(M)otbjudande

Litet meddelande till mina läsare: Detta är mitt sista inlägg på en vecka eller så då jag kommer att ta lite välbehövlig semester. Vi ses snart igen, förhoppningsvis med nya läsvärda inlägg. Till dess – Håll till godo med dagens inlägg.

Jag har skällt och skällt på kamrat Löfven och hans undermåliga regeringsunderlag. Det är därför det nu har blivit dags och skifta fokus för att uppmärksamma ett parti som lite för lättvindigt har kommit undan nämligen moderaterna. Precis som socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister, har ju moderaterna också de sålt ut sin övertygelse för lite makt.

Omröstningen i utrikesutskottet som friade IS från anklagelserna om folkmord var ett exempel på detta. Den omröstningen kommer i varje fall jag inte glömma i första taget då alla utom liberalerna, sverigedemokraterna och kristdemokraterna sålde ut sina egna ideal. Vänsterpartiet skickade sina ut genom fönstret då de egentligen ville rösta för, men valde att inte stödja motionen då Sd stödde den. Därmed satte V standarden för hur en politisk sandlåda ser ut.

Nu har alltså också moderaterna satt samma nivå på ribban som vänsterpartiet. Tilltaget heter ”omplacering” och drabbar den som inte gör som man blir tillsagd. För när parti-piskan viner, är det inte det individuella eller det egna samvetet som man annars hyllar i partiet som står i fokus. Tvärtom, går du emot moderat ledning är detta en dödskyss trots att man utövar sin individuella rätt att tycka annorlunda i ett parti som tycker man ska vara en individ. Hur det där går ihop kan man fnula länge på.

Begrunda och fundera är bra men när logiken inte finns är det lätt frustrerande. Logiken i moderaternas tänkande när man nu har omplacerat Hanif Bali är minst sagt skruvad. Partiet som hyllar individen straffar just denna när han i det här fallet tänker själv Foto: Av William Bouguereau – http://www.kevinalfredstrom.com/art/v/paintings/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=35327167

Hanif Bali (Nyheter24; Archive) hade modet eller dumheten beroende på hur man ser det, att gå emot sin partiledning i frågan om IS. Utrikesutskottet där han hittills har suttit fick därmed ytterligare en ja-röst och lite mindre dåligt samvete. Sveriges skam över tilltaget kunde därmed lindras något. Inte för att riksdagen representerar mig även om de säger så, men därför att utlandet tittar på oss och tror att det dom röstar om är folkets vilja. Hanif Bali gjorde därför helt rätt som jag ser det, men nu ska han straffas för samma tilltag kan man fråga sig.

Också Niklas Wykman som satt i skatteutskottet har nu drabbats av samma typ av behandling. Tänk själv, tyck själv och dra din egna slutsats och du är körd. Gå emot ledningen och följ ditt samvete och du är körd. AKB ville ju som en av sina första åtgärder att Moderaterna skulle bli mindre toppstyrt (DN; Archive), nu ser det mer ut som om samma metod fortsätter. Inte så särskilt högt i tak med andra ord och det finns definitivt inte utrymme för något som heter samvete i en omröstning som den om IS. Ynkligt!

När skiten ändå når fläkten kan man ju lika gärna fortsätta att mata på med samma kompostammunition. En annan het nyhet om moderaterna har varit deras ohejdade flirtande med Miljöpartiet (DN; Archive). Tomas Tobés känsla för politik och politisk realitet sjönk därmed drastiskt, kanske rent av som en kolbit. Även om utspelet måste ses som ett försök att driva en kil mellan socialdemokraterna och miljöpartiet och därmed kunna öka chansen till en valvinst, är det ett riktigt smaklöst initiativ.

För vad är miljöpartiet? Jo ett parti byggt på illusioner om verkligheten där man kan göra vad som helst utan att det vare sig skadar samhälle eller de som är medborgare i det. Ett sånt exempel är kärnkraften. Tar man som nu bort den och ersätter den med ”alternativa energislag” som vind, sol och andra energiproduktionssätt lär vi ligga risigt till.

Vissa saker som elljus och eldrivna fordon tar vi ibland för självklara. Med Miljöpartiets politik finns det all anledning att inte längre se allt detta som så självklart längre. Deras politik leder till energibrist och när det sker måste bortfallet ersättas med energislag som släpper ut än mer koldioxid vilket man säger sig vilja motverka. Foto: By Omar Omar – http://www.flickr.com/photos/omaromar/11734784/, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3567438

Vindkraften (Ulricehamns Tidning; Archive) t ex står mer stilla än producerar då vårt land inte begåvats med överdrivna vindstyrkor. Bortfallet måste då kompenseras och det görs med kol och gas. Resultatet av det har blivit HÖGRE utsläpp av koldioxid än beräknat. Deras politik leder alltså till det motsatta än de säger sig ha ambitionen att göra. Hade man behållit kärnkraften längre hade koldioxidutsläppen kunnat minska men icke så. Miljöpartiet har därmed visat att visioner inte alltid är detsamma som klokskap.

