(M)otbjudande

Litet meddelande till mina läsare: Detta är mitt sista inlägg på en vecka eller så då jag kommer att ta lite välbehövlig semester. Vi ses snart igen, förhoppningsvis med nya läsvärda inlägg. Till dess – Håll till godo med dagens inlägg.

Jag har skällt och skällt på kamrat Löfven och hans undermåliga regeringsunderlag. Det är därför det nu har blivit dags och skifta fokus för att uppmärksamma ett parti som lite för lättvindigt har kommit undan nämligen moderaterna. Precis som socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister, har ju moderaterna också de sålt ut sin övertygelse för lite makt.

Omröstningen i utrikesutskottet som friade IS från anklagelserna om folkmord var ett exempel på detta. Den omröstningen kommer i varje fall jag inte glömma i första taget då alla utom liberalerna, sverigedemokraterna och kristdemokraterna sålde ut sina egna ideal. Vänsterpartiet skickade sina ut genom fönstret då de egentligen ville rösta för, men valde att inte stödja motionen då Sd stödde den. Därmed satte V standarden för hur en politisk sandlåda ser ut.

Nu har alltså också moderaterna satt samma nivå på ribban som vänsterpartiet. Tilltaget heter ”omplacering” och drabbar den som inte gör som man blir tillsagd. För när parti-piskan viner, är det inte det individuella eller det egna samvetet som man annars hyllar i partiet som står i fokus. Tvärtom, går du emot moderat ledning är detta en dödskyss trots att man utövar sin individuella rätt att tycka annorlunda i ett parti som tycker man ska vara en individ. Hur det där går ihop kan man fnula länge på.

William-Adolphe Bouguereau - RêverieBegrunda och fundera är bra men när logiken inte finns är det lätt frustrerande. Logiken i moderaternas tänkande när man nu har omplacerat Hanif Bali är minst sagt skruvad. Partiet som hyllar individen straffar just denna när han i det här fallet tänker själv Foto: Av William Bouguereau – http://www.kevinalfredstrom.com/art/v/paintings/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=35327167

Hanif Bali (Nyheter24; Archive) hade modet eller dumheten beroende på hur man ser det, att gå emot sin partiledning i frågan om IS. Utrikesutskottet där han hittills har suttit fick därmed ytterligare en ja-röst och lite mindre dåligt samvete. Sveriges skam över tilltaget kunde därmed lindras något. Inte för att riksdagen representerar mig även om de säger så, men därför att utlandet tittar på oss och tror att det dom röstar om är folkets vilja. Hanif Bali gjorde därför helt rätt som jag ser det, men nu ska han straffas för samma tilltag kan man fråga sig.

Också Niklas Wykman som satt i skatteutskottet har nu drabbats av samma typ av behandling. Tänk själv, tyck själv och dra din egna slutsats och du är körd. Gå emot ledningen och följ ditt samvete och du är körd. AKB ville ju som en av sina första åtgärder att Moderaterna skulle bli mindre toppstyrt (DN; Archive), nu ser det mer ut som om samma metod fortsätter. Inte så särskilt högt i tak med andra ord och det finns definitivt inte utrymme för något som heter samvete i en omröstning som den om IS. Ynkligt!

När skiten ändå når fläkten kan man ju lika gärna fortsätta att mata på med samma kompostammunition. En annan het nyhet om moderaterna har varit deras ohejdade flirtande med Miljöpartiet (DN; Archive). Tomas Tobés känsla för politik och politisk realitet sjönk därmed drastiskt, kanske rent av som en kolbit. Även om utspelet måste ses som ett försök att driva en kil mellan socialdemokraterna och miljöpartiet och därmed kunna öka chansen till en valvinst, är det ett riktigt smaklöst initiativ.

För vad är miljöpartiet? Jo ett parti byggt på illusioner om verkligheten där man kan göra vad som helst utan att det vare sig skadar samhälle eller de som är medborgare i det. Ett sånt exempel är kärnkraften. Tar man som nu bort den och ersätter den med ”alternativa energislag” som vind, sol och andra energiproduktionssätt lär vi ligga risigt till.

ElkraftVissa saker som elljus och eldrivna fordon tar vi ibland för självklara. Med Miljöpartiets politik finns det all anledning att inte längre se allt detta som så självklart längre. Deras politik leder till energibrist och när det sker måste bortfallet ersättas med energislag som släpper ut än mer koldioxid vilket man säger sig vilja motverka. Foto: By Omar Omar – http://www.flickr.com/photos/omaromar/11734784/, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3567438

Vindkraften (Ulricehamns Tidning; Archive) t ex står mer stilla än producerar då vårt land inte begåvats med överdrivna vindstyrkor. Bortfallet måste då kompenseras och det görs med kol och gas. Resultatet av det har blivit HÖGRE utsläpp av koldioxid än beräknat. Deras politik leder alltså till det motsatta än de säger sig ha ambitionen att göra. Hade man behållit kärnkraften längre hade koldioxidutsläppen kunnat minska men icke så. Miljöpartiet har därmed visat att visioner inte alltid är detsamma som klokskap.

I övrigt präglas miljöpartiets politik av vänsterpopulism av det dummare slaget. Grönsaks-kommunister förnekar ju trots allt vare sig sina idéer eller galenskaper. En sådan är Med- borgarlön. Idén bygger på att man tar bort dagens socialförsäkringssystem med bidrag för den utan inkomst. Istället ersätts denna med en statlig medborgarlön, nivån på denna har diskuterats men utomlands har man landat på ca 8000 kronor i månaden. Lönen är skatte-finansierad dvs den som har arbete är den som betalar till den som inte har.

Problemet med förslaget är att det precis som bidrag ser till att passivisera. Folk som uppbär det fastnar snart i bidragsfällan, de får inga jobb men kan samtidigt med nöd och näppe försörja en person på inkomsten. Har man barn är det snudd på omöjligt. Ett nytt utanförskap uppstår där den nya underklassen (Arbetet; Archive) aldrig har en chans. Vore det inte en bättre idé att börja stimulera ekonomin för att skapa jobb istället för att ständigt höja skatter och bidrag som inte leder till något av detta?

Det är alltså denna politiska mardröm moderaterna vill samarbeta med. Det är nog det största politiska skämtet vi har sett så här långt. Syftet är säkert som jag tidigare nämnde att slå sönder samarbetet mellan S och Mp, men genom att själva samarbeta med dessa orealistiska drömmare?

SömngångareDen bisarra politiska värld som utgör Miljöpartiet ska nu kunna få ett andra liv om Moderaterna får över dem på sin sida och sen vinner nästa val. Tanken är antagligen att slå en kil mellan mp och s men det blir ett högt pris att betala när man måste samarbeta med ett parti som tycks vägra verkligheten Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag för ovanlighetens skull Moderaterna och Anna Kinberg Batra till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att segla under falsk flagg innebär att man inte riktigt lever upp till de saker man säger sig stå för. Inget kunde bli mer rätt än den beskrivningen efter behandlingen av främst Hanif Bali. En moraliskt riktig handling leder till en omoralisk motåtgärd, kan det bli tydligare? När man parallellt med detta säger sig vilja inleda ett samarbete med landets värsta och mest verklighetsfrånvända parti, är något ruttet i den moderata folkfronten. Det gör er till ypperliga kandidater till priset.

Annonser

Jonas och sandlådan

Sveriges näst sämsta parti efter Miljöpartiet måste enligt mig vara Vänsterpartiet. Vad de har för berättigande fattar jag inte och deras politik är nog något av det mest destruktiva vi kommer att få uppleva. Allt och alla ska beskattas (SVT; Archive) än mer, det är deras patentlösning på allt. I all sin ”solidartitet” fattar partiet inte ens att den nu kommande höjningen av bankskatten bara drabbar kunderna, inte banken. För när effekterna klarnar är det höjda avgifter och räntor på lån, fler fasta avgifter och sämre villkor som hägrar.

