(M)otbjudande

Litet meddelande till mina läsare: Detta är mitt sista inlägg på en vecka eller så då jag kommer att ta lite välbehövlig semester. Vi ses snart igen, förhoppningsvis med nya läsvärda inlägg. Till dess – Håll till godo med dagens inlägg.

Jag har skällt och skällt på kamrat Löfven och hans undermåliga regeringsunderlag. Det är därför det nu har blivit dags och skifta fokus för att uppmärksamma ett parti som lite för lättvindigt har kommit undan nämligen moderaterna. Precis som socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister, har ju moderaterna också de sålt ut sin övertygelse för lite makt.

Omröstningen i utrikesutskottet som friade IS från anklagelserna om folkmord var ett exempel på detta. Den omröstningen kommer i varje fall jag inte glömma i första taget då alla utom liberalerna, sverigedemokraterna och kristdemokraterna sålde ut sina egna ideal. Vänsterpartiet skickade sina ut genom fönstret då de egentligen ville rösta för, men valde att inte stödja motionen då Sd stödde den. Därmed satte V standarden för hur en politisk sandlåda ser ut.

Nu har alltså också moderaterna satt samma nivå på ribban som vänsterpartiet. Tilltaget heter ”omplacering” och drabbar den som inte gör som man blir tillsagd. För när parti-piskan viner, är det inte det individuella eller det egna samvetet som man annars hyllar i partiet som står i fokus. Tvärtom, går du emot moderat ledning är detta en dödskyss trots att man utövar sin individuella rätt att tycka annorlunda i ett parti som tycker man ska vara en individ. Hur det där går ihop kan man fnula länge på.

Begrunda och fundera är bra men när logiken inte finns är det lätt frustrerande. Logiken i moderaternas tänkande när man nu har omplacerat Hanif Bali är minst sagt skruvad. Partiet som hyllar individen straffar just denna när han i det här fallet tänker själv Foto: Av William Bouguereau – http://www.kevinalfredstrom.com/art/v/paintings/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=35327167

Hanif Bali (Nyheter24; Archive) hade modet eller dumheten beroende på hur man ser det, att gå emot sin partiledning i frågan om IS. Utrikesutskottet där han hittills har suttit fick därmed ytterligare en ja-röst och lite mindre dåligt samvete. Sveriges skam över tilltaget kunde därmed lindras något. Inte för att riksdagen representerar mig även om de säger så, men därför att utlandet tittar på oss och tror att det dom röstar om är folkets vilja. Hanif Bali gjorde därför helt rätt som jag ser det, men nu ska han straffas för samma tilltag kan man fråga sig.

Också Niklas Wykman som satt i skatteutskottet har nu drabbats av samma typ av behandling. Tänk själv, tyck själv och dra din egna slutsats och du är körd. Gå emot ledningen och följ ditt samvete och du är körd. AKB ville ju som en av sina första åtgärder att Moderaterna skulle bli mindre toppstyrt (DN; Archive), nu ser det mer ut som om samma metod fortsätter. Inte så särskilt högt i tak med andra ord och det finns definitivt inte utrymme för något som heter samvete i en omröstning som den om IS. Ynkligt!

När skiten ändå når fläkten kan man ju lika gärna fortsätta att mata på med samma kompostammunition. En annan het nyhet om moderaterna har varit deras ohejdade flirtande med Miljöpartiet (DN; Archive). Tomas Tobés känsla för politik och politisk realitet sjönk därmed drastiskt, kanske rent av som en kolbit. Även om utspelet måste ses som ett försök att driva en kil mellan socialdemokraterna och miljöpartiet och därmed kunna öka chansen till en valvinst, är det ett riktigt smaklöst initiativ.

För vad är miljöpartiet? Jo ett parti byggt på illusioner om verkligheten där man kan göra vad som helst utan att det vare sig skadar samhälle eller de som är medborgare i det. Ett sånt exempel är kärnkraften. Tar man som nu bort den och ersätter den med ”alternativa energislag” som vind, sol och andra energiproduktionssätt lär vi ligga risigt till.

