Jonas och sandlådan

Sveriges näst sämsta parti efter Miljöpartiet måste enligt mig vara Vänsterpartiet. Vad de har för berättigande fattar jag inte och deras politik är nog något av det mest destruktiva vi kommer att få uppleva. Allt och alla ska beskattas (SVT; Archive) än mer, det är deras patentlösning på allt. I all sin ”solidartitet” fattar partiet inte ens att den nu kommande höjningen av bankskatten bara drabbar kunderna, inte banken. För när effekterna klarnar är det höjda avgifter och räntor på lån, fler fasta avgifter och sämre villkor som hägrar.

Ännu en försämring för vanliga Svenssons alltså. Att folk med normala inkomster och små marginaler ska betala mer för att staten glufs-glufs nu har allt har allt högre utgifter för migrationen är ju fullständigt naturligt också för ett ”arbetarparti” som V. I slutänden är de fina flosklerna om ”solidaritet” inte vatten värda. Partiets politik leder som alltid till allt annat än fetare plånböcker för både arbetare och tjänsteman. Trots stolta deklarationer förstår alltså inte partiet att deras förslag bara förvärrar.

Vänsterpartiets alla förslag är lika inte vatten värda eftersom de leder till allt annat än det de motiverar förslagen med. Rättvisa leder till orättvisa, folkmord fördöms inte för att ”fel” partier stöder förslaget och så vidare. Galenskaperna staplas på varann Foto: By Photo taken by de:Benutzer:Alex Anlicker using a Nikon Coolpix 950. – Own workSource: [1], CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=34495

Partiet har i förra veckan också visat hur ”solidaritet” i dess mer praktiska form ska utformas i andra frågor än de ekonomiska. Det var ju i förrförra veckan som utrikesutskottet röstade ner förslaget om att stämpla IS och deras terror mot civila som folkmord. De enda som stödde förslaget var Kd, Sd, och L vilket hedrade de partierna trots att jag har kritik mot dessa i andra frågor. Ebba Busch Thor gick till och med ut och kallade det vad det var, en skandal (SR Studio Ett).

Ett av de partier som röstade nej och därmed fällde förslaget, var just Vänsterpartiet. Partiet visade därmed åter att praktisk solidaritet kanske ligger betydligt längre bort i vardagen än vad de vill ge sken av. Att rösta ner ett sånt förslag, är att visa att man inte lever upp till de stolta värderingar man så gärna skryter om. Men hela denna skamliga historia har nu dessutom fått än en än mer snaskig slutkläm. Partiet röstade ner förslaget efter att ha övervägt att stödja det, men man ändrade sig efter vissa överväganden.

För vad sägs om läpparnas bekännelse från Hans Linde (V) i den intervju (Dagen) där han deltog. I den avslöjades att ett skäl till Vänsterpartiets ”nej”, var att förslaget stöddes av Sd. Vänsterpartiet menar vidare att Kd samtidigt agerar för att stänga Sveriges gränser för flyktingarna. Under de omständigheterna ville man inte stödja förslaget utan röstade för att frikänna IS från stämplingen. Att förslaget stöddes av Kd och Sd där deras annorlunda åsikter inte tilltalade V var alltså orsaken. Så mycket var den humanismen värd.

När det politiska spelet värderas högre än faktiska ideal och att leva upp till dessa, är nog inte ett parti som V värda att ens sitta i riksdagen. De är dessutom hycklare av första graden när just detta politiska spel får gå före de ideal man påstår sig stå för. Faktum är ju att de står för något betydligt mindre solidariskt om man väljer den vägen i frågan och dessutom skyller på att det är ju för att frågan backas upp av främst Kd och Sd. Hur lågt får man sjunka i den politiska gyttjan Jonas?

Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt sysslar snarare med att skapa kulisser än att föra en ansvarsfull politik. Det ser så ljuvligt ut med alla sina färger, men faktum är att den fattige blir bara än mer fattig och förtryckarna kan vila lugnt över att ingenting påverkar dom. I synnerhet inte de som säger sig vara ”solidariska” Foto: Av Kusakabe Kimbei – http://www.verdeau.com/verdeaunew/adminphotos/upload/Y881.jpg, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10481484

Du för en politik som inte bara drabbar människor med ond bråd död i regionen som nu styrs av IS, du fortsätter din vänsterpopulism med höjd skatt efter höjd skatt. För dig Jonas, finns ingen gräns för hur mycket man kan höja denna, inte ens när det drabbar ”vanliga människor” och slår sönder deras ekonomi. Jonas Sjöstedt har därmed visat att politik handlar om att bygga kulisser, inte att stå för det man säger sig värna.

Som alltid inom svensk vänster gäller att ju mer korkad politiken är, desto högre opinions-siffror (Omni; Archive). Risken är alltså att med ett kaxigt Vänsterparti och ett alltmer försvagat Socialdemokraterna tvingas de senare att lyssna i högre grad och därmed också anpassa sin egen politik till situationen. Vänsterpartiet kan därmed trumfa igenom än mer dumheter. Visserligen är inte Miljöpartiet heta fans av Vänsterpartiet, men också de är i nuläget försvagade. Räkna alltså med än mer vänsterpolitik och än mer galenskap.

För de beslut påverkade av Vänsterpartiet vi har fått hittills talar sitt tydliga språk, populism och ren idioti. Glasögonbidrag (SVT; Archive) till alla – också de som är papperslösa och som inte betalar skatt, Gratis vård (Dagens Medicin; Archive) åt äldre över 85 trots att medelåldern för män är 81 och 84 för kvinnor. Den sista reformen gynnar alltså en väldigt liten grupp och främst kvinnor. Det är rättvisa a la Vänsterpartiet det.

Bilden av partiet är rätt klar. En hycklare i toppen och en massa populistiska förslag som inte leder till rättvisa. Snarare kommer resultatet av dessa förslag tvärtom bli till än mer orättvisa. Detta har dock lite eller inget med saken att göra när man kan använda frågorna dels som alibi så det ser ut som om att man har gjort något och dessutom som symbolfrågor att visa upp för en lättlurad massa. För lättlurad av bländverk måste man vara om man går på ett partis politik som bygger på så mycket hyckleri.

John William Gear skrev pjäsen ”Hycklaren”, här en scen ur den. Kan man möjligen ana en viss likhet mellan figuren till höger (!) och Jonas Sjöstedt? Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Populism är populism, låtsas inte som något annat. Också svikna ideal går att dölja trots ihärdiga försök att utmåla det som allt annat än det är. Allt detta tillsammans gör att ni är en frustande pustande kandidat redo att ta er an foliehatten.”

