Fantasianalyser

Är det inte fantastiskt! Om du eller jag har gjort något dumt tillstår vi antagligen detta. Journalister däremot har i varje fall ett fall hittat en ny liten teori som ska ursäkta andras misstag. Den som larmar om någon annans tillkortakommanden är plötsligt den som har gjort fel. Lite samma andas barn som man körde med förut att om man kritiserade feminismen var man per definition både kvinnohatare och anhängare av Breiviks manifest. Följ med in i minst sagt skrämmande värld där svart är vitt och tvärtom.

Det var i Aftonbladet den 19/10 som artikeln signerad Eva Franchell publicerades. I artikeln driver Franchell tesen att ”mobbningen” som ju bara är berättigad kritik mot Åsa Romson i själva verket handlar om att hon är kvinna. Enligt tesen får Romson klä skott för den olagliga färg hon använde på familjens båt trots att det var sambon som köpte färgen. Kanske borde Eva Franchell stanna till lite redan där för att reflektera. Om hon hade gjort det hade hon kommit fram till den revolutionerande tanken att när Åsa Romson konfronterades om färgen gjorde hon ett PÅSTÅENDE om att det skulle varit sambons dåliga kunskaper som hade fällt avgörandet. Om Åsa Romsons påstående hade varit sant, varför använde hon ändå färgen mot bättre vetande?

Om kritik mot Romson är kvinnofientlig, vad är detta Eva Franchell?

Eva Franchell framhärdar dock genom att komma med nästa påstående. Åsa Romson har fått klä skott för att det nu har avslöjats att en av hennes medarbetare har dömts för narkotikasmuggling. Mig veterligen har ingen diskussion eller debatt påstått att Åsa Romson borde klandras för valet av medarbetare, däremot har media ställt Stefan Löfven till svars för det dålig valet. Tack dock för tipset, jag har hittills inte bloggat om knarkaffären men det dåliga omdöme som måste ligga bakom kommer definitivt att bli underlag till ett inlägg.

Vissa hamnar på kåken för sina brott, andra får jobba i Rosenbad Foto: Fanpop

Kvinnor döms hårdare kläcker hon ur sig härnäst. Har Eva Franchell helt och hållet glömt den behandling och den skärseld hennes kollegor i media ställde till med i våras för att hänga Jimmie Åkesson? En behandling som dessutom fick honom sjukskriven för utbrändhet? Här andas inte artikeln en enda stavelse av ånger eller ens nämner övergreppet. Har hon förbisett den veritabla skitstorm Björn Rosengren genomgick när hans dikeskörningar avslöjades? Eller varför inte den fullständigt vedervärdiga scen som hennes kollegor ställde till med i tv när dåvarande trafiklandstingsrådet för Stockholms län Elwe Nilsson kölhalades genom att ett tiotal ”oberoende” journalister ställer sig och skanderar ”avgå” ett antal gånger och filmar hela scenen? Låt mig dra en slutsats åt dig Eva, kvinnor döms hårdare i din högst fria fantasi. Kritiken mot Åsa Romson har varit mer än berättigad och kan knappast kallas överdriven, det detta handlar om är att en person med ”rätt” åsikt återigen inte får kritiseras. Om man däremot heter Jimmie Åkesson får man behandlas hur som helst utan att vare sig Eva Franchell eller någon annan journalist lyfter ett finger, då handlar det ju om ”fel” åsikter.

”Rätt” eller ”Fel” åsikt i debatten avgör vad du får säga Foto: Kvinnolobbyn

Naturligtvis tas det klassiska fallet med Mona Sahlin upp. Hon var ju kvinna, alltså tystnade inte kritikerkåren förrän hon hade avgått och lämnat politiken. Att hon var kvinna var det enda skälet till kritiken. Återigen kliar i varje fall jag förbryllat i hårbottnen. Kom inte Mona Sahlin ovanligt lindrigt undan med tanke på det som faktiskt hände, var det inte så att tidningarna redan på den tiden medvetet (?) lät bli att skriva för mycket om vissa detaljer som sedermera aldrig kom ut?
Faktum var att Mona Sahlin inte kunde skilja på ditt och mitt. Hon betalade privata inköp av kläder och tog ut pengar för privat bruk på sitt kort, pengar som tillhörde skattebetalarna. När avslöjandet kom uppvisade förklaringsmodellen förvånansvärt många likheter med den som Åsa Romson har demonstrerat. I Åsa Romsons fall var det någon annan som var missdådaren, en sambo som media inte ens har intervjuat för en bekräftelse (?).  I Mona Sahlins fall handlade förklaringen om att hon hade tagit ut ett förskott på lönen genom det tjänstekort hon som minister hade. I båda fallen torde det handla om nödlögner av första graden som dessutom är genomskinliga därför att de hittas på i stunden. Ska man ljuga bör det åtminstone vara trovärdigt.

Trovärdighet är det enda kapital demokrati kan mätas efter Foto: Torquemag

Samma omdömeslösa förfarande med pengar uppvisade senare Mona Sahlin igen när hon hanterade ekonomin i sitt bolag Mona Sahlin AB. Där lyckades hon ta ut så mycket i lön att bolaget till sist saknade erforderligt kapital och till slutligen sattes bolaget i likvidation. Till sist uppdagades det att hon som tyckte det var så sexigt att betala skatt hade betalat in en kvarskatt på 40.000 kronor tre månader försent. Hon hade också fått anmärkningar från kronofogdemyndigheten för att hon inte hade betalt två räkningar, en p-bot och tv-licens. Mer om de omständigheter som ingick i rabaldret kring Mona Sahlin kan du läsa i Expressens artikel om hela skandalen.

Sahlin lämnade politiken, nu borde det vara Romsons tur Foto: Viktor.Cafe

Därmed kan man börja skönja ett mönster, tyvärr dock inte samma som Eva Franchell tycker sig se. För om man lyckas med det som både Åsa Romson och Mona Sahlin lyckades med, så ska man helt enkelt inte inneha offentliga uppdrag. I den bransch de jobbar i finns det bara ett gångbart kapital och det heter förtroende. Det är därför det heter förtroendeuppdrag. Har man inget sånt eller att det är förbrukat finns det bara ett alternativ, att avgå. Mona Sahlin avgick, Åsa Romson borde göra det. Också hennes förtroendekapital är nämligen slut. Inte för att hon är kvinna, men därför att hon har begått så många övertramp på de grundregler som gäller alla politiker nämligen den att om man vill ha ett förtroendekapital måste man förtjäna det. Det är en läxa som Åsa Romson borde lära sig. Också Eva Franchell borde lära sig att se istället för att kika på det som inte finns. Det blir bara löjligt när man gör så felaktiga analyser. Fantasifeminismen som döljer sig mellan raderna gagnar inte en offentlig debatt om politikers tillkortakommanden, men gagnar inte heller en jämställdhetsdebatt. Artikeln skapar därmed inte bara en gigantisk miss av målet, den skapar dessutom en backlash när författaren försvarar det oförsvarbara med argument som hör hemma i fablernas värld. Ytterligare en blogg där du kan läsa inlägg om artikeln i Aftonbladet är WTF Toklandet som i vanlig ordning är träffsäker.

Trovärdighet är måttstocken både inom politik och journalistik Foto: publicspeaking.com

Löjesguiden vill med detta inlägg nominera Eva Franchell till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du nomineras till priset för din förmåga att dölja de verkliga skälen till din artikel. Att du återigen vill ha olika måttstockar för män och kvinnor med offentliga uppdrag är inget man talar högt om även om det är det du avser. Enligt din logik är det tydligen ”mobbning” när kvinnliga politiker kritiseras, men inte ett ord ska andas när verklig mobbning sker som den mot Jimmie Åkesson under våren. Då är det istället frågan om ”berättigad och relevant kritik”. Återigen inget du säger rent ut men din tystnad om den saken är besked nog. Du har därmed dragit ner foliehatten så långt över både ögon och öron att du inte längre vare sig hör eller ser de rätta anledningarna till den för dig så förhatliga kritiken mot dem du nämner i din artikel.”

Baklänges In I Framtiden

Säga vad man vill, miljöpartiet är ett högst visionärt parti. I varje fall om man med ”visionärt” menar hur man nedmonterar allt det som vi med svett, tårar och en hel del skattekronor har byggt upp under åren. För nu inleds den stora kräftgången signerat partiet som med hjälp av fantasipolitik och feltänk kommer att prägla vår vardag. Med benäget bistånd från partiet som numer är mer intresserade av att inneha makten hellre än att tillföra den något, har miljöpartiet hittat en perfekt samarbetspartner. Mer om miljöpartiets krav kan du läsa om i en artikel i SVD.

