En otäck historia

Det är ingen hemlighet att jag inte är en vän av Sveriges nuvarande regering. Kan någon över huvud taget tycka att det är bra? Jag tvivlar! Det finns tyvärr mer än bara Wallström som gör att den här kärleksaffären aldrig ens fick luft under vingarna för min del. För nu kommer nästa del som inte bara gör regeringen till en klantig historia utan också en riktigt otäck tillställning.

Hur låter till exempel blockering av IP-adresser på internet som en liten frestelse? Inte det, men det är precis det regeringens utredare föreslår i en utredning som internetföretaget Bahnhof (Bahnhof; Nyheter) nu har börjat varna för! Tanken med förslaget är i vanlig ordning att ”skydda” medborgaren. Som bekant ska ju våra myndigheter och vår regering vara ställföreträdande föräldrar som tar hand om oss från vaggan till grav.

Förslaget går ut på att spelföretag på nätet ska tvingas söka licens för sin verksamhet, den som inte får licens för att säg de inte följer 18-årsgränsen, får ingen licens och därmed får de inte heller möjligheten att agera i Sverige utan filtreras bort. Svenska staten blir därmed av med konkurrens för man är ju själv en storaktör på marknaden med Svenska Spel, en kassako man naturligtvis vill vårda. Bakgrunden till att man reagerar utan att säga det, är att många väljer att spela på utländska sajter och därmed missar staten inkomster.

Det handlar om inkomster för staten när de nu vill försvåra för medborgaren att spela på utländska bolag som inte opererar härifrån. Licensen och filtreringen av nätet som föreslås kan dessutom lätt omvandlas till att omfatta åsikter som inte är önskvärda Foto: Wikimedia Commons

Det skulle vara upp till företag som Bahnhof att sköta filtreringen om förslaget genomförs. Tilltag liknande det här har hittills bara setts i länder som Kina, Turkiet och flera andra auktoritärt styrda stater som vi inte gärna vill förknippas med. Nu ska vi, om förslaget realiseras det vill säga, bli en del av en rätt ljusskygg klubb som vi i många andra sammanhang kritiserar. Så här skriver utredaren Håkan Hallstedt om saken:

”Regleringen ska bygga på ett licenssystem som innebär att alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska göra det med behöriga tillstånd, och att aktörer utan tillstånd ska stängas ute.”………

 

”Som i den senaste spelutredningen 2008 uppkommer därför frågan om IP-blockering”

Återigen vilar hela detta förslag dock på en sån dubbelmoral att man måste börja undra. Själva har Socialdemokratin gett sig själva rätten att dra in pengar på spel och dobbel, inte bara genom Svenska Spel utan av dom själva ägda A-lotterierna. En verksamhet som drar in cirka 100 miljoner om året till Die Partei. Att företaget dessutom ägnar sig åt det moderpartiet ibland kritiserar dvs omoral, är inget problem för A-lotterierna (Aftonbladet; Archive-länk) när de utnyttjar ungdomar för att höja vinsten.

Socialdemokratin vill ju så gärna utmåla sig som de svagas försvarare och utmålar gärna andra som ”omoraliska”. Själva är man precis lika omoralisk och äger lotteriverksamhet som man tjänar pengar på men man har också osunda bindningar genom enskilda ministrar till verksamhet som har allt att dölja Foto: By Etr13 – Own work, Public Domain, $3 Wikimedia Commons

Men det blir värre än så. När Margot Wallström fortfarande ”bara” var kommissionär i EU, extraknäckte hon åt Postkodlotteriet. Rabalder uppstod eftersom dessa minst sagt fiskar i grumligt vatten. Företaget har beskyllts för att ha lurat (DN; Archive-länk) kunder, ha talat emot sig själva om välgörenheten (SVD; Archive-länk) man säger sig stå för och har gjort flera chefer till multimiljonärer (Aftonbladet; Archive-länk), saker man alltså inte vill befatta sig med. Trots detta anlitades Utrikesministern och hennes engagemang kritiserades.

Nu med det nya förslaget är just Postkodlotteriet ett av de företag som troligen skulle få sin licens. Hur mycket kontakterna med Wallström kan komma att betyda är svårt att ha en åsikt om, det blir egentligen bara spekulation men låt oss säga att det knappast är en nackdel för företaget att ha den om man senare söker licens. Det här ställer helt klart hela förslaget i en än sämre dager och nu börjar det hela lukta skunk igen. Har regeringens direktiv till utredaren eller utredaren själv haft en påverkan i konstruktionen av förslaget?

Det stannar inte ens där när det börjar lukta, som vanligt går smutsen än mer på djupet. För med förslaget från utredaren är det väldigt lätt att ta nästa steg i processen. Med IP-blockering är det nämligen lätt att gå vidare och säga ”vi vill skydda medborgaren från skadliga åsikter också”. Nätet skulle alltså kunna komma att censureras och inskränkas där åsikter som är av ”fel” art kommer i kläm eller helt enkelt förbjuds. Det känns i sanningen skrämmande. Därmed finns bara en sak kvar att göra med förslaget, släng det!

Förslaget bör gå till pappersåtervinningen, det är där det hör hemma. Att filtrera nätet är och förblir en diktatorisk metod värdig länder som vi oftast kritiserar så varför vi nu ska ta till samma metoder är en gåta Foto: By Freaky – Own work, CC BY-SA 3.0, $3 – Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen och utredaren Håkan Hallstedt till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att regeringen vill skydda sina kära inkomster så man kan utlova än mer valfläsk till en intet ont anande medborgare till vilket pris som helst förvånar mig inte ett dugg. Men att man med samma förslag kan ta nästa steg och inskränka nätet men dessutom ta till en ful metod som filtrering av nätet till Sverige är oerhört. Ett förslag som hör hemma i diktaturer är inte värdigt Sverige. Slängs inte förslaget och det omsätts i ett konkret förslag är ni åter fullgoda kandidater till priset.”

PS. Läs gärna Fnordspottings utmärkta inlägg i frågan. Om du som jag reagerar på förslaget skicka gärna ett e-mail (länk till Näringsdepartementet). Klicka på länken ”E-post till registrator” för att skicka mail till Mehmet Kaplan som är ansvarig minister. Den juridiska biten har Morgan Johansson hand om så skicka också gärna ett mail till honom om saken. Klicka på länken ”E-post till registrator” där också.

Att muta eller inte muta – det är frågan

Kommunals hanterande av den delen av Wallström-gate som de har förorsakat är bedrövlig. Inte heller Utrikesministerns sätta att tackla frågan har varit utan att man har undrat. Det är inte lustigt att behöva se en stridslysten Wallström gå till frontalangrepp mot media för att förklara ”att hon minsann inte är en sån där mutkolv”. Hittills har hon eventuellt haft rätt, det har troligen inte varit en muta (SVD; unvis.it). Det har däremot varit olämpligt. Men nu börjar man skönja nya uppgifter som ställer allt i en ny dager.

Det är SVD som har grävt fram uppgifter som ger på handen att förra året bad Kommunal om lönehjälp (SVD; unvis.it) för den personal som jobbar inom FN:s avdelning för personalärenden – ICSC. Deras internationella motsvarighet – ISKA (internationalen för stats- och kommunanställda – hade larmat om att medlemmar inom ICSC skulle få lönesänkningar upp till 10 % och sänkta ingångslöner. Något måste göras och genom att trycka på Utrikesministern kunde Kommunal agera.

Grävandet har nu gett resultat, brevet som framkommit ger bilden av att ett ömsesidigt utbyte av tjänster har skett. Frågan är om det är att betrakta som en muta? Foto: Wikimedia Commons

Det är inte otillåtet att utöva påtryckning, det görs varje dag genom lobbyorganisationer. Men om kopplingen mellan Wallströms lägenhet och en ”gentjänst” finns, då hamnar ärendet i en helt annan dager. Då är det troligen en muta och då bör hon åtalas. Det kommer i så fall bli lite hårklyveri därför att det handlar inte om Kommunals medlemmar, istället är det en önskan från Kommunal som i sin tur fått en förfrågan från ISKA. Det är alltså lite av en gråzon.

Om det av brevet framkommer (innehållet är ännu okänt) att Kommunal har utövat påtryckningar på Utrikesministern är det återigen så att hon och dom troligen gått över gränsen till det tillåtna. Det som är avgörande är vad hennes svar har blivit och det känner vi inte heller till i nuläget. Har hon varit välvilligt inställd och menat att visst ska Kommunal få den hjälpen är det troligen en muta. Kan det dessutom kopplas till att hon som motprestation har fått en lägenhet så är det ett solklart fall.

