Otäcka ord?

Nästa år firar yttrandefriheten 250-årsjubileum i landet. Inför det förbereds firandet men detta till trots finns det flertal av oss, jag tillhör den skaran, som hävdar att det fria ordet mår sämre än på länge. Exemplen är många över hur man försöker kväva en fri och öppen debatt. Åsiktskorridoren som enligt en del inte finns men som finns ändå, är ett exempel på detta. Om yttrandefrihet och dess delikata tillvaro har Fnordspotting bloggat om.

Grattis yttrandefrihet! Men mår du så bra egentligen? Foto:”Birthday cake (14190551679)” by James Petts from London, England – Birthday cake. Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons

Varje gång som det dyker upp en ny liten artikel som andas inskränkningar är därför varje individ på helspänn, i varje fall om man som jag är en ivrig tillskyndare av ett HELT öppet debattklimat och ett TOTALT fritt ord. Därför är det rätt tolkat, extra alarmerande att behöva läsa SVD söndag när chefredaktör Fredric Karén tar till orda. Länk hittar du här.

Jag skrev rätt tolkat, för det är just uttolkningen vad man läser in i en text som är det centrala. Karén inleder med exempel från Putins Ryssland som får håret både på hans och min hjässa att stå åt alla håll i rent vredesmod. Inskränkningar i friheter som det fria ordet är inte smickrande för en regim. Detta gäller i allra högsta grad Putins Ryssland som gjort sig kända för en minst sagt inskränkt syn på det fria ordet framför allt i media och den offentliga debatten.

När man med byråkratisk ångvältsmentalitet tvingas från lokaler väcker minnen från en annan tid. Det är samma syfte – tysta och se till att en kritisk röst lägger ner sin verksamhet – det är bara olika metoder. Karén talar gärna som journalisternas situation och om hur Putin, eller grupper lojala mot Putin låtit mörda 20 stycken under ett decennium.

I Putins Ryssland har hittills 20 journalister mördats. Det fria ordet sitter långt inne i många länder. Också i vårt finns en tendens att försöka inskränka detta vilket är illavarslande Foto: ”Mogila Anna Politkovskaya” by Андрей Ю. Вуколов – Own work. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Så här långt är jag med på banan även om jag tycker att yttrandefrihet sträcker sig långt utanför de journalistiska kretsarna. Dessutom är Ryssland långt ifrån det enda exemplet på de länder som bör ställas i skamvrån. I det här sammanhanget klassiska länder som Nordkorea och Kina tronar fortfarande högt på den åsiktinskränkande himlen. Också länder som Eritrea, Zimbabwe, Venezuela med flera bör pekas ut i sammanhanget.

Men så vänder artikelns sympatiska ton och utpekande till det jag tolkar som otäcka ord. Följande formulering är på gränsen till olycksbådande:

”Det är värt att påminna om i tider när vissa medier, forum och bloggar väljer att tänja på de pressetiska reglerna och systematiskt publicera namn och bild på ännu ej dömda personer eller gör ihärdiga försök att piska upp främlingsfientliga stämningar.”

Visst ska bloggare och alternativ media också följa etiska regler, inte tu tal om annat. Problemen ligger dock på flera plan och här får herr Karén allt att se så klart ut vilket det knappast är.

Det första i raden av problem är att idag kan i stort sett vem som helst komma över t ex wordpress och sen sätta igång. Man behöver ingen förkunskap och en och annan har nog aldrig hört talas om ”etiska regler”. Andra struntar i dessa därför att de har en agenda redan från början. Att får uttrycka sin mening är en demokratisk rättighet, men etiska regler är inte alltid relevanta i sammanhang som bloggosfären.

Visst ska regler gälla också bloggar men det gäller nog att städa upp i de egna leden först. Journalistik av idag har blivit något som pekar på andras fel, men missar mer än gärna sina egna Foto: Wikimedia Commons

”Pressetiska regler” skriver han, få eller inga bloggare är vare sig utbildade på dessa, införstådda med dessa eller ens underkastade att följa dessa. Det är som namnet antyder pressen som ska följa dessa och inte ens de gör det. Här kastar Karlén med andra ord sten i glashus, i varje fall om det är bloggare han siktar in sig på. De flesta stöter möjligen på ordet ”press” när de ser ordet ”wordpress”.

Om man däremot tolkar in det som om Karén här siktar in sig på alternativ media som är internet-baserad dyker en ny misstanke upp. Flera undersökningar visar att just på internet söker sig folk nya icke-konventionella vägar för information. Det innefattar publikationer som annars inte är de ”gängse”.

Här stöter med andra ord de etablerade på konkurrens och rejäl sådan, undersökningar av internetbaserade källor för information talar om att nästan hälften går andra vägar än de etablerade. Är Karén rent av ute och försöker att stävja dessa trender? I en tid när de etablerade förlorar allt mer mark och annonsintäkter måste man nog fråga sig om motiv.

Vill man att bloggare ska följa pressetiska regler måste man nog tillse en rad saker först. Ett: Man måste underkasta bloggare de pressetiska reglerna. Jag är inte övertygad om att detta är rätt väg att gå, bloggar är som sagt inte press. Två: Man måste utbilda bloggare i dessa. Återigen är det inte säkert att detta är rätt väg att gå. Tre: Man måste övervaka att det verkligen följs. Återigen är vi i så fall inne på riktigt otäcka tankegångar och när som sagt inte ens pressen alltid följer sina pressetiska regler finns få eller inga anledningar för andra att följa dessa.

Gruppen Judas Priest sjöng låten ”Breaking the Law”, något man kan tala om i den pressetiska branschen av idag. När inte ens journalister lever upp till reglerna är det svårt att få andra att följa dem. Foto: Wikipedia

 Jo, Fredric Karén försvarar till sist det fria ordet och säger det rent ut, ge inte de som vill inskränka det de argument de så gärna söker. Vill man inte hänga sig själv och alla andra i processen, är det därför viktigt att stävja det som bara blir kontraproduktivt. Citatet nedan kan väl inte bli tydligare vilket är bra:

”Det finns alltid en risk när något utmanas eller missbrukas att det leder till en politisk diskussion om hårdare lagstiftning eller reglering.

Och tro mig, den diskussionen vill vi inte ha. Yttrandefriheten är värd att försvara till varje pris – men den bygger på ömsesidigt förtroende och respekt från samtliga parter.”

Vissa lagar som t ex hets mot folkgrupp måste följas även om jag själv är rätt tveksam till lagen i sig. Anledningen är att den plockar russinen ur kakan och ger vissa grupper rätten att kalla sig ”hatade” medan andra kan kämpa sig blå mot hatet, men som inte kommer i närheten att kunna rubricera det som detta. Vissa grupper är i lagens mening hatade, andra kan aldrig hatas nog mycket. Ändå finns lagen och den är en av många som man bör följa.

I det sammanhanget är det dock viktigt att göra en distinktion. Alla måste vara lika inför lagen. Man kan inte som idag peka på andras tillkortakommanden, t ex sajter som avpixlat, medan man blundar för ännu mer flagranta övergrepp. Kollegor inom samma skrå som han själv gör ju dagligen processen kort med meningsmotståndare. Med hjälp av tillskrivningar av ideal som de inte har, i varje fall inte bevisade sådana, ska de utmålas som något annat än det de är.

En sådan person som hela tiden får möjligheten att uttala sig men som använder detta till att sprida minst sagt tveksamma uppgifter är Maria Sveland. Ingen i journalistkåren ifrågasätter henne. Ett beklagligt faktum eftersom hon i 600 fall av 100 har fel och gör sina uttalanden väl medveten om den skada det förhoppningsvis gör. Anledningen är att hon har en ideologisk agenda, men som sagt, ingen ifrågasätter. Har man rätt har man rätt och skulle man ha fel så har man rätt ändå förutsatt att man har rätta åsikterna.

Är det bara ”rätt” åsikt som får stryka på foten tycks journalister som Sveland vara nöjda, borde inte den inställningen granskas mer?

I hennes artikel i DN från 29 september skapar hon så många faktafel att man till sist tappar räkningen. I stort kan man säga att hon buntar ihop alla som inte delar hennes världsbild och knyter dessa med Breivik. Som ”bevis” åberopar hon en bok av Magnus Linton, också han mer vänster än kpml(r). Alla kopplas också till anti-feminism och så vidare, allt för att de inte höll med. Känns tankesättet igen månne?

Så hur kan detta ha med det tidigare sagda? Ja förutom att DN här gör sig till en publikation balanserandes på avgrundens rand där pressetiska regler inte längre gäller är ju en sida av saken. Att förtala andra med uppgifter som helt enkelt är fabricerade eller tagna ur sitt sammanhang brukar inte ses som vare sig trovärdiga eller etiskt riktiga att trycka. Är de dessutom medvetet påhittade för att en person driver en agenda är det illavarslande.

Hon kopplar ju fullt legitima debattörer som står för demokratiska värderingar till en högerextrem massmördare och likställer dem som anhängare av en och samma ideologiska agenda. Det om något är bortanför smaklöst och också ärekränkande för dem som drabbas. Därmed har både DN och hon brutit mot i stort sett alla pressetiska regler som finns. Om man har brutit mot någon lag är inte jag personen att avgöra, det får i så fall en åklagare ta ställning till.

Inte så konstigt kanske att uppgifterna dyker upp i just DN, tidningens förfall är ju så stort att den borde bilda måttstock på hur illa något kan gå. Här borde Fredric Karéns korståg mot de pressetiska brotten passa som handen i handsken. Istället är udden i den artikeln riktad mot alternativ media och bloggar, lite talande om jag ska vara ärlig. Här missar alltså Fredric målet med kilometrar.

Svelands teknik bygger alltid på att koppla fullt legitima företeelser med mindre legitima. På det sättet kastas en skugga över fullt demokratiska åsikter och associeras snart med åsikter som är betydligt mer ljusskygga Foto: Fass

Idag är det därför med tungt hjärta jag nominerar Fredric Karén till priset ”Foliehatt of the Year”. Han är ju både min namne och chefredaktören för en av Sveriges få kvarvarande tidningar obefläckad av den journalistiska kraschlandningen. Motiveringen lyder:  ”En text är aldrig mer värd än dess innehåll satt i ett större sammanhang. När dina journalistkompisar begår de mest häpnadsväckande övertramp, och då har jag inte ens nämnt de allra värsta, är det tyst i journalisternas Sverige. När däremot bloggare och frifräsare i mediebranschen  trampar över den fina linjen som kallas ”etik” är allehanda journalister inklusive du själv där med pekpinnarna. Det gör dig till en formfulländad hycklare och för det nomineras du idag till priset.”

Bolagsplundringens tid

Som bekant är vår regering något av en pågående naturkatastrof med sammanbrott i slow motion. Den borde helt enkelt aldrig ha fått tillträda, än mindre regera om jag fick välja. Ett exempel på vilken praktikantregering det här är, är den så kallade budget som Magdalena Andersson nyligen la. Full av budgethål där underfinansieringen tittar fram hela tiden är ett exempel på detta.

För att nödtorftigt täcka detta har hon gjort två saker. Hon har börjat köra med kreativ bokföring där budgethålen täcks över genom att t ex i nådiga luntan redovisa kostnaden för migration baserad på siffror som är inaktuella. När Migrationsverket la sin prognos i juli baserade regeringen sin prognos på denna siffra, efter det har Migrationsverket reviderat siffran. Det har däremot inte Magdalena Andersson gjort. Resultatet blir kreativ bokföring där siffrorna för kostnaden i migrationsfrågan kommer spränga budgetramarna med råge.

Magdalena försöker nu med alla trix i boken att slå knut på sig själv för att dölja hur många hål som hennes budget innehåller. Resultatet lär bli höjda kostnader och än mer underskott när kostnaderna skenar.

Princip nummer två som har uppfunnit är att nu ska underskotten som uppstår betalas av vad som bara kan kallas bolagsplundring. Det började i det tysta den 21 augusti när statliga Specialfastigheter som äger polishus och fängelser, lät meddela att man lånar 300 miljoner genom obligationslån. Lånet kan man läsa om i Fastighetsförvaltaren.

Som tack för lånet går nu 3 miljarder av pengarna till Magdalenas konto istället. Bolaget har dolt uttaget under den kryptiska rubriken ”återbetalning av aktiekapital” och som en extra utdelning till statskassan. Nu är aktieägarna dvs medborgarna/skattebetalarna skuldsatta genom bolaget med belopp, ränta och allt. Mer om denna och andra snaskiga affärer signerade Magdalena Andersson kan man läsa om i Expressen (unvis.it).

Fortsättningen kom när SJ klåddes på 1,7 miljarder i det stora tågrånet signerat Socialdemokraterna (numer Socialdemokratrarna) och Miljöpartiet. Mer om tågrånet i Expressens (unvis.it) artikel. Miljöpartiet som dessutom skällde ut Anders Borg för samma klåfingrighet då han konfiskerade 73 miljoner. För den någorlunda matematiskt kunnige framstår 73 miljoner och 1,7 miljarder som en rätt stor differens, dock inte för Miljöpartiet som har varit märkbart tysta i frågan.