Miljöpartiet har ett nytt trolleritrick på gång Foto: Mashable

I Stockholms stadshus består den politiska sammandrabbning av S, F!, Mp, V och dessa har skapat något av den största dikeskörningen någon politisk majoritet hittills har lyckats uppvisa. Resultatet har inte låtit vänta på sig. Stopp för planerna på en nybyggnation av Slussen stopp för förbifart Stockholm är bara några av dessa dikeskörningar. Nu kan vi lägga nästa sten på bördan, det jag talar om är stängningen av värmeverket i Värtan Stockholm.
Kolkraft är naturligtvis inte optimalt, det vet vi idag men det var inget man visste då verket byggdes. Idag vet vi bättre och därför byggs inte anläggningar av den här storleken utan rening. Denna teknik att rena de försyndelser som hittills har gått rakt ut ur skorstenarna är inte på något sätt omöjlig att applicera på det befintliga verket. Med andra ord, en stängning är en i överkant drastisk åtgärd och dessutom en förstörelse av skattepengar. För det är ju vi skattebetalare som i vanlig ordning står för notan. Både stängningen och det som måste ersätta är det vi som gladlynt får hosta upp pengar för så man kan i dubbel mening säga att beslutet är kontraproduktivt.

Miljöpartiet spelar rysk roulette med skattepengar som insats Foto: Pokerlisting

Men vi skattebetalare är ju mer än välvilliga när det kommer till att betala, herregud höj bara en skatt till eller inför en ny. Vad gör det om några fler blir arbetslösa eller att investeringarna i företagen landar i ett annat land? Det finns ju så många möjligheter nu när godispåsarna ska ätas upp på en gång. Så trots att det är en osedvanligt dålig idé, lär den nog genomföras ändå. Vad har sosseriet för val, att säga upp samarbetet med fundamentalisterna? Inte troligt även om jag helst skulle vilja se det! Avgå? Nej, inte så realistiskt det heller. Nu har den styrande nomenklaturan fått vittring på makten och den lär de inte släppa. Det finns nog bara en sak man kan göra och det är att se till att med hugg och slag om så behövs, se till att den här brokiga skaran inser att med makt kommer ansvar. Ett faktum sossarna en gång i tiden kunde balansera, nu vet jag inte ens om de vet vad ansvar är. Ett faktum det senaste exemplet visar med all önskvärd tydlighet.

Slöseri med skattebetalarnas pengar följer alltid samma mönster Foto: Skattebetalarna

Stängningen av värmeverket kommer att allvarligt skada Stockholms förmåga att värma upp hushåll och förse företag och industri med den för dem livsnödvändiga energin. Den kommer att allvarligt försämra försörjningsläget och kan till och med allvarligt hämma regionens förmåga att fungera som Sveriges viktigaste tillväxtmotor. Beslutet kan göra oss mer beroende av t ex Rysk gas, med alla de problem det medför för att inte tala om vårt oberoende. Resonemanget kan också göra att vi närmar oss den punkt flertalet forskare har varnat för där vi nedmonterar ekonomin och därmed välfärden. För om vi får se den här politiken upphöjd till en nationell motsvarighet, är det där vi så småningom kommer att landa. Kanske borde det snarare beskrivas som buklanda.

Slutresultatet av Mp:s politik kan börja skönjas Foto: DI

Testa också följande tanke. Självklart måste bortfallet av energi på något sätt ersättas, de alternativ som idag står till buds är kanske rent av lika dåliga som kolkraftverket. De kraftverk som står finns tillgängliga för produktion av energi är nämligen oftast oljeeldade och släpper ut lika mycket de. Det hela kan alltså bli ett enda stort nollsummespel där skattebetalarnas pengar inte är det enda som går upp i rök. För miljön däremot blir det ingen vinst, bara en stor omflyttning av källan till ett lika stort utsläpp.

Löjesguiden vill med denna artikel nominera socialdemokratin till priset ”Foliehatt of the Year” för deras iver att inneha makt men oförmågan att ta ansvar. Motiveringen lyder: ”För den hittillsvarande förmågan att hitta partier man inte ens skulle vilja ta i med tång och ändå lyckas att hålla andan och samarbeta med dessa. Det är ett svårslaget rekord att ändå lyckas med konststycket att samarbeta med det som är omöjligt att samarbeta med. Resultatet jag har tagit upp i exemplet är numer tydligen något vi får leva med bara socialdemokratin får sin kära makt i evigheten amen.”

Debatt Med Dubbla Måttstockar

I vissa debatter är det uppenbart att när man jämför med hur verkligheten fungerar finner man dubbla måttstockar. Dessa måttstockar betyder att för vissa finns inget utrymme alls – de har helt enkelt ”fel” åsikter och måste kväsas med allehanda metoder, andra däremot kan säga vad som helst utan att ens ett finger av kritik lyfts – de har helt enkelt rätt åsikter och står för något ”gott”.

Göran Brante är lektor i pedagogik vid Göteborgs Universitet Foto: GU

För några veckor sedan landade en av historiens mest otäcka artiklar i tidningsläsarnas knä. Det var när två personer ur skolans värld gjorde sig till talespersoner för ett utestängande av personer med SD-sympatier ur skolan. Göran Brante – Lektor vid Göteborgs Universitet och Maria Wiberg – Lärare i samhällskunskap (?????!) och psykologi var de som låg bakom debattartikeln i SVD. Det intressanta var nog inte själva artikeln, den var bara otäck utan det som hände i debatten efter denna. Det som hände var nämligen bara tystnad, intet och tomhet. Den helt enkelt bara försvann. Inte mycket kritik riktades mot de två, ingen debatt följde och allt andades normalitet. Problemet var bara att det var det inte. Om man begär att odemokratiska metoder ska användas för att skapa en ”demokratisk” skola är det något som är vansinnigt i vårt avlånga land. Det de föreslog – att inte uttalat men mellan raderna ge utrymme åt åsiktsregistrering för att kunna utestänga folk med sympatier för SD ur ALLT skolarbete – andades nämligen antidemokratiska ideal på ett mycket otäckt sätt.

Var artikeln bara ett sätt att dölja det verkliga hotet? Foto: Swedenconfidential

Det är också väldigt givande att vända på artikeln och titta på det de INTE säger. De talar INTE om att på Södertörns Högskola kan man om man har otur få en lektor vid namn Ylva Habel som föreläsare. Hon har gjort sig känd som en sann antidemokrat som utan skam eller rodnad har lagt upp hur hon äggar SD-affischer i t-banan och skryter om det på Twitter. Mer om Ylva Habels tilltag hittar du i en artikel på bloggen WTF Toklandet. Tar man upp diskussionen man misstänker jag att både Göran Brante och Maria Wiberg kommer att vara tystare än möss. Frågan kvarstår dock, hur kan en polisanmäld person få fortsätta att undervisa på en av våra högskolor? En person som anser sig ha rätten att begå övergrepp på demokratin för att skapa ”demokrati”?

Twitterdiskussionen Foto: Toklandet

Mer skrämmande fakta från universitetens värld. På Linköpings Universitet jobbar lektor Pia Laskar på institutionen tema genus. 1977 var hon delaktig i förberedelserna att kidnappa dåvarande statsrådet Anna-Greta Leijon, ett brott Laskar senare dömdes till fängelse för. Visst är det så att Laskar har avtjänat sitt straff och enligt vår rättspraxis är därmed brottet också både sonat och glömt. Problemet är att hon i en intervju har sagt att hon inte ångrar sitt vänsterförflutna vilket innefattar att hon inte heller ångrar det begångna brottet. Därmed försvarar hon sitt beslut att ingå i den krets som planerad kidnappningen av Anna-Greta Leijon. Då infinner sig ju frågan hur en person som Göran Brante inte reagerar på detta? Om man inte tycker att människor med sympatier för SD ska få jobba på skolor med hänvisning till skolans värdegrund där det står att skolan är en demokratisk och öppen organisation, vore det då inte naturligt att också utestänga vänsteranhängare som förespråkar kidnappning som en politisk metod och som definitivt inte omfamnar demokratiska ideal?

Lektor Pia Laskar dömdes för förberedelse till kidnappning Foto: LIU

Universitetens värld är för övrigt en skrämmande läsning. Exemplen kan radas upp av enskilda lektorer och andra akademiska högdjur som har lånat ut sitt namn eller ställt sig bakom antidemokratiska ideal. En uppräkning och länkning till flertalet av dessa hittar du på bloggen Sjunne [dot] com. En uppräkning: Ove Sernhede – Professor vid Göteborgs Universitet – försvarar Husby-kravallerna i en artikel i SVD.
Södertörns Högskola startar undervisning med basen i den för terrorism åtalade men friade Italienske filosofen och statsvetaren Toni Negris verk. Han har senare dömts för konspiration mot staten till 30 års fängelse men lyckades fly till Frankrike. Man inbjuder honom till och med personligen för ett offentligt samtal om sina verk där han förordar samhällsomstörtning. Länk till litteraturlista för kursen hittar du här.
Södertörns Högskola bjuder in den terroristdömde flygkaparen Leila Khaled att medverka i ett seminarium. Samma Khaled ingår och ingick i PFLP (Palestinsk befrielseorganisation) och var därmed enligt Rom-traktatet skyldig till order som har dödat oskyldiga Israeliska civila. Mer om det rabalder detta väckte kan du läsa på bloggen Al Hamatzav.
Som ni märker finns det alltför många exempel på denna aktivitet och det borde skrämma till och med den mest härdade. Frågan är då varför inte Göran Brante och Maria Wiberg inte reagerar? Här har de ju en rad lysande exempel på hur illa det är ställt i svensk skola men man väljer att se SD-anhängare hellre än de reella hot som finns, frågan är varför?

