En spegelvärld

Godhetsrörelsen är som en spegelvärld, vad som tycks vara en sak är egentligen något annat. Man måste utgå från vad som sägs och målas upp och se allt tvärtom från den bilden. För de som är goda är egentligen onda och de som säger sig värna ett öppet samhälle vill egentligen stänga hela debatten. Det sist nämnda gäller särskilt om du står för ”fel” åsikter.

Deras representanter, de som är tongivande är dessutom många gånger minst lika vidriga – kanske till och med än mer så – än de som de anklagar för alla dessa övergrepp och feltänk. Tänk dig att du skulle få höra att din mamma ska torteras sexuellt, det är vad Jimmie Åkesson har fått utstå då rikspuckot Sebbe Staxx har spelat in sina sånger. Mer om den saken i artikeln i Aftonbladet. Själv tyckte Sebbe att han slog underifrån och att han gjorde något för den ”rätta åsikten”, han förstod alltså ingenting av domen.

MartyrDet är tyvärr inte bara en grupp som är benägen att begå grymheter, det ligger tyvärr i människans natur. Det är därför lönlöst att peka ut vita medelålders heterosexuella män som den enda tänkbara skurken i sammanhanget Foto: Wikipedia

Inte heller Zara Larsson fattade vad hon hade gjort för misstag när hon skrev att ”Alla män ska dö en plågsam död” som man kan läsa om här i Juicyplay. Ursäkten för hennes beteende hette att ”män är inte förtryckta” underförstått att kvinnor är det. Ett påstående som hon om någon kanske inte ska ta i sin mun eftersom hon är mer privilegierad än de flesta tillsammans. Här kan Zara och alla andra elitfeminister få läsa om ett verkligt fall av förtryck då Zeliha Dagli skrev sin debattartikel i Aftonbladet. Zara bör också upplysas om att samma artikel bemöttes av feminister med total likgiltighet.

I samma korkade fotspår går Zara vidare i artikeln och påstår att vita aldrig kan utsättas för rasism därför att de per definition alltid är de förtryckande. Det är bara så kallade rasifierade som kan utsättas för rasism, ändå är det ibland dessa grupper som utsätter andra rasifierade för just denna behandling.

Hur förklarar annars Zara följande fakta: Judar födda i Sverige som aldrig har satt sin fot i staten Israel eller gett uttryck till stöd för denna, utsätts i dagens Sverige för ett förtryck och hat som kommer från framför allt delar av den arabiska befolkningen? Exempel från SVT här. Gruppen utsätts alltså för ett förtryck enbart baserat på att de är judar. Denna typ av förtryck som enligt Zaras logik inte finns, men som finns ändå kan alltså aldrig uppstå eftersom det aldrig är andra än vita som står för förtryck!

Vita Kränkta Män BokHur än innehållet ser ut slutar analysen alltid med samma slutsatser, det är de vita kränkta männen som är skurken. Vita är också de som alltid står för rasismen trots att det är andra som fixar den stinkande verksamheten Foto: SVT

Också inom den ”antirasistiska rörelsen” är antisemitismen betydande. I reportaget i Samtiden kan man t ex läsa om hur Expo bjöd in organisationen Ibn Rushd som i sin tur har haft samarbete med bl a den djupt antisemitiska Yvonne Ridley. Ett porträtt av henne på engelska hittar du i UK Mediawatch. Ibn Rushd har också spridit myten om ”en judisk världskonspiration” som man kan läsa om på Svenska kommittén mot antisemitism. Ibn Rushd får statliga bidrag till sin verksamhet och det är därför i vanlig ordning svensken som står som finansiär av rasismen vilket ju är otroligt förtryckande……av svensken då alltså.

I Samtiden kan man också läsa om Mariam Osman Sherifay som är ordförande för föreningen Centrum Mot Rasism. Den positionen använde hon till att bjuda in organisationen Hamas till Sverige. Samma Hamas som har Israels utplånande på sin agenda. De rättfärdigar sin egen existens med hänvisning till Sion Vises Protokoll, länk till Wikipedia, som beskriver judarnas plan för världsherravälde. Problemet är bara att just detta ”protokoll” har visat sig vara ett falsarium med ett enda syfte -svartmåla alla världens judar. Återigen skickades notan till svenska skattebetalare eftersom också Centrum Mot Rasism tar emot statsbidrag.

De här krafterna gör alltså inte ens skillnad på judar och staten Israel utan buntar ihop dem och behandlar dem som en. Detta trots alltså att en del judar t ex i Malmö aldrig ens har satt sin fot i Israel. Är inte att dra alla över en kam en del av mönstret i just rasism? Är i själva verket inte generaliseringar och tillskrivningar som Sion Vises Protokoll kännemärket för ett rasistiskt tänkande? Hur kan delar av en grupps rasism ursäktas medan andras med rätta brännmärks? Fler historierevisionister som vill friskriva grupper från ansvar för de egna handlingarna kan Fnordspotting berätta om.

JudarFörutom vita tycks judar vara en favoritgrupp att skylla allt på. Inte ens när behandlingen gränsar till ren rasism reagerar samhället. Istället får förövarna skattepengar att ställa till än mer för Foto: Wikimedia

Som ni kanske märker går mönstret igen, man kan följa det som en Ariadne-tråd. De som säger sig vara så godhjärtade har ibland allt annat än godhet för ögonen. Tvärtom är de i bland till och med invecklade i verksamhet som är minst sagt ljusskygg och som knappast tål en granskning. Svenska myndigheter är antingen för naiva eller för handfallna för att stoppa verksamheten och resultatet blir att vi skattebetalare står för kalaset. Detta trots klara regler som skulle kunnat stoppa det och trots att pengarna alltså används i syften de inte var tänkta.

Det är också ganska slående att konstatera att i godhetsrörelsen är det skillnad på folk och folk. Muslimer är utsatta för hat och rasism och så kanske det är i vissa fall, men då samma kretsar utsätter andra för samma behandling får man statliga medel för att kunna fortsätta. Det är också tabubelagt, mycket på grund av sådana uttalanden som Zara Larssons, att tala om minoriteters förtryck av andra minoriteter då detta är att jämställa med rasism enligt den synen. Ett effektivt lock som sätter p för debatten men som inte döljer sanningen.