Ännu en försämring för vanliga Svenssons alltså. Att folk med normala inkomster och små marginaler ska betala mer för att staten glufs-glufs nu har allt har allt högre utgifter för migrationen är ju fullständigt naturligt också för ett ”arbetarparti” som V. I slutänden är de fina flosklerna om ”solidaritet” inte vatten värda. Partiets politik leder som alltid till allt annat än fetare plånböcker för både arbetare och tjänsteman. Trots stolta deklarationer förstår alltså inte partiet att deras förslag bara förvärrar.

VattenVänsterpartiets alla förslag är lika inte vatten värda eftersom de leder till allt annat än det de motiverar förslagen med. Rättvisa leder till orättvisa, folkmord fördöms inte för att ”fel” partier stöder förslaget och så vidare. Galenskaperna staplas på varann Foto: By Photo taken by de:Benutzer:Alex Anlicker using a Nikon Coolpix 950. – Own workSource: [1], CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=34495

Partiet har i förra veckan också visat hur ”solidaritet” i dess mer praktiska form ska utformas i andra frågor än de ekonomiska. Det var ju i förrförra veckan som utrikesutskottet röstade ner förslaget om att stämpla IS och deras terror mot civila som folkmord. De enda som stödde förslaget var Kd, Sd, och L vilket hedrade de partierna trots att jag har kritik mot dessa i andra frågor. Ebba Busch Thor gick till och med ut och kallade det vad det var, en skandal (SR Studio Ett).

Ett av de partier som röstade nej och därmed fällde förslaget, var just Vänsterpartiet. Partiet visade därmed åter att praktisk solidaritet kanske ligger betydligt längre bort i vardagen än vad de vill ge sken av. Att rösta ner ett sånt förslag, är att visa att man inte lever upp till de stolta värderingar man så gärna skryter om. Men hela denna skamliga historia har nu dessutom fått än en än mer snaskig slutkläm. Partiet röstade ner förslaget efter att ha övervägt att stödja det, men man ändrade sig efter vissa överväganden.

För vad sägs om läpparnas bekännelse från Hans Linde (V) i den intervju (Dagen) där han deltog. I den avslöjades att ett skäl till Vänsterpartiets ”nej”, var att förslaget stöddes av Sd. Vänsterpartiet menar vidare att Kd samtidigt agerar för att stänga Sveriges gränser för flyktingarna. Under de omständigheterna ville man inte stödja förslaget utan röstade för att frikänna IS från stämplingen. Att förslaget stöddes av Kd och Sd där deras annorlunda åsikter inte tilltalade V var alltså orsaken. Så mycket var den humanismen värd.

När det politiska spelet värderas högre än faktiska ideal och att leva upp till dessa, är nog inte ett parti som V värda att ens sitta i riksdagen. De är dessutom hycklare av första graden när just detta politiska spel får gå före de ideal man påstår sig stå för. Faktum är ju att de står för något betydligt mindre solidariskt om man väljer den vägen i frågan och dessutom skyller på att det är ju för att frågan backas upp av främst Kd och Sd. Hur lågt får man sjunka i den politiska gyttjan Jonas?

KulissVänsterpartiet och Jonas Sjöstedt sysslar snarare med att skapa kulisser än att föra en ansvarsfull politik. Det ser så ljuvligt ut med alla sina färger, men faktum är att den fattige blir bara än mer fattig och förtryckarna kan vila lugnt över att ingenting påverkar dom. I synnerhet inte de som säger sig vara ”solidariska” Foto: Av Kusakabe Kimbei – http://www.verdeau.com/verdeaunew/adminphotos/upload/Y881.jpg, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10481484

Du för en politik som inte bara drabbar människor med ond bråd död i regionen som nu styrs av IS, du fortsätter din vänsterpopulism med höjd skatt efter höjd skatt. För dig Jonas, finns ingen gräns för hur mycket man kan höja denna, inte ens när det drabbar ”vanliga människor” och slår sönder deras ekonomi. Jonas Sjöstedt har därmed visat att politik handlar om att bygga kulisser, inte att stå för det man säger sig värna.

Som alltid inom svensk vänster gäller att ju mer korkad politiken är, desto högre opinions-siffror (Omni; Archive). Risken är alltså att med ett kaxigt Vänsterparti och ett alltmer försvagat Socialdemokraterna tvingas de senare att lyssna i högre grad och därmed också anpassa sin egen politik till situationen. Vänsterpartiet kan därmed trumfa igenom än mer dumheter. Visserligen är inte Miljöpartiet heta fans av Vänsterpartiet, men också de är i nuläget försvagade. Räkna alltså med än mer vänsterpolitik och än mer galenskap.

För de beslut påverkade av Vänsterpartiet vi har fått hittills talar sitt tydliga språk, populism och ren idioti. Glasögonbidrag (SVT; Archive) till alla – också de som är papperslösa och som inte betalar skatt, Gratis vård (Dagens Medicin; Archive) åt äldre över 85 trots att medelåldern för män är 81 och 84 för kvinnor. Den sista reformen gynnar alltså en väldigt liten grupp och främst kvinnor. Det är rättvisa a la Vänsterpartiet det.

Bilden av partiet är rätt klar. En hycklare i toppen och en massa populistiska förslag som inte leder till rättvisa. Snarare kommer resultatet av dessa förslag tvärtom bli till än mer orättvisa. Detta har dock lite eller inget med saken att göra när man kan använda frågorna dels som alibi så det ser ut som om att man har gjort något och dessutom som symbolfrågor att visa upp för en lättlurad massa. För lättlurad av bländverk måste man vara om man går på ett partis politik som bygger på så mycket hyckleri.

John William GearJohn William Gear skrev pjäsen ”Hycklaren”, här en scen ur den. Kan man möjligen ana en viss likhet mellan figuren till höger (!) och Jonas Sjöstedt? Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Populism är populism, låtsas inte som något annat. Också svikna ideal går att dölja trots ihärdiga försök att utmåla det som allt annat än det är. Allt detta tillsammans gör att ni är en frustande pustande kandidat redo att ta er an foliehatten.”

Feghetens och undfallenhetens dag

Igår röstade Sveriges riksdag nej till att fördöma IS handlingar i Syrien som ”folkmord”. Det var när utrikesutskottet förordade att motionen skulle avslås som det hela föll. De enda som röstade för att stämpla handlingarna som ”folkmord” var Kd, Sd och L. All heder åt Ebba Busch Thor (Studio Ett; SR) och de andra för det. Även om jag inte sympatiserar med all hennes politik, bör hon ha cred för att hon skäller ut de andra. Socialdemokrater och Moderater bl a gjorde gemensam sak och röstade nej, skam över er.

Resonemanget från Socialdemokraterna gick ut på att reglerna för vad som kan kallas ett ”folkmord” var för krångliga och att inte ens jurister kunde tyda dessa. Ove Bring, landets främsta på folkrättsfrågor, viftar bort resonemanget som ren bullshit vilket det också är. Han menar att det tvärtom hade varit bra om riksdagen hade röstat för eftersom detta hade satt politisk press på t ex den internationella brottmålsdomstolen i Haag att ta upp frågan. Likadant hade FN tvingats ta större politisk hänsyn till att nu flera länder röstat för.

BullshitVarningen är utfärdad, riskdagen…..jag menar riksdagen har talat. Och ingen har talat ett tydligare språk, man lägger sig platt för realpolitiska fakta och säljer ut sina så kallade ideal för dessa. Bullshit-varningen som kommer efteråt när allt ska (bort)förklaras på äkta politiska är underhållande…..och oroande Foto: By Anynobody – Own work, CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2609765

Reglerna är tvärtom ganska klara, ja till och med mycket klara. Här far alltså Socialdemokraten Kenneth G Forslund med rena villfarelserna. Hans uttalanden i radioprogrammet är antingen medvetna missuppfattningar för att spela på folks okunskap, eller så är det medvetna misstolkningar. Han borde veta bättre och gör det antagligen, det hela ser jag som medvetet för att förvirra och rida på vad konventionen egentligen säger. Folkmord (Wikipedia) räknas det som om man:

(a) Killing members of the group;

(b) Causing serious bodily or mental harm to members of the group;

(c) Deliberately inflicting on the group conditions of life calculated to bring about its physical destruction in whole or in part;

(d) Imposing measures intended to prevent births within the group;

(e) Forcibly transferring children of the group to another group.

