Maskrosornas krig

Ibland talar man om ”Rosornas krig” i politiken. Från början var det en strid mellan ätterna Lancaster och York om vem som hade rätten till kronan (Artikel i Wikipedia) i medeltidens England. Senare har  benämningen använts om inbördeskriget som har utkämpats inom s i flera frågor och med flera falanger som banerförare. Inbördeskriget i s har utkämpats under olika tidsperioder över olika frågor, en sådan blev partiledare Juholts (Paul Ronges blogg) vara eller inte vara.

Rosornas KrigRosornas Krig utspelades på 1400-talet, Maskrosornas Krig inleddes 2016 och utkämpas än idag. De första offren i den striden heter Carl Schlyter och Valter Mutt. Miljöpartiet bör omedelbart läggas ner, anledningen är rätt enkel – de bryter nu mot grundläggande demokratiska rättigheter som den fria debatten. Foto: Wikimedia Commons

2016 Har så ett nytt politiskt inbördeskrig påbörjats nämligen det inom mp som ju förs mer på en ideologisk basis. Skiljelinjen går mellan ett mp som för kampen som de aktivister de är och partiet som vill framställa sig som regeringsdugligt och ansvarstagande. I den senare rollen finns lite eller inget utrymme för aktivism eller bjäbbande om principer som går stick i stäv med regeringsbeslut. Maskrosornas krig som jag väljer att kalla det, handlar om det nya och det gamla partiet inte längre drar jämnt.

Det senaste bråket i maskrosornas krig är frågan om värdlandsavtalet (SVT; Archive) som har väckt mycket ont blod i partiet och delat riksdagsmän och ministrar i två läger. Riksdagsrepresentanter som Carl Schlyter och Valter Mutt som båda sitter i utskott, Carl Schlyter som är ordförande i EU-nämnden och Valter Mutt som är medlem i utrikesutskottet, har varit starka kritiker. Samtidigt har regeringens linje varit klar, ett beslut om avtalet finns och det ska nu följas.

Miljöpartiet vill ju gärna framställa sig som partiet som har högt i tak och där högljudda diskussioner snarare välkomnas än tystas, den här gången är det tvärtom. Diskussionen om avtalet har blivit en hämsko och partiet har varit rädda för att inte kunna framstå som det ansvarstagande och regeringsdugliga. Diskussionen har därför setts nästan som hotfull. De två lägren för och emot har stundtals varit rätt oförsonlig (Riksdagens hemsida) där Jabar Amin och Annika Lillemets har varit starka kritiker som synes.

De som har varit för inom mp har först argumenterat (Riksdagens Hemsida; Artikel av flera mp och s-representanter som argumenterar för avtalet) i frågan, men nu reagerat (Folkbladet; Archive). Carl Schlyter mister sin ordförandepost och ledamotspost i EU-nämnden för att bli en ”vanlig” riksdagsman. Valter Mutt möter samma öde och blir av med sin roll i utrikesutskottet. Jabar Amins aktier har säkert inte stärkts heller, inte efter generalangreppet (Aftonbladet; Archive) på partiets nya språkrör Isabella Lövin.

UtvisningarUtvisning har i alla tider varit ett ”mjukare” sätt för människor med diametralt olika åsikter att undanröja ett problem. Debatten har sina fördelar men får i vissa sammanhang tydligen inte gå hur långt som helst eller ifrågasätta för många saker.
Foto: Wikimedia Commons

Så högt i tak var det alltså i det partiet. De mest klassiska attributen inom politiken går alltså igen när ett parti tar till både hästpiska och sanktioner mot enskilda. Det visar ett parti som har enormt svårt att gå från det där aktivistiska till det som tar ansvar för landet i en regering. Metoderna mot de enskilda talar sitt tydliga språk. Att den inre rätt prekära situationen i partiet dessutom nu lockar till sig vråkarna (Aftonbladet; Archive) som vädrar kadaverdoft är rätt logiskt. Politik är trots allt en blodsport när den är som grymmast.