Feghetens och undfallenhetens dag

Igår röstade Sveriges riksdag nej till att fördöma IS handlingar i Syrien som ”folkmord”. Det var när utrikesutskottet förordade att motionen skulle avslås som det hela föll. De enda som röstade för att stämpla handlingarna som ”folkmord” var Kd, Sd och L. All heder åt Ebba Busch Thor (Studio Ett; SR) och de andra för det. Även om jag inte sympatiserar med all hennes politik, bör hon ha cred för att hon skäller ut de andra. Socialdemokrater och Moderater bl a gjorde gemensam sak och röstade nej, skam över er.

Resonemanget från Socialdemokraterna gick ut på att reglerna för vad som kan kallas ett ”folkmord” var för krångliga och att inte ens jurister kunde tyda dessa. Ove Bring, landets främsta på folkrättsfrågor, viftar bort resonemanget som ren bullshit vilket det också är. Han menar att det tvärtom hade varit bra om riksdagen hade röstat för eftersom detta hade satt politisk press på t ex den internationella brottmålsdomstolen i Haag att ta upp frågan. Likadant hade FN tvingats ta större politisk hänsyn till att nu flera länder röstat för.

Varningen är utfärdad, riskdagen…..jag menar riksdagen har talat. Och ingen har talat ett tydligare språk, man lägger sig platt för realpolitiska fakta och säljer ut sina så kallade ideal för dessa. Bullshit-varningen som kommer efteråt när allt ska (bort)förklaras på äkta politiska är underhållande…..och oroande Foto: By Anynobody – Own work, CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2609765

Reglerna är tvärtom ganska klara, ja till och med mycket klara. Här far alltså Socialdemokraten Kenneth G Forslund med rena villfarelserna. Hans uttalanden i radioprogrammet är antingen medvetna missuppfattningar för att spela på folks okunskap, eller så är det medvetna misstolkningar. Han borde veta bättre och gör det antagligen, det hela ser jag som medvetet för att förvirra och rida på vad konventionen egentligen säger. Folkmord (Wikipedia) räknas det som om man:

(a) Killing members of the group;

(b) Causing serious bodily or mental harm to members of the group;

(c) Deliberately inflicting on the group conditions of life calculated to bring about its physical destruction in whole or in part;

(d) Imposing measures intended to prevent births within the group;

(e) Forcibly transferring children of the group to another group.

Man straffas för brottet om man begår följande brott (Artikel 3):

(a) Genocide;

(b) Conspiracy to commit genocide;

(c) Direct and public incitement to commit genocide;

(d) Attempt to commit genocide;

(e) Complicity in genocide.

Kenneth G Forslund (S) som är utrikesutskottets ordförande, menade att det i princip inte rådde någon skillnad mellan hans linje och den Ebba Busch Thor företräder trots hans nejröst. Så här säger han för att urskulda sin handling i utskottet:

”Det är en uppgift för den internationella domstolen i Haag att ta reda på om det är ett folkmord. Det finns ingen skillnad mellan mig och Ebba Busch Thor i verklighetsbeskrivningen, möjligen att jag skulle lägga till de övergrepp som också sker mot muslimska grupper.”

Ingen beskrivning kan väl bli mer fel. För det första är domstolen inte känd för att ta egna initiativ utan deras arbete bygger snarare på att medlemsländerna anmäler brott. För det andra är det en knuff i rätt riktning att först rösta för ett fördömande för att sätta press på domstolen innan man gör en anmälan. Ju fler länders parlament som ställer sig bakom en tanke, desto mer trovärdighet får ju en anmälan. Sverige har med omröstningen därmed missat en chans och ställer sig dessutom ensam bredvid de flesta andra länder i väst.

Istället väljer alltså alla partier utom Kd, L och Sd att följa feghetens och undfallenhetens linje. Den linje som innebär att vi missar en historisk chans. Det är alltså en fullständig logisk looping som ligger bakom hela resonemanget som strider mot både sans och förnuft. Så vad ligger egentligen bakom hela denna soppa? Här måste finnas en alternativ förklaring på det annars oförklarliga!

De politiska turerna, piruetterna och looparna börjar bli plågsamma och löjeväckande. Sociademokraten Kenneth G Forslunds förklaringar upphäver tyngdlagen för att riktigt understryka detta. Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=31509

För vad är det för alternativa resonemang som ligger bakom detta haraktiga beslut? Det går naturligtvis bara att spekulera i, ingen vet egentligen hur partierna har resonerat. Men låt mig utveckla en tanke om hur diskussionen kan ha gått till inom Socialdemokratin. Sant eller falskt lämnar jag till dig att bedöma, men den är dessvärre i varje fall trovärdig på pappret.

Socialdemokraternas våtaste dröm just nu är att få Sverige in i FN:s Säkerhetsråd. Det är deras dröm om att få spela Olof Palmes roll igen och i den processen är inte ens skamlöst röstfiske (Expressen; Archive) en omöjlighet. För genom att stödja en resolution framlagd av de arabiska länderna i Generalförsamlingen, som ifrågasätter judars koppling till historiska platser i Jerusalem har man inte bara skitit i det blå skåpet på utrikes-departementet. De har också säkrat arabiska röster på Sveriges kandidatur.

I det ljuset kommer Kd:s förslag olägligt, kanske rent av uselt i tid sett. Flera av samma arabländer med sin sjuka resolution, stödjer ju också IS. Finansiellt får de pengar från privata fickor runt om i regionen, religiöst står de väldigt nära den saudiska wahhabismen. Denna gren och salafismen som IS bekänner sig till är närbesläktad, kanske rent av en och samma i många frågor. Båda vill t ex att islam ska gå tillbaka till ursprunget så som den såg ut på Mohammeds tid.

Att brännmärka IS nu, skulle alltså kunna få arabiska länder att bli mer obenägna att rösta på Sveriges kandidatur till Säkerhetsrådet och det är i det ljuset vi ska se gårdagens gemena handling från Socialdemokraterna. De vill helt enkelt inte stöta sig med resten av arabvärlden och samtidigt fjäska för deras röster. Därför offras nu människor, religiösa grupper, för att inte tala om de egna idealen. När realpolitik kommer på agendan, dröjer det inte länge inom Socialdemokratin innan man har sålt ut både dessa och sin morsa.