Leila Khaled – Dömd för terrorbrott, inbjuden till Södertörns Högskola Foto: The Focus Pull

Göran Brante och Maria Wiberg har redan nominerats till priset ”Foliehatt of the Year” för sin artikel. Det är dock dags att nominera dem igen för det de INTE skriver i sin artikel eller det de borde ha skrivit i efterhand nämligen att det redan finns krafter i skolans värld som det är mycket mer bråttom med att utestänga från undervisningssalarna. Skälet är samma värdegrund de åberopar i sin artikel, vad som gäller för en borde väl gälla andra i lika hög grad eller? Ni har alltså officiellt blivit nominerade. Motiveringen lyder: ”För den kompakta Lützendimma ni i er artikel lyckas sprida ut över debatten nomineras ni till priset. Att dölja det som är det reella hotet kan tolkas som syftet, men att dölja detta med förment goda intentioner som drabbar dem som inte ens har gjort något kan också vara skälet. Ni kan kanske ha gjort det geniala att påtala det som inte är ett problem, för att dölja det som är ett verkligt sådant och därmed slagit två flugor i en smäll. Ni nomineras därför i lika hög grad för den desinformation ni har lyckats sprida med er artikel.”

Uppdrag: Skapa Högre Arbetslöshet?

Vår nya regering har startat sitt arbete i raketfart. Många vackra deklarationer och löften om håvor till alla och envar i form av bidrag har utlovats. Dikeskörningarna har också de varit många, vem kan t ex glömma Åsa Romsons inledande dumheter som hotade att dra ett löjets skimmer över regeringsarbetet. Frågan är dock om inte Åsa Romsons klantigheter  i själva verket bara var ett bondeoffer för att dölja det största misstaget som regeringen nu är på väg att genomföra.

 Magdalena Andersson blev kallad både lögnare och oseriös Foto: SVT 24

Socialdemokratin har fått krypa till korset och erkänna att man inte längre är det parti som utan opposition har kunnat göra som man själva vill utan är numer beroende av andra. Önskelistan från dessa samarbetspartier har i kölvattnet på detta blivit kilometerlång. Sossarna är för husfridens skull tvungna att göra som både v och mp kräver och detta har skapat en veritabel önskeinflation. Det finns helt enkelt ingen hejd på de saker man vill göra för skattebetalarnas pengar. Det är i detta ljus veckans politiska snackis måste ställas som handlade om Magdalena Anderssons allegori om tomma lador som man kan läsa om på SVT opinions hemsida. Historien började under en presskonferens för en vecka sedan då hon gick ut med påståendet. Snart hade hon dock fått nästan hela den elit av nationalekonomiska professorer som utgör gräddan av kunnandet i landet emot sig. Somliga kallade henne ”lögnare” och somliga ”oseriös”. Ekonomiprofessor Lars Calmfors- som var en av de som reagerade – syn på Magdalena Andersson kan man läsa om här i en artikel från SVD:s hemsida. Hon gjorde dock detta därför att kravlistan nu är uppe i såna kostnader att pengarna hon har att röra sig med är slut. Detta är ett klassiskt grepp för att rikta fokus bort från det obehagliga och skylla på någon annan, i detta fallet Anders Borg, och förbereda folk på att lösningen i vanlig ordning heter höjda skatter. Ett mantra som sossarna tillsammans med önsketänkarvänstern har blivit så bra på. Nu kan hon säga att ”Det var ju Anders fel, han såg ju till att sälja ut allt” och få det att se ut som om hon hade änglavingar.

Lars Calmfors var en av de som skällde ut henne Foto: Aftonbladet

Magdalena Andersson har därför övergett målet om budgetöverskott i statens finanser, mer om detta i Expressens artikel. Men det räcker inte, nu måste hon höja och återinföra en rad skatter för att få in mer pengar till den önskekarusell som snurrar allt fortare. Hon har också börjat låna pengar för att finansiera sina vidlyftiga reformer, just nu kostar hennes politik fem miljoner kronor i timmen! Detta är alltså pengar som vi som medborgare kollektivt är skyldiga pga vad som bara kan betecknas som en oseriös ekonomisk politik från regeringens sida. Till sist infriade hon det löfte hon avgav redan i valrörelsen. För till skillnad om löftet om inkomstskatt som sossarna skulle lämna orörd vilket de genast svek, lovade de faktiskt en höjning av arbetsgivaravgiften för ungdomar. Ett löfte hon nu alltså vill genomföra. Resultatet kan bli höjd ungdomsarbetslöshet enligt en  utredning från HUI (Handelns Utrednings-Institut) som presenterades i veckan. Visserligen förnekad Magdalena Andersson sambandet mellan höjda arbetsgivaravgifter på ungdomar och högre arbetslöshetssiffror för samma grupp, ett förnekande hon är rätt ensam om i ekonomikretsar. Mer om Magdalena Anderssons tillkortakommanden på bloggen Fnordspotting.

Bråket fick ytterligare en dimension när det finanspolitiska rådet kallade in Magdalena Andersson för en uppläxning, en åtgärd som är unik i svensk politisk historia. Rådet består av meriterade nationalekonomer som alla innehar professurer och andra akademiska titlar. De fungerar som ett stöd åt finansministern och ska komma med goda råd är det tänkt. Nu inkallades alltså istället finansministern av rådets ordförande John Hassler, syftet var att ge en vänlig men bestämd tillrättavisning för sina vidlyftiga påståenden och den politik hon tänkte föra. Magdalena Andersson är därmed än mer ensam i att tro på sin politik.

John Hassler läxade upp Magdalena Foto: Finanspolitiskaradet

Knasigheterna slutar dock inte där. Sossarna gick ju till val på att  sänka skatten för pensionärer så att de ska ligga på samma nivåer som löntagare. Inget fel i det, men hur man har valt att finansiera det är helt uppåt väggarna enligt min åsikt.
Idag ger reglerna oss möjlighet att jobba till vi är 67 års ålder. Väljer vi att gå i pension vid 65 eller till och med tidigare straffas vi med lägre pension. Det lönar sig alltså att fortsätta jobba även efter 65. Detta gör dock regeringen slarvsylta av genom att lägga en extra skatt på de som väljer att fortsätta jobba. Med reformen räkna regeringen att kunna dra in 2,3 miljarder som ska finansiera skattesänkningen för dem som har pensionerats. Siffran kan dock sägas vara en glädjekalkyl, effekten kan nämligen bli att folk inte i lika hög grad får jobb efter 65 eller att löner börjar betalas ut svart. Du som skattebetalare måste därför eventuellt skjuta till pengar så det är du som jobbar som kan bli förloraren.
Därmed har Magdalena Andersson med råge svikit sitt löfte att inte höja skatterna på arbete som man lovade i valrörelsen.

Svek är ett vanligt grepp i politiken, problemet är att det biter upphovsmakaren i rö**n

Låt oss gå tillbaka till ungdomsarbetslösheten. Det är särskilt destruktivt att vid unga år inte ens få chansen att komma ut på en arbetsmarknad som inte längre fungerar som den ska. Tröskeln in är monumental och de åtgärder som har vidtagits har därför varit viktiga. En av dessa har varit den sänkta arbetsgivaravgiften på ungdomar och den har fungerat, det är dessutom en förhållandevis billig reform eftersom kostnaden snart har vägts upp av de inkomster man kan räkna hem på löneskatten för den anställde eller intäkterna från momsen på det som den nu anställde konsumerar. Den har kort och gott varit en vinstaffär för samhället som har sluppit att betala ut destruktiva och passiviserande stöd istället för att skapa jobb. Denna trend väljer alltså regeringen att bryta. Istället vill man att återgå till en politik som med all säkerhet inte kommer att skapa jobb, tvärtom. Magdalena Andersson har därmed skapat nästa problem i kedjan, hur ska hon kunna förklara de ökade utgifterna som kommer de närmaste åren för den ökande arbetslösheten och samtidigt kunna försvara de ökande arbetslöshetssiffrorna? Det lär inte fungera med att peka på Anders Borg och inte heller att vifta bort det hela med att det inte skulle finnas ett samband.

Är Magdalenas budget bara en enda stor floskel-fest???? Foto: SVD

Magdalena Andersson har alltså inte bara målat in sig i ett hörn, hon har faktiskt klistrat fast sig själv i tapetvåden bakom sig i samma andetag. Det är ett så gigantiskt självmål att man skulle kunna tala om att socialdemokratin nu har övergett det som alltid har varit deras måtto – att ha ordning i de offentliga finanserna. Löfteskarusell, lånade pengar, stor risk för missade ekonomiska mål och mindre pengar i intäkt för felkalkylerade antaganden skulle kunna bli priset för politiken.  Det riskerar därmed att bli spiken i kistan för en rörelse som inte bara har tappat sitt grepp om utvecklingen, utan som också har sakat bort sina egna starka kort. Allt detta därför att makten var viktigare än innehållet.