BurkNär vissa saker får och andra inte får diskuteras är både vi och debatten illa ute. Det är det som håller på att hända när en sida tycker sig ha rätt och den andra ska hålla käften eller bli kallad saker Foto: Cliparthut

Löjesguiden nominerar idag den del av de ”antirasistiska” krafterna i landet som inte har helt rent mjöl i påsen. Motiveringen lyder: ”Ärlighet varar längst brukar det heta men i ert fall är det nog tvärtom – Oärlighet varar längst. Det är inte en saklig rörelse vi talar om här, utan i högsta grad en både rasistisk och antidemokratisk. Era företrädare är hycklare och era argument ihåliga, kan man få en sämre start. Allt detta gör er till en formidabel kandidat till priset.”

Annonser

Goda människor?

I kölvattnet på Adam Tenstas tilltag i TV4, inslag nedan och Zara Larssons korkade turer i media är det mer än dags att starta debatten om så kallade ”goda människor” och deras förehavanden. Är de så goda som de hävdar? Är de verkligen så ”inkluderande”? Svaret på frågorna är tyvärr nej. Frågor som dessutom är dubbelt relevanta då Adam Tensta för så sent som fem år sedan själv använde ett betydligt mer vidrigt ord än ”n****” i en intervju i Metro.

Dagens exempel är något av ett skräckens sådana som inte tål dagens ljus. Detta gäller särskilt om man säger sig tillhöra ”de goda”. För i bakvattnet på hyllningarna åt Zara Larssons och Adam Tensta pågår ett helt annat spel som är betydligt mer cyniskt. Ett efterspel som innefattar hot, grova påhopp och ren vidrighet. Det är vad som nu ha drabbat Louise Andersson Bodin som hade mage att använda ordet ”n?#!%”, ett ord jag alltså inte använder trots att jag vill kunna berätta då det är så känsloladdat och förbjudet enligt vissa.

Titta på videon nedan, den är ett vittnesmål om något så sjukt i vårt samhälle som det rena hatet. Kom ihåg att hatet inte kommer från vare sig Breivik-anhängare eller de som sägs hata, det kommer från dem som hävdar att de är så goda. Här avslöjar Louise Andersson Bodin hur hon har fått utstå den renaste av ondska efter händelsen. Folk som aldrig har sett hennes videoklipp menar att hon borde våldtagen analt, skjutas m.m.

Hon avslöjar också hur TV 4 har agerat i sammanhanget, först kallar man ihop ett telefonmöte där man tycker att bara hon tar bort sitt inlägg är allt okej. Hon är ju trots allt enligt all logik och dom inte rasist. När detta väl är gjort hänger man ut henne åt vargarna genom att vända henne ryggen och senare också sparka henne från ett kommande samarbete. Snyggt gjort där TV 4, ni har verkligen visat vad ett smutsigt beteende innebär. Den mediala teatern kring hela debatten har bloggen Susannas Crowbar skrivit mer om.

Dansar med vargarKevin Costner fick dansa med vargar, Louise Andersson Bodin hängdes ut till dom av
TV 4. Så olika ser verkligheten ut när medieagendan har sin gång. Foto: Wikimedia

Det sjukaste är dock de som har vunnit på situationen och deras beteende och agerande dvs Adam Tensta och hans management som måste varit de som låg bakom kuppen. Av naturliga skäl är de tysta, de har ju en mediestrategi att skydda. Det är eventuellt anledningen till att man inte heller vill avslöja att det hela gjordes för att sätta fokus på Adams nya skiva, inte rasismen. Man vägrar till och med från deras sida att ens tala om att beteendet man själv har satt igång inte är okej, en åtgärd som hade varit mycket lätt att vidta.

Tyvärr är inte Adam Tensta vare sig ensam eller värst i debatten. Den alltid så uppmärksamhetsivriga Zara Larsson är ju också hon artist. Hennes inlägg i debatten har hittills mest handlat om rena seriekrocken i smaklösheter där bl a alla alla män skulle dö en plågsam död som Juicyplay kunde skriva om. Hon figurerade också i artiklar där hon kunde berätta om hatet som riktats mot henne som denna i SVD.

Hon valde dock inte att stanna där. När personer som Per Gudmundson skrev följande artikel i SVD full med klokheter, valde hon istället att gå till motoffensiv också mot honom vilket hon gjorde på följande sätt som Nyheter Idag kan berätta om. Inte ens efter den härdsmältan stannade den av frustration ångande Zara upp.

HärdsmältaHärdsmältan i debatten är total. De som säger sig vara goda är onda, och de som blir utpekade är oftast oskyldiga. Ovanpå hela soppan flyter artister som Adam Tensta och Zara Larsson fram på godhetens flodvåg trots att också de har stor skuld i det inträffade Foto: Sv. Wikipedia

Istället la hon upp ett inlägg på sin blogg fullt med förringande omdömen om Louise och hyllande om Tensta. Den hatade hade blivit den som hatar. Hon har dessutom valt en ”utmärkt” ursäkt för bristen på gott beteende när hon som här på SVT:s sajt menar att hennes hat bara är ett svar på allt hat. Snacka om att friskriva sig från allt ansvar. Mer om hennes snuttifierade agenda kan man läsa om på bloggen Motpol.

Det är lite roande och tankeväckande att se Zara Larssons alla dikeskörningar. De är nämligen som sinnebilden av hela den rörelse som så gärna klappar sig själva på axeln med ett leende och ”vetskapen” om hur goda de är. De drar fram på nätet och skördar sina offer, allt för att de är så himla goda. Mer läsning om Zaras tillkortakommanden i debatten finns på Genusdebatten.

Till och med när dessa personer är ondskefulla är de rättfärdiga för de skapar ju godhet och rättvisa ur sitt något skruvade synsätt. Människor som Louise Andersson Bodin som kanske står i vägen för deras visioner eller helt enkelt inte passar in i mallen, slänger man så gärna under bussen. Allt för att man är så god. Om hur goda de är kan man också läsa om på WTF Toklandets blogg.

It ClownDagens änglalika varelser tycks tro att man gärna får vara ond bara man döljer det bakom en mask. Ondska är dock ondska i vilken färg eller form den än kommer i Foto: IMDB

Inte ens när det är så uppenbart som i fallet Louise Andersson Bodin kommer de till insikt. Det är som om de var totalt döva och blinda inför sitt egna beteende. Det är samma mekanismer som alltid. Bakom goda fina intentioner kan man dölja de egentliga och i gruppen döljs den egna identiteten samt det egna beteendet. Man är de facto inte längre ansvarig för någonting – inte ens det allra vidrigaste. Näthat har också bloggen Fnordspotting gjort ett inlägg om som du hittar här.

