Foliehatt of the Year

Eftersom jag började blogga i augusti 2014 har det dröjt ända till nu med att utse en foliehattsvinnare. Nu är det så dags och jag har sammanställt en lista med de kandidater som är potentiella vinnare. Tanken är att i demokratisk ordning rösta fram denna vinnare och därmed visa hur demokrati borde fungera för våra makthavare. Klicka i ett alternativ  och tryck till sist på knappen ”vote” längst ner och resultatet kommer att presenteras om en vecka. Fram till presentationen är resultatet hemligt. Du har fram till torsdagen den 7/1 klockan 17.00 på dig att rösta och du kan bara avlägga en röst.

Kandidaterna är:

Annonser

Det är dags att tala om rasismen

Så fort man läser om rasismen så heter det alltför ofta att det bara är vita som kan vara rasister. Vita approprierar andras kultur, vi förnedrar och degraderar och vi är definitivt  bara ute efter att utnyttja situationen till vår fördel. Trots detta finns rasismen i alla, inte bara vita. Vissa gömmer sig bakom det faktumet att de kan kalla sig ”rasifierade” och genast blir de lika rasistiska som de som de anklagar för rasism.

Nej, jag förnekar inte att rasism finns. Det gör den och den är vidrig, men talar man om en persons rasism, och det ska man, så måste man också prata om den andres. Talar man bara om en person och dennes tillkortakommanden missar man ju halva debatten. Det är som att säga att man ska tala om politiken som socialistisk, men inte konservativ eller liberal. Det finns många aspekter av ett problem och ingen vinner på att gömma undan dessa.

Ryska RevolutionenDet finns säkert de som vill att debatten enbart ska föras ur ett perspektiv och att ett synsätt ska få komma till tals, men det gynnar knappast debatten. Snart är ord som ”rasism” och ”ideologi” (särskilt vissa) ingenting värda eftersom begreppen har förlorat värdet Foto: Wikimedia Commons

Lite glädjande är det då att den omvända rasismen nu har fått den uppmärksamhet den förtjänar. Petra Åkesson är sociologistuderande från Malmö som har påbörjat en c-uppsats där hon intervjuar invandrarkillar som har sysslat med personrån i staden. Tanken var att se vilka bakomliggande motiv som fanns och de framkom med besked, det handlade om att specifikt söka upp svenskar för att råna dessa och få känna makten över sina offer. Artikel hittar du i DN (unvis.it).

I texten uttrycker en av personerna det rakt ut:

”För mig är det att svenskarna ska lägga sig ner på marken och pussa mina fötter.”

Känslan av att på något sätt ha lyckats finns också där. Att få känna att man har gjort något bra är ett behov alla människor har också de här personerna, de har dock ett lite annorlunda sätt att uppnå detta. Följande citat ur artikeln säger väl allt:

”det kommer en härlig känsla genom kroppen när vi rånar, man känner sig nöjd och glad, det känns som man har lyckats”.

”Vanliga” människor vet gränsen mellan rätt och fel, här har de plötsligt suddats ut. Man ser dessutom till att specifikt sikta in sig på en speciell grupp utifrån etniska urval och ser till att attackera dessa enbart därför att de tillhör denna grupp. Kan något bli mer rasistiskt? Knappast troligt, men ändå fortsätter dumheterna från den sida som menar att rasism bara kan komma från vita.

KritorSanningen är att all form av selektering på grund av färg, ras eller religion är fel. Idag handlar dock debatten inte om allas rätt till att slippa detta utan bara om vissas rätt, det är lika galet. Foto: ”Rainbowcrayonsphhoto 11261 20090519-1” by Freerange Stock Archives – everystockphoto. Licensed under FAL via Wikimedia Commons

För förnekelsen av all fakta i sammanhanget bara fortsätter, ett exempel är som vanligt Metro som för två veckor sedan publicerade en debattartikel (unvis.it) där skribenten Ibrahim Alkhaffaji förde fram just denna tes. Rasist kan bara en vit person vara, allt annat är påhitt så intervjun i DN är med andra ord antingen fejkad eller helt fel. Dumhet är dumhet, men att fortsätta att förneka när så övertydlig fakta serveras som i DN-artikeln är som att bekämpa själva verkligheten.

I artikeln framförs bland annat argumentet att alla muslimer görs kollektivt skyldiga till attackerna i Paris medan en vit medelklasskille från Trollhättan inte blir symbolen för alla vita. Här avkrävs inte som med muslimer ett avståndstagande från alla vita pojkar. Kan ju låta som ett bärande argument men tyvärr, det är det inte.

Till saken, och det borde Ibrahim Alkhaffaji veta, hör ju att också vissa mer moderata muslimer har vissa svårigheter att ta avstånd från till exempel våldsbejakande extrema organisationer som IS. Ett exempel på det var Rashid Moussas uttalande som du hittar här under. Det är som om de faktiskt inte ser att också de måste välja sida, istället försöker de ducka från ansvaret precis som han gör i inslaget. Uttalanden som Moussas spär dessutom på misstänksamheten mot gruppen vilket är kontraproduktivt.

Visst borde kanske en del unga vita killar ställas frågan om de skulle kunna rusa in på en skola och börja mörda invandrarbarn men är frågan lika relevant? Har vi sett en organiserad hop unga vita män rusa in i invandrarskolor och börja skjuta vilt omkring sig eller spränga bomber? Ja, det har vi faktiskt men i USA. Här hemma har vi varit förvånansvärt befriade från fenomenet så jag frågar fortfarande vad relevansen i frågan finns.

Eftersom vi inte har sett en sån händelse är jämförelsen och därmed Alkhaffajis argument helt befängt! Har inget massmördande skett av en organiserad hop unga vita män, saknas också anledning att fråga alla unga vita män om den saken. Har däremot en mördarsekt tagit sig in i Europa för att där slå mot så många mål man hinner och mörda så många människor man kan, så finns all anledning att fråga om människors motiv och be dem ta avstånd. Allt annat vore tjänstefel.