Miljöpartiet i mina ögon är ett parti som inte längre har något existensberättigande. De flesta har redan anammat deras frågor och gjort dem till en naturlig del av den realpolitiska agendan. De goda frågorna är alltså redan stulna sedan gammalt, men så har vi partiets mörkare sidor. De som handlar om islamism, direkt samhällsfarliga förslag som partiets inställningen i kärnkraftsfrågan eller den ingrodda unkna feminismen partiet så gärna vill betona. Frågor och ställningstaganden som är direkt stinkande.

När olika åsikter blir liktydiga med inskränkningar, det aktivt tystandet av kritiska röster, locket på i diskussioner och toppstyrning också i debatten där det man får säga och inte säga ska regleras är tecken på ett parti i djup kris. Det är en moralisk kris, en demo- kratisk kris, en kris som handlar om ren rädsla från partiets ledning och en kris som handlar om självbilden. Jag är visserligen för värdlandsavtalet, men i än högre grad en motståndare till inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter, något nu mp kör över.

En nedläggning av partiet är den enda logiska slutsatsen. Den grönsakskommunism man hittills har stått för är bara en varg i fårakläder. Ett sånt krav är dock inte särskilt realistiskt, det är ju faktiskt partiets medlemmar som beslutar om nedläggning. Tur då att de nu på ett så föredömligt sätt ser till att lägga ner sig själva med det fullständiga inbördeskrig som just nu rasar internt och som nu börjar skörda sina offer. Tack miljöpartiet, för en gångs skull gjorde ni något bra och rätt när ni nu nedmonterar er själva.

DäckDet behövs knappast längre en debatt om miljöpartiets vara eller inte vara, den sköter de så bra själva att de håller på att nedmontera sig själva. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag självklart miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Bäst före-datum på det här partiet är redan passerat med råge. Bara det gör er till fulländade kandidater till priset. Om man dessutom som nu för ett öppet krig mot representanter och avvikande åsikter, är anständighetsgränsen nådd. Lägg ner detta parti! Allt detta sammantaget gör miljöpartiet till något av det värsta svensk politik har upplevt. Det gör er till frontfigurer i jakten på den åtråvärda trofén.”

Annonser

Att manipulera debatten

Miljöpartiet genomgår rena masslakten både i media och i opinionen. Kryddat med dumdryga uttalanden som det av Per Gahrton som du kan se nedan, har partiet plötsligt blivit som ett jättelikt svart hål där allt sugs ut till en annan dimension. Det är det dåliga ledarskapet, bristen på verklighetsförankring i hela partiets ideologi och hos vissa medlemmar en nästan paranoid syn på verkligheten som börjar ta ut sin rätt.

Precis som man misstänkte har nu hela den här smutsiga affären blivit än värre. Den nya dimensionen handlar om att ett maktparti med ansvar (?) för regeringen, sätter sig i situationen där man försöker att påverka en fri och oberoende media (?????) till att inte bevaka en nyhet på ett för partiet negativt sätt. I den version (SVT; Archive) som Aktuellts Anders Holmberg har, ringde han själv upp Miljöpartiets presskontakt tillika Utbildnings-
departementets planeringschef Magnus Johansson. Det som därefter följde är minnesvärt.

Sedan tidigare var det redan klart att Jabar Amin – riksdagsman för Miljöpartiet – var inbjuden till 21-sändningen. Han har en mycket kritisk inställning till hur partiet har hanterat hela frågan Mehmet Kaplan och Yasri Khan (Aftonbladet; Archive) och nu skulle han tala ut om den kritiken. Anders Holmberg ville därför ha en person, t ex Gustav Fridolin, närvarande som kunde svara på kritiken. Svaret från Magnus Johansson blev nej, istället föreslogs Joakim Larsson som är ordförande i partiets valberedning.

VattenkranDet som nu strömmar ut från Miljöpartiets partihögkvarter blir mer och mer smutsigt. Nu drar man sig inte för att utpressa, censurera och försöka påverka interna beslut hos andra. Foto: By AVRS – Self-photographed, CC0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=17235796

De två fortsatte att tala om logistik kring intervjun då plötsligt Magnus Johansson skulle ha frågat om det var möjligt att ”steka delen om Kaplan”, [Stockholmsslang för att hoppa över, strunta i; Min anmärkning]. Anders Holmberg frågade vad han menade. Johansson svarade att om de strök Kaplan-temat ur sammanhanget, kunde han tänka sig att skicka toppnamn som kunde uttala sig kritiskt om nomineringen av Yasri Khan.