Den smärtsamma sanningen också för denna nätokrati är dock att det kan aldrig vara ”godhet” att i drev dra fram och smäda, smutskasta och förnedra. En tjej som Louise Andersson Bodin hotas med att sodomeras, bloggare ombeds hålla käften för att de har fel åsikter och debattörer kallas vid namn inte ens värda att nämna. Den sanningen tål nog trots prisutdelning i godhet inte dagens ljus.

Extra smärtsamt blir det då den kommer från en löst sammansatt rörelse som vill utmåla sig som något annat än vad den är i rent propagandasyfte. ”De goda” är helt enkelt ondskan personifierade, det har fallet Louise Andersson Bodin lärt i varje fall mig. Det spelar ingen roll att man låtsas vara något, det är vad man är som är det som till sist fäller avgörandet. Läs här om hur t ex Catherine Fahlgren som står bakom bloggen Cattasbubbla blev behandlad av nätokratin.

Gustav Dore LuciferMan bör hålla i minnet att också Lucifer hade vingar på ryggen. Det är inte så att man per definition är god bara för att dessa råkar ha satts dit av de egna.
Foto: Wikipedia Gustave Dore

Löjesguiden nominerar idag de näthatande godhetsapostlarna som grupp till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med nätokratins självklara rätt drar ni fram under godhetens flagga. Gång på gång får vi dock smakprov på vad ni egentligen är och vad som i själva verket driver er. Hat, hot, och ren och skär dumhet är resultatet, allt för att tysta och få människor att falla in i era smutsiga led. Att artister som Adam Tensta och Zara Larsson ställer sig i spetsen för denna ljusskygga verksamhet, är snarare tecken på uppmärksamhetstörst och att man har identifierat vad som är grunden för dagens medie-agenda.”

också artisterna Adam Tensta och Zara Larsson nomineras till priset. Motiveringen för dom lyder: ”Som förebilder och idoler borde ni agera med ansvar. Istället väljer ni att marknadsföra er på andras bekostnad. Uppmärksamhet, klick och tidningsrubriker tycks vara det moderna sättet att kränga skivor. Den metod ni har valt lämnar dock en rätt fadd smak i munnen. Det borde det göra också på er om ni tog just detta ansvar.”

Dessa Fantastiska Feminister

Feminister är fantastiska! De kan inte skilja mellan fakta och fiktion, de tror på myter och fakta som saknar grund och de argumenterar med slag under bältet, lögner och faktafel. Den senaste i raden av feminister, eller ska jag säga argsinta kvinnor utan möjlighet att fatta var den mentala ventilen sitter, är Sanna Lundell.

Att Angöra En Brygga”Åh dessa fantastiska män som vet hur man angör en brygga”! Fast feminister vet också en hel del, som att pissa på en hel befolkning t ex Foto: SF

Hon anförtroddes att prata i radions program ”Sommar” och passade i god public service-anda på att ge uttryck för sin vurm för radikal-feminismen. Att sändningen gick ut i Sveriges Radio är ju inte så konstigt, där är man ju så ”oberoende” att en ideologi och enbart den är det man ger utrymme åt. Därmed hamnade Sanna Lundell i finrummet tillsammans med Kakan Hermansson. Sanna Lundells program hittar du här.

I programmet var hon lika ”oberoende” och ”objektiv” som Sveriges Radio. Eller vad sägs om härliga små uttalanden som att kvinnor som inte är feminister saknar någon vital del av hjärnan. Efter det uttalandet undrar man vem som saknar vad å hjärnans vägnar. Det är ju ett väldigt ”tolerant” och ”respektfullt” uttalande från den rörelse som alltid hävdar att de är allt det där.

RamonesRamones sjöng låten ”Teenage Lobotomy” och beskrev sig själva som just detta, nu har bladet vänts och det är helt andra som är lobotomerade. Allt för att man inte tror på en ideologi och opponerar sig mot den Foto: Youtube

Det är också ett enormt insiktsfullt uttalande. Hon ägnar mycket tid åt att prata om hur hon formades av att växa upp i ett missbrukshem och hur hon sedan tog avstånd från allt detta men hamnade i ett missbruksförhållande som hon försökte ta sig ur. Ett förhållande hon till och med återvände till.

Vad hon däremot inte snuddar vid är hur slående ofta det är så att den som drabbas av ett missbruksbeteende eller växer upp i en sådan miljö, söker sig till en ”trygg hamn”. Det kan vara kärleken, det kan vara ett annat liv men det kan också vara en religion eller ideologi som ger en den fasta mark under fötterna man längtar så mycket efter. Här kan Sannas feministiska vurm faktiskt ha formats av behovet av att hitta sanningar, fast mark eller bara något att tro på. Men ingen insikt alltså, tror man inte på feminism saknar man vitala delar av hjärnan.

Fast Mark Under FötternaAtt leva i eller växa upp i ett missbruksförhållande är som att sakna fast mark under fötterna. Det blir därmed extra viktigt att ha något att tro på, något att kunna komma hem till. Foto: SVT

Löjesguiden nominerar idag Sanna Lundell till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Där man själv inte ser, ser andra. Att dölja det genom att försöka stämpla andra som ”mindre vetande” är både plumpt och dumt men fungerar säkert i den krets som gjort det oseriösa till sitt varumärke. Jag – Freakshow Fredrik – tackar dig dock för en sak, du har visat att den feministiska ideologin är just den sekt och den kyrka som folk med behov av stabilitet söker sig till. Du är på grund av dina uttalanden dock en formidabel kandidat till priset och förtjänar nomineringen väl.”

Äntligen!?

När man sitter och skriver så här är det lätt att grotta ner sig och bli så där extra deppig. Vare sig det eller det faktumet att ni mina läsare dras med i det fallet är så särskilt uppbyggligt. Så det är extra glädjande att kunna förmedla ett något mer positivt resultat. Två artiklar jag stötte på ändrade allt och nu kanske något håller på att hända i det här landet trots allt. Visst tar de upp tunga ämnen, men de är klarsynta i sin analys och väldigt träffsäkra i sina slutsatser.

TrädDagens journalistiska agenda är allt annat än klarsynt. Ändå finns undantagen som inger visst hopp! Foto: Wikimedia

Den första publicerades i GP den 22/7 och är signerad Håkan Boström. Den skarpsinniga analysen av hipstervänster med medelklassens världsfrånvända agenda är inget annat än lysande. När han beskriver vad han kallar Twitteratin skrattar jag högljutt igenkännande. Politiskt korrekt akademikervänster och kulturskribenter beskrivs som grupper som gjort det till sin livsuppgift att förespråka mental enfald i mångfaldens namn. Där börjar tårarna rulla utmed kinden av rent skratt.