Från miljöpartiet är det ovanligt tyst när det gäller SJ. Av förklarliga skäl gäller det att låta saker och ting bero nu när det i vanlig ordning vankas hyckleri från partiet
Foto: Wikimedia Commons

Där kan uttaget innebära försämrad förmåga att köpa in nya lok och vagnar som därmed begränsar företagets möjligheter att möta den nya konkurrens från andra bolag. Sträckan Göteborg-Stockholm är nu utsatt för mer konkurrens och nya fräscha tåg behövs. Det är därför regeringens tilltag är extra destruktivt. Stefan Löfven – vår ”ansvarstagande statsminister” – viftar bort kritiken med att SJ är överkapitaliserat. Frågan är om han har sett bolagets vagnpark som inte förnyats i den omfattningen det borde?

Det tredje exemplet kommer från Akademiska Hus som genom staten äger och förvaltar universitetslokaler. Här konfiskerar Magdalena Andersson 6,5 miljarder sek. Resultatet kan bli höjda hyror för universiteten och detta leder i sin tur till mindre disponibla pengar för utbildning och forskning. Men vad gör väl det när man samtidigt har anslagit duktigt mycket mindre pengar i budgeten så att det ser ut som en satsning när det i själva verket är en dödskyss åt universiteten.

Socialdemokratin med Vänsterpartiet har alltid slagit sig för bröstet i debatten att de är minsann representanter för det goda. Näringslivet och Alliansen däremot är i det närmaste att likna vid Belsebub. Varje gång en direktör har ertappats med fingrarna i syltburken har de båda partierna varit där och kritiserat girigheten, nu är man del av samma kultur som man anklagar andra för att vara.

Den helgonlika auran hos Socialdemokratin, Miljöpartiet och Vänsterpartiet börjar nu falna rätt ordentligt. De snor dina tillgångar svensk! Foto: Wikimedia Commons

Så fort Socialdemokraterna av idag innehar makten händer nämligen samma sak. Man pekar finger på andra och gör samma saker i mycket större skala själv. Nu brandskattar man alltså medborgarnas egendomar för att dölja det faktumet att de tomma ladorna fortfarande är tomma. Man sätter dessutom medborgaren i skuld för att dölja sitt egna misslyckande. Dessa misslyckanden i den senaste budgeten har Fnordspotting bloggat om.

Det kosmetiska förvandlingsnummer som Magdalena Andersson utförde där alla sossar gjorde vågen över att äntligen kände man igen politiken, visade sig vara tomma tunnor snyggt maskerade som ”fullt ut finansierade”. Sanningen är dock att Magdalena Andersson fortfarande inte förstår skillnaden mellan plus och minus. Vad hon däremot förstår är hur man döljer de egna tillkortakommandena och hur man duperar folket.

Hur än Magdalena försöker att dupera oss är en dansande kyckling en dansande kyckling. Lurendrejeriet har nu nått den nivån där orden ”kreativ bokföring” bör övervägas
Foto: Youtube

Löjesguiden nominerar idag Socialdemokratrarna med mästermanipulatören Magdalena Andersson i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Så inleds plundringen av medborgarnas ägodelar där ni i vanlig ordning tycks tro att staten är ni. Så inte nog med att er egen inkompetens sätter käppar i hjulet. Den verklighet ni själva har skapat gör det också i form av ökade kostnader där Magdalena har felbudgeterat. Kvar blir bara den största bolagsplundringen vi sett på länge, allt signerat Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det gör er till fullvärdiga kandidater till priset.

Kloka tankar men ingen förståelse

Kloka samtal och tankar är alltid fruktsamma i min värld. De är kanske inte de roligaste att följa men de insiktsfulla tankarna är ändå det som driver vår civilisation framåt. De ger oss också de nya riktningarna på händelseförloppen i vår samtid. Tankar och handlingarna som följer av dessa, förändrar helt enkelt vår tid. Dessa är inom vissa grenar också drivkraften bakom tjänster och produkter som bildar morgondagens grund för välfärd.

Två som har spekulerat är Anthony Beevor och Peter Englund som tillsammans satte allt på pränt i en intervju i SVD i lördags. En sån klok tanke, om än också lite revolutionerande, var att historien inte kan förklara samtiden. Förr hävdade man nämligen motsatsen. Länk till artikeln hittar du här.

Skotten i Sarajevo var en unik händelse för sin tid som utlöste en rad händelser som följd, en var första världskrigets utbrott. Händelsen kan enligt Beevor och Englund inte förklara andra händelser i andra tider som t ex dagens situation som gjordes av Jean-Claude Juncker. Foto: Wikipedia

Deras samtal kretsar kring förståelsen av vår samtid och de menar alltså att historia inte kan användas för att förklara denna. Anledningen är helt enkelt de olika skeenden som avgör varje tid, men som samtidigt är unik  bara för den tiden. Händelserna i Sarajevo 1914 kan inte användas för att förstå Hitlers eller Stalins tankar och idéer för att ge ett exempel.

Inte heller förklarar den händelsen dagens Europa. Jean-Claude Juncker gjorde för lite sedan ett uttalande där han jämförde dagens situation med den 1914, helt fel enligt de två alltså. Situationerna må se likartade ut, men skiljer sig väsentligt åt enligt deras klokskap och jag är benägen att hålla med.

Vad bör vi då lära oss av historien? Enligt Beevor så är det följande:

”Vi kan lära oss att inte återupprepa vissa saker; till exempel den avhumanisering av människor som ägde rum under andra världskriget. Eller att låta nationalstater falla samman och upplösas, säger Antony Beevor.”

Peter Englund fyller vidare i:

”IS framgång i Irak och Syrien bygger på sammanbrott. De lever på löftet att de ska återskapa något som liknar en nationalstat. När ett system faller sönder öppnar det för extrema lösningar. Är det något man alltså kan lära sig av historien, är det att om vi tillåter att ett system rasar ihop så kommer en rad extrema lösningar på problemet ofelbart att dyka upp.”

Kloka tankar som sagt, jag kunde inte sagt det bättre själv. Det man förstås är lite förundrad över är hur lite dessa ord betyder i andra sammanhang. Vi ska ta en titt på ett nyligen publicerat exempel som ger anledning till både eftertanke och en kritisk hållning. Tove Dahlberg är en feministisk (som så många andra nuförtiden!) debattör. Nu senast skrev hon till exempel en artikel (unvis.it) i Expressen om kvinnlig stress. Ja, jag erkänner – kvinnors stress är ett problem både för dom och deras sociala nätverk då de inte längre orkar.

Det är med den bakgrunden det är så synd att behöva konstatera att redan i första meningen havererar artikeln. Läs följande mening:

”Tisdag morgon 06.40. Fullständigt rimlig tid att ställa alarmet om det inte vore för att jag gick av kvällspasset på transitboendet för flyktingar vid 01.00.”

Ett kvällspass på transitboendet för flyktingar är i nio fall av tio ett volontärarbete. När man jobbar frivilligt kan man närsomhelst trycka på nödstoppsknappen. Man kan om man ska upp 06.40 också pussla och byta med andra så att man slipper få skönhetssömnen förstörd. Men säg den feminist som fattar en sådan enkel logik, här gäller det ju att skapa en poäng och det gör man bäst genom att bära offerkoftan. Följande citat tyder på det när det anordnas seminarium om stress:

”Salen är full. Det blir tydligt att det här är en viktig fråga för många – eller åtminstone många kvinnor. Endast ett fåtal av deltagarna är män. Egentligen är det ingenting som överraskar mig. Snarare stämmer seminariets deltagarlista väl överens med mina personliga erfarenheter av civilsamhället och det ideella engagemangets ansikte. Precis som alltid tycks snubbarna vara upptagna på annat håll. Är det inte med att dra in pengarna som de mansdominerade sektorerna översköljs av så är det av härliga självförverkligande aktiviteter.”

Här finns ett eldorado av godbitar. För det första har ju Tove Dahlberg redan konstaterat i ingressen att män ägnar sig åt åt ”Att vi kvinnor sliter oavlönat vid sidan av våra övriga arbeten möjliggör för männen att ägna sig åt andra, mer lättsamma aktiviteter.” Ett citat som ju är just en avhumanisering, generalisering och fördomsfullt.

Argumenten och taktiken likadan nu som då. Förringa, tillskriv egenskaper som grupper inte har och svartmåla dem i alla sammanhang tycks vara angreppssättet. Vare sig ideologin är feminism eller annan ser många saker likadana ut genom historien.
Foto: Wikimedia Commons

Men det skulle ju också kunna förklara övervikten av kvinnor i salongen, de tar på sig mer och blir därför mer stressade. Men precis som Tove så tacknämligt berättar för oss, är det frivilliga saker man inte måste göra som är tuvan som får lasset att stjälpa, inte patriarkatet eller manliga krav på kvinnor. Snart har de ett större behov av att hitta vägar ut ur stressen vilket ju seminariet var. Fördomarna i citatet fortsätter när hon säger ”Är de inte med att dra in pengarna som de mansdominerade sektorerna översköljs av så är det av härliga självförverkligande aktiviteter.”

Tove kanske inte fattar det, men det är männens ”självförhärligande aktiviteter” som drar in pengar som blir till skatt som blir till bidrag till Toves älskade frivilligorganisationer där hon fortfarande jobbar utöver ett ordinarie jobb helt frivilligt. Att hon får det att framstå som ett tvång handlar om offerkofta. Men det är här det kolliderar med Beevors kloka ord. Misandri är missaktning och det var precis så också en viss rörelse i Tyskland började under 20-talet men hetsen riktade sig då mot judar.

Det måste väl ändå finnas ett motiv till alla dessa dumheter staplade på varandra, och visst finns det ett sådant. En feminist slösar inte energi på något utan en bakomliggande tanke. Toves idé och slutsats är att kvinnor och enbart kvinnor ska få medborgarlön för sin frivilliga insats! Kan någon ge mig nervtabletterna tack!

Toves logiska kullerbyttor slutar alltså i att en sida vill tillskansa sig ensidiga fördelar och att hon propagerar för att kvinnor och bara kvinnor ska få medborgarlön för sitt frivilliga slit. Själv behöver jag piller snabbare än snabbt Foto: ”Datos Pegados ff93” by RayNata – Wikimedia Commons

För vad är frivilligarbete? Jo, frivilligt som i något man gör av fri vilja för att man vill. Detta ska alltså i hennes värld avlönas men bara till kvinnor. För det är ju kvinnorna som bär världen på sina axlar och så också i vår välfärd. Detta påstående trots att hennes och hennes medsystrars insats i artikelns exempel är just frivilliga. Mäns högre skatt som i högre grad bidrar till välfärden nämner hon och andra feminister inte med ett ord. Det gäller ju att tillskansa sig ensidiga fördelar för tusan!

Men om man tycker förringande och förenkling är metoder som inte biter på patriarkatet  kan man bli lite mer hårdför. Man kan ju göra som Anna Mannheimer gjord i gårdagens GP när hon i en artikel (unvis.it) utgöt all sitt hat och alla sina fördomar mot män. Liten varning, här haglar fördomarna, hatet och generaliseringarna. Återigen för att förringa och förminska. Mer om hennes så kallade artikel har Susanna Varis bloggat om.

Demoniseringen som feminismen använder sig av fortgår. Anna Mannheimer är en i raden av de som nu gör sig till talespersoner för ideologin och som använder tekniken. Tillskriv, generalisera, ljug!

Man får väl förmoda att Anna har missat en viktig detalj som de undersökningar som har gjorts om våldsamma män. Hade hon läst dessa hade hon kunnat konstatera  att i nio fall av tio, om inte fler, så är hennes påstående om män i generella termer som slående och våldtagande en myt och inget annat. De allra flesta män gör inte detta. Istället är det en liten grupp män som står för detta. Anna och alla andra oinsatta feminister kan läsa länken till rapporten ”Den slående mannen – Myten om mäns våld mot kvinnor” som du hittar här under.

Klicka för att komma åt den-slaende-mannen.pdf

Samma rapport talar om våldet mot männen från kvinnor som lika vanligt men som ser annorlunda ut. Också det intressant för Anna och hennes medsystrar som inte tycks fästa större vikt vid vetenskapliga eller statistiska fakta.

Jag förmodar att Anna precis som alla andra feminister som t ex Zara Larsson är uppmärksamhetskåta nog att sälja sig billigt och här är prislappen. Sänk till dig till dagens debattnivå! Ljug gärna som en del av argumentationstekniken och kommer någon med relevanta vetenskapliga fakta som motargument kan man alltid hävda att fakta är en manlig förtryckarmetod. Har man ”rätt” åsikt är alla medel tillåtna!