Jag tror tyvärr historiens dom kommer att bli hård över denna regeringen. Det yttersta ansvaret bär naturligtvis Stefan Löfven för valet av ministrar. De omständigheter som spelar regeringen ett spratt med det parlamentariska läget spelar naturligtvis in det också, men det har inte blivit bättre av att Stefan Löfven har valt ett ovanligt andefattigt gäng att arbeta med. Inte minst utnämningen av Magdalena Andersson till finansminister visar att han har lite eller ingen kontroll över det förfall som pågår internt inom socialdemokratin. Hans svaghet som ledare lämnar dessutom fältet öppet för två andra extrema partierna som han har valt att samarbeta med. En omständighet som inte kommer att underlätta i framtiden, särskilt inte när miljöpartiet inte har visat sig mogen uppgiften att ingå i regeringen.

Åsa Romson – Ett av alla svaga kort i regeringen Foto: Centeruppropet

Hur svag regeringen till sist har lyckats med att visa upp sig, visar nästa exempel. SD har nämligen kastat sig in i debatten och hotar nu att fälla budgeten enligt en artikel i Dagens Industri. Huggsexan är därmed total och kan sluta i nyval. Fälls regeringens budget är detta ett faktum. Det enda man kan spekulera i runt detta är hur mycket som är försöksballonger från SD för att se hur mycket regeringen är beredda att ge med sig om och därmed kanske kunna räkna in några vinstpoänger i sina hjärtefrågor. Det kan med andra ord handla om politiskt rävspel för att pressa ut så mycket som möjligt i situationen. Om de tänker göra slag i saken och verkligen fälla regeringen återstår att se.

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Magdalena Andersson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du nomineras till priset för din förmåga att dra alla de felaktiga slutsatser man kan dra i en budget som präglas av bristen på ansvar och ett pengaregn. Du har därmed visat att socialdemokratin även fortsättningsvis väljer att köpa sina röster med hjälp av håvor vi inte har råd med och dessutom för lånade pengar. Förfallet inom ditt egna parti och bristen på insikt i att samarbetspartierna inte är något annat än kravmaskiner utan ansvar är därmed total. Du har också med budgeten visat att det du förut anklagade Anders Borg för, nämligen att låna upp pengar för den förda politiken, nu har blivit ditt signum. Du har därför också lyckats föra in hyckleriet som en hörnsten i din politiska gärning.”

(S)lussen

Mitt i Stockholm ligger det så omhuldade slussen. Där Södermalm slutar och Gamla Stan väljer att spegla sig i det mellanliggande vattnet, tronar detta arkitektoniska mästerverket. När platsen byggdes var det ett under av ingenjörskonst med sina av- och påfarter för bilar och bussar i alla riktningar, gångstråk med affärsliv och t-baneknutpunkt. Nu vittnar platsen om långt gånget förfall och ren nedgång. Pissdoften står som en vägg där folk en gång flanerade, betongblock faller ner där människor idag ska gå och hela skiten håller på att sjunka ner i den dy det hela står på dvs Mälarens sjöbotten. När man byggde sitt storstadsmonument missade man nämligen en avgörande punk, att påla på ett sådant sätt att det också kunde fortsätta att stå. Vad heter lösningen då? Tydligen att låtsas som ingenting och tro att det ofixbara ska kunna fixas. I varje fall om man får tro stadshusmajoriteten ledda av socialdemokraterna. Mer om slussens förfall och vårt medborgerliga lyckorike på bloggen Cornucopia?.

Bärande delar som spricker är vardag på Slussen av idag Foto: Yimby

Redan strax efter att bygget stod klart på 30-talet, började symtom på förfallet visa sig. Pålningen som gjordes med en då vedertagen teknik (Frankispålning) visade sig inte hålla måttet då Mälarens lerbotten var ovanligt mjuk. Den gick ner så långt i skikten att pålningen var i stort verkningslös. Allt sedan dess har alla varit ense om brådskan i att göra något, alla utom politikerna som likt sin vanliga natur har bjäbbat som små chihuahua-hundar. Snart var den politiska låsningen total och har varit det ända sedan dess. I dag har det gått så mycket prestige i frågan att vare sig politiker eller aktivister tycks leva i verkligheten. Till vänster tycks den förhärskande tesen vara att det som inte längre går att rädda ska räddas. Allt för att symbolfrågan Slussen ska bli den enande punkten för den disparata röra som styr i Stockholms stadshus. Också därför att jag misstänker att sossarna ser slussen som ett monument över sin egen storhet och symbolen över en tid då de kunde härska med oinskränkt makt.

När debatten blev ett hundslagsmål hette förloraren Slussen Foto: Nyhetsverket

Idag har förfallet nått en sådan grad att de som kan helst undviker det som har blivit en symbol för ett misslyckande istället för tvärtom. Det som en gång definierade platsen i positiv bemärkelse, har nu slumrat in och sjunker sakta ner i den lervälling den står på utan hinder. Sättningssprickor, sönderrostade armeringsjärn som blottlagts och nedfallna bitar av betong är tillsammans med pissdoften det enda som har dröjt sig kvar. Det tillsammans med drömmarna om det förgångna som t ex Miljöpartiet och Fi sysslar med andas den politiska opportunism som också har smugit sig in. Resultatet blir att de rätta åtgärderna lyser med sin frånvaro. Att riva hela skiten är faktiskt det enda rätta men ingen vill se det. Istället hänger sig partierna i stadshuset åt en hängiven dans kring den förlegade synen som nu har gjort att allt arbete som har påbörjats istället har avstannat. Förloraren heter Stockholmare men det bryr sig inte majoriteten om, de är fullt upptagna av att dansa kring idén om det förgångna. Läs mer om de aktivistgrupper och deras minst sagt ohederliga argumentering på bloggen Yimby som handlar om Stigbergsgruppen.

Gårdagskramare som Stigbergsgruppen brukar inte förstå förändring Foto: Ink361

När Slussen en dag så sjunker ner i blåleran kan de ju alla stå där och i kör säga ”Det hade vi ingen aaaaaaning om”. Jag tror trots det att just detta är den enda framkomliga vägen. Skit i att göra något, låt fanstyget sjunka ner i bottenslammet utan att någon lyfter ett finger och ställ till sist de skyldiga inför rätta. Är de redan döda ställer vi partierna inför rätta. Är de nedlagda ställer vi istället deras barn eller barnbarn inför rätta. När vi börjar få betongblock i huvudet är det nämligen det som kommer att hända. Den dagen ingen längre går säker kommer väl för första gången folk att börja fundera och reagera. Annars tycks ju gemene man mest vara så luttrad att de inte längre ens piper. Eller för att göra saker än värre så kommer de väl att rösta på de berörda partierna för en mandatperiod till. Låt Slussen helt enkelt bli ett mausoleum över sossarna där vi kan gå som i ett museum. Här kan vi inandas pissdoften och minna oss tillbaka till en svunnen tid när partiet och staten var ett. Vi kan också  flanera mellan de nedfallna betongklumparna och drömma om ett bättre samhälle som bara sossar kan förse oss med. Allt medan vi som fortfarande reagerar reser en minnessten över den socialdemokrati som för länge sedan gick vilse bland de politiska grynnorna och tanken om makten i evighet amen.
För mer information om den lögnkampanj som har förts mot det nya förslaget, läs följande inlägg på bloggen yimby igen där man har en artikel om alla myter ikring projektet.

Gör mausoleum av Slussen över sossarnas nedsjunkna visioner Foto: Opentravelinfo

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Stockholms stads majoritet i stadshuset till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset därför att ni med en osviklig förmåga bevisar att plakatpolitiken fortfarande är den vägledande. Idiotin får gå före realpolitik för att tillfredsställa en liten men högljudd opinion vars enda syfte har varit att skydda marknadsvärdet på sina egna fastigheter på Södermalm och i Gamla Stan. Inte en enda gång har ni tänkt på medborgarnas väl och ve och offrat hela frågan i särintressets namn. Därmed har ni visat för hela Stockholm att ni inte längre förtjänar att inneha makt över huvud taget.”
Till sist ytterligare en länk till bloggen yimby som berättar hur sossarna blåste Stockholmarna, en förskräcklig läsning.