Anders Holmberg avböjde vänligt men bestämt men då ändrades också inställningen om Jabar Amin. Magnus Johansson skulle ha menat att Jabar kanske inte alls skulle uttala sig så kritiskt som man hade hoppats. Det skulle ha hetat att Jabar Amin skulle ”knådas” [Stockholmsslang för att bearbeta, övertala; Min anmärkning] och att han efter det inte alls skulle vara så kritisk längre.

Här försöker man alltså att först övertala en journalist att inte ta upp ett känsligt ämne. När det inte går övergår man istället till att utpressa genom att rent ut säga att det man förväntar sig från en kritiskt person inte längre gäller. Jabar Amin skulle alltså beläggas med munkavle, censureras. Undrar vad han tycker om sån toppstyrning?

Efter händelsen har partiet fått göra ytterligare ett bondeoffer (SVT; Archive) i form av att stänga av Magnus Johansson. Jabar Amin hade ryggrad nog att uttala den kritik han skulle ”knådas” till att inte uttala vilket hedrar honom. Det visar att någon i det där partiet fortfarande kan tänka både självständigt, utanför ramarna och dessutom vågar rikta kritik (Aktuellt Onsdagens 21-sändning) partiledningen med den berättigade kritik de förtjänar.

VerktygEtt tecken på sönderfallet är alla de som nu blandar sig i debatten men bara gör en dålig situation värre. Per Gahrton och hans konspiratoriska teori om att Israel nu blandar sig i regeringens arbete och som har pekat ut Kaplan som islamist är nog den mest bisarra. Foto: Wikimedia Commons

Frågan om den rasism som många menar har drabbat Kaplan där han dömts på mycket mer lösa grunder på grund av att han är muslim, drabbar istället Amin. Det är dessutom hans eget parti som står för den, är inte det att betrakta som rasism? Inte fan hade t ex Miljöpartiet belagt Gustav Fridolin eller Åsa Romson med munkavle om de hade velat uttala sig kritiskt om behandlingen av Kaplan! Vem inom partiet skriker om den uppenbara manipuleringen och den eventuella rasism som här kommer i dagen? Ingen!

Det har talats om kris för Miljöpartiet, jag skulle vilja tala om moraliskt och politiskt förfall som den bild som naglar sig fast efter alla händelser. Allt detta mynnar ut i ett uruselt ledarskap från både Fridolin och Romson. Det beror också på en krisberedskap som tycks bygga på att man bygger skyddsvallar, gräver ner sig för att till sist inse att man byggt på gungfly. Det blir inte bättre av att allehanda människor springer omkring och rosar förstasidorna världen över med så dumma uttalanden som de har gjort på sistone.

Det är helt enkelt ett parti fritt fall. Återigen är det det obefintliga ledarskapet som är alltings början. Det ena kloakröret kan knappt öppna munnen innan alla drar öronen åt sig, det andra sprider triggerord och floskler ikring sig i parti och minut. Problemet är att den enda som tror på dessa är han själv och möjligen en och annan medlem som fortfarande tillhör de övertygade. Få andra lyssnar ens.

När allt ska summeras och bilden klarnar måste man ställa sig en allvarlig fråga. Har Sverige råd att ha ett parti som uppvisar bilden av ett totalt sönderfall i en regering? Svaret kan tyvärr bara bli ett, partiet var aldrig redo att ta ansvar för den nya rollen man ställdes inför. När regeringen bildades hösten 2014 gick man från ett idealistiskt parti med många drömmar och fromma förhoppningar, till att bli ett parti som inte bara skulle omsätta dessa drömmar och förhoppningar till förslag utan också nu ta ansvar för landets skötsel.