Hur de nya uppgifterna än utvecklar sig och vad man kommer fram till kommer att bli intressant för framtiden och för utsikten att Wallström kommer att kunna sitta kvar på sin post. Den juridiska granskningen fortskrider och brevet som har diarieförts dvs registrerats på Utrikesdepartementet kommer säkert att dyka upp igen. En sak det visar är den osunda kopplingen som finns mellan Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen och hur denna nu har ätit sig in i den styrande makten. Fnordspotting har bloggat om den saken.

Lek med tanken, vad tror ni skulle hända om Carl Bildt skulle varit Utrikesminister och hade fått en femrummare på Östermalm i Stockholm av Timbro? Enda motprestationen hade varit att han skulle ha agerat hårdare mot Ryssland och Putin i Ukrainafrågan. Min gissning är att den processen hade blivit väldigt kort, dags att göra samma sak med Socialdemokratin.

Vare sig det har förekommit mutor eller inte är bindningen mellan Socialdemokraterna och facket något av det mest ohälsosamma vårt samhälle kan visa upp. Det är läxan av det inträffade och något vi borde lära oss av. Med andra ord, visa ut Socialdemokraterna för evinnerlig tid Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”På ett föredömligt sätt visar du hur tveksamheter i politiken i dina händer blir till vardagsmat. Lägenhetsaffären är väl i och för sig kanske inte en muta men med den nya ledtråden i form av brevet kanske det är det ändå. Att du samtidigt spelar fullständigt ovetande gör dig till en formidabel kandidat till priset.”

Kod 291 eller hur man monterar ner en demokrati

”Droppen urholkar stenen” lyder ett talesätt som i fritt tolkat betyder att också något så obetydligt som en droppe kan urholka något så hårt och beständigt som sten. Precis som droppen kan också små förändringar i samhällets sätt att hantera situationer och ändringar av regler eller policy bidra till att förändra hela situationer till det bättre men också till det sämre.

Sverige har ju något så unikt som en offentlighetsprincip som i stort säger att all materiel som framställs i en myndighet är offentlig för medborgarna om inte nationens säkerhet äventyras eller sekretess råder för att skydda person från oönskade effekter. Den principen har dock redan börjat naggas i kanten t ex genom allt mer bolagisering av offentligt ägda företag.

Som medborgare äger vi via skattsedeln kommunala och statliga företag men sen åttiotalet har allt fler övergått till att bli aktiebolag och då kan det offentliga gömma undan fakta för medborgaren eftersom ett sånt bolag lyder under aktiebolagslagen, inte offentlighetsprincipen. Det är alltså ett ganska snyggt sätt att hindra både medborgare och journalister från att granska de affärer som plötsligt sköts över våra huvuden utan att vi kan göra något åt det. Vi är ägare men vi får reda på lite eller inget, så jättedemokratiskt!

Som skattebetalare äger du offentligt ägd industri, kommunala bostadsföretag, kollektivtrafikföretag osv. Politikerna har sett till att få ensamrätten över bestämmandet genom att göra om dessa till aktiebolag vilket hindrar från insyn enligt offentlighets-principen. Foto: By Photo by CEphoto, Uwe Aranas / CC-BY-SA-3.0, CC BY-SA 3.0

”Sekretess” i ett ärende kan man använda då det finns risk för att enskild eller grupp kan lida skada om en uppgift kommer ut. Den kräver ett juridiskt förfarande som ska hindra att stämpeln används på ett sätt som inte var tänkt. En diskussion som har rasat mellan två sidor under en tid har varit den om hur många av de nyanlända som kommer hit som begår brott.

Jag har allvarligt talat ingen aning och det har ingen annan heller, den enkla anledningen är att brottsligheten är hemligstämplad med den bekväma stämpeln ”arbetsmaterial” hos polisen. För frågan är infekterad. Polisen som ska handskas med problemet är klämd mellan två synsätt. Den sidan anser att det är en rättighet att få reda på fakta och en sida tycker att allt som andas avslöjanden är rasism. Men nej, det är inte rasism att avslöja hur saker och ting ligger till, det brukar kallas ”information” och är en rättighet för medborgaren.

Landets polisledning är till och med så nojig över fenomenet att man nu har beslutat att lägga locket på. Rikspolischef Dan Eliasson har ju till och med gått så långt i sin iver att hindra journalister och allmänhet från att ta reda på statistik att uppgifter har hemlighållits för att ”inte gynna rasistiska organisationer”. En term som för tankarna till helt andra samhällssystem och tidsepoker och som dessutom är till för att hindra SD från att växa mer.

Bedömningen från polisledningen är att all typ av information som handlar om problemet är ”arbetsmaterial”. Därmed ska det också stanna inom polisens fyra väggar. Konkret innebär det att man inte informerar den som vill ha ut en sån uppgift. Polisen ute på fält har till och med en kod för brott som begås av nyanlända, beteckningen är 291.

Allt material som polisen sitter på som stämplats ”kod 291” och som innebär brott begånget av nyanlända är också hemligstämplat material. Anledningen är att man vill använda det internt som ”arbetsmaterial” men misstanken finns att det är för att inte spela främlingsfientligheten i händerna. Resultatet kan bli att man spelar främlingsfientligheten i händerna. Foto: Wikimedia Commons

DN som själva har anklagats för att ha undanhållit uppgifter, har nu själva drabbas och har därför börjat reagera. Hyckleri javisst, men man kan nog inte förvänta sig så mycket mer i Sverige 2016. I artikeln (DN; unvis.it) som beskriver koden kan man läsa om att direktivet lyder att inget ska lämnas ut vare sig till privatperson eller press. En intressant detalj i artikeln. Det hänvisas till pressekreterare Stephan Ray, men ett så här genomgripande beslut måste ha fattats på mycket högre nivå men detta framgår inte av texten.

Så länge projekt ALMA är igång vilket är mottagandet av flyktingar, ska inget arbetsmaterial lämnas ut. Många enskilda kommunikatörer och polismän är oroade över vad man ser som ”mörkläggning”. Många känner dessutom att de tvingas meddela något de inte själva kan stå för och som de inte begriper. Interna dokument talar om direktiv som lyder:

”Angående resurskod 291 som blivit känd för media. Koden används som arbetsmaterial för den dagliga lägesbilden. Den dagliga lägesbilden är hemligstämplad varför det som står där inte ska lämnas ut /…/ Ingenting ska ut i pappersväg gällande Alma-kommenderingen så länge den pågår.”

Misstanken att det återigen är rikspolischefen Dan Eliasson som är huvudet bakom direktiven finns men har ännu inte bevisats. Hans motiv är ju att inget ska komma ut som kan gynna SD ungefär som när han undanhöll uppgifter om händelserna i Kungsträd-gården Stockholm i somras. Den gången lät man bli att tala om att det var personer med utländsk bakgrund som stod för många av de övergrepp som förövades. Nu i efterhand har man tillsatt en utredning (Expressen; unvis.it) för att hanteringen inte ska upprepas.

Men det kan komma att visa sig att händelserna kring avslöjandet av kod 291 är ytterligare ett sorgligt kapitel i den historia som omger rikspolischefen. En person som för övrigt borde avgå eftersom en sån här händelse smutsar ner hela det offentliga och hotar att för lång tid framöver sabotera det förtroende som myndigheter, t ex polisen, har i allmänhetens ögon. Det är alltså viktigt att återupprätta förtroendet och då måste man ta till rätt drastiska metoder.

Precis som Tricky Dick eller Richard Nixon en gång gjorde borde Eliasson avgå på grund av alla oegentligheter som har pågått i högsta ledningen av polisen. Kod 291 tycks bara vara ytterligare en bekräftelse på att ledningen av polisen är direkt politiskt styrd och att den agerar i politiska intressens tjänst. Foto: Wikimedia Commons: Nixon-Depart

Öppenhet har dessutom hittills varit våra myndigheters måttstock. När medborgarna nu medvetet förs bakom ljuset kan man börja tala om den nedmontering av samhället och demokrati som faktiskt pågår varje dag i vårt land. Det är skrämmande att konstatera att en myndighet som polisen alltså mörkar så viktig information men det är dessutom kontraproduktivt.

Man anger ju som anledning att man inte vill spela främlingsfientliga krafter i händerna, men det är precis det man gör. För med ett avslöjande som detta anar ju folk sig till en konspirationsteori som plötsligt mot all förmodan faktiskt har blivit besannad. Vi får inte reda på fakta, vi undanhålls fakta och vi förmodar saker och plötsligt visar det sig att de är sanna och att verkligheten döljer än mer. Det är då man reagerar och den reaktionen är just den som personer som Dan Eliasson vill undvika. Varför tror han att SD ökar?

Dan Eliasson är alltså inte bara en person som städar undan obehagliga sanningar, som bryter svensk förvaltningstradition eller som är en lydig liten sosse. Han är dessutom en person som agerar SD:s vallokomotiv, något han säger sig vilja undvika men är ändå. Makten har helt enkelt blivit en klantig organisation som gör det som man vill motverka. Det finns alltså så många anledningar att avskeda eller omplacera en person som Dan Eliasson att de är svår att hålla reda på.