I övrigt präglas miljöpartiets politik av vänsterpopulism av det dummare slaget. Grönsaks-kommunister förnekar ju trots allt vare sig sina idéer eller galenskaper. En sådan är Med- borgarlön. Idén bygger på att man tar bort dagens socialförsäkringssystem med bidrag för den utan inkomst. Istället ersätts denna med en statlig medborgarlön, nivån på denna har diskuterats men utomlands har man landat på ca 8000 kronor i månaden. Lönen är skatte-finansierad dvs den som har arbete är den som betalar till den som inte har.

Problemet med förslaget är att det precis som bidrag ser till att passivisera. Folk som uppbär det fastnar snart i bidragsfällan, de får inga jobb men kan samtidigt med nöd och näppe försörja en person på inkomsten. Har man barn är det snudd på omöjligt. Ett nytt utanförskap uppstår där den nya underklassen (Arbetet; Archive) aldrig har en chans. Vore det inte en bättre idé att börja stimulera ekonomin för att skapa jobb istället för att ständigt höja skatter och bidrag som inte leder till något av detta?

Det är alltså denna politiska mardröm moderaterna vill samarbeta med. Det är nog det största politiska skämtet vi har sett så här långt. Syftet är säkert som jag tidigare nämnde att slå sönder samarbetet mellan S och Mp, men genom att själva samarbeta med dessa orealistiska drömmare?

Den bisarra politiska värld som utgör Miljöpartiet ska nu kunna få ett andra liv om Moderaterna får över dem på sin sida och sen vinner nästa val. Tanken är antagligen att slå en kil mellan mp och s men det blir ett högt pris att betala när man måste samarbeta med ett parti som tycks vägra verkligheten Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag för ovanlighetens skull Moderaterna och Anna Kinberg Batra till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att segla under falsk flagg innebär att man inte riktigt lever upp till de saker man säger sig stå för. Inget kunde bli mer rätt än den beskrivningen efter behandlingen av främst Hanif Bali. En moraliskt riktig handling leder till en omoralisk motåtgärd, kan det bli tydligare? När man parallellt med detta säger sig vilja inleda ett samarbete med landets värsta och mest verklighetsfrånvända parti, är något ruttet i den moderata folkfronten. Det gör er till ypperliga kandidater till priset.

Glassigt

Det är vår mina läsare! Som alltid när våren kommer är det naturligtvis glass som gäller. Men i landet Sverige 2016 är inget längre så enkelt som att ”jag ska köpa lite glass åt oss”. Nej här ska hemliga budskap granskas (SVD; Archive), anklagelseakter författas och beskyllningarna formuleras. Detta trots att det inte finns något att vare sig granska, anklaga någon för eller beskylla densamma för. Istället handlar det om rena fantasifoster omvandlade till så kallade argument där man börjar undra lite lätt.

Varje år när nyheten om att Centrum Mot Rasism nu åter har dragit igång sin kampanj, reagerar barnen i Kambodja med ett så här stort asgarv. Kan man reagera annorlunda? Foto: By http://veton.picq.fr – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4800455

För vad är ett land på väg mot om man tolkar det som om att ”88” är koden för HH då åttonde bokstaven i alfabetet är just H. HH skulle i sin tur stå för ”Heil Hitler”, en känd fras från nazitysklands stormöten. Samma människor som kom på den briljanta kopplingen, kom också fram till att ”Nogger” skulle vara kodordet för ”Nigger” (Jag skrev aldrig det där ordet, det var spriten som gjorde det!). Att glassen dessutom heter ”Black” efter Ni…..jag menar ”Nogger” ger hela historien en extra skjuts.

Antingen måste Centrum Mot Rasism som kommit på den fullständigt häpnadsväckande logiken ha haft för lite att göra den dagen 2005 när teorin fick luft i glassmeten, eller också är något annat fel. Vansinnigt fel. Men man framhärdar sin tes och den här våren är inget undantag. Varje vår när det börjar vattnas i munnen, ser Centrum Mot Rasism också sin chans att nå ut med ett budskap. Hur dumt detta än verkar, så fortsätter de att med en dåres envishet att lägga fram teorin igen och igen.