Hur oskyldiga och intalande deras budskap än är så är Socialdemokratin inte vad de säger sig vara. ”Solidaritet” bör översättas ”realpolitisk agenda i syfte att skaffa oss än mer makt och inflytande”. Vad partier som Moderaterna som också röstade nej håller på med går inte heller det att förklara. Foto: By Miami U. Libraries – Digital Collections – https://www.flickr.com/photos/muohio_digital_collections/3092713457/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=38956479

Därmed har den humanitära stormakten Sverige visat vad vi går för. Eller förlåt mig, vad de går för. För de här riksdagen representerar inte mig och kanske inte dig. Det är möjligen då Kd, Sd och L som undgår att göra mig förbannad. Det är främst Socialdemokraterna som visar hur ett riktigt svek ska se ut. Partiet har helt enkelt upphört att lystna på förnuft eller ens heller bry sig om sina stolta paroller, de är just bara paroller. Deras enda herrar är deras egna skruvade resonemang – inte folkets åsikter.

Socialdemokraterna säger som alltid så fina saker, men så fort det inte längre passar in i andra agendor är man där och solkar ner sitt egna ideal. Det är ynkligt, jävligt ynkligt. IS är vår tids största fascistiska rörelse med samma förakt för det annorlunda eller avvikande. Det borde alltså ha varit så lätt att rösta ja, men i verkligheten tycks alla teorier och sanningar vara underordnade. I varje fall om man är Socialdemokrat.

Också de andra partierna som M, C, Mp, V som också de röstade emot bör nog titta efter andra jobb. Flera av dessa partier, bl a Miljöpartiet och Vänsterpartiet, trycker väldigt hårt på internationell solidaritet. Så mycket var alltså de orden värda! För stämmer min teori, har också dessa låtit realpolitiken gå före stora ord och fantastiska förklaringar. Gör den inte det är beslutet som bäst huvudlöst och idiotiskt. Bara det gör det hela till ett hugg i ryggen av rang. Man sviker i ett slag en hel region och flera grupper på kuppen.

Man har helt enkelt struntat i sina egna stolta paroller, allt för lite makt. Vad Alliansens övriga partier har för skäl till sitt handlande vet jag inte, men jag vet att agerandet är skamligt! För mig saknar alla partier i riksdagen utom möjligen Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna numer legitimitet. Upplös er! Sluta lura oss och sluta framför allt med att ljuga folk rakt upp i ansiktet om era intentioner och ideal. Ni lurar ingen längre utom möjligen er själva. Det är det enda ni visade igår.

Det fanns en gång i tiden två påvar då länder stred om rätten att utse dessa. En fanns i Frankrike, en i Vatikanen. Till sist visade det sig att den Franska saknade legitimitet. Nu upprepas historien, också vårt parlament saknar legitimitet. Efter gårdagens nej till folkmord, antagligen på rent realpolitiska grunder, kan man inte längre påstå sig representera folkets vilja. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag samtliga partier i riksdagen utom Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna till priset ”Foliehatt of the Year”. Särskilt Socialdemokratin gör sig extra värda en nominering och borde få en extra stor hatt för sin insats i lögnens och dumhetens tjänst. Motiveringen lyder: ”När bekännelser och praktiska handlingar står alltför långt ifrån varandra uppstår trovärdighetsproblem. Ett sånt problem lär inte spä på förtroendet för en statsledning som redan har missbrukat sitt förtroende bortom det acceptabla. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

Ett slags julevangelium

Så hände det sig att det utgick ett påbud i Svearnas land från kejsare Löfven, att folk från norr till söder skulle samlas i stad och på land. Tanken var att här skulle de trilskande och de med sd sympatiserande massorna nu granskas och sen lagföras. Där skulle Peter Wolodarski avslöja alla som kunde tänkas ha röstat på SD och ståthållare Arnstad skulle så forma den ideologiska scenen. Minsta misstanke och brunt kort skulle utdelas. På den högsta toppen skulle självaste landets ledargarnityr samlas för domslut.

Ingående frågor om attityd och åsikt frågades så och snart visste de alla vilka miss- dådarna var. Från Blekingarnas land kom så en man som hade påbud om att söka sig till Sölvesborg för utfrågning. Arnstad, Wolodarski och Löfven var alla där. Men så fick Jimmie som han hette, ett nervsammanbrott och var tvungen att ta in på ett vilohem. Trots hans nöd fanns ingen plats att få, kön var cirka 6 månader lång. För trots skatt över alla breddar, hade Svearnas lyckorike inte råd med sådana excesser som vård.

Så gick en grupp med fiskemän mot kust för fångst då en Johan Hakelius i skrud och gyllene peruk uppenbarade sig. ”Var inte rädda” sade han till de förskräckta fångstmännen, ”inatt skall en ny sjukavdelning öppnas för att kunna bota Jimmie”. De trenne fångst-männen lyssnade andäktigt under stor förskräckelse.

Bilden kunde ha innehållit de fem men gör det inte än på grund av felkopplad hjärnvindling i Alliansen. Något som gör att vi fortfarande har Löfven med anhang som regering, berättelsen ska ses som en önskan om något annat inför det nya året Foto: Bruno Piglhein – Star of Bethlehem Wikipedia Commons

Johan Hakelius beordrade dem så att vända om mot Sölvesborg och väl där vägleddes de av en drive-in skylt till stadens Motell. Pilen av neon pekade så mot rum 211 där de så fann den av nöd slagne Jimmie. De sjönk alla ner på knä och skänkte så den medicin som han så väl behövde men förnekats av landets medicinska inrättningar.

De trenne fångstmännen visade sig snart vara vare sig trenne eller män. En fjärde hade gömt sig i den andres högra ficka och de var faktiskt bara en som var man av de fyra. Det var nämligen Ebba Busch-Thor, Annie Lööf, Anna Kinberg Batra och Jan Björklund som stod framför Jimmie.

Jimmies feberblanka ögon betraktade de fyra med stor misstanke men så talte de fyra med en röst. AKB sade så: ”Lugn bara lugn Jimmie-ponken, vi kommer i frid för att förtälja att ett fredens budskap är utkallat från oss alla. Se här, den medicin du så eftersökt och nu en utsträckt hand. Också vi inser nu att vill vi övervinna en tyrann, måste man stå enad”. Jimmie som knappt trodde sina öron prövade en tub revaxör men insåg snart att han hade hört alldeles rätt.

Så förenades de fem och snart flydde både Löfven, Arnstad och Wolodarski landet för att söka asyl i Damaskus. Där blev de hjärtliga vänner med representanter från både IS och Hamas. Svearna däremot levde gott och så var sagan slut……….eller var den det?

Det mest smaklösa

Säg mig den person som tycker det är rätt, anser att det är bra eller utifrån en ideologisk agenda tycker det är försvarligt att medvetet döda barn och jag säger att du har en handfull av dessa i landet. Peka åt mig på de uttalanden dessa personer har gjort till försvar och jag ser så få att de nästan inte går att räkna. Ändå finns det de personer som påstår att dessa människor finns och att uttalandena ingår i ett mönster där få eller inga finns.