Den transformering som hade krävts för att klara av den uppgiften skedde uppenbarligen inte. Partiet tog aldrig steget över från drömmeriet, till att bli mer realistiskt och ansvarstagande. Omformningen skedde aldrig, vare sig i tanke eller i handling och nu betalar de priset för ett haltande ledarskap och en illa anpassad politisk plattform. Istället för att ta i tu med problemen sysslar man i samma andetag istället med ren nedmontering.

InvalidDet i det närmaste invalidiserade ledarskapet har nu börjat kosta för partiet. Två avloppsrör men lite eller felaktiga saker kommer ur det. Partiets kris beror till stor del på det dåliga ledarskapet. Foto: Wikimedia Commons

Ett sånt parti kan naturligtvis inte ingå i en regering. Det är så gott som uteslutet att det här kommer att hålla någon längre tid och det har nog blivit dags för Stefan Löfven att välja väg. Han kan helt enkelt avfärda partiet som det oseriösa alternativ det är, eller försöka lappa ihop vad som går och gå vidare. Det senare kan dock riskera att slå också mot honom och priset för det kan bli mycket högt i det långa loppet.

Varför oppositionen med Anna Kinberg Batra i spetsen inte agerar mer resolut och ser till att få slut på den parlamentariska soppan men framför allt den mardröm som av vissa fortfarande kallas ”regering” är också svårsmält. Det är en sak att hon vill undvika ett beroende av Sd, men är det bättre att bara stå vid sidan av och bara titta på? Regeringen och Miljöpartiet är slut som politiskt spår, dags att ändra kurs och där måste AKB och oppositionen också de ta sitt ansvar. Vare sig Löfven eller Mp gör ju det.

Löjesguiden nominerar idag nästan per automatik Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”, det är ju trots allt deras tid nu. Motiveringen lyder: ”Det är ju Miljöpartiet, bara det är skäl nog.”

Och frågorna blev genast fler

Igår efterfrågade jag svar som inte finns, idag fick jag ännu mer frågor som längtar efter svar. Kanske kan vår kära regering som vanligt bistå med absolut ingenting vare sig vad gäller svar eller handling. Det är som vanligt emottagandet av flyktingarna som inte fungerar och det är som vanligt en handfallen myndighet eller ett företag som ligger bakom.

De som får sitta emellan är också de som vanligt flyktingarna och vår regering har därmed återigen slagit ett slag för ”den humana flyktingpolitiken” man månar så mycket om. Ett faktum som visar att Stefan Löfven i vanlig ordning står tomhänt. Han vill samtidigt så gärna framställa sig som ett fyrbåk av anständighet där allt verkligheten egentligen är allt annat än anständigt.

FyrSverige är inte det fyrbåk av humanitet som man vill utmåla. Fel åtgärder och dålig organisering vilket drabbar de flyende är naglar i ögonen Foto: ”Kõpu Lighthouse-033” by MasDom – Wikimedia Commons

Reportaget i SVD berättar om de asylsökandes situation i vardagen. På bilden kan man se två små pojkar, kanske elva till tolv år gamla. Titta i mörk jackas ögon, ser han lycklig ut? Nej, de enda som är lyckliga tycks vara Malena Ernman, Henrik Schyffert och alla andra ”do-gooders” som nu har fått sin vilja igenom. ”Alla ska hit” löd stridsropet, men säg mig ska man inte också bemöta dessa människor med lite mer respekt?

För vad erbjuder det svenska samhället dessa? Vi kan läsa om allt fler lägenheter som fryser inne då bolag som äger dessa och som vill ha kontrakten inte får detta och därför överklagar beslutet i en process som tar allt längre tid. Migrationsverket nobbar boenden, företagen överklagar.

Vi kan vidare läsa om hur de båda killarna vill gå till skolan, ”school” säger de men ännu har ingen plats anvisats. Vi kan läsa om att de visserligen har boende, men ett temporärt sådant till dess att situationen är löst. Vidare kan vi också lära oss att deras boende har ett gemensamt rum där det finns ett pingisbord, detta är täckt av bortskänkta kläder och leksaker. Tristessen tycks vara det enda bestående.