Rosa Så Långt Ögat Når

Feminister hävdar alltid att det är kvinnor som drabbas av det hemska patriarkatets baksidor. Offekoftan åker på oftare än man hinner blinka och snart är de tårdrypande kommentarerna ett faktum. Problemet är bara att deras beskrivning av verkligheten långt ifrån alltid stämmer. Ibland är den så illa underbyggd att den inte bara haltar, den havererar. Ett sådant exempel är den påstådda lägre lönen som kvinnor skulle ha på grund av det som sossen Veronica Palm kallar ”snopptillägget”. Det hon missar är att ju fler faktorer man kollar på, ju mindre blir löneskillnaden. Till detta kan man lägga att kvinnor är mer sjukskrivna än män vilket avspeglas i lönekuvertet. En annan faktor är att kvinnor är hemma oftare och längre med barnen under föräldraledigheten. Till sist kan man anföra kvinnors envisa val av traditionella ”kvinnoyrken” som skäl.

Veronica Palm – Alltid kontroversiell men också fel ute till och med internt Foto: Jinge

Faktum är att ju mer ensidig en grupp eller kategori är, desto mer sårbar blir den. I detta fall blir sårbarheten den att Veronicas egna medsystrar i kommunal som organiserar vissa yrkeskategorier på sjukhus, miserabelt har misslyckats med sina egna medlemmars löneutveckling mycket beroende på att gubbväldet inom sosseriet och LO har bromsat en sån utveckling. Ett löjets skimmer sänker sig därför över Veronica och hennes ihärdiga försök att skylla på det alltid närvarande patriarkatet, istället för att titta på den egna rörelsens tillkortakommanden. Hon borde nog städa upp i gubbröran i det egna partiet innan hon pekar finger på andra som inte har gjort något.

Kvinnor som stannar hemma med barn gör sossekvinnor som Veronica Palm djupt förbryllad för övrigt. Att de kan välja en så ”kvinnoförnedrande” syssla måste förklaras och oftast blir denna att kvinnor ”tvingas av den patriarkala strukturen” till att stanna hemma. Återigen ett falskt påstående då undersökningar visar att de faktiskt väljer detta. Inte minst vår egen superhycklare till utrikesminister Margot Wallström bevisade denna tes när hon i en intervju berättade att hon själv valt att stanna hemma med barnen längre än maken, allt detta för att hon ville – inte tvangs.

Då – hemma med barnen, Nu – feminist. Tvang patriarkatet henne (?) Foto: Nyheteridag

Ingen talar däremot om orättvisorna som drabbar män och som på olika sätt faktiskt är institutionaliserade i vårt samhälle. Tänk dig följande situation: Du är sammanboende med en kvinna och ni har gemensamma barn. Förhållandet börjar dock gå knackigt och snart bryter ni upp. När ni nu ska göra upp om den gemensamma vårdnaden om barnen som lagen föreskriver, måste mannen börja med att ansöka om faderskap till sina egna barn (!). En lätt bisarr situation där kvinnan per automatik ges rätt till vårdnad men mannen måste i värsta fall genomgå ett faderskapstest för att bevisa att han faktiskt är far till barnen och därmed har rätt till delad vårdnad. Jämlikt? Nej, inte alls. En annan sak man måste komma ihåg är att när två förälder får gemensam vårdnad om barn, förutsätter man kanske att barnen ska bo lika mycket hos båda – glöm det. Under 2000-talet har antalet barn som har föräldrar med gemensam vårdnad, men som bara bor hos en av dessa ökat. En sån lösning innebär att barnen i tre gånger så många fall blir boende hos modern. Inget fel i det, men var det inte delad vårdnad det hette? Statistik och siffror på detta hittar du på denna länk till SCB:s hemsida.

Sjukdomsforskning är också oftast könsneutral men inte alltid Foto: Mirror

Nästa exempel hämtar vi från sjukdomarnas värld. Som ni vet drabbas vi människor ibland av obotliga och farliga sjukdomar som t ex cancer. Forskning kring cancer är livsavgörande och många gånger det som fäller avgörandet för patienter. Svensken som betalar världens högsta skatt får dock inte många skattekronor till den forskning som krävs utverkad, istället är merparten av den kostnaden beroende av insamlingar. Cancerfonder startas men dessa är inte alltid det de säger sig vara. För det första finns många lycksökare vars avsikter är att göra sig en hacka på folks goda vilja, det gäller alltså att alltid välja en fond med 90-konto som inte garanterar men höjer i varje fall trovärdigheten. Inte ens då kan man tyvärr vara säker på att pengarna går till det man tror. Den myndighet som sköter detta är Svensk insamlingskontroll och  dom har historiskt sett inte alltid lyckats i den uppgiften. Det har därför ibland dykt upp halvt eller helt oseriösa insamlingskampanjer med 90-konton. Exempel på en sån fond är Cancer och Allergifonden som efter mycket hård kritik i olika artiklar till sist efter mycket stötande och blötande fråntogs sin rätt att använda 90-konto. En mycket bra artikel i SVD skrevs för en tid sedan, läs den gärna innan du skänker pengar.

Hamnar pengar alltid rätt eller kan vi lika gärna torka oss med dem? Foto: Feber

En form av insamling som är extra bedräglig är den som säger sig gå till all möjlig forskning men vars huvuddel bara går till en viss utvald forskning. En sån fond är ”Rosa Bandet”. Problemet är dock att den cancerform som är landets vanligaste – prostatacancer och som bara drabbar män – får mindre än hälften så mycket som bröstcancer – en cancerform som nästan enbart drabbar kvinnor. Lägger vi dessutom till hur mycket av de insamlade bidragen som går till cancerforskning kring gynekologiska cancerformer blir siffran tre gånger så mycket till kvinnliga sjukdomar jämfört med mäns. Insamlingen är därmed inte särskilt könsneutral vilket man kanske kan förvänta sig när det gäller forskning kring sjukdomar. Borde vi inte vara jämställda inför dessa? Inte som det nu är tydligen. Statistik över hur vanlig olika cancerformer är hittar du via den här länken.

Kom ihåg en sak, jag säger  INTE att du inte ska skänka pengar till Rosa Bandet. Vad jag däremot säger är att om du nu köper Rosa Bandet, varför inte köpa Blå Bandet också? Där går pengarna faktiskt till den cancerform som är landets vanligaste dvs prostatacancer. En redovisning av vad Rosa Bandets pengar går till hittar du här. Länk till Blå Bandets hemsida hittar du här. Skänk alltså pengar, men gör det till båda sidorna genom att också köpa Blå Bandet också när du ändå köper det rosa ditot. Om du gör det visar du också att du inte köper marknadsförarnas intentioner utan tänker själv.

Rosa Blått? Självklart ska man köpa båda! Foto: Mixia

Ett annat problem är det mediala igen. Vart jag än går så det enda jag ser är rosa och rosa igen. Ingenstans ser jag det blå bandet. Uppenbarligen är det inte politiskt korrekt att bry sig om ALLAS hälsa genom forskning på olika cancerformer, inte heller att samla in pengar till detta. På TV anordnas galor och inget fel i det, men allas rätt till forskning och nya terapiformer tycks hamna på skam också hos dom. Det har helt enkelt genom medias enkelspåriga agenda blivit helt legitimt att samla in pengar för ett syfte, men inte ett annat lika behjärtansvärt. Vi har därmed genom den av feminismen genomkorrumperade medieapparaten blivit anmodade att vara ojämställda där det borde vara tvärtom.Snälla och medgörliga medborgare som svensken är, lyder vi som en skock får som bara klampar på. Dags för lite riktig jämställdhet kanske. Hur vore det med en gemensam insamling som var könsneutral och skänkte de pengar som behövs till det som är mest akut istället för en uppdelning i ”vi och dom” eller ”sjukdomsforskning mot sjukdomsforskning”?

Löjesguiden vill med denna artikel nominera den hycklande pk-ismen i Sverige till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset för ert hyckleri där till och med sjuka människor invaggas i tron om att vi lever i ett för alla jämlikt samhälle. Ni invaggar också medborgaren i tron att det alltid är en part som drabbas av orättvisan. Påståenden som alltså  intet på något sätt är sanna. Ni som ligger bakom dessa tankar och villfarelser har därmed visat att hyckleriet i Sverige är en gångbar och framgångsrik väg för att kunna skaffa enskilt tolkningsföreträde och fördelar för den egna gruppen på bekostnad av andra.”
Till sist har också Susanna Varis skrivit utmärkt om ojämlikheten som ingen uppmärksammar på sin blogg. Länk till artikeln hittar du här.

Medial Misandri

Smaka på ordet – misandri – ett ord som officiellt inte ens finns i SAOL. Det betyder ”manshat” och är fullt befogat att tala om och använda i vår tid. Denna blogg lanserar därför härmed detta ord som ska in i debatten även om jag på intet sätt är först ut att använda det.
Ordet borde användas som epitet på alla de feminister som ger uttryck för sina i mina ögon helt skruvade åsikter. Här råder tyvärr ingen skillnad på om debattören är man eller kvinna, de av misandri befläckade tankarna står som en urindoft från allehanda mediala pissoarer. De senaste debattinläggen vittnar om samma unkna manssyn, och detta utfört av män! Ordet ”könsförrädare” ligger inte långt borta.

Har vi nått den nedersta kretsen nu?