Vissa saker som elljus och eldrivna fordon tar vi ibland för självklara. Med Miljöpartiets politik finns det all anledning att inte längre se allt detta som så självklart längre. Deras politik leder till energibrist och när det sker måste bortfallet ersättas med energislag som släpper ut än mer koldioxid vilket man säger sig vilja motverka. Foto: By Omar Omar – http://www.flickr.com/photos/omaromar/11734784/, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3567438

Vindkraften (Ulricehamns Tidning; Archive) t ex står mer stilla än producerar då vårt land inte begåvats med överdrivna vindstyrkor. Bortfallet måste då kompenseras och det görs med kol och gas. Resultatet av det har blivit HÖGRE utsläpp av koldioxid än beräknat. Deras politik leder alltså till det motsatta än de säger sig ha ambitionen att göra. Hade man behållit kärnkraften längre hade koldioxidutsläppen kunnat minska men icke så. Miljöpartiet har därmed visat att visioner inte alltid är detsamma som klokskap.

I övrigt präglas miljöpartiets politik av vänsterpopulism av det dummare slaget. Grönsaks-kommunister förnekar ju trots allt vare sig sina idéer eller galenskaper. En sådan är Med- borgarlön. Idén bygger på att man tar bort dagens socialförsäkringssystem med bidrag för den utan inkomst. Istället ersätts denna med en statlig medborgarlön, nivån på denna har diskuterats men utomlands har man landat på ca 8000 kronor i månaden. Lönen är skatte-finansierad dvs den som har arbete är den som betalar till den som inte har.

Problemet med förslaget är att det precis som bidrag ser till att passivisera. Folk som uppbär det fastnar snart i bidragsfällan, de får inga jobb men kan samtidigt med nöd och näppe försörja en person på inkomsten. Har man barn är det snudd på omöjligt. Ett nytt utanförskap uppstår där den nya underklassen (Arbetet; Archive) aldrig har en chans. Vore det inte en bättre idé att börja stimulera ekonomin för att skapa jobb istället för att ständigt höja skatter och bidrag som inte leder till något av detta?

Det är alltså denna politiska mardröm moderaterna vill samarbeta med. Det är nog det största politiska skämtet vi har sett så här långt. Syftet är säkert som jag tidigare nämnde att slå sönder samarbetet mellan S och Mp, men genom att själva samarbeta med dessa orealistiska drömmare?

Den bisarra politiska värld som utgör Miljöpartiet ska nu kunna få ett andra liv om Moderaterna får över dem på sin sida och sen vinner nästa val. Tanken är antagligen att slå en kil mellan mp och s men det blir ett högt pris att betala när man måste samarbeta med ett parti som tycks vägra verkligheten Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag för ovanlighetens skull Moderaterna och Anna Kinberg Batra till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att segla under falsk flagg innebär att man inte riktigt lever upp till de saker man säger sig stå för. Inget kunde bli mer rätt än den beskrivningen efter behandlingen av främst Hanif Bali. En moraliskt riktig handling leder till en omoralisk motåtgärd, kan det bli tydligare? När man parallellt med detta säger sig vilja inleda ett samarbete med landets värsta och mest verklighetsfrånvända parti, är något ruttet i den moderata folkfronten. Det gör er till ypperliga kandidater till priset.

Tio små rasifierade kukbärare

I vår tid får man inte säga vissa saker så ”rasifierade kukbärare” är en omskrivnig för titeln ”Tio små negerpojkar” av Agatha Christie. Konstigt nog får titeln användas trots sin uppenbara ”rasism”, men inte helt. I nytryck heter den plötsligt ”Och så var de bara en”. Originalets titel på engelska är så afrofobiskt, en helt felaktig term men det är ju så det brukar heta, att jag inte ens vågar skriva den. Dom som marscherar kan ta illa upp.