Vad som inte är befängt däremot är att fråga sig om det inte finns en omvänd rasism. Finns det en rasism finns ju en motsvarighet, ingen påstår väl förhoppningsvis att protestantism inte skulle vara en motreaktion på katolicism t ex. Det är alltså dags att öppna kapitel 2 i ämnet, inte som Nyheter24 eller Metro börja och sluta med det som bara är prologen på historien. För allt som oftast är det just i tidningar som dessa man hittar de mest korkade artiklarna, de där som talar om en sidas fel men inte den andras.

Fem myrorHItta det som inte hör hemma i gänget tyckte Brasse i ”Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter”. Fel tycks man hitta idag också men tyvärr inte alla fel, det är vissa utvalda som upphittas medan allt annat ”glöms bort”. Foto: Youtube

Nyheter24 ja, en fullständigt helkorkad publikation och sämre än de flesta man hittar. Få gånger i historien har väl en tidskrift varit mer välfylld med  vad som bara går att beskriva som rena och/eller medvetna lögner. Dessa har dessutom ett syfte, att bevisa ett redan uppsatt tes som voila bekräftas av en ny liten artikel vars innehåll är fel redan från första ordet. Vad sägs om följande artikel (archive-länk) till exempel? Ett generalangrepp på en grupp utifrån hudfärg, utbildning och social status kan väl inte vara annat än rasism…eller?

Tesen för de flesta artiklarna i tidningen är att hitta rasismen i allt och påpeka att det är just detta fenomen. Snart börjar läsaren se samma sak och tänka på samma sätt (?), allt är rasism och den döljer sig i det mest vardagliga av företeelser. Vem kan glömma det rasistiska chipset (archive-länk) till exempel? Också det rasistiska hockeylaget (archive-länk) som dessutom får statliga föreningsbidrag och aktivitetsstöd från kommunen är en klassiker.

Det som är lite bekymrande i de två artiklarna ovan är att ingenstans tas det motsatta resonemanget upp. Visst kan man se två indianhuvuden i profil med en fjäderskrud som en symbol för stereotypisering dvs en form av rasism, men man skulle också kunna se det som en symbol för stolthet och styrka om man bara ville eller kunde. Det kan inte Nyheter 24 och sen är den diskussionen stängd. Allt är rasism – punkt. Återigen missar man poängen med en onyanserad och osaklig debatt där resultatet redan är förutbestämt.

Ett annat bekymmer är att tidningarnas iver att  hitta något de så desperat försöker att skapa med halv och hellögner är att de skjuter sig i foten. De kommer ganska snart att inse att de har gjort hela frågan en enorm björntjänst helt enkelt. För vem kan bry sig om ett ord om det används till att beskriva en rasism där det finns lite eller ingen att finna? Ordet kommer snart att sakna relevans, tyngd och prioritet och istället kommer den riktiga rasismen att kunna smita under radarn.

Skjuten I FotenDebatten precis som den amerikanske soldaten som ville slippa ifrån massakern i My Lai – Vietnam – skjuter sig hela tiden i foten. Kanske inte konstigt när man utifrån postkoloniala teorier bygger en tankevärld där en sida hela tiden är skyldig och en annan alltid oskyldig. Sanningen är att båda sidor kan vara lika skyldiga Foto: Wikimedia Commons

Ta till exempel vad Botkyrka kommun håller på med. Där ligger man långt framme i arbetet med projekt som för tankarna till en helt annan tid och en helt annan ideologi. Det började med utrensningen av böcker på biblioteken som jag har skrivit om tidigare, här hittar du artikel (unvis.it) i Ystads Allehanda om saken. Nu går man vidare i samma storartade stil när man vill skapa ett register för rasregistrering (unvis.it), ja det heter faktiskt så när Stockholms Fria frågar kommunen om tilltaget.

Bara ordet ”rasregistrering” som används men helst bör strykas enligt kommunen utan att göra någon större affär av användandet, lämna en bitter smak i munnen och tankarna går genast till en annan tid som sagt. Man säger sig visserligen göra detta för att bättre kunna arbeta mot diskriminering och ojämlikhet men åtgärden lämnar en fadd smak i munnen. För återigen hittar man dock den motsatta bilden.

Det brukar ju säga att det är fascister och nazister som sysslar med allehanda rashygieniska åtgärder, i Botkyrka är det vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet som styr. I Sverige har det dock alltid varit socialdemokratin som har stått för den saken. Kan man kalla Baltutlämningen (Wikipedia) en humanitär handling av solidaritetens främsta tillskyndare? Kan man kalla Ryssutlämningen särskilt human när flera av de hemsända snart hamnade i Gulagläger eller avrättades?

GulagPartiet som många gånger blandar sig i debatten om rasismen har själv ett tveksamt förflutet. Balt & Ryssutlämningarna 1945 där många av fångarna avrättades eller hamnade i Gulagläger är en svensk skamfläck signerad Socialdemokratin Foto: ”Gulag prisoners at work 1936-1937”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Nej, det här är partiet som har många lik i sin garderob och som omedelbart borde skämmas över sin historia. Av länken till Ryssutlämningen framgår också att så prominenta partipolitruker som Tage Erlander var involverade i den smutsiga hanteringen. Samme Erlander hade dessutom redan erfarenheter av att administrera fångläger eftersom han enligt Boråsjournalisten Niclas Sennerteg visste om hur förhållandena var läger där många antinazister satt. Mer om detta i följande länk från SVT.

Här hittar vi alltså ”rasismen” i ett helt annat sammanhang och under helt andra omständigheter än de som man normalt talar om. Med andra ord får man känslan av att de som gapar mest också är de som har mest att dölja. Här talas det om rasism men för det första är inte hela spektrumet av begreppet med i debatten och dessutom upptäcker man att de som är mest högljudda dessutom inte har direkt rent mjöl i påsen. Det är något som åter leder tankarna till att behovet av att  en annan vinkling på debatten är nödvändig.