Att han dessutom har fått en del av sina medarbetare/underlydande helt förvirrade och främmande inför det som händer internt inom polisen vittnar dessutom om dåligt ledarskap. Det kan aldrig vara ett gott tecken att folk börjar uttala sig som om de kände att de hamnat i en omöjlig situation de inte vill vara en del av. Tyvärr är det inte första gången som anställda har saknat förtroende för just Dan Eliasson. När han var Generaldirektör på Försäkringskassan (DN; unvis.it) hände samma sak.

Att Dan Eliasson inte kan hålla isär sina roller utan agerar politiskt som både Generaldirektör och tjänsteman är ett fenomen som börjar bli alarmerande. Socialdemokratin fyller helt enkelt tjänstemannakåren med partitrogna vilket gör tjänstemannakåren mindre objektiva. Något Eliasson verkligen har visat genom åren Foto: Dan Eliasson Twitter

Löjesguiden nominerar idag Dan Eliasson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du säger dig agera i demokratins tjänst och att vilja motverka rasistiska och odemokratiska krafter. Ändå är det just dessa du spelar i händerna och det gör dig möjligen klantig. Men när man tar till odemokratiska metoder för att uppnå samma sak då är man inget annat än antidemokrat. Att kunna ta del av information tillhör det öppna samhället och är en demokratisk rättighet, du anser tydligen något annat något motsatt. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.

Bekväma förklaringsmodeller

Feminister brukar alltid använda sig av förklaringsmodeller som ”det är gubbarna och deras makt som gör det”. Det heter också att ”det finns en manskultur”. Allt det där ingår i standardiserade förklaringsmodeller som kommer upp igen och igen och igen. De är med andra ord lätta att känna igen därför att de hela tiden följer samma mönster. Nu har det offentliga livet också fått en feministisk vinkling som förklaring på de personliga tillkorta-kommandena som legat bakom totalhaveriet inom Kommunal.

Man skulle kunna kalla principen som används för ”Skyll på andra så blir det inte ditt fel” och det är precis det Annelie Nordström – Kommunals Ordförande – använder i följande intervju (Kommunalarbetaren; unvis.it) för medlemstidningen Kommunalarbetaren. I den ger hon ”sin syn” på det inträffade och det är en ganska smålustig läsning.

Att läsa intervjun med Annelie Nordström är smått roande då den är full av förklarings-modeller som får en att undra. Foto: Wikimedia Commons – Hendrick Terbruggghen ”Young Woman Reading from a Sheet of Paper”

För det första understryker hon att Anders Bergström – Kassör som också han har avgått – är en ”varm och medkännande person” så att det framgår att hennes nästa uttalande inte är fientligt. För sen kommer det, ”hon var rädd för Anders Bergström”. Det heter att:

”Det har framkommit att många är rädda för Anders Bergström. Hur känner du?

– Det var jag också i början, det har jag berättat för honom. Anders Bergström var det enda jag var rädd för när jag gick in det här uppdraget. Det försvinner efter ett tag för att han är en varm person bakom den där rollen. Han är kunnig på väldigt många olika sätt. Men det är inte så att man går omkring och tänker att Anders kommer att ta ifrån mig min lägenhet om jag inte är snäll med honom. Men någonstans vilar det i luften eller rummet. Det är klart att andra anställda har det förhållandet till honom.”

Så jädrans bekvämt! Det är männens fel som alltid och här har vi en person som dessutom folk går omkring och är rädda för. Vilken utmärkt förklaringsmodell och syndabock! Allt för att man själv ska hamna i bättre dager genom att man ska ”förstå” och ”lära sig” att det fanns andra faktorer, andra överväganden som spelade in. Patetiskt och kanske effektivt, men också igenkännbart igen. För det är inte svårare att se igenom motivet till uttalandet än det är att se igenom spindelväv.

När man ändå slänger någon under tåget ska man väl göra det ordentligt antar jag. Det är väl därför Annelie Nordström fortsätter på samma inslagna linje med citatet:

”Är det tillfällen när du inte sagt nej?

– Metropol Palais är ett väldigt bra exempel på när jag borde ha sagt nej.

Varför gjorde du inte det?

– Jag lät mig övertygas om att vi skulle öppna en restaurang för att vi skulle kunna bedriva den där konferensverksamheten. Folk krävde att vi skulle servera lunch, och hade vi ändå ett kök så kunde man lika gärna driva en restaurang. Det är klart att det var hur många varningsflaggor som helst, men alla tre i förbundsledningen blev övertygade.

Men varför såg du inte varningsflaggorna?

– Jag vek ner dem.

Har du svårt att säga nej?

– Nej, (skratt) det har jag verkligen inte, (skratt). Sätt ihop det med de olika styrkeförhållanden som är i förbundsledningen. Det är inte bara på den här arbetsplatsen som det finns den här typen av konstellationer som gör att det blir under– och överordning.

Så Anders Bergström var överordnad?

– I den här typen av frågor så blev han det, för han hade ett mycket större mandat.”

Nej Annelie, det här är en delvis tillrättalagd bild av verkligheten. Den sida hon inte nämner är att genom att starta affärsrörelse som vilken annan ärkekapitalist, genererar man än mer pengar och därmed blir man än mer mäktig. Facket är idag inte bara ett fack, de är företagsägare, de är egendomsförvaltare och de är investerare. Att bortse från den bilden är som att ignorera att påven är katolik. I en senare del av intervjun kommer ju just det kapitalistiska tänkandet bakom vissa vägval fram när hon säger:

”Men hur kan man då satsa på Metropol Palais?

– All restaurangverksamhet går ju ut på att sälja alkohol och mat till så dyra priser som möjligt.”

Ojdå, där hade vi hyckleriet igen ja. Varför kan människor aldrig säga som det är? ”Vi investerade pengar i en affärsverksamhet som vi trodde skulle ge medlemmarna maximal utdelning och därmed lämna förbundet ekonomiskt starkare” skulle väl ha varit en bra förklaring. Varför samma sida ideologiskt har så svårt att hantera sin situation är också den prekär. I ena stunden kritiserar man företag och kallar dem ”omoraliska”, i nästa sekund investerar man sina egna pengar och är lika ”omoralisk” själva.

Girigheten drabbar ju bara kapitalister och också företrädesvis män i propagandan. Annelies svar på frågorna ger dock en lite annorlunda bild av Kommunal på det området Foto: By Jesus Solana from Madrid, Spain – Wikimedia Commons

För en kritik som ofta kommer från fackligt håll är ju att inom näringslivet har man drabbats av ”Galna Gubbsjukan” när den ena efter den andra kan sitta i flera styrelser, få inkomster på inkomster och dessutom sno åt sig feta bonusar och fallskärmar. Är man då bättre med moralen inom fackföreningsrörelsen? Att döma av intervjun inte ett dugg! Där framgår det med oönskad tydlighet istället att man inom Kommunal har drabbats av precis samma ”sjukdom”.

Lite bakgrund. Förtroendevalda inom både facket och inom LO har också styrelseposter. Det är dels poster inom de företag man äger som t ex Folksam, men det är ibland också som fackföreningsrepresentant inom både privata och statliga bolag. För detta lyfter de naturligtvis ett arvode. Inom vissa förbund har man därför antagit en princip som bygger på att det arvode man tjänar gör att man får mindre i lön från förbundet. På det sättet tjänar man lika mycket som om man inte satt i en styrelse och medlemmarnas pengar sparas.

I intervjun framkommer det att samma princip inte gäller inom kommunal, här kan man alltså tjäna lönen som man får från förbundet plus de pengar man tjänar som arvode. Annelie påpekar detta faktum i intervjun genom citatet:

”Du och Anders Bergström har ju haft olika styrelseuppdrag på mandat från Kommunal. I LO och IF Metall räknas de arvoden av från lönen. Varför är det inte så i Kommunal?

– Vi har ju diskuterat det fram och tillbaka vid några tillfällen, i de diskussionerna har ju inte jag deltagit så mycket utan det är ju de förhandlingsdelegerade i styrelsen som diskuterat det.

Finns det en policy för hur arvoden ska fördelas?

– Nej, som det varit i Kommunal så har det varit att de arvoden man får för de uppdragen, de får man till sig. Det är det som har varit, det finns ingen annan reglering. Det är säkert en fråga som kommer upp i samband med allt annat. Den har inte explicit lyfts i åtgärdsplanen, men däremot så finns det sådana resonemang i stadgekommittén, inför den nya förbundsledningen.

Tycker du att detta är rimligt?

– Det är enklare om de har en lön som de har på LO och arvodena går in till organisationen. Då finns det ingen möjlighet att det blir ett sug efter att ta många uppdrag för att få högre inkomst. Då har man ju uppdraget för att man tror att det gynnar medlemmarnas bästa. Det är ett bra sätt att rensa bort eventuell girighet.”