I boken dör karaktär efter karaktär under mystiska omständigheter till dess bara ett fåtal förskräckta finns kvar. Nu har bokens handling fått en verklig uppföljare i Mp. Säkert har Christies roman redan nu tagits bort från bokhyllorna (SVT; Archive-länk) av de rättrogna, ändamålen helgar ju alltid medlen och man är ju inte främmande för lite censur i den godhjärtade rörelsen. Att det beteendet påminner om och har paralleller till tidigare historiska händelser avskräcker inte. Är man godhjärtad har man ju den moraliska rätten.

Det gick illa för de tio små rasifierade kukbärarna i berättelsen, men det håller på att gå lika illa för Miljöpartiet. Skillnaden är att nu är den ingen berättelse utan rena rama sanningen. För ibland överträffar verkligheten faktiskt dikten. Foto: Wikimedia Commons

Miljöpartiet är annars rörelsen som inte verkar må så bra internt. De två kloakrören Åsa Romson och Gustav Fridolin har sett till den saken tillsammans med ett antal andra medlemmar. För inte bara har de misslyckats i snart sagt varje fråga, de har inte heller lyckats så vidare bra som ministrar i regeringen. Först var det Fridolins löfte om att fixa skolan (Aftonbladet; Archive-länk) på hundra dagar, de har nu blivit över fyrahundra utan att lösningen har synts till.

Sen misslyckades man i brunkolsfrågan (Aftonbladet; Archive-länk), i Brommafrågan (DN; Archive-länk) och i migrationsfrågan (DN; Archive-länk). I Brommafrågan fick man till och med kritik bl a från medlemmar i partiet från Gotland (HelaGotland; Archive-länk). Den interna kritiken var dock värst i migrationsfrågan. Somliga (Expressen; Archive-länk) ville till och med att partiet skulle lämna regeringen på grund av överenskommelsen. Kritiken mot deras naiva syn i migrationsfrågan kom också från andra (Dagens Opinion)

Mp är med andra ord ett sargat parti men det är också ett parti som håller på att falla sönder inifrån. Ett sånt tecken brukar vara när medlemmar lämnar det sjunkande skeppet. Först var det Christian Valtersson (DI) som lämnade sin tjänst i regeringskansliet i protest mot migrationsuppgörelsen. Flera andra medlemmar har lämnat partiet av samma skäl. Nu har också den färgstarka kommunalpolitikern Josefin Utas (Expressen; Archive-länk) beslutat sig för att helt lämna partiet men av helt andra skäl än Valtersson.

Det talas inte bara om svek utan också om en förvrängd verklighetsuppfattning och åsiktsmonopol där samtalet har dött därför att man inte tillåter avvikande åsikter internt. Josefin Utas menar i sin artikel att i Mp har jämställdhetssträvan blivit feminism och identitetspolitik har blivit en politik där individer anses vara representanter för olika grupper. Dessutom har Ett allmänt grönt fokus blivit till storstadsfokus. Ooops, skeppet kantrade visst lite till nu.

Skeppet har kantrat och ett parti är på väg mot botten. Inget jag sörjer, snarare tvärtom. Ju fortare Mp försvinner ur svensk politik desto bättre. Det sorgliga är bara att de fortfarande sitter i regeringen Foto: Wikimedia Commons

Inte undra på det kanske, i sin iver att söka en ny väljarbas har man ju alienerat den gamla men också sett till att  bedriva en politik många grupper känner sig ordentligt främmande inför. Att utgå från vad folk tycker på Södermalm är inte bara inskränkt, det blir i längden mycket kontraproduktivt. För Södermalm är inte hela landet, det är just bara Södermalm. Partiet har egentligen släppt allt som har legitimerat deras existens om en sån någonsin fanns, och ersatt den med något som utgår från fel premisser.

Men vänta, det blir ännu bättre. En av partiets verkliga kap var Bertil Torekull – före detta chefredaktör för SVD. Han har fungerat som medierådgivare och varit den som har lärt Fridolin alla medietricks. Hans kontakter i mediebranschen har säkert också kommit till nytta. Men han har också varit något annat, en svuren kritiker av dels Åsa Romson och dels partiets utveckling/avveckling.

