Man kan ibland, ja till och med ganska ofta, undra över hur det här landet mår egentligen. Säger man vissa saker är det som en social dödsdom trots att det man säger kanske är sant. Vissa saker säger och skriver man inte, bryter man mot den tysta regeln är det kört. Samtidigt kan den sidan som förtjänar all kritik gå fri både från denna, men också passa på och utdela kritik till den sidan som inte har gjort något. Jag ska här med risk för att bli stämplad som både det ena och det andra, försöka skriva om det som man inte får skriva om.
När Ebba Busch Thor valdes till ny partiledare för kd fick hon utstå en granskning som gränsade till det absurda av landets journalister. Frågor som på ett misstänkliggörande sätt skulle koppla till hennes förflutna inom Livets Ord. Det kunde frågas om kd nu skulle driva kravet av undervisning av så kallad kreationism i skolan. Dagens Eko som ställde frågan gjorde därför ett övertramp, länk till SVT-intervjun hittar du här.
Kreationismen vänder sig mot Darwins idéer om att vi härstammar från apan och att vi har utvecklats under miljontals år. Istället skapades vi så som beskrivs i bibeln
Foto: Wikipedia
Teorin är ju kontroversiell därför att den förneka Darwins evolutionsteori när den förra menar att jorden och livet skapades för högst 10.000 år sedan och att en högre makt (läs: gud!) låg skulle ligga bakom. Det finns bara ett land i världen som har tillåtit teorin att framföras i vissa delstater och det är USA. Artikel om läran kan man läsa om på Wikipedia. Att anspela på något som få eller inga kristna i Sverige ser som något man bör driva, är rätt magstarkt eftersom ett fåtal i Sverige tror på den.
Det blev samma rabalder kring medlemskap i Livets Ord när förra arbetsmarknads-ministern Elisabeth Svantesson utsågs till posten. Då var spåret hennes engagemang som abortmotståndare som hamnade i fokus. Den dubbla måttstocken kommer bäst i dagern om man jämför med en annan händelse. Det den socialdemokratiske riksdagsmannen Nils Erik Lindblom lyckade med var att påstå att IS var en frihetsrörelse. Jo, ni läste rätt – en frihetsrörelse. Mer om den saken har bloggen Iniskogen skrivit om. Lindbloms blogginlägg togs snart ner och självrannsakan hittar du här.
Låt oss göra en sak klar, jag tillhör inte Livets Ord och jag är inte abortmotståndare. Det är inte det jag försöker säga här. Men är det inte lite konstigt att hennes engagemang hamnar under luppen, medan Lindbloms dumdryga uttalande togs bort och hamnade aldrig ens i något som liknade en tidningsrubrik?
Underliga rubriksättningar har vi ju vant oss vid, men icke-granskande granskande journalister är ett nygammalt fenomen. Vissa saker granskar de med stor iver, andra inte alls Foto: Fagersta-Posten
Också följande lilla pinsamhet för svenska journalister borde ha hamnat i fokus. Samtidigt som både Ebba Busch Thor och Elisabeth Svantesson granskades med mikroskop efter komprometterande saker att smeta ned med, smiter andra under radarn utan minsta granskning. För vem har till exempel frågat Mehmet Kaplan som är medlem i Muslimska Brödraskapet om hans syn på kreationism och hans åsikter om aborträtten. Kan det faktumet att frågorna aldrig har ställts möjligen beror på att nästan 60% av journalistkåren sympatiserar med mp?
Det var ju dessutom samme Kaplan som försökte trivialisera jihad-resor genom att jämföra dessa med svenskar som åkte till Finland för att strida mot Sovjetunionen som anföll landet. Ett argument som han personligen har tagit tillbaka men som har återanvänts av andra av samma tro som han. Uttalandet kan man läsa om på Nyheter Idag.
Att Kaplan inte var ensam om att röra sig i dessa grumliga vatten framkom då en annan muslimsk debattör – Kitimbwa Sabuni – ryckte till Kaplans hjälp i rabaldret efter uttalandet. De båda arbetar i samma kretsar och har samma agenda i många frågor. Också Kaplan har tidigare precis som Sabuni, hamnat i blåsväder då han genom organisationen har kommit i kontakt med ”olämpliga personer”. Sabuni framförde i kölvattnet på jihad-affären den fantastiska tanken att kritiken mot Kaplan i själva verket var islamofobi och dessutom hotade demokratin (???????). Hur kan en debatt och en kritik mot ett uppenbart felaktigt uttalande hota demokratin? Artikeln hittar du i Dagens Samhälle.