Också högern i svensk politik får sin beskurna del av skopan. Schlingmannifiering kallar han det när varumärkesbyggande har ersatt sakpolitik och värderingar som tilltalar väljarkåren. Han avslutar hela artikeln med att konstatera att de etablerade partierna inte längre går i takt med folket, ett faktum jag instämmer i.

Nothing like some good'ol MONA-G Glucose Biscuits.  Is it just me or does that sound distasteful?”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt”, numer är detta en etablerad sanning i politiken. Först klev Per Schlingman in på scenen och snart var varumärkesbyggandet viktigare än sakpolitiken i moderaterna Foto: ”Flickr – Jeff Attaway – glucose” by Jeff Attaway from Dakar, Senegal – glucose?. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Flickr_-_Jeff_Attaway_-_glucose.jpg#/media/File:Flickr_-_Jeff_Attaway_-_glucose.jpg

Det finns dock två saker jag saknar i artikeln. Det ena är att bristen på egen politik från borgerligt håll och det faktumet att de genom DÖ helt har resignerat från sin roll som opposition i verklig mening. Istället har detta skapat ett desperat behov av att täppa till luckorna. Ett sånt exempel är feminism.

Feminism är en av dagens stora framgångssagor inom svensk politik. Vad jag personligen tycker om det vet redan den regelbundne läsaren, jag avskyr den. Trots det lockar det till diskussion där till och med yngre män säger sig vara feminister vilket jag inte förstår då man tittar på debatten. Det är onekligen svensk vänster som genom feminismen också har tagit initiativet.

FeminismFeminism är i det korta perspektivet en framgångssaga där vänstern i Sverige har tolkningsmonopol på ideologin. Här gäller orakade armhålor och spottretorik också inom högern. Foto: ”Feminists at Stockholm Pride” by Bengt Nyman – IMG_8827-1Uploaded by Athyllis. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Feminists_at_Stockholm_Pride.jpg#/media/File:Feminists_at_Stockholm_Pride.jpg

Borgerligheten är helt akterseglad. Visserligen försökte Maria Arnholm att lansera en liberal feminism i förra valrörelsen, men den förstod hon nog aldrig ens själv. Än mindre utformade hon en sådan. Istället rann tiden ut och goda råd blev dyra. Det gällde att hitta en egen politik snabbt. Svaret blev tyvärr en lika rabiesinfekterad feminism som den vi ser hos dagens vänster. Kanske var det för att klumpa ihop sig tillsammans med vänstern i ett mittfält, kanske var det bristen på egna idéer.

Hur som helst fick vi det något bisarra resultatet att man kunde inbegripa också svensk höger i vänsterfållan. Efter Anna Kinberg Batras tal på Nationaldagen gjorde statsvetaren Malena Britz analysen att hennes tal målade upp ett feministiskt folkhem. Två av två möjligheter att skapa en egen vision missade hon alltså, mer om analysen i SVD.

Också partier som FP har drabbats svårt av just feminismen världsfrånvända agenda. Birgitta Ohlsson var representanten för partiet i förra regeringen där hon var EU och demokratiminister. Hennes minst sagt vänstervridna agenda vad gäller feminismen är slående. Hon fattar inte ens vad grundläggande liberala värderingar går ut på.

Birgitta Ohlsson MikrofonNär Birgitta Ohlsson gör sig till uttolkare av feminism förstår hon inte ens grundbegreppen i liberalism. Mycket på grund av att högern har anammat vänsterns syn på ideologin i brist på en egen Foto: Wikimedia

Friheten som är just den grunden heter att ”vi måste få till ytterligare en pappamånad”. Hallå! Det borde väl varje familj få välja om man vill kalla sig liberal eller? Hon gör sig också till röst för samtyckeslagstiftning, något som skulle medföra att varje svensk man måste ha ett förskrivet kontrakt i fickan när han går ut på lördagskvällen och få denna underskriven. Annars hotar att ord står mot ord i en rättegång. Samtyckeslagstiftning är något som tillhör den radikala vänstern så hur var det med liberalismen i folkpartiet? Mer om bristen på liberalism i det liberala partiet folkpartiet, har Fnordspotting bloggat om.

Det andra jag vill invända mot i artikeln av Håkan Boström är att visserligen drar han slutsatsen att folk har tröttnat. Men borde inte den tanketråden dras längre? Är det inte därför många också väljer att sympatisera med SD som nu enligt vissa opinionsundersökningar är Sveriges näst största parti. Läs mer om detta i Nyheter Idag. Deras framgång bygger ju inte på att de är så otroligt skickliga i sin argumentation, utan på att de andra gör bort sig i en så rasande takt att ingen ens längre kan hålla räkningen längre. Också att de kan rida på att de är offer för DÖ gynnar dem. Mer om det fenomenet i SVD.

SD kommer snart att bli det man vill bli, Sveriges största parti och det beror inte på den egna förträffligheten utan de andras ständiga klavertramp. Det har med andra ord blivit dags för de andra att skärpa sig. En första åtgärd borde bli att sparka ut mp ur regeringen för att isolera dem och den politik de står för. De har alltför länge fått vetorätten i avgörande frågor. Dessutom är de så pass verklighetsfrånvända att man inte ens borde ha partiet i riksdagen.

Nästa lysande artikel kommer från sajten ledarsidorna och är signerad Kapten Blåskägg eller Jens Kittel. Här görs en saklig och relevant genomgång av de ökande problemen landet har ställts inför på sistone och snuddar vid vad responsen har blivit dvs ingen alls. Återigen alltså vår verklighetsfrånvända nomenklatura i både regering och riksdag vars legitimitet jag ser som kraftigt undergrävd. I synnerhet regeringen Löfven borde ha avgått redan i september förra året.

Regeringen GruppHur länge vi ska behöva stå ut med västvärldens värsta regering står skrivet i stjärnorna, under tiden får vi nöja oss med adekvata analyser av deras problem Foto: Regeringen.se

En bra analys med riktigt verklighetsnära slutsatser av det parlamentariska och politiska läget i landet som är väl värd att läsa igenom. Det finns trots allt en hel del klokskap i vårt land. Den postkoloniala smörjan har fått mer än en törn den här perioden och kanske kanske vacklar nu elfenbenstornet betänkligt. Vi får se vad framtiden har i sitt sköte helt enkelt. Han avslutar kaxigt med stridsropet ”sluta sabotera mitt land!”.

Till sist har vi kategorin satir där elakheterna haglar. Fredrik Strage har en av landets giftigaste pennor. Den har för en tid sedan slagit till igen med ett bländande mästerverk i DN om dagens feminism och deras anti-agenda där det relevanta blir irrelevant och tvärtom. Här drivs hejdlöst med den aktuella genuspolitiska agendan tills tårarna trillar. Strages artikel har också Susanna Varis bloggat om.