Man straffas för brottet om man begår följande brott (Artikel 3):

(a) Genocide;

(b) Conspiracy to commit genocide;

(c) Direct and public incitement to commit genocide;

(d) Attempt to commit genocide;

(e) Complicity in genocide.

Kenneth G Forslund (S) som är utrikesutskottets ordförande, menade att det i princip inte rådde någon skillnad mellan hans linje och den Ebba Busch Thor företräder trots hans nejröst. Så här säger han för att urskulda sin handling i utskottet:

”Det är en uppgift för den internationella domstolen i Haag att ta reda på om det är ett folkmord. Det finns ingen skillnad mellan mig och Ebba Busch Thor i verklighetsbeskrivningen, möjligen att jag skulle lägga till de övergrepp som också sker mot muslimska grupper.”

Ingen beskrivning kan väl bli mer fel. För det första är domstolen inte känd för att ta egna initiativ utan deras arbete bygger snarare på att medlemsländerna anmäler brott. För det andra är det en knuff i rätt riktning att först rösta för ett fördömande för att sätta press på domstolen innan man gör en anmälan. Ju fler länders parlament som ställer sig bakom en tanke, desto mer trovärdighet får ju en anmälan. Sverige har med omröstningen därmed missat en chans och ställer sig dessutom ensam bredvid de flesta andra länder i väst.

Istället väljer alltså alla partier utom Kd, L och Sd att följa feghetens och undfallenhetens linje. Den linje som innebär att vi missar en historisk chans. Det är alltså en fullständig logisk looping som ligger bakom hela resonemanget som strider mot både sans och förnuft. Så vad ligger egentligen bakom hela denna soppa? Här måste finnas en alternativ förklaring på det annars oförklarliga!

Berg- Och DalbanaDe politiska turerna, piruetterna och looparna börjar bli plågsamma och löjeväckande. Sociademokraten Kenneth G Forslunds förklaringar upphäver tyngdlagen för att riktigt understryka detta. Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=31509

För vad är det för alternativa resonemang som ligger bakom detta haraktiga beslut? Det går naturligtvis bara att spekulera i, ingen vet egentligen hur partierna har resonerat. Men låt mig utveckla en tanke om hur diskussionen kan ha gått till inom Socialdemokratin. Sant eller falskt lämnar jag till dig att bedöma, men den är dessvärre i varje fall trovärdig på pappret.

Socialdemokraternas våtaste dröm just nu är att få Sverige in i FN:s Säkerhetsråd. Det är deras dröm om att få spela Olof Palmes roll igen och i den processen är inte ens skamlöst röstfiske (Expressen; Archive) en omöjlighet. För genom att stödja en resolution framlagd av de arabiska länderna i Generalförsamlingen, som ifrågasätter judars koppling till historiska platser i Jerusalem har man inte bara skitit i det blå skåpet på utrikes-departementet. De har också säkrat arabiska röster på Sveriges kandidatur.

I det ljuset kommer Kd:s förslag olägligt, kanske rent av uselt i tid sett. Flera av samma arabländer med sin sjuka resolution, stödjer ju också IS. Finansiellt får de pengar från privata fickor runt om i regionen, religiöst står de väldigt nära den saudiska wahhabismen. Denna gren och salafismen som IS bekänner sig till är närbesläktad, kanske rent av en och samma i många frågor. Båda vill t ex att islam ska gå tillbaka till ursprunget så som den såg ut på Mohammeds tid.

Att brännmärka IS nu, skulle alltså kunna få arabiska länder att bli mer obenägna att rösta på Sveriges kandidatur till Säkerhetsrådet och det är i det ljuset vi ska se gårdagens gemena handling från Socialdemokraterna. De vill helt enkelt inte stöta sig med resten av arabvärlden och samtidigt fjäska för deras röster. Därför offras nu människor, religiösa grupper, för att inte tala om de egna idealen. När realpolitik kommer på agendan, dröjer det inte länge inom Socialdemokratin innan man har sålt ut både dessa och sin morsa.

MammaHur oskyldiga och intalande deras budskap än är så är Socialdemokratin inte vad de säger sig vara. ”Solidaritet” bör översättas ”realpolitisk agenda i syfte att skaffa oss än mer makt och inflytande”. Vad partier som Moderaterna som också röstade nej håller på med går inte heller det att förklara. Foto: By Miami U. Libraries – Digital Collections – https://www.flickr.com/photos/muohio_digital_collections/3092713457/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=38956479

Därmed har den humanitära stormakten Sverige visat vad vi går för. Eller förlåt mig, vad de går för. För de här riksdagen representerar inte mig och kanske inte dig. Det är möjligen då Kd, Sd och L som undgår att göra mig förbannad. Det är främst Socialdemokraterna som visar hur ett riktigt svek ska se ut. Partiet har helt enkelt upphört att lystna på förnuft eller ens heller bry sig om sina stolta paroller, de är just bara paroller. Deras enda herrar är deras egna skruvade resonemang – inte folkets åsikter.

Socialdemokraterna säger som alltid så fina saker, men så fort det inte längre passar in i andra agendor är man där och solkar ner sitt egna ideal. Det är ynkligt, jävligt ynkligt. IS är vår tids största fascistiska rörelse med samma förakt för det annorlunda eller avvikande. Det borde alltså ha varit så lätt att rösta ja, men i verkligheten tycks alla teorier och sanningar vara underordnade. I varje fall om man är Socialdemokrat.

Också de andra partierna som M, C, Mp, V som också de röstade emot bör nog titta efter andra jobb. Flera av dessa partier, bl a Miljöpartiet och Vänsterpartiet, trycker väldigt hårt på internationell solidaritet. Så mycket var alltså de orden värda! För stämmer min teori, har också dessa låtit realpolitiken gå före stora ord och fantastiska förklaringar. Gör den inte det är beslutet som bäst huvudlöst och idiotiskt. Bara det gör det hela till ett hugg i ryggen av rang. Man sviker i ett slag en hel region och flera grupper på kuppen.

Man har helt enkelt struntat i sina egna stolta paroller, allt för lite makt. Vad Alliansens övriga partier har för skäl till sitt handlande vet jag inte, men jag vet att agerandet är skamligt! För mig saknar alla partier i riksdagen utom möjligen Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna numer legitimitet. Upplös er! Sluta lura oss och sluta framför allt med att ljuga folk rakt upp i ansiktet om era intentioner och ideal. Ni lurar ingen längre utom möjligen er själva. Det är det enda ni visade igår.

PåvarDet fanns en gång i tiden två påvar då länder stred om rätten att utse dessa. En fanns i Frankrike, en i Vatikanen. Till sist visade det sig att den Franska saknade legitimitet. Nu upprepas historien, också vårt parlament saknar legitimitet. Efter gårdagens nej till folkmord, antagligen på rent realpolitiska grunder, kan man inte längre påstå sig representera folkets vilja. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag samtliga partier i riksdagen utom Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna till priset ”Foliehatt of the Year”. Särskilt Socialdemokratin gör sig extra värda en nominering och borde få en extra stor hatt för sin insats i lögnens och dumhetens tjänst. Motiveringen lyder: ”När bekännelser och praktiska handlingar står alltför långt ifrån varandra uppstår trovärdighetsproblem. Ett sånt problem lär inte spä på förtroendet för en statsledning som redan har missbrukat sitt förtroende bortom det acceptabla. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

Ett glädjande budskap

SVD har låtit Sifo göra en väljarundersökning (SVD; Archive) som presenterades på fredagen. Den var minst sagt glädjande kan man säga i varje fall på en punkt. Miljöpartiet har gått från att ha haft sex procent i väljarstöd till ett statistiskt säkerställt fyra komma tre procent. Väljartappet är dramatiskt, så dramatiskt att de lokalt i Stockholm har gått från att ha haft ett stöd på 20 % till att nu ha ett som ligger under fyra procent.