SkolelevBarnen i en av artiklarna vill gå i skola men svenska regler och byråkrati sätter hinder i vägen. Ett faktum som visar hur seriös Stefan Löfvens och andras ”humanism” är
Foto: Wikimedia

Är det detta som godhetseliten kallar ”humanism”? I så fall ber jag om att som vanligt ha en avvikande uppfattning! Historien slutar dock inte där. Som vi alla vet bor du och jag i en om uttrycket ursäktas bomullsvärld. Vi slipper att se det mesta av världens vidrighet och det ska vi vara glada för. Men samtidigt skapar det en oförberedd hållning som ibland kan ta sig uttryck i att man står maktlös inför storheten i ett problem.

De som nu kommer hit har i vissa fall sett saker ingen ens kan beskriva. Människor som korsfästs, huvuden som har rullat på mer än en och kvinnor som bjuds ut som sexslavar för att nämna några av de övergrepp som Daesh begår. Till detta kan vi lägga en total ekonomisk hopplöshet i flera länder i det forna östra Europa. För att kunna möta traumatiserade människor måste naturligtvis vården ha de nödvändiga resurserna. I vissa avseenden har de inte detta då trycket nu ökar dag för dag.

Life of BrianFlyktingarna har ofta sett saker ingen människa ska behöva se. Orsaken är alltför ofta Daesh och varför vi inte gör något åt det grundproblemet är ett mysterium. Foto: Youtube

Många är så traumatiserade i kombination av sysslolösa att deras enda utväg är att trampa fram och tillbaka längs en korridor, eller i en trappuppgång. Här lyser humanismen åter med sin frånvaro när resultatet av godhetsapostlarnas mission kommer i dagen. Sysslolösheten har fått några att ångra att de kom hit, andra att tala om ett havererat asylsystem. Mer om det plus intervju i viral video hittar du på Expressen.

Här under hittar du länken till rapporten från Socialstyrelsen om psykisk ohälsa hos flyktingar som beräknas ligga så högt som 20-30 %. Frågan är hur dessa kändisar och vår statsminister kan kalla detta ”humant”? Man måste nästan ha en mage av plåt och ett blod kallare än is för att den ekvationen ska gå ihop. Resultatet av godhetsrörelsens framfart är tyvärr allt annat än humant.

https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19664/2015-1-19.pdf

Sanningen är ju att bilden av oss som en ”humanitär stormakt” i själva verket är en bild av en humanitär bananrepublik. En del av oss låter ju medvetet alla de beskrivna missförhållandena ske mitt under näsorna utan att protestera. Istället manifesterar vissa sitt stöd till det som bara kan beskrivas som ”godhetspornografi”. Vår positivhalare till statsminister tackar nog då han tror sig kunna vinna röster på agerandet, men det viktigare dvs svaren de lyser med sin frånvaro som så många gånger förr. Mer om vår bananrepublik har den alltid lika suveräna Fnordspotting bloggat om.

BananerBilden kan föreställa två regeringsmedlemmar på väg in på möte. Alternativt kan det vara två svenska artister. Hur det än är med den saken håller Sverige på att bli en bananrepublik, allt signerat vår regering Foto: Youtube

Så tornade än mer mörka moln upp sig vid horisonten. EU är ju som bekant djupt oenig i frågan emigranter. Vissa har råd, andra går redan på knäna och så har vi vårt egna land som har alldeles för lite resurser och är illa förberett men ”Alla ska hit”. I de diskussioner som har förts har EU-kommissionen velat solidariskt dela upp flyktingarna på alla medlemsländer. Detta är dock en inställning som kan buklanda med besked.

Frankrike, Tyskland och Sverige ser gärna att alla tar sitt ansvar. Frankrike och Tyskland tycker ett sådant avtal ska vara bindande dvs tvingande. Länder som Grekland, Rumänien och Ungern motsätter sig denna syn med näbbar och klor. Anledningen är att man vinner få eller inga val i hemländerna på en sådan politik. I t ex svenska ögon ses de andras handlande som ren rasism som i exemplet Ungern. Man måste dock se den större bilden och sätta in den i en för landet historisk kontext innan man drar den slutsatsen. Det är med andra ord något förenklat att enbart se förklaringsmodellen som ”rasistisk”.