I följande artikel (Expressen; Archive-länk) från slutet av förra året menade han till och med att ett bondeoffer av Romson var nödvändigt. Flyktingfrågan stod i centrum och den sved. Allt hade gjorts fel och besvikelsen gick inte att ta miste på. Torekull var annars en av dem som ville sätta stopp för migrationen vilket han ventilerade än tidigare i en debattartikel (Expressen; Archive-länk).

Det var då som Utas tes där det demokratiska samtalet istället blivit ”en kamp om att ge plats åt ”rätt” åsikt och försök trycka undan den som anses fel” visade sig för en av de första gångerna. Reaktionen på Torekulls artikel och kritiken som följde blev nämligen högljudd. Vissa medlemmar och aktiva frågade sig tom om han inte borde ha uteslutits. Så mycket för det demokratiska samtalet i det partiet alltså. Istället avslöjades på ett brutalt sätt synsättet ”du-får-säga-vad-du-vill-så-länge-du-håller-med-mig”.

Samtal och debatt har pågått så länge människan har kunnat forma ord till meningar. Med tiden har vi utvecklat konstarter som retorik men nu tycks denna ersättas med ett simpelt ”håller du inte med mig kan du hålla käften”-perspektiv. En konst som miljöpartiet tycks ha anammat fullt ut Foto: By Anonymous – http://www.e-codices.unifr.ch/de/csg/0602/298/small, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=14861493

Partiets migrationspolitiske taleskvinna – Maria Ferm (Expressen; Archive-länk)  – menade till och med att Torekull borde lära sig av Raoul Wallenberg. De två händelserna går naturligtvis inte att jämföra men vad gjorde väl det. Vill man skapa en poäng trollar man med knäna som det troligen heter inom miljöpartiet. Att rätta till historien för att passa de egna syftena ingår ju ett partis arsenal. Det är dock djupt oärligt att som hon göra jämförelsen som har lite eller inget med varandra att göra.

Hennes uttalande kan möjligen ses som ett utslag av den historierevisionism som alltför länge har präglat Miljöpartiet. Det kan också ses som ett utslag på hur slarvigt förhållandet mellan ledande personer i partiet och historiska fakta är och det är också det djupt störande. Den historiskt ensidiga synsättet som partiet har lagt sig till med har ju till och med lett till att Sverige har erkänt ett land (DN;Arhive-länk) som aldrig har funnits och som dessutom har skänkt Gazremsans Hamas legitimitet.

Samma Maria Ferm har ju fått lite av en revansch som ändå är en pyrrhusseger. Hon har ju fått regeringens uppdrag att ta fram en plan över lagliga flyktvägar (Dagen; Archive-länk) genom Europa för migranter som söker sig hit. Mottagandet ska alltså återupptas är det tänkt. Arbetet ska ta två år och under den tiden hinner säkert mycket ändras, det är ju det som är utvecklingens aber. Ett sånt hinder är att NATO nu planerar att sätta in krigsfartyg för att patrullera och stoppa båtflyktingar (DN; Archive-länk) på Egeiska Havet.

Tiden rinner alltså ut för Miljöpartiet. Fel frågor, fel utgångspunkter, fel antaganden, fel sätt att hantera debatten och frågorna och fel sätt att hantera den interna kritiken. Ett parti som inte tillåter en debatt och en ändring av den politiska riktningen i de egna frågorna är inte ett demokratiskt parti. Det är kanske inte ens ett parti utan rent av en organisation som bygger på åsiktsförtryck och anti-demokratiska ideal.

Kritik är ett symptom på att något är fel och bör därför diskuteras – det görs inte. Debatt är sunt, istället undertrycks den. Åsikter i frågor tycks huggna i sten och får inte ifrågasättas. Kritik mot ledarskap och sätt att hantera tolkas som illojalitet och snart har man en slakt- stämpel i pannan. Är det konstigt att detta parti har blivit som en fristående parodisk uppföljare betitlad ”Tio små rasifierade kukbärare”?