Återigen återfinner sig frågorna när tårarna har trillat klart. Vågar man svära i den feministiska kyrkan, särskilt på dess högborg DN feminism? Är det här första tecknet på att något håller på att hända också på denna institution? Kanske, vem vet! Återigen är det framtiden som får visa vad det här ska leda till, men i bästa fall är det något som håller på att hända.

Roy LichtensteinIbland kan man inget annat än att brista ut i glädjetårar som när Strage giftmördar dagens genuspolitiska agenda med ord. Helt suveränt och bitskt Foto: Wikipedia Roy Lichtenstein

OM det är en riktig slutsats finns det rätt mycket att glädjas åt ändå. Medan jag väntar på vad som ska hända läser jag Strages artikel en gång till. Jag önskar dels att jag kunde skriva lika vasst själv och tycker samtidigt att min store idol på skriftens område Molière ändå på något sätt svävar över Strages text. Vasst, elakt, kommenterande och kritiserande i symbolform var ju hans kännetecken och de går igen. Det är ändå för underbart.

Löjesguiden nominerar idag journalister som kollektiv till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Här återfinns tre exempel på hur en journalist borde arbeta. Kritiskt, granskande och kommenterande ibland med en ordentlig dos ironi. Ändå fortsätter denna yrkeskår att spela politiskt korrekt, övervakande och medhjälpande trots att detta leder till både fördumning och inskränkningar i demokratiska rättigheter som t ex det fria ordet. Det är lite ironiskt att konstatera att den yrkesgrupp som är mest beroende av det fria ordet och som skriker mest högljutt de gånger detta angrips, också är den grupp som hjälper till att underminera det.

Som sagt, det finns dels förebilder och dels nidbilder likt denna från SVD. Det har blivit hög tid att välja väg. Vill ni förbli nyttiga idioter som här när Robert Aschberg valde att samarbeta med kända vänsterextremister som tidigare dömts för brott som i reportaget från Dagens Samhälle, eller vill ni bli den granskande kraft ni påstår att ni är? Så här långt är ni fullvärdiga kandidater till priset, men framtiden får utvisa om också ni är kapabla till förändring.”

Lögn, Förbannad Lögn Eller…..?

Läste följande i Kristianstadsbladet artikel och tyckte en sak var mycket märklig. Varje gång en feminist eller feministanstruken skribent ska skriva sin kolumn, ledare eller artikel så dyker det så där lagom lägligt upp en person som bekräftar deras bild av hatet. Denna person har alltid en plump kommentar att leverera och denna påtalar alltid just detta förakt för bland annat feminismen som artikelförfattaren försöker att bevisa.

Cis-manFåtalets hat snubblar snart sagt varje journalist över när de ska berätta sina historier. En mer intressant fråga är varför de inte kan se motsatta sidans hat

Slump, sammanträffande eller faktiskt sanning? Jag vet inte, men känslan i maggropen säger mig att det är omöjligen kan slumpa sig så att dessa människor bara ”råkar” korsa deras spår igen och igen. Varje gång Lars Lindström, Lukas Ernryd eller någon annan feministisk skribent ska till att skriva sina minst lika föraktfulla artiklar, exempel från Lars Lindström här i Expressen, så finns plötsligt hur många exempel som helst på hatet.

Samtidigt som dessa hatare alltid dyker upp i alla sammanhang, passar man på att inte nämna ett ord om de egna tillkortakommandena på området. Lars Lindströms artikel ovan är ett exempel som är tydligt nog, men vad sägs om nästa man med problem med misandri. Vad annat kan man kalla Rickard Söderbergs manshatande och samtidigt vansinnigt felaktiga artikel i Metro där faktafelen haglade?

Rickard SöderbergRickard Söderberg utsattes för en hatkampanj, han svarade med att skriva en av de mest hatiska artiklarna om män hittills. Hur misandri rimmar med att han är bög är dock fortfarande en gåta Foto: Metro

Inte heller lägger de särskilt stor vikt vid det kvinnliga hat som kommer fram i debatten. Aldrig nämns de otaliga artiklar signerade olika kvinnor, eller rättare sagt unga tjejer, vars hemska ton är vida överskridande de som hörs från ”andra sidans” debattörer.

Här nämns inte Anny Berglins artikel i (Anti-)Nyheter 24, eller Malena Ernmans skruvade resonemang kring den nya 500-lappen, mer om det i Expressen. Där blev plötsligt Birgit Nilsson som aldrig tog politisk ställning nu utsatt för krav på bojkott för att hon hade mage att tolka Wagner. Samme Wagner var ju antisemit men vem var inte det i 1800-talets Europa där företeelsen var vanligare än fotvårtor? Vi får heller aldrig läsa om hur feminism ser ut när bortskämda brats som Zara Larsson ger sig in i debatten genom sin blogg.

Zara LarssonDet är som om journalistik av idag ser grandet i andras ögon men inte bjälken i det egna. Man kan inte förklara det med att de är blinda, de ser ju trots allt, men nog är de väldigt närsynta

Man får komma ihåg att en del av de här vindkantringarna kommer från journalister, journalister som alltså blir megafoner snarare än objektiva nyhetsförmedlare. Här använder de istället sina kanaler och sitt inflytande till att sprida propaganda istället för journalistik. Hur propaganda och objektivitet fungerar ihop behöver man inte heta Einstein i efternamn för att förstå, det fungerar nämligen inte alls. Istället har vi fått en yrkeskår som när och närs av den korkade radikalism som genererar så mycket uppmärksamhet. De har helt enkelt blivit lydiga små hustomtar, exempel från SVD hittar du här.

Så den stora frågan blir om sanningshalten i alla de artiklar där antifeminister utmålas som de hatare och Breivikare de är i feministers ögon? Kan man tro på uppgiften om den aggressive mannen på festen som Lukas Ernryd beskriver i Kristianstadsbladet? Lukas medger ju själv att hans uppgift är en andrahandsuppgift och sådana är sällan eller aldrig särskilt pålitliga. Kan artikelns hatande unge mans utfall mot Gudrun Schyman förklaras på något annat sätt än det beskrivna?