Sen har vi länder som Danmark som också vill minska antalet som söker sig dit. Anledningen är inte rasismen i Danmark utan att man redan har tagit emot fler än de flesta och nu inte klarar av fler. Man annonserar därför i tidningar i Libanon om problemen man har. Också kraven har stramats åt. Man skulle kunna tro att det är en ondsint högerregering som utför något så diaboliskt, men faktum är att detta börjades med redan under förra regeringens dagar och den var röd. Ledda av landets socialdemokrater väcktes alltså den politik vars syfte var att undvika fler. Mer om detta på SVT (unvis.it)

PölseI landet Pölse annonserar man för att inte få dit flyktingar, här diskuterar vi sätt att få in alla och fler. Tänk så olika det kan vara. Att ingen tänker på konsekvenserna är symtomatiskt för de som kallar sig ”goda”. Jag föredrar den goda pölsen Foto: Wikimedia

Men det här debaclet kan alltså sluta i politisk kohandel där länder får stora fördelar tillbaka för att gå med på lösningen. Det kan också sluta i haveri och då står Sverige, Tyskland och Frankrike helt utelämnade med än mer problem på halsen. Ett faktum som kan sluta med än fler flyktingar hit och inga dit. Vi har ju redan tack vare alla godhetsivrare från Södermalm och Rosenbad målat in oss i hörnet där ”Alla ska hit”. Problemen hopar sig och lösningarna får anstå när dessa ”ansvariga” är i farten.

Som om regeringen och godhetsrörelsen inte räckte kommer nu i samlad tropp 222 svenska akademiker med ett gemensamt upprop i torsdagens SVD Debatt. I detta anser de att flyktingarna fritt ska få flyga in till säkerheten i Europa. Här ska alltså Sveriges regering sätta sig och kräva att Dublin-förordningens krav om att flyktingarna ska ha id-handlingar vid påbörjad resa ska slopas.

Idag är det så att bolagen som transporterar folk måste avkräva id-handlingar vid resans början. Gör dom inte det får de böta tiotusentals kronor för varje resenär. Denna riskerar dessutom att skickas hem. Genom att slopa detta krav ska nu folk få fritt inträde. Gladast av alla skulle Daesh i Mellanöstern kunna vara som med dessa ”akademikers” hjälp då skulle kunna smuggla hit än fler terrorister än man redan påstår sig göra. Mer om detta i engelskspråkiga The Mirror.

Abu Bakr al-BaghdadiAtt se till att förstöra och förgöra Daesh är vår tids mest viktiga uppgift vilket också skulle hjälpa flyktingarna mer än att komma hit. Foto: Wikpedia

Ungefär samma linje som akademikerna är föga förvånande Åsa Romson inne på. I ett tal nyligen uttryckte hon ambitionen att försöka få till lagliga vägar in i EU, mer om det i GP som skrivit artikeln. Återigen tackar Daesh, nu lär de ha bråda dagar att samla ihop gänget. Frågan om hur mycket mer Romson mp tål är högst aktuell igen som du kan läsa mer om i Aftonbladets ledare (unvis.it). Till och med från vissa håll inom mp är tongången hög mot henne, läs Bertil Torekulls blogg ”Kullerstenar” som ett exempel.

Det finns trots allt folk som förstår vad andra vägrar att inse. Problemets lösning heter inte ”Alla ska hit” eller ”Europas moraliska skuld”, det där är rökridåer för att folk ska få känna sig så goda att de spricker. Nej, istället är det att se till att inbördeskriget i Syrien upphör och det kan man bara göra militärt. Detta har Kjell-Olof Feldt förstått i sin debattartikel i SVD.

Problemet med hans artikel är att han inte längre är makthavare och därför inte per automatik har inflytande över dagens politik. Artikeln förändrar med andra ord lite eller inget. Istället har andra personer blivit mer tongivande. Här är två personer som inte har förstått ett dugg men som debatterar ändå. Per Gahrton och Jabar Amin skrev i november förra året följande debattartikel i SVD på samma ämne.

