En spegelvärld

Godhetsrörelsen är som en spegelvärld, vad som tycks vara en sak är egentligen något annat. Man måste utgå från vad som sägs och målas upp och se allt tvärtom från den bilden. För de som är goda är egentligen onda och de som säger sig värna ett öppet samhälle vill egentligen stänga hela debatten. Det sist nämnda gäller särskilt om du står för ”fel” åsikter.

Deras representanter, de som är tongivande är dessutom många gånger minst lika vidriga – kanske till och med än mer så – än de som de anklagar för alla dessa övergrepp och feltänk. Tänk dig att du skulle få höra att din mamma ska torteras sexuellt, det är vad Jimmie Åkesson har fått utstå då rikspuckot Sebbe Staxx har spelat in sina sånger. Mer om den saken i artikeln i Aftonbladet. Själv tyckte Sebbe att han slog underifrån och att han gjorde något för den ”rätta åsikten”, han förstod alltså ingenting av domen.

Det är tyvärr inte bara en grupp som är benägen att begå grymheter, det ligger tyvärr i människans natur. Det är därför lönlöst att peka ut vita medelålders heterosexuella män som den enda tänkbara skurken i sammanhanget Foto: Wikipedia

Inte heller Zara Larsson fattade vad hon hade gjort för misstag när hon skrev att ”Alla män ska dö en plågsam död” som man kan läsa om här i Juicyplay. Ursäkten för hennes beteende hette att ”män är inte förtryckta” underförstått att kvinnor är det. Ett påstående som hon om någon kanske inte ska ta i sin mun eftersom hon är mer privilegierad än de flesta tillsammans. Här kan Zara och alla andra elitfeminister få läsa om ett verkligt fall av förtryck då Zeliha Dagli skrev sin debattartikel i Aftonbladet. Zara bör också upplysas om att samma artikel bemöttes av feminister med total likgiltighet.

I samma korkade fotspår går Zara vidare i artikeln och påstår att vita aldrig kan utsättas för rasism därför att de per definition alltid är de förtryckande. Det är bara så kallade rasifierade som kan utsättas för rasism, ändå är det ibland dessa grupper som utsätter andra rasifierade för just denna behandling.

Hur förklarar annars Zara följande fakta: Judar födda i Sverige som aldrig har satt sin fot i staten Israel eller gett uttryck till stöd för denna, utsätts i dagens Sverige för ett förtryck och hat som kommer från framför allt delar av den arabiska befolkningen? Exempel från SVT här. Gruppen utsätts alltså för ett förtryck enbart baserat på att de är judar. Denna typ av förtryck som enligt Zaras logik inte finns, men som finns ändå kan alltså aldrig uppstå eftersom det aldrig är andra än vita som står för förtryck!

Hur än innehållet ser ut slutar analysen alltid med samma slutsatser, det är de vita kränkta männen som är skurken. Vita är också de som alltid står för rasismen trots att det är andra som fixar den stinkande verksamheten Foto: SVT

Också inom den ”antirasistiska rörelsen” är antisemitismen betydande. I reportaget i Samtiden kan man t ex läsa om hur Expo bjöd in organisationen Ibn Rushd som i sin tur har haft samarbete med bl a den djupt antisemitiska Yvonne Ridley. Ett porträtt av henne på engelska hittar du i UK Mediawatch. Ibn Rushd har också spridit myten om ”en judisk världskonspiration” som man kan läsa om på Svenska kommittén mot antisemitism. Ibn Rushd får statliga bidrag till sin verksamhet och det är därför i vanlig ordning svensken som står som finansiär av rasismen vilket ju är otroligt förtryckande……av svensken då alltså.

I Samtiden kan man också läsa om Mariam Osman Sherifay som är ordförande för föreningen Centrum Mot Rasism. Den positionen använde hon till att bjuda in organisationen Hamas till Sverige. Samma Hamas som har Israels utplånande på sin agenda. De rättfärdigar sin egen existens med hänvisning till Sion Vises Protokoll, länk till Wikipedia, som beskriver judarnas plan för världsherravälde. Problemet är bara att just detta ”protokoll” har visat sig vara ett falsarium med ett enda syfte -svartmåla alla världens judar. Återigen skickades notan till svenska skattebetalare eftersom också Centrum Mot Rasism tar emot statsbidrag.

De här krafterna gör alltså inte ens skillnad på judar och staten Israel utan buntar ihop dem och behandlar dem som en. Detta trots alltså att en del judar t ex i Malmö aldrig ens har satt sin fot i Israel. Är inte att dra alla över en kam en del av mönstret i just rasism? Är i själva verket inte generaliseringar och tillskrivningar som Sion Vises Protokoll kännemärket för ett rasistiskt tänkande? Hur kan delar av en grupps rasism ursäktas medan andras med rätta brännmärks? Fler historierevisionister som vill friskriva grupper från ansvar för de egna handlingarna kan Fnordspotting berätta om.

Förutom vita tycks judar vara en favoritgrupp att skylla allt på. Inte ens när behandlingen gränsar till ren rasism reagerar samhället. Istället får förövarna skattepengar att ställa till än mer för Foto: Wikimedia

Som ni kanske märker går mönstret igen, man kan följa det som en Ariadne-tråd. De som säger sig vara så godhjärtade har ibland allt annat än godhet för ögonen. Tvärtom är de i bland till och med invecklade i verksamhet som är minst sagt ljusskygg och som knappast tål en granskning. Svenska myndigheter är antingen för naiva eller för handfallna för att stoppa verksamheten och resultatet blir att vi skattebetalare står för kalaset. Detta trots klara regler som skulle kunnat stoppa det och trots att pengarna alltså används i syften de inte var tänkta.

Det är också ganska slående att konstatera att i godhetsrörelsen är det skillnad på folk och folk. Muslimer är utsatta för hat och rasism och så kanske det är i vissa fall, men då samma kretsar utsätter andra för samma behandling får man statliga medel för att kunna fortsätta. Det är också tabubelagt, mycket på grund av sådana uttalanden som Zara Larssons, att tala om minoriteters förtryck av andra minoriteter då detta är att jämställa med rasism enligt den synen. Ett effektivt lock som sätter p för debatten men som inte döljer sanningen.

När vissa saker får och andra inte får diskuteras är både vi och debatten illa ute. Det är det som håller på att hända när en sida tycker sig ha rätt och den andra ska hålla käften eller bli kallad saker Foto: Cliparthut

Löjesguiden nominerar idag den del av de ”antirasistiska” krafterna i landet som inte har helt rent mjöl i påsen. Motiveringen lyder: ”Ärlighet varar längst brukar det heta men i ert fall är det nog tvärtom – Oärlighet varar längst. Det är inte en saklig rörelse vi talar om här, utan i högsta grad en både rasistisk och antidemokratisk. Era företrädare är hycklare och era argument ihåliga, kan man få en sämre start. Allt detta gör er till en formidabel kandidat till priset.”

Goda människor?

I kölvattnet på Adam Tenstas tilltag i TV4, inslag nedan och Zara Larssons korkade turer i media är det mer än dags att starta debatten om så kallade ”goda människor” och deras förehavanden. Är de så goda som de hävdar? Är de verkligen så ”inkluderande”? Svaret på frågorna är tyvärr nej. Frågor som dessutom är dubbelt relevanta då Adam Tensta för så sent som fem år sedan själv använde ett betydligt mer vidrigt ord än ”n****” i en intervju i Metro.

Dagens exempel är något av ett skräckens sådana som inte tål dagens ljus. Detta gäller särskilt om man säger sig tillhöra ”de goda”. För i bakvattnet på hyllningarna åt Zara Larssons och Adam Tensta pågår ett helt annat spel som är betydligt mer cyniskt. Ett efterspel som innefattar hot, grova påhopp och ren vidrighet. Det är vad som nu ha drabbat Louise Andersson Bodin som hade mage att använda ordet ”n?#!%”, ett ord jag alltså inte använder trots att jag vill kunna berätta då det är så känsloladdat och förbjudet enligt vissa.

Titta på videon nedan, den är ett vittnesmål om något så sjukt i vårt samhälle som det rena hatet. Kom ihåg att hatet inte kommer från vare sig Breivik-anhängare eller de som sägs hata, det kommer från dem som hävdar att de är så goda. Här avslöjar Louise Andersson Bodin hur hon har fått utstå den renaste av ondska efter händelsen. Folk som aldrig har sett hennes videoklipp menar att hon borde våldtagen analt, skjutas m.m.

Hon avslöjar också hur TV 4 har agerat i sammanhanget, först kallar man ihop ett telefonmöte där man tycker att bara hon tar bort sitt inlägg är allt okej. Hon är ju trots allt enligt all logik och dom inte rasist. När detta väl är gjort hänger man ut henne åt vargarna genom att vända henne ryggen och senare också sparka henne från ett kommande samarbete. Snyggt gjort där TV 4, ni har verkligen visat vad ett smutsigt beteende innebär. Den mediala teatern kring hela debatten har bloggen Susannas Crowbar skrivit mer om.

Kevin Costner fick dansa med vargar, Louise Andersson Bodin hängdes ut till dom av
TV 4. Så olika ser verkligheten ut när medieagendan har sin gång. Foto: Wikimedia

Det sjukaste är dock de som har vunnit på situationen och deras beteende och agerande dvs Adam Tensta och hans management som måste varit de som låg bakom kuppen. Av naturliga skäl är de tysta, de har ju en mediestrategi att skydda. Det är eventuellt anledningen till att man inte heller vill avslöja att det hela gjordes för att sätta fokus på Adams nya skiva, inte rasismen. Man vägrar till och med från deras sida att ens tala om att beteendet man själv har satt igång inte är okej, en åtgärd som hade varit mycket lätt att vidta.