Så ja, prata gärna om rasismen men gör debatten en tjänst genom att tala om ALL rasism. Det måste talas om socialdemokratiska gångna övergrepp, om övergrepp som begås idag, om det som inte är övergrepp men sägs vara det ändå, listan kan göras lång. Den postkoloniala kökkenmödding som nu uppenbarar sig i både Metro och Nyheter 24 duger möjligen som toapapper om man saknar sånt och stor nöd råder. Annars kan båda tidningarna i övrigt stoppa sina reportage upp där de hör hemma – i stolgången.

StolgångenDags att stoppa upp debatten som den hittills har sett ut rakt upp i rectum. Den är både missvisande och innehåller inte all fakta, resultatet är djupt missledande och ibland rent lögnaktig Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag både Metro och Nyheter 24 till priset ”Foliehatt of the year”. Motiveringen lyder: ”Genom att förringa och förlöjliga debatten i en viktig fråga är ni och andra högst ansvariga för att göra order ”rasism” till ett urvattnat ord. Visst är frågan viktig, visst behöver den diskuteras men då på de premisser som krävs. Där behöver rasism såväl som omvänd rasism genomlysas, som det nu är läggs istället locket på till delar av debatten. Det gör er till fullvärdiga kandidater till priset.”

Ett slags julevangelium

Så hände det sig att det utgick ett påbud i Svearnas land från kejsare Löfven, att folk från norr till söder skulle samlas i stad och på land. Tanken var att här skulle de trilskande och de med sd sympatiserande massorna nu granskas och sen lagföras. Där skulle Peter Wolodarski avslöja alla som kunde tänkas ha röstat på SD och ståthållare Arnstad skulle så forma den ideologiska scenen. Minsta misstanke och brunt kort skulle utdelas. På den högsta toppen skulle självaste landets ledargarnityr samlas för domslut.

Ingående frågor om attityd och åsikt frågades så och snart visste de alla vilka miss- dådarna var. Från Blekingarnas land kom så en man som hade påbud om att söka sig till Sölvesborg för utfrågning. Arnstad, Wolodarski och Löfven var alla där. Men så fick Jimmie som han hette, ett nervsammanbrott och var tvungen att ta in på ett vilohem. Trots hans nöd fanns ingen plats att få, kön var cirka 6 månader lång. För trots skatt över alla breddar, hade Svearnas lyckorike inte råd med sådana excesser som vård.

Så gick en grupp med fiskemän mot kust för fångst då en Johan Hakelius i skrud och gyllene peruk uppenbarade sig. ”Var inte rädda” sade han till de förskräckta fångstmännen, ”inatt skall en ny sjukavdelning öppnas för att kunna bota Jimmie”. De trenne fångst-männen lyssnade andäktigt under stor förskräckelse.

Bruno Piglhein - Star of BethlehemBilden kunde ha innehållit de fem men gör det inte än på grund av felkopplad hjärnvindling i Alliansen. Något som gör att vi fortfarande har Löfven med anhang som regering, berättelsen ska ses som en önskan om något annat inför det nya året Foto: Bruno Piglhein – Star of Bethlehem Wikipedia Commons

Johan Hakelius beordrade dem så att vända om mot Sölvesborg och väl där vägleddes de av en drive-in skylt till stadens Motell. Pilen av neon pekade så mot rum 211 där de så fann den av nöd slagne Jimmie. De sjönk alla ner på knä och skänkte så den medicin som han så väl behövde men förnekats av landets medicinska inrättningar.

De trenne fångstmännen visade sig snart vara vare sig trenne eller män. En fjärde hade gömt sig i den andres högra ficka och de var faktiskt bara en som var man av de fyra. Det var nämligen Ebba Busch-Thor, Annie Lööf, Anna Kinberg Batra och Jan Björklund som stod framför Jimmie.

Jimmies feberblanka ögon betraktade de fyra med stor misstanke men så talte de fyra med en röst. AKB sade så: ”Lugn bara lugn Jimmie-ponken, vi kommer i frid för att förtälja att ett fredens budskap är utkallat från oss alla. Se här, den medicin du så eftersökt och nu en utsträckt hand. Också vi inser nu att vill vi övervinna en tyrann, måste man stå enad”. Jimmie som knappt trodde sina öron prövade en tub revaxör men insåg snart att han hade hört alldeles rätt.

Så förenades de fem och snart flydde både Löfven, Arnstad och Wolodarski landet för att söka asyl i Damaskus. Där blev de hjärtliga vänner med representanter från både IS och Hamas. Svearna däremot levde gott och så var sagan slut……….eller var den det?

Nu börjas det!

Det har blivit dags att avrunda året och ta lite jullov också för bloggen. Först har det dock blivit dags att summera ett tillstånd i landet som alltmer, mycket tack vare regeringens politik, handlar om ett land under prövning. Statsministerns jultal (SVT) handlade mycket om att peka ut alla utmaningar men också om att peka på ljuspunkterna. En skönmålning som för flertalet känns som en stor illusion.

Stefan Löfvens värsta fiende under året har hetat ”verkligheten”. Han har likt Don Quijote kämpat med sina väderkvarnar men förgäves, snart har resultaten dykt upp och de har minst sagt inte gått hans väg i någon fråga. Tvärtom har han lyckats landa på tvären och inte har det blivit bättre av att snart sagt varje minister får underkänt på en eller flera punkter. Det märks att socialdemokraterna har dränerats på nyckelkompetens under åren i opposition som man kan läsa om i ledaren i Norrtelje Tidning (unvis.it).

BilHur än statsministern bär sig åt tycks han hamna fel i snart sagt varje fråga. I vissa fall har han själv bidragit till den utveckling som har lett fram till kraschlandningen. I migrationsfrågan har han t ex nu öppnat upp för en utveckling som kan leda till att folk får jobba för minimilöner. Foto: Wikimedia Commons

Istället har Löfven fått hålla till godo med ett gäng ministrar som har haft största möjliga skillnad i kvalitet. Peter Hultqvist som försvarsminister har varit ovanligt lyckad, men har många gånger fått se sig förbigången av andra ministrar som inte har tålt hans kompetens. Det var ju det utrikesministern gjorde i ärendet med Frankrikes framställan om hjälp mot terrorismen.