För varje år blir den också löjligare och löjligare, men också mer och mer rotad i folks bakersta tankevindlingar. Det är det som grejen. Upprepa en lögn eller ett felaktigt påstående tillräckligt många gånger och till sist kommer folk att tro på den. Lögnen har blivit en sanning som inte ens längre behöver skärskådas. Hade man bestämt sig för att göra detta, hade man kommit fram till att GB själva menar att ”88” kommer från radio-amatörernas värld och betyder ”Love And Kisses” (SVD Näringsliv; Unvis.it).

Hur kall glass än är kan den locka fram betydligt hetare känslor än de du finner i  affärens frysbox. Vad sägs om glass som ett vapen i ett nytt kallt krig (!)? Sedan Ryssland annekterade Krim-halvön och började aktivt att delta i de separatistiska striderna mot Ukraina, är förhållandet till USA djupfruset (!!). Ett nytt kallt krig (!!!) har utbrutit och hur mycket än Putins små knähundar nu försöker att förneka det, så är landet skyldigt till inblandning i ett lands inre angelägenhet.

Vad är det amerikanska marinen letar efter ute på packisen? Förmodligen den hemliga ingrediensen i den ryska glasstillverkarens produkter som nu har retat upp administrationen i Washington. Anledningen är att den på flera sätt anspelar på Obamas hudfärg och ursprung. Foto: Wikimedia Commons

Ordkrig och rena konfrontationer som bombningen av USA-stödd milis i Syrien har blivit en del av vardagen. Nu har ett nytt vapen dykt upp på arenan – Glass. I Ryssland har en glasstillverkare börjat tillverka glassen Obamka (DN; Archive) som betyder ”Lille Obama”. Glassen är överdragen med choklad och därför brun, symbolen lär väl vara klar vad det ska betyda. På paketets omslag ses en brunhyad pojke hållandes en jättelik brun glass. I ett öra ses en guldring och en till återfinns runt vristen på den ena foten.

Återigen är symbolspråket rätt tydligt. Namn som ”Onkel Tom” i dess mer nedsättande betydelse kommer till minnes. Vem minns till exempel inte den hätska debatt som utbröt när Hanif Bali angreps av bl a Ida Ali Lindqvist i Dalademokraten (Archive) för att inte förstå att han är ett ”offer för vitheten”. Ungefär likadant resonerar den ryska glasstillverkaren som därmed har kylt (!!!!) ner relationerna mellan länderna än mer.

Företaget har en ny rätt innovativ förklaring som väl än mer fördjupar både ilskan hos motparten och problemet i sig. För företaget har tagit fram en lätt dubbeltydig förklaring i form av ett uttalande som låter citat:

”…..en del av en linje glassar riktade åt barn där ”gladlynta karaktärer” agerar frontfigurer. Företaget hävdar vidare att glassarna symboliserar ”de viktigaste raserna på vår jord”………..
”Glassnamn måste vara lätta att minnas. För dem med livlig fantasi kan olika kopplingar göras, men den här produkten riktar sig åt barn och står långt ifrån politiken”

Som märks är det här med glass inte en så oskyldig verksamhet som man kan förledas att tro. Det kan till och med krävas rätt kallhamrade (!!!!!) nerver för att till fullo kunna tillgodogöra sig denna delikata soppa som glassbranschen utgör. Jag får kalla kårar (!!!!!!).

Det hela blir till sist en rätt stelfrusen tillställning där det mesta är djupfryst. Inte bara de mellanstatliga kontakterna är det, hjärnaktiviteten går på ett minimum. Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag Centrum Mot Rasism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Bara idén och den lätt skruvade logiken är värd sin foliehatt men en extra eloge för den envetna och påstridiga attityden med vilken ni framhärdar denna löjeväckande teori. Det gör er till Magnum-stora kandidater till priset. Att ni uppbär statsbidrag för er verksamhet gör naturligtvis allt än mer prekärt.”

I utrikesministerns förvrängda världsbild

Vår utrikesminister måste ha en väldigt förvrängd världsbild. Tidigare har hon ju gjort sig till ovän med nästan hela Mellanöstern vilket är något av ett rekord. Först var det Saudiarabien (SVD; Archive) som hängdes ut och förnedrades inför öppen ridå med tal om ”medeltida bestraffningsmetoder” i riksdagen. I sak hade hon rätt, det är på många sätt ett medeltida system som landet utgör. Problemet är däremot att i diplomatins värld framför man inte kritiken på ett sätt som det här.

Den gången kom kritiken från i stort sett hela arabvärlden och det gick till och med så långt att ett planerat tal på Arabförbundets möte ställdes in. En diplomatisk markering som fick långtgående konsekvenser och som var tvungen att fixas av en hastigt sammansatt delegation bestående av bl a kungen och Björn von Sydow.