Affärsidén är klar, spela helig och framställ dig som ”god”. Då lyssnar människor på dig. Använd däremot argument och du är en förtryckare därför att fakta och argument är ju en manlig förtryckarmetod Foto: Wikimedia Commons

Debatten liknar därmed igen den metod som ett visst parti använde sig av en gång på 20-talet. En sida har alltid rätt därför att de har gett sig själva den rätten, en annan sida är alltid den förhatliga därför att den förra har gett dem den rollen. Det är med andra ord en rätt fruktlös debatt där Beevors varnande ord ekar i bakgrunden. Avhumaninseringen av en grupp i samhället fortsätter och det görs till och med med samhällets goda minne då flera av debattörerna är så kallade ”etablerade personer” i samhällets toppskikt.

Godhetsapostlarna klappar alltid sig själva på axeln, de har dock ett himla konstigt sätt att visa denna godhet på. Det är den vanliga speglingen och dess effekter som gör sig gällande igen. Vad som ser ut att vara en sak, är i själva verket en annan. De som vill framställa sig som goda är i själva verket onda och tvärtom. Frågan är, går fler människor än feminister på så här enkla lurendrejerier? Hennes text är ju trots allt full av falsarier, vad sägs om följande exempel:

”Sverige – vi har ett resultat; Det är män! Det är alltid, alltid män.

Allt för länge har våra politiker stoppat huvudet i sanden och vägrat inse det växande problemet: Nämligen mäns dåliga självförtroende kombinerat med en grandios självbild, oförmåga till empati, toppat med lika delar aggressivitet och dålig uppfostran.

Där har ni roten till det onda.”

Fler generaliseringar, felaktigheter och rena dumheter samlade på ett ställe var det länge sedan jag läste. De tyder rent av på dålig insikt om det mesta. Män generellt har lika bra självförtroende som alla andra. Nej, män har inte en grandios självbild som utgångspunkt. Män har betydligt mer empati än hon tillskriver oss, det påståendet är dessutom djupt kränkande.

Som sagt, få män är aggressiva och det är den lilla gruppen som är i behov av hjälp men att generalisera hjälper vare sig de med behovet eller de som saknar detta. Dålig uppfostran är inte en grund för våldsamt beteende. Att peta sig i näsan anses som dålig uppfostran men vilka farligheter leder det till? Att kvinnor blir misshandlade av en snorkråka? Här behöver nog Anna precisera sig eller definiera vad hon menar med ”dålig uppfostran” som en gång var så viktig inom humaniora!

Inte ett socialt beteende i vår kultur! Det borde inte heller lögner, generaliseringar och karaktärsbeskrivningar påhittade för att skapa en poäng vara. Foto: Wikimedia

Det anses också som dålig uppfostran att avbryta utom då du deltar på den ”goda sidan” i en debatt, då blir det plötsligt ”rätt”. Inte heller att avbryta folk brukar sluta med att den avbrutne hamnar på akuten. Förutsatt då att en eller två lackar ur för att det avbryts en gång för mycket vilket jag aldrig rekommenderar. Det är debatt och argument som gäller också för mig. Tydligen har däremot inte feminister den ärligheten i debatten, i varje fall inte om man ska utgå från Anna Mannheimers artikel.

Dagens självklara kandidat till priset ”Foliehatt of the Year” är svensk feminism. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni maskera det faktumet att hela er så kallade ideologi inte alls syftar till att lyfta kvinnor utan att främja er egna karriär. Ett faktum inte minst Anna Mannheimer nu visar. En mer av misandri nedlusad artikel är svår att hitta, det är möjligen Lars Lindströms artiklar som bär samma prägel. Det finns inte heller några andra som just nu kan uppvisa så mycket förakt och nedsättande som ni mot en grupp. Allt medan ni använder förenklingar, felaktigheter och ren dumhet som argument. Ni är därför mer än värda nomineringen till priset.”

Brunkol eller brunkål?

Gustav Fridolin kommer från Skåne. I de södra landskapen, framför allt Skåne och Halland, finns brunkålen som är stekt vitkål med sirap så den blir brun och härligt söt i smaken. Jag vet inte om brunkål serveras i det Fridolinska hemmet, men i politiken har han visat förmågan att servera brunkol så man vet aldrig. Det var ju till förra valet både han och kollegan Åsa Romson serverade den anrättningen få i miljöpartiet ville veta av. Idag har de löften som då utställdes blivit en belastning.

Fridolin och Romson njuter av uppmärksamheten……eller är det brunkålen som de njuter av? Foto: Aftonbladet

Som väl alla vet äger svenska Vattenfall brunkolsbrytning i Tyskland. Den är kontroversiell därför att den lämnar stora sår i landskapet, är miljöförstörande redan på brytningsstadiet och släpper ut så mycket skit vid förbränning att miljöpartisterna dör vid blotta tanken. Fridolin och Romson ville därför att Sverige skulle fortsatt äga marken men inte bryta en enda brunkolsbit. Skälet var helt enkelt att allt med brunkol var så perverterat att man ville hindra både Vattenfall men också andra från att bryta kolet.

Nu har dock Vattenfall bestämt sig för att sälja verksamheten på den öppna marknaden. Vattenfalls försäljning av verksamheten kan man läsa om i Aftonbladet. Annonsen är insatt och den hemliga prislappen är bestämd. Miljöpartiet gråter, de fick inte vara med och hindra allt man ville sätta p för.

De fick t ex inte förstöra svenskens investerade pengarna, det är ju trots allt VI inte miljöpartiet som äger Vattenfall. Nu rasar den interna svekdebatten och huvuden kan komma att rulla. För ve den som förbiser partiet som ska vara med och bestämma till och med då svenska skattebetalares kapital förstörs.

Svenskens investerade pengar tycks sekundär i miljöpartiets logiska tänkande. Där är som vanligt miljön viktigare än människor och när vi har förlorat alla pengar kan vi ju alltid äta grankottar och barr istället.

När man hamnar i en kris som handlar om skillnaden mellan en tidigare bestämd ståndpunkt och den nu förda politiken, finns ett antal standardlösningar för att komma ur rävsaxen. En är att slingra sig och försöka förringa det tidigare budskapet. Till exempel förekommer att politiker vill få det att framstå som om journalisten eller debattören har missuppfattat det ursprungliga budskapet.

Det är exakt det de två spårkrökarna nu försöker. Slingranden, dementier och rent strutsbeteende är deras nuvarande val av vapen, men det hedrar inte dem eftersom de har målat in sig i ett politiskt hörn. Det kommer att kosta mycket och mer att återupprätta ett redan skadat förtroende för den dynamiska duon.

Den dynamiska duon i miljöpartiet gick på en krypto-nit. De är nu mest upptagna med att sopa igen spåren efter dumheterna och att gömma sig från näsvisa frågor Foto: Wikipedia

Litet recept till Fridolin och andra intressenter hur man gör brunkål:

• /2 – 1 vitkålshuvud (ca 1 kg för 8 port)
• 2 msk smör eller margarin
• 2 msk sirap
• 1/2 msk salt
• 1 krm peppar
• 2 – 2 1/2 dl grönsaksbuljong (fond eller tärning + vatten)

Så här gör du:

1. Ansa och skär kålen i cm-stora bitar. Fräs kålen i matfettet i en gryta på medelstark värme tills den börjar få färg.
2. Ringla över sirapen och krydda med salt och peppar. Häll över buljongen och låt puttra under lock ca 1 tim.
3. Servera kålen på julbordet till korv, köttbullar och revbensspjäll.

Jag – Freakshow Fredrik – rekommenderar varmt att både Fridolin och Romson övergår till att syssla med Brunkål. Det verkar bättre för framtiden och det verkar definitivt mycket bättre för svenska skattebetalare.

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kommentarer är nästan överflödiga, det här är ett sånt episkt magplask att hela historien är självskriven. Att måla in sig i hörnet innebär fortfarande inte att man ska använda giftig bottenfärg, men inte heller att man upprepar bottennapp efter bottennapp. Ni har gjort det omöjliga, ni har upphävt den politiska gravitationskraften. Ni tynar helt enkelt bort i brunkolsdimman och det gör er till fullvärdiga kandidater till priset.”

Till sist en liten hälsning till Miljöpartiet från mitt Twitterkonto:

Låt DÖ dö

Igår skällde jag ut Magdalena Andersson för hennes osedvanligt felprioriterade budget. Den andra sidan dvs oppositionen är dock medskyldiga också dom, även om man inte är skaparna av budgeten.

De har ju nämligen den något tvetydiga rollen att ena dagen stå och kritisera allt som är fel, vilket det är, för att andra dagen lägga ner sina röster när samma budget ska baxas igenom riksdagen. Ett rätt svårslaget rekord i hyckleri med andra ord. Inte ens moderaten Maria Abrahamsson tycks tro på uppgörelsen att döma av hennes blogginlägg.

Också den som passivt står och tittar på när något genomdrivs är skyldig till det som händer. Något svensk opposition borde tänka på i dessa dagar istället för att ena dagen med all rätt peka på alla de dåliga sidorna med budgeten för att sen lägga ner sina röster i omröstningen om den Foto: Wikipedia

Hela detta bakvända förfarande är ett resultat av DÖ eller Decemberöverenskommelsen. Den överenskommelsen bygger ju på att oppositionen ska låta bli att fälla regeringens budgetar vilket är illa nog, men nu med den nya budgeten har allt blivit än värre.

En del av denna budget går ju ut på att drivmedelsskatten ska höjas. Ett illavarslande förslag som drabbar alla som bor på landsbygd, landets åkerier, bussbolag osv samt alla bönder som nu får sina redan snåla intäkter än mer kringskurna. Därmed lär inflyttningen till städerna och bostadsbristen där späs på än mer.

Det fulaste är dock att regeringen i budgeten har lagt in en automatisk uppräkning på årlig bas för just drivmedel. Det innebär konkret att varje år kommer bensin och dieselskatten att automatiskt räknas upp med två procent per år utan att riksdagen kan rösta om det. De kommer ju snart att godkänna budgeten där detta finns med och man kan ju inte godkänna något flera gånger.

Regeringen genomdriver därmed inte bara förslaget, man åsidosätter riksdagens roll i arbetet med att rösta igenom budgetförslaget. Ett förfarande som är direkt odemokratiskt då det igen åsidosätter demokratins spelregler och remissinstanser som utskotten i riksdagen där möjligheten annars finns att diskutera ärendet. Nu skulle alltså detta inte längre finnas och oppositionen bidrar så gärna.

Prislappen för överenskommelsen är nu så hög att man måste börja diskutera priset för den. Gör vi inte ens det är det en värdemätare på hur illa demokratin i Sverige mår Foto: ”12-04-20-saucen-by-RalfR-15” av Ralf Roletschek (talk) – Infos über Fahrräder auf fahrradmonteur.de – Egen avfotografering. Licensierad under FAL via Wikimedia Commons

Regeringen undviker med förslaget dessutom att analysera underlaget för en årlig höjning, en sån skulle ju kunna visa att höjningen är obefogad. De undviker för det tredje att behöva göra en konsekvensanalys vilket skulle kunna visa att höjningen är samhällsskadlig. Tre flugor på smällen och oärligheten i regeringen Löfven är övermäktig. Samtidigt väljer vår opposition att i det tysta acceptera det oerhörda. Hur ärlig mot väljarkåren är man med en sån inställning?

Det är alltså ett sofistikerat fulspel som pågår rakt under näsan på oppositionen som fortsätter att stå där som fån utan att göra ett dugg åt situationen. En opposition ska just som namnet antyder opponera sig. Den ska till och med vara beredd att fälla något om den anser något så farligt att det inte går att acceptera.

Här missar alltså landets andra största parti helt målet. Konsekvenserna blir att bönder måste klappa igen sina jordbruk, landsortsbor måste flytta in till staden och åkerierna blir utkonkurrerade av billiga åkare från Bulgarien, Rumänien, Ungern och Polen. Arbetstillfällen går förlorade, likaså skatteinkomster för staten. Men Anna Kindberg Batra fortsätter att lägga ner rösten. Man kan alltså tala om att hon och de andra bidrar till att rättfärdiga en politik som är direkt destruktiv.

Vi är väldigt måna om att vårda våra och andras skador, men när nu regeringens budget ställer till med skada för landets ekonomi tycks inte oppositionen vara lika intresserad av att förhindra den skadan. Ett underligt resonemang då vi nu ser både odemokratiskt förfarande och färre jobb som resultat Foto: Wikimedia Commons

Inte ens när landets regering börjar göra avsteg från överenskommelsen när hedern i beslutsfattandet brister gör hon något. Frågan är om hon är helt likgiltig inför hur det går för landets bönder, åkare och landsortsbor? Det är nog hög tid att ompröva DÖ när en regering beter sig så oärligt som den nuvarande. Om inte annat för att rädda svenska jobb, något regeringen inte tycks vara intresserade av alls att döma av den senaste budgeten.

Sen har vi det här med förtroende. Tror Anna Kindberg Batra att värdet på hennes aktiekapital ska stiga när hon stillatigande ser det oerhörda hända framför sina egna ögon? Politik är en förtroendebransch och hennes inställning lär inte öka redan låga siffror. Hon är inte ensam i att ha lågt förtroende, också statsministern ligger illa till, men hon bör nog ändå se upp. Mer om de låga förtroendesiffrorna för landets partiledare hittar du i en artikel i tidningen Östra Småland.