Obrottslig lojalitet och underkastelse inför överhögheten är bara tecken på att man har lite eller inga argument kvar utom de som bygger på fruktan och lydnad. I alla tider har samma metoder använts för är man inte med är man ju genast emot. Miljöpartiet skiljer sig inte nämnvärt i det hänseendet Foto: By Maître de la Mazarine – Ricoldo de Montecroce, Liber peregrinationis. Bibliothèque nationale de France, Département des Manuscrits, Division occidentale, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4993489

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har ersatt ett dåligt synsätt med ett mycket mer osunt, ni har alienerat centrala väljargrupper från att ens känna den minsta sympati med er och era åsikter. Ni har också förlorat strid efter strid. Ett sånt parti visar naturligtvis upp det som är sönderfallets främsta och sämsta kännemärke – den politiska kannibalismen. Det är alla de här egenskaperna som tillsammans gör er till utmärkta kandidater till priset.”

Uppdrag: Nedmontera landet!

Sverige ska nedmonteras! Vi ska tillbaka till vårt fornstora förflutna när vi gick omkring i pälskläder, klubbade ner en kvinna och kallade henne ”fru” efter att ha släpat bort henne i håret. Vi fick då vara glada om det fanns mat för dagen. Det har våra herrar och damer i regeringen bestämt, eller snarare miljöpartiet bestämt. För nu för tiden har ju sossarna inte längre ett endaste mandat att sätta emot när de foliehattarna uttalar sig i en ny liten fråga. Inte ens när det är ren galenskap det handlar om.

Regeringens arbete att riva och förstöra grunderna för välfärd fortsätter i en rasande takt. Allt för att tillfredsställa ett liten minoritet som mp utgör. Foto: Wikipedia

Det började med vårbudgeten där den så kallade effektskatten på el producerad i kärnkraftverk skulle höjas med 17% eller ett öre per kilowattimme. Ett öre är inte mycket, särskilt inte om man jämför med hur mycket priset på el har sjunkit. Under de tre senaste åren har priset nämligen sjunkit med tio öre/kwh. Konsumenterna har därför fortfarande fått netto en minskning av priset. Länk om detta till Ny Teknik.

Beslutet att höja skatten och det låga elpriserna ledde till att flera bolag som idag driver kärnkraftverk började flagga för att stänga produktionen. Eon ville plötsligt stänga Oskarshamnsverket, mer om detta i Ny Teknik. Här använde alltså regeringen ekonomiska metoder för att genomföra miljöpartiets våta dröm – att få stänga kärnkraften för gott. Man skapar ju medvetet en smyghöjning som man troligen vet kommer göra kraftproduktionen olönsam.

I andra fall använder man annorlunda metoder för att få det man vill. Staten äger ju som bekant företaget Vattenfall där man är ensam ägare. Som sådan har man styrelserepresentanter och där genom kan lite makt utövas. Vattenfall äger ju också som bekant kärnkraftverk och dessa ska nu stängas men med helt andra metoder. Ringhals 1 och 2 kommer enligt ledningen att avslutas som projekt tidigare än planerat, detta kan du läsa om i DN. Anledningen här är att man har ritat upp en ny strategiplan för framtiden och där finns ingen plats för kärnkraft i Vattenfalls regi.

Varje företag ser emellanåt över sin strategi inför nutid och framtid då den måste vara anpassad till sin tid, så också Vattenfall. Det är i dess regeringen har smugit in kärnkraftsavvecklingen åt miljöpartiet. Foto: ”Au Bon Marché – General view” av Okänd –  Wikimedia Commons

Också planerna på att öppna två nya reaktorer i Ringhals som låg på ritstadiet skrotas. I en tid då världen letar efter en väg ut från miljöförstörande olje- och kolkraft, väljer vi alltså att lägga ner den enda energiproduktionsformen som inte genererar koldioxid och samtidigt kan leverera så mycket energi att vårt behov täcks! Snacka om idiotbeslut signerat regeringen Löfven! Mer om nyheten i SVD. Eon som är minoritetsägare i Ringhals, motsätter sig inte oväntat beslutet. Det ska bli intressant att se var i det hela slutar med andra ord.