Det finns dessutom personer som anser att dessa personer är de genuina och demokratiska debattörer som har en absolut rätt att diskutera. Deras brott är att de har liberala eller konservativa åsikter och därmed har man ur vänsterns ögon genast kopplat åsikt till andra åsikter som knappt finns. Allt för att smutskasta och i förlängningen tysta då det hela tiden i bakgrunden tycks finnas en agenda som bygger på att viss form av åsikt ska förbjudas. Så mycket för demokrati hos vissa vänsterdebattörer med andra ord.

Ayman Osmans Facebook-inlägg andades smaklöshet och ologiska kopplingar. Frågan är varför man gör just dessa sammanlänkningar och det möjliga svaret är tyvärr för att kväsa meningsmotståndare med odemokratiska metoder Foto: Skärmdump från Facebook

Debatten efter det oerhörda som hände i Trollhättan har fått känslomässiga dimensioner och inte undra på det, två personer – alla barn – är döda. Mördade av en person som måste haft grava utanförskapsproblem och som dessutom kan ha haft känslomässiga problem med svårigheter att känna empati t ex. Att mörda ett barn kräver att man är känslokall eller desperat, att göra det metodiskt gör det hela än värre.

Om han hade skjutit dem hade han haft avståndet som hade kunnat fjärma honom från de egna handlingarna. Nu gick han istället in på livet på värnlösa människor vilket gör förövaren än mer kallhamrad och känslomässigt avtrubbad. Det är få eller inga som kan gå in på blotta livet och driva en kniv i en annan människa mer än en gång, den här gången gjordes det tre gånger.

Ändå utnyttjas nu hela denna snaskiga historia till att fixa godhetspoäng och det är som sagt som vanligt vänsterrepresentanter som gör sig det besväret. En av dessa debattörer heter Ayman Osman. Han har en bakgrund i AFA och hittas numer i den så kallade research-gruppen vars uppgift är att gräva upp allehanda skit om meningsmotståndare som inte delar deras åsikt och sen sälja dessa till tidningar som X-Pressen.

Expressen plus Researchgruppen är sant och det här är vad alla andra seriösa debattörer tycker om den saken

I vanligt ordning har han likt så många medsystrar och bröder spetsat till det. I sin egna lilla Twitter och Facebook-kampanj har han tagit bladet från munnen och kallas demokrater som Ivar Arpi, Rebecca Weidmo Uvell, Per Gudmundsson, Jimmie Åkesson och Ebba Busch Thor indirekt för vara de som har inspirerat mördaren. Utan minsta bevis och utan att ens anföra några bevis för sin tes gör han alltså ett uttalande som inte bara är felaktigt utan också måste vara grovt kränkande mot dem som pekas ut.

Den demokratiska debatten har alltså nått ett nytt lågvattenmärke, knappast förvånande att det är en vänsterdebattör som står för det svamlet. Det är inte heller förvånande att Researchgruppen och förgreningar till AFA figurerar i den här soppan.  En sak är dock väldigt förvånande, ingen har pratat om den bakomliggande motiven till bland annat Ayman Osmans utspel. Den debatten avslöjar tyvärr en syn som man kan bli mer bekymrad över än själva uttalandet.

Man kan naturligtvis bara spekulera i dessa eftersom ingen direkt talar om sina motiv rätt ut, men låt oss göra det för en stund ändå. Delar av svensk vänster anser sig ju ha hegemoni på sanningen i debatten. Ingen annan än de säger som det är och ingen annan träffar mer rätt när de definierar ”sanningen”. Denna ”sanning” är absolut och går inte att ifrågasätta, det ingår ju så att säga i den totalitära ideologi som de alla svärmar för.

Också på Twitter gjorde Ayman om samma sak. Nedsmetning och löjligt låga argument med i det närmaste ologiska sammanlänkningar mellan personer som inte ens har gjort något i fallet är kännemärken vi känner igen. Foto: Skärmdump Twitter

Den gemensamma nämnaren för de uppräknade är flera. De är liberala eller konservativa i motsats till socialistiska, de utmanar vänsterns ”sanningar” med sina ”sanningar”, de debatterar framgångsrikt sin sak och de utgör ett hot mot den hegemoni som vänstermänniskor så gärna omhuldar.

I förbifarten avslöjar de också en del saker som inte är så lämpliga att dra fram i ljuset där vänstern ställs inför den bild de ogärna ser, den av hyckleriets. För vem kan kalla det något annat om man t ex anställer barn till högt uppsatta sossar på attraktiva poster på departement som Rebecca Weidmo Uvell har bloggat om? Vår ”solidariska” regering har ju i all sin välmening anställt dessa barn till högt uppsatta partikamrater på din och min bekostnad så då är det ju ”rättvist”.

Slutsatsen är alltså att man ska inte ifrågasätta vänsterns ”sanningar”. Gör man ändå det får man människor som Ayman Osman efter sig som utan bevis eller minsta antydan till härledning påstår saker ur tomma luften. Dessa påståenden är visserligen lögner men om syftet är att få alla andra att hålla mun är ju detta gott. Det är så man resonerar och agerar. För att toppa hyckleriet svänger man sig med ord som ”demokratiskt”. Sådana här människor vet inte ens om att i begreppet ingår det fria ordet, så demokrater är de inte.

Alla har rätt till en åsikt, också idioter. Att däremot hota, använda våld eller kväsa rätten att ha en åsikt är bara kännemärken för en icke-demokratisk tankegång som hör hemma bland ytterlighetsgrupperingar. Det är det fria ordet och allas rätt till en åsikt vi måste försvara mot just dessa extremister

Uttalandet visar också att inför nästa år när vi firar det fria ordets 250-årsjubileum mår inte det fria ordet så vidare bra i Sverige. Så kallade demokrater och debattörer som gärna vill utnyttja möjligheten i egna syften, men som inte är lika medlidande vad gäller andras tankar har sett till den saken. Det är hög tid med en debatt men också ett stärkande av det fria ordet, inte som vissa förordar ett minskande. Förstår vi inte vad debattinlägg/ påhopp egentligen syftar till, kanske vi inte är värda det fria ordet eller har det kvar så länge till.

Ytterligare ett sätt att utnyttja den tragiska händelsen i Trollhättan står Nyheter 24 för. Inte så förvånande kanske att det är just dom då de tycks gå över gränsen mest hela tiden. Den här gången har Tom Jerry Boman skrivit något som säkert kallas seriöst på redaktionen, men som efter mer normala måttstockar mer verkar vara ytterligare en cynisk vinkling av händelsen. Här hittar du länken som inte generar klick åt Nyheter 24.