Det  här är intressant, andra har antagit en princip för att undvika girighet men Kommunal har inte lyckats genomdriva samma tänkande. Där måste man fråga sig varför man inte har infört denna. Annelie ger ingen vidare ledtråd till varför detta inte har hänt utan ger istället ett rätt luddigt nonsenssvar vilket får en att lite grann undra. Hon har inte ens personligen deltagit i de diskussioner som har förts i frågan, men ändå borde det ha varit hennes ansvar. Här anar man ett märkligt förfarande som borde leda till en hätsk debatt.

Det finns alltså en rad obesvarade frågor men bara en persons svar eller snarare påståenden. En del av dessa är undfallande, andra rent av fega och till sist är det återigen medlemmarna i Kommunal som står med det kortaste strået eftersom de inte får reda på sanningen. Om man hade velat gå till botten med det som nu har inträffat borde man då inte ha ägnat mer tid åt att ge en så ärlig och heltäckande bild som möjligt istället för personliga påhopp, halvkvävda visor och direkta undanflykter?

En del av det som framkommer av intervjun borde få vissa att bli än mer avståndstagande till det som har hänt. Det är ingen vacker bild som framkommer mellan raderna Foto: Wikimedia Commons – Andrea Westmoreland ”One Sided Argument”

Fler frågor om de ohälsosamma kopplingarna som finns mellan Socialdemokraterna och fackförbunden med LO i spetsen är också helt obesvarade, de är faktiskt inte ens undersökta. Det är ju i allra högsta grad en del av denna skandal ändå bryr man sig inte om att gå till botten med denna fråga. Annelies svar i intervjun om att ”man har distanserat sig från socialemokraterna” ger jag inte mycket för, de har för mycket att vinna på att inte göra så. En som har skrivit om detta och gjort det suveränt är som vanligt Fnordspotting.

Löjesguiden nominerar idag Annelie Nordström och Kommunals högsta ledning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För ett förtjänstfullt arbete i hyckleriets och desinformationens tjänst där ni har gjort ett  Herkules-arbete. Halvkvävda förklaringar, påhopp på person som inte får möjlighet att försvara sig och direkta felaktigheter utan riktiga förklaringar där vi får reda på fakta är inte att gå till botten med den kultur som råder inom fackföreningsrörelsen. Det gör er till formidabla kandidater till priset”.

Järnvägar också

Drevet går mot Wallström men det händer faktiskt andra saker i landet av minst lika stort värde. T ex så skrevs en debattartikel (SVD; unvis.it) av HG Wessberg och Catharina Håkansson Boman som både roade och förskräckte.

Roade därför att den onekligen pekar på en hel del positiva effekter som att knyta ihop storstadsregioner på ett mer effektivt sätt och därmed krympa landet. Det är en tanke som har funnits länge, men som först nu kanske blir verklighet. Tanken att på ett mer effektivt sätt uppnå detta mål som en konkurrens till flyget är också ur ett ekologiskt perspektiv är bra då det sparar pengar och miljö.

Naturligtvis är ett sånt här projekt dyrt, mycket dyrt. Den beräknade kostnaden ligger på 190-330 miljarder kronor. Med andra ord gigantiska belopp som dessutom brukar ha en otäck förmåga att spränga alla kostnadsvallar då så stora projekt som detta är svåra att överblicka. Alltså måste pengar tas någonstans ifrån och här har utredarna en del förslag som i vanlig ordning bygger på skatt.

Så fort en ny utredning presenteras tycks det finnas hur mycket pengar som helst, det går bara att ösa fram. När sen kostnaderna drabbar folk i form av höjda priser är det försent. Allt för att mätta en marknad som dessutom sysslar med felsatsningar. Det är inte snabbtåg som behövs, det är satsningar på regional pendling och underhåll som är nyckeln Foto: Wikimedia Commons

Jag förstår inte en sak, så fort vi talar om något som ska göras talar vi automatiskt om nya skatter. Vi har numer återtagit vår position som landet med världens högsta skatter, ändå räcker det inte. Det ska till mer och mer och mer. Hur mycket vi än betalar så finns det alltid någon liten kreatör som kan tänka ut någon ny diabolisk skatt. Statens och kommunens behov är oändligt och snart gör vi inget annat än betalar skatt.

Den här gången är det ett förslag som bygger på att man tar ut en tidsbegränsad skatt på den värdeökning av fastigheter som ligger i anslutning till järnvägen som är grunden. Någon kanske tror att det inte drabbar ”vanliga människor” men det gör det definitivt. De restauranger, kiosker eller fik som ligger i dessa byggnader tvingas ju ta ut kompensation för sina merkostnader och därmed är det indirekt medborgaren som betalar till sist ändå.

En annan miss i utredning här är att det är långt ifrån alla fastigheter som kommer att öka i värde, faktiskt i vissa fall det motsatta. Det beror helt enkelt på att ett höghastighetståg som ska färdas i över 300 kilometer i timmen kan göra max två kanske tre stopp på sträckan Stockholm – Göteborg eller Stockholm – Malmö. Det är nämligen stoppen som slukar mest tid ur restid sett, skulle man alltså stanna oftare blir det inte ett snabbtåg helt enkelt.

De flesta mellanliggande orter kan därför se sig akterseglade när tåget dundrar igenom orten utan att stanna. Det är själva förutsättningen. Ändå är det många desperata kommuner som ser sitt befolkningsunderlag svikta som nu sätter sitt sista eller näst sista hopp till att järnvägen ska frälsa bygden. Hur ska man annars tolka utredarnas nästa förslag. I det ska kommunerna spelas ut mot varandra i en dragkamp om att få bli just den plats där tågen stannar.

Utredarna har ett nytt ganska cyniskt sätt att finansiera det hela och det är att spela ut kommunerna längs sträckan mot varandra. Den som satsar mest på boende och jobb får se tågen stanna, resten får se bakpartiet segla förbi orten. Foto: ”Southbound Train into Herzliya Station (2154711112)” by David King from Haifa, Israel – Southbound Train into Herzliya Station. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Det förslaget bygger på att kommunerna ska inkomma med planer på nybyggnation för att underlätta bosättning och affärsverksamhet för medborgarna. Detta skulle få igång hjulen och dessutom sporra kommunerna att ta krafttag. Bra kan man tycka men det är det tyvärr inte alltid. För vad händer om man projekterar och ändå får se sig förbisprungna? Alla år av projekteringar, planeringar som har kostat mantimmar är då kastade i sjön! Vem betalar den notan när kommunernas ekonomi många gånger inte alltid är jättegod?

En del kommuner, framför allt i Norrlands inland, har så ansträngd ekonomi, så hårt tryck på kommunservice och så vikande befolkningssiffror att deras räddningsplanka (sajten kommuntorget) är nyanlända och statens höjda bidrag för dessa. De här kommunerna kommer inte ens få någon ny järnväg, än mindre har de en sedan tidigare många gånger. Det är alltså bara delar av landet som kan dra nytta av satsningen. När ska det komma förslag som långsiktigt ger Norrlands inland möjligheten att överleva på riktigt?

Förslaget är också illa genomtänkt ur andra aspekter. Behovet av att pendla mellan storstäder är till för en väldigt liten del av befolkningen. Det är i stort sett bara statstjänstemän, höga politiker och topparna inom näringslivet som är i behov av denna typ av transport. Det är istället den regionala pendlingen som både är tillväxtfaktorn och därmed den som står för den största ökningen vad gäller pendling.  Bara över Öresund (sajten Öresundsinstituttet) pendlar varje dag 95.800 personer.

Också i Mälardalsregionen såväl som andra ökar pendlingen inom regionen. Ökningarna leder till fler flaskhalsar (sajten Trafikanalys). Här borde järnvägssatsningarna ske, inte mellan storstäderna där trafiken fungerar hyggligt. Ändå är det just i den regionala pendeltrafiken inte bara flaskhalsarna finns, utan också det byråkratiska krånglet med efter dagens behov felritade länsgränser, lagstiftning som inte hänger med samt krångliga och dyra biljettsystem. Systemet behöver kort sagt reformeras (sajten företagarna).

När det är den regionala pendlingen som ökar, satsar politikerna på snabbtåg. De flaskhalsar som bildas i pendlingen måste byggas bort, länsgränser måste justeras och lagar måste ändras. Felsatsningen är alltså ett faktum och det enda politikerna gör är att sopa problemen under mattan och fortsätta felsatsningarna Foto: Wikimedia Commons

Också pendeltrafiken inom storstadsregioner som Göteborg, Stockholm eller Skåneregionen behöver betydande tillskott. År av eftersatt underhåll på järnvägen som fortfarande plågar denna i stort sett varje vecka. Visserligen kommer Citybanan att nästa år avlasta den mest trafikerade delen av järnvägssträckor i hela Sverige – Tegelbacken utanför Stockholms Central – men i resten av nätet är underhållet eftersatt med ibland så mycket att det äventyrar driften.