När folk uppfattar två parter som en och samma slutar det med att ingen åtnjuter deras förtroende, särskilt inte när de är lika dåliga i sin politik. Därmed missar DÖ sitt mål
Foto: Wikimedia Commons

Sen har vi den biten som handlar om att DÖ helt missar sina mål vilket den uppenbarligen gör. Tanken var att isolera SD. De har fortsatt att öka, delvis tack vare just DÖ. Avsikten var att cementera blockpolitiken. Det har den gjort men på ett sätt som har kunnat utmejsla SD som ”den tredje vägens politik”. Misslyckat igen alltså.

Den skulle tvinga regeringen att gå åt vänster och därmed göra Alliansen till ett tydligare alternativ. Oppositionen har blivit allt mer grumlig och svårförklarad därför att de uppfattas som någon som sitter i knät på makten dvs Löfven. Till sist skulle det bana vägen för ett regimskifte 2018. Det kommer att misslyckas så länge flera partier i Alliansen fortsätter att guppa under fyra procentspärren eller strax över utan att öka eller kunna göra något åt det. Mer om dessa felaktiga beräkningar har Fnordspotting bloggat om.

DÖ har därmed lyckats pricka in tre fel av tre möjliga. Den uppnår inte det som var syftet. Den är direkt odemokratisk och sätter flera viktiga funktioner i en parlamentarisk demokrati på hal is, kanske till och med hela demokratin i karantän. Till sist hjälper den till med att baxa igenom förslag som aldrig ens borde ha väckts.

Höjningen av drivmedelsskatten är ett bra exempel på detta då det leder till samhällsekonomiska förluster. Ändå fortsätter alla parter att hålla fast vid DÖ. Det är dags att låta DÖ dö, annars lär helt enkelt samhället och välfärden göra det istället. Död är död också utanför Fonus väggar.

Regeringens krigsförklaring på landets bilberoende och sättet att indexera en årlig ökning av priset med två procent årligen, gör att också DÖ borde dö. Dags att begrava en av de mest mörka kapitlen i svensk demokratis historia. R.i.p. DÖ, få lär sakna dig.
Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag oppositionen med Anna Kindberg Batra i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att försvara det oförsvarbara är oförsvarligt. Inget i det som har kommit ut som resultat motiverar det monster som kallas DÖ. I synnerhet inte nu då Stefan Löfven och Magdalena Andersson väljer att agera som man gör när man automatiskt höjer skatten på drivmedel med 2 % per år. Att bidra till att ödelägga ett land är att själv delta i det men utan att agera. Det gör oppositionen till fullvärdiga kandidater till priset.”

Bland felsatsningar, förslösande och fel proportioner

Vår regering har lagt sin första egna budget där full kraft på de egna förslagen får utrymme. Men det är en läsning full med besvikelser. Felsatsningar, förslösande av pengar och direkt felaktiga proportioner på de budgetposter som tas upp är det mest karaktäristiska. På punkt efter punkt är det felaktigheter i form av dålig matematik eller rena felsatsningar. Ytterligare en ”ansvarig” minister  i vår ”regering” har därmed visat att hon inte är mogen jobbet hon är satt att sköta. Fler som har bloggat om alla oseriös sidor av budgeten är Fnordspotting.

Sanningen blir inte mindre sann bara för att man inte vill se, höra eller uttala den. Tvärtom blir osanningen med tiden allt mer akut och det är den ekvationen regeringen inte får ihop. Budgeten fokuserar på osanningen, men sanningen kommer tyvärr med tiden att bli akut. Foto: Wikimedia Commons

Vi kan börja med bomarknaden. Boverket har låtit göra en beräkning som talar om ett omedelbart akut behov av 460 000 lägenheter som omedelbart måste börja byggas. Med tanke på alla nyanlända kommer det behovet att öka än mer och för detta måste det naturligtvis avsättas pengar men också ändras regler. Vad gör då regeringen? De avsätter pengar som räcker till motsvarande 250 000 lägenheter! För lite och försent med andra ord. Att vi dessutom har en Bostadsminister som inte med ett enda ord nämner att också reglerna behöver ändras lovar gott för framtiden.

Det jag tänker på är naturligtvis alla dessa möjligheter att i stort sett i evighet kunna skjuta upp ett bostadsbyggande med eviga överklaganden. Visst ska det finnas plats för överprövning, annars ligger vi risigt till när politikerna får fria händer och gör allt det som dom aldrig borde utan att det finns en stoppknapp. Men dagens system är bisarrt åt andra hållet. Systemet används helt enkelt för att driva ett ärende i så mycket långbänk att det till sist inte finns vare sig ekonomiskt eller juridiskt utrymme för det allmänna att fortsätta processen. Två fel av två möjliga i frågan alltså.

Adjö alla ni som nu drömmer om ett eget boende. Två ministrar som dels inte skapar den ekonomiska grunden och dels inte inser att systemet måste förändras är orsaken. Sverige och de som vill ha en bostad är de som betalar för det hela. Länk till söndagens agenda i SVT hittar du här där Boverkets prognos och krånglet redovisas. Lägg särskilt märke till Mehmet Kaplans alla icke-svar som nästan blir sorglustiga till sist. Ett faktum som återigen pekar på att regeringen är tomhänt, saknar strategi och inte har en plan för att lösa utmaningarna.

Säg ”Hej till mitt nya hem i kartongen” alla ni bostadslösa. Nu har vi två ministrar som inte kan leverera det som behövs. Den ena ger inte ekonomiskt utrymme och den andra ger inget utrymme på något område.

Arbete är en av grunderna för välstånd, hur klarar sig Magdalena Andersson här då? Ska man vara ärlig är hon en katastrof! Sedan tidigare har det varit klart att arbetsgivaravgiften på ungdom höjs. Det leder knappast till fler jobb för den gruppen. Det har också straffat sig att jobba efter 65 då den så kallade ”silverskatten” på denna grupp har återinförts. Bisarrt nog för att ha råd att sänka skatten för de som redan har pensionerat sig. I den gruppen blir det med andra ord inte fler jobb.

Man har också valt att sänka brytpunkten för statlig skatt till 36 000 i månadslön. Fler ska alltså betala statlig skatt, hade v fått som de vill skulle vanliga löntagare med en månadsinkomst överstigande 30 000 fått betala denna skatt, så mycket för arbetare i det partiet alltså. Fler inom ”vanliga” inkomstgrupper ska nu vara med och betala via höjda skatter. Något som knappast leder till fler jobb.

Ser man också hur arbetsgivarna får höjda arbetsgivaravgifter och höjda skatter, förstår man att jobbtillväxten snart ligger på minus. Trots dessa bistra besked ser Magdalena ut som en sol när hon pratar om fler arbeten. Hon lär inte se ut så om ett år. Ytterligare ett misslyckande för hennes del alltså. Hon lär efter det här gå till den politiska historien som den största och mest pompösa finansminister landet har sett, men utan att kunna infria något av det hon förutsatt. Läs om näringslivets dom över budgeten och dess så kallade ”jobbskapande” i SVD (unvis.it).

Regeringen väljer att skapa utbildningsplatser som inte leder till jobb istället för att sänka skatten på arbete. Ett nytt sätt att kasta bort våra gemensamma pengar. Det hade varit bättre att använda pengarna till att skicka regeringen till arbetsförmedlingen. Foto: SVT

För att toppa galenskaperna slår hon till sist sönder två reformer som bevisligen har gett jobb. RUT- och ROT-avdragen ska nu sänkas och därmed kommer färre jobb att skapas i de branscher som berörs. Det kan till och med handla om att små eller mindre företag lägger ner och därmed blir skatteintäkterna mindre. En väg som med framgång har gett framför allt invandrarkvinnor och hantverksarbetare jobb är därmed stängd.

Effekten är dessutom dubbel då fler arbeten åter kommer att skötas svart vilket var fallet innan ROT infördes. Inkomsterna för staten kan därmed bli mindre än finansministern räknar med eftersom alltfler incitament ges för att inte betala skatt i budgeten. Magdalena Andersson står helt enkelt för ett svårslaget rekord i ren dumhet, kan hon ens summera plus och minus?

Istället satsar hon allt krut på utbildning till de som idag är arbetslösa. Hon beskriver naturligtvis detta som en ”offensiv satsning”, men i varje fall för mig talar hon för döva öron. Det är inte en offensiv satsning, det är en defensiv osatsning där pengarna vräks i sjön. Nyligen presenterade Arbetsförmedlingen sin årsrapport. Det mest sensationella med den var att regeringens hittillsvarande politik sågades längs med fotknölarna. Utbildningsinsatser visade sig snarare leda till färre jobb för den enskilde, man hade alltså sämre chans efter en utbildning än man hade före. SVT har skrivit en artikel (unvis.it) om ämnet.

Vad som ser ut som en kanon kan i själva verket vara ett stuprör. Magdalena Andersson framställer gärna det hela som något annat än det är. Framtiden kommer dock att visa vad det egentliga resultatet blir. Foto: Wikipedia

Nästa område handlar om vänsterns favoritord – ”rättvisa”. Hur rättvist är det att sex av tio vanliga löntagare nu får mindre realinkomster? Hur rättvist är det att åtta av tio skattebetalare nu får betala snarare än få något tillbaka? De här siffrorna är realititeter, något Magdalena Andersson säkert kommer att mörka i all evighet men troligen förgäves. Återigen måste man konstatera att den så kallade ”rättvisan” som är så central, inte var annat än tomma ord.

Mer om detta i en artikel i SVD. Där kan man också höra hur regeringen försöker dölja det faktumet att 80 % är förlorare genom att mörka en viktig tabell. Denna tabell talade nämligen om hur mycket olika grupper vinner och förlorar. Kvar fanns bara de som vann på budgeten, inte de som förlorade. Vinnarna är de arbetslösa medan de som arbetar är förlorarna. Hur detta rimmar med ”arbetarpolitik” eller hur regeringen ska få folk i arbete är en gåta. Det är ju det mesta med regeringen så inget är väl nytt under solen. Mer om tabellbråket har Den Hälsosamme Ekonomisten bloggat om.

Man kan ju förledas att tro att det fanns en medveten tanke bakom. Det ser ju inte så bra ut när en regering som har ”rättvisa” som sitt centrala mål, i själva verket ser till att fördyra för en förkrossande majoritet av befolkningen. När man dessutom premierar folk i arbetslöshet genom att ta från de som arbetar, kan man börja undra över det där med ”arbetarpolitik”. Det är säkert så att en revidering behövs också här. Vad sägs om att döpa om SAP så att det fortsättningsvis står för Socialdemokratiska Arbetslöshetspartiet?

Symbolerna har blivit viktigare för SAP än själva innehållet. Man är inte längre kapabla att leverera det som behövs, man har inte heller kunskapen om vad som krävs. Istället levererar man en förlegad politik för en gången tid. Foto: Wikimedia

Man kan på den här punkten tala om ett totalt haveri där socialdemokratin på ett brutalt sätt visar att skåpen är tomma och att man har få eller inga åtgärder att komma med. Standardsvaret heter istället höjda skatter, sänkta avdrag och höjda bidrag, åtgärder vi känner igen. Problemet är att det inte är offensiva åtgärder, det löser ju inte grundproblemet nämligen att vi inte längre skapar jobb på hemmaplan.

Istället riktar budgeten in sig på att dölja detta faktum med konstgjord andning i form av åtgärder som att ta bort den bortre parentesen i sjukförsäkringen och höja a-kassan. Åtgärder som INTE leder till jobb, men högre kostnader. Budgeten lägger helt enkelt en död hand över jobbskapandet och döljer sitt egna misslyckande med åtgärder som bara syftar att nödtorftigt dölja detta. Inte undra på då att Magdalena Anderssons logiska tänkande ser ut som en saltomortal.

I budgetdebatten som hölls i samband med att hon la fram budgeten beklagade sig hon högljutt över en sak som kan se ut som en tanke. Varje ansats till att tala om sänkta skatter som en väg ut ur dagens situation bemöttes nämligen med vad som på pappret såg ut som en skruvad logik. Skattesänkningar var som att be någon annan att betala hette det. Det hon i sin okunskap bortsåg ifrån var att under Alliansen innebar sänkt skatt större intäkter för staten. Inte för att jag tyckte så mycket bättre om den regeringen, men där lyckades de med något den nya regeringen definitivt har misslyckats med.

Säg hej till nya svart jobb efter den senaste budgeten där både Rut- och Rot-avdragen minskas samtidigt som skattetrycket ökar. Det finns inte längre någon anledning att jobba utan att få behålla inkomsterna själv om man kan. Regeringens politik lägger helt enkelt en död hand på all form av arbete.

Den så kallade Laffer-kurvan visar att om man sätter skatteuttaget på en optimal nivå får man in mer i intäkter därför att elasticiteten i systemet ökar och incitamenten att arbeta, betala och därmed sätta hjulen i rullning ökar. Här hittar du en länk till Wikipedia om fenomenet. Vad Magdalena är i görningen att genomföra minskar elasticiteten, hon sätter helt enkelt skatten på en icke-optimal nivå i Laffer-kurvan.