Tyvärr är inte Adam Tensta vare sig ensam eller värst i debatten. Den alltid så uppmärksamhetsivriga Zara Larsson är ju också hon artist. Hennes inlägg i debatten har hittills mest handlat om rena seriekrocken i smaklösheter där bl a alla alla män skulle dö en plågsam död som Juicyplay kunde skriva om. Hon figurerade också i artiklar där hon kunde berätta om hatet som riktats mot henne som denna i SVD.

Hon valde dock inte att stanna där. När personer som Per Gudmundson skrev följande artikel i SVD full med klokheter, valde hon istället att gå till motoffensiv också mot honom vilket hon gjorde på följande sätt som Nyheter Idag kan berätta om. Inte ens efter den härdsmältan stannade den av frustration ångande Zara upp.

Härdsmältan i debatten är total. De som säger sig vara goda är onda, och de som blir utpekade är oftast oskyldiga. Ovanpå hela soppan flyter artister som Adam Tensta och Zara Larsson fram på godhetens flodvåg trots att också de har stor skuld i det inträffade Foto: Sv. Wikipedia

Istället la hon upp ett inlägg på sin blogg fullt med förringande omdömen om Louise och hyllande om Tensta. Den hatade hade blivit den som hatar. Hon har dessutom valt en ”utmärkt” ursäkt för bristen på gott beteende när hon som här på SVT:s sajt menar att hennes hat bara är ett svar på allt hat. Snacka om att friskriva sig från allt ansvar. Mer om hennes snuttifierade agenda kan man läsa om på bloggen Motpol.

Det är lite roande och tankeväckande att se Zara Larssons alla dikeskörningar. De är nämligen som sinnebilden av hela den rörelse som så gärna klappar sig själva på axeln med ett leende och ”vetskapen” om hur goda de är. De drar fram på nätet och skördar sina offer, allt för att de är så himla goda. Mer läsning om Zaras tillkortakommanden i debatten finns på Genusdebatten.

Till och med när dessa personer är ondskefulla är de rättfärdiga för de skapar ju godhet och rättvisa ur sitt något skruvade synsätt. Människor som Louise Andersson Bodin som kanske står i vägen för deras visioner eller helt enkelt inte passar in i mallen, slänger man så gärna under bussen. Allt för att man är så god. Om hur goda de är kan man också läsa om på WTF Toklandets blogg.

Dagens änglalika varelser tycks tro att man gärna får vara ond bara man döljer det bakom en mask. Ondska är dock ondska i vilken färg eller form den än kommer i Foto: IMDB

Inte ens när det är så uppenbart som i fallet Louise Andersson Bodin kommer de till insikt. Det är som om de var totalt döva och blinda inför sitt egna beteende. Det är samma mekanismer som alltid. Bakom goda fina intentioner kan man dölja de egentliga och i gruppen döljs den egna identiteten samt det egna beteendet. Man är de facto inte längre ansvarig för någonting – inte ens det allra vidrigaste. Näthat har också bloggen Fnordspotting gjort ett inlägg om som du hittar här.

Den smärtsamma sanningen också för denna nätokrati är dock att det kan aldrig vara ”godhet” att i drev dra fram och smäda, smutskasta och förnedra. En tjej som Louise Andersson Bodin hotas med att sodomeras, bloggare ombeds hålla käften för att de har fel åsikter och debattörer kallas vid namn inte ens värda att nämna. Den sanningen tål nog trots prisutdelning i godhet inte dagens ljus.

Extra smärtsamt blir det då den kommer från en löst sammansatt rörelse som vill utmåla sig som något annat än vad den är i rent propagandasyfte. ”De goda” är helt enkelt ondskan personifierade, det har fallet Louise Andersson Bodin lärt i varje fall mig. Det spelar ingen roll att man låtsas vara något, det är vad man är som är det som till sist fäller avgörandet. Läs här om hur t ex Catherine Fahlgren som står bakom bloggen Cattasbubbla blev behandlad av nätokratin.

Man bör hålla i minnet att också Lucifer hade vingar på ryggen. Det är inte så att man per definition är god bara för att dessa råkar ha satts dit av de egna.
Foto: Wikipedia Gustave Dore

Löjesguiden nominerar idag de näthatande godhetsapostlarna som grupp till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med nätokratins självklara rätt drar ni fram under godhetens flagga. Gång på gång får vi dock smakprov på vad ni egentligen är och vad som i själva verket driver er. Hat, hot, och ren och skär dumhet är resultatet, allt för att tysta och få människor att falla in i era smutsiga led. Att artister som Adam Tensta och Zara Larsson ställer sig i spetsen för denna ljusskygga verksamhet, är snarare tecken på uppmärksamhetstörst och att man har identifierat vad som är grunden för dagens medie-agenda.”

också artisterna Adam Tensta och Zara Larsson nomineras till priset. Motiveringen för dom lyder: ”Som förebilder och idoler borde ni agera med ansvar. Istället väljer ni att marknadsföra er på andras bekostnad. Uppmärksamhet, klick och tidningsrubriker tycks vara det moderna sättet att kränga skivor. Den metod ni har valt lämnar dock en rätt fadd smak i munnen. Det borde det göra också på er om ni tog just detta ansvar.”

Dessa Fantastiska Feminister

Feminister är fantastiska! De kan inte skilja mellan fakta och fiktion, de tror på myter och fakta som saknar grund och de argumenterar med slag under bältet, lögner och faktafel. Den senaste i raden av feminister, eller ska jag säga argsinta kvinnor utan möjlighet att fatta var den mentala ventilen sitter, är Sanna Lundell.

”Åh dessa fantastiska män som vet hur man angör en brygga”! Fast feminister vet också en hel del, som att pissa på en hel befolkning t ex Foto: SF

Hon anförtroddes att prata i radions program ”Sommar” och passade i god public service-anda på att ge uttryck för sin vurm för radikal-feminismen. Att sändningen gick ut i Sveriges Radio är ju inte så konstigt, där är man ju så ”oberoende” att en ideologi och enbart den är det man ger utrymme åt. Därmed hamnade Sanna Lundell i finrummet tillsammans med Kakan Hermansson. Sanna Lundells program hittar du här.

I programmet var hon lika ”oberoende” och ”objektiv” som Sveriges Radio. Eller vad sägs om härliga små uttalanden som att kvinnor som inte är feminister saknar någon vital del av hjärnan. Efter det uttalandet undrar man vem som saknar vad å hjärnans vägnar. Det är ju ett väldigt ”tolerant” och ”respektfullt” uttalande från den rörelse som alltid hävdar att de är allt det där.

Ramones sjöng låten ”Teenage Lobotomy” och beskrev sig själva som just detta, nu har bladet vänts och det är helt andra som är lobotomerade. Allt för att man inte tror på en ideologi och opponerar sig mot den Foto: Youtube

Det är också ett enormt insiktsfullt uttalande. Hon ägnar mycket tid åt att prata om hur hon formades av att växa upp i ett missbrukshem och hur hon sedan tog avstånd från allt detta men hamnade i ett missbruksförhållande som hon försökte ta sig ur. Ett förhållande hon till och med återvände till.

Vad hon däremot inte snuddar vid är hur slående ofta det är så att den som drabbas av ett missbruksbeteende eller växer upp i en sådan miljö, söker sig till en ”trygg hamn”. Det kan vara kärleken, det kan vara ett annat liv men det kan också vara en religion eller ideologi som ger en den fasta mark under fötterna man längtar så mycket efter. Här kan Sannas feministiska vurm faktiskt ha formats av behovet av att hitta sanningar, fast mark eller bara något att tro på. Men ingen insikt alltså, tror man inte på feminism saknar man vitala delar av hjärnan.

Att leva i eller växa upp i ett missbruksförhållande är som att sakna fast mark under fötterna. Det blir därmed extra viktigt att ha något att tro på, något att kunna komma hem till. Foto: SVT

Löjesguiden nominerar idag Sanna Lundell till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Där man själv inte ser, ser andra. Att dölja det genom att försöka stämpla andra som ”mindre vetande” är både plumpt och dumt men fungerar säkert i den krets som gjort det oseriösa till sitt varumärke. Jag – Freakshow Fredrik – tackar dig dock för en sak, du har visat att den feministiska ideologin är just den sekt och den kyrka som folk med behov av stabilitet söker sig till. Du är på grund av dina uttalanden dock en formidabel kandidat till priset och förtjänar nomineringen väl.”

Äntligen!?

När man sitter och skriver så här är det lätt att grotta ner sig och bli så där extra deppig. Vare sig det eller det faktumet att ni mina läsare dras med i det fallet är så särskilt uppbyggligt. Så det är extra glädjande att kunna förmedla ett något mer positivt resultat. Två artiklar jag stötte på ändrade allt och nu kanske något håller på att hända i det här landet trots allt. Visst tar de upp tunga ämnen, men de är klarsynta i sin analys och väldigt träffsäkra i sina slutsatser.