Inte sällan är dessa ”godhetens fanbärare” journalister. Den senaste i raden av hattifnattar är Lars Lindström. I sin krönika i tidningen Expressen hittar han nya sätt att visa att foliehatten är på. Redan i rubriken sätter han ett svårslaget rekord, ”Jag är inte rädd för feminismen – Jag är skräckslagen för mansrörelsen”. Vilken mansrörelse Lars? Var hittar du den och kom nu inte och säg ”patriarkatet”, det vore lika intelligent som att komma släpande med den alltid så bekväma förklaringsmodellen med Illuminati som alla konspirationsteoretiker är så förtjusta i.
Han fortsätter dock enträget där tankegångarna hittar nya intelligenta små infallsvinklar som ”Varför rånar vi banker, misshandlar, mördar?”. Jag är man men har aldrig rånat en bank, aldrig misshandlat eller mördat. Men om du Lars har ens föresvävats tankar om sådant eller känner till någon som har det, borde du nog gå till polisen. De är säkert intresserade av dina eller andras förehavanden eftersom detta faller under det som är åtalbart.

Lars Lindström lyckades slå ett dråpslag för misandrin Foto: Wikipedia

Hans tankar går vidare, ”varför misshandlar vi kvinnor vi säger vi älskar? Och varför sysslar inte kvinnor i samma grad med denna dårskap?” På den första frågan hänvisar jag till samma svar som förut. Om du själv har misshandlat en kvinna eller känner någon som har det, vänd dig till polisen. Dra däremot inte in mig i ditt dåraktiga resonemang, jag och en förkrossande majoritet av alla andra män har nämligen aldrig gjort det du säger. Jag skulle till och med våga mig på en gissning och påstå att minst 90% av alla män skulle aldrig ens överväga det du påstår, ändå säger du det. Hur kan det komma sig Lars?

Sen blir det för en stund intressant bara för att magplaska igen. När Lars Lindström påstår det alldeles sanna påståendena ”svenska tjejer har bättre betyg än pojkar”, ”tjejer skaffar sig oftare en högre utbildning”, ”Kvinnor lever längre än män”, ”Män kör ihjäl sig och andra oftare”, ”Män super sönder sig mer frekvent”, ”Män har färre nära vänner och dubbelt så många män tar livet av sig” är han inne på ett område som borde diskuteras och undersökas mycket mer. Så dock inte fallet med dagens feministiska agenda. Dessutom lyckas Lars efter denna ansats landa i latringropen med påståendet ”Kvinnor är inte alls lika benägna att slåss, misshandla och mörda”. Länken som visar att du har fel hittar du nedan som leder till en Brå-undersökning, I rest on your face.

Misandri i Sverige har äntligen fått ett ansikte Foto: Enstillaundran

Om vi börjar från början i alla dessa påståenden. Återigen ”vi misshandlar” när det handlar enligt all tillgänglig statistik om några få män som utför dessa hemska dåd. Varför drar han alla över en kam? Jo för att argumenten inte räcker när han vill ”bevisa” sin poäng! Det är nämligen så att ett fåtal står för det stora flertalet fall, att dra alla över en kam syftar bara till att kunna peka på en ”sjuk mansnorm” när denna inte finns generellt sett. ”Varför sysslar inte kvinnor i samma grad med med denna dårskap?” Hur vet du det Lars? Statistiken talar sitt tydliga språk, inte tillräckligt med undersökningar har genomförts på området för att kunna göra några påståenden över huvud taget om kvinnors våld mot män. Där denna finns dokumenterad finns dessutom ett stort stigmata, ingen vill prata om det ”omanliga” i att erkänna att en eller flera kvinnor har spöat upp en man! Ändå finns det dokumenterade rapporter som SKULLE KUNNA antyda att det är betydligt vanligare än vad som ges sken av. Det har till och med dykt upp undersökningar som visar att du har fel, men detta har en gemensam media mött med tystnad, länk till en av dessa finns nedan. Skulle du Lars vilja vara vänlig och förklara hur medias agenda har blivit så vindkantrad att den inte längre är intresserad av de fakta som faktiskt finns att tillgå?

En annan sak du skulle kunna förklara Lars är följande: Mitt påstående nummer ett: Mäns våld drabbar andra män i högre grad än kvinnor. Påstående nummer två: Kvinnors våld mot män är betydligt mer vanlig än vi hittills har trott.
Jag tror jag har ganska torrt om fötterna när jag bifogar följande länk till statistik över detta från BRÅ. Till påstående två bifogar jag en länk till undersökning som visar att kvinnors våld mot män är betydligt vanligare än vi har trott. Jag kan också varm rekommendera den något krympta artikel i ämnet som DN som publicerades för en tid sen. Jag kan också varmt rekommendera dig Lars Lindström att ta del av en nättidning vars syfte är att ge oss en lite mer balanserad syn på problemet. Organisationen A Voice For Men (AVFM) skriver regelbundet artiklar i ämnet, det vore klädsamt om du gjorde det Lars det kan ge också dig en lite mer nyanserad syn på problemet. Det oberoende som ni journalister ju sedan en tid har övergett hade ju kunnat skänka dig en aura av trovärdighet, men objektiviteten är ju som sagt numer ett minne blott inom er yrkeskår. Det är ett faktum inte minst du ger ett ansikte åt.

Vågskålen mellan de två könen vägde genast över Foto: Advokatolafsen

Till de sanna påståendena så. Jo, svenska tjejer har högre betyg än pojkar. Varför diskuteras inte detta? Är det skolans prioriteringar det är fel på? Missgynnar denna killarna? Är det lättare för tjejer att få högre betyg för att de är tjejer? Frågorna är många, svaren eller undersökningarna på området lyser däremot med sin frånvaro. Istället serveras vi regelbundet snömos som ”Killar har en antiplugg-kultur” som en artikel i Aftonbladet vill ge sken av. Dock ingenstans något bevis för detta eftersom ingen har brytt sig om att undersöka, hur kan det komma sig? Detta leder till nästa påstående att kvinnor skaffar sig högre utbildning i större grad än män. Ja, hur kan vi tillåta en sån ojämlikhet Lars, borde inte detta bli föremål för en grundlig utredning så vi kan göra något åt detta? Som vanligt är det dock tyst på den punkten från både media och politikerna. Hur kan man förklara att ingen bryr som ett uppenbart faktum? Är det kanske så att agendan är ett utslag av den misandri i varje fall jag anar mig till?

På samma oseriösa sätt fortsätter artikeln som helt och håller missar målet i vanlig ordning. Kanske är det trots allt symptomatiskt för ett samhälle som är fixerat på orättvisorna mot kvinnor, som jag märk inte förnekar finns. Samma samhälle tillåter samtidigt att vi förbiser de oförrätter som drabbar män och pojkar och ingen tycks vara beredd att göra något åt det. Lars Lindström har personligen svarat på kritiken på bloggen könsfreden/gendertruce men talar där samma snömosiska som förut där icke-svaren haglar och påståendena står utan bevis. Indikationerna som finns och som pekar på något annat än de påståenden han framför, lyser också de med sin frånvaro. Oseriöst om du fråga mig.

En myt är en myt, en lögn likaså

Till sist buklandar Lars Lindström i en förmodligen påhittad anekdot när han ger sig själv en guldstjärna för uträttat värv. Förmodligen känner han änglavingarna växa när han berättar att han sitter på Stureplan. Mitt i några förbipasserande mäns diskussion avfyrar Lars ett brett leende mot dem för deras löjliga sätt och sin egna förträfflighet i alla kloka tankegångar. En av männen blir nervös och han får något panikslaget i blicken som om han förstår vad Lars menar.
Min enda kommentar till denna uppenbart påhittade historia är att påminna Lars om att också Lucifer var från början en ärkeängel och hade vingar. Han kanske borde reflektera över det faktumet också.
Fler som bloggat om Lars Lindströms artikel hittar du på bloggen könsfreden. Som vanligt har också Susanna Varis bloggat förträffligt om saken. Naturligtvis får jag inte glömma bort WTF Toklandets blogg som precis som jag frågar sig när Lars ska anmäla sig hos polisen för sina brottsliga handlingar.

Anekdoter kan ibland ha en rolig vinkling, dock inte denna gång Foto: Metrobloggen

Löjesguiden har det skadeglada nöjet att nominera Lars Lindström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: För din journalistiska oförmåga att vara objektiv nomineras du till priset. Du har i en enda artikel visat att jag och andra som har drivit samma tes, hela tiden har haft rätt. Denna tes, att journalistik inte längre är objektiv utan drivs av en politisk agenda, får därmed sägas vara bevisad. Med olika påståenden driver du en tes utan att en enda gång ens åberopa några bevis för denna. Du fullföljer din linje och anser utan att ha bevisat någonting, ha fått indikationer på både en icke-existerande mansrörelse och deras brott mot mänskligheten och kvinnor. Festen med fantasifostren som hedersgäster är därmed mer påtaglig än tre fiktiva figurer på Stureplan, den är alldeles verklig i varje stavelse i din artikel. De teser som däremot hade kunnat drivas och väckt ett större intresse än ett indignerat blogginlägg från min sida, lyser som vanligt med sin frånvaro. Du blir därmed en fullgod representant för den kår som säger sig förmedla sanningen, men som hellre sysslar med latrindikesdykning.”. Det har till sist blivit dags att fullaste allvar starta en mansrörelse i Sverige. En rörelse vars främsta syfte är att se till att mäns vandel återupprättas och att slippa påhopp från en rörelse – feminism – som för länge sen har tappat sin moraliska kompass. Den rörelsen finns och frodas – den kallas jämställdism eller ekvalism – den rörelsen ser jag härmed mig själv som en självklar del av.