Det är med den bakgrunden lite konstigt att konstatera att hon inte ens läst om dessa rätt centrala teorier i nationalekonomi. Sänkt skatt tar inte från någon annan därför att konstnadstäckningen med rätt satt skattenivå ger sig självt. Hon ger dessutom med uttalandet en hint om att svensk vänster numer ser skattepengar som sin lilla egendom. Låt mig påminna henne om att pengarna tillhör medborgarna och hon är enbart utsedd att förvalta dessa. Med det här uttalandet borde hon befrias från den uppgiften.

Låt oss sammanfatta. Här ligger alltså en budget som ger de flesta kännbara försämringar i den privata plånboken. Den ger vidare inga jobb vilket borde vara centralt, istället får vi i vanlig ordning se satsningar på mer eller mindre meningslösa åtgärder som inte heller de leder till fler jobb. Pengarna slängs i sjön och gör liten eller ingen nytta. Mer om oppositionens del av skulden har Sjätte Mannen bloggat om.

För de flesta löntagare och medborgare innebär budgeten försämringar för den egna ekonomin. Hur kan detta kallas ”arbetarpolitik” kan man undra, men det är många saker man undrar om när det gäller vår nuvarande regering Foto: SVT

Det är felsatsningar, för lite och i fel proportioner där flera poster kommer att spränga budgetens ramar. Ett sånt område är Migrationspolitiken. Där har regeringen budgeterat en  kostnad på 19 miljarder. I själva verket kommer kostnaden redan i år troligen att spränga den vallen. Anledningen är återigen mörkläggning från regeringen när man baserar sina prognoser på migrationen på siffror Migrationsverket presenterade i juli. Sedan dess har dessa reviderats men inte ett ord om detta i budgeten alltså.

Här har alltså regeringen kläckt en ny idé. Basera redovisningen på gamla siffror och låtsas som om det regnar. Att  ramarna spricker kan man alltid nödtorftigt lappa och laga lite för att dölja sina egna misslyckanden. Tidningarna hjälper nog gärna till då en budget väcker större uppmärksamhet än att prognosen inte höll.

Också bostadsbyggandet kan hamna på minus. Orsaken är att all offentlig upphandling alltför ofta slutar på 30-40% mer i kostnad än den budgeterade. Oftast är anledningen till  detta att det handlar om stora svåröverskådliga projekt och urusel konkurrens på framför allt byggmaterialmarknaden. Slutresultatet här kan bli så att de 250 000 lägenheterna i själva verket blev 200 000.

Vanten som blev en tummetott är en god sammanfattning på en direkt skadlig regerings första egna budget. Magdalena Andersson skryter gärna om de jobbskapande åtgärderna, sanningen är som vanligt med denna regering att de förslag som skulle kunna ändra den nuvarande utvecklingen lyser med sin frånvaro. Istället är det en budget inriktad på att försvara något som blir allt mer ohållbart på bekostnad av de skarpsinniga förslagen. En budget i fin 70-talstradition utan förslag för 2000-talet helt enkelt. Undra när regeringen ska lära sig att man inte kan möta en ny tid med gamla förslag?

Budgeten innebär att gammal politik används för att möta nya problem. Inget gott kommer att komma ur det mer än att de arbetslösa och långtidssjukskrivna kan fortsätta att vara det på bekostnad av de som arbetar, men arbetstillfällen eller ekonomisk utveckling ger den inte Foto: ”1885Benz”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:1885Benz.jpg#/media/File:1885Benz.jpg

Löjesguiden nominerar idag Magdalena Andersson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som du och socialdemokraterna utmåla ett misslyckande som ”skarpa förslag” och ”offensiv budget”. Men det är just bara tomma ord. Tittar  man på budgeten lyser verkligheten igenom. Tomt, innehållslöst och utan konkreta åtgärder som kunde ha gjort skillnaden. Istället får vi skönmålning, nödtorftig övertäckande av misslyckandena och idélösheten men också förslag som leder till allt annat än det ni säger att det ska leda till. Det borde vara måttstocken på ett misslyckande och det är därför ni förtjänar nomineringen.”

Dessa fantastiska journalister

”Att angöra en brygga” är en av mina favoritfilmer i humorgenren. Den alltid lika fantastiska Monica Z sjöng gudomligt låten ”Att angöra en brygga” som började med textraden ”Åh, dessa fantastiska män som vet hur man angör en brygga”. I vår tid har dessa fantastiska människor ersatts av andra lika fantastiska män och kvinnor. Vi har ju blivit mer jämställda sedan filmen gjordes. I vår tid kallas dessa män och kvinnor ”journalister”. Mer om undermåliga journalister har Fnordspotting bloggat om.

Precis som amatörerna i filmen är nog rapportskrivaren inte mogen sin roll. Att bestämma sig för slutsatserna innan rapporten ens påbörjats är inte särskilt seriöst. Foto: SFI

Fast så fantastiska är de inte när allt kommer omkring. Tvärtom är de emellanåt riktigt slarviga med fakta som behandlas likt massproducerad Sodexo-mat. Dagens exempel kommer från en tidning som jag hade visst förtroende för, men det upphör nog allt mer. SVD har ju annars haft en riktigt vass samtidskommentar om politiken men nu håller också dom på att bli en del av etablissemanget. Följande artikel (unvis.it) är studien av den osaklighet som skakar också SVD.

I artikeln tas det brännande ämnet rasism upp och vi kan läsa att hatbrott riktade mot människor med afrikanskt ursprung har ökat med 41%. Hemskt, men är detta verkligen sant? Tveksamt är nog det rätta svaret! För läser man artikeln saknas vid redovisningen flera viktig frågor, har antalet anmälningar ökat eller har de faktiska hatbrotten ökat? Hur ser siffrorna ut mellan dessa två helt olika sidor av samma mynt? Kan man förklara siffrorna med en ökad benägenhet att anmäla? Tar siffran hänsyn till den ökade andelen afrikaner i det svenska samhället och ställer siffran i relation till detta?

Varje person med något seriöst i blicken bör nog ställa sig dessa frågor. Möjligen kan den som vill se rasism i allt kan peka på att BRÅ har tagit fram siffrorna och att dessa brukar ställa sig denna fråga. Sanningen är dock att inte ens de kan ge ett definitivt svar på dessa  och därmed är den fortfarande obesvarad. Än mindre redovisas dessa siffror i artikeln, istället får vi en slutsats som baseras på ett enda jaså!

”Som man fråga får man svar” är talesättet som gäller mer än någonsin. Påståenden som är ogrundade tyder inte på att den delen av jobbet har skötts ordentligt och inte heller reaktionerna på rapporten tyder på att det finns fog för större förtroende Foto: ”QuestionMarkWoman1922” by National Photo Company – Wikimedia

”Afrofobisk” är ett ord som går igen i artikeln. Ordet ”fobi” betyder stark irrationell rädsla och kommer från grekiskans ”fobos”. Den som verbalt eller fysiskt attackerar en person är inte rädd, snarare en hatisk och ilsken person. Att som i artikeln använda det påhittade ordet ”Afrofobisk” är alltså gravt missvisande.

Ordet är helt enkelt missriktat och beskriver inte det som händer i en person som attackerar. Men återigen visar alltså journalistkåren upp en full arsenal av missvisande och felaktiga påståenden eller uppgifter. Hur vore det med lite mer vetenskaplighet i journalistkåren? Mer om vetenskapliga blundrar i kombination med journalisters okunskap hittar du på bloggen Susanna’s Crowbar.

Alla som vill se rasism i alla företeelser vill säkert återigen peka på det seriösa i påståendet, genom att visa att det faktiskt finns akademist stöd för tesen i form av docent Tobias Hübinettes understöd i frågan. Inte helt oväntat är han docent vid Södertörns Högskola, högskolan för ideologisk utbildning och som dessutom har certifierade metoder för akademiskt färgad hjärntvätt.

Bara det faktumet att jobba för en ideologiskt färgad och illa dold politisk omskolningsverksamhet som Södertörns Högskola borde diskvalificera snarare än ge meriter

Tobias Hübinette var politiskt engagerad anarkist och syndikalist, det finns anledning att tro att han inte har ändrat sig så särskilt mycket på de punkterna. Att vara uttalat vänster tycks ju vara regel snarare än undantag för att få tjänst på skolan. Hans åsikter är naturligtvis hans rätt att ha, men tyvärr säger också erfarenheten i varje fall jag har att trovärdigheten hos dessa grupper tangerar att bryta noll-nivån. Grumligt med andra ord och inte gör nästa lilla dubiösa detalj saken bättre.

Han var också under en tid aktiv inom AFA. Där sprack definitivt auran av trovärdighet eftersom AFA var en organisation skapad av, till för att och med siktet inställt på att ställa till med bråk, slagsmål och ännu mer bråk. Trovärdighet? Nej, inte alls! Under sin tid i organisationen hann han med att dömas för förtal och ofredande. Där rök nog sista illusionen av trovärdighet är jag rädd. Åberopar man Tobias Hübinette som en auktoritet på på någonting, säger det mer om den som åberopar än om själva fakta i målet.

För att sätta sista spiken i kistan på det argumentet kan man bland hans meriter notera det osakliga uttalandet att alla vita människor är rasister. Säg mig Tobias, är inte det rasistiskt? Det handlar ju ändå om generaliseringar gällande en hel folkgrupp baserat på några fås beteende. Han har också misshandlat en pojke efter att denne kallade honom ”Kines”, kartlagt meningsmotståndare inom framför allt moderaterna åt AFA och önskat att västvärlden ska gå under i blod och lidande.

Sex Pistols sjöng om anarki i ”I am an anarchist”, Tobias Hübinettte var det på riktigt. Hur trovärdig är man om man faktiskt vill störta samhället i lågor och mörda folk för att de är vad de är? Foto: ”SexPistolsNorway1977” by Riksarkivet (National Archives of Norway) Photograph: Billedbladet NÅ/Arne S. Nielsen – Wikimedia

När man med den bakgrunden betänker att det är just Tobias Hübinette som en av de tre ansvariga för rapporten blir man bekymrad. De övriga två är Victoria Kawesa och Samson Beshir. Vi som medborgare finansierar och betalar en persons ”forskning” som mynnar ut i en ”rapport” baserad på dumheter, tyckanden och felaktigt användande av fakta. Du betalar för forskning som inte är värd namnet helt enkelt. Rapporten beställdes redan under Alliansens regeringsperiod av Erik Ullenhag. Här under hittar du länken till rapporten.

Klicka för att komma åt Afrofobi-20140203-f%C3%B6r-webben.pdf

Victoria Kawesa är forskare också hon och har bland annat ställt upp som riksdagskandidat för F!. Länk till den uppgiften från F!:s hemsida (unvis.it). Redan där deklarerar hon att hennes viktigaste uppgift om hon väljs, är att bekämpa rasismen och förhindra hatbrotten. Hur kan en person som redan där lägger fokus på vad som är problemet i samhället, väljas ut att skriva en rapport i ämnet? Resultatet blir inte helt oväntat allt annat än objektivt. Hennes parti är ju dessutom ett av de partier som betonar frågan mest.

Till sist är också Samson Beshir ett problematiskt val. I Sverige finns exil-eritreaner, denna grupp är inte homogen. En del har flytt från vad som anses vara en av världens hårdaste diktaturer, en del är regimtrogna. Länk här till SVD om diktaturens övergrepp. 2013 Sattes tre eritreanska föreningslokaler i brand som ett resultat av spänningarna mellan de två grupperna. Det bisarra var att det hela slutade med att de regimtrogna anklagade svensk media för att ligga bakom bränderna. Tidningen Expressen skulle ha tystat ner orsakerna till bränderna och till och med uppmanat till dådet. Mer om det i Expressen (unvis.it).

Lek med tändstickor slutar aldrig bra, inte heller i fallet Eritreanska föreningslokaler som sattes i brand. Men att anklaga svensk media för att vara en del av en kampanj som ligger bakom hela händelseförloppet är rätt smaklöst Foto: ”Extinction Intellectual” by درفش کاویانی – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

En av dem som ställde sig bakom detta synsätt var just Samson Beshir. På sajten Newsmill (artikeln går tyvärr inte att hitta) ställer sig Beshir bakom synsättet att bränderna var anlagda av terrorister och att tidningen Expressen hade bedrivit en kampanj mot offren dvs han och hans meningsfränder. Man åberopade till och med en händelse från 2011 där ett tiotal personer gick till angrepp mot de regimtrogna under en demonstration. Hugg och slag hade utdelats och dessa tio skulle haft anknytning till Expressen (!).

Den springande frågan här är om en person som handskas så vårdslöst med sanningen och fakta, samtidigt kan sättas att skriva en rapport där den objektiva sanningen står i centrum? Rapporten kommer ju att få konsekvenser för lång tid framöver inrikespolitiskt. Att påstå något är inte detsamma som ett bevis och i den här historien är påståendena rätt många. Hur rimmar det med de kvalitetskrav som borde ställas på en svensk utredning?