Dagens journalistiska agenda är allt annat än klarsynt. Ändå finns undantagen som inger visst hopp! Foto: Wikimedia

Den första publicerades i GP den 22/7 och är signerad Håkan Boström. Den skarpsinniga analysen av hipstervänster med medelklassens världsfrånvända agenda är inget annat än lysande. När han beskriver vad han kallar Twitteratin skrattar jag högljutt igenkännande. Politiskt korrekt akademikervänster och kulturskribenter beskrivs som grupper som gjort det till sin livsuppgift att förespråka mental enfald i mångfaldens namn. Där börjar tårarna rulla utmed kinden av rent skratt.

Också högern i svensk politik får sin beskurna del av skopan. Schlingmannifiering kallar han det när varumärkesbyggande har ersatt sakpolitik och värderingar som tilltalar väljarkåren. Han avslutar hela artikeln med att konstatera att de etablerade partierna inte längre går i takt med folket, ett faktum jag instämmer i.

”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt”, numer är detta en etablerad sanning i politiken. Först klev Per Schlingman in på scenen och snart var varumärkesbyggandet viktigare än sakpolitiken i moderaterna Foto: ”Flickr – Jeff Attaway – glucose” by Jeff Attaway from Dakar, Senegal – glucose?. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Flickr_-_Jeff_Attaway_-_glucose.jpg#/media/File:Flickr_-_Jeff_Attaway_-_glucose.jpg

Det finns dock två saker jag saknar i artikeln. Det ena är att bristen på egen politik från borgerligt håll och det faktumet att de genom DÖ helt har resignerat från sin roll som opposition i verklig mening. Istället har detta skapat ett desperat behov av att täppa till luckorna. Ett sånt exempel är feminism.

Feminism är en av dagens stora framgångssagor inom svensk politik. Vad jag personligen tycker om det vet redan den regelbundne läsaren, jag avskyr den. Trots det lockar det till diskussion där till och med yngre män säger sig vara feminister vilket jag inte förstår då man tittar på debatten. Det är onekligen svensk vänster som genom feminismen också har tagit initiativet.

Feminism är i det korta perspektivet en framgångssaga där vänstern i Sverige har tolkningsmonopol på ideologin. Här gäller orakade armhålor och spottretorik också inom högern. Foto: ”Feminists at Stockholm Pride” by Bengt Nyman – IMG_8827-1Uploaded by Athyllis. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Feminists_at_Stockholm_Pride.jpg#/media/File:Feminists_at_Stockholm_Pride.jpg

Borgerligheten är helt akterseglad. Visserligen försökte Maria Arnholm att lansera en liberal feminism i förra valrörelsen, men den förstod hon nog aldrig ens själv. Än mindre utformade hon en sådan. Istället rann tiden ut och goda råd blev dyra. Det gällde att hitta en egen politik snabbt. Svaret blev tyvärr en lika rabiesinfekterad feminism som den vi ser hos dagens vänster. Kanske var det för att klumpa ihop sig tillsammans med vänstern i ett mittfält, kanske var det bristen på egna idéer.

Hur som helst fick vi det något bisarra resultatet att man kunde inbegripa också svensk höger i vänsterfållan. Efter Anna Kinberg Batras tal på Nationaldagen gjorde statsvetaren Malena Britz analysen att hennes tal målade upp ett feministiskt folkhem. Två av två möjligheter att skapa en egen vision missade hon alltså, mer om analysen i SVD.

Också partier som FP har drabbats svårt av just feminismen världsfrånvända agenda. Birgitta Ohlsson var representanten för partiet i förra regeringen där hon var EU och demokratiminister. Hennes minst sagt vänstervridna agenda vad gäller feminismen är slående. Hon fattar inte ens vad grundläggande liberala värderingar går ut på.

När Birgitta Ohlsson gör sig till uttolkare av feminism förstår hon inte ens grundbegreppen i liberalism. Mycket på grund av att högern har anammat vänsterns syn på ideologin i brist på en egen Foto: Wikimedia

Friheten som är just den grunden heter att ”vi måste få till ytterligare en pappamånad”. Hallå! Det borde väl varje familj få välja om man vill kalla sig liberal eller? Hon gör sig också till röst för samtyckeslagstiftning, något som skulle medföra att varje svensk man måste ha ett förskrivet kontrakt i fickan när han går ut på lördagskvällen och få denna underskriven. Annars hotar att ord står mot ord i en rättegång. Samtyckeslagstiftning är något som tillhör den radikala vänstern så hur var det med liberalismen i folkpartiet? Mer om bristen på liberalism i det liberala partiet folkpartiet, har Fnordspotting bloggat om.

Det andra jag vill invända mot i artikeln av Håkan Boström är att visserligen drar han slutsatsen att folk har tröttnat. Men borde inte den tanketråden dras längre? Är det inte därför många också väljer att sympatisera med SD som nu enligt vissa opinionsundersökningar är Sveriges näst största parti. Läs mer om detta i Nyheter Idag. Deras framgång bygger ju inte på att de är så otroligt skickliga i sin argumentation, utan på att de andra gör bort sig i en så rasande takt att ingen ens längre kan hålla räkningen längre. Också att de kan rida på att de är offer för DÖ gynnar dem. Mer om det fenomenet i SVD.

SD kommer snart att bli det man vill bli, Sveriges största parti och det beror inte på den egna förträffligheten utan de andras ständiga klavertramp. Det har med andra ord blivit dags för de andra att skärpa sig. En första åtgärd borde bli att sparka ut mp ur regeringen för att isolera dem och den politik de står för. De har alltför länge fått vetorätten i avgörande frågor. Dessutom är de så pass verklighetsfrånvända att man inte ens borde ha partiet i riksdagen.

Nästa lysande artikel kommer från sajten ledarsidorna och är signerad Kapten Blåskägg eller Jens Kittel. Här görs en saklig och relevant genomgång av de ökande problemen landet har ställts inför på sistone och snuddar vid vad responsen har blivit dvs ingen alls. Återigen alltså vår verklighetsfrånvända nomenklatura i både regering och riksdag vars legitimitet jag ser som kraftigt undergrävd. I synnerhet regeringen Löfven borde ha avgått redan i september förra året.

Hur länge vi ska behöva stå ut med västvärldens värsta regering står skrivet i stjärnorna, under tiden får vi nöja oss med adekvata analyser av deras problem Foto: Regeringen.se

En bra analys med riktigt verklighetsnära slutsatser av det parlamentariska och politiska läget i landet som är väl värd att läsa igenom. Det finns trots allt en hel del klokskap i vårt land. Den postkoloniala smörjan har fått mer än en törn den här perioden och kanske kanske vacklar nu elfenbenstornet betänkligt. Vi får se vad framtiden har i sitt sköte helt enkelt. Han avslutar kaxigt med stridsropet ”sluta sabotera mitt land!”.

Till sist har vi kategorin satir där elakheterna haglar. Fredrik Strage har en av landets giftigaste pennor. Den har för en tid sedan slagit till igen med ett bländande mästerverk i DN om dagens feminism och deras anti-agenda där det relevanta blir irrelevant och tvärtom. Här drivs hejdlöst med den aktuella genuspolitiska agendan tills tårarna trillar. Strages artikel har också Susanna Varis bloggat om.

Återigen återfinner sig frågorna när tårarna har trillat klart. Vågar man svära i den feministiska kyrkan, särskilt på dess högborg DN feminism? Är det här första tecknet på att något håller på att hända också på denna institution? Kanske, vem vet! Återigen är det framtiden som får visa vad det här ska leda till, men i bästa fall är det något som håller på att hända.

Ibland kan man inget annat än att brista ut i glädjetårar som när Strage giftmördar dagens genuspolitiska agenda med ord. Helt suveränt och bitskt Foto: Wikipedia Roy Lichtenstein

OM det är en riktig slutsats finns det rätt mycket att glädjas åt ändå. Medan jag väntar på vad som ska hända läser jag Strages artikel en gång till. Jag önskar dels att jag kunde skriva lika vasst själv och tycker samtidigt att min store idol på skriftens område Molière ändå på något sätt svävar över Strages text. Vasst, elakt, kommenterande och kritiserande i symbolform var ju hans kännetecken och de går igen. Det är ändå för underbart.

Löjesguiden nominerar idag journalister som kollektiv till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Här återfinns tre exempel på hur en journalist borde arbeta. Kritiskt, granskande och kommenterande ibland med en ordentlig dos ironi. Ändå fortsätter denna yrkeskår att spela politiskt korrekt, övervakande och medhjälpande trots att detta leder till både fördumning och inskränkningar i demokratiska rättigheter som t ex det fria ordet. Det är lite ironiskt att konstatera att den yrkesgrupp som är mest beroende av det fria ordet och som skriker mest högljutt de gånger detta angrips, också är den grupp som hjälper till att underminera det.

Som sagt, det finns dels förebilder och dels nidbilder likt denna från SVD. Det har blivit hög tid att välja väg. Vill ni förbli nyttiga idioter som här när Robert Aschberg valde att samarbeta med kända vänsterextremister som tidigare dömts för brott som i reportaget från Dagens Samhälle, eller vill ni bli den granskande kraft ni påstår att ni är? Så här långt är ni fullvärdiga kandidater till priset, men framtiden får utvisa om också ni är kapabla till förändring.”

Lögn, Förbannad Lögn Eller…..?

Läste följande i Kristianstadsbladet artikel och tyckte en sak var mycket märklig. Varje gång en feminist eller feministanstruken skribent ska skriva sin kolumn, ledare eller artikel så dyker det så där lagom lägligt upp en person som bekräftar deras bild av hatet. Denna person har alltid en plump kommentar att leverera och denna påtalar alltid just detta förakt för bland annat feminismen som artikelförfattaren försöker att bevisa.