Här finns alltså ett jättejobb att göra men istället satsar man på linjer som inte har fullt så stort behov. Varför blir det då så här, för det är inte första gången järnvägen förvandlas från möjlighet till fiasko. Bottniabanan (MSN; Nyhetsinslag TV4) skulle bli livlinan åt norrländska kommuner, tack vare att man valde fel teknik för tågövervakning och att befolknings-underlaget inte fanns är idag fiaskot ett faktum. Pengar har satsats men har hamnat på skogstjärnarnas botten. Här borde man alltså satsa pengar på ett fungerande system.

En av många orsaker är att byggandet av järnväg är en prestigefråga. När väl järnvägen står på plats finns ett fysiskt bevis för ett partis eller en politikers storhet. Järnvägen odödligförklarar och ger karmapoänger långt in i framtiden. Ortsbor och bygden kommer att tala om en politiker eller ett parti för lång tid framöver och kan säkra ytterligare en mandatperiod. Det finns naturligtvis också samhällsvinster men som sagt, bara om projektet är lyckat.

En anledning till att man satsar så mycket krut på just höghastighetståg mellan storstadsregionerna är just att det är ett stort projekt, det syns i tidningar och det generar uppmärksamhet när man kan klippa band och spela upp fanfarer med järnvägs-föreningarnas blåsorkestrar. Att det är ett gigantiskt slöseri med skattepengar som hade kunnat komma bättre till nytta om de använts rätt, spelar mindre roll. The bigger the better som det brukar heta.

Den enda anledningen till varför alla dessa felsatsningar görs är att det smäller högre med stora prestigefyllda projekt som syns för lång tid framöver. De synbara spåren efter ett parti eller en politiker lovar förhoppningsvis en ny mandatperiod men felsatsningar är felsatsningar. Foto: Eget

Löjesguiden nominerar idag infrastrukturminister Anna Johansson och utredarna HG Wessberg och Catharina Håkansson Boman till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ett gigantiskt slöseri med pengar där de kunde ha använts i regionaltågssatsningar istället är på väg att rälssättas. När de största trafikökningarna och därmed flaskhalsarna återfinns i regional pendling satsar man på höghastighetståg. När regler och system inte längre lever upp till dagens krav satsar man på att inte förändra. Ett gigantiskt feltänk som toppas av förslag om sedvanliga skattehöjningar. Det gör er till formidabla kandidater.”

Sverige upa

UPA, utan personligt ansvar, är en term som borde användas oftare i debatten. Det är som om vissa tycker det är andras fel att just de inte beter sig eller säger de saker man inte borde. Kanske inte konstigt egentligen då vi har uppfostrats i den andan sedan 70-talet så…..allt är ju någon annans fel. Läs följande artikel (Aftonbladet; unvis.it) den är riktigt intressant ur den synvinkeln.

”Jag lät min hand ta tag i hennes rumpa” excuse moi? Jag kan se det framför mig! Där sitter någon – troligen patriarkatet eller illuminati, kanske en judisk världskonspiratör eller så är det ”mansnormen” som åter ställer till det – och håller i en fjärrkontroll som för att styra den unge författaren (?) Måns Vestins hand till att greppa den unga kvinnans bakdel. Inte tu tal om det var hans egna hjärnas påfund inte. Inte en reflektion över att om historien ens har inträffat vilket jag betvivlar. Detta är HANS värderingar inte ALLAS.

Det är redan där som debattörer som Måns och alla med samma åsikter går fel. OM jag skrev att alla afrikaner var lata, något jag alltså inte påstår, skulle jag med rätta bli kallad ”rasist”. Återigen för tydlighetens skull och för dig som så gärna vill sätta en stämpel på mig, inte alls fel! Jag skulle ha förtjänat det eftersom påståendet är felaktigt. Men att påstå samma sak om andra efter samma grundprincip går bra!

De flesta reagerar på problemet med chock och förfäran. Ändå heter det alltid i debatten att ”alla män xxxxx” och att problemen är så vanliga att det snart sagt pågår både det ena och det andra olämpliga i varje hem Foto: Wikipedia

Den här typen av ”debatt” bygger nämligen på generaliseringar och relativiseringar. Man generaliserar det till att heta att ”alla män är likadana”. I just den här artikeln har Måns lyckats beskriva en hel uppväxt med de värderingar han påstår att män får med sig som något naturligt. Exemplen i artikeln är så månghövdade att man nästan storknar inför den överväldigande bilden av män som de veritabla grisar vi alla är.

Vi jagar flickor på skolgården och när de är inträngda kikar vi ner i deras trosor. Vi hör talas om killen som var tvungen att fly stan för att han våldtog en tjej men senare kommer tillbaka utan att ens skämmas eller låtsas ha någon skuld. En kompis farsa åker till Thailand för att köpa småflickor för sexuella tjänster. Tjejer utnyttjas sexuellt av både pappa och morfar hela dagarna i ände. Ja, man blir andmäktig över hur många exempel Måns kan rabbla upp över hur patriarkatet förföljer oss varje dag. Imponerande Måns!

Problemet för honom och alla andra är att det han talar om inte är sant. Sexuella övergrepp, våldtäkter och utnyttjande av småbarn kräver en viss psykologisk profil som de flesta av oss, också män faktiskt, inte har som tur är. Därför känner också cirka 99,9 % av alla män inte igen sig i beskrivningen vare sig du Måns relativiserar och generaliserar eller inte. Du griper om man så vill helt enkelt fakta ur tomma luften och försöker att göra dessa till en sanning. Om inte det är oärligt så vet jag inte vad som är det!

Klicka för att komma åt den-slaende-mannen.pdf

För sanningen är som jag säger, det krävs en mycket speciell person med en mycket speciell bakgrund för att bli det du säger alla är. Titta på länken ovanför här Måns, den säger en hel del. Män generellt vet att man inte slår kvinnor, däremot är det så att en mycket liten grupp män gör det och dessa återkommer igen och igen och igen i statistiken. Det är alltså en liten grupp som står för nästan allt våld.

En annan slutsats är att kvinnor slår män, fördelningen mellan könen är faktiskt 50/50. Då kvinnor slår är våldet av en annan art och med mindre bestående men. Kvinnor är till och med i flera fall de som tar initiativet till våld och slår först. Hur Måns och andra debattörer förklarar denna lilla ”anomali” skulle vara intressant att höra. Istället får vi höra allt det som inte är. Det är till och med svårt att tala om ”relationsvåld” därför att kvinnor i fler fall utsätts för våld av en före detta partner, inte av den nuvarande.

Fördomen säger att våld ser ut på ett visst sätt och alltid utövas av en sida, den bilden är fel. Både män och kvinnor är kapabla till våld i nära relationer men våldet ser olika ut. Det är också oftare så att kvinnor utsätts för våld av en före detta partner så att tala om våld i nära relationer är inte alltid rätt. Foto: Wikimedia Commons

Vad gäller det sexuella våldet är det högre för kvinnor än för män, 1 % av männen har utsatts och 9 % av kvinnorna utsätts, men det finns fortfarande ett problem i samman-hanget. Problemet är hur man jämför framför allt internationellt. Det heter ju alltid att Sverige är våldtäktskulturens mittrike, inte helt sant tyvärr. För följer du länken till BRÅ så får du där via videon reda på att vi räknar statistik annorlunda än utomlands.

Skulle våldtäkt i fem fall anmälas i säg Tyskland skulle detta räknas som en anmälan, samma situation här skulle ge fem anmälningar. Statistiken går alltså inte att jämföra och är istället missvisande vid en jämförelse. Så här fortsätter det på punkt efter punkt där Måns och hans medsystrar inte ens förstår att utläsa statistik på ett riktigt sätt. Man ägnar sig istället åt rent sagoberättande som definitivt skulle platsat i barnprogrammet ”Fablernas Värld” från 70-talet.

Det är ju mycket känsligt att säga det men att de sexuella trakasserierna knappast begås vare sig av etniska svenskar eller de med invandrarbakgrund som har bott i landet en kortare eller längre tid är inte att ljuga. Istället begås dessa av nytillkomna, meningarna går isär varför. En skola talar om bristen på kulturell förståelse, andra om mansnormer lokalt från de delar av världen där de kommer från. Jag bryr mig inte så mycket om förklarings-modellen, det som är viktigt är att hur den än ser ut så råder nolltolerans.