ClevelandMiljöpartiet får nu smaka på det som så många andra har fått erfara – vad det innebär när man måste betala det politiska priset. Ett krympande parti som snart är ute ur riksdagen har blivit resultatet. I Stockholm har de inte ens mer än en femtedel av sina ursprungliga väljare kvar. Foto: By Bernhard Gillam (1856-1896) – http://elections.harpweek.com/1892/cartoon-1892-large.asp?UniqueID=11&Year=1892, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5669020

I Stockholms Stad är de redan under spärren  på fyra procent och kommer inte att få vara med i Stockholms stadshusfullmäktige om trenden håller i sig. Nu gäller det att pressa ner deras 4,3 % på riksplanet. Ett statistiskt säkerställt noll och ett besöksförbud i riksdagen skulle sitta mer än fint. Om dessutom siffrorna håller i sig långsiktigt så att de också blev nästa vals resultat för partiet, skulle jag troligen dansa näck i fontänen på Sergels Torg. Höggradigt berusad förstås på en riktigt torr och bra champagne.

Det är en rad samverkande faktorer som nu ger sig till känna. Mehmet Kaplans avgång satte igång en uppdämd debatt om både toppstyrning (SVD; Archive) och ett behov av att byta ut språkrören (Aftonbladet; Archive). Hans avgång satte också igång en infekterad debatt om islamism och islamofobi. Nu har den debatten börjat skörda sina första offer och snart kan dessa bli fler. Källor talar nämligen om att båda språkrören kan komma att få avgå (SVT; Archive) på den kommande partistämman.

Finns det några negativa nyheter med opinionsundersökningen då? Jo, faktiskt så finns det det! Vänsterpartiet ökar med hela en procentenhet till åtta komma två vilket är partiets bästa siffra på två år. Vänsterpopulism lönar sig alltså trots att det är just bara populism. En annan baksida är att Socialdemokraterna fortfarande ligger på en skamlöst hög siffra (26,5 %) trots en fullständig genomklappning i fråga efter fråga och ett monumentalt misslyckande i regeringsutövandet.

Moderaterna tar rena glädjeklivet uppåt och ökar med en komma sex procent till 27,4 %. Inte heller där förstår jag riktigt hur det gick till. Partiet har ju legat ovanligt lågt och inte gjort några spektakulära uttalanden eller utspel, men däremot låtit landets genomusla regering fortsätta sitt regerande mot bättre vetande. Deras tillvaro står inte heller på säker grund, flera av Alliansens partier krymper samtidigt som m växer.

Puppet PeopleAv Alliansens partier är det bara M och Kd som växer, resten minskar de också i storlek. Det blir med andra ord svårt att få till ett underlag för en Alliansregering utan Sd om man väljer att fälla Löfven och utlysa nyval. Foto: By Reynold Brown – http://www.alyon.org/generale/theatre/cinema/affiches_cinema/a/as-az/attack_of_the_puppet_people.jpg, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=24831435

Centerpartiet minskar med en komma fyra procent till fem komma nio. Liberalerna minskar noll komma en till fem komma fyra, medan Kristdemokraterna äntligen klättrar med noll komma åtta till fyra komma tre. Alliansen växer därmed marginellt och hamnar sammantaget på 43 procent. Den rödgröna kraschlandningen skulle sammantaget idag få 39 %. Vore det val idag skulle alltså Alliansen fortsatt vara tvingade att söka passivt eller aktivt stöd av Sd.

Sd minskar visserligen med noll komma fyra procent till 15,3 %, men är fortfarande landets tredje största parti och är dessutom om det hade varit val idag vågmästare. En omständighet som inte kommer som ett välkommet besked för AKB eller de andra inom Alliansen. De kommer troligen istället att fortsätta lägga ner sin röst i väntan på ordinarie val. Det är den enda möjligheten de har med tanke på vad opinionsundersökningen visar.

Den här undersökningen understryker helt enkelt att det inte är läge för Alliansen att fälla regeringen då opinionsläget bara kommer att leda till att man tvingas söka stöd hos Sd. Fäller man regeringen finns dessutom risken att en skitförbannad Löfven inte lägger två fingrar i kors för att sänka en Alliansregering, akilleshälen heter återigen Sd. Skulle alltså Sd inte kunna trumfa igenom krav, behöver de bara rösta med S för att sänka en sån regering och det scenariot är inte helt uteslutet. S och Sd har gjort gemensam sak förut.

Ömsom vin, ömsom vatten, så kanske man kan sammanfatta undersökningen. Ingen får egen klar majoritet, ingen skulle kunna utlysa ett nyval och vara säkra på att man efter ett sådant kan få en solidare politisk grund att stå på. Miljöpartiets kris är det enda som är riktigt glädjande, men så är det extra glädjande. I varje fall i mina ögon är det något av de bästa beskeden inom politiken på länge. Den kan jag med andra ord hålla fast vid länge. Synd bara att dippen kommer mellan val, inte inför nästa ordinarie. Där får vi jobba lite mer.

Martin Luther KingMartin Luther King höll sitt berömda tal i Washington på temat ”I have a dream”. Det finns fler än han som har en dröm. Jag själv vill gärna se ett parlament och en regering utan mp ens i närheten av något av dessa. Ännu bättre vore det med en helt ny regering och ett Vänsterparti också det på noll. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Så har vi då nått den punkten i tillvaron då det börjar bli dags att betala det politiska priset för alla misslyckanden och felgrepp. Inte mig emot, tvärtom anser jag att ni har arbetat länge och ihärdigt för detta och att ni mer än förtjänar det. Det gör er till höghöjdstränade kandidater till priset.”

Bland ormar och orättvis kritik

I förra veckan riktade ju Veronica Palm kritik (Expressen; Archive) mot stormen om Åsa Romsons ledarstil både som Miljöpartiets ledare såväl som hennes roll som Miljöminister. De senaste veckornas turbulens har ju skapat ett veritabelt drev mot Åsa Romson men också mot Gustav Fridolin och Miljöpartiet. Det enda i artikeln som gick att ta fasta på, var just att Gustav Fridolin har kommit billigt undan. Därför ska nu sökarljuset riktas mot också Fridolin och hans misslyckande.

”Gustav Fridolin är en orm” (Expressen; Archive), de hårda orden fälldes en gång av Leif GW Persson. Så småningom ångrade (Aftonbladet; Archive) han sina omdömen, men karaktärsbeskrivningen fanns fortfarande där. Så är då Gustav Fridolin en ”orm”? Nej, det är han säker inte (?), men han är däremot en ledare som har misslyckats på en rad punkter. Ormar är nämligen betydligt trevligare djur än deras rykte vill göra gällande, det kan däremot ingen miljöpartist beskyllas för att vara.

SnokÄr det en symbol för Miljöpartiet? Är det Gustav Fridolin? Nej, bara en liknelse gjord av Leif GW Persson! Vad han hade emot ormar kan man förstås undra, för att jämföra Fridolin med en orm var orättvist mot ormen Foto: CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=108701

Om vi börjar med politiken och ställningstaganden så har mp misslyckats (SVD) i minst fem frågor. Förbifart Stockholm, Brunkol, Brommas vara eller icke vara, flyktingpolitiken och försvarsfrågan med Nato-frågan som en ovälkommen het potatis är några av de frågor där Mp och språkrören har fått ge med sig. ”Samarbetsregeringen” som Stefan Löfven så stolt deklarerade, har alltså av allt fler Miljöpartister börjat ses som ”samman-brottsregeringen”. Flera mycket smärtsamma beslut, är fortfarande ett stigma för partiet.

