nomineras för sin förmåga att alltid föra medborgaren bakom ljuset med argument som inte håller. Det alternativa förklaringssättet kan bara vara att politikerna vill komma över pengarna de hoppas kunna generera och samtidigt kunna dela ut fina poster åt sig och de sina. En förhoppning som många gånger kommer på skam. Istället visar systemet att politikernas brist på kompetens istället i några fall leder till penningförstöring för skattebetalaren. Man sätter inte en vaktmästare på att utföra hjärnoperationer, principen borde vara likadan för politiker. De ska sköta politik och ta politiska beslut, inte leka kapitalister med skattebetalarnas pengar.”