Artikelns tes bygger på att mördaren var man alltså måste vi prata om den förkrossande majoritet män och pojkar som har begått liknande brott. Detta som om hela det manliga släktet är skyldiga till händelsen. En härlig ihopbuntning alltså, är en eller två skyldiga är alla det. Ingen fördom där från din sida Tom Jerry, men jag undrar lite lätt om inte har drabbats av en grav generalisering.

Återigen denna fullständigt fabricerade länk mellan fiktion och fakta. Denna gång mellan män, manlighet och skolmord. Den logiska frågan blir när Tom Jerry ska rusa in på närmaste skola och börja hugga ner barn? Den frågeställningen är ju nämligen ungefär lika logiskt som det påstående han gör. Det är också ett ungefär lika lågt slag under bältet som han själv ger uttryck för.

Slag under bältet ansågs en gång ojust, nu är det mer regel än undantag. Debattörerna tävlar snart i vem som kan utdela det värsta slaget Foto: Wikimedia Commons

Med den fart de låga kommentarerna och ologiska kopplingarna mellan fenomen som inte existerar, har vi snabbt hamnat i debattens stinkgöl istället för i dess porlande bäck. Förr talade alla, särskilt inom politiken, om vikten av att respektera motståndaren även om man ansåg att denne hade fel.

Numer tycks den principen vara död för att istället som i båda fallen ha ersatts av en tanke om att debatt är en envägskommunikation som förs av en part och om mottagaren inte gillar budskapet totar man ihop en snaskig och smutsig lögn som får dem att hålla truten. Nersmetningstaktik och respektlöshet går plötsligt hand i hand.

Det underliga med vår tid är att de som säger sig stå för öppenhet och tolerans bara använder detta som en förevändning för att använda metoder vi känner igen från historien. McCarthy-erans tankar och förfarande känns igen, också flertalet fascistiska regimer genom historien har använt både lögnen och förföljelsen av oliktänkande som metod.

Också Brezjnjev-åren under Sovjetväldet med dess förtryck av oliktänkande och åsiktsavvikelser dyker upp i bakhuvudet. I alla fallen kan man säga att vi tycks ha lärt oss lite eller inget av historien, det om något är vad dessa debattörer har visat. Cirkeln är sluten och vi börjar bara om på ett nytt varv med samma resultat som då.

Historien tycks upprepa sig med samma resultat nu som då. Samma förtryck, samma metoder och samma mål tycks åter ha kommit på modet och svensk vänster går från mörker till mörker. Debatten är värd mer värdighet än vi hittills har sett Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag de vänsterdebattörer vars agenda är att kväsa andras rätt till det fria ordet som t ex Ayman Osman. Motiveringen lyder: ”Det är uppenbart att ni bara gömmer er bakom ord som ”demokrati” där ni egentligen menar åsiktshegemoni. Det är också rätt solklart att det fria ordet är ett begrepp som knappast gäller två sidor i debatten efter utspelet. Ingenting rättfärdigar morden i Trollhättan, men ingenting rättfärdigar heller att utnyttja tillfället att medvetet göra vansinniga kopplingar mellan debattör och förövare i syfte att tysta. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

Kejsaren är naken

Gårdagens TV-sända partiledardebatt hade bara en segrare – den totala dumheten. I fråga efter fråga ekade de tomma intetsägande svaren där man började undra om det inte var dags att bli rädd på riktigt. Programmet i dess helhet hittar du här. Bloggen Fnordspotting har skrivit ett inför debatten-inlägg som du hittar här.

Extra tydligt blev detta så fort statsministern öppnade foderluckan för att rapa upp något om att ”Vi socialdemokrater”, därefter blev det dock helt svart. Inga lösningar på rätt akuta problem, inga konkreta förslag om hur något ska lösas istället fick vi hålla till godo med svepande formuleringar och löst hållna visioner som mest föll på sin egna dumhet.

Fler svenskar tror på utomjordingar än regeringens jobbpolitik. Dags att fatta vinken Stefan! Foto: Wikipedia

Tydligast blev ståndpunkten på två områden – jobben och allianspolitiken. I jobbpolitiken var det samma linje som förut, Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet. Att statsministern för en politik som inte ens konjunkturinstitutet tror leder till jobb är anmärkningsvärt nog, men än värre är att han inte inser detta. Tidningen DI har gjort intervjun med DI:s prognoschef Jesper Hansson som sågar statsministerns politik.

Inte undra på att statsministern ville undvika frågan och påhoppen med undflyende formuleringar och svar som fick folkpartiets Jan Björklund att påtala faktumet att fler svenskar nu tror på utomjordingar än Löfvens jobbpolitik. Om ET och andra utomjordingar kan man inte läsa om i artikeln i DI, men däremot att bara drygt fem procent tror på regeringens mål i frågan. Dags att säga det rent ut: ”Löfven, phone home!” eller kanske ”Löfven, we have a problem”.

I nästa fråga – allianspolitiken – var det lika mycket stiltje i statsministerns intellekt. Här gick det i ordentligt baklås. Frågan om anslutning eller inte till NATO kom upp och åter stod Löfven utan argument. Hans standardsvar att vi redan var i allians med Finland, ett påstående med en hel del problem. För det första utreder Finland just nu ett eventuellt NATO-medlemskap även om man samtidigt konstaterar att det inte finns en riksdagsmajoritet för detta. Mer om detta i svenskspråkiga YLE.

Omstartsknappen skänktes av Hillary Clinton till Rysslands statsledning som en fredsgest, hon borde skänkt den till Löfven. För aldrig tidigare har en svensk regering varit i sådant behov av just en omstart Foto: NRK

Bara detta faktum är ett avsteg från den linje på Löfven och försvarsminister Peter Hultqvist ser framför sig när de vill att båda länderna ska vara alliansfria och samordna sin försvars- och allianspolitik. Mer om detta i VLT. Något alltså Finland delvis viker av från när man nu säger sig mer vänligt inställda i frågan i regeringsförklaringen den nya regeringen skrivit i ordning.

Nästa käpp i det Löfvenska hjulet som numer är fyrkantigt, kom när Sannfinnländarna presenterade sin försvarspolitiska syn i följande rapport som du hittar här under. I den kunde man bland annat läsa några väl valda men hårda ord om svensk syn på Finland:

”Vid ett fördjupat samarbete (i Norden) bör kontrollen över det nationella försvarets alla väsentliga kapaciteter bevaras och fötterna hållas stadigt på jorden.  Varje nation bevakar sina egna intressen. Sverige vill inte ingå en försvarsallians med Finland. I Sverige uppfattas vårt land som en buffertstat.”