Fåtalets hat snubblar snart sagt varje journalist över när de ska berätta sina historier. En mer intressant fråga är varför de inte kan se motsatta sidans hat

Slump, sammanträffande eller faktiskt sanning? Jag vet inte, men känslan i maggropen säger mig att det är omöjligen kan slumpa sig så att dessa människor bara ”råkar” korsa deras spår igen och igen. Varje gång Lars Lindström, Lukas Ernryd eller någon annan feministisk skribent ska till att skriva sina minst lika föraktfulla artiklar, exempel från Lars Lindström här i Expressen, så finns plötsligt hur många exempel som helst på hatet.

Samtidigt som dessa hatare alltid dyker upp i alla sammanhang, passar man på att inte nämna ett ord om de egna tillkortakommandena på området. Lars Lindströms artikel ovan är ett exempel som är tydligt nog, men vad sägs om nästa man med problem med misandri. Vad annat kan man kalla Rickard Söderbergs manshatande och samtidigt vansinnigt felaktiga artikel i Metro där faktafelen haglade?

Rickard Söderberg utsattes för en hatkampanj, han svarade med att skriva en av de mest hatiska artiklarna om män hittills. Hur misandri rimmar med att han är bög är dock fortfarande en gåta Foto: Metro

Inte heller lägger de särskilt stor vikt vid det kvinnliga hat som kommer fram i debatten. Aldrig nämns de otaliga artiklar signerade olika kvinnor, eller rättare sagt unga tjejer, vars hemska ton är vida överskridande de som hörs från ”andra sidans” debattörer.

Här nämns inte Anny Berglins artikel i (Anti-)Nyheter 24, eller Malena Ernmans skruvade resonemang kring den nya 500-lappen, mer om det i Expressen. Där blev plötsligt Birgit Nilsson som aldrig tog politisk ställning nu utsatt för krav på bojkott för att hon hade mage att tolka Wagner. Samme Wagner var ju antisemit men vem var inte det i 1800-talets Europa där företeelsen var vanligare än fotvårtor? Vi får heller aldrig läsa om hur feminism ser ut när bortskämda brats som Zara Larsson ger sig in i debatten genom sin blogg.

Det är som om journalistik av idag ser grandet i andras ögon men inte bjälken i det egna. Man kan inte förklara det med att de är blinda, de ser ju trots allt, men nog är de väldigt närsynta

Man får komma ihåg att en del av de här vindkantringarna kommer från journalister, journalister som alltså blir megafoner snarare än objektiva nyhetsförmedlare. Här använder de istället sina kanaler och sitt inflytande till att sprida propaganda istället för journalistik. Hur propaganda och objektivitet fungerar ihop behöver man inte heta Einstein i efternamn för att förstå, det fungerar nämligen inte alls. Istället har vi fått en yrkeskår som när och närs av den korkade radikalism som genererar så mycket uppmärksamhet. De har helt enkelt blivit lydiga små hustomtar, exempel från SVD hittar du här.

Så den stora frågan blir om sanningshalten i alla de artiklar där antifeminister utmålas som de hatare och Breivikare de är i feministers ögon? Kan man tro på uppgiften om den aggressive mannen på festen som Lukas Ernryd beskriver i Kristianstadsbladet? Lukas medger ju själv att hans uppgift är en andrahandsuppgift och sådana är sällan eller aldrig särskilt pålitliga. Kan artikelns hatande unge mans utfall mot Gudrun Schyman förklaras på något annat sätt än det beskrivna?

Inte ens när historier innehåller ifrågasättbara ”fakta” reagerar journalister. De är mer intresserade av att beskriva de kulor som inte kan ses men som sågs ändå. Tvivlar man på dessa ”fakta” är man Breivik, dvs han som sköt Foto Aftonbladet

Frågorna är många men som vanligt finns inga svar, särskilt inte från den journalistkår som är satta att just skriva om sanningen. Man kan nog lugnt dra slutsatsen att det är för mycket begärt av denna kår att förvänta sig ens ett uns av sanning. Det är den enda sanningen man kan konstatera efter artikeln i Kristianstadsbladet. Mest sorgliga är dock egentligen inte att de är genomskådade i det hänseendet, utan att de gör oreparerbar skada för lång tid framöver då de inte längre är vare sig trovärdiga eller objektiva.

Den enkla slutsatsen är att journalister är ett slags lackmuspapper på hur vårt samhälle och samhällsdebatten mår. Av den kan man konstatera att lackmuspappret visar rött, vi mår helt enkelt inte så bra i det här landet. När journalister används till propaganda och där misstänkta lögner är grunden för deras reportage, är det något som felar. Det är det enda som journalisterna har lyckats bevisa, i varje fall för mig.

Rött lackmuspapper visar på en definitiv buklandning i samhällsdebatten, det visar om inte annat flera artiklar Foto: Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag journalistkåren till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ert oberoende är ett minne blott. Den tid då ni som yrkesgrupp hade objektivitetsbegreppet som ledstjärna är tyvärr sedan länge över. Jakten på klick, att berätta historien och rent egoistiska skäl som era egna värderingar är det som satte p för detta. När ni så blir lydiga verktyg i händerna på krafter ni lever i symbios med är ni inte längre trovärdiga. Därför är ni också välförtjänta kandidater till priset.”

Om ämnet kulturjournalister och särskilt sådana på DN, har Fnordspotting skrivit om som kan rekommenderas för vidare läsning.

Ekon Av En Svunnen Tid

Ideologier som nazism, fascism men framför allt kommunism använde i sin linda flitigt konsten som verktyg för propaganda. Sjungande och dansande barn, fabriksarbetare och bönder som hyllade sina ledare var vanligt förekommande motiv. Ingenstans nämndes i vanlig ordning de fasor som utspelades bakom de glättiga fasaderna. Ingenting nämndes om censuren, förtrycket eller inskränkningarna för de oliktänkande. I vissa fall också döden för den som opponerade sig.

Välmående, politiskt engagerade människor med ett brinnande engagemang som älskar sina ledare – det var så man ville framställa diktatorer som hade blod på händerna. Dagens diktatorer är mer nedtonade men budskapet och metoderna är desamma Foto: Wikimedia

Vi tror nog i vår tid att vi är förskonade från detta och att det tillhör ett passerat decennium, inget kunde bli mer fel. Propagandan ser bara annorlunda ut och siktar in sig på andra saker, men i grunden är det samma fenomen nu som då. Lydiga små kulturaktivister belönas med jobb, lägenhet och en karriär i stugvärmen på Södermalm. Gör du inte som de säger drabbas du av yrkesförbud, utfrysning, ryktesspridning på det alltid så fina och solidariska PK-malm.

Kulturen används som propagandamaskin men framför allt har artisterna blivit megafoner för en åskådning/ideologi som i förlängningen också gynnar dem i deras karriär. Precis som under nazismens och kommunismens glada dagar används den också som förtryckarmaskin där alla med ”rätt åsikt” premieras. Det ena ger det andra och de lever så lyckligt i sin symbios. Godhetspoäng är en lättframkomlig väg som ger den så åtråvärda uppmärksamheten i media och ger förhoppningsvis också större försäljning.

För att höras gäller det att skrika högst. Likadant om man vill få uppmärksamhet och kränga skivor. Här lever media och artister i symbios där klick, annonsintäkter, skivförsäljning och personlig uppmärksamhet är det som står på spel Foto: Wikimedia

I det här spelet är hyckleriet inget man värjer sig för, allt för en spänn och då är alla medel tillåtna. Medias representanter är antingen för korkade/naiva eller en del av spelet där också deras intäkter säkras av antalet klick och läsare. Också här finns alltså inga hämningar. Det är därför vi ser det uppskruvade tonläget. Att skrika högst och att dessutom använda sig av hel- eller halvvulgära tricks som för en tid sedan skulle hamnat i svarta boken är snarare regel än undantag. Alltför att gynna den egna karriären och samtidigt generera klick.

Idag är kulturens roll att verka för jämställdhet som i Zara Larssons fall. Den förvirrade debatt som har präglat agendan framför allt från hennes helhycklande håll är svårslagen.
Också Adam Tensta har slagit ett slag för hyckleriet. Hans numer berömda uttåg ur TV4:s studio för att protestera mot ”vardagsrasismen” blev ju tokhyllat av både medieelit och artist-dito. Klippet hittar du här från Youtube.

Han skrev för att understryka sin poäng en debattartikel i Aftonbladet. Där gick han till hårt angrepp mot Louise Andersson Bodin som på sin Youtube-kanal hade haft mage att använda ordet ”neger”. Det hela slutade med att hon fick sparken under spektakulära former där TV 4 anklagades för att smita från sitt ansvar genom att helt enkelt offra henne istället för att ta skulden själva. I bland annat i DN kunde man läsa detta resonemang.

Men hur godhjärtat än Adam Tenstas tilltag såg ut, klingade några saker falskt. För det första, hur förklarar han att tilltaget kom strax före det att han ska släppa en ny skiva? Är händelsen verkligen bara ett anti-rasistiskt ställningstagande? Jag och andra tvivlar! Det kan mycket väl vara ett nytt smutsigt sätt att marknadsföra sig och sin skiva. För precis som Zara Larsson har Adam Tensta blivit en omskriven person. Uppmärksamhet är detsamma som potentiell försäljning som vi ju alla vet.