Också Anders Ygeman gjorde för ett kort tag ett bra intryck men snabbt kastades också han under tåget när han ena dagen lät meddela att Öresundsbron skulle stängas för att ge Sverige andrum, för att nästa dag vara tvungen att ta tillbaka allt. Anledningen då var dels att lagrådet hade gett förslaget tummen ner och att oppositionen därmed fick kalla fötter. Men gissningsvis bidrog också Stefan Löfvens oförmåga att bereda och förankra ärendet så att det fick ett annat resultat.

Hade Löfven varit lite realistisk hade han kunnat förutse att lagrådet skulle nobba förslaget. Det är nämligen inte alltför svårt att gissa att en stängning där tåg och bilar skulle hindras i sin fria rörlighet och där resenärer beroende av kommunikation över sundet skulle bli de som sattes i kläm, skulle bli för mycket för en granskning. Inte heller att tågbolag och bussbolag nu skulle bli gränskontrollanter var särskilt realistiskt om man ska vara ärlig som man kunde läsa om i Skånska Dagbladet.

Allt hade alltså med lite erfarenhet och rutin kunnat gå att förutse. Istället fick vi en soppa där dåligt beredda beslut och sista-minuten-beslut där till och med den lilla kompetens regeringen besitter offrades i form av ministrar som schavotterades inför öppen ridå. Hade Löfven berett ärendet och förankrat det bättre , hade han haft större möjlighet att få deras ogillande något dämpat. Ygeman fick bära hundhuvudet, också Peter Hultqvist i en annan fråga lite senare, för vad andra hade ställt till med.

TomatsoppaDen soppa som regeringen ställer till med har gått så långt att de två enda ministrarna med kompetens har slängts under tåget. Ygeman och Hultqvist fick ganska handfast känna på hur den beryktade ledarstilen som statsministern står för kan kännas när konsekvenserna blir kända Foto: ”Bean soup with tomatoes and red peppers” by Gillgaramond – Own work. Licensed under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Motsatsen till Ygeman och Hultqvist dvs rent inkompetenta är lättare att hitta i regeringen. Fokus har under hela hösten legat på utrikesminister Margot Wallström, så också här på bloggen, men faktum är att det finns en uppsjö att ösa ur. Nästa till rakning är infrastruktur-minister Anna Johansson. Tidigare under hösten var hon på möte med SJ för att få information om vad som skulle hända om man från regeringens sida skulle kräva att trafikbolagen skulle sköta id-kontrollen vid resa över Öresundsbron.

SJ menade på mötet att ett totalt stopp för tågtrafiken skulle kunna bli konsekvensen eftersom man inte hade resurserna att genomföra det som den nya lagen medför. På mötet fanns flera ur oppositionen med genom riksdagens trafikutskott och de är nu starkt kritiska till Anna Johanssons agerande. När hon fick informationen borde en av de första åtgärderna ha varit att göra en konsekvensanalys som är en snabbutredning för att se vad ett beslut leder till. Ingen gjordes!

Nu är hela den process SJ beskrev fullbordad, från den fjärde januari nästa år kommer man inte längre att köra x2000-tåg till Köpenhamn, anledningen är att man inte hinner.  Det är då de nya reglerna börjar gälla. När nu skiten träffar fläkten är ministerns press-sekreterare Elin Tibell ute och försöker gjut olja på vågorna, själv är Anna Johansson oanträffbar. Elin Tibell menar att det är ett internt problem för SJ när det egentligen handlar om en konsekvens av regeringens beslut.

Att Anna Johansson har brustit i beredningen av ärendet är inget som tycks bekymra Elin Tibell, hon fortsätter att skjuta på SJ. När det inte längre går ber hon reportern kontakta Trafikverket för svar, de har upplysningsvis än mindre att göra med saken än SJ. Det finns inte på kartan i vare sig pressekreterarens eller ministerns värld att man inte skjuter pianospelaren.

PianospelareNär minister efter minister gör bort sig måste de naturligtvis räddas. I Anna Johanssons fall till vilket pris som helst, till och pianospelaren är ett legitimt mål när pressekreteraren Elin Tibell nu försöker dölja att ministern har gjort bort sig Foto: ”Piano Player On Lviv Market Place” Wikimedia Commons

Allt detta rabalder har ett enda syfte – att dölja att det är på kommunikationsdepartementet som alla misstagen har begåtts. Hela historien andas alltså ett slags ”låt oss rädda ministern från att behöva stå till svars för sina egna misstag”. Mer om historien hittar du i en artikel i SVD (unvis.it). I den kampen kan en pressekreterare till och med börja med något av de mest bisarra förklaringarna vi har sett från regeringen vilket inte säger lite. Den har ju annars gjort sig känd för att vara en veritabel stormavdelning vad gäller detta.

Statsministerns grundläggande problem är alltså en regering med högst varierad kvalitet där det dåliga tyvärr är det dominerande. De flesta ministrar i regeringen har alltså inte kompetens nog, inte enligt mig i varje fall, att platsa ens i en vanlig kommunfullmäktige. Det är så gott som dagligen en ny ”historia” där någon i vanlig ordning har gjort bort sig. Få är de som klarar sitt jobb och gör dom det kastas de snart till vargarna av de andra ministrarna.

Statsministerns verklighetsbeskrivning är nästa akilleshäl. Att kalla Miljöpartiet och Åsa Romson för ”ansvarstagande” är magstark nog, men tyvärr blev det värre. I talet går han in på hur viktigt det är att den svenska modellen med bland annat lönebildning förblir orörd. Stabiliteten på arbetsmarknaden där den fria lönebildningen sätts mellan arbetsmarknadens parter är helig för Löfven och så långt har han rätt, men så hann verkligheten upp honom igen.

Snart blev det uppenbart hur lite realism det finns i beskrivningen. Finanspolitiska rådet gick redan i oktober ut med det motsatta förslaget, samma råd som har en tung roll att spela i svensk ekonomiska och inrikespolitiska beslut. Där krävde man sänkta minimilöner, artikel om detta hittar du i Expressens bilaga Dina Pengar (unvis.it). Också Konjunktur-institutet (KI) fyllde i med samma krav.