The Mad HatterDebatten börjar nu anta så bisarra inslag att man undrar om man är förflyttad till Alice I Underlandets teparty-scen. ”Alla ska hit” är credot, resultatet för de som kommer hit är man inte intresserad av Foto: Wikimedia

Tre saker skulle hända om man gjorde som dom sade dvs se till att PKK tog striden mot Daesh. Ett: Turkiet skulle gå till anfall mot PKK eftersom de utgör ett hot mot den Turkiska nationen. Två: detta skulle leda till mindre tryck mot Daesh som bara skulle tacka och ta emot. Tre: För lång tid framöver skulle regionen splittras upp än mer än den redan är av strider som präglades av alla mot alla. Det skulle destabilisera hela regionen och se till att parterna kastades in i ett mycket blodigt och destruktivt krig där inga vinnare skulle gå att utse. Med andra ord, debattörerna förstår lite eller inget.

En annan som har förstått och dessutom tröttnat på godhetsvänsterns spektakel och positivhalar-politiker som håller tal för människor som redan har bestämt sig är Nuri Kino. Hans artikel i gårdagens SVD sammanfattar rätt väl vad jag känner inför dessa så kallade ”humanister”. Också, hör och häpna, Gina Dirawi har en hel del att säga om hur illa hon mår över artisteliten. Jag håller sällan med henne, men igår var hon min hjältinna. För sanningen är att också jag mår illa över att vissa artister ser möjligheten att marknadsföra sig själva på bekostnad av en pojke på en strand.

Göran GreiderSom vanligt har Göran Greider helt rätt – Vi kan inte ha det så här. Det är dags att se till att avskeda vår regering och det politiska etablissemanget i Sverige via valurnan.
Foto: Karnevalforlag

Jag mår också illa över en godhetsvänster som hela tiden bara vägrar att fatta att vi är så dåligt rustade att vi faktiskt är anti-humanister. Samma rörelse kan inte få in i sina skallar att det inte är godhet att låta folk sitta i tillfälliga boenden och inte ens kunna aktivera sig, än mindre veta om man får stanna eller inte. Det är inte heller humanism att döma folk till utanförskap med inga eller de sämsta jobben alternativt bidragsberoende.

Att som nu miljöpartiet, de 222 akademikerna och i förlängningen också socialdemokraterna kräva att det ska bli än enklare att komma hit, är kontraproduktivt. Ingen människa förtjänar den behandlingen Sverige och dess myndigheter utsätter dem för. Kalla det för vad det är – ren tortyr. Hur illa det än låter i era öron måste vi nog inse två saker.

Det första är att vi inte kan hjälpa hela världen, vi har helt enkelt inte resurserna vad än godhetsrörelsen säger. Det andra att SD har rätt på en punkt, det vore mer effektivt att hjälpa dem där inte här. Jag är fortfarande inte övertygad SD-anhängare, men nog förtjänar alla de etablerade en att bli utvisade ur både Rosenbad och Riksdagen. Det är dags för Stefan Löfven att lämna in sin avskedsansökan. Om inte annat därför att han genuint bryr sig om flyktingarna på riktigt istället för att låtsas enbart för att vinna opinionssiffror.

KattguldRegeringspartiernas engagemang i frågan är lika falskt som kattguld. Falska förhoppningar, hopplöshet både på bostads- och arbetsmarknaden samt bidragsberoende är det enda regeringen kan komma med istället för att ge folk en värdig tillvaro
Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag återigen godhetsrörelsen med artist-Sverige och positivhalar-politikerna i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Utan empiriska bevis, med all fakta på handen att det knakar nu och med vetskapen om att ni för en inhuman flyktingpolitik fortsätter ni envetet. Den enda vägens politik innefattar ren tortyr och inhuman behandling för att ni ska få känna er goda. Det om något är mer än väl en anledning till nomineringen. Stefan Löfven har dessutom personligen visat varför landet behöver en ny regering.”