Den andra frågan som infinner sig är hur trovärdigt hans tilltag var. Visst, slå ett slag mot en förment rasism kan väl alla sympatisera med. Om däremot denna ambition motsägs genom att avsändaren själv använder grovt nedsättande språk som i följande intervju i Metro, då förvandlas istället budskapet till hyckleri.

Den fula nunan som nu skymtar är inte så smickrande för en godhetsrörelse som rider på sin egna förträfflighet.

I intervjun avslöjas det att han då inte såg några som helst problem att använda ord som ”nigger”, ”bitches” eller ”hoes”, alla orden djupt kränkande. Det gäller väl att rätt person använder dem. En vit medelålders kvinnas privilegium kan inte innefatta att få använda ett mildare ord när andra med självklar rätt använder ett språk som är sårande både för den ena och den andra personen.

Här gör sig den skruvade logiken som bara godhetsrörelsen kan slänga sig med gällande igen. En vit kvinna, än mer ofta vita medelålders vita män, är per definition del av den härskande klassen. Därmed är hennes tilltag mer graverande trots hennes mildare ordval. När Adam däremot använder både ”nigger”, ”bitches” och ”hoes” så slår han ju bara underifrån. Han får helt enkelt som lägre i den postkoloniala tombolan använda ord som ingen annan får ens yppa.

I vanlig ordning var det dock ingen bland artist- och medieeliten som reagerade på dessa fakta. Istället ägnade man all sin tid åt att tokhylla Adam Tensta för hans både tveksamma och hycklande tilltag. På sajten Resumé hittar du ett reportage om dessa och deras hyllningar. De annars så feministiska fanatikerna reagerade inte ens på att det nu var en kvinna/tjej som blev mobbad. Annars hade denna elit gärna tagit fajten men varför var de så tysta nu? Läs mer om detta på WTF Toklandet.

En gång i tiden kanske tombolan var så här oskyldig, numer är insatserna högre. Intersektionalitets-tombolan har sett till den saken Foto: Youtube

Ja elit och elit, man kan inte kalla människor en ”elit” när de t ex stavar ordet ”rasistiska” r-a-c-i-s-t-i-s-k-a eller konstruerar en mening som ”På bästa tänkbara sätt”. Inte heller ordet ”dro” återfinns i det svenska språket trots att det skrivs av en journalist. Jag kallar inte personer som är kapabla att skapa så undermåliga meningar, stavningar och ord för ”elit”, däremot fungerar ”kretiner”.

Om vi för en stund stannar där och leker lite med tankarna blir det hela mer intressant. Allt du behöver göra är att byta ut ordet ”vit” mot ”jude” så kan du höra ekot av det förgångna. ”Vit kvinna”, oftare dock ”vit man”, är dagens judar. De som däremot bär offerkoftan har tyvärr stickat denna med så jäkligt grova maskor att det får koftan att se ut som den vore fuskstickad. Det är i det sammanhanget både Malena Ernman, Zara Larsson och Adam Tensta hör hemma – bland de fuskstickade offerkoftorna.

Om man nu ger sig i kast med att sticka en offerkofta bör nog maskorna sitta tätare än de har gjort hittills. Alla de argument och resonemang som har förts har snarare präglats av plakatpolitiska pamfletter snarare än sakargument Foto: ”Ribbed knitting multicolour”. Licensed under CC BY-SA 1.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ribbed_knitting_multicolour.jpg#/media/File:Ribbed_knitting_multicolour.jpg

Mediateater och cirkuskonster skulle man kunna kalla det hela som Susanna Varis så fyndigt har myntat det på sin blogg. Det är en tragedi vi ser och den är inte så upplyftande tyvärr. Jag hade föredragit gapflabbet man kan leverera åt dårskapen i en Molière-pjäs, men det som nu utspelar sig är bara tragiskt.

För kom ihåg en detalj i det hela som sänder en kåre av rysningar längs ryggraden. Priset som nu ska betalas är att en person – Louise Andersson Bodin – har fått sitt liv sönder-slaget borde enligt logikens lagar vara för högt. Istället står den samlade artisteliten anförd av godhetsminister Malena Ernman på talartribunalen och applåderar. Och ekot av en svunnen tid hörs igen.

Olika skrud, men samma innehåll skulle man kunna sammanfatta det som. Pudelns kärna är inte om Adam Tensta slår ett slag för eller emot något. Istället är det hur vi kan tillåta en person att fälla vilka kommentarer som helst, medan en annan dras ner i helvetet för vad som i jämförelse är rena trivialiteten? Hur kan vi tillåta att dessa krafter håller på att skapa ett samhälle som de säger bygger på jämställdhet, när det i själva verket bygger på att vi alla ska behandlas olika?

Aha, det var så de menade. De som gillar olika gillar i själva verket helt enkelt ett samhälle där vi behandlas olika och är att betrakta som olika mycket värda. Hur ska man annars tolka bristen på kritik för Adam Tenstas tilltag? Foto: Aftonbladet

Löjesguiden nominerar idag Adam Tensta till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Där samtalet slutar tar tydligen numer den politiska teatern och de stora gesterna vid. Här har vi ett praktexempel på hur du som person talar så vackert om en sak, men menar en annan. Vi har sett samma dramaturgiska grepp igen och igen, men ingen har som du Adam fulländat denna konstform i ett tydligare exempel än detta. Tack för att du som person nu har tydliggjort det som vi ”på vår sida” har tjatat om hela tiden, det hela är en veritabel guldgruva.”

Tendentiös Journalistik Igen

När en journalist har bestämt sig för vem som har rätt och vem som har fel, då gäller det att passa in i mallen. Är det så som dom säger, så är det så. För att visa hur rätt de har, använder man gärna en del beprövade tekniker.

Att väcka sympati är en sån teknik. Beskriv personen eller företeelsen som missförstådd eller utsatt för en hetskampanj eller rent av en hatkampanj och lyckan är gjord. Sätt allt i motsatsförhållande till varandra är en annan av dessa. Genom att måla upp allt som svart eller vitt får allt större kontrast och den som har halvfel har helt plötsligt jättefel därför att man utmålar denna som något av en rättshaverist.

Det är väl så här fördomsfullt både feminister och Zara Larsson ser på män. Särskilt de i grupp är extra farliga och fruktansvärda Foto: Mind-exchange

Till sist har vi demoniseringen. Alla motståndare eller opponenter svärtas ner så bra om de buntas ihop i en klump och beskrivs likadant. De hatar, de hotar och de hycklar. Ingenting bör nämnas om de argument de har eller den distinktion som finns mellan de oliktänkande, de är alla likadana. Om en hatar, så hatar alla. Det bör man dock inte skriva, antydningar är ju så mycket mer effektiva.

Den här tekniken ser vi igen och igen. Senast i raden är SVD där vi får lära känna människan Zara Larsson på ett mer kärvänligt och privat sätt. Man kan nästan höra tonerna av ”Cumba Ya” eller ”We Shall Overcome” i bakgrunden när man läser artikeln. Man får helt enkelt ett sympatiskt intryck av Zara, det blir så där kärvänligt.

Den ena sidan spelar såååå oskyldig, den andre sväljer allt och berättar historien. Det är så den heliga tvåenigheten ser ut i svensk press när den ska ta det oförsvarbara i försvar Foto: IMDB

Ingenstans står dock en enda stavelse av det hon har ställt till med. Ingen skugga ska ju falla på den som redan innan artikeln har gått i tryck är betecknad som oskyldig. Låt oss därför backa bandet för att inte falla i samma fälla som SVD.

Det började med att stackars Zara inte ansåg att hon fick en tillräckligt stor plats på affischerna till Bråvallafestivalen. Att det kunde bero på att hon inte är tillräckligt stor som artist, eller att hennes medsystrar inte är tillräckligt bra föresvävade aldrig henne. I hennes förklaring berodde allt på patriarkatet och dess eviga vilja att undantrycka och förvägra tjejer deras rätta plats.

I det bråk som utlöstes av detta gjorde hon misstag nummer två, hon började generalisera sina meningsmotståndare. Alla män blev plötsligt i grupp en del av patriarkatet. Män höll ihop i grupp och gaddade sig samman, hennes reaktion var bara en respons på dessa provokationer från män. Läs hennes blogginlägg och gråt över en förtappad själ här. Ett resonemang som är rent nonsens eftersom hon själv är den enda som provocerar i sammanhanget.

Ingen debatt mår bra av fördomar, men samtidigt blir gränsdragningen för vad som är en fördom alltmer bisarr. Också vem som är fördomsfull är intressant, Zara öppnade den burken men påstår sig agera i något ädelt syfte för att motverka andras förtryck Foto: Aftonbladet

Låt oss sammanfatta. Om du är man bör du passa dig noga för att uppträda i grupp eller tala om att du uppträder i grupp, då är du per definition ihopbuntad med ett patriarkalt förtryck som du är del av vare sig du är det eller inte. Det är här jag börjar få lite problem.

Jag uppträder i grupp, både med män och kvinnor faktiskt. Jag tycker att en av de saker som berikar livet är just det sociala utbytet. Jag är extremt tillmötesgående och försöker vara så snäll jag bara kan vara i alla sammanhang även om det inte alltid går. Ändå buntas jag ihop av en liten nippertippa som Zara Larsson.

Plötsligt ingår jag i ett ”nätverk” utan att ha den minsta aning om att jag någonsin har gjort det, jag gaddar ihop mig mot kvinnor trots att jag alltid har månat om dessa och jag en del av en struktur som är rena påhittet från feminister som Zara Larsson. Undrar hon varför jag är förbannad? Titta på dina handlingar och dina ord Zara!