DansNu börjar en yster dans där insatserna höjs för var dag. Låglöneyrken menar många är vägen in för migranterna medan Löfven menar att vi ska värna den svenska modellen. Någonting rimmar välidigt illa i statsministerns visioner Foto: Wikipedia

Tanken bakom förslaget var att få nytillkomna i arbete. Tvärtemot Statsministerns visioner närmar vi oss alltså den dagen då vi kommer att få se de nyanlända som en lönedumpande grupp på arbetsmarknaden. Allt detta för att kunna ge dem de jobb andra åtgärder hittills har misslyckats med. Och inte undra på det! Vårbudgeten gav ju oss höjda skatter på arbete vilket inte direkt leder till fler jobb, snarare tvärtom. Läs mer om skattechocken och dess effekter från Svenskt Näringsliv.

Samma tongångar kommer från Institutet För Näringslivsforskning (IFN) där följande artikel från Arbetsmarknadsnytt har tagit upp samma tes – sänkt lön ger fler jobb. Statsministern däremot fortsätter att kasta ur sig floskler om hur den perfekta världen borde fungera. Problemet är att alltmer talar för att denna bild är just bara förhoppningar i framtidens Sverige där sänkt minimilön lär vara en möjlig realitet. Jag vill helst inte se den utvecklingen, men hjulen är satta i rullning och snart kan vi vara där vare sig vi vill det eller inte.

Varningens finger höjs nämligen om det motsatta dvs höjda löner skulle inträffa. I Aarbetsmarknadsnytt driver Maud Spencer vd för industriföretaget Svalson tesen att höjda löner driver företagen utomlands där lönerna är billigare. Jag tror henne, det finns ett sånt samband, men hur det rimmar med statsministerns visioner är igen en gåta. För även om hennes tes är riktig är den samtidigt en pungspark på den svenska modellen med fri lönebildning av arbetsmarknadens parter som Löfven värnar så om i sitt tal.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAVisserligen har Maud Spencer rätt i sin artikel men i vissa kretsar ses nog hennes inlägg som en pungspark. Statsministerns tal innehöll ju ett försvar av den svenska modellen men denna är på väg att luckras upp och han själv har hjälpt till att skapa förutsättningen för det. Foto: Wikimedia Commons

Grundproblemet är att Sverige är något av de sämsta länderna i världen att integrera människor som kommit hit. Mer om den föga smickrande titeln i SVD. Resultatet blir att fler som kan språket är de som lägger beslag på jobben, därför sjunker idag arbetslös-heten. Men med varje ny person som kommer hit kommer också den siffran att gå åt andra hållet dvs vi kommer att få en ökad arbetslöshet vilket många ser som en farhåga.

Statistik säger att mer än vad femte alltså mer än 20 % av människor med utländsk bakgrund är arbetslösa. Denna siffra kommer troligen att öka, vi håller på att få en tudelad arbetsmarknad mellan de som har och de som inte har jobb. I kölvattnet på det kommer också chansen att öka för att man öppnar för låglönejobb. Något som också lyfts till politikens riksnivå som igår när Magdalena Andersson och moderaternas Ulf Kristersson möttes i en debatt i SVT:s Aktuellt.

Regeringen har helt enkelt öppnat för en utveckling man själva har liten eller ingen kontroll över. Lägg till att man har något av en uppsjö av dåliga ministrar som knappt klarar av sitt egna jobb och man förstår vad statsministerns fina deklarationer är värda. Det bästa man kan göra med dessa är att bara ignorera hans verklighetsfrånvända tankar. I mest humoristiska fall ber man honom torka sig mellan julskinkorna med dessa.

Löfven FörbrylladSom vanligt ser nog statsministern mest förbryllad ut. Det var ju så bra tänkt men det gick åt h-e ändå. Han bör nog titta på vilka ministrar som inte håller måttet och se till att ”vissa partier” får respass ut ur regeringen istället för att föra en politik som leder fram till det han säger sig vara emot. Det blir tyvärr inte så trovärdigt annars.

Löjesguiden nominerar nästan zombielikt statsministern till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Fina och stolta ord är ingenting värda om man inte kan backa upp dessa med en verklighetsbeskrivning och en kompetens i regeringen som gör sådana trovärdiga. Du försöker alla trick i boken Stefan men verkligheten är en mäktig fiende också för dig. Att du själv har bidragit till resultatet i verkligheten men ändå blundar inför den är svårslaget. Det är det som gör dig till en utmärkt kandidat till priset.”

Bloggen tar nu ett litet uppehåll för jul och nyår. Ha en riktigt god jul och gott nytt år. Jag tänkte återkomma strax efter nyåret om inget oförutsett inträffar där jag måste blogga därför att det måste kommenteras. Vi hörs när det nya året är här.

Det bidde en tummetott!

Historien om vanten som bidde en tummetott har väl de flesta läst eller hört som små. Den handlar ju om skräddaren som ska sy en vante men det slutar inte bättre än att den stackars kunden får stå med en tummetott som enda resultat. I onsdags presenterade försvars- och utrikesministern vad de kommit överens om som hjälp till Frankrike som har begärt hjälp i kampen mot den terror som har riktats mot Paris. Det bidde en tummetott igen.

Frankrike begärde ju hjälp efter attentaten i Paris för en månad sen, Sverige har nu fnulat på ett svar och det måste vara som att spotta på ett övertänt hus och tro att det hjälper. Ett Herculesplan för transport men inga Jas-insatser är väl som att pissa i Nilen och förvänta sig en översvämning. Utrikesministern som var generalmajoren i troppen, menade att den franska begäran var en ”folkrättslig gråzon” och därför var inte bidraget större.

Hon lovar att återkomma med besked i frågan när denna ”folkrättsliga gråzon” är utredd, för i vanlig svensk ordning kan vi inte bara ta ett beslut. Vi måste först utreda frågan i några år. Det är dock inte mycket till argument, Lissabonfördraget ger Frankrike rätten till framställan. I och med medlemskapet har vi redan godkänt detta fördrag och därmed är frågan i stort sett överspelad.