Sen blev det Israels tur. Israel-Torurettes tyckte Hanif Bali och visst var det så, hennes minst sagt märkliga turer i relationerna till landet gjorde snart att förhållandet mellan de två länderna var djupfryst. Flera av utrikesministerns ställningstaganden, har dragit ett löjets skimmer över hela vår utrikespolitik, inte minst i Israel men också i mina ögon. Självförsvar från en attackerande part kan aldrig kallas ”utomrättsligt dödande”, men det anser vår utrikesminister viktigt nog att utreda (SVT; Archive).

Har hjulen börjat rulla är det ibland svårare att få dessa att stanna. Så också för utrikesministern för nu har det blivit dags igen. Sverige ska återigen göra sig till något av Gossen Ruda på den internationella scenen genom utrikesministerns försorg. När FN:s Generalförsamling skulle rösta häromdagen var det inte vilket förslag (Expressen; Archive) som helst som låg framför oss. Den var tvärtom provokativ men framför allt helt historiskt felaktig.

Efter omröstningen i Generalförsamlingen framstår Sverige återigen som ett enda skämt på den utrikespolitiska scenen. Wallströms nedmontering av Sveriges rykte i världen fortsätter alltså, allt för att säkra röster till att rösta in oss i säkerhetsrådet. Foto: Wikimedia Commons

Resolutionen som flera arabstater står bakom, ifrågasätter nämligen judarnas historiska band med de heliga platserna i Jerusalem. Problemet är att de har bara en drygt 6000 år gammal historia med band till just de heliga platserna att luta sig mot. I den finns bl a Tempelberget där judiska tempel har stått lika länge, det enda som idag finns kvar är klagomuren som också den har funnits länge. Att ifrågasätta judars band till platser i Jerusalem är alltså som att påstå att Stockholm är huvudstaden i landet Riga.

Förklaringen till varför utrikesministern väljer att stödja befängda resolutioner måste alltså sökas i andra skäl än att judar inte skulle ha någon koppling till Jerusalem. För ingen, inte ens utrikesministern, är väl så korkad att de tror på den utsagan (?). Svaret på den gåtan heter ”kampanj”. För just nu är Sverige och utrikesministern inställd på att Sverige ska in i FN:s säkerhetsråd. Tanken är väl att det ska skänka lite glans åt ett rätt skamfilat Socialdemokraterna.

Det är nog också tänkt att ge Wallström det strålkastarljus som behövs för att kompensera för det tomma innehållet i politiken hon för. Att stödja förslaget från arabvärlden är alltså att säkra röster för att vi ska komma in. Då är utrikesministern tydligen beredd att till och med ta till så absurda argument som det i resolutionen. Tydligen är dessutom just röstköpet så viktigt att vi offrar andra principer i samma andetag. För nästa röstköp går att spåra i förra veckans beslut i utrikesutskottet att inte kalla ett folkmord (Europaportalen) för ett folkmord.

Turkiet är ju resultatet av det sammanfallande Osmanska riket som gick under i och med undertecknandet av Versaillesfreden 1919. Huvudsätet för det Osmanska riket var Istanbul så det som kom att bli Turkiet var navet i riket. 1915 Ställde man till det för sig när man samlade ihop kristna, Armenier, Syrianer, Assyrier, Kaldéer och Greker och massakrerade dessa. Förföljelserna fortsatte ända till 1923, alltså när det Osmanska riket hade övergått till att bli dagens Turkiet, och etniskt rensade landet på nästan all kristen befolkning.

En gång i tiden fanns ett engagemang i frågan om de förföljelser som skedde 1915, nu försöker man tysta hela debatten om Turkiets skuld i massakern. Det värsta av allt är att avsaknaden av ställningstagande kan vara ett sätt att blidka just Turkiet, inte ett beslut baserat på övertygelse. Foto: By United States Government – http://www.loc.gov/pictures/item/2002711981/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27289364

I förra veckan röstades idén om att stämpla händelsen som ett folkmord, det var trots allt ca 1 000 000 Armenier som mördades den gången, ner av utrikesutskottet. Frågan är känslig då dagens Turkiet inte vill kännas vid någon skuld. Idag är landet dessutom invecklat i förhandlingar om EU-medlemskap där man ställer långtgående krav. En brännmärkning av landet är alltså det sista man vill ha på den utrikespolitiska agendan.

Så blev då alltså ett folkmord inte ens erkänt, allt för att ämnet är för känsligt och kanske därför att röstfisket nu är igång för att få in Sverige i säkerhetsrådet. Turkiets stöd i frågan kan dock visa sig bli en Pyrrhusseger. De är ju invecklade i strider mot Kurdiska förband som Sverige aktivt stödjer mot IS, och Turkiet kan dessutom ha ett finger med i spelet till stöd för just IS. Det sista påståendet återstår dock att bevisa. Än mer pikant blir frågan när Mp:s internpolitik avslöjar ytterligare en sprickbildning (Expressen; Archive) i frågan.