Gruppen Freestyle sjöng låten ”Fantasi” och det fungerar i musikens värld. I debatten bör sådant dock hållas borta då argumenteringen inte håller Foto: SVT

Om man dessutom lägger till att misstanken om att detta bara är ett sätt för en uppmärksamhetsivrande liten halvportion som hon själv är i varje fall mitt mått rågat. En bortskämd brat som åker land och rike runt och framför sin erbarmliga musik och vill få mer strålkastarljus på sig, är inget som väcker min sympati.

Den borde faktiskt inte väcka någons sympati, utom då journalisternas som i vanlig ordning driver en agenda. Unga kvinnor möts med hat kan det heta,. Att ingen inom denna yrkeskår kritiskt granskar vad den ”andra sidan” har gjort eller sagt för oss genast tillbaka till den tid då man kunde påstå saker som att ”judarna dödade jesus, så det är rätt att straffa också deras arvtagare till det övertrampet”.

Att en ung kvinna som Zara Larsson ger uttryck för hat har inget med saken att göra, inte ens när hon så flitigt använder ordet ”hat” och urskuldar sig med att andra som inte hatar faktiskt hatar. Hon har enligt hennes något skruvade logik rätten att bemöta hatet som inte finns med hat som svar på det som inte finns men som finns ändå för att hon påstår detta.

Ord som ”Hatt” och ”hat” bör inte förväxlas. Den ena sitter på huvudet och det andra i, och det är den i som Zara ger uttryck för men menar att hennes inställning bara är en respons. På vadå kan man fråga sig. Foto: Wikipedia

Journalisterna reagerar alltså inte ens när generaliseringarna och fördomarna är det som det pådrivande motivet, samma generaliseringar och fördomar som i t ex rasistiska sammanhang av samma yrkesgrupp beskrivs som något vidrigt. Vad som är förkastligt att använda på en grupp, går så bra på en annan. Är man dessutom så naiv som journalistkåren så att de till och med hjälper till i det sammanhanget är ju lyckan gjord.

Där lyckades med andra ord SVD åter knacka bort en bit ur grundfundamentet och visar nu också att objektivitet och fakta är överskattade företeelser. Här gäller det att skapa en historia kring något som engagerar och fångar läsaren, inte att berätta sanningen. Hade man varit det hade man kunnat skriva om hur Zara Larsson fördomsfullt drog alla över en kam, hur hon kallade dem saker de inte förtjänade och hur hon klistrade etiketter på människor som bevisligen aldrig har krökt ett hår på hennes huvud. Allt det där går dock spårlöst förbi.

Så hade historien kunnat sluta, om inte hennes nu så berömda ord och generaliseringar hade höjt pulsen avsevärt. Men säg den journalist som är intresserad av att berätta hela historien. Det är ju den halvan där man kan både dramatisera och fabulera som är den viktiga. Den som säger emot denna eviga sanning är en potentiell Breivik på permission. Det är så man stänger sista dörren till en sansad och balanserad dialog. Men som det brukar sägas, i ett krig är alltid sanningen det första offret.

Det finns många saker som kan höja pulsen. Zara Larssons debattinlägg och nära nog helfräcka försök att urskulda sin egna roll i den samt SVD:s medhjälpande attityd är nog så pådrivande i den processen. Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag dels SVD del  Zara Larsson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för SVD lyder: ”Journalistik gick en gång i tiden ut på att skildra två sidor för att uppnå en journalistisk objektivitet. Det var till och med en del av den journalistiska utbildningen där objektivitetsbegreppet stod i centrum. Numer verkar det mer som om denna yrkeskår har vänt detta begrepp ryggen. Man måste berätta ”historien” och i den kan man både ljuga och dramatisera. SVD har med artikeln visat sig ytterst driven i det arbetet”.

Motiveringen för Zara Larsson lyder: ”Att du inte understår dig för att bunta ihop män och dessutom tillskriva dem egenskaper och fenomen som inte ens finns, har vi alla förstått. Men att du nu utnyttjar din ställning som artist för att skapa ”snyfthistorier” i media för att stärka din sida av saken, är ett svårslaget rekord. Smaklösa saker har vi vant oss vid från den godhetsrörelse som är allt annat än god, men att gå så här långt är nog värre än någonsin tidigare.”

Vår Förvirrande Regering

Åsa Romson är tyvärr vår vice statsminister. Det är illa med tanke på den fullständiga djupdykning i dumheter hon har gjort. På mindre än ett år har hon lyckats kalla Sveriges män för miljöbovar och gett uttryck för fördomar och generaliseringar, klipp nedan. Partiet har varit invecklade i skandal efter skandal där främst hon personligen har varit grundorsaken. Också kollegan Gustav Fridolin har varit i blåsväder, vem kan glömma historien om partisekreteraren som blev fick sparken, mer om den historien på bloggen Fnordspotting.

Hon har jämfört det som händer på Medelhavet med det som hände i koncentrationslägret Auschwitz, artikel om det i SVD. Hon har dessutom som ansvarig miljöminister begått flera miljöbrott, artiklar om dessa i Expressen och om utsläppet av gråvatten kan man läsa om i SVD. Affären med den förbjudna bottenfärgen blev inte så mycket bättre av att hon försökte urskulda sig med ett kryphål hon trodde sig hittat. Detta underkändes dock av Transportstyrelsens ansvarige jurist, artikel i Expressen.

Grodorna har med andra ord hoppat rätt ordentligt. Kanske så ordentligt att de har hoppat i galen tunna mer än en gång. Nu seglar nästa bråk upp och det är ett delikat sådant eftersom tonen den här gången är hård inom det partiet som anser sig ofördelaktigt behandlat nämligen mp. Förhoppningen i varje fall från mig är att det skulle kunna leda till en regeringskris.

Regeringen är som ett havererat fartyg. Ett av partierna i den ägnar sig åt bjäbbande om formaliteter och att visa upp politik de inte har Foto: Wikimedia

Åsa Romson är ju som sagt vice statsminister men nu när Stefan Löfven lagts in på sjukhus visar det sig att hon inte per automatik kan leda regeringen. Det ska istället andra statsråd göra, allt enligt den överenskommelse man gjorde mellan regeringspartierna strax efter valet. Flera riksdagsledamöter för mp har reagerat negativt och känner sig lurade. Jabar Amin blev talesman för ilskan, så här lät han i lördagens rapport-sändning.

Vad Amin inte fattade, och vilken miljöpartist förstår någonting över huvud taget, var att miljöpartiet själva har gått med på konstruktionen i de regeringsförhandlingar de har hållit med Stefan Löfven. Han fattade inte heller att genom att sätta fokus på frågan har han nu dragit till sig intresset för den konstitutionella granskning som kan bli nästa steg. Det är nämligen så att frågor har väckts om grundlagen har följts eller inte. Mer om den debatten i SVD.

Katastroffilmer från Hollywood kommer inte upp i samma styrka på richterskalan som miljöpartiet. De spelar helt enkelt i en helt egen liga Foto: ”Earthquake movie” by Source. Licensed under Fair use via Wikipedia – https://en.wikipedia.org/wiki/File:Earthquake_movie.jpg#/media/File:Earthquake_movie.jpg

Med tanke på vilken katastrofzon Åsa Romson hittills har varit, borde hon nog inte ens ha en ministerpost. När man tittar på konsekvenserna av alla dumheter som har skuttat ur munnen under det här året är det nog tur att vi slipper en ny kavalkad av pinsamheter. Kanske är det också så att miljöpartiet och deras politik helt enkelt inte är moget att ens ingå i svenskt politiskt liv, det är vad ett år med katastrofpartiet har lärt oss. Kom ihåg att man dessutom har hjälpredan Gustav Fridolin vars förmåga att slå blå dunster i folkets ögon också har varit monumental. Se intervjun som för en gångs skull granskade de fagra löftena från partiet.

Löjesguiden nominerar idag miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen inom svensk politik kan ta sig själv på så stort allvar men ingen har heller så lite att backa upp bilden med. Er politik är många gånger orealistisk och saknar verklighets-förankring. Men era representanter är också något av det mest pinsamma det här landet kan visa upp. Ni har en partiledare som skapar grodor per parti och minut och ni har en till hittills inte har producerat annat än tomma löften, Youtube-klipp och ännu mer tomma löften som han dessutom tror på. Det är kanske dags att inse att ni får vara glada över att ens sitta i regeringen. Bara den biten borde faktiskt förvägras er med tanke på hur illa era hittillsvarande beslut har sett ut.”

När Teser Kollapsar

Teser – tankebyggen – försök till verklighetsbeskrivningar kalla det vad du vill. Syftet är ju att försöka i schematisk form beskriva en verklighet för att kunna testa denna och se om den håller eller brister. I lördagens SVD kunde man läsa följande artikel som fick allt att störta ned. Det postmoderna tankebygget är och förblir ett fuskverk som bör skrotas, det är vad artikeln visar. Den leder bara till ett anti-intellektuellt helvete som beskrivet i WTF Toklandets blogginlägg.