Klicka för att komma åt ps_sakerhet_2015.pdf

Läs de två sista meningarna i det citatet. Låter det som ett parti som är jättevilligt att samarbeta med Sverige? Nej, här kärvar det nog rätt rejält även om synen inte är den finska regeringens officiella politiska hållning. Bakgrunden står att finna i att flertalet finnar dels tvivlar på Sveriges egna försvarsförmåga, detta med all rätt, men dels misstänker att Sverige bara använder Finland som en buffertstat för att slippa tampas med den ryska björnen själv.

Finsk syn på hur svenskt försvar är uppbyggt? I Finland är man rätt less på svenska förvarsnedskärningar, velande hållning och användandet av Finland som buffertstat för att slippa all skit själv. Kanske ligger det något i det???

Det finns med andra ord en stor portion gnissel i Löfvens syn och än en gång visar han att han inte är trovärdig. Inte heller Miljöpartiets Gustav Fridolin hade en lysande kväll. Hans svar på attackerna om att regeringen lägger ner kärnkraften lät så lam att lama framstod som dansanta i jämförelse. ”Med bakgrund av händelserna i Fukushima……”!

Tror verkligen Miljöpartiet på en femton meter hög Tsunami som brakar in över den svenska kusten, orsakad av en jordbävning som ligger på 9 på Richterskalan? Gör de det har vi mer än ett problem. Då har vi själva verket så många att man borde springa skrikandes härifrån. För de här två sitter i regeringen, det är mer än skrämmande.

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kejsare Löfven är naken. Precis som i HC Andersens saga är vår statsminister helt ställd vid sidan av det mesta. Det gör regeringen till formidabla kandidater till priset…..som vanligt!”

Dagen då DÖ dog

DÖ är död, få förutom regeringspartierna kommer att sakna den politiskt sett perverterade konstruktionen. Det var under KD:s riksting partiet beslöt att lämna uppgörelsen och snart följde de andra i Alliansen efter. Den första reaktionen blev hård, framför allt Stefan Löfven och andra socialdemokrater som Alex Schulman var inte roade. Stefan Löfven kallade det ”upprörande”, ett uttalande bara en sosse på väg att förlora makten kan uttala. Du kan läsa mer om DÖ och dess undergång i Expressen (Unvis.it).

Det som händer nu kan bli en belastning för landet, men det kan också innebära en möjlighet. Det omedelbara som händer är att Stefan Löfven blir bakbunden i flera frågor. En sådan är höstbudgeten som nu i sina delar måste omarbetas. Detta för att den per automatik inte går igenom i riksdagen och det måste ses som bra. I varje fall om man har samma synsätt som jag har. Har oppositionen invändningar måste ju dessa delar ändras om Löfven vill att den inte röstas ner i riksdagen.

Jag ser den möjligheten som positiv. Stefan Löfven tvingas inte bara att agera statsminister istället för goddagspilt, utan det medför också att  de värsta förslagen nu måste ändras. Det kan till och med i förlängningen innebära att v och mp får mindre att säga till om eftersom de står för de mer extrema förslagen. Jag ser alltså det hela som extremt positivt. Äntligen kanske vi får en statsminister som agerar statsminister och äntligen kanske vi slipper extremismen.

Sverige är visserligen nere för räkning i den nuvarande utvecklingen och kan hamna än värre till utan DÖ, men allt beror på vad man gör det till. Vill man kan man göra det till en möjlighet för ”riktiga” förslag och breda lösningar baserade på kompromisser acceptabla för alla istället för extremistpartiernas agenda som hittills Foto: Wikimedia

Nackdelarna då? Jo, dom finns uppenbarligen. Det kommer bli betydligt svårare att få ihop lösningar som går att förankra i riksdagen, det kommer att bli mer snubblande nära nyval om detta inte går och det kommer att bli betydligt mer svettigt att försöka undvika det alla vill undvika – att  söka stöd hos SD. Det kommer att kräva uppoffringar, kompromisser och nattmanglingar. Det kommer att innebära att alla måste lära sig att ta ansvar och se till allas bästa istället för det egna främst. Om man inte klarar detta är nyval det enda som återstår.

Ett annat utfall är att den nedgående spiral i förtroende för alla etablerade partier som hittills varit fallet, nu kanske kan brytas. De får föra sin egna politik på gott och ont, de slipper att stå och högljutt klaga på förslagen för att i nästa sekund lägga ner rösten i riksdagen och de kan inte längre låta sig bakbindas i arbetet med att hitta framtidens politik.

En ny tid nalkas alltså. Frågan är om den är ljus eller mörk. Jag tycker inte man kan resonera utifrån de termerna utan att man måste fokusera på vad man kan göra med situationen istället. En logisk slutsats borde bli att utesluta de förslag som v och mp står för, ingen annan än dom stödjer dessa.

Möjligen applåderas de två partierna av riksdagsmän som Veronica Palm därför att hon i grund och botten är vänsterpartist, inte sosse. I övrigt kan ingen sosse skriva under på de tokigheter de två står för. Istället öppnas återigen andra scenarier som alla måste anpassa sig till där kompromissviljan kommer att sättas på hårda prov. Susanna Varis har på ett utmärkt sätt satt fingret på oron som funnits kring DÖ. Hennes blogg Susanna’s Crowbar har publicerat följande inlägg, läs det. Också WTF Toklandet har bloggat om det.

Förhoppningsvis innebär slopandet av DÖ att de extrema förslagen och ytterlighetspartiernas ökade inflytande nu tonas ner när fler åsikter måste vägas in. Helst bör samarbetet med v och mp helt upphöra men det lär nog inte inträffa Foto: SVT

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Äntligen sätts lite press på regeringen som nu måste börja agera med större ansvar än hittills. Ert svar är väntat men inte mindre stötande. Att kalla en utmaning för ”upprörande” är i sig upprörande. Det säger en hel del om både Löfvens och regeringens syn på demokrati och dess spelregler. Det gör er till formidabla kandidater till priset”.

P.S.: Tack Ebba Busch Thor, tack Kd! Hur lite jag än håller med delar av din och er politik är du och ni tack vare beslutet att lägga ner DÖ min/mina idol(er). Det i motsats till regeringen tyder på ansvarstagande även om det kan se ut som något annat vilket säkert kommer att hävdas också.