”Islamofobi” är ett bekvämt sätt att döda debatten med. Ibland är den befogad, ibland rent påhittad för att kväva just en besvärande debatt eller dölja ett faktum Foto: Wikipedia
Men det är kanske inte så konstigt. Sabuni har tidigare gjort sig känd för att skrika det magiska ordet ”islamofobi” så fort någon har kritiserat hans rätt radikala syn på islam. Ett skällsord som öppnar många dörrar och skrämmer många samhällsdebattörer till tystnad. Till exempel skrev Sabuni en alternativ CERD-rapport (Committee on the Elimination of Racial Discrimination) som skrevs genom FN, att Sverige var en apartheidstat.
Som grund för anklagelsen tog han som exempel att Sverige har fört statliga kampanjer mot hedersvåld, mot tvångsgifte och mot äktenskap med minderåriga. Vad skulle vara så konstigt med dessa kampanjer? Är det inte fullt normalt att reagera på att någon 45-årig man vill gifta sig med en nioårig flicka? Eller tycka det är avskyvärt att någon beordrar mordet på sin egna dotter där släkten bara har att lyda därför att en order är en order? Vore det fel att ens reagera på att någon mot sin vilja tvingas att gifta sig med någon man kanske inte ens har mött? Hallå, du lever i Sverige! Vi har lite andra lagar och värderingar här.
Sabuni har också en fru som heter Fatima Doubakil som också hon har gjort sig bemärkt i debatten. Hennes och makens organisation Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK) bjöd 2010 in Munir Awad för att tala om terrorlagstiftning som organisationen har kritiserat som ”orättfärdig” och en ”rättsskandal”. Samme Awad greps bara ett par månader senare för planering av terrorattentat mot danska Jyllands-Posten. Hennes uttalanden och stöd kan man läsa mer om på den utmärkta bloggen Fnordspotting.
När debatten handlar om en sidas dåtida övergrepp, men inte en annans nutida har det hela hamnat väldigt snett. Debatt innebär att man får lov att säga sanningen, inte förhindras att göra det Foto: Wikipedia
Sabunis organisation MMRK har också hyllat den fängslade amerikanske terroristen Aafia Siddiqui som är dömd till 86 års fängelse för terrorförberedelser. Samme Siddigui begärde under sin rättegång att juryn skulle dna-testas för att se om någon var jude, kravet avslogs av förklarliga skäl. Mer om alla dessa händelser har Johan Lundberg skrivit om i en artikel i Dagens Samhälle. Samme Lundberg har skrivit boken ”Ljusets Fiender” som är en skrämmande läsning men som ändå måste läsas.
Har då någon journalist grävt i dessa händelser och frågat personerna de där ”besvärande” frågorna? Nej, det har aldrig hänt. Här råder istället de dubbla måttstockarna där vissa inte ens får andas kopplingar till ”smittade” företeelser. Andra kan däremot ha uppenbara lik i garderoben utan att något ont händer dem, än mindre att någon granskar dem. Skulle någon komma på den befängda tanken att granska dessa drar man bara rasistkortet så är den biffen avklarad.
Låt oss ta ett annat exempel på den dubbla måttstocken i media. Pingstpastorn Tommy Dahlman uttalade sig vad som ansågs homofobiskt i bland annat följande debattartikel från sajten Dagen. Jag håller inte med honom men han har rätt till en åsikt. Det ledde dock till att han mer eller mindre fick löpa gatlopp framför allt på Twitter, inte så okej eftersom han fortfarande har rätt till en åsikt i frågan.
Homofobi är naturligtvis inte rätt men det som är fel är tyvärr rätt om man tillhör ”rätt sida”. Sheik Abdullah Hakim Quicks uttalanden är skrämmande men han är samtidigt muslim, alltså oberörbar för kritik Foto: Ibtimes
Också media hakade på, här en artikel från SVT. Samtidigt går det hur bra som helst för andra att bjuda in en person som Sheik Abdullah Hakim Quick till Sveriges Unga Muslimers konferens 2010 utan att det väcker någon större uppmärksamhet utom i Expressen som skrev om det. Han har gjort sig känd för att predika att homosexuella väntar dödsstraff för att detta är i enlighet med koranen. Länk till mp3-inspelningen hittar du här under från den Brittiska bloggen Harry’s Place.