Kitimbwa Sabuni representerar Afrosvenskarnas Riksförbund och har som sådan uttalat sig i artikeln och i rapporten. Han har där en väldigt viktig och riktig anmärkning som hedrar honom. Han säger så här i intervjun:

”Han menar att det finns en föreställning om att våld mot svarta enbart begås av vita extremister. Men det uppmärksammade fallet då Yusupha Sallah för två år sedan misshandlades och höll på att kastas från en bro i ytterområdet Kroksbäck i Malmö visar att verkligheten inte är så enkel.”

Tack Kitimbwa, det här fallet visar just det jag har sagt tidigare och säger igen när jag påstår att rasism inte sitter i en hudfärg eller ett språk, utan i den sammanfattande faktorn ”Homo Sapiens”. Vi är helt enkelt alla kapabla att bli rasister. Fallet från Malmö stärker den tesen och visar dessutom att rasism kommer precis som Kitimbwa säger, från ibland oväntade håll.

Fallet som för två år sedan väckte stor avsky i Malmö, handlade om att Krokbäcksbon Yushupha Sallah en kväll var på väg hem med sin då ett och ett halvårige son. Mitt på en gångbro i bostadsområdet möter han en före detta bekant som samlat ihop ett gäng för att skipa lite ”rättvisa”. Ett tiotal personer deltog i misshandeln som slutade i att man försökte slänga ner Yusupha från gångbron. Här (unvis.it) hittar du artikeln från Sydsvenskan där det inte med ett enda ord omnämns att samtliga gärningsmän var av utländsk härkomst.

Jag instämmer helt, det som hände Yusupha Sallah var en av landets hittills mest vidriga händelser. Det som vore på sin plats vore dock att också journalister skrev om att dådet utfördes av en annan invandrare. Det var inte en ”rasistattack” i den bemärkelsen att tio förvirrade nazister dök upp för att spöa upp en icke-vit. Foto: Sydsvenskan

Med andra ord, i tidningarnas värld hängs vissa personer ut. Gärna med tonvikt på att de var vita medelålders män som i vanlig ordning misshandlade eller våldtog. Då tesen inte stämmer nämner man ingenting alls. Viss rasism, som jag inte förnekar finns, exponeras med all rätt, annan slinker under radarn. Att i det läget kalla sig ”nyhetsförmedlare” är direkt kränkande för intellektet.

Rapporten som nu är överlämnad till regeringen går nog tyvärr inte spårlöst förbi. Det mest otäcka är nämligen att inrikesminister Anders Ygeman sväljer åtminstone delar av rapportens ”sanningar” när han konstaterar att:

”Inrikesminister Anders Ygeman (S) konstaterar att Sverige har lång väg att gå i kampen mot rasism.”

Och säger att:

”– Det avspeglas i ett ganska hätskt samhällsklimat just nu.”

Jag skulle vilja säga att inte minst han själv, hans parti och alla andra inom sjuklövern nog ligger bakom detta ”hätska samhällsklimat”. Också alla inom samhällstoppen, eliten inom media, nöje och andra som konsekvent har målat fan på väggen och anklagat både skyldig och oskyldiga i samma veva. Vidare har man beskrivit ett samhälle och en debatt som delvis inte finns utom i deras egna huvuden då förstås. Den lätt paranoide, jag tillhör den skaran, har hela tiden anat ett motiv till dessa hätska utfall där man kan ana inskränkningar i det fria ordet i mer än bakgrunden.

Det bästa med denna rapport kommer dock som vanligt sist. Författaren till rapporten Tobias Hübinette får säga det med egna ord, har gör det så bra:

”Docent Tobias Hübinette tror att ökad social status skulle minska risken att utsättas för hatbrott.

– Staten borde verka för att afrosvenskar blir positivt särbehandlade inom områden som utbildning och arbetsmarknad.”

”Positivt särbehandlade”? Rapportförfattarna menar alltså på fullaste allvar att en minoritet ska få ensidiga fördelar inom utbildning och arbetsmarknad. I klartext betyder dessa fördelar helt enkelt företräde på grund av bakgrund. Om de tre hade  haft något vett hade han studerat de platser där detta redan har genomförts för att få en fingervisning om vad som komma skall. En sådan plats är USA.

En konsekvens därifrån är att spänningen mellan olika grupper i samhället har ökat istället för minskat. Anledningen är egentligen att en grupp har ansett att en annan grupp har fått orättvisa fördelar i och med företräde till t ex universitetsplatser. Bråken har till och med blivit så infekterade att anmälningar har gjorts och dessa har drivits hela vägen till högsta domstolen (HD). Mer om detta i SVD (unvis.it).

Ett samhälle där man medvetet ökar spänningen mellan olika etniska grupper därför att en får fördelar på den andra gruppens bekostnad är ett farligt samhälle. Trots de negativa erfarenheterna från USA, vill rapportförfattarna ha positiv särbehandling också här
Foto: ATA

En annan effekt man har fått är att man inte längre alltid får den kompetensen till företaget som bolagen vill ha. Anledningen är att här måste man ta hänsyn till ytterligare en faktor som inte längre handlar om kompetens och till sist komma med ett sammanvägt beslut som ibland innebär att man tar inte den minst lämpade därför att den är av ”rätt” kön eller etnicitet. Resultatet enligt många blir utarmning. På bloggen Chefsingenjören kan man läsa mer om det absurda i tänket.

I Sverige diskuteras nästan bara problemet ur en positiv synvinkel, den är dessutom en skiljelinje mellan vänster och höger. Ändå borde det ligga lika mycket i svensk vänsters intresse att vara lite mer kritisk till förslaget eftersom det i slutänden handlar om framtida välfärd och möjligheten att upprätthålla en sån. Här har man istället målat in sig i hörnet där positiv särbehandling är så fantastisk. Nej, den är bara en ny form av diskriminering som man kan läsa om i en rapport från Timbro som du hittar här under.

Klicka för att komma åt 75663848.pdf

Löjesguiden nominerar idag Tobias Hübinettes så kallade utredning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Smart tänkt där Tobias. Du lägger först fram vad som verkar vara en seriös utredning, sen kommer du fram till slutsatser du hade bestämt dig för redan innan du satte första pennstrecket på pappret. Det mest skrämmande är dock att det finns folk som Anders Ygeman som går på det hela. Med ovetenskap i kombination med en imbecill regering kan man tydligen åstadkomma underverk. Det gör både din rapport och regeringen till vinnare i fallet och definitivt värdiga kandidater till priset.”

Också journalistkåren inte bara på SVD utan generellt måste tilldelas priset. Motiveringen lyder: ”Ingen yrkesgrupp kan som ni uppvisa vad dåliga kunskaper innebär och hur ren oprofessionalism ser ut. Ni är en talande skrivande katastrofzon vars enda uppgift tycks vara att sprida propaganda för att dupera folket. Att ni gör det med dåligt underbyggda artiklar där fakta är på gränsen till förvrängda, bekymrar er inte. Ert största fokus är ju fortfarande propagandan. Det gör er till en formidabel kandidat till priset.”

Uppdrag: Nedmontera landet!

Sverige ska nedmonteras! Vi ska tillbaka till vårt fornstora förflutna när vi gick omkring i pälskläder, klubbade ner en kvinna och kallade henne ”fru” efter att ha släpat bort henne i håret. Vi fick då vara glada om det fanns mat för dagen. Det har våra herrar och damer i regeringen bestämt, eller snarare miljöpartiet bestämt. För nu för tiden har ju sossarna inte längre ett endaste mandat att sätta emot när de foliehattarna uttalar sig i en ny liten fråga. Inte ens när det är ren galenskap det handlar om.

Regeringens arbete att riva och förstöra grunderna för välfärd fortsätter i en rasande takt. Allt för att tillfredsställa ett liten minoritet som mp utgör. Foto: Wikipedia

Det började med vårbudgeten där den så kallade effektskatten på el producerad i kärnkraftverk skulle höjas med 17% eller ett öre per kilowattimme. Ett öre är inte mycket, särskilt inte om man jämför med hur mycket priset på el har sjunkit. Under de tre senaste åren har priset nämligen sjunkit med tio öre/kwh. Konsumenterna har därför fortfarande fått netto en minskning av priset. Länk om detta till Ny Teknik.

Beslutet att höja skatten och det låga elpriserna ledde till att flera bolag som idag driver kärnkraftverk började flagga för att stänga produktionen. Eon ville plötsligt stänga Oskarshamnsverket, mer om detta i Ny Teknik. Här använde alltså regeringen ekonomiska metoder för att genomföra miljöpartiets våta dröm – att få stänga kärnkraften för gott. Man skapar ju medvetet en smyghöjning som man troligen vet kommer göra kraftproduktionen olönsam.

I andra fall använder man annorlunda metoder för att få det man vill. Staten äger ju som bekant företaget Vattenfall där man är ensam ägare. Som sådan har man styrelserepresentanter och där genom kan lite makt utövas. Vattenfall äger ju också som bekant kärnkraftverk och dessa ska nu stängas men med helt andra metoder. Ringhals 1 och 2 kommer enligt ledningen att avslutas som projekt tidigare än planerat, detta kan du läsa om i DN. Anledningen här är att man har ritat upp en ny strategiplan för framtiden och där finns ingen plats för kärnkraft i Vattenfalls regi.

Varje företag ser emellanåt över sin strategi inför nutid och framtid då den måste vara anpassad till sin tid, så också Vattenfall. Det är i dess regeringen har smugit in kärnkraftsavvecklingen åt miljöpartiet. Foto: ”Au Bon Marché – General view” av Okänd –  Wikimedia Commons

Också planerna på att öppna två nya reaktorer i Ringhals som låg på ritstadiet skrotas. I en tid då världen letar efter en väg ut från miljöförstörande olje- och kolkraft, väljer vi alltså att lägga ner den enda energiproduktionsformen som inte genererar koldioxid och samtidigt kan leverera så mycket energi att vårt behov täcks! Snacka om idiotbeslut signerat regeringen Löfven! Mer om nyheten i SVD. Eon som är minoritetsägare i Ringhals, motsätter sig inte oväntat beslutet. Det ska bli intressant att se var i det hela slutar med andra ord.

Här börjar i varje fall jag ana ugglor i mossen. Är detta verkligen ett självständigt beslut baserat på sund ekonomisk bas och utan hänsyn till hur det politiska läget ser ut? Jag tvivlar! Istället är jag rätt övertygad om att regeringen har agerat i kulisserna genom ägardirektiv som har gett bolaget order om att avveckla. Ett vanvettigt beslut om min spekulation stämmer.

Jag tror det definitivt är miljöpartiet som har villkorat energipolitiken, sen kan Löfven personligen vara hur mycket för industri och annat – han sitter i knät på dem och kan eller vill inte göra mer åt saken trots att han borde. Det är som alltid priset för ett samarbete med miljöpartiet, de tar och tar men ger inget eller lite igen. Stefan Löfvens tomma och innehållslösa kärnkrafts- och energipolitik har också Fnordspotting bloggat om.

Tomma löften och tomma hyllor är tydligen det enda Löfven kan åstadkomma. När vi nu dessutom kan lägga till dåliga affärer åt medborgarna det är något kanske på hyllan som gått ut i datum Foto: ”Post Apocalypse – Flickr – Joe Parks” by Joe Parks from Berkeley, CA – Post Apocalypse. Licensed under Wikimedia Commons

När Maud Olofsson var energiminister i Alliansen, lyckades hon ro iland den sämsta affären som svenska skattebetalare någonsin har fått punga ut med pengar för. Den så kallade Nuon-affären som var inköpet av ett Holländskt energibolag, visade sig bli en förlustbringare som hittills har kostat en bra bit över 90 miljarder svenska kronor (Beräknat!). Nu gör regeringen Löfven sitt för att se till att Vattenfall fortsatt kommer att gå dåligt ekonomiskt.

Staten kommer enbart på Ringhals förlora två miljarder bara i skatteintäkter. Klimatnyttan räknat i pengar kan ingen ens uppskatta värdet på, men bara Ringhals produktion av energi är större än alla svenska bilars. Detta utan att släppa ut ett enda gram koldioxid! Elexporten till Baltikum och Finland faller i och med beslutet bort. 2014 Exporterade vi sammanlagt 15,6 Terrawatt timmar (Twh) allt som allt. Till sist skulle produktionskostnaden här hemma på 25 öre per twh ge en rätt bra marginal vid export då man utomlands betalar 50 öre till 1 krona per kwh för koldioxidfri el. Uppgifterna hittar du från Energimyndigheten.

Sverige har i och med utvecklingen alltså tappat ett överskott som gett oss möjligheten till exportinkomster. Fler förluster för svenska skattebetalare alltså. När hela kärnkraften har gått dit miljöpartiet vill dvs lagts ner, kan överskottet förvandlats till ett underskott som i sin tur inte går att täcka därför att miljöpartiet igen är måna om att det ska vara förnyelsebar energiframställning.