Måttstockstyranniet

Man kan ibland, ja till och med ganska ofta, undra över hur det här landet mår egentligen. Säger man vissa saker är det som en social dödsdom trots att det man säger kanske är sant. Vissa saker säger och skriver man inte, bryter man mot den tysta regeln är det kört. Samtidigt kan den sidan som förtjänar all kritik gå fri både från denna, men också passa på och utdela kritik till den sidan som inte har gjort något. Jag ska här med risk för att bli stämplad som både det ena och det andra, försöka skriva om det som man inte får skriva om.

När Ebba Busch Thor valdes till ny partiledare för kd fick hon utstå en granskning som gränsade till det absurda av landets journalister. Frågor som på ett misstänkliggörande sätt skulle koppla till hennes förflutna inom Livets Ord. Det kunde frågas om kd nu skulle driva kravet av undervisning av så kallad kreationism i skolan. Dagens Eko som ställde frågan gjorde därför ett övertramp, länk till SVT-intervjun hittar du här.

Kreationismen vänder sig mot Darwins idéer om att vi härstammar från apan och att vi har utvecklats under miljontals år. Istället skapades vi så som beskrivs i bibeln
Foto: Wikipedia

Teorin är ju kontroversiell därför att den förneka Darwins evolutionsteori när den förra menar att jorden och livet skapades för högst 10.000 år sedan och att en högre makt (läs: gud!) låg skulle ligga bakom. Det finns bara ett land i världen som har tillåtit teorin att framföras i vissa delstater och det är USA. Artikel om läran kan man läsa om på Wikipedia.  Att anspela på något som få eller inga kristna i Sverige ser som något man bör driva, är rätt magstarkt eftersom ett fåtal i Sverige tror på den.

Det blev samma rabalder kring medlemskap i Livets Ord när förra arbetsmarknads-ministern Elisabeth Svantesson utsågs till posten. Då var spåret hennes engagemang som abortmotståndare som hamnade i fokus. Den dubbla måttstocken kommer bäst i dagern om man jämför med en annan händelse. Det den socialdemokratiske riksdagsmannen Nils Erik Lindblom lyckade med var att påstå att IS var en frihetsrörelse. Jo, ni läste rätt – en frihetsrörelse. Mer om den saken har bloggen Iniskogen skrivit om. Lindbloms blogginlägg togs snart ner och självrannsakan hittar du här.

Låt oss göra en sak klar, jag tillhör inte Livets Ord och jag är inte abortmotståndare. Det är inte det jag försöker säga här. Men är det inte lite konstigt att hennes engagemang hamnar under luppen, medan Lindbloms dumdryga uttalande togs bort och hamnade aldrig ens i något som liknade en tidningsrubrik?

Underliga rubriksättningar har vi ju vant oss vid, men icke-granskande granskande journalister är ett nygammalt fenomen. Vissa saker granskar de med stor iver, andra inte alls Foto: Fagersta-Posten

Också följande lilla pinsamhet för svenska journalister borde ha hamnat i fokus. Samtidigt som både Ebba Busch Thor och Elisabeth Svantesson granskades med mikroskop efter komprometterande saker att smeta ned med, smiter andra under radarn utan minsta granskning. För vem har till exempel frågat Mehmet Kaplan som är medlem i Muslimska Brödraskapet om hans syn på kreationism och hans åsikter om aborträtten. Kan det faktumet att frågorna aldrig har ställts möjligen beror på att nästan 60% av journalistkåren sympatiserar med mp?

Det var ju dessutom samme Kaplan som försökte trivialisera jihad-resor genom att jämföra dessa med svenskar som åkte till Finland för att strida mot Sovjetunionen som anföll landet. Ett argument som han personligen har tagit tillbaka men som har återanvänts av andra av samma tro som han. Uttalandet kan man läsa om på Nyheter Idag.

Att Kaplan inte var ensam om att röra sig i dessa grumliga vatten framkom då en annan muslimsk debattör – Kitimbwa Sabuni – ryckte till Kaplans hjälp i rabaldret efter uttalandet. De båda arbetar i samma kretsar och har samma agenda i många frågor. Också Kaplan har tidigare precis som Sabuni, hamnat i blåsväder då han genom organisationen har kommit i kontakt med ”olämpliga personer”. Sabuni framförde i kölvattnet på jihad-affären den fantastiska tanken att kritiken mot Kaplan i själva verket var islamofobi och dessutom hotade demokratin (???????). Hur kan en debatt och en kritik mot ett uppenbart felaktigt uttalande hota demokratin? Artikeln hittar du i Dagens Samhälle.

”Islamofobi” är ett bekvämt sätt att döda debatten med. Ibland är den befogad, ibland rent påhittad för att kväva just en besvärande debatt eller dölja ett faktum Foto: Wikipedia

Men det är kanske inte så konstigt. Sabuni har tidigare gjort sig känd för att skrika det magiska ordet ”islamofobi” så fort någon har kritiserat hans rätt radikala syn på islam. Ett skällsord som öppnar många dörrar och skrämmer många samhällsdebattörer till tystnad. Till exempel skrev Sabuni en alternativ CERD-rapport (Committee on the Elimination of Racial Discrimination) som skrevs genom FN, att Sverige var en apartheidstat.

Som grund för anklagelsen tog han som exempel att Sverige har fört statliga kampanjer mot hedersvåld, mot tvångsgifte och mot äktenskap med minderåriga. Vad skulle vara så konstigt med dessa kampanjer? Är det inte fullt normalt att reagera på att någon 45-årig man vill gifta sig med en nioårig flicka? Eller tycka det är avskyvärt att någon beordrar mordet på sin egna dotter där släkten bara har att lyda därför att en order är en order? Vore det fel att ens reagera på att någon mot sin vilja tvingas att gifta sig med någon man kanske inte ens har mött? Hallå, du lever i Sverige! Vi har lite andra lagar och värderingar här.

Sabuni har också en fru som heter Fatima Doubakil som också hon har gjort sig bemärkt i debatten. Hennes och makens organisation Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK) bjöd 2010 in Munir Awad för att tala om terrorlagstiftning som organisationen har kritiserat som ”orättfärdig” och en ”rättsskandal”. Samme Awad greps bara ett par månader senare för planering av terrorattentat mot danska Jyllands-Posten. Hennes uttalanden och stöd kan man läsa mer om på den utmärkta bloggen Fnordspotting.

När debatten handlar om en sidas dåtida övergrepp, men inte en annans nutida har det hela hamnat väldigt snett. Debatt innebär att man får lov att säga sanningen, inte förhindras att göra det Foto: Wikipedia

Sabunis organisation MMRK har också hyllat den fängslade amerikanske terroristen Aafia Siddiqui som är dömd till 86 års fängelse för terrorförberedelser. Samme Siddigui begärde under sin rättegång att juryn skulle dna-testas för att se om någon var jude, kravet avslogs av förklarliga skäl. Mer om alla dessa händelser har Johan Lundberg skrivit om i en artikel i Dagens Samhälle. Samme Lundberg har skrivit boken ”Ljusets Fiender” som är en skrämmande läsning men som ändå måste läsas.