Vår Förvirrande Regering

Åsa Romson är tyvärr vår vice statsminister. Det är illa med tanke på den fullständiga djupdykning i dumheter hon har gjort. På mindre än ett år har hon lyckats kalla Sveriges män för miljöbovar och gett uttryck för fördomar och generaliseringar, klipp nedan. Partiet har varit invecklade i skandal efter skandal där främst hon personligen har varit grundorsaken. Också kollegan Gustav Fridolin har varit i blåsväder, vem kan glömma historien om partisekreteraren som blev fick sparken, mer om den historien på bloggen Fnordspotting.

Hon har jämfört det som händer på Medelhavet med det som hände i koncentrationslägret Auschwitz, artikel om det i SVD. Hon har dessutom som ansvarig miljöminister begått flera miljöbrott, artiklar om dessa i Expressen och om utsläppet av gråvatten kan man läsa om i SVD. Affären med den förbjudna bottenfärgen blev inte så mycket bättre av att hon försökte urskulda sig med ett kryphål hon trodde sig hittat. Detta underkändes dock av Transportstyrelsens ansvarige jurist, artikel i Expressen.

Grodorna har med andra ord hoppat rätt ordentligt. Kanske så ordentligt att de har hoppat i galen tunna mer än en gång. Nu seglar nästa bråk upp och det är ett delikat sådant eftersom tonen den här gången är hård inom det partiet som anser sig ofördelaktigt behandlat nämligen mp. Förhoppningen i varje fall från mig är att det skulle kunna leda till en regeringskris.

Sjunkande FartygRegeringen är som ett havererat fartyg. Ett av partierna i den ägnar sig åt bjäbbande om formaliteter och att visa upp politik de inte har Foto: Wikimedia

Åsa Romson är ju som sagt vice statsminister men nu när Stefan Löfven lagts in på sjukhus visar det sig att hon inte per automatik kan leda regeringen. Det ska istället andra statsråd göra, allt enligt den överenskommelse man gjorde mellan regeringspartierna strax efter valet. Flera riksdagsledamöter för mp har reagerat negativt och känner sig lurade. Jabar Amin blev talesman för ilskan, så här lät han i lördagens rapport-sändning.

Vad Amin inte fattade, och vilken miljöpartist förstår någonting över huvud taget, var att miljöpartiet själva har gått med på konstruktionen i de regeringsförhandlingar de har hållit med Stefan Löfven. Han fattade inte heller att genom att sätta fokus på frågan har han nu dragit till sig intresset för den konstitutionella granskning som kan bli nästa steg. Det är nämligen så att frågor har väckts om grundlagen har följts eller inte. Mer om den debatten i SVD.

JorbävningKatastroffilmer från Hollywood kommer inte upp i samma styrka på richterskalan som miljöpartiet. De spelar helt enkelt i en helt egen liga Foto: ”Earthquake movie” by Source. Licensed under Fair use via Wikipedia – https://en.wikipedia.org/wiki/File:Earthquake_movie.jpg#/media/File:Earthquake_movie.jpg

Med tanke på vilken katastrofzon Åsa Romson hittills har varit, borde hon nog inte ens ha en ministerpost. När man tittar på konsekvenserna av alla dumheter som har skuttat ur munnen under det här året är det nog tur att vi slipper en ny kavalkad av pinsamheter. Kanske är det också så att miljöpartiet och deras politik helt enkelt inte är moget att ens ingå i svenskt politiskt liv, det är vad ett år med katastrofpartiet har lärt oss. Kom ihåg att man dessutom har hjälpredan Gustav Fridolin vars förmåga att slå blå dunster i folkets ögon också har varit monumental. Se intervjun som för en gångs skull granskade de fagra löftena från partiet.

Löjesguiden nominerar idag miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen inom svensk politik kan ta sig själv på så stort allvar men ingen har heller så lite att backa upp bilden med. Er politik är många gånger orealistisk och saknar verklighets-förankring. Men era representanter är också något av det mest pinsamma det här landet kan visa upp. Ni har en partiledare som skapar grodor per parti och minut och ni har en till hittills inte har producerat annat än tomma löften, Youtube-klipp och ännu mer tomma löften som han dessutom tror på. Det är kanske dags att inse att ni får vara glada över att ens sitta i regeringen. Bara den biten borde faktiskt förvägras er med tanke på hur illa era hittillsvarande beslut har sett ut.”