Soppan blir dessutom än mer komplicerad av att riksdagen redan 2010 har röstat för ett erkännande (DN; Archive) av folkmordet. Så det som då erkändes som ett folkmord, råder nu total tystnad ikring. Är det möjligen så att förhållandet till staten Turkiet prioriteras framför realpolitik och beslut? Har utrikespolitiken villkorat riksdagens beslut så att den agendan har gått före?

Turkiet av idag är ju faktiskt inte ens landet som skäms över att försöka kväsa andra länders politik, inte ens deras rätt till yttrandefrihet (SVD; Archive) går fri från inblandning från ett aggressivt Turkiet och Erdogan. Kan det till och med ha varit så att utrikesutskottets beslut också föregicks av påtryckningar och påstötningar? Har Sverige helt enkelt i det tysta tagit hänsyn till Turkiets känslor på bekostnad av våra egna ställningstaganden?

I vissa fall kanske tystnaden kan vara underhållande, men i det som man nu kan misstänka är det nog inte lika roande. Ställningstaganden ska nog helst göras utan hänsyn till vare sig länder eller dess ledare, annars blir vi ryggradslösa istället.
Foto: Wikimedia Commons

Sverige har ju redan fått smaka på Turkisk inblandning i våra inre angelägenheter när ambassaden i Stockholm framförde protester mot att TV4 (TV4 Gruppen; Archive) ville sända en dokumentär om folkmordet. Den här typen av inblandningar skulle normalt sett ha lett till diplomatiska förvecklingar, det har det ju tidigare gjort i fallet Israel t ex, men i fallet Turkiet kan vi alltså ha fallit till föga och kastat in handduken för att inte stöta oss med ett land som blir allt mer diktatoriskt.

Kampanjen som ska föra Sverige in i säkerhetsrådet blir dock smutsigare än så. Stiftelsen Dag Hammarskölds minnesfond är stiftelsen som upprättats för att hedra minnet av före detta Generalsekreteraren svensken Dag Hammarsköld som sköts ner på uppdrag i Kongo. Stiftelsen är i praktiken underställd regeringen, t ex var kabinettssekreteraren Annika Söder fondens direktör till dess hon tog det nya jobbet sommaren 2015. I fondens stadgar kan man läsa hur deras pengar ska användas av den som tar emot dessa:

”att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”

Fina ord eller hur? Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut! I slutet av mars anlände FN:s nuvarande Generalssekreterare Ban Ki-Moon till Stockholm. Hans ärende här var att hålla en föreläsning och ta emot en medalj. Inte för att han förtjänar den, en sämre FN-chef har sällan skådats. Svenskan Inga-Britt Ahlenius som ledde FN:s revision riktade skarp kritik (Aftonbladet; Archive) mot honom och kallade honom till och med ”en nolla”. Men nu var han här för att ta emot en medalj han inte förtjänar och hålla en meningslös föreläsning.

Redan i augusti 2014 begärde Annika Söder att fonden skulle betala ut 14 miljoner kronor. Medan hon var fondens direktör, begärde hon alltså ut en betalning för något som ännu inte hade gått av stapeln! När hon sen senare fick kabinettssekreterarposten på UD, kunde pengarna på begäran från Regeringskansliet betalas ut via SIDA. I begäran framgick också att SIDA själva skulle betala resten av kostnaden genom att ta resten från biståndspengar.

Fattiga och behövande skulle alltså indirekt få betala för att få hit en gratisätande höginkomsttagare som dessutom saknar både legitimitet och kompetens. En person som dessutom har beskyllts för korruption! Det mest intressanta i den historien var att höra Wallström försvara sina beslut i konstitutionsutskottet (KU) nyligen när hon kallade ledamöterna ”okunniga” (DN; Archive). En riktig Carl Lidbom med andra ord, men samtidigt ett lika stort förakt för demokratin som hennes partibroder.

Om utrikesministern anser det vara fel att ställa frågor om hur en stiftelse kunde gå emot sina egna stadgar eller hur världens fattiga är de som ska behöva bekosta Utrikes-ministerns grandiosa visioner, så är det nog så…..i hennes värld. För vi andra som ser begrepp som ”etik” och ”moral” som något helt annat än de snaskiga inslagen som historien utgör, är nog rätt indignerade skulle jag gissa.