Feministerna fick äta sin egna medicin efter  den. Deras tes om att det alltid är vita män som ligger bakom allt ont fick ju en ordentlig törn i artikeln. Där står ju uttryckligen att läsa om kvinnliga anhängare till ISIL som nu använder sociala media och grupptryck på medsystrar för att värva nya rekryter/fruar åt organisationen. Var finns patriarkatet i det faktumet att kvinnor är de som är aktiva? Här krävs en bra ad hoc-teori för att rädda vad som räddas kan av ett tankebygge som visst gick lite snett. Vad begreppet ”ad hoc” betyder kan följande artikel i Wikipedia förklara.

Dags för svensk vänster att svälja en del obehagliga sanningar som medicin. Snart faller alla deras teser som käglor Foto: ”Martine Bijl 4” by TROS – Beeld en Geluidwiki – Gallery: Martine Bijl. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Martine_Bijl_4.png#/media/File:Martine_Bijl_4.png

Också feministernas tes om att om världen styrdes av kvinnor, skulle alla bara krama varandra gick åt fanders. Här serveras vi ett typexempel på att kvinnor är lika kapabla till ondsinta handlingar som män är det. Män är inte ensamt skyldiga då exemplet med tydlighet visar att bakom varje ondsint man står en lika ondsint kvinna. Tesen om ”den goda kvinnan” är alltså långtifrån sann. Godhet sitter inte i könet, det sitter i hjärnan och den ser likadan ut för män som den gör för kvinnor. Den sitter också i förmågan att känna empati, något kvinnorna i artikeln har missat.

Kvinnorna är till och med villiga att lyfta fram de mer sadistiska formerna av ISIL:s verksamhet enligt terroristforskaren Peder Hyllengren som jobbar vid Försvarshögskolan. Vad säger detta om kvinnorna? Att de är fredliga små duvor med olivkvistar i näbben som vill alla väl? Skulle tyvärr inte tro det! Feministerna kanske inte ser det, för ärligt talat vad ser de med? Men andra mer vidsynta har fått sitt till livs och det är ju alltid trevligt att konstatera.

Kvinnor är inte mer sadistiska än män, men uppenbarligen lika kapabla till det. Ett faktum alla postmodernister inte räknade med Foto: Wikimedia

Inrikespolitiskt var det andra som fick svälja det beska pillret. Mona Sahlin har ju drivit tesen att flera av de som har rest ner, har lurats. Också kvinnor har duperats, mer om detta i intervjun från Sveriges Radio. Men hur väl stämmer hennes antaganden med den verklighetsbeskrivning som nu ges vid handen? Inte alls! Här störtar delar av det hon säger brinnande till marken.

Regeringen är nästa förlorare. De för ju enligt sig själva en feministisk politik inklusive utrikespolitik. Den bygger naturligtvis på de postmoderna teorierna och en marxistisk maktanalys där vissa per definition alltid är underordnade och andra alltid överordnade. Politiken innefattar att man knyter kontakter med manshatande organisationer som Rättviseförmedlingen till att föra en utrikespolitik bygd på ”mjuka värden” som diplomati.

Feminism är ideologin full av motsägelser och lögner som att den skulle inkludera alla i samhället. Nu har nästa tes fallit, den att kvinnor har en mjukare framtoning. Kvinnorna i artikeln visar dock en annan bild, och det gör också svenska feminister

Hur det lyckades har vi sett flera exempel på. Här hur rättviseförmedlingen aktivt diskriminerar vita män från Aftonbladet och här hur Margot Wallström inledde Saudi-krisen med sitt senare inställda tal inför Arabförbundet från SVD. Bloggen Fnordspotting har publicerat följande artikel om vad dessa tankevurpor innebär för ett sånt område som skolpolitik.

Tesen från regeringen att om man för denna politik skulle världen bli ett bättre ställe att leva på är därmed helt fel. När kvinnor springer omkring och sprider hatets budskap blir det lätt så. Politiken är därmed baserad på antaganden som inte stämmer med verkligheten utan är i vanlig ordning ett luftslott som bara syftar till att slå blå dunster i ögonen på folk. Kan miljöpartisten Jakop Dalundes magiska svampar ha haft något med den förda politiken att göra (OBS! Det där var ironi i form av humor och ska inte tas på för stort allvar).

Om Jakop Dalundes magiska svampar ingick eller inte när regeringen tänkte ut sin politik förtäljer inte historien. Man kan dock misstänka en hel del villfarelser vad den än beror på
Foto: ”Martine Bijl 4” by TROS – Beeld en Geluidwiki – Gallery: Martine Bijl. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Martine_Bijl_4.png#/media/File:Martine_Bijl_4.png

Godhetsapostlarna var nästa grupp som blev utskåpade av artikeln. Där beskrivs ju alla så kallade ”rasifierade” i termerna ”goda”, ”välmenande” och ”offer”. Hur mycket offer är de tjejer som vi får ett exempel på i artikeln? Hur välmenande och goda är de? Inte ett dugg är det enda godtagbara svaret!

Nej, sanningen är nog att dessa termer är minst sagt felvalda. Man kan inte tala om en generell regel där alla är goda bara för att de har en viss egenskap som kulturell bakgrund. Inte heller kan man tala om ”vita medelålders män” som allt igenom ondsinta. Alla dessa beskrivningar går att bunta ihop som ”generaliseringar” och är inget annat vad än dessa änglalika varelser säger.

Generaliseringar och fördomar är bara korkade vem de än kommer från. Också feminister kan faktiskt vara just fördomsfulla och utgå från helt fel premisser vilket artikeln på ett brutalt sätt visar Foto: Beskuren från Expressen

Generaliseringar är ju som bekant i sin tur grunden för fördomar så de som säger sig vara fördomsfria är de facto allt annat än just detta. Tvärtom stinker nu tankarna de ger uttryck för rätt ordentligt efter artikelns brutala faktauppräknande. Deras teser kollapsar likt korthus. Den kan vi alltså stryka efter artikelns budskap och beskrivning av verkligheten. Återstår hur de ska kunna förklara verkligheten på ett sätt som återigen inte stämmer på något sätt utom för dem själva.

Det är rätt talande trots allt att kunna konstatera att varje gång detta händer – att de avslöjas med att ha helt fel – är svaret alltid det samma. Den kompakta tystnaden tycks vara ”the weapon of choice” varje gång vi ser dessa teser motbevisas. Ännu har inga reaktioner inkommit men man får förmoda att det är just tystnaden som återigen kommer att vara förhärskande. Men också tystnad är talande, den skriker ”feltänk” hela vägen och det är en signal dessa krafter bör lyssna på.

Det ultimata vapnet heter till syvende och sist ”hjärna”. Tyvärr tycks delar av svensk vänster inte använda denna då responsen då dom har fel blir total tystnad. Talcentrum liksom imploderar Foto: ”Cerebral Cortex. Wellcome L0000991” by http://wellcomeimages.org/indexplus/obf_images/59/92/da8e89c7c8f6dc66400920168f1c.jpgGallery: http://wellcomeimages.org/indexplus/image/L0000991.html. Licensed under CC BY 4.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Cerebral_Cortex._Wellcome_L0000991.jpg#/media/File:Cerebral_Cortex._Wellcome_L0000991.jpg

Löjesguiden nominerar idag de postmoderna teoribygget och dess förespråkare till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Få gånger i världshistorien har så många människor bevisats fel. Grundtesen är galen, slutsatserna felaktiga och resonemanget byggt på fel premisser. Ändå vidmakthåller många de tankegångar som nu allt oftare motbevisas. Inte undra på då att foliehatten skulle passa er som handen i handsken. Om svensk vänster inte lyssnar på varningssignalerna, är det kanske dags att lägga ner svensk vänster.”

Mytbildning

Jag har skällt rätt mycket på svensk vänster så det är för balansens skull mer än dags att rikta blicken åt höger också. Det är nämligen inte bara vänstern som sysslar med dikeskörningar, även högern har sina stunder då man kan börja undra över sakers tillstånd. Ett av dessa områden är mytbildningar. En borgerlig mytbildning är att konkurrens leder till sänkta priser och det är den bilden jag tänkte skriva om idag.

Episka bilkraschar är inte enbart sossarna förunnat, också borgerligheten har sina moderna myter att brottas mot Foto: ”Accident Nehoda Uherský Brod 2” by Ervín Pospíšil – Wikimedia

Det är för det första så att riktig konkurrens är satt på undantag i Sverige, så har det varit länge. De stora dominerar och de små sväljs eller går under därför att de stora dumpar priserna eller sysslar med rena skumraskaffärer. Nyligen kunde t ex Södertäljeborna ”glatt” konstatera att det lilla lokala bredbandsbolaget Sesam nu knuffas ut ur fastighet efter fastighet av de stora. Telia som är statligt är inte ett dugg bättre i det sammanhanget trots vänsterns försäkringar om att om staten äger allt så blir allt så mycket mer etiskt, demokratiskt och bra. Också de andra stora aktörerna beter sig lokalt likadant.

Det som har hänt i det fallet är att man utnyttjar ett kryphål i lagstiftningen där hyresfastigheter kan undantas från principen att kunden har rätt att välja. Kunden är i det fallet fastighetsägaren och vill denne ha monopol för Telia eller Comhem, så blir det så. Svenska nyhetsförmedlare har som vanligt reagerat med en gäspning. Faktum är dock att Telia kickar ut konkurrenter för att kunna lägga beslag på en marknad för egen räkning. I nästa steg höjer de priserna för de ”frivilliga” kunderna och tjänar därmed än mer pengar åt staten som ska gå till allt annat än vård skola och omsorg trots löften om motsatsen.