Här börjar i varje fall jag ana ugglor i mossen. Är detta verkligen ett självständigt beslut baserat på sund ekonomisk bas och utan hänsyn till hur det politiska läget ser ut? Jag tvivlar! Istället är jag rätt övertygad om att regeringen har agerat i kulisserna genom ägardirektiv som har gett bolaget order om att avveckla. Ett vanvettigt beslut om min spekulation stämmer.

Jag tror det definitivt är miljöpartiet som har villkorat energipolitiken, sen kan Löfven personligen vara hur mycket för industri och annat – han sitter i knät på dem och kan eller vill inte göra mer åt saken trots att han borde. Det är som alltid priset för ett samarbete med miljöpartiet, de tar och tar men ger inget eller lite igen. Stefan Löfvens tomma och innehållslösa kärnkrafts- och energipolitik har också Fnordspotting bloggat om.

Tomma löften och tomma hyllor är tydligen det enda Löfven kan åstadkomma. När vi nu dessutom kan lägga till dåliga affärer åt medborgarna det är något kanske på hyllan som gått ut i datum Foto: ”Post Apocalypse – Flickr – Joe Parks” by Joe Parks from Berkeley, CA – Post Apocalypse. Licensed under Wikimedia Commons

När Maud Olofsson var energiminister i Alliansen, lyckades hon ro iland den sämsta affären som svenska skattebetalare någonsin har fått punga ut med pengar för. Den så kallade Nuon-affären som var inköpet av ett Holländskt energibolag, visade sig bli en förlustbringare som hittills har kostat en bra bit över 90 miljarder svenska kronor (Beräknat!). Nu gör regeringen Löfven sitt för att se till att Vattenfall fortsatt kommer att gå dåligt ekonomiskt.

Staten kommer enbart på Ringhals förlora två miljarder bara i skatteintäkter. Klimatnyttan räknat i pengar kan ingen ens uppskatta värdet på, men bara Ringhals produktion av energi är större än alla svenska bilars. Detta utan att släppa ut ett enda gram koldioxid! Elexporten till Baltikum och Finland faller i och med beslutet bort. 2014 Exporterade vi sammanlagt 15,6 Terrawatt timmar (Twh) allt som allt. Till sist skulle produktionskostnaden här hemma på 25 öre per twh ge en rätt bra marginal vid export då man utomlands betalar 50 öre till 1 krona per kwh för koldioxidfri el. Uppgifterna hittar du från Energimyndigheten.

Sverige har i och med utvecklingen alltså tappat ett överskott som gett oss möjligheten till exportinkomster. Fler förluster för svenska skattebetalare alltså. När hela kärnkraften har gått dit miljöpartiet vill dvs lagts ner, kan överskottet förvandlats till ett underskott som i sin tur inte går att täcka därför att miljöpartiet igen är måna om att det ska vara förnyelsebar energiframställning.

Svensken sitter på ett berg av pengar som nu ska förstöras för att tillfredsställa ett litet parti som gapar efter mycket. Svensken betalar ju så villigt sin skatt och blir bara glad över kapitalförstöringen.

Svenska skattebetalare skulle kunna tjäna miljarder på exporten av el, men Löfven är mer mån om att tillfredsställa miljöpartiet än att göra det som är bäst för medborgarna. Detta trots att det är vi folket, inte sossarna eller miljöpartiet, som äger Vattenfall. De tycks nämligen inte fatta skillnaden i regeringen, de agerar ju som om de var herrar på täppan. Men det ingår misstänker i varje fall jag, i att för att kunna regera med mp vill de ha allt och mer. Däri ligger Löfvens dilemma.