KulorInte ens när historier innehåller ifrågasättbara ”fakta” reagerar journalister. De är mer intresserade av att beskriva de kulor som inte kan ses men som sågs ändå. Tvivlar man på dessa ”fakta” är man Breivik, dvs han som sköt Foto Aftonbladet

Frågorna är många men som vanligt finns inga svar, särskilt inte från den journalistkår som är satta att just skriva om sanningen. Man kan nog lugnt dra slutsatsen att det är för mycket begärt av denna kår att förvänta sig ens ett uns av sanning. Det är den enda sanningen man kan konstatera efter artikeln i Kristianstadsbladet. Mest sorgliga är dock egentligen inte att de är genomskådade i det hänseendet, utan att de gör oreparerbar skada för lång tid framöver då de inte längre är vare sig trovärdiga eller objektiva.

Den enkla slutsatsen är att journalister är ett slags lackmuspapper på hur vårt samhälle och samhällsdebatten mår. Av den kan man konstatera att lackmuspappret visar rött, vi mår helt enkelt inte så bra i det här landet. När journalister används till propaganda och där misstänkta lögner är grunden för deras reportage, är det något som felar. Det är det enda som journalisterna har lyckats bevisa, i varje fall för mig.

LackmuspapperRött lackmuspapper visar på en definitiv buklandning i samhällsdebatten, det visar om inte annat flera artiklar Foto: Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag journalistkåren till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ert oberoende är ett minne blott. Den tid då ni som yrkesgrupp hade objektivitetsbegreppet som ledstjärna är tyvärr sedan länge över. Jakten på klick, att berätta historien och rent egoistiska skäl som era egna värderingar är det som satte p för detta. När ni så blir lydiga verktyg i händerna på krafter ni lever i symbios med är ni inte längre trovärdiga. Därför är ni också välförtjänta kandidater till priset.”

Om ämnet kulturjournalister och särskilt sådana på DN, har Fnordspotting skrivit om som kan rekommenderas för vidare läsning.

Ekon Av En Svunnen Tid

Ideologier som nazism, fascism men framför allt kommunism använde i sin linda flitigt konsten som verktyg för propaganda. Sjungande och dansande barn, fabriksarbetare och bönder som hyllade sina ledare var vanligt förekommande motiv. Ingenstans nämndes i vanlig ordning de fasor som utspelades bakom de glättiga fasaderna. Ingenting nämndes om censuren, förtrycket eller inskränkningarna för de oliktänkande. I vissa fall också döden för den som opponerade sig.

LeninVälmående, politiskt engagerade människor med ett brinnande engagemang som älskar sina ledare – det var så man ville framställa diktatorer som hade blod på händerna. Dagens diktatorer är mer nedtonade men budskapet och metoderna är desamma Foto: Wikimedia

Vi tror nog i vår tid att vi är förskonade från detta och att det tillhör ett passerat decennium, inget kunde bli mer fel. Propagandan ser bara annorlunda ut och siktar in sig på andra saker, men i grunden är det samma fenomen nu som då. Lydiga små kulturaktivister belönas med jobb, lägenhet och en karriär i stugvärmen på Södermalm. Gör du inte som de säger drabbas du av yrkesförbud, utfrysning, ryktesspridning på det alltid så fina och solidariska PK-malm.

Kulturen används som propagandamaskin men framför allt har artisterna blivit megafoner för en åskådning/ideologi som i förlängningen också gynnar dem i deras karriär. Precis som under nazismens och kommunismens glada dagar används den också som förtryckarmaskin där alla med ”rätt åsikt” premieras. Det ena ger det andra och de lever så lyckligt i sin symbios. Godhetspoäng är en lättframkomlig väg som ger den så åtråvärda uppmärksamheten i media och ger förhoppningsvis också större försäljning.

MegafonFör att höras gäller det att skrika högst. Likadant om man vill få uppmärksamhet och kränga skivor. Här lever media och artister i symbios där klick, annonsintäkter, skivförsäljning och personlig uppmärksamhet är det som står på spel Foto: Wikimedia

I det här spelet är hyckleriet inget man värjer sig för, allt för en spänn och då är alla medel tillåtna. Medias representanter är antingen för korkade/naiva eller en del av spelet där också deras intäkter säkras av antalet klick och läsare. Också här finns alltså inga hämningar. Det är därför vi ser det uppskruvade tonläget. Att skrika högst och att dessutom använda sig av hel- eller halvvulgära tricks som för en tid sedan skulle hamnat i svarta boken är snarare regel än undantag. Alltför att gynna den egna karriären och samtidigt generera klick.

Idag är kulturens roll att verka för jämställdhet som i Zara Larssons fall. Den förvirrade debatt som har präglat agendan framför allt från hennes helhycklande håll är svårslagen.
Också Adam Tensta har slagit ett slag för hyckleriet. Hans numer berömda uttåg ur TV4:s studio för att protestera mot ”vardagsrasismen” blev ju tokhyllat av både medieelit och artist-dito. Klippet hittar du här från Youtube.

Han skrev för att understryka sin poäng en debattartikel i Aftonbladet. Där gick han till hårt angrepp mot Louise Andersson Bodin som på sin Youtube-kanal hade haft mage att använda ordet ”neger”. Det hela slutade med att hon fick sparken under spektakulära former där TV 4 anklagades för att smita från sitt ansvar genom att helt enkelt offra henne istället för att ta skulden själva. I bland annat i DN kunde man läsa detta resonemang.

Men hur godhjärtat än Adam Tenstas tilltag såg ut, klingade några saker falskt. För det första, hur förklarar han att tilltaget kom strax före det att han ska släppa en ny skiva? Är händelsen verkligen bara ett anti-rasistiskt ställningstagande? Jag och andra tvivlar! Det kan mycket väl vara ett nytt smutsigt sätt att marknadsföra sig och sin skiva. För precis som Zara Larsson har Adam Tensta blivit en omskriven person. Uppmärksamhet är detsamma som potentiell försäljning som vi ju alla vet.

Den andra frågan som infinner sig är hur trovärdigt hans tilltag var. Visst, slå ett slag mot en förment rasism kan väl alla sympatisera med. Om däremot denna ambition motsägs genom att avsändaren själv använder grovt nedsättande språk som i följande intervju i Metro, då förvandlas istället budskapet till hyckleri.

hyckleriDen fula nunan som nu skymtar är inte så smickrande för en godhetsrörelse som rider på sin egna förträfflighet.

I intervjun avslöjas det att han då inte såg några som helst problem att använda ord som ”nigger”, ”bitches” eller ”hoes”, alla orden djupt kränkande. Det gäller väl att rätt person använder dem. En vit medelålders kvinnas privilegium kan inte innefatta att få använda ett mildare ord när andra med självklar rätt använder ett språk som är sårande både för den ena och den andra personen.