TummetottDet har blivit sagodags igen med Margot Wallström som berättare. Jas-plan som blev Hercules och hjälp som förvandlades till ”folkrättslig gråzon” blev resultatet. Foto: Westfaelisches Landestheater

Den delen som handlar om att leasa vapensystem som det också handlar om, är inte så konstig dom det låter. Förfarandet är mer än vanligt i vapenindustrin och har gjorts både förr och kommer att göras i framtiden. Till exempel så erbjöds en gång i tiden Malaysia att leasa Jas-plan, då fanns inga problem med ”folkrättsliga gråzoner” inte. Mer om den nyheten i SVD (unvis.it).

Tyvärr skiter därför utrikesministern i vanlig ordning i det blå skåpet.Visst är det ovanligt med en framställan om att få låna och/eller leasa vapen men detta har lite eller inget att göra med folkrätten som inte tar hänsyn till om IS dödas av svenska eller franska vapen. EU-samarbetet ger dessutom Frankrike rätt att begära hjälp men detta ser nu Sverige ser som ”en folkrättslig gråzon”. Men säg den gång Margot Wallström över huvud taget landar rätt i tillvaron. Hennes misslyckanden och krumbukter är en väl etablerad naturlag hittills okänd för vetenskapen. Låt oss kalla denna för ”Margots Lag” i brist på andra namn.

Margots lags första stipulation säger att man ska alltid peka på det som inte är, för att dölja det som egentligen är. Sanningen är ju att i beslutet finns säkerligen överväganden som ”hur kommer Miljöpartiet att reagera”. Kanske finns också en rädsla för hur landets muslimska befolkning ska reagera, det är ju inte alldeles självklart att ta avstånd från IS i alla läger.

ISVem som dödar dem och varför har betydelse men inte vad vapnen har för nationalitet. Utrikesministern hävdar ju att Frankrikes begäran är en ”folkrättslig gråzon” då den i själva verket är rätt legitim Foto: BBC

Efter migrationsuppgörelsen gäller det ju att tassa försiktigt med Miljöpartiet och en väl prövad metod är ju att ge dem något som belöning för att de har varit så duktiga trots att de inte har varit det. På det sättet ser det ju ut som om Miljöpartiet har vunnit något och därmed kan kritiken internt i partiet kanske stillas.

Margots andra lag säger att om du har två sidor att tillgodose se alltid till att gynna den som i längden kan ge dig mest. Just därför att försvarsministern är ansvarig för försvarspolitik är han ju både mindre värd och mindre värd att ta hänsyn till. Miljöpartiet däremot har ju lidit skada genom migrationsuppgörelsen och måste därmed kompenseras.

Frankrike kan ju däremot inte vara så roat. De har fått ett handfast exempel på hur solidaritet ser ut i praktiken. När all skitsnack är bortskalad från den fina fasaden Socialdemokraterna håller sig med är det detta som återstår. Ett stackars transportplan och en direkt felaktig förklaring som mest liknar amsagor.

Det lär nog komma surt igen om Sverige någon gång har fräckheten att komma med motsvarande krav på andra i ett annat sammanhang. Hade jag varit fransman hade jag inte brytt mig om att skicka kourin ens om Stockholm hade varit övertänt i framtiden.

ÖvertändHade jag varit Frankrikes försvars- eller statsminister hade jag inte tillåtit export av kourin ens om Sverige såg ut som på bilden. Inkonsekvensen och motviljan att ställa upp ställer till det och regeringen står än en gång i skamvrån Foto: Youtube

Sen har vi en försvarsminister som nu är satt i en alltmer prekär situation och som hela tiden blir åsidoställd trots goda ambitioner och idéer. Utrikesministern har kört över honom, statsministern har prioriterat att hålla Miljöpartiet lugna och på andra sidan står nu en mycket besviken nation. Den enda ministern i regeringen med kunskap, lugn och saklighet är därmed schavotterad, resten är historia och allt för att tillfredsställa ett parti bestående av illa maskerade hippies.

Inte nog med det, hela tiden när de här nyheterna dyker upp kan man ju tala om besvikna medborgare som jag själv. Medborgare som för varje händelse inser att det som kallas ”regeringen” blir alltmer omöjlig och att en annan lösning än denna måste hittas. Vi lever i en tid av utmaningar och problem, det vi har fått är en regering som inte klarar av sitt jobb och än mindre har kompetensen att klara det. Såna här uppvisningar visar bara att den typen av kritik är helt riktig.

Utrikesministern har i vanlig ordning inte bara gjort bort sig utan också visat sig vara en rätt obehaglig typ. Presskonferensen med Peter Hultqvist utvecklade sig ju till en stilstudie i härskartekniker från utrikesministern. Återigen ett tecken på Margots lag andra stipulation där det gäller att offra rätt part med andra ord. Kvar med en klump i halsen är nog fortfarande regeringens enda starka kort, veckans mobbarinsats står däremot Margot och Mp för.

Försvarsministern hoppas fortfarande på att få erbjuda Jas, Wallström har bestämt det ska vara ett enda Herculesplan. Försvarsministern har fått in förfrågan om att leasa och låna vapensystem, utrikesministern bestämmer att det ska utredas om det är förenligt med svenska vapenexportregler. Detta trots att det inte är frågan om export. Gissningsvis igen för att tillfredsställa partiet som tror att militär är till för att strö rosenblad och stänka liljekonvaljvatten på fiendesidan. Det är samma parti som tror att militära problem försvinner genom att låta bli att ta politiskt ansvar.

RosenbladSemi-hippiesarna i miljöpartiet ser säkert kanoner och gevär som något man skjuter blomblad och rosenvatten med. Nu har de fått sin kompensation för nederlaget i migrationsfrågan. Foto: ”Red Rose Petals (4386388455)” by THOR – Red Rose Petals. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen minus Peter Hultqvist till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har helt enkelt blivit prenumeranter på priset och inte undra på det. Med en utrikesminister som den vi har och två partier som konsekvent vägrar att förstå sig på verkligheten är inte det så konstigt. Det är ju trots allt just därför ni är så frekvent återkommande i nomineringarna. En tradition ni upprätthåller med rak rygg och en avsaknad av sinnelag för kloka beslut.”