Språkrören har helt enkelt varit dåliga på att balansera partiets frågor mot det man har fått ut. Många anser att de har fått ge men inte kunnat ta. Språkrören har också varit dåliga på att förklara varför dessa misslyckanden har skett. De har helt enkelt bara lagt locket på så fort ett nytt misslyckande har uppdagats. Snart har hela cirkusen kring språkrören uppstått då en fråga för mycket har gått åt pipsvängen och svaren om varför som vanligt uteblivit.

Sanningen är att Miljöpartiet som samarbetspartner har setts som svagt av Löfven, och han har därför valt att köra över dem. I flera frågor har detta skett med motiveringen att det inte är samhällsnyttigt. Det tydligaste tecknet på det är Brunkolsfrågan där Mp ville behålla dagbrotten, men låta bli att bryta en enda kolbit. Enorma värden för skattebetalarna skulle alltså gått förlorade. Gustav Fridolin var ju den som för Mp:s räkning målade in sig längst i hörnet när han la upp en brunkolsbit i debatt på SVT och dyrt lovade att inget skulle brytas.

Brunkol kanske inte ska brytas, definitivt inte heller politiska löften. För det hela slutade naturligtvis som man skulle kunnat förmoda. Försäljning (SVT; Archive) genom Vattenfall som ägare som ett företagsbeslut regeringen hade lite med att göra var ett faktum. Vid det här laget fanns nog också en rätt stor frustration hos Socialdemokraterna. Nästa fråga, kärnkraften, ligger som en våt filt över samarbetet och också där kommer Stefan att bli tagen i örat av främst LO och fackförbunden (Arbetet; Archive) om han inte gör något.

Partiet har alltså i flera frågor målat in sig i hörnet. Det är ju alltid lätt att villkora och därmed utlova en rad saker. Att däremot kunna fullfölja utlovade löften och omsätta dem går bra om man regerar ensam. Som däremot Miljöpartiet har fått erfara, är det mindre lätt när man har en samarbetspartner. När man som mp dessutom allt mer börjar se sam- arbetet som ett problem och motpartnern gör detsamma, är problemet uppenbart. Allt för att man villkorade politiken så att möjligheten att backa ur nära nog var noll till sist.

Partiet har gått från att vara idealistiskt parti som har kunnat slänga ur sig vilka  dumheter som helst, till att bli ett som måste ta ansvar. Dessutom har de fått upptäcka att det är en sak att tycka, men en annan att kunna genomföra. Det har alltså varit en stor skillnad för partiet mellan att driva oppositionspolitik och att nu ta ansvar för en regerings hela politik. Ansvarstagandet har ibland lyst med sin frånvaro som i kärnkraftsfrågan, men allt som oftast har det även kärvat i verklighetsförankringen som i brunkolsfrågan.

Tittar man sen på de individuella insatserna för språkrören finns det en sak som det kommer att riktas mycket och helt riktig kritik mot Gustav Fridolin för. Inte heller han har åstadkommit så mycket. Det började med det kaxiga och storvulna löftet om att skolan (Aftonbladet; Archive) skulle fixas på 100 dagar. Nu 450 dagar efter uttalandet, har lite eller inget fixats. Skolan får fortfarande underkänt (allastudier.se), men det går knappast längre att använda lärarna som syndabockar (DN Debatt; Archive).

Problemen ökar, men ingen löser dessa alltså. Inget bra recept på framgång och Fridolin har helt riktigt fått äta upp sitt kavata uttalande. Fortfarande har han mycket att bevisa, men som det tycks väldigt lite att backa upp med. Både kunskap och ledarskap tycks saknas och vore statsministern inte den ryggradslösa ledare han är, borde Fridolin ha bytts ut enbart av det skälet. Detta har inte hänt och därför är skolan ett fortsatt misslyckande som kommer att kasta en lång skugga över Fridolin, däremot inte över statsministern.

LöftenNej det är inte Fridolin iklädd peruk i badet! Trots det finns många likheter med Jayne Mansfield. Fagra löften och lockrop med ekivoka inslag, men så lite som sen infrias. Mansfields filmer är inte vidare underhållande och det är inte Fridolins politik heller. Inte ens hans framträdanden är längre roande. Foto: Wikimedia Commons – Filmaffischen till filmen ”Promises! Promises!”

Gustav Fridolins politiska misslyckanden stannar dock inte i skolans värld. Som Utbildningsminister är han ju högsta ansvarige på sitt departement och också ansvarig för detta inför regeringen. Sakta men säkert visar det sig dock att han har misslyckats också med detta. Följande artikel (Expressen; Archive) talar om kaos på departementsnivå. I den soppan som har skapats, har flera tongivande chefer har sagt upp sig. En av dem efter ”meningsskiljaktigheter” och dessutom med nästan omedelbar verkan.

Det talas i artikeln om Fridolins brist på erfarenhet såväl som organisatoriska problem. De senare skulle ligga i att där man under Alliansen hade en ansvarig för skolfrågan – Jan Björklund (då Fp, nu L) – nu har departementet tre chefer. Aida Hadzialic är ansvarig för gymnasiefrågor och Helene Hellmark Knutsson är ansvarig för högre studier samt forskning. Gustav Fridolin är den som basar över allt och tillsammans med Hadzialic är ansvarig för gymnasiefrågor.

Här har statsministern valt att skapa en rörig organisation med en ansvarig för verksamheten som uppenbarligen inte klarar jobbet eller är mogen att ta sig an den. Skuggan borde alltså vila över statsministern som därmed har visat sig dålig på ytterligare ett område – det organisatoriska. Att statsministern inte heller har reagerat på att kaoset på departementet har eskalerat där flera personer sagt upp sig, är också det extremt anmärkningsvärt. Det övergripande ansvaret är ju trots allt (?) hans!

Ja kritiken har varit orättvis, det erkänner jag Veronica. Den har ju drabbat för få personer! Förutom Romson borde Fridolin ha hudflängts för länge sedan. När man inte ens förstår hur kränkta (Aftonbladet; Archive) kvinnor har blivit över ett fenomen som att inte hälsa i hand, borde kanske också Fridolin bytas ut. Det här helt enkelt för mycket han inte förstår eller klarar av för att det ska kunna kännas stabilt att ha som partiledare eller som minister i en regering.

Mother scolding her daughterKritiken borde finnas där hela tiden och åt alla inom mp, för faktum är att hela partiet har misslyckats. Att de dessutom har två språkrör som inte klarat sin uppgift har definitivt bidragit. Men också statsministern måste ses som skyldig till det som nu händer. Han lär däremot kunna smita bakom ryggen på de två kritiserade, för honom finns ingen brist i den egna regeringen eller politiken. Foto: Wikimedia Commons

Statsministern borde fått löpa gatlopp för dålig organisation och uruselt ledarskap, men har mirakulöst nog sluppit från detta. Dålig uppstyrning och en konstant oförmåga att lyssna på varningsklockorna som också borde ha ringt i hans närvaro, kan man ha många kritiska tankar om. Att som han nära nog medvetet låta ett helt departement haverera är på gränsen till defaitistiskt. Få saker är så tydliga som att också Löfven är en osedvanligt dålig ledare!

Att Löfvens underlydande i tid och otid får fortsätta sitt dåliga arbete med det undermåliga resultat som nu föreligger på skolans område, är i bästa fall ren klumpighet. I sämsta fall är det ett tecken på att också Löfven borde stämplas för vad han är. Att kräva både Fridolins och Löfvens avgång känns som ett understatement där okvädesorden borde hagla. Dags att rösta fram en ny regering, det borde ha skett redan hösten 2014!