Svensken sitter på ett berg av pengar som nu ska förstöras för att tillfredsställa ett litet parti som gapar efter mycket. Svensken betalar ju så villigt sin skatt och blir bara glad över kapitalförstöringen.

Svenska skattebetalare skulle kunna tjäna miljarder på exporten av el, men Löfven är mer mån om att tillfredsställa miljöpartiet än att göra det som är bäst för medborgarna. Detta trots att det är vi folket, inte sossarna eller miljöpartiet, som äger Vattenfall. De tycks nämligen inte fatta skillnaden i regeringen, de agerar ju som om de var herrar på täppan. Men det ingår misstänker i varje fall jag, i att för att kunna regera med mp vill de ha allt och mer. Däri ligger Löfvens dilemma.

Vi får dessutom en annan effekt av beslutet. Idag går överskottet till export till Finland och Baltikum. När delar av den nu uteblir kommer dessa länder också dom göras mer beroende av Rysslands gas. Putin kan därmed bestämma lite som han vill om tio tjugo år där länders inrikes men framför allt utrikespolitik kopplas till gasleverans.

Det har ju hänt förr, till exempel i fallet Ukraina innan Putin bestämde sig för att intervenera helt i strid med internationell rätt. De nya villkoren välter alltså dominobrickorna en efter en och snart har hela Västeuropa gått under tack vare misslyckade energipolitik och alltför vidlyftig migrationspolitik från miljöpartiet. Man kan verkligen börja undra vems sida det står på.

Vad kan vi förvänta oss istället när Miljöpartiet har fått tillåtas att stänga ner kärnkraften? Mer alternativa energislag naturligtvis! Trots att all forskning från KTH och andra lärosäten visar att de alternativa energislagen inte är färdigutvecklade eller ger tillräcklig effekt, ska istället troligen svensken investera miljarder i dessa energislag. Ofta också för att konstatera att de inte levererar i den omfattning man hoppas. För att ta ett exempel så är Sverige inte känt för att vara det mest lämpade landet att ha vindkraft i. Det blåser helt enkelt inte tillräckligt mycket.

Miljöpartiets politik bygger på att all energiframställning av rang ska läggas ner för att ersättas med leksaksvarianterna. Kapitalförstöringen för medborgaren är oviktig, att göra dem till viljes från sossarnas sida allt. Foto: Wikimedia Commons

Vi förväntas också stå ut med att den energikrävande industrin som t ex aluminium-tillverkning eller massaindustri kanske måste dra ner eller flytta utomlands. Vi ska också förledas att tro att de alternativa energislagen är saliggörande när de i själva verket är ineffektiva. Resultatet kan mycket väl bli mer gasberoende för att täcka den felräkningen. Gas kommer från Putin och hans anhang så det kommer dessutom att leda till utrikespolitiska konsekvenser.

Regeringen har återigen i en fråga visat hur inkompetent den är. Landets statsminister som är ytterst ansvarig, är en dilettant på området. Kvar finns bara en kravmaskin som heter miljöpartiet och som inte väjer ens för att förstöra landets framtidsmöjligheter eller välstånd. Bara det här beslutet har kostat svenska skattebetalare uteblivna intäkter värda miljarder. Räknar vi in miljöeffekter som miljöpartiet är så förtjusta i, talar vi åtskilligt mer.

Det paradoxala är ju dessutom att miljöpartiet som säger sig vara för en grön utveckling, med Vattenfalls nya strategi i värsta fall ser till att öka koldioxidutsläppen. Anledningen är att då man inser att de alternativa energislagen inte levererar den mängd de beräknats göra, måste de ersättas med gas, olja eller kol vilka alla alstrar koldioxid. I näst sämsta fall blir vi Putins lilla knähund som en direkt följd av politiken.

Vems knähund vill miljöpartiet  att vi ska bli när så småningom vårt gasberoende ökar? Det finns nämligen fler aspekter av smygnedläggningen av kärnkraften som utrikespolitiken som de inte tycks bry sig om eller se Foto: Wikimedia Commons – Agnolo Bronzini (Jacopo Carucci) Portrait of a Lady with a Lapdog

Löjesguiden nominerar idag nästan slentrianmässigt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som vår regering dra i trådarna för att få det som aldrig borde ha hänt ska hända. Nu har det hänt igen och man blir minst sagt bekymrad över hur illa det är ställt. Hyckleriet vet inga gränser, de dåliga besluten står i kö och de oövervägda besluten väntar bara på att få bli beslutade i framtiden. Hur en opposition kan hålla något så amatörmässigt som regeringen om ryggen är illa, att regeringen sitter säkert i sadeln trots alla dessa misstag är så illa att man blundar. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

Mp och hyckleriet

Delar av idén till följande artikel kommer från den trogne läsaren Pelle 2 som ville att jag skulle granska journalistkåren och dess sympatier för miljöpartiet. Artikeln tar delvis avstamp i helt andra händelser som utspelats de senaste dagarna, men kommer så småningom in på detta ämne. Tanken är att denna artikel ska få en uppföljare där resultatet av journalisternas icke-granskning studeras med mikroskop. God läsning från Freakshow Fredrik

Miljöpartiet är nog landets mest hycklande parti alla kategorier. Inte nog med att få eller inga av deras förslag är särskilt realistiska så är partiet också så tvetungade att man börjar undra om inte hyckleri bör mätas i enheten ”mp”. Historien började 2014 då Allians-regeringen plockade ut 73 miljoner kronor ur SJ för att använda till reformer. Gustav Fridolins reaktion blev att detta var ”en ny spark i magen”. Mer om hans uttalande i Aftonbladet.

Det var väl så här både Gustav och Åsa såg Anders lilla tilltag med de 73 miljonerna. En kung fu-legend hyrdes in för att sparka alla tågresenärer i magen. De 1,9 miljarderna vill de dock över huvud taget inte ens diskutera. Foto: Wikipedia

I uttalandet gör han sig till talesman för oförståndet och okunskapen. Han blandar ihop SJ med underhåll på räls vilket är två olika saker. SJ kör tåg Trafikverket bygger och underhåller järnväg. De två hör inte ihop vilket han får det att framstå som. Sen blandar han ihop det mesta och snart är uttalandet inte värt ett smack. Snarare har det ett värde i att som vittnesmål påtala en partiledares totala oförmåga att hålla reda på fakta.

Medarbetaren och spårkröken Åsa Romson stämde in i kritiken och beskrev tillståndet i järnvägstrafiken som ett enda kaos. Visst är det kaos emellanåt men ett enda stort? Faktum är att den trafik jag själv är del i har en punktlighet på mellan 85 och 91 % beroende på årstid och omständigheter. Påståendet är alltså något tillspetsat om jag får säga det själv.

Mer om hennes uttalande i en artikel (unvis.it) i Aftonbladet. Artikeln är dessutom full av faktafel där också hon blandar ihop underhåll och själva utförandet av trafik. Hon tror t ex att underhåll och SJ är sammankopplat när det i själva verket handlar om Trafikverket och vad de kan äska av Kommunikationsministrar av olika färg.

Ett faktum är att SJ har en gammal vagn- och lokpark som snart behöver genomgå reparationer och nyinköp hindrar inte regeringen från att beslagta 1,9 miljarder till att täcka luckor i budgeten. Foto: Wikimedia

Men hyckleriet går mer på djupet än så i de unga tu:s sinnen. Då var 73 miljoner något man gick i taket över, när han själv sitter i regeringen som beslutar att plocka ut 1,9 miljarder då är det tystare än i graven. Ja, ni hörde rätt regeringens slippriga fingrar har nu nått SJ:s kassakista. Man vill nu att bolaget hostar upp 1,9 miljarder som Magdalena vill använda till att täcka kostnaderna som skenar utan kontroll bland annat för migrationen. Redan nu i dagarna har 229 miljoner kronor överförts från ett konto till ett annat. Här en artikel från DN (unvis.it) om hur SJ samtidigt måste spara genom att dra in tåg.

En ledarsideartikel (unvis.it) i Expressen går till och med så långt att man kallar Gustav Fridolins och Åsa Romsons agerande för ”Det stora tågrånet”. Det är förmodligen inte långt ifrån sanningen. SJ är idag ett bolag i behov av investeringar, det mesta av deras vagnpark är 20 år eller äldre och få nya fordon har köpts in under de sista 15 åren. Flera sträckor dras med förlust och upprätthålls enbart som en samhällsservice. Som artikeln i DN (länken ovan) innebär det att färre tåg kommer att gå vissa sträckor då SJ redan har aviserat neddragningar av antalet tåg.

Tidskriften Fria Tider ville göra ett reportage om dels hyckleriet och dels tågrånet. Man ringde därför upp den före detta journalisten (!) numer finansmarknads- konsument- och biträdande finansminister Per Bolunds pressekreterare Matilda Uusijärvi Ek. Hon lovade att hjälpa Fria Tider om de skickade sina frågor som SMS vilket de gjorde. När tidningen efter ett dygn inte hade hört något från henne, försökte man ringa igen. Den här gången svarade ingen. Sådan ser maktens arrogans ut, sådan ser mp:s maktfullkomlighet ut.

Efter plundringen av SJ måste man börja ifrågasätta den självbild miljöpartiet har av sig själva. Man kan inte i ena sekunden kalla något ”en spark i magen” och sen själv vara med i att mer eller mindre plundra samma bolag. Foto: Wikipedia

Att i detta läge bli girig visar bara att regeringen och mp är dels i desperat behov av pengar och att man är beredd att göra allt för dessa inklusive att hyckla. För sällan har det väl varit mer övertydligt att olika måttstockar råder både inom regeringen men framför allt inom mp. Kanske är det som Expressen har skrivit i en annan artikel att miljöpartiet är i stort behov av att ”humbugsaneras”, här är artikeln (unvis.it). Det är ju faktiskt inte första gången partiet har skitit i det blå skåpet.

Ett sådant exempel är ju partiets oåterkalleliga krav på att vanliga medborgare ska leva upp till mer eller mindre bisarra miljökrav medan den egna partiledaren betedde sig som ett första gradens miljösvin. Det som jag tänker på är ju naturligtvis ”Bottenfärg-gate” som valsade runt i tidningarna för snart ett år sedan. Få eller inga har väl missat den men i korthet gick den ut på att partiledaren Åsa Romson inte hade samma krav på sig själv som hon säger sig ha på medborgaren när hon använde giftig bottenfärg till sin båt. Det visade sig också snart att hon hällt ut både gråvatten och använt obeskattad diesel till samma båt.

I partikulturen ingår också numer vuxenmobbning. Åsa Romson har från dag ett haft ett horn i sidan på Jimmie Åkesson. Hon vägrade att skaka hand med honom under partiledardebatten i riksdagen vilket är tradition. Men hon har också tillsammans med övrig ledning för partiet förordat en tuff konfrontativ linje när Åkesson sjukskrevs för utbrändhet. Här skulle det ”fina och goda hatet” få komma fram i debatten var det tänkt. Nässjöpolitikern Per Rudhamn ville inte ställa upp på spektaklet och blev därför själv mobbad, han lämnar nu sin post och partiet. Mer om det i Höglandsnytt.

En ny dimension i miljöpartiets politik öppnade sig när vuxenmobbning blev partiets nya giv. Onekligen spännande i det där partiet Foto: Wikipedia ur filmen ”Hets”

Också miljöpartisten och före detta chefredaktören för SVD Bertil Torekull fick smaka samma medicin. På sin blogg förklarade han varför Åsa Romson var en förbrukad partiledare, sånt gör man inte ostraffat. Hans debattinlägg i flyktingfrågan som gjordes i Expressen (unvis.it) väckte också ont blod. Han förordade ju faktiskt ett stopp och sånt kommer man inte undan med i mp. Han sa också sanningen i artikeln, integrationen och invandringen liknar ett fiasko. Ingen protest från mig, så många regeringar har misslyckats med detta under så många års tid att problemen nu är akuta.

Nu får man förstås inte säga sådana saker som bryter mot den officiella linjen i ett parti, det ska ju vara högt i tak för tusan. Särskilt i det ”demokratiska” miljöpartiet är åsiktsövervakning extra viktigt så att inga dumheter likt Bertil Torekulls slinker igenom. Snart hade alla ”do-gooders” vädrat morgonluft. Nils Karlsson –  pyssling (?) tillika ”filosof” – kommunalråd i Malmö dristade sig till uttalandet:

”I samma tidning ondgör sig Bertil Torekull, snart förhoppningsvis före detta miljöpartist, om hur hemskt det är med invandring. Fuck. Nej, Bertil Torekull, det där alarmistiska svamlet kanske dög på Svenska Dagbladets ledarsidor men i miljöpartiet får man skärpa till sig.”

Också partikamraten Foujan Rouzbeh utgöt sin vrede i citatet:

”Miljöpartiet borde stoppa Bertil från att sprida alarmistisk, polariserande smörja istället för att låta honom gå loss i partiets namn.”