Gitarristen Klogr i gruppen Zero Tolerans sammanfattar det väl. De flesta män, faktiskt en förkrossande majoritet, utövar inget våld och har nolltolerans mot den. Våldet står en liten klick. Dags för Måns att lyssna lite mer på Zero Tolerans för Foto: Wikimedia Commons

Resultatet blir tyvärr en del gånger en situation där vi med vår måttstock säger ”sexuella trakasserier”. Visst har en mer nyanserad debatt (Aftonbladet; unvis.it) börjat skönjas men generellt sett är ändå den förhärskande synen inom feminismen att det i vanlig ordning är den vite heterosexuelle mannen som är förövaren. Återigen alltså samma generalisering och relativisering (Arbetarbladet; Archive-länk). Den här gången är påstående signerat Socialdemokraten Anna Norling så inte heller de kan svära sig fria.

Precis som så många gånger förr är fienden utmålad och utpekad. Vare sig denna är skyldig eller oskyldig är denne skyldig i varje fall. Att händelser som uppmärksammats har andra grundorsaker är ovidkommande, det är den heterosexuelle vite medelålders mannen som är skurken. För att ”bevisa” sin tes skickar man fram den ena efter den andre att likt visgossar (Wikipedia) ”intyga” äktheten i utsagorna.

Inte ens när attackerna mot kvinnorna tycks samordnade och utförda av en kategori som inte stämmer in på den beskrivna bilden utan av andra (DN; Archive-länk) grupper reagerar personer som Måns på ett trovärdigt sätt. Deras reaktion blir att sådana uppgifter är ”rasism”. Nej Måns, jag är inte rasist men jag avskyr samtidigt en tillrättalagd ”sanning”. Det är den typen av debatt som får mig att förstå varför din argumentationsteknik är så extra avskyvärd. Den vilar helt enkelt på rena påhitt.

Många är de som har skrivit eller läst dikter, men få är väl de som likt Måns har diktat lögn och förbannad dikt. En artikel mer full av direkta påhitt för att bevisa en tes är väl sällan man har läst. Foto: ”Disputa tra filosofi o L’Accademia di Platone di Salvator Rosa,1” by Mongolo1984 – Own work. Licensed under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Det är ju till och med så illa ställt i vårt avlånga land att om man börjar diskutera de RÄTTA orsakerna till det du vill debattera, så är till och med vår media där och mörklägger som man gjorde om attackerna i Köln och om sexövergreppen under We Are Sthlm i somras som hölls i Kungsträdgården. Här Måns lite påminnelse om den saken genom bloggen Fnordspottings utmärkta redogörelse över DN-gate.

Sammanfattningsvis så har nog Måns fortfarande långt kvar till en riktig förklaring, men framför allt har han långt kvar till ett personligt ansvar när den fjärrstyrda handen är i farten.

Löjesguiden nominerar idag Måns Vestin (vänsterpartiet) till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En mer fördomsfull och av generaliseringar mer fullspäckad text får man nog leta efter. Här haglar exemplen på varför den här typen av brott utförs i snart sagt varje hem och av varje mansperson. Detta trots att vetenskapliga undersökningar visar att det är ett fåtal personer som står för nästan all denna typ av brottslighet. Det gör dig till en högpotent kandidat till priset.”

Dubbla roller

Dubbla roller kan fungera om man vet gränsdragningen. Det kan fungera om man kan hålla isär de uppgifter man är satt att lösa. Det måste också finnas ett regelverk som alla respekterar och följer, annars gör alla som de själva vill. Man börjar helt enkelt sätta sina egna regler och snart är allt anarki.

Men det fungerar däremot inte om man blandar ihop rollerna, inte förstår var gränsen går eller rollerna är så motstridiga att intressen hela tiden kolliderar. Det är där som fackförbundet Kommunal nu har gått fel i det ormbo av dumhet som utspelas för öppen ridå.

Kolliderande intressen är som krockade bilar, det slutar aldrig på bästa sätt. Fackets problem är att man sitter på två stolar, en där man agerar fack och en där man agerar arbetsgivare med ägarintressen. De två kolliderar mest hela tiden och nu ser vi resultatet Foto: Wikimedia Commons

Kommunal är som alla fackförbund satta att tillvarata sina medlemmars intressen. Istället har man delvis satt sina egna intressen före medlemmarnas när man har skänkt lägenheter till höger och vänster. För det är inte undersköterskan eller parkarbetaren som har fått lägenheter i Stockholms innnerstad, det är redan välbetalda sossetoppar som har fått ta del av den ynnesten. Ändå är det just medlemmarnas inbetalade pengar som har gått till inköpen av fastigheterna.

Men statsråd är fattiga människor, de är ju inte mer än ynka 127.000 kronor i månaden att de måste ta till så drastiska metoder som att fråga kontakterna inom facket. Inte kan väl Margot eller Annika tvingas att köpa sina lägenheter, klart de ska ha en på Kommunals medlemmars bekostnad. Allt annat vore väl en anomali i både fackföreningsrörelsen och inom Socialdemokratin. Att få tränga sig i bostadskön tycks också vara normalitet trots Margots bedyranden.

För trots hennes ilska över ”lögnerna” och ”den vilseledande informationen” som hon tycker sig ha fått kan det väl ändå inte vara så att hon tror på detta själv. Hon tror hon har fått garantier att hon inte har trängt sig i bostadskön. Frågan är dock om hon ens själv tror hon inte har gjort det om man får en femma i Stockholms innerstad genom att ringa tre fyra telefonsamtal till Kommunals ordförande?

De dubbla rollerna här är att samtidigt som man sa ta tillvara medlemmarnas intressen så passar man på att tillvarata andras i högre grad. Det är möjligt tack vare att man samtidigt som man är fackförbund är man fastighetsägare. Ja, man är till och med så duktiga kapitalister, något man annars kritiserar starkt, att man äger en flott restaurang på en av stadens mer fashionabla adresser. Det var ju på samma restaurang – Metropol – som hela skandalen inleddes.

Det är ingen skillnad på den bild som ges av kapitalister och folk från arbetarrörelsen. I slutet av dagen handlar det om att se till att gynna sig och de sina först sist och alltid. Fackföreningsrörelsen i Sverige är kapitalägare, arbetsgivare och förvaltare av kapital för egen räkning Foto: Wikimedia Commons; Pyramid of Capitalist System

I och med att man äger sådant som restauranger och fastigheter hamnar man i nästa fälla. Samtidigt som man är fackförbund är man arbetsgivare. Två intressen på olika ändar av skalan. I ena stunden är man ”solidarisk”, i nästa är man hårdför för att värna sina intressen och maximera vinsten som vilken annan ärkekapitalist som helst. Facket har alltså förvandlats till en organisation baserad på hyckleri och det är det vi nu ser.

För facket är precis som romarrikets Janus – de har båda två ansikten. Ett utåt som talar vackra ord som ”solidaritet” och ett inåt som talar om maximering av vinst och hur man ska kunna gynna sig och de sina. Av naturliga skäl talar man inte utåt om den sista biten, det vore inte bra för imagen. För image är allt det är när allt kommer omkring. Facken kan till och med vara de värsta av arbetsgivare tänkbara.

Jag tänker på mitt egna tillfälliga uppdrag jag hade för tjugo år sedan på Fackförbundet KTK (Kommunaltjänstemannakartellen). Där fanns en äldre man som arbetade i ett arbetslöshetsprojekt som förbundet tjänade pengar på från Arbetsförmedlingen. En dag anställer mannen en gammal bekant utan att berätta att bekantingen hade en ”historia”. Snart hade vännen börjat skåpsupa vilket lastades båda personerna.

De fick till sist båda avsked på grått papper. Mannen som hade handlat i god tro knäcktes totalt och gick så småningom en för tidig död till mötes. I det här fallet agerade facket cyniskt och hjärtlöst utan moraliska betänkligheter. Allt snack om ”solidaritet” var som bortblåst. Hela historien lämnade en fadd smak i varje fall i min mun.

Facket har två ansikten – ett utåt och ett som man inte skyltar med eftersom det förstör deras image. Bilden av dom som kapitalister, kapitalförvaltare och egendomsinnehavare passar inte in när man ska tala om ”omoralen” hos andra Foto: ”Janus-Vatican” by Fubar Obfusco – Foto taken himself, upload to English wikipedia by Fubar Obfusco. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Men den fick mig också att se igenom hela detta lapptäcke av marknadsföring från Socialdemokraterna och arbetarrörelsen. Deras rätta ansikte är inte alltid det av solidaritet. De ger också en bild av en djupt korrumperad rörelse som ser det som sin främsta uppgift är att förse sig och de sina med det bästa livet kan erbjuda. Bloggen Fnordspotting har också skrivit om arbetarrörelsens skeva självbild.

Middagar och sprit på medlemmars bekostnad. Porrklubbsbesöken får man tala tyst om för man är ju feministiska i rörelsen. Man fixar snabbt lägenheter åt sig och sina barn på gatuadresser de flesta av medlemmarna får nöja sig med att gå på. Det här är inget nytt och det kommer säkert att dyka upp igen. För så länge man sitter på två stolar och har dubbla roller är gräset alltid grönare på andra sidan staketet.