När man så summerar den kökkenmödding som kallas ”regeringen”, är det en bister och gråkall läsning. Främst är det krisen i Mp, men också statsministerns ovilja att förstå och oförmåga att leda som ställer till det. Dödskyssen åt Miljöpartiet kan mycket väl redan vara levererad. Hur ska man annars tolka LO-pampen Karl Petter Thorwaldssons när man analyserar budskapet i hans första maj-tal?

I förra helgen var det som bekant första maj och en av talarna var Karl Petter Thorwaldsson. I sitt tal förde han fram något som borde fått alla att flämta, LO och dess medlemmar (som om Karl Petter ens brytt sig om att fråga dessa!) gillar inte Miljöpartiet (Expressen; Archive). Detta ska utläsas som om att Karl Petter Thorwaldsson inte tycker om Mp, det är ju fackets motsvarighet till påven vi talar om. Partiets dagar i regeringen kan alltså vara räknade. Är det någon annan än miljöpartister som skulle sörja detta?

Dödskyss MonumentÄr det LO som nu första maj har levererat dödskyssen åt mp? Man kan undra efter Karl Petter Thorwaldssons tal. Klart är i varje fall att mp kan utveckla sig till en fullt utblommad regeringskris. Foto: Av Enfo – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=26156379

Löjesguiden är tillbaka i samma gamla fåra när den nominerar regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Säger det inte allt när man läser mellan raderna? Hade ni någon självinsikt hade ni avgått innan ni tillträdde, men nu brinner säkert lågan att regera starkare än självinsikten. Det gör er till formstarka kandidater till priset.”

Också Gustav Fridolin ska få en känga i form av en kandidatur till foliehatten. Motiveringen lyder: ”Ett misslyckande är ett misslyckande och aldrig har väl detta varit mer tydligt än i ditt fall. Misslyckanden när du målat in dig i politiska hörn som det är svårare att ta sig ur, i ditt ministerutövande och i flera sakfrågor är så här långt facit. Det gör dig till en självskriven kandidat till priset.”

Att leva i det blå

Delar av den svenska vänstern lever inte i verkligheten, så enkelt är det. Man behöver inte ha hållbara argument, siffror, underlag eller annan data är bara fascistiskt eller patriarkalt förtryck och du får gärna ha en avvikande åsikt bara du håller med dom. Det är kort och gott en rörelse som med råge har passerat bäst före-datum. För att se till att vi har en egen åsikt genom att ha samma som dom, skickar man ut små drönare vars enda uppgift är att skrämma och tysta.

Svensk vänster, och delar av svensk höger för den delen, är inte bara svurna fiender till demokrati, de är svurna fiender till sans och förnuft också. Det är som om dessa personer vägrar att leva i den verkliga världen, istället tycks de ha bosatt sig i samma la-la land som Teletubbies bor i. Där skuttar de omkring bland sina illusioner och fantasier som de sen spottar ut i form av artikel efter artikel (ETC; Archive).

Återigen är det den fullständigt verklighetsfrånvända agendan som gör sig gällande. Höghastighetståg kostar ingenting, vad får man sådana fantasier ifrån? Tvärtom så kan byggandet av sådan bli en ordentligt fet gökunge som äter ut allt så effektivt att all annan järnväg sätts på sparlåga. Där vi behöver en förstärkning och förenkling i regional-pendlandet med tåg, får vi en intercity-lösning som kanske lockar tjänstemän, politiker och näringslivets toppar men inte vanliga människor i deras resande till vanliga jobb.

TeletubbiesSvensk vänster återförenade i ett möte för att planera nästa genidrag? Vore det bara ett skämt så kunde väl allt ha varit bra men nu kan samma skämt titulera sig ”regeringen” och ”riksdagspartier”. Foto: By Berit from Redhill/Surrey, UK – The Teletubbies are still here 2011, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=24490181

Litet tips till Löfven angående höghastighetståg till Malmö och Göteborg från Stockholm, mucka aldrig med Göran (DI; Archive). För det enda som driver politiker från båda blocken att säga ja till galenskapen är möjligheten att få klippa band, få sola sig i glansen av närvarande press och få ut ett budskap om en ”offensiv” politik. Alla smälter ju av beundran då politiker visar kraft och mannamod, kanske röstar de rent av på skiten en gång till.

Det finns alltid fler områden och fler partier på vänsterkanten som kan göra bort sig. På det minerade området ”Feminism” hittar man allehanda galenskaper mest varje dag. Men den artikeln som både andades de mest otäcka tankarna hittills och samtidigt de mest drastiska, var nog Rossana Dinamarcas debattartikel (Aftonbladet; Archive) för en tid sedan. Den utandades i hela sitt tankegods ett arv från Sovjetunionen och en inspiration av Nordkorea i kombination.

Pojkar ska sättas i utbildning för att lära sig kvinnors utsatthet, något som annars kallas empati och lätt kan läras om man bara tar sitt ansvar som förälder. De ska lära sig om alternativen till ”mansnormen” dvs feminismen. Alltihop ger ett eko av en helt annan era och fenomen som omskolningsläger. Vänsterpartiet har med Dinamarcas inlägg tagit flera steg åt ett mycket farligt håll där man får sura uppstötningar av ren rädsla. Särskilt det faktumet att detta parti har inflytande på regeringen som stödparti skrämmer dubbelt.

Feminismen är inte bara en statsreligion som har besudlat Vänsterpartiet, andra har också de fått sin beskurna del av galenskapen ideologin tycks användas till. I fredags öppnade SSU:s kampanjledare Marwa Karim munnen i Nyheter24. I artikeln kom förklaringen (Nyheter24; Archive) till varför hon kallar sig feminist. Redan på tankestadiet havererar den förklaringen.

Titanic CGISvensk feminism är som en modern motsvarighet till Titanic – en olycka alla vet kommer att hända men som ingen gör något åt. Både Rossana Dinamarca och Marwa Karim gör sig till talespersoner för det otäcka. Särskilt Dinamarcas hjärntvättsförslag är extra otäckt. Foto: Wikimedia Commons

När man säger att man hatar ALLA män för att de våldtar blir det fel. Problemet är att långt ifrån alla män våldtar, det är till och med så att förhållandevis få män våldtar. De som gör det, gör det många gånger. Det är den här typen av rena falsarier som gör att ingen tänkande människa längre kan kalla sig feminist. Hela ideologin är förtappad. Den har dock tyvärr ett grepp om samhället, till och med ett så hårt grepp att en ideologi som är uttalat Marxistisk till och med får förment liberala partier som Liberalerna att bli dess gisslan.

”Jag uppmuntrar alltid företagsledningar och ägare att kvotera. Det är den överlägset mest effektiva metoden om man vill åstadkomma förändring. Däremot är jag tveksam till att tvinga fram kvoteringen med lagstiftning.”

Citatet ovan kommer inte från en ännu inte helt övertygad sosse. Istället är det Liberalernas Maria Arnholm som via nyhetsbrev (FP:s hemsida; Archive) talar om sina åsikter. En liberal som vill skapa gräddfil för ett kön och åsidosätta sådana självklarheter att bäst lämpad person ska ha jobbet alltså. Detta vill hon att företagen ska ta till sig som vilken annan självklarhet som helst.

Det dubbelt konstiga i feminismens värld är att just kvotering fungerar bra då det gynnar kvinnor, men tvärtom då blir det problem (Aftonbladet; Archive). Inte heller talar vare sig Maria Arnholm eller andra feminister om erfarenheterna från utlandet. I USA har t ex flera fall av Affirmative Action som kvotering kallas där, lett till att överklaganden har gått så långt som till landets Högsta Domstol. Det har delat landet åsiktsmässigt och också splittrat samma domstols (CNN) ledamöter.