Slutsatsen blir alltså att det är så himla käckt att säga att det är högt i tak och att en fri debatt råder. När det kommer till kritan är det helt andra tongångar som gäller. Säg ”fel” saker, agera på ”fel” sätt och genast får du ett koppel med små åsiktspoliser efter dig som likt en modern variant av KGB övervakar varje steg och varje åsikt. Att detta görs i namnet av ett parti gör inte saken bättre, tvärtom blir det bara än mer otäckt.

Är miljöpartiet rent av en pågående mardröm eller skräckfilm? Om de är detta är det dags att vakna upp nu! Foto: Wikimedia

Bloggen Aktivarum har skrivit ett utmärkt inlägg om det som inträffade. En debatt om uteslutning inleddes men ännu har inget hänt i frågan. Vissa som partistyrelsens ledamot Jon Karlfeldt har dessutom försökt gjuta olja på vågorna men passar samtidig på att poängtera den så viktiga stadgan som också miljöpartiet har. Där står det att uteslutning kan ske om någon ”uppenbart motverkat partiets ändamål”. Partikamraten Maria Ferm gick dessutom i polemik med honom i Expressen (unvis.it).

Det är med andra ord ett parti där det inte är lika högt i tak som man kan förvänta sig av ett parti som säger sig vara öppet och demokratiskt. Förutom att som i fallet SJ hyckla och köra med dubbla måttstockar där andras mindre snedsteg inte jämförs alls med de egna gigantiska, har man alltså stora interna problem.

Att ifrågasätta partiets dogmer är mer eller mindre tabubelagt. Istället är det som om locket läggs på när frågor som invandringen kommer upp. Inget eller lite får ifrågasättas, partiledarna är heliga trots att båda har gjort bort sig igen och igen.Gör man ändå något av detta oerhörda, lär kritiken vina ordentligt.

Kritisera internt och världen tycks bli lite mer turbulent om man är medlem i miljöpartiet. Orkanerna som viner emellanåt är minst sagt spektakulära Foto: ”Gafilo 2004-03-06  Wikimedia Commons

Fast stoppa pressarna för en sekund, det är ju i själva verket de ovanstående sista meningarna som är en definition av en sekt. En sekt har en absolut sanning som aldrig får ifrågasättas, den har en ledning som är okränkbar och inte heller den får ifrågasättas. Låt oss zooma in på frågeställningen och se vad som är en sekt. En författare och akademiker som heter Roy Wallis har gjort följande definitioner av en sekt:

• Frivillig organisation där medlemskapet förtjänas.
• Medlemskapet är exklusivt och kan fråntas de medlemmar som inte följer gruppnormerna.
• Medlemmarna ser sig som en elit som är i besittning av särskild kunskap.
• Sekten är vanligen i konflikt med sin omgivning.
• Inom sig är sekten vanligen egalitär, det vill säga alla troende är ett prästerskap.
• Sekten är etisk och asketisk, alltså att man har vissa levnadsregler och offrar tid och pengar på sin grupp.
• Slutligen är sekten totalitär, det vill säga kräver totalt engagemang och försöker styra individens liv

Frivilligt är partiet helt och klart. Medlemskap förtjänas? Jo, lever man inte upp till vissa normer passerar man ju inte nålsögat och snart talas det om uteslutning. Medlemmarna ser sig som en elit med speciella kunskaper. Så är det också då inget parti eller akademiker tycks veta bättre än miljöpartiet då det gäller omställning av energiframställning. De hävdar att landet klarar 100 % förnyelsebar el, all forskning och flera politiker säger att då drivs vi in i ett Amish-samhälle där industrin och arbetstillfällena inte längre finns.

Med miljöpartiets energipolitik är vi snart tillbaka i utvecklingsnivå liknande ett Amish-samhälles. Industri och välstånd kan vi fetglömma Foto: Wikipedia

Sekten är vanligen i konflikt med sin omgivning. Inget kan bli mer sant på den punkten än miljöpartiet. Under det gångna året har partiet i stort sett varit i konflikt med det mesta i sin omgivning. Mer om Miljöpartiets konflikter har bloggen Fnordspotting skrivit om. Egalitär? Jag har inte den kunskapen om ledningens inre tankar om sig själva. Om de ser sig själva som ett prästerskap vet jag med andra ord inte, men för att kunna förklara deras fundamentalistiska hållning i flera frågor är det ju en lockande tanke att de verkligen ser sig så.

Levnadsregler har de definitivt. Det är ju därför man på sin hemsida ser till att informera om hur fel det är att använda produkter som förorenar och smutsar ner. Detta gäller alla medlemmar utom Åsa Romson. Miljöpartiet tycks ju också vara totalitärt. Uttryck en avvikande tanke och snart har du mer eller mindre en fatwa utslungad mot din person. Det är ju vad Per Rudhamn och Bertil Torekull fick erfara. Definitionerna och mer att läsa om begreppet ”sekt” hittar du via länken till sajten ”Sektliv”.

Så jo, med vissa frågetecken som borde rätas ut är faktiskt miljöpartiet en sekt. På flera punkter är man helt i överensstämmelse med definitionerna ovan. Det skulle ju också i så fall kunna förklara nästa fenomen. I senaste valet fick mp 6,9 % av rösterna. Bara sju av hundra röstade alltså på dem. Det finns dock en yrkeskår i landet som avviker rätt ordentligt och det är naturligtvis journalisterna. Kent Asp vid Göteborgs universitet har gjort flera undersökningar och de är alla nedslående. Svenska journalister är mycket mer gröna än svensken, de speglar helt enkelt inte varandra.

Bland journalister är grönt något av en jätte, bland oss andra vanliga dödliga en relativt liten företeelse som borde ha marginaliserats för länge sedan. Det som räddar dem är just journalisterna Foto: Wikimedia

I magasinet Neo har dessa siffror redovisats men observera att siffrorna där bara sträcker sig till 2010. 2014 (de senaste siffrorna jag har hittat!) sympatiserade 12 % av väljarkåren med partiet men hela 41 % av journalistkåren sympatiserade med dem. Sympatierna för mp i journalistkåren har alltså ökat och kan eventuellt ha ökat än mer. Klart är att siffrorna för miljöpartiet har sjunkit i väljarkåren så differensen är nu större. 12 % sympatiserade med partiet för att sjunka till 6,9 vid riksdagsvalet. Här under hittar du länken till Kent Asps undersökning.

Klicka för att komma åt 1369226_journalist-2011-journalistboken-kap-13.pdf

Tydligen var siffrorna så känsliga att Mats Knutsson – politisk kommentator på Rapport i SVT for ut i anklagelser om ”fel urval” och andra misstag som skulle ha begåtts i undersökningen. Mer om hans inlägg kan du läsa om i Dagens Media. Snart hade dock Kent Asp gått i polemik och avfärdat Knutssons tankar som ”Korkat”, mer om detta i Dagens Media som publicerade båda sidornas sak. Partisympatierna bland journalister kan ju förklara vad en före detta journalist som Matilda Uusijärvi Ek gör som pressansvarig på finansdepartementet. Hon vet ju hur media fungerar och har rätt partifärg, fallet avslutat.

Det är också lite talande att se hur Mats Knutsson agerar så fort ämnet tas upp. Att han inte vill kännas vid några problem när det påtalas att journalisters åsikter inte speglar väljarkårens, det ser jag som ett öppet försök att sopa frågan under mattan. Ett faktum som också är ganska talande då det tydligen är en mycket het potatis för journalister som han.

Mats Knutssons exempel visar rätt tydligt hur känsligt det är för journalistkåren att konfrontera sanningen om dem själva. Se inget, hör inget och säg inget tycks vara mer melodin för dagen. Kommer ändå någon och sätter fingret på den ömma punkten så förneka allt Foto: Wikimedia

Kanske är det också så att journalister som han förväntar sig att deras åsikter inte ska få lov att skärskådas av personer som Kent Asp. Sverige behöver fler undersökningar av det här slaget där sanningen dras fram i dagens ljus, inte färre. Först då kanske vi får den kritiska granskning som Miljöpartiet måste underkastas, inte minst för att få fram de snaskiga detaljer som också de så gärna gömmer i diverse garderober. Idag har vi tyvärr en journalistkår som springer partiets ärenden snarare än att granska dem.

Miljöpartiet är dagen klockrena kandidat till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det senaste exemplet med SJ och den brandskattning som nu sätts igång för att dölja kostnaderna i andra frågor, är ovärdig. Än mer ovärdig är den snaskiga argumentation både Åsa Romson och Gustav Fridolin använde sig av mot Anders Borg. Det de själva gör nu är ju så många gånger värre. Ändå är det här tilltaget bara toppen på ett isberg. Allt från interndemokrati till hanterandet av pressens granskning har ju gått snett hela vägen. Att ni dessutom uppvisar sektliknande tendenser är minst sagt otäckt. Ni är något av de mest värdiga av kandidater till priset så här långt.”

Smart tänkt där!

I Sverige har vi en unik detalj i det parlamentariska systemet. Tjänstemän på olika verk, myndigheter eller statliga företag kan lägga förslag åt regeringen som talar om hur man borde lösa ett problem. Det är precis det som nu har hänt när man från Boverkets sida har lagt ett förslag åt regeringen och bostadsminister Mehmet Kaplan. Som bekant gör ju inte den senare så många saker för att lösa problemen med bostadsbyggande i landet, så han behöver väl en knuff i ryggen.

Husbyggande i Stockholm och Sverige börjar anta rent u-landslika proportioner. Det är inte mycket som händer och tiden rinner iväg. Nu kommer nästa smarta förslag, ge nyanlända som inte har betalt skatt företräde till de få stackars lägenheter som finns
Foto: Wikimedia

Förslaget handlar om hur man ska kunna lösa frågan om hur nyanlända ska kunna komma in på bostadsmarknaden och få tak över huvudet. Det bygger på att bostadsköer ska samlas under ett tak istället för som idag genom en kommunal kö plus parallella genom det bostadsbolag man bor i. Vidare ska inte längre hur lång tid man har stått i kö vara det som är skäl till uppflyttning i kön, utan nyanländ ska kunna ges förtur. Du kan läsa mer i rapporten från Boverket som du hittar här under.

Klicka för att komma åt nyanlandas-boendesituation-delrapport1.pdf

Det är här det börjar gå fel. ”Ges förtur” kan uppfattas som djupt kränkande om man har jobbat ett helt liv och betalat sin skatt. När någon som inte har gjort allt detta ges förtur, då blir det kokta fläsket helt enkelt bli stekt. Skälet till förslaget är väl att inte ge SD rätt i sin kritik att myndigheter och politiker inte klarar situationen när flyktingarna istället hamnar i trångboddhet eller bostadslöshet. Trots detta kommer, OM förslaget blir verklighet, detta sticka ordentligt i ögonen. Mer om saken har Rebecca Weidmo Uvell bloggat om.

Stockholmarens kvarvarande alternativ när man inte har pengar, kontakter eller moralen att köpa svarta lägenheter är att bo på gatan eller i källarförråd. Boverket lär inte underlätta denna situation med sitt nya förslag. Istället spär det på det pågående haveriet när person ställs mot person.

Man kan också som Stockholmare börja undra om det är någon som helst anledning att vara ärlig längre med tanke på hur bostadssituationen ser ut om man inte får den där förturen. En kollapsad bostadsmarknad där man antingen får stå i sin kö år ut och år in, betala svarta pengar och hoppas man inte blir blåst på kontraktet eller betala än mer för insatslägenheter som nu kostar så mycket att ”fantasibelopp” inte är inkorrekt som term. Hur hade Boverket tänkt sig ”rättvisan” i de övrigas situation skulle stärkas? Vi betalar ju trots allt skatt! Om den havererade bostadsmarknaden har bloggen Fnordspotting skrivit om.

Vad kommer exempelvis människor som i Stockholm har köat i tiotalet år säga när de blir förbigångna, vad kommer man att känna inombords när man betalar skatt men blir behandlad som skit? Jag är ledsen ni tjänstemän på Boverket, men förslaget återremitteras omedelbart. Om regeringen med Kaplan i spetsen anser förslaget ens tänkvärt, tänk igen! Blotta tanken att denna rapport nu ligger i bostadsministerns händer för vidare funderande får mig att skälva långt ner i kroppen, för beslutar han att gå på denna linje lär SD inte längre gå att stoppa.

Pengarna fortsätter att regna likt manna men bara på vissa människor. Vi lever ju i upp och nervända landet där de som inte betalar får allt och de som faktiskt betalar snart får nöja sig med skulor

Löjesguiden nominerar idag byråkraterna på Boverket till priset ”Foliehatt of the Year” för ett ovanligt korkat förslag. Motiveringen lyder: ”Att betala för hela kalaset räcker tydligen inte längre när makthavarna utan ansvar inför folket har flyttat in i både Rosenbad, Helgeandsholmen och på myndigheterna. Decimerade till röst- och skatteboskap ska vi vara tacksamma över att vi får betala än mer, få än mindre och till sist få rösta på ett parti i evigheten amen. I mina och många andras ögon börjar hela den här farsen dock bli så olustig att det inte längre är försvarbart, kanske dags för Boverket att reflektera över detta. Att ni inte gör det gör er till formidabla priskandidater.”