Dagens asgarv

Det är alltför ofta man kan konstatera att de dåliga nyheterna dominerar i samhällsdebatten. Därför går det också oftast i moll här på bloggen, men jag ska försöka råda bot på detta genom att emellanåt presentera en nyhet eller händelse som väcker ett riktigt gapskratt. Tanken är att dessa inslag inte ska nomineras till  några foliehattar utan bara tjäna som lite upplyftande stoff i allt elände.

Det första i den raden handlar om den eventuellt kommande republikanske presidentkandidaten Donald Trumps uttalande om att muslimer ska stoppas från att besöka och flyga via USA då dessa enligt honom utgör ett hot. Mer om uttalandet hittar du i Aftonbladet (unvis.it). Inget jag tycker är särskilt smart då det snarare kommer att öka klyftorna än att läka dessa. Det är också lite fördomsfullt att dra alla över en kam och säga att de alla ”utgör ett hot”. Visst utgör vissa personer ett hot, men alla?

Utspelet kommer efter förra veckans terrordåd i San Bernadino i Kalifornien där ett muslimskt par som hade radikaliserats sköt ihjäl 14 personer innan de själva dödades. De båda som var gifta sympatiserade med IS och efter handlingen skröt IS egna propagandakanaler om dådet. Mer om händelsen i SVT (unvis.it).

Reaktionerna på Donald Trumps utspel har varit blandade både här och i USA. Vissa menar att det är en nödvändighet, andra att det fördomsfullt och också bryter mot olika konventioner. Den roligaste reaktionen hittar man dock från muslimska fundamentalister i Afrika. Här nere ser du ett klipp på detta och ingen kan väl tvivla på att känslornas vågor går höga. Killen hotar till och med Donald med omskärelse och viftar lite hotfullt med kniven som för att understryka.

Lever han ens i verkligheten?

I tisdagens SVD kunde man läsa en stor intervju (unvis.it) med statsministern. Där framgick bland annat att han nu siktade in sig på samhällsbygget efter migrationen, ett bygge som för övrigt ska ske med lånade pengar. En annan sak var att i EU-frågan var det dock lika nattsvart som alltid. Kunde man förvänta sig något annat när ett av landets mest EU-fientliga partier fick ta plats i regeringen?

Nils Karlsson TweetMiljöpartiet är inte partiet som alltid har levat i samma universum som oss andra vilket också gäller enskilda medlemmar. Långt efter att EU-omröstningen var över fortsatte motståndet trots att omröstningen var bindande. Foto: Twitter

Ja, jag är brinnande Europa-vän, det sticker jag inte under stol med. Anledningen är helt enkelt den gemensamma nyttan med projektet som har lett till en bättre ekonomisk och därmed social utveckling. Statsministern säger sig också vara en EU-vän men missar samtidigt poängen eller gör han möjligen en medveten feltolkning av hela situationen?

Statsministern får följande utlägg och fråga:

”Stefan Löfven är en stor EU-vän, och han har under hela flyktingkrisen hänvisat till att EU måste ta ett gemensamt ansvar.

Har det hänt?

Han ger följande svar:

”Nej, det tycker jag inte.”

Det kan tyckas vara ett rakt svar på en rak fråga, inga krusiduller här inte. En del menar att svaret dessutom är helt riktigt, jag kan inte hålla med mindre. För det finns en sak han glömmer bort. Hur kan han kalla sig EU-vän efter det där svaret? Låt mig förklara, EU precis som alla andra medlemsorganisationer är vad man gör dessa till. De är summan av vad de olika länderna vill och är beredda att göra. Vill man bjuda till går samarbetet bra, vill man inte det gnisslar det.

När vi talar om nationer blir det extra känsligt eftersom självständighet och själv-bestämmande ska balanseras mot det gemensamma goda. En balansgång som inte alltid är lätt då olika länder kan ha olika behov och därför agerar annorlunda i olika faser t ex över tid. Så fungerar FN och så fungerar EU. Lägg därtill olika inre behov som länder har. Är dessa tillräckligt motstridiga kan man räkna med motsättningar.

BuddahOlika ingångsvärden ger också olika resultat. Vill man se skillnaderna får man splittring, vill man se det gemensamma uppnår man betydligt mer. Statsministern hade som ingångsvärde att vi klarade allt själva, när vi inte gjorde det var det redan försent Foto: Wikipedia

Att skylla på EU i den nuvarande situationen är att göra det lätt för sig, för att inte tala om en felaktig analys. Det är de olika ländernas olika behov som drar åt olika håll och därmed har skapat både motsättningar och inre stridigheter. Så hur kan han påstå att EU inte tar gemensamt ansvar? De är ju resultatet av medlemsländernas inställning och kan knappast lastas för att länderna agerar mot varandra.

Ett sånt exempel är vår egen statsminister. När migrationsfrågan plötsligt och akut dök upp var det Miljöpartiet som genast var där och högg. De ville ju att i stort sett hela världen skulle tas hit hippies som de är. Snart hade statsministern prioriterat samarbetet först och Europasamarbetet sist, något som kom att få konsekvenser. För med sin handling sände han en signal till de andra. Vissa som Tyskland hakade på, andra som Ungern började genast protestera.

Sanningen är ju att så länge länderna ser till sina egna behov först, kommer också lösningarna att lysa med sin frånvaro. Något som framgick i migrationsfrågan. Här kan man ju dessutom lägga till att ländernas regeringar ska vara överens för att ett förslag ska gå att genomföra, något de alltså inte är just nu. Anledningen till det är enkel, i den nuvarande tillspetsade migrationssituationen ser alla till sina egna intressen först och andras sen. Vissa kan och vill ta emot flyktingarna, andra har inte de resurserna eller vill se dem där.