En sista tanke riktar sig till svensken. Är det inte dags snart att inse allt som arbetarrörelsen står för, eller snarare inte står för, och kanske låta bli att rösta på något som kan bete sig så här för lång tid framöver? Socialdemokraterna har än en gång visat varför de är slut som parti. Också arbetarrörelsen i övrigt har visat varför deras grundmurade rykte som totalt korrupt är välförtjänt. Det är läxan till svensken att lära in, inte att vi ska fortsätta att rösta på dem igen och igen.

Dags att sluta marschera till Socialdemokraternas locktoner svensk! Det är ändå rätt falska toner som kommer från deras håll och nu har vi dessutom facit rakt framför näsan. Foto: ”DogParade30Dec07BariSnare” by Infrogmation of New Orleans – Photo by Infrogmation. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag smått förtjust arbetarrörelsen och Socialdemokratin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Arbetarrörelsen arbetar nog mest med sin egna undergång så länge man inte förstår att välja en roll istället för att likt en förklädd gud iklä sig två. Visst är det lönsamma investeringar ni gör, men det lockar också in i affär efter affär som är mer och mer tveksam. Den senaste är inget undantag, tvärtom visar den bara hur djupt korruptionen i arbetarrörelsen faktiskt har sjunkit. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

En delikat soppa

Arbetarrörelsen har en rik visskatt som handlar om de orättvisa förhållanden som ingen kan förneka rådde i början på 1900-talet. Men det var då, texterna känns numer mal- placerade eftersom inga av de förhållandena längre råder. En av dessa visors texter går ”sådan är kapitalismen, otack är världens lön”.

Men det har blivit dags att ändra den texten till ”sådan är socialismen” eftersom det idag fredag har visat sig vara just ”arbetarrörelsen” som står för orättvisan och att flera personer är insyltade i den härva som nu avslöjas kring fackförbundet Kommunal. Det är helt enkelt business as usual i arbetarrörelsen för tyvärr känns mönstret igen från många gånger förr.

Det var tyvärr länge sedan den så kallade arbetarrörelsen var en rörelse för den lille mannen eller kvinnan. Numer är de förvaltare av den makt och rikedom som de under alla år har roffat åt sig. I den leken är både sossar och fack samma andas barn.

Det började ju med avslöjandet att restaurang Metropol som kommunal äger och driver mitt inne i centrala Stockholm hade hyrts ut till ett evenemang (Aftonbladet; unvis.it) med porrskådisen Puma Swede. Också en naken Tony Irving har gått att begapa sig över på krogen och då fick moralpolisen nog. Nakenchocker och porr ingår inte i arbetarrörelsens värderingar. Att de däremot äger flotta restauranger på en av stadens finare adresser sticker inte alls i ögonen på någon.

Hela skandalen inleddes med att Restaurang Metropol som ägs av fackförbundet Kommunal, hyrdes ut till ett evenemang där porrskådisen Puma Swede var huvudattraktion. Snart växte dock allt till nya proportioner Foto: ”Puma Swede AVN Awards 2006” by jerone2 – _MG_6447Uploaded by gohe007. Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons

Men en snöboll satt i rullning stannar inte så lätt. Snart visade sig syltburksmentaliteten i facket ha nått nya höjder. Ordförande i Kommunal Annelie Nordström och tredje vice ordförande Anders Bergström hade övernattat gratis (SVD Näringsliv; unvis.it) och druckit sprit på medlemmarnas bekostnad på förbundets konferensanläggning Marholmen.

Snusket i Kommunal var ett faktum och det ledde snart till att Anders Bergström tvingades avgå (SVT; unvis.it). Kom dock ihåg att ordförande som är lika skyldig hon fortfarande sitter kvar, att inga pengar har återbetalats och att Anders Bergström kan utlösa sin fallskärm (Kommunalarbetaren; unvis.it) på nästan 2 miljoner kronor. Vilka medlemmar som har de pengarna är en bra fråga men gissningsvis ingen eftersom Kommunals medlemmar många gånger är lågavlönade.

Skandalen den rullar dock vidare och har nu också börjat avslöja lika stora snaskigheter inom moderpartiet socialdemokraterna. Äpplet faller ju som bekant inte långt från trädet. En av dessa som nu är utpekad är ingen mindre än Margot Wallström (Aftonbladet; unvis.it).

Hennes svar tycks resolut, hon känner sig lurad då hon frågat de viktigaste frågorna som det hela handlar om. Hon menar till och med att Kommunal har ljugit (DN; unvis.it) för henne vilket ju är rätt starka ord. Det det handlar om är om Kommunal som lagen säger har lämnat det antalet lägenheter till bostadskön som man ska. Nästa fråga hon påstår sig ha ställt är om det innebar att hon trängde sig i  bostadskön när hon fick lägenheten.

Vi vanliga dödliga får stå i kö för att ens komma på tal för lägenhet i Stockholms innerstad, är man sosse räcker några samtal till kompisar i fackföreningsrörelsen så är saken biff Foto: ”1931. Очереди на Пятницкой” by Branson DeCou – http://www.oldmos.ru/photo/tag/Branson+DeCou. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Hon hävdar själv att hon fått garantier från Annelie Nordström att allt var i sin ordning. Själv tror jag mer på jultomten än hennes fåfänga försök att skyla över praktskandalen (DN; unvis.it). Tror hon t ex helt och fullt själv på att hon inte trängde sig i kön när hon fick en attraktiv lägenhet som det är minst tio års bostadskö på, troligen längre, bara genom att ringa ett par samtal till Kommunals ordförande och dess tredje vice ordförande? Gör hon det är hon mer än lovligt naiv och bör inte vara minister av det enkla skälet!

Säg den skandal som omger utrikesministern som stannar vid så simpla fakta, det hela har naturligtvis än mer förvecklingar att erbjuda. Ett statsråd får utöver en rätt fet lön varje månad ett tillägg på lönen på 12400 kronor för att kunna hyra eller skaffa lägenhet. Själva ersättningen för hyra ligger på 8000 kronor men så får man om man inte bor i Stockholm en så kallad avlöningsförstärkning som ligger på 4400 kronor.

Ersättningen ska vara till för att täcka kostnaden för dubbelt boende, den kostnaden på hemorten och den i Stockholm. Margot Wallström är skriven i Värmland, alltså har hon rätt till ersättningen trots att hon bor i Stockholm. Den fattiga och utblottade Margot Wallström har ju ”bara” en månadslön (SVT; unvis.it) på 127.000 kronor så hon har inte råd att avstå från tillägget eller att köpa sig en lägenhet som alla andra röstkossor måste.

Den lägenhet som hon nu fick i Stockholms innerstad som är fullt möblerad har en hyra på 12432 kronor. Räknar man alltså av vad hon får och jämför med vad hon ska betala så blir alltså summan 32 kronor (DN; unvis.it) vilket är vad hon faktiskt betalar ur egen ficka. Det är inte många i landet med så hög lön som har så låg hyra Margot, särskilt inte de medlemmarna inom Kommunal! Dom vill säkert också ha en femrummare i Stockholms innerstad för 32 kronor i månaden Margot!

Våra svenska politiker är ju så fattiga med sina 127.000 kronor i månaden att de knappast har råd med sånt som att köpa sin lägenhet. Istället är de hänvisade till allmosor från facket och kompisarna i arbetarrörelsen Foto: Wikimedia Commons

Det är med andra ord en chans få utanför fackföreningsrörelsen eller Socialdemokratin har som nu har utnyttjats. Det visar väl om något att George Orwell hade helt rätt när han skrev ”Vissa djur är mer jämlika än andra” i satiren ” Animal Farm. Hennes dubbelmoral är därmed total vilket den alltid lika suveräne bloggaren Fnordspotting har skrivit om.

Det har redan framförts krav på mutgranskning (DN; unvis.it) av Wallström, kravet har kommit bland annat från svenskt näringsliv. Problemet med det kravet är att ett sånt arbete säkert lär ledas av en lojal liten sosse som utsetts att städa snarare än att utreda. Risken är tyvärr rätt hög att en sådan granskning inte blir fri och opartisk, det lär nog det korrupta partiet socialdemokraterna se till.

Ett annat problem är att just i detta ögonblick lär telefonerna gå varma och de gemen- samma versionerna av historien lär övas in både på LO-borgen, i Rosenbad och i Kommunals fackpampshögkvarter. Dokument lär förstöras och bevis städas undan, det är så det går till när skiten träffar fläkten och man måste stå till svars för saker man annars ser som sin självklara rätt.