Alla vill utnyttja kryphålen för profiten är enorm, få fastnar däremot i de verktyg – i detta fall lagens långa arm – som ska hålla efter så i stort är brottsligheten straffri Foto: Free Photos

Reagerade med en gäspning gjorde också förre finansmarknadsministern Peter Norman när jag skickade mail och frågade om det var förenligt med etisk sed och bruk i statliga bolag att bete sig som Telia. Inget intresse alltså. Detta trots att en lokal konkurrent till Telia nu kraftigt kringskars möjligheten att tävla på lika villkor. Ändå finns fenomenet. De små får nöja sig med smulorna trots att de många gånger är bättre än de stora elefanterna. De stora kan med sina ekonomiska muskler lägga under sig det mesta utan hinder och ibland till och med utnyttja korkad och verkningslös lagstiftning.

Många gånger beror dessutom statsmaktens passivitet på att man själv tjänar grova pengar på förfarandet. Också de privata bolagen är mer än villiga att ingå i den smutsiga hanteringen. Alla tjänar ju på det och ingen har förmågan att hålla efter på ett sånt sätt att det är avskräckande. Blå Tågets slagdänga ”Staten Och Kapitalet” där det sjungs om hur staten sitter i samma båt som storkapitalet är därmed besannad.

Telia är ju till 100% ägt av staten och aktiebolagiserat så att vi som medborgare inte har den minsta insyn. Bolaget är en kassako för statskassan så intresset att se till att regler följs lär nog vara svalt. Så låt oss se det för vad det är, statligt ägande är många gånger ett hyckleri i storformat. Men så är begreppet ”fri konkurrens”, sanningen är att den finns men är begränsad därför att folk, företag – både statliga och privata – tjänar på det.

Att mjölka röstboskapet på pengar har numer blivit en sport både för stat, kommun och det privata. ”Konkurrens” är ordet man slänger sig med för att det hela ska låta tjusigt och bra Foto: ”BIrkholm.3” by User:Erik – Wikimedia

Vi går genast över till exempel två på hur man inskränker konkurrens. Av någon anledning har mineralvatten blivit en lukrativ affär. I nio fall av tio är det ju bara vanligt kranvatten med kolsyra som säljs för dyra pengar. Marginalen, dvs hur mycket man tjänar oftast uttryckt i procent, är oftast svindlande. Utgår man från kostnaden på kranvatten, här hittar du en uppställning på detta från Privata Affärer, finner man att kostnaden varierar från 6,5 öre per liter till 22 öre per liter beroende på var man bor.

Om en fabrikant betalar 10 öre per liter plus kostnad för aluminiumburk, kolsyrning och transport och kan sälja en burk för 3 kronor plus moms, har denna gjort en rätt ansenlig vinst på kuppen. Det är med andra ord extremt lukrativt. Inte undra på då att man vill ha bort all konkurrens för det är det som händer just nu.

Det går till så att man åker runt och kollar sortimentet på framför allt lunchrestauranger. Upptäcker man att dessa har konkurrentens märke, ber man dem ta bort detta om man vill sälja andra drycker ur tillverkarens sortiment. Går man inte med på detta hotas restaurangerna av indragning av den andra populära drycken vilket skulle innebära katastrof för deras försäljning. De har till sist inget val än att ta bort det misshagliga kolsyrade kranvattnet för att ersätta det med tillverkarens egna lika kolsyrade kranvatten.

Nästa stora slagfält för konkurrens är kolsyrat kranvatten som är extremt lönande. Inte undra på att man tar till otillåtna medel för att lägga under sig marknaden. När ingen gör något åt det är det naturligtvis än mer frestande Foto: Wikimedia

På större restauranger erbjuder man rabatter om dessa tar in hela sortimentet från en tillverkare. Man får bättre inköpspris på ölen, läskedryckerna och kranvattnet som maskerats till något tjusigt det inte är. Det vill säga restaurangen kan också tjäna på att ta in hela sortiment när deras marginal ökar. Det sker dock till priset av att alla konkurrerande märken nu har tagits bort. Därmed har man inskränkt konkurrensen igen.

Hur svarar samhället på det här, det borde ju ligga i deras intresse att upprätthålla det som är lag – i detta fallet konkurrenslagstiftning? Här får man komma ihåg att EU har en gemensam lagstiftning på området. Alla medlemsländerna är tvungna att anpassa sig till denna med ett gemensamt regelverk. Sedan vårat inträde har lagstiftningen skärpts, före inträdet var vår egna lagstiftning minst sagt verkningslös. Hur det borde fungera numer hittar du i en artikel från Lag 24 Se.

Tyvärr får man konstatera, så är trots skärpningen vårt land en avart i sammanhanget. Det beror kanske delvis på reglerna och att dessa har kryphål som går att utnyttja, men det beror främst på att den myndighet – konkurrensverket – som är satta att bevaka reglerna mer än sällan är flera steg efter eller rent av lata. Inkompetensen hos det här verket och andra beror på statens policy i framför allt lönefrågor. Det är där vi måste börja för att se varför staten och det övriga offentliga är så ineffektivt.

Som man agnar får man napp (?). Vill man inte betala skäliga löner kommer heller inte kompetensen i statlig verksamhet att öka Foto: ”NevermindCoverSpoof” av Pål Nordseth – Wikimedia Commons

Som ni vet var staten från början när den byggdes upp inte en jätteapparat med massor med pengar. Länge var man tvungen att hushålla, men på fyrtiotalets slut och femtiotalets inledning tog Sverige ett kraftigt skutt framåt och statsapparaten började växa i takt med att skatteinkomsterna ökade. Fortfarande än idag för man och förde också då, en lönepolitik som var åtstramande för dem som jobbade i offentlig förvaltning. Man såg till och med till att skapa en statligt arbetsgivarorganisation – Statens Arbetsgivarverk (SAV) – vars uppgift var att hålla statens lönekostnader nere.

Resultatet blev en låglönepolitik vi fortfarande ser t ex inom sjukvården men också i annan förvaltning och i verk. Tjänstemän tjänade länge rätt lite i både statlig och kommunal förvaltning men så hände något. Detta något hette 80-talet och tidens melodi var ”get rich”. Sakta började vissa chefstjänstemäns löner att öka men för många andra stod det still. Den situationen blev en rätt destruktiv affär. För tänk dig att du har utbildning upp över öronen, jobb som är både krävande och ansvarsfyllt men har en lön som är mindre än många inom klassiska knegaryrken.

T ex kunde en skattejurist som ingångslön ha mindre betalt än en sopåkare. Utbildning lönade sig delvis inte längre, i varje fall inte om man valde en karriär inom det offentliga. Det var först en bit in på nittiotalet som lönekarusellen satte igång och då främst bland de högre tjänstemännen och generaldirektörerna. Också i de bolag som hade aktiebolagiserats med det offentliga som ensam ägare satte löneökningarna igång. Men för de flest i offentlig förvaltning var det fortfarande underbetalning som gällde, där är vi delvis än idag. Betalar man inte konkurrenskraftiga löner, lockar man inte heller till sig kompetensen – enkel matematik.

Den enkla sanningen är att staten inte får ekvationen att gå ihop. Ambitionen är hög men förmågan att generera pengar begränsad, det är därför också dom bryter mot lagen
Foto: Svenska Yle

En snedvriden lönebildning och underbetalda personal är en rätt potent kombination och det ledde snart till nästa steg. Näringslivet som delvis konkurrerar om samma personers tjänster, hade alltid bättre betalt. Nu började den stora flykten från offentlig förvaltning till det privata.

Ett exempel var skattejurister som på 80-90-talet betalades högre löner för att byta sida, anledningen var att man ville utnyttja kryphålen i skattelagstiftningen till sin fördel. Resultatet blev att offentlig förvaltning stod med de minst skickade kvar och de mest lämpade gick till näringslivet. Det blev helt enkelt tvärstopp i flera verksamheter och där står vi nu, dålig kontroll och samtidigt en ökad aktivitet för att minska konkurrensen. Men i borgerlighetens värld är konkurrens sunt, men man gör inget för att understödja den trots att exemplen på konkurrensinskränkningarna är vanligare än vi tror.

Borgerligheten har alltså missat en viktig faktor i det här fallet. Vill man låta trovärdig måste man börja med att återupprätta det som havererat dvs konkurrensen. Det duger inte att tala om det, men inte göra något för att stärka möjligheterna att få till rättvisa villkor. Så länge man inte gör det lär de som tjänar stora pengar på att bryta mot lagar fortsätta med detta, det lönar ju sig. Och så länge man inte börjar med det arbetet är man per definition bara en vanligt hycklare. Det vore också på sin plats om EU ingrep i fallet Sverige då vi och några länder till spelar i gärdsgårdsserien på det här området.

Pinocchio står staty i Italienska Pescia. Det är kanske dags att resa en kopia av samma staty i Sverige dedicerad till våra politiker av alla partifärger som spelar med i spelet om medborgarnas pengar? Foto: ”Collodi Pinocchio” by Adrian Michael – Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag den samlade borgerligheten till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är väldigt positivt att kunna konstatera att man månar om en sån sak som konkurrens, det är faktiskt vad Sverige behöver. Men det vore lika positivt och kanske till och med mer så om man backade upp sina stolta paroller med faktiska åtgärder. Så länge man pratar om ett problem som faktiskt är reellt, lär inget ändras. Det är först när man lägger fram en plan på hur man ska komma åt detta som man kan göra något konstruktivt. Till dess är det bara fagra förhoppningar och tomma ord dessvärre.”