Gråtvalsen

Gråtvalsen är ett beprövat knep att väcka sympati och få människor att tycka synd om en. Genast rycker allehanda godhjärtade till undsättning och inget öga är torrt. Dessa personer missar dock en poäng, reaktionen är en automatisk sådan och inte alltid så genomtänkt. Man har som undsättande inte mycket kritiskt perspektiv kvar. Om personen som sänder ut nödsignaler dessutom ljuger blir det hela prekärt. Och det var just det som hände i dag på Twitter när Jakop Dalunde skulle försvara gårdagens dumheter.

 ”Hatet och hånet” som egentligen var raljerande men befogad kritik Foto: Toklandet

Ja, kritiken på den här bloggen och andra var raljerande därför att den förtjänade detta Jakop. Att du som försvarspolitisk talesperson för ett parti väljer att mitt i en ubåtskris uttala dig på ett sådant sätt att det dras ett löjets skimmer över det hela är orsaken. Om det bara hade varit så att du hade gjort detta som partirepresentant hade det varit ett uttalande i mängden, men nu sitter mp i regeringen. Det kan alltså därför ses som ett uttalande om regeringens inställning och tolkas som regeringens officiella hållning. Som du kanske vet har ju ditt uttalande om att könsmaktsordningen också har drabbat agendastudion varit ett av de få som något av regeringspartierna hittills har gjort. Försvarsministern har varit märkligt tyst, utrikesministern har istället valt att resa halva världen runt i andra ärenden än de inhemska och nu har du smädat militär ledning och en seriös debatt. Här har vi i stort sett hela världens ögon på oss, och du väljer att vara så här oseriös, vad vill du att vi ska tro Jakop?

Dalunde för en osaklig debatt och drar med sig landet i processen Foto: Fores

Jakop gick dock under dagen vidare med att gråta ut på Twitter över hur illa han har blivit behandlad i debatten som följde. Snart utvecklar sig en dialog mellan de olika inblandade med samma grundsyn. Utan att någon tar reda på bakgrunden eller i vilken kontext olika uttalanden ska sättas in, målar Jakop upp sig som en missförstådd och försmådd människa. Att han har äventyrat Sveriges utrikespolitik och försvarspolitiska hållning nämns däremot inte med ett enda ord. En sak han inte tänker på nämligen är följande: På andra sidan Östersjön sitter säkert just nu allehanda analytiker och väger alla Sveriges makthavares olika uttalanden med guldvåg för att få en klar bild över hur vår inställning ser ut till det som utspelas. Det  innefattar alltså dina ord Jakop.

Samtalet utvecklar sig Foto: Toklandet

Den stackaren får dock fortsatt utstå spott och spe och med all rätt skulle jag vilja säga, även om det kan ske med en viss återhållsamhet och värdighet så är den befogad. Men det är ju om man inte ger sig just då man drar nästa kort för att väcka lite sympati. Detta kort går kort och gott under beteckningen ”lögnen”.

Lögnen Foto: Toklandet

Inte någonstans längs tråden kan man hitta den rasism Dalunde refererar till och inte heller några värre påhopp än att han har fel i argumentationen. Ändå väljer Dalunde att kalla alla som kritiserar honom ”rasister”. Jag har själv inte kommenterat hans inlägg på Twitter men väl här på bloggen och att bli kallad rasist även indirekt, är så lågt att jag hoppas han genast skriver en dementi. Att kritisera är en rätt Jakop, en rätt man både kan ta sig och får därför att vi lever i något som kallas ”demokrati”. Detta tycks ha gått dig helt förbi. Vid detta laget har han fått den sympati han så väl behöver när det blåser iskalla vindar ikring hans ursprungliga tweet. Det är trots allt aldrig lätt att hoppa i galen tunna även om man gör det frivilligt.

Sympatin kom som ett tweet från mobilen Foto: Toklandet

När man känner sig som mest självsäker och vet att man har vapendragarna med sig, det är också då saker börjar stiga en åt huvudet. Så också i det aktuella fallet. Jakops coup de grace (betyder ungefär nådaskottet eller nådastöten. En term som användes förr i duellsammanhang. När folk hade sårats gav man dem nådastöten dvs det dödande hugget eller skottet)  kom i form av det sista tweetet. Halmgubbe är en metafor för att klä på någon en åsikt denne inte har.

Coup de grace Foto: Toklandet

Slutrepliken blir precis som i tweetet från Ola Spännar: Öh va? Läs mer om Jakop Dalundes dikeskörningar under dagen på bloggen Toklandet som alltid är lika knivskarp. Också Susanna Varis blogg hittar man ett utmärkt skrivet inlägg om programmet Agenda som var ursprunget till hela debatten.

Med representanter som Dalunde är priset ”Foliehatt of the Year” en icke-tävling. Han förstår inte att med regeringsmakt kommer ett ansvar för vad man säger. När han säger det ändå visar han upp en ovanligt omogen sida i argumentationen och när han till sist inser att han är rökt vänder han sig till alla som skyndar till hans försvar utan att dessa ens förstår vad det är de försvarar. Att han ljuger lite på vägen och implicerar att alla andra bara är rasister som vågar kritisera honom tyder också det på att Dalunde inte är mogen uppgiften han har i politiken eller har förstått sin nya roll efter makttillträdet. Miljöpartiet blir därmed en alltmer omöjlig het potatis att hantera för Stefan Löfven som också han har varit ovanligt tyst om både ubåtar och Dalunde. Löjesguiden vill med denna artikel denna gång nominera Dalunde personligen till priset ”Foliehatt of the Year”. Anledningen är att nu har miljöpartiet nominerats så många gånger att jag nästan tycker lite synd om dem och att Dalunde har förtjänat nomineringen. Motiveringen lyder:”För din lysande förmåga att blanda ihop korten och komma med ogenomtänkta och ointelligenta kommentarer och argument, nomineras du till priset. Du har med gärningen visat att argument och lögn numer har ett intimt samband och att till och med ohederligheten i debatten är en gångbar metod.”

Med De Rätta Prioriteterna

Jakop Dalunde (MP) tycks har sina prioriteter helt rätt kalibrerade (?). Lite bakgrund först, Dalunde är ersättande i riksdagen och ledamot i kommunfullmäktige i Stockholms stad där han också sitter som vice ordförande i fastighetsnämnden för staden. Han är försvarspolitisk talesperson för miljöpartiet och därmed får han ses som ett förlängningsrör. Han har tidigare varit provrör i ungdomsorganisationen Grön Ungdom. Han också verksam som programchef för tankesmedjan Fores. Han är med andra ord en man med en ljus framtid i den idiotfil som sossarnas regeringstillträde har öppnat upp. Ja, jag använder starka ord men det jag tycker om miljöpartiet ska jag helst inte beskriva i ord. Så låt oss konstatera att den gode Jakop är den påläggskalv han alltid har siktat in sig på att bli.

Jakop Dalunde twittrade efter SVT:s Agenda Foto: HD

I fredags konstaterades det att Sverige återigen med största sannolikhet är utsatt för ytterligare en kränkning av främmande makt. Utländsk militär skulle långt inne i svenskt farvatten ha tagit sig in för att bedriva spaning i någon form. Naturligtvis drogs det i larmklockan och marinen rykte ut för att identifiera och observera. Det har till och med spekulerats om att marinen har lyckats snappa upp ett dechiffrerat meddelande på ryska sänt från svenskt vatten till hemmabasen i Kaliningrad där man har begärt assistans åt en skadad ubåt. Mer om den uppgiften i SVD.
Regeringens uppgift i det här läget är att hålla sig underrättad och i förekommande fall om så behövs reagera. Skulle uppgiften om krypterad radiotrafik t ex stämma borde regeringen kalla upp den ryska ambassadören i Stockholm och förhöra sig om dennes förklaring till att chiffrerade meddelanden sänds från Stockholms skärgård till Kaliningrad och hur det kommer sig att de är på ryska, men bara alltså om uppgiften stämmer. Hittills har det varit tyst från regeringen.

Rysk militär (?) goes to skärgården eller vanliga turister igen? Foto: Aftonbladet

Som väl alla vet är numer tyvärr ett av regeringens samarbetspartier Mp. Som medlemmar i regeringen ska också de ha del av informationen och också uttala sig. Inte heller de har låtit meddela något men på twitter har det varit desto mer livligt. En av aktörerna har varit Jakop Dalunde och hans inlägg har varit….hrm…..hur ska jag säga detta, minst sagt smaklösa kanske? Kanske rent av skruvad? Hans omedelbara reaktion efter söndagens Agenda i SVT lät i varje fall inte vänta på sig.