Nej, pröva följande förklaring som alternativ. Vår utrikesminister ser sig själv som det stjärnskott hon inte är. Hon har som självskriven maktmänniska, nu bestämt att vi – röstboskapet – ska vara j-a glada över hennes visioner om att Sverige ska in i säkerhetsrådet. Ett säkerhetsråd och ett FN jag personligen helst ser att vi lämnar eftersom organisationen under just Ban Ki-Moon har förvandlats till en stödstrumpa åt allehanda dumhet (ÖT; Archive) och korruption (SVD; Archive).

Wallström trallar på som om inget hade hänt. Hon begår alltså inte bara korkade saker och gör mindre lyckade uttalanden själv, hon ser dessutom till att satsa svenska skatte-betalares pengar på misslyckade eller helt dåraktiga saker. Allt detta i ett enda syfte, Sverige ska in i prestigeprojektet FN:s säkerhetsråd. En organisation djupt korrumperad och inte ens fungerande efter alla utnämningar till fina poster av vänner, släktingar och de som stödjer makthavare runt om i världen.

Sluta upp med vurmen för FN Wallström! Skattepengar ska gå till dem som har betalat dessa och de som behöver hjälp eller stöd. De ska däremot inte gå till korrupta småpåvar eller till fjäsk för makthavare som i praktiken saknar legitimitet.

När nu svenskens pengar används till allt annat än vård, skola och omsorg är det förknippat med flera problem som mutor, svält och utebliven utveckling. Länder som skulle fått pengar till just detta, blir istället lite fattigare tack vare att utrikesministern prioriterar prestigeprojektet säkerhetsrådet istället. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att något är så viktigt att det överskuggar allt annat är sant i vissa fall, dock inte i fallet FN. Där vore det helt enkelt bättre att lämna en organisation som inte längre klarar av att vara vare sig objektiv, opartisk eller korruptionsfri. Att ens satsa en enda svensk skattekrona på detta är skäl nog att nominera dig till kandidaturen och det med råge.”

Almedalen Revisited

Almedalen i Visby på Gotland är politikernas egna lilla lekstuga. Vissa älskar att först skrika om solidaritet och sedan sätta sig i segelbåten och bege sig över dit, andra försöker att agitera med hjälp av brandtal. Nytt för i år är dock att brandtalen i sina delar har ersatts av hatretorik där vissa partier som vi snart ska se, har varit extra duktiga på att utmärka sig. Det politiska samtalet som skulle främjas av veckan har istället ersatts av glåpord, debatten som skulle föras har istället ersatts av öppna försök att tysta alla som råkar ha ”fel” åsikter och så vidare. Det har med andra ord varit en upplaga av denna politikernas Woodstock som både har roat och oroat.

Almedalsveckan är över, men det är ändå intressant att konstatera vilka som har gjort sig och vilka som har gjort bort sig. Några lyckades trots allt behålla sitt lugn, även om det måste ha varit svårt, och andra visade sitt rätta ansikte som inte var det vackraste vi har sett.  Vem kan till exempel glömma bort den miljöpartistiska tuttchocken? En av de övertygade springer helt enkelt fram mitt under Fredrik Reinfelds anförande för att flasha brösten. Allt naturligtvis för att chocka och tysta. Jenny Wenhammar som var innehavaren av denna företrädesvis kvinnliga kroppsdel, menade dock själv att det var för att slå ett slag för aktivismen. Ja nog var det ett slag alltid, ett slag under bältet.
Reaktionerna inom miljöpartiet har varit minst sagt blandade. En del röster har sunt nog talat om att händelsen och tilltaget är ”oacceptabelt”. Sen blir det dock lite mer problematiskt. Miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner fäller den oerhört intelligenta kommentaren (det där var ironi) att ”hon lyfter en viktig fråga” (?????????????????). Ja det enda hon lyfte var väl den kvinnliga kroppsdelen, men tilltaget i sig har han tydligen inga problem med. Kanske borde den gode Anders ta en snabbkurs i demokratins grundläggande spelregler innan han uttalar sig. Jenny Wenhammar arresterades naturligtvis och kommer eventuellt att uteslutas från den riksdagslista hon står på för Skånes distrikt. Det sistnämnda vet vi dock inget om eftersom Skånes distriktsstyrelse inte ser några problem med att hon kvarstår. Fortsättning följer med andra ord.