Här gör sig den skruvade logiken som bara godhetsrörelsen kan slänga sig med gällande igen. En vit kvinna, än mer ofta vita medelålders vita män, är per definition del av den härskande klassen. Därmed är hennes tilltag mer graverande trots hennes mildare ordval. När Adam däremot använder både ”nigger”, ”bitches” och ”hoes” så slår han ju bara underifrån. Han får helt enkelt som lägre i den postkoloniala tombolan använda ord som ingen annan får ens yppa.

I vanlig ordning var det dock ingen bland artist- och medieeliten som reagerade på dessa fakta. Istället ägnade man all sin tid åt att tokhylla Adam Tensta för hans både tveksamma och hycklande tilltag. På sajten Resumé hittar du ett reportage om dessa och deras hyllningar. De annars så feministiska fanatikerna reagerade inte ens på att det nu var en kvinna/tjej som blev mobbad. Annars hade denna elit gärna tagit fajten men varför var de så tysta nu? Läs mer om detta på WTF Toklandet.

Monna BellEn gång i tiden kanske tombolan var så här oskyldig, numer är insatserna högre. Intersektionalitets-tombolan har sett till den saken Foto: Youtube

Ja elit och elit, man kan inte kalla människor en ”elit” när de t ex stavar ordet ”rasistiska” r-a-c-i-s-t-i-s-k-a eller konstruerar en mening som ”På bästa tänkbara sätt”. Inte heller ordet ”dro” återfinns i det svenska språket trots att det skrivs av en journalist. Jag kallar inte personer som är kapabla att skapa så undermåliga meningar, stavningar och ord för ”elit”, däremot fungerar ”kretiner”.

Om vi för en stund stannar där och leker lite med tankarna blir det hela mer intressant. Allt du behöver göra är att byta ut ordet ”vit” mot ”jude” så kan du höra ekot av det förgångna. ”Vit kvinna”, oftare dock ”vit man”, är dagens judar. De som däremot bär offerkoftan har tyvärr stickat denna med så jäkligt grova maskor att det får koftan att se ut som den vore fuskstickad. Det är i det sammanhanget både Malena Ernman, Zara Larsson och Adam Tensta hör hemma – bland de fuskstickade offerkoftorna.

StickningOm man nu ger sig i kast med att sticka en offerkofta bör nog maskorna sitta tätare än de har gjort hittills. Alla de argument och resonemang som har förts har snarare präglats av plakatpolitiska pamfletter snarare än sakargument Foto: ”Ribbed knitting multicolour”. Licensed under CC BY-SA 1.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ribbed_knitting_multicolour.jpg#/media/File:Ribbed_knitting_multicolour.jpg

Mediateater och cirkuskonster skulle man kunna kalla det hela som Susanna Varis så fyndigt har myntat det på sin blogg. Det är en tragedi vi ser och den är inte så upplyftande tyvärr. Jag hade föredragit gapflabbet man kan leverera åt dårskapen i en Molière-pjäs, men det som nu utspelar sig är bara tragiskt.

För kom ihåg en detalj i det hela som sänder en kåre av rysningar längs ryggraden. Priset som nu ska betalas är att en person – Louise Andersson Bodin – har fått sitt liv sönder-slaget borde enligt logikens lagar vara för högt. Istället står den samlade artisteliten anförd av godhetsminister Malena Ernman på talartribunalen och applåderar. Och ekot av en svunnen tid hörs igen.

Olika skrud, men samma innehåll skulle man kunna sammanfatta det som. Pudelns kärna är inte om Adam Tensta slår ett slag för eller emot något. Istället är det hur vi kan tillåta en person att fälla vilka kommentarer som helst, medan en annan dras ner i helvetet för vad som i jämförelse är rena trivialiteten? Hur kan vi tillåta att dessa krafter håller på att skapa ett samhälle som de säger bygger på jämställdhet, när det i själva verket bygger på att vi alla ska behandlas olika?

OlikaAha, det var så de menade. De som gillar olika gillar i själva verket helt enkelt ett samhälle där vi behandlas olika och är att betrakta som olika mycket värda. Hur ska man annars tolka bristen på kritik för Adam Tenstas tilltag? Foto: Aftonbladet

Löjesguiden nominerar idag Adam Tensta till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Där samtalet slutar tar tydligen numer den politiska teatern och de stora gesterna vid. Här har vi ett praktexempel på hur du som person talar så vackert om en sak, men menar en annan. Vi har sett samma dramaturgiska grepp igen och igen, men ingen har som du Adam fulländat denna konstform i ett tydligare exempel än detta. Tack för att du som person nu har tydliggjort det som vi ”på vår sida” har tjatat om hela tiden, det hela är en veritabel guldgruva.”

Tendentiös Journalistik Igen

När en journalist har bestämt sig för vem som har rätt och vem som har fel, då gäller det att passa in i mallen. Är det så som dom säger, så är det så. För att visa hur rätt de har, använder man gärna en del beprövade tekniker.

Att väcka sympati är en sån teknik. Beskriv personen eller företeelsen som missförstådd eller utsatt för en hetskampanj eller rent av en hatkampanj och lyckan är gjord. Sätt allt i motsatsförhållande till varandra är en annan av dessa. Genom att måla upp allt som svart eller vitt får allt större kontrast och den som har halvfel har helt plötsligt jättefel därför att man utmålar denna som något av en rättshaverist.

AssholeDet är väl så här fördomsfullt både feminister och Zara Larsson ser på män. Särskilt de i grupp är extra farliga och fruktansvärda Foto: Mind-exchange

Till sist har vi demoniseringen. Alla motståndare eller opponenter svärtas ner så bra om de buntas ihop i en klump och beskrivs likadant. De hatar, de hotar och de hycklar. Ingenting bör nämnas om de argument de har eller den distinktion som finns mellan de oliktänkande, de är alla likadana. Om en hatar, så hatar alla. Det bör man dock inte skriva, antydningar är ju så mycket mer effektiva.

Den här tekniken ser vi igen och igen. Senast i raden är SVD där vi får lära känna människan Zara Larsson på ett mer kärvänligt och privat sätt. Man kan nästan höra tonerna av ”Cumba Ya” eller ”We Shall Overcome” i bakgrunden när man läser artikeln. Man får helt enkelt ett sympatiskt intryck av Zara, det blir så där kärvänligt.

OskyldigDen ena sidan spelar såååå oskyldig, den andre sväljer allt och berättar historien. Det är så den heliga tvåenigheten ser ut i svensk press när den ska ta det oförsvarbara i försvar Foto: IMDB

Ingenstans står dock en enda stavelse av det hon har ställt till med. Ingen skugga ska ju falla på den som redan innan artikeln har gått i tryck är betecknad som oskyldig. Låt oss därför backa bandet för att inte falla i samma fälla som SVD.