Återigen ser vi den dubbla måttstocken komma fram alltså. Men motiven till detta går djupare än att en majoritet av journalisterna sympatiserar med mp. Det finns en rädsla hos var och en av oss som gör att det lämnas ett utrymme för att kunna uttala sig lite hur som helst och bjuda in vem som helst. Det utrymmet skapas av oron att bli stämplad som rasist och hellre än att bli det ser vi mellan fingrarna. Jag ska inte påstå att alla muslimer bör omfattas av denna kritik, man ska aldrig dra alla över en kam. Men man måste komma ihåg att det samtidigt är så att alla inom religionen inte alltid har rent mjöl i påsen och därför måste kritiseras.
I motsats till vad Kitimbwa Sabuni tror, är kritik och debatt något som tillhör det demokratiska samhället. Då han tror det hotar detta, är det i själva verket en grundförutsättning för ett sådant. Då han tolkar kritiken som ”islamofobi” är det i själva verket ett tecken att många tycker det borde räcka nu. Inget av detta går dock fram och istället fortsätter både han och andra med samma agenda att förespråka att samhället ska anpassas till hans syn, inte tvärtom. Är inte kravet på att en majoritet ska anpassa sig till en minoritet definitionen av odemokratiskt Kitimbwa? Borde han inte tänka på att varje gång islamofobi-kortet dras och debatten medvetet kvävs, ökar SD flera procentenheter?
SD:s bästa vän heter bland annat snedvriden och censurerad debatt, något Sabuni borde tänka på när han försöker kväva alla former av kritik. Hans taktik gynnar ju dem, helt emot hans intressen Foto: DN
Ett exempel på den synen gavs i följande artikel i Metro när han ville ha banker som kunde ge räntefria lån till muslimer som annars ”inte kan äga sin egna bostad” eftersom de inte kan låna pengar med ränta. Ett påstående som slog in redan öppna dörrar eftersom det redan finns banker som har räntefria lån. Här är ett exempel på det från Jak. Muslimer kan redan idag med de regler som gäller starta ekonomiska föreningar som tillsammans finansierar för den enskilde som vill låna utan ränta. Här nere hittar du länken till uppsatsen som talar om både de nationella och internationella, främst då EU:s regler, som kan möjliggöra saken.
Klicka för att komma åt gupea_2077_19699_1.pdf
Sabuni slår inte bara in redan öppna dörrar, han sprider alltså en osanning till förutom de tidigare redovisade. Syftet är väl att utmåla den egna gruppen som offer när de i själva verket har flera möjligheter. Inte heller detta skärskådar svenska journalister och särskilt inte de på Metro. De har redan en liknande agenda som den Sabuni har och lika barn leker ju bäst som det brukar heta. I Metros värld och gärning vill man ju hela tiden måla upp grupper som offer, precis samma sak som Sabuni alltså vill.
Det är trots detta miserabla resultat som svenska journalister kan uppvisa, dags att skärskåda och börja ställa de obehagliga frågorna också till de på andra sidan. Kanske vill de inte, men det gör dem ovärdiga för sitt jobb vilket ju har varit uppenbart rätt länge. Jag tror inte det kommer att hända inom en snar framtid men kravet ligger fast, börja granska de som bör granskas istället för de som inte bör granskas. Det gör bara att det blir uppenbart att svenska journalister har en agenda och att denna inte alltid är så sund som de vill göra gällande.
Precis som fuskbygge kan förorsaka mögelskador, kan dålig journalistik allvarligt skada samhällsdebatten. Om det dessutom är så att det dåliga jobbet är medvetet pga band till politiska partier och etniska grupper är det femtio gånger så illa Foto: GP
Löjesguiden nominerar idag svenska journalister till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni med retorisk skicklighet men också oskicklighet, driva en agenda för att bevisa en poäng som är poänglös. Förövare är offer, oskyldiga utpekade som något de inte är. En sådan klassiker är allt man kan hitta på om ett existerande patriarkat som verkligen existerar, men inte i de grupper man pekar ut utan i de grupper man har lierat sig med. De borde ju granska de religiösa kretsar som samlas i utanförskapets förorter för att förgifta och förtrycka, men istället är hela problematiken som vanligt vita medelålders heterosexuella mäns.
Det är alltså en fullständigt upp och nervänd agenda vi ser. Journalister som antagligen är fullt övertygade om att de handlar i ”rätt syfte” sitter alltså och skapar historier som inte finns. Man låter vidare bli att granska dem som borde granskas mycket mer ingående och tittar åt ett annat håll då uppenbara övertramp sker. Med en sådan yrkeskår som den tredje statsmakten verkar allt mindre tryggt för framtiden”.
Löjesguiden 