Aftonbladets artikel om tuttaktivismen och debatten ikring den

Tuttaktivism och dess konsekvenser

Miljöpartiet fortsatte dock i samma tradition och lät låta grodorna fullständigt flyga omkring. Den här gången var det Kurdo Baksi som gav sig ut på minerad mark. Tur för honom att han hade vänner på höga poster som kunde backa upp hans brist på takt och ton. För efter nästa beskrivna påhopp behöver man riktigt bra stöd, Baksis tilltag trotsade nämligen till och med naturlagarna.
Hanif Bali är moderat riksdagsledamot. Det borde han inte vara, tyckte Baksi. I synnerhet inte för ett parti som inte delade Kurdos åsikter. Så i vuxenmobbningens namn gav sig alltså Baksi ut. Bali, som enligt alla demokratiska principer har rätt att hysa vilka åsikter han vill, fick plötsligt utstå ett gatlopp av hat och hån. ”Husblatte”, ”Rasförrädare”, ”Onkel Tom” var några av de namn han kallades, till sist kom nådastöten i form av tillmälet ”Moderaternas Jackie Arklöv”. Sådana käftsmällar ska naturligtvis ingen behöva ta och ingen ska heller tillåtas att utdela dessa. Vore jag du Hanif skulle jag nog polisanmäla händelsen. Det är därför det finns en brottsrubricering som heter förtal. Mikael Trolin, också han miljöpartist, kastade sig in i debatten med ett ”husneger” (Balif härstammar för övrigt från Mellanöstern). Slutsatsen kunde bara bli en, om du har utländsk härkomst får du inte lov att ha borgerliga tankar, idéer eller åsikter. Jag kan som statsvetare här inflika att Kurdo Baksi och Mikael Trolin inte bara har gjort sig skyldiga till förtal, de har också brutit mot grundlagen som garanterar varje medborgare att fritt uttrycka sina åsikter i tal och skrift samt att ingen har rätt att undertrycka dessa friheter. Detta tyckte dock de båda var en bisak som inte hade någon som helst vikt i sammanhanget. (Jag använder bloggen för att uttrycka mina åsikter och detta ska förstås inte blandas ihop med min bakgrund som statsvetare, ideologi gifter sig dåligt med akademiska titlar. Däremot ger studierna en del användbar kunskap om sakernas tillstånd, något som jag kommer att använda mig av i mina texter.)

Hanif Bali skriver om övergreppet på honom från olika personer

 
Kurdo Baksi som startade hetsdebatten

Mitt i den soppa Miljöpartiet hade lyckats skapa var ju naturligtvis vissa till partiet förtrogna tvungna att komma till undsättning. Ida Ali-Lindqvist skriver ledare för Socialdemokratiska Dalademokraten. Där har hon igen och igen visat att hon inte förmår att leva upp till vad tidningen har döpts efter – demokrati. Den här gången åstadkom hon det omöjliga. Först lyckades hon smutskasta Hanif Bali för att han har uppnått en position i samhället som egen företagare. Som person med ett icke-svenskt namn får man alltså inte lyckas. Nej du, den gubben går inte. Om du är av utländsk härkomst måste du bo i någon av de problemförorter som finns framför allt i våra storstadsregioner, du måste ha sociala problem och du får inte hitta jobb eller gud förbjude, bli egen företagare. I varje fall inte om Ida Ali-Lindqvists logik ska råda. Hon påstår vidare att Hanif för att kunna bli framgångsrik har hållit nere andra för att kunna lyckas, detta är förutsättningen för framgång i hennes resonemang. Detta påstående kommer trots att nationalekonomer igen och igen har visat att en persons framgång sprider sig som ringar på vattnet och ger flera personer, till exempel personer med utländsk härkomst, en möjlighet att skaffa sig ett arbete eller en egen firma. En persons framgång kan ge upp till tio till möjligheten att arbeta istället för att de tvingas till att leva på bidrag och understöd, ett faktum som alltså Ida helt åsidosätter i sin artikel. Tydligen är det viktigare för henne att skapa en poäng, än att hålla sig till vetenskapliga fakta.
Det andra hon lyckas med i artikeln är att klä av varje person med utländsk härkomst självförtroendet när hon lanserar tesen ”varje person med annat modersmål än svenska, är per definition underordnad”. Visserligen skrev hon inte så, men det är andemeningen med det hon säger. Det är konstigt att betrakta hennes påstående, hon är ju själv en framgångsrik person med en inte helt pursvensk bakgrund. Ändå skapar hon i några meningar en underförstådd maktpyramid där invandrare aldrig kan lyckas och därmed har hon satt på dem offerkoftan. Detta trots att det alltså finns framgångsrika nysvenskar bland andra hon själv och också Kurdo Baksi. Där jag bor t ex finns flera stycken som äger egna företag, ett faktum som inte gäller mig. Per definition borde det alltså vara så, mätt i pengar i varje fall, att det är jag som inte är så framgångsrik. Ida Ali-Lindqvist glömmer här lite lägligt bort att det inte så att man bara knallar in på Dalademokraten och säger ”Hej, jag tänkte bli ledarskribent här”. Det är något man blir genom lång och trogen tjänst. Tidningen har ju trots allt fostrat sådana sossegiganter som Marita Ulvskog och Göran Greider. Så tyvärr kastar hon som jag ser det sten i glashus.
Hon lyckas till sist med en tredje sak som också den är bekymmersam minst sagt. Precis som Kurdo Baksi och Mikael Trolin påtalar hon att om man är en person av utländsk härkomst, jag kallar det nysvensk från och med nu eftersom det låter lite mer värdigt, får man och kan man inte ha vissa åsikter. Som nysvensk ska du vara vänster, annars kan det hända att både den ena och den andra kommer och framför berättigad kritik mot dig. Du kan aldrig tänka fritt, det gör andra bättre åt dig av den enkla anledningen att allt annat än det ”rätta tänkandet” är förkastligt. Det är den underförstådda andemeningen i det hon skriver på ett väldigt vältaligt och lågmält sätt. Kurdo Baksi och Mikael Trolin däremot liknar i sin agitation mest gatans parlament som skriker, hotar och använder tillmälen som knappast går att kalla värdiga. Men slutsatsen är densamma – du ska inte tänka själv, utan bara rösta på samma fina vänster som inte vill att du ska tänka själv.