Resonerar man så betyder inte överenskommelser så särskilt mycket. Schengen är helt överspelad och frågan är om avtalet ens kommer tillbaka. Ett annat avtal som är överspelat, åtminstone tillfälligt, är Dublinförordningen som ju säger att det landet en flykting söker asyl i först, också är det enda landet de kan ansöka om asyl i. Anledningen till att båda avtalen nu är kokta är just bristen på samsyn och därför ett agerande i egenintresset där priset blir än mer splittring sins emellan.

John CleeseJohn Cleese förstår det statsministern inte fattar av svensk inrikespolitik nämligen att genom att göra miljöpartiet till lags i migrationsfrågan gick han för långt och tappade greppet om den bilaterala politiken. Foto: Youtube

Vill statsministern återupprätta EU som organisation, och det vill han ju eftersom han är EU-vän, borde han alltså istället för att peka finger på något som knappast kan lastas för den nuvarande situationen, istället se till att mana medlemsländerna till samsyn. Det hade varit att ta ansvar för den situation som uppstått, nu pekar han istället anklagelsens finger. Och nog har han skäl att peka finger, regeringens agerande har inte varit helt klarsynt den heller. Alltså vill han göra det alla politiker gör när de gör bort sig, peka på någon annan!

Först gjorde Stefan Löfven ett stort propagandanummer av att vi skulle vara en ”humanitär stormakt”. Något vi absolut inte är men det ledde i varje fall fram till att Sverige plötsligt tog emot fler flyktingar per capita än något annat EU-land. Snart kunde man nämligen läsa om flyktingar som fick sova utomhus i höstkylan därför att regeringen hade tagit sig vatten över huvudet, mer om det i Sydsvenskan (unvis.it). Hur detta rimmade med ”humanitär stormakt” var jag nog inte ensam om att undra.

När det inofficiella misslyckandet var ett faktum, något regeringen aldrig erkände, började regeringen agera. I EU agerade han efter linjen att alla medlemsländer solidariskt skulle ta emot och därmed avlasta oss. Det gjorde vi genom att begära en omfördelning till andra länder, du kan läsa om den saken i Aftonbladet (unvis.it). Nu blev det dock alldeles klart att de olika länderna hade noll eller liten samsyn i frågan, Sverige stod ensamma och tillsammans med Tyskland fick vi nu ta lejonparten av flyktingströmmarna.

DragkampBlir en usel situation värre och dragkamp utbryter, lär alla stå som förlorare till sist. Statsministern har hanterat hela migrationsfrågan klantigt och nu betalar han priset men försöker skylla på någon annan – Lågt! Foto: Wikimedia Commons

Resultatet föll också delvis tillbaka på Löfven eftersom han från början hade deklarerat att ”Sverige är en humanitär stormakt” och att vi i stort sett kunde ta emot all världens befolkning om så behövdes. Varför skulle då de andra länderna bry sig, vi skulle ju fixa problemet åt dom? Regeringen hade ju redan sänt en signal, nu sände de en annan utan att ens förankra den med de andra eller sondera terrängen med hjälp av utrikesministern. Att hon inte kopplades in kan ju haft andra hrm skäl.

Plötsligt började stormakten Sverige alltså agera annorlunda och de andra drog öronen åt sig. Länder som Ungern har en lång historia av ockupation och vill inte bli påmind om den för en sekund. Rumänien är fattiga bortom fattningsförmåga och måste bygga upp ett civilsamhälle, inte utsätta det för mer prövningar. De olika förutsättningarna och därmed de olika agerandena gjorde sig istället gällande. Bloggen Fnordspotting har också gjort ett inlägg om regeringens misslyckade migrationspolitik.

Vi hade alltså olika intressen som länder men regeringen målade in oss i hörnet, inte Ungern och inte Rumänien. Ungern har dessutom en politisk balansgång att gå igenom där demokrati har ställts mot fascism. Varför göra det som skulle göra antidemokraterna än starkare? Länder som Ungern kunde alltså inte agera annorlunda. Reaktionen blev minst sagt konstig från regeringen Löfven och från godhetsrörelsen som ryckte till dess undsättning.

KickboxningDet diplomatiska språket länder emellan i migrationsdebatten har lämnat en del att önska det tidvis mer liknat en kickboxningsmatch. Anna Hedh med fler och deras ordval har uppenbarligen varit detsamma som statsministerns då de tillhör samma parti, men han har sluppit nedsmetnngseffekten Foto: Wikimedia Commons

Istället för att skapa en samlad bild av landet och dess överväganden, vilket en analys värd namnet hade kunnat gett, började man med att ifrågasätta deras medlemskap. Anna Hedh (s) gjorde processen kort, hon menade att landet inte borde få vara medlem i EU. Snacka om diplomatiskt språk! Du kan läsa om hennes och Cecilia Wikströms syn i artikeln i Europaportalen.

Nej, jag försvarar inte Viktor Orban eller Ungern, men en lite mer nyanserad syn och en bättre analys hade väl varit på sin plats. Att dessutom fulspela med en partikamrat som Anna Hedh för att inte smeta ner regeringen men ändå framföra ett budskap från den, kom ihåg att hon trots allt är sosse, var lagom mycket under bältet. Så vad förväntade sig statsministern sig för resultat efter det tjuvnypet?

Bilden blir allt mer klar, statsministern har själv bidragit till det han är så besviken på. Hans inledande stolta paroller sände fel signaler. Han agerade plötsligt tvärtemot sina egna stolta föresatser och när han inte fick det gensvar han ville ha började en retorik som snarare stötte bort än knöt an. Nu till sist uttrycker han sin besvikelse över en organisation han har varit med och bakbundit med sitt egna agerande och uttalanden. Det hela är precis så smaklöst som när statsministern gör sitt bästa för att ytterligare förstöra.

ApaVad vill egentligen statsministern? Han säger sig vara en vän men hans agerande i migrationsfrågan har inte bara förstört här hemma utan också på det utrikespolitiska planet har han ställt til det. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Se grandet i grannens öga men inte bjälken i sitt egna brukar det ju heta för att citera bibeln. Det är så väldigt lätt att peka på andra men inte se det egna beteendet. Det är till och med rätt bekvämt att skylla på andra för att själv slippa ansvar. Det gör dig och din regering till fulländade kandidater till priset.”