Vi får dessutom en annan effekt av beslutet. Idag går överskottet till export till Finland och Baltikum. När delar av den nu uteblir kommer dessa länder också dom göras mer beroende av Rysslands gas. Putin kan därmed bestämma lite som han vill om tio tjugo år där länders inrikes men framför allt utrikespolitik kopplas till gasleverans.

Det har ju hänt förr, till exempel i fallet Ukraina innan Putin bestämde sig för att intervenera helt i strid med internationell rätt. De nya villkoren välter alltså dominobrickorna en efter en och snart har hela Västeuropa gått under tack vare misslyckade energipolitik och alltför vidlyftig migrationspolitik från miljöpartiet. Man kan verkligen börja undra vems sida det står på.

Vad kan vi förvänta oss istället när Miljöpartiet har fått tillåtas att stänga ner kärnkraften? Mer alternativa energislag naturligtvis! Trots att all forskning från KTH och andra lärosäten visar att de alternativa energislagen inte är färdigutvecklade eller ger tillräcklig effekt, ska istället troligen svensken investera miljarder i dessa energislag. Ofta också för att konstatera att de inte levererar i den omfattning man hoppas. För att ta ett exempel så är Sverige inte känt för att vara det mest lämpade landet att ha vindkraft i. Det blåser helt enkelt inte tillräckligt mycket.

Miljöpartiets politik bygger på att all energiframställning av rang ska läggas ner för att ersättas med leksaksvarianterna. Kapitalförstöringen för medborgaren är oviktig, att göra dem till viljes från sossarnas sida allt. Foto: Wikimedia Commons

Vi förväntas också stå ut med att den energikrävande industrin som t ex aluminium-tillverkning eller massaindustri kanske måste dra ner eller flytta utomlands. Vi ska också förledas att tro att de alternativa energislagen är saliggörande när de i själva verket är ineffektiva. Resultatet kan mycket väl bli mer gasberoende för att täcka den felräkningen. Gas kommer från Putin och hans anhang så det kommer dessutom att leda till utrikespolitiska konsekvenser.

Regeringen har återigen i en fråga visat hur inkompetent den är. Landets statsminister som är ytterst ansvarig, är en dilettant på området. Kvar finns bara en kravmaskin som heter miljöpartiet och som inte väjer ens för att förstöra landets framtidsmöjligheter eller välstånd. Bara det här beslutet har kostat svenska skattebetalare uteblivna intäkter värda miljarder. Räknar vi in miljöeffekter som miljöpartiet är så förtjusta i, talar vi åtskilligt mer.

Det paradoxala är ju dessutom att miljöpartiet som säger sig vara för en grön utveckling, med Vattenfalls nya strategi i värsta fall ser till att öka koldioxidutsläppen. Anledningen är att då man inser att de alternativa energislagen inte levererar den mängd de beräknats göra, måste de ersättas med gas, olja eller kol vilka alla alstrar koldioxid. I näst sämsta fall blir vi Putins lilla knähund som en direkt följd av politiken.

Vems knähund vill miljöpartiet  att vi ska bli när så småningom vårt gasberoende ökar? Det finns nämligen fler aspekter av smygnedläggningen av kärnkraften som utrikespolitiken som de inte tycks bry sig om eller se Foto: Wikimedia Commons – Agnolo Bronzini (Jacopo Carucci) Portrait of a Lady with a Lapdog

Löjesguiden nominerar idag nästan slentrianmässigt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som vår regering dra i trådarna för att få det som aldrig borde ha hänt ska hända. Nu har det hänt igen och man blir minst sagt bekymrad över hur illa det är ställt. Hyckleriet vet inga gränser, de dåliga besluten står i kö och de oövervägda besluten väntar bara på att få bli beslutade i framtiden. Hur en opposition kan hålla något så amatörmässigt som regeringen om ryggen är illa, att regeringen sitter säkert i sadeln trots alla dessa misstag är så illa att man blundar. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”