Ida Ali-Lindqvists artikel i Dalademokraten

 
Ida Ali-Lindqvist

Till sist tillbaka till Miljöpartiet som inte slutade sina dikeskörningar på Almedalsveckan. När det blev deras stora dag slutade det i inget mindre än karambolage. När Åsa Romson så äntrade estraden och intog talarstolen fullständigt haglade grodorna. När hon delade in mänskligheten i två distinkta grupper som särskilde sig från varandra var det något som brast. Hela hennes tal finns transkriberat på den utmärkta sajten Genusdebatten, här nöjer jag mig med länken och några lösryckta citat.
”För de flesta av oss, de allra flesta av oss här, vi är inte vita, heterosexuella, medelålders män. Vi är människor”. Hon fortsätter i samma storstilade anda: ”Mycket förenklat kan man också säga i klimatpolitiken att det är de rika männen som orsakar utsläppen och de är de allra fattigaste kvinnorna som blir de största offren”.”Det är helt enkelt så att dagens passiva klimatpolitik är att sätta de lata männen framför kvinnor och barn”.”Eh, vi i miljöpartiet ifrågasätter också vad som säger att den svenske mannens, um, rätt att äta kött varje dag skall gå före den sudanesiska kvinnans rätt att slippa få sin skörd förstörd av klimatförändringar”.
Hmmm vänta ett ögonblick, detta kallas ju hets mot folkgrupp. Hon pekar ju ut en grupp som förövare till det mesta av illdåd en grupp kan begå, hon generaliserar för att kunna göra detta och hon gör kopplingar som till exempel att den svenske mannens köttkonsumtion skulle orsaka den somaliska kvinnans svält pga klimateffekten utan att det finns vetenskapliga belägg för att dra en sådan slutsats. Allt för att kunna peka ut den egentliga skurken bakom allt, en skurk som dessutom är någon slags undergrupp vid sidan av resten av mänskligheten – den vita västerländska mannen. Ett mer solklart fall av hets mot folkgrupp får man leta efter och händelsen är följdriktigt polisanmäld av en av medarbetarna på Genusdebatten. Löjesguiden applåderar denna starka och rakryggade åtgärd.

Åsa Romsons omdiskuterade tal transkriberat från Genusdebatten

 
Åsa Romson

Miljöpartiet har på kort tid lyckats med något få innan dom har lyckats med. De har skitit i det blå skåpet så ofta att det borde vara fullt vid det här laget. Det borde också klart och tydligt gå att urskilja doften från skåpet då stanken måste varit outhärdlig under själva veckan. Tur då att den svenska journalistkåren så villigt rycker ut för att täcka över konsekvenserna för dessa dikeskörningar. Det är ju trots allt nästan 60 % av denna ”oberoende” och ”objektiva” yrkesgrupp som sympatiserar med partiet. Hets mot folkgrupp, förtal och brott mot yttrandefriheten i grundlagen är ett svårslaget rekord trots allt. Betänk att allt detta skedde inom loppet av en vecka och man upphör inte att förundras.
Varje år kommer en jury på Löjesguiden att utse en vinnare i tävlingen ”Foliehatt of the Year”. Detta är ett pris som precis som namnet antyder kommer att ha en foliehatt istället för trofé som prisbuckla. Bucklan kommer att levereras efter det att en segrare har korats, meddelats och sedan utannonserats.
Härmed utses därför Löjesguidens första nominering som därmed är klar. Miljöpartiet har officiellt nominerats till vårt eget pris ”Foliehatt of the Year” som vi kommer att utdela en bit in på nästa år när vinnaren har utsetts.