Florida Supreme CourtI feminismens namn framförs förslag som kvotering utan att man med ett ord nämner att där man har haft sådana försök som i USA, har flera fall slutat i domstol. Det är med andra ord inte ett enat samhälle man skapar, snarare ett splittrat. Foto: By Bruin79 – Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=31468145

Någonting är ruttet i konungariket Sverige när man inte ens har ärligheten att tala om, eller själv inse att just kvotering kommer att skapa en mycket djup klyfta mellan flera grupper. För i kulisserna väntar fler grupper på sin chans om det här förslaget får vingar. Just nu verkar detta mer än troligt då man i regeringen (SR; Archive) tycks vara överens. En sån åtgärd kan dock komma att bli ett stort hinder på vägen till sann jämställdhet. Det kan alltså bli helt kontraproduktivt.

Löjesguiden nominerar idag kollektivt den svenska vänstern med regeringen i spetsen. Motiveringen är nästan överflödig men låter som följer: ”Galenskaper tycks generera sig själva i en rörelse som för länge sen har tappat både kompassriktningen och förnuftet i politiken. Det gör er till enormt värdiga kandidater.”

Ett politiskt spel

Ni vet hur det brukar låta: Vård, skola och omsorg! Och jo då, jag ställer upp på det mantrat men jag ser däremot inget av resultat. För den nuvarande regeringen har nu styrt landet i 1,5 år utan att åstadkomma ens en bättre skola. Också vården och polisen har gått igenom nedskärningar om man ser till den ökade arbetsbelastningen. Där det borde ha blivit resursförstärkningar har det alltså istället blivit status quo.

Samtidigt som detta händer har statskassans pengar har börjat gå till saker den inte var tänkt. I och med att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har fått mer att säga till om i politiken, gud förbjude, har vi fått än mer vansinnesprojekt. Bidrag till glasögon (Socialdeparte-mentets utredning) och subventionerad vård (Miljöpartiets Partiprogram ”välfärden”; Archive) åt flyktingar som vistas här illegalt är två exempel som sticker ut.

Varför använda ett ord som ”vansinnesprojekt”? Jo, glasögon är något de flesta kan och ska betala ur egen ficka. Har man inte råd för att man som förälder t ex är arbetslös, ska man naturligtvis kunna få denna hjälp men bidraget är nu generellt. Det utgår alltså till alla oavsett om man är fattig eller rik och det är stötande.

Conrad von SoestRegeringens nu genomförda förslag om glasögon till barn under 18 är rent medeltida. Det är något var och en ska ha råd med och ska betala ur egen ficka, kan man inte det t ex pga arbetslöshet bör naturligtvis samhället kunna bidra men hela reformen andas plakatpolitik Foto: By Conrad von Soest – http://www.badwildungen.de/altar/foto6.html, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1844015

Det är dessutom något som utgår till barn fram till de är 18 år men synproblem drabbar oftare människor som är äldre. Ju äldre man blir desto större är risken. Inga glasögon-bidrag utgår heller till alla de som är arbetslösa så hur man tänker när man lägger ett sånt förslag är i varje fall för mig en gåta. Plakatpoltik brukar det kallas, i andra sammanhang är ett ord som ”röstköp” något som dyker upp.

Miljöpartiets genomdrivna förslag om vård till papperslösa, vilket bara är ett finare ord för människor som vägrar att låta sig avvisas efter avslagen asylansökan, är också det stötande. Anledningen till det är att dessa får betala betydligt mindre ur egen ficka än andra patientgrupper säg pensionärer. En papperslös betalar 50 kronor för sitt besök, en pensionär 200. Detta sker trots att pensionären är den som har betalat skatt, det har tyvärr inte den papperslöse.

Skattebetalarna får alltså stå ut med att få lov att ”frivilligt” betala för andras vård, för andras glasögon och mycket mer. Allt annat än vård skola och omsorg med andra ord, i varje fall om man med det avser till medborgare i landet som betalar sin skatt. Men vänta, det kommer mer. För vår ”kompetenta” regering har just lagt än mer sten på bördan med ytterligare en utgiftspost som till synes verkar fullständigt överflödig. Den går under namnet Angeles Bermudez-Svankvist.

Hon fick ju som bekant sparken som Generaldirektör (GD) för Arbetsförmedlingen efter att ha surfat och ringt för 300 000 kronor på skattebetalarnas bekostnad. Det var visserligen frågan om att hon inte satt över sina enheter till flygläge när hon vistades utomlands så avgifter för roaming blev huvuddelen av kostnaden. Hon tänkte säkert inte på det så kanske var hon förlåten i varje fall i vissa kretsar, men trots det blev det hennes fall. Notan fick skattebetalarna i vanlig ordning betala istället för de som var ansvariga politiker.

Uncle SamEn användbar metod i politiken är ju att peka finger på annat än den egna skulden. Symptomet på något mycket större, mer djupgående som samhällets brister går därmed spårlöst förbi. Foto: Wikimedia Commons – Uncle Sam

Men när hon åkte taxi (Aftonbladet; Archive) för skattebetalarnas pengar rann något över också hos de förlåtande. Att det var i det privata gjorde inte saken bättre, med buller och bång fick hon sluta. Kraven på hennes avgång (Aftonbladet; Archive) kom från vänster den gången, antagligen därför att regeringen hette Reinfeldt. En fälld generaldirektör kan ju i nästa steg leda till misstanken om att i det här fallet arbetsmarknadsministern inte hade gjort sitt jobb.

Angeles Bermudez-Svankvist fick alltså gå av skäl som att hon inte hade betalt en taxinota för 575 kronor ur ”rätt ficka” och att hon glömt stänga av sin surfplatta och mobil så roamingavgifterna rusade i höjden. Det såg alltså ut som ett bondeoffer och ett riktigt billigt sånt också. Faktum var dock att det fanns fler och mer allvarliga skäl till att inte fortsätta hennes förordnande.

Statistikfusk (Dagens Opinion; Archive) är inte en dussinanklagelse, tvärtom är det en ganska allvarlig sådan som tidigare har lett till att folk t ex har fått uppsatser på universitet underkända. Det har till och med lett till avstängningar så anklagelsen hade grund. Återigen kan man konstatera att den gången kom anklagelserna från vänster, den här gången från LO.

Då såg alltså allt ut som om det skett på bästa sätt och på god grund. Man kan dock som sagt misstänka att det var lika mycket ett politiskt spel om inte mer så, som det var ett månande om skattepengar. Två flugor på smällen – Socialdemokratin framstår som om man tar ansvar för skattebetalarnas pengar när man kräver en GD:s avgång. Man får samtidigt en arbetsmarknadsminister – Hillevi Engström (m) – utpekades för vad hon faktiskt var dvs inkompetent (Sydöstran; Archive). Strax efter ersattes hon av Gunilla Carlsson (m) på posten.

SåpbubblaNär bubblan brister är det i vanlig ordning skattebetalaren som får stå för notorna. Bakom allt ligger dock allt som oftast ett politiskt spel där politikerna kommer undan därför att det finns lämpliga syndabockar att peka ut Foto: By Jeff Kubina – Bubbles, CC BY-SA 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3425849

Det var alltså Socialdemokraterna som den gången lät visselpipan ljuda. Så fort man kom till makten gjorde man vadå? Jo, allt fortgick som förut. Det konstiga inträffade ju att de inte fick igenom sin egna budget trots att detta borde vara ett grundkrav för en regering. Detta skedde 2014 och fram till 2015 var man alltså istället tvungen att styra på en tidigare regerings budget. Det innebar att allt fortgick trots tidigare löften (Socialdemokraterna; Archive) om motsatsen.

Under tiden hade Angeles Bermudez-Svankvist fått ett nytt jobb. Den här gången skulle hon leda ett fas 3-bolag som heter Öresundsbemanning. Problemen för regeringen var under den här perioden två, för det första var ju Fas 3 så avskyvärt att man själva ville skrota det. Ändå tvangs man att regera på en annan regerings budget och att fortsätta på den inslagna linjen i strid med den egna viljan. En omständighet som bolag som Öresundsbemanning och dess delägare säker firade länge.