Jakops något skruvade tweet Foto: Skärmdump

Kanske man skulle ha bjudit in folk från Södertörns Högskola för att visa vilka hattifnattar de är och vilken syn på ubåtsjakt de kan delge oss. Länk till den av staten finansierade dårskap som kallas genusforskning. Kanske skulle Dalunde blivit mer nöjd om proffstyckare som ”Kakan” Hermansson hade bjudits in. Hon kunde ha undervisat svensken i att all militär verksamhet minsann är en manlig och patriarkal konstruktion vars enda syftet är att förtrycka och underkuva kvinnor. Det snacket vi hela tiden går på om att försvara landet är också det bara ett tecken på att vi av samma patriarkat har blivit hjärntvättade allihop. På det sättet hade ju en allvarsam och spänningsladdad debatt kunnat bli hur oseriös som helst.
Vi kanske till och med kan ta till ett beprövat knep som miljöpartiet är extra bra på för att bekämpa ubåten. Vi skickar ut Åsa Romson på en måndagsseglats till Karnholmsfjärden med omnejd. Där kan hon få släppa ut gråvatten, bottenfärg och orenad dieselavgas så får vi nog upp fanstyget. En ny försvarsnisch för Åsa att fylla alltså.
Mer om galenskaperna från genussekretariatet har WTF Toklandet skrivit om.

Anna Lundberg fil dr vid Linköpings Universitet Foto: Lansteatrarna

och Pär Daléus – statsvetare var två av flera som låg bakom rapporten från genussekretariatet Foto: Fhs

Efter SVT:s program Agenda finns det dock en liten vinkling kvar att göra. I programmet talas mycket riktigt om att marinen idag bara har resurser till spaning från ytfartyg. Detta beror på att man sedan nittiotalet har nedmonterat marinens helikopterdivisioner till ett intet. Resultatet av en medveten politik med andra ord. Ingenstans nämns dock det magiska ordet ”socialdemokraterna har sedan……”. För tänk efter, vilka är det som har innehaft makten i 80% av den tiden????? Ja, inte alliansen i varje fall! De kunde ju inte heller direkt anklagas för att ha gjort ett skvatt för försvaret, men merparten av slakten det har ett helt annat parti stått för. Fredrik Reinfeldt kallade till och med försvaret för ”ett särintresse”. Rosornas parti är dock det som har skurit ner mest och längst och har dessutom en tendens att skylla sina egna tillkortakommanden på andra. Den oseriösa politiken inom mp har därmed fått en värdig motpart.

Miljöpartiet har aldrig haft en seriös agenda, också Jakop Dalunde visade det igår

Löjesguiden vill med denna artikel nominera miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: Med representanter som Jakop Dalunde behövs nästan ingen kommentar till varför ni nomineras till priset. Seriösa debatter som ska sågas sönder med precisionsargument som att det borde varit fler genusvetare och feminister/kvinnor talar sitt egna språk. Talibantal, Dalundes dimridåer och en feministisk dårskap har präglat både er politik och er retorik så detta är skrämmande konsekvent. Ni har därför visat att ni är fullödiga kandidater till priset för årets största stollighet med råge.”

Godhetens Apostlar

Idag fredag lät Jimmie Åkesson hälsa genom sitt facebook-konto att han tar en time out som partiledare och från politiken. Utbrändhet och stress är orsaken och han förklarar med egna ord också att han känner att det hat som under valrörelsen har riktats mot honom har varit starkt bidragande. Jag poängterar fortfarande – Jag är inte SD-sympatisör, jag röstar inte på dem vare sig nu eller då. Jag skulle däremot fortfarande dock hellre skära upp bukhålan med en slö och rostig morakniv än att bli en del av den godhetens skara som tycker att Jimmy ska hängas högt eller landsförvisas. Den typen av argumentation tyder bara på en väl utvecklad mobbmentalitet eller avsaknaden att kunna argumentera över huvud taget. Det är bland annat just den typen av beteende som har gjort SD till landets tredje största parti, men det förstår inte dessa ”godhetens apostlar” för de tillhör ju den ”rätta” sidan. Därmed fortsätter kotteriet och de många som dunkar deras ryggar är säkert glada över apostlarnas fina hat. Frågan om intolerans kan botas med ny intolerans är berättigad och intressant, den tas upp i följande artikel på bloggen Cornucopia?

Jimmie Åkesson gick in i väggen och är nu sjukskriven Foto: SVT

Det är till och med så illa ställt i detta land att dessa hatförmedlare som anklagar andra för att stå för inskränkthet och motsatsen till solidaritet, kan använda hånfullhet och missunnsamhet som vapen därför att en stor skara människor backar upp dem. De kan också använda denna metod därför att de själva har gett dem rätten till detta. Dessa krafter återfinns inte alltför sällan inom svensk vänster, en vänster jag känner allt mindre eller inget för om jag ska vara ärlig. Inom dessa kretsar har man ju lite lägligt gjort den ovanligt smarta distinktionen mellan ”gott hat” och ”oresonligt hat”. Själv står man för det goda hatet, man har ju rätt åsikt. Alla andra som inte håller med och yppar detta kan ligga i farozonen för att stämplas som det sistnämnda. Själv tycker jag hat är hat vem det än riktas mot. Jag både hoppas och vet att jag inte är ensam om den synen. Mer om den konstiga synen på hat hittar du på Jussi H Lundells utmärkta blogg. Också på bloggen Kravmaskinen hittar man en artikel om distinktionen mellan hat och argument.

Hatet ska hållas ute ur debatten Foto: Nattstad

Reaktionerna på Jimmie Åkessons sjukskrivning har naturligtvis varit många. Nyheten har kablats ut i TV och radio såväl som tidningar. Men den har också letat sig ut i sociala media där ”godhetens apostlar” nu fick sin chans.
En av dessa som satte på sig änglavingarna var komikern och skådespelaren Özz Nujen som beskrev Åkesson på följande sätt: ”Tar på krafterna att vara rasist och paranoid ju…”. Grattis Özz, du har verkligen visat dig vara en humanist av rang. Johannes Klenell ville inte vara sämre och twittrade ”Jimmie Åkesson mår alltså dåligt efter SD:s framgångar. Well, då vet han hur vi andra känner efter samma sak.” Men Aftonbladets publicering av de twitter-uttalanden visar ändå att det trots allt finns lite hopp. Tack Mathias S och Patrik Lundberg som i samma artikel med sina twitterinlägg visar att mänskligheten trots allt inte helt har sjunkit ner i det träsk som kallas hat. Så här skriver till exempel Patrik: ”Ni får gärna kritisera Åkessons politik. Men den som skämtar om sjukdomen utmattningssyndrom kan faktiskt dra åt helvete.” Så jag ska inte bara peka finger, ett stort tack till alla er som förstod skillnaden mellan person och politik.  Däremot ett stort i anklagelse pekande finger till er som inte gjorde det. Ni valde medvetet att blanda ihop äpplen och päron, allt för att fixa några billiga poäng på en persons bekostnad.

Özz Nujen har rätt till en åsikt om politiken, men inte till att håna Foto: IMDB

Godhetens apostlar bör också betänka följande. Varje handling får en konsekvens, den konsekvensen är i detta fallet än högre opinionssiffror. För ska jag vara helt ärlig så är den här typen av uttalanden, avsaknaden av empati och det fullt utblommade hat ni ger uttryck för den bästa medicinen för ett fortsatt växande SD. Ni tror er slå ett slag för saken, ni slår i själva verket ett slag för er egen undergång. Ni tror ni skapar sympati för er åsikt, ni skapar egentligen bara avsky för er syn och ett stöd för era motståndare. Med andra ord är varje handling som liknar den vi har sett under fredagen helt och hållet kontraproduktiv. Möjligen kan den som sagt leda till att ni blir klappade och kliade av kulturmaffian från Södermalm, ni kan kanske till och med få bosätta er där om ni sköter era kort tillräckligt väl. Men när dagen är slut är ni fortfarande bara de bäst vapendragarna SD någonsin har haft.

Ingen borde tacka godhetens apostlar som bara skadar Foto: Stenkvist Blogg

Löjesguiden vill med denna artikel nominera alla godhetens apostlar i landet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset för er förmåga att visa att hat och hån numer är en argumentationstekniker i tiden. Billiga poänger i stället för argument och nedsättande kommentarer i stället för ett rationellt resonemang tycks vara den enda gångbara samtalstonen. Ni skapar med denna inte bara en sympati för, utan också en faktisk ökning för det ni säger er vilja motverka. En sluteffekt som ni i ”godhetens” och ”humanismens” namn inte ens förstår mekaniken ikring. Därmed är det bevisat att dumheten och oförståndet är det enda bestående arvet efter er gärning. ”