Har då någon journalist grävt i dessa händelser och frågat personerna de där ”besvärande” frågorna? Nej, det har aldrig hänt. Här råder istället de dubbla måttstockarna där vissa inte ens får andas kopplingar till ”smittade” företeelser. Andra kan däremot ha uppenbara lik i garderoben utan att något ont händer dem, än mindre att någon granskar dem. Skulle någon komma på den befängda tanken att granska dessa drar man bara rasistkortet så är den biffen avklarad.

Låt oss ta ett annat exempel på den dubbla måttstocken i media. Pingstpastorn Tommy Dahlman uttalade sig vad som ansågs homofobiskt i bland annat följande debattartikel från sajten Dagen. Jag håller inte med honom men han har rätt till en åsikt. Det ledde dock till att han mer eller mindre fick löpa gatlopp framför allt på Twitter, inte så okej eftersom han fortfarande har rätt till en åsikt i frågan.

Homofobi är naturligtvis inte rätt men det som är fel är tyvärr rätt om man tillhör ”rätt sida”. Sheik Abdullah Hakim Quicks uttalanden är skrämmande men han är samtidigt muslim, alltså oberörbar för kritik Foto: Ibtimes

Också media hakade på, här en artikel från SVT. Samtidigt går det hur bra som helst för andra att bjuda in en person som Sheik Abdullah Hakim Quick till Sveriges Unga Muslimers konferens 2010 utan att det väcker någon större uppmärksamhet utom i Expressen som skrev om det. Han har gjort sig känd för att predika att homosexuella väntar dödsstraff för att detta är i enlighet med koranen. Länk till mp3-inspelningen hittar du här under från den Brittiska bloggen Harry’s Place.

Återigen ser vi den dubbla måttstocken komma fram alltså. Men motiven till detta går djupare än att en majoritet av journalisterna sympatiserar med mp. Det finns en rädsla hos var och en av oss som gör att det lämnas ett utrymme för att kunna uttala sig lite hur som helst och bjuda in vem som helst. Det utrymmet skapas av oron att bli stämplad som rasist och hellre än att bli det ser vi mellan fingrarna. Jag ska inte påstå att alla muslimer bör omfattas av denna kritik, man ska aldrig dra alla över en kam. Men man måste komma ihåg att det samtidigt är så att alla inom religionen inte alltid har rent mjöl i påsen och därför måste kritiseras.

I motsats till vad Kitimbwa Sabuni tror, är kritik och debatt något som tillhör det demokratiska samhället. Då han tror det hotar detta, är det i själva verket en grundförutsättning för ett sådant. Då han tolkar kritiken som ”islamofobi” är det i själva verket ett tecken att många tycker det borde räcka nu. Inget av detta går dock fram och istället fortsätter både han och andra med samma agenda att förespråka att samhället ska anpassas till hans syn, inte tvärtom. Är inte kravet på att en majoritet ska anpassa sig till en minoritet definitionen av odemokratiskt Kitimbwa? Borde han inte tänka på att varje gång islamofobi-kortet dras och debatten medvetet kvävs, ökar SD flera procentenheter?

SD:s bästa vän heter bland annat snedvriden och censurerad debatt, något Sabuni borde tänka på när han försöker kväva alla former av kritik. Hans taktik gynnar ju dem, helt emot hans intressen Foto: DN

Ett exempel på den synen gavs i följande artikel i Metro när han ville ha banker som kunde ge räntefria lån till muslimer som annars ”inte kan äga sin egna bostad” eftersom de inte kan låna pengar med ränta. Ett påstående som slog in redan öppna dörrar eftersom det redan finns banker som har räntefria lån. Här är ett exempel på det från Jak. Muslimer kan redan idag med de regler som gäller starta ekonomiska föreningar som tillsammans finansierar för den enskilde som vill låna utan ränta. Här nere hittar du länken till uppsatsen som talar om både de nationella och internationella, främst då EU:s regler, som kan möjliggöra saken.

Klicka för att komma åt gupea_2077_19699_1.pdf

Sabuni slår inte bara in redan öppna dörrar, han sprider alltså en osanning till förutom de tidigare redovisade. Syftet är väl att utmåla den egna gruppen som offer när de i själva verket har flera möjligheter. Inte heller detta skärskådar svenska journalister och särskilt inte de på Metro. De har redan en liknande agenda som den Sabuni har och lika barn leker ju bäst som det brukar heta. I Metros värld och gärning vill man ju hela tiden måla upp grupper som offer, precis samma sak som Sabuni alltså vill.

Det är trots detta miserabla resultat som svenska journalister kan uppvisa, dags att skärskåda och börja ställa de obehagliga frågorna också till de på andra sidan. Kanske vill de inte, men det gör dem ovärdiga för sitt jobb vilket ju har varit uppenbart rätt länge. Jag tror inte det kommer att hända inom en snar framtid men kravet ligger fast, börja granska de som bör granskas istället för de som inte bör granskas. Det gör bara att det blir uppenbart att svenska journalister har en agenda och att denna inte alltid är så sund som de vill göra gällande.

 Precis som fuskbygge kan förorsaka mögelskador, kan dålig journalistik allvarligt skada samhällsdebatten. Om det dessutom är så att det dåliga jobbet är medvetet pga band till politiska partier och etniska grupper är det femtio gånger så illa Foto: GP

Löjesguiden nominerar idag svenska journalister till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni med retorisk skicklighet men också oskicklighet, driva en agenda för att bevisa en poäng som är poänglös. Förövare är offer, oskyldiga utpekade som något de inte är. En sådan klassiker är allt man kan hitta på om ett existerande patriarkat som verkligen existerar, men inte i de grupper man pekar ut utan i de grupper man har lierat sig med. De borde ju granska de religiösa kretsar som samlas i utanförskapets förorter för att förgifta och förtrycka, men istället är hela problematiken som vanligt vita medelålders heterosexuella mäns.

Det är alltså en fullständigt upp och nervänd agenda vi ser. Journalister som antagligen är fullt övertygade om att de handlar i ”rätt syfte” sitter alltså och skapar historier som inte finns. Man låter vidare bli att granska dem som borde granskas mycket mer ingående och tittar åt ett annat håll då uppenbara övertramp sker. Med en sådan yrkeskår som den tredje statsmakten verkar allt mindre tryggt för framtiden”.