Till sist lyckades man äntligen stoppa (Metro; Archive) det hela och Fas 3 fick det slut som det förtjänade. Under tiden hade dessa pengar inte bara gått till en verksamhet utan också till privata företag som t ex Öresundsbemanning där Angeles Bermudez-Svankvist alltså nu hade blivit delägare (HD; Archive). Det som alltså hade varit så avskyvärt när partiet var i opposition, hade därmed mot allas vilja ångat vidare trots löften om att skattepengar (Aftonbladet; Archive) inte skulle användas till just sådant.

Sossarna hade under den här perioden inte några som helst problem att investera skattebetalarnas pengar i privata bolag som Öresundsbemanning även om det inte var deras egna fel. Det hela sköttes tyst och diskret utan att tidningarna ifrågasatte varför skattebetalarna skulle betala pengar till ett oseriöst bolag. De hade ju bara försökt att regera med en minoritetsregering utan att förankra förslagen och plötsligt gick det inte så bra.

ReichsmarkDet heter alltid vård skola och omsorg men slutar i onödig utgifter och betalning till oseriösa mottagare. Det är oftast inte små belopp det handlar om heller. Foto: Tysk Reichmark från tiden av hyperinflation Wikimedia Commons

Det var inte så länge sedan det lät helt annorlunda, men nu ändrades tongångarna. Att pengarna går till just Öresundsbemanning var ett problem (HD; Archive) på mer än de nämnda sätten. Det är ett företag som i historien har utnyttjat sina anställda/sysselsatta på ett rätt smutsigt sätt och tjänat pengar dubbelt upp. För samtidigt som man gjorde samhället en ovälkommen tjänst, passade man på att skaffa sig en sidoinkomst.

För sina ”tjänster” tjänade företaget 5000 :-/anställd och månad från det offentliga. Det här räckte dock inte för just Öresundsbemanning. De anställda fick sortera och paketera godis så att företaget kunde tjäna än mer pengar än de redan gjorde. Man kan om man vill, dra slutsatsen att de offentliga pengarna gick till att inte bara betala för en sysselsättning utan också till att dumpa priset för en tjänst på den privata marknaden där Öresundsbemanning kunde ro hem olika kontrakt.

Fortfarande hade regeringen inga problem med detta. Inga etiska invändningar, inga betänkligheter kring vare sig gemensamma pengarna hamnade i privata fickor eller att offentliga resurser gick till att snedvrida konkurrensen och dumpa priser. Nu var tongångarna mer förmildrande från både Stefan Löfven och Ylva Johansson som fortfarande är ansvarig arbetsmarknadsminister. Dina och mina pengar hamnade den gången mer än någonsin i fel fickor och regeringen är den ansvarige för det.

Men det är nu det hela blir ännu bättre, mycket bättre. För trots tveksam jobbinsats och tveksamma affärer med skattebetalarnas pengar som inkomst får nu Angeles Bermudez-Svankvist ett nytt toppjobb (Aftonbladet; Archive). Den gamla kritiken är som bortblåst, allt agg lagt åt sidan och kanske också är det faktumet att hon har tjänat pengar på skatte-betalarnas bekostnad nu sopat under mattan. För nu ska hon kosta skattebetalarna en gång till, den här gången med ett jobb på Migrationsverket.

Monty Python Silly WalkByråkrater är som katter, de landar alltid på fötterna men det är alltid skattebetalaren som får betala för hela kalaset. Det som verkliga ligger bakom allt är dock politikernas misslyckanden och det politiska spelet. Foto: Wikipedia

Tjänsten som går ut på att få migrationssökanden sysselsatta medan de väntar på besked, är inte utlyst så att andra kan söka den utan har gått som direkt förfrågan bara till henne. Det är en tjänst som inte har funnits tidigare utan som skräddarsytts av regeringen och utformats av Migrationsverket. Hon ska jobba med projektet året ut och tjänar sin gamla GD-lön på 142 000 kronor. Då var lönen (DI; Archive) den näst högsta för Generaldirektörer.

Detta var den trots att att styrelsen för arbetsförmedlingen saknade förtroende (SVD; Archive) för henne efter hennes mobilringande och surfande. Men som jag skrev tidigare, just surfandet och mobilringandet ser mer ut som en rökridå för vad som faktiskt hände. Sanningen är nog att missnöjet började långt tidigare när beskyllningar om missade mål och rörig rekrytering (SVD Näringsliv; Archive) till den egna organisationen började dyka upp. Också regeringen Reinfeldt behövde väl syndabockar för sin misslyckade politik.

Det är alltså ett politiskt spel från båda sidorna vi har sett i den här historien. Angeles Bermudez-Svankvist var en insats i ett spel. Visserligen var hon som sådan inte så passiv, tvärtom var hon ju också så pass aktiv att hon inte lämnade tillfället i akt utan såg istället till att förse sig genom Öresundsbemanning. Men det är det som också är poängen i historien i varje fall min, hon är bara symptomet på något mycket större som är mer fel.

När tidningarna nu slår upp sina reportage om ”girigheten”, är det egentligen inte henne de borde granska utan som vanligt politikerna och det politiska spelet bakom. Det är ju på båda sidor om taggtråden som förklaringen går att finna, inte i huruvida hon som person har varit girig eller inte. Det är rätt så klart att hon i första ledet har blivit lite av ett offer, om än med lite hjälp från sig själv. I andra steget, den delen med Öresundsbemanning, har hon definitivt varit det. Nu i tredje steget är hon redan stämplad. Det är tidningslogik det.

PresidentSpelet ska naturligtvis leda till makten och den som spelar det skickligast blir näste ledare för landet. Att vi betalar priset tycks sekundärt Foto: Wikimedia Commons

Min poäng bygger alltså på att det är rätt lönlöst att stirra sig blind och bli förbannad över Angeles Bermudez-Svankvist, den biten är som den är. Det är istället de politiker både inom Socialdemokratin, Miljöpartiet och Vänsterpartiet men också inom partierna i Alliansen som de verkliga spelarna återfinns. Det är också där svaret på dagens situation går att finna. Debatten missar alltså hela målet.

För vi har de politiker vi förtjänar, det blir lätt så när människor slentrianmässigt röstar på samma parti som förut eller inte tar reda på hur inställningen hos de olika aktörerna ser ut för att därmed kunna ändra sig och sitt röstande. Det blir inte heller bättre av att vi i så liten mån engagerar oss i debatten. Här gäller det alltså att engagera sig för att kunna förändra.

Vi får också den debatt vi förtjänar dvs ingen alls. Så länge man kan skyla sina egna misstag och det politiska spelet som pågår bakom ridåer, så lär vi fortsätta att hinnas ikapp av känslan av att vi har blivit blåsta på de skattepengar som vi har betalat i tron om att de verkligen bara ska gå till vård skola och omsorg. Sanningen är ju att pengarna går till allt annat än, men det är ju en bisak. Huvudsaken är att vi betalar och sen bestämmer någon annan som vi har det idag.

Utan ett sånt kommer det ovärdiga spelet bakom fler som Angeles att kunna ses i framtiden och det är våra skattepengar som står för den saken men politikerna som hanterar den. Ut och förändra för förändring är vad landet behöver, tack.

KroppAtt förändra en kropp är rätt extremt och har sina konsekvenser. Att förändra samhället är däremot nödvändigt som jag ser det. Bidrag har blivit en födkrok för röstköp och hela tiden rullar pengarna till allt och lite till som de aldrig var tänkta att användas till. Hyckleriet är totalt och det är skattebetalarna som står för notan. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag hela det politiska etablissemanget oavsett partifärg till priset ”Folihatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ett ovärdig spel med skattebetalarnas pengar är det enda resultatet av den sandlådementalitet som håller landet i ett järngrepp. Man riktar kritik mot sånt som är fel för att sen göra om samma misstag med samma personer. Det är inte vad jag skulle kalla smart. Pengarna rullar och allt för att tillfredsställa ett antal partiers lystnad att skapa det politiska spelet gör er alla till värdiga kandidater.”