Det började med att stackars Zara inte ansåg att hon fick en tillräckligt stor plats på affischerna till Bråvallafestivalen. Att det kunde bero på att hon inte är tillräckligt stor som artist, eller att hennes medsystrar inte är tillräckligt bra föresvävade aldrig henne. I hennes förklaring berodde allt på patriarkatet och dess eviga vilja att undantrycka och förvägra tjejer deras rätta plats.

I det bråk som utlöstes av detta gjorde hon misstag nummer två, hon började generalisera sina meningsmotståndare. Alla män blev plötsligt i grupp en del av patriarkatet. Män höll ihop i grupp och gaddade sig samman, hennes reaktion var bara en respons på dessa provokationer från män. Läs hennes blogginlägg och gråt över en förtappad själ här. Ett resonemang som är rent nonsens eftersom hon själv är den enda som provocerar i sammanhanget.

NoggerIngen debatt mår bra av fördomar, men samtidigt blir gränsdragningen för vad som är en fördom alltmer bisarr. Också vem som är fördomsfull är intressant, Zara öppnade den burken men påstår sig agera i något ädelt syfte för att motverka andras förtryck Foto: Aftonbladet

Låt oss sammanfatta. Om du är man bör du passa dig noga för att uppträda i grupp eller tala om att du uppträder i grupp, då är du per definition ihopbuntad med ett patriarkalt förtryck som du är del av vare sig du är det eller inte. Det är här jag börjar få lite problem.

Jag uppträder i grupp, både med män och kvinnor faktiskt. Jag tycker att en av de saker som berikar livet är just det sociala utbytet. Jag är extremt tillmötesgående och försöker vara så snäll jag bara kan vara i alla sammanhang även om det inte alltid går. Ändå buntas jag ihop av en liten nippertippa som Zara Larsson.

Plötsligt ingår jag i ett ”nätverk” utan att ha den minsta aning om att jag någonsin har gjort det, jag gaddar ihop mig mot kvinnor trots att jag alltid har månat om dessa och jag en del av en struktur som är rena påhittet från feminister som Zara Larsson. Undrar hon varför jag är förbannad? Titta på dina handlingar och dina ord Zara!

FreestyleGruppen Freestyle sjöng låten ”Fantasi” och det fungerar i musikens värld. I debatten bör sådant dock hållas borta då argumenteringen inte håller Foto: SVT

Om man dessutom lägger till att misstanken om att detta bara är ett sätt för en uppmärksamhetsivrande liten halvportion som hon själv är i varje fall mitt mått rågat. En bortskämd brat som åker land och rike runt och framför sin erbarmliga musik och vill få mer strålkastarljus på sig, är inget som väcker min sympati.

Den borde faktiskt inte väcka någons sympati, utom då journalisternas som i vanlig ordning driver en agenda. Unga kvinnor möts med hat kan det heta,. Att ingen inom denna yrkeskår kritiskt granskar vad den ”andra sidan” har gjort eller sagt för oss genast tillbaka till den tid då man kunde påstå saker som att ”judarna dödade jesus, så det är rätt att straffa också deras arvtagare till det övertrampet”.

Att en ung kvinna som Zara Larsson ger uttryck för hat har inget med saken att göra, inte ens när hon så flitigt använder ordet ”hat” och urskuldar sig med att andra som inte hatar faktiskt hatar. Hon har enligt hennes något skruvade logik rätten att bemöta hatet som inte finns med hat som svar på det som inte finns men som finns ändå för att hon påstår detta.

HattOrd som ”Hatt” och ”hat” bör inte förväxlas. Den ena sitter på huvudet och det andra i, och det är den i som Zara ger uttryck för men menar att hennes inställning bara är en respons. På vadå kan man fråga sig. Foto: Wikipedia

Journalisterna reagerar alltså inte ens när generaliseringarna och fördomarna är det som det pådrivande motivet, samma generaliseringar och fördomar som i t ex rasistiska sammanhang av samma yrkesgrupp beskrivs som något vidrigt. Vad som är förkastligt att använda på en grupp, går så bra på en annan. Är man dessutom så naiv som journalistkåren så att de till och med hjälper till i det sammanhanget är ju lyckan gjord.

Där lyckades med andra ord SVD åter knacka bort en bit ur grundfundamentet och visar nu också att objektivitet och fakta är överskattade företeelser. Här gäller det att skapa en historia kring något som engagerar och fångar läsaren, inte att berätta sanningen. Hade man varit det hade man kunnat skriva om hur Zara Larsson fördomsfullt drog alla över en kam, hur hon kallade dem saker de inte förtjänade och hur hon klistrade etiketter på människor som bevisligen aldrig har krökt ett hår på hennes huvud. Allt det där går dock spårlöst förbi.

Så hade historien kunnat sluta, om inte hennes nu så berömda ord och generaliseringar hade höjt pulsen avsevärt. Men säg den journalist som är intresserad av att berätta hela historien. Det är ju den halvan där man kan både dramatisera och fabulera som är den viktiga. Den som säger emot denna eviga sanning är en potentiell Breivik på permission. Det är så man stänger sista dörren till en sansad och balanserad dialog. Men som det brukar sägas, i ett krig är alltid sanningen det första offret.

PulsDet finns många saker som kan höja pulsen. Zara Larssons debattinlägg och nära nog helfräcka försök att urskulda sin egna roll i den samt SVD:s medhjälpande attityd är nog så pådrivande i den processen. Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag dels SVD del  Zara Larsson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för SVD lyder: ”Journalistik gick en gång i tiden ut på att skildra två sidor för att uppnå en journalistisk objektivitet. Det var till och med en del av den journalistiska utbildningen där objektivitetsbegreppet stod i centrum. Numer verkar det mer som om denna yrkeskår har vänt detta begrepp ryggen. Man måste berätta ”historien” och i den kan man både ljuga och dramatisera. SVD har med artikeln visat sig ytterst driven i det arbetet”.

Motiveringen för Zara Larsson lyder: ”Att du inte understår dig för att bunta ihop män och dessutom tillskriva dem egenskaper och fenomen som inte ens finns, har vi alla förstått. Men att du nu utnyttjar din ställning som artist för att skapa ”snyfthistorier” i media för att stärka din sida av saken, är ett svårslaget rekord. Smaklösa saker har vi vant oss vid från den godhetsrörelse som är allt annat än god, men att gå så här långt är nog värre än någonsin tidigare.”