För problemet går djupare än en enda minister. Annika Strandhäll är landets socialminister och också hon dras nu sakta in i denna historia. Hon fick också lägenhet (Expressen; unvis.it) genom facket. Denna gång var det fackförbundet Vision som ordnade detta. När hon så småningom köpte villa bodde hon trots att hon borde sagt upp lägenheten kvar. Nu fyra år efter flytten har ingen flytt eller uppsägning av lägenheten skett.

Också socialminister Annika Strandhäll fick lägenhet men genom Vision. Snart hade hon köpt villa men ännu har inget flyttlass setts till vid den flådiga innerstadsadressen. Foto: Wikimedia Commons

Mitt i den senaste soppan står en handfallen statsminister. Inte för att Stefan Löfven hittills har visat sig vara så framgångsrik som handlingskraftig ledare, snarare tvärtom, men den här gången tar han nog priset. När han borde agera sticker han istället huvudet under sanden. ”Inga kommentarer” (DN; unvis.it) tycks vara hans taktik och han har för säkerhets skull också pekat på att han ”inte har tid” att kommentera.

Istället har han skickat ut partisekreterare Karin Jämtin som kommit med det fantastiska uttalandet på händelsen:

”Att det finns privata hyresvärdar är bra”

Vad säger det om något? Är det ett svar man kan förvänta sig i en situation där folk kräver besked istället för sagor och halvdebila påhitt? Nej, läs mina läppar! Ingen av er har levererat ett j-a dugg till förklaring. Ni har båda uppvisat det som brukar vara sossarnas taktik i sådana här situationer nämligen försöken att trolla bort korten. Gör dig oanträffbar, späcka schemat eller påstå åtminstone att du inte hinner och kom gärna med förklaringar som skulle fått Pinocchios näsa att bli 300 kilometer lång på ett enda försök.

När det behövs ledarskap får både sossarna och folket alltså lama försök att smita undan sitt ansvar. När mönstret går igen och igen och igen och igen, får vi halvkvävda visor om ”lögner” och ”missuppfattat”. Anfall tycks vara bästa försvar, fungerar inte det gör man bara en pudel. Att man i slutänden framstår som den tvättäkta skitstövel man i själva verket är, tycks oroa lite eller inget.

Det är samma sak alltså Det är dags att lära oss en ny läxa. Sossarna värnar inte längre den lilla människan, om de någonsin gjorde det så är den eran för länge sedan över. För som jag skrev, detta är inte första gången och förmodligen inte heller den sista som vi ser en praktskandal utspelas för öppna ridåer. Tittar vi tillbaka i historien, framåt kan vi ju i nuläget inte se, kan man skönja just detta mönster.

Sanningen är att det var länge sedan Socialdemokraterna ens brydde sig om vanliga människor. Numer har de själva satt sig på tronen, placerat kronan på huvudet och inbillar sig att de är guds gåva till folket. Foto: ”Jacques-Louis David 019” by Jacques-Louis David – The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH.. Licensed under Public Domain via Wikimedia

Historiskt sett kan vi alltså hitta ännu fler skandaler kring sossar och boende som har mer än bara antytt att de glider förbi allt och alla på en räkmacka. Wanja Lundby Wedin och hennes lägenhetsskandal (Aftonbladet; unvis.it).  Laila Freivalds miljonklipp (SVD; unvis.it) är en klassiker. Också Ylva Johansson och hennes make Erik Åsbrink gjorde en bra affär (Expressen; unvis.it) på sin lägenhet i Stockholms innerstad.

Socialdemokratin är alltså en organisation som inte bara ser makten som sin i evigheten. De är också en organisation som lär upp de sina att är man sosse behöver man knappast leva som man lär, man är helt enkelt en elit (SVD; unvis.it). Andra måste stå i bostadskö – inte vi. Medborgarna måste leva efter alla regler vi skapar – inte vi, vi glider ovanpå. Vanliga människor har inte råd – det har vi, vi är eliten.

Det är dessutom inte första gången arbetarrörelsen och porrklubbar eller annat porrigt går hand i hand. Björn Rosengrens krumbuktande är väl vid det här laget en svensk klassiker. Det började enligt Rosengrens version med ett amerikanskt besök. För att förära kvällen gick man ut och åt och snart hade man hamnat på lite mer ljusskygga ställen än de gängse. När den intet ont anande Björn blev uppassad av en väldigt lättklädd dam förstod han det han dittills inte hade fattat.

Porrklubbsbesöket (Piratförlaget; Verkligheten Bakom – Studio Sex) kom att kosta TCO:s medlemmar 55.000 kronor för något som borde ha kostat en bråkdel av summan. Rosengren var ju vid tillfället ordförande i just TCO, han blev så småningom Näringsminister som tack för sitt tvivelaktiga besök. Summan för medlemmarna justerades och den summan betalades av Rosengren själv för att inte väcka än mer ilska hos medlemmarna och folket.

En av ingredienserna i den soppa som uppstått i både arbetarrörelsen och socialdemokratin heter fäblessen för lättklädda damer. Det är ju inte första gången den andan faller på så gubbväldet i facket har inte sagt sitt sista ord Foto: ”Bon-Ton Burlesquers” by H.C. Miner Litho. Co. – Library of Congress[1]. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Så fortgår (s)nuskklubben inom Socialdemokratin och vad gör väl det, folk röstar ju på dem ändå. Den delen bör det nog bli ett stopp för efter den senaste tid ens händelser. Dags att göra oss av med inte bara ett maktfullkomligt utan också ett korrupt parti. Vad mer behöver svensken i form av avslöjanden för att kunna öppna ögonen? Dags att slå hål på myten om den gemytliga och medkännande socialdemokratin! Sanningen är att de omger sig med så många myter att ingen borde tro på dessa längre.

Löjesguiden nominerar idag illmarigt Socialdemokratin och arbetarrörelsen i stort till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni kan som inga andra i svensk politik och samhällsliv visa hur ett hyckleri i praktiken ska gå till. Regler och moral gäller bara andra, inte er. Få gånger i världshistorien har väl så få lyckats med så mycket med så små medel. Hyckleri kräver ju trots allt bara en inställning/en uppfostran i den rätta tron om sig själv, för att den ska bli möjlig. Det gör er till en unik kandidat till priset.”

När moralen är kaputt

Medborgarna i det här landet som själva har satt dit sina änglavingar har nu visat sig vara moraliskt helt korrupta. Anledningen är den totala förvirring som råder kring det tidigare stödet för två grupper som nu visat sig ha hamnat på kollisionskurs. De jag talar om är naturligtvis kvinnor som fått värja sig för sexuella trakasserier från nytillkomna flyktingar som har gjort att dessa har hamnat blåsväder. Grupper av flyktingar har ju pekats ut och nu måste man från godhetsskvadronerna runt om i Europa välja vem man ska stödja.

Nu är till och med förklaringsmodellerna inne på ad hoc-modeller eftersom de ordinarie har visat sig vara så fel. Visst har man sin maktstruktur som i sann Marxistisk anda visar vem som är underordnad och vem som är ännu mer underordnad. Visst förklarar man övergreppen med att det är de förtrycktas sätt att tala om att de är förtryckta men i förbifarten slänger man i vanlig ordning den andra gruppen under tåget. Feministerna gör det, godhetsapostlarna gör det och snart har kökkenmöddingen fullbordad.

Ibland är det illa dolt men godhetsrörelsens själva grundideal vilar på Marxistisk grund, inget annat. Feminismen vill gärna kalla sig ”frihetlig” men frågan är vem den är fri för, inte för män men knappast för kvinnor heller Foto: ”Karl Marx 001” by John Jabez Edwin Mayall – International Institute of Social History in Amsterdam, Netherlands. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

För det både olustiga och lustiga beroende på hur man ser det, är att det är kvinnorna som drar det kortare strået och kom ihåg att det är feminister som står för den utförsäljningen. Här gäller det att försvara en tes och då är bondeoffer inte uteslutna. Vem som bär tjockast offerkofta i den Marxistiska identitetstombolan fick vi en ganska handfast lektion i från Kawa Zolfagary i Nöjesguiden för en tid sedan.

Taktiken i det här spelet mellan sidor och intressen skiljer sig lite åt så här tänkte jag göra en liten sammanställning av vad vi hittills har sett. Vi kan börja med relativiseringen av problemen som är den vanligast förekommande varianten i alla artiklar.

Den här taktiken bygger på att göra ett fenomen/problem så allmänt som möjligt. Man vill visa på hur många andra som är involverade i problemet. Det är alltid samma grupper, för feminister vita heterosexuella Europeiska män och godhetsapostlarna tycker sig se rasister i varje cigarettfimp eller lunchmeny de stöter på. Relativiseringen hittar vi i t ex Gudrun Schymans och Linnea Brunos artikel från Metro (unvis.it).

Argumenten känns lätt igen när skribenterna är framme, från feministiskt håll heter det t ex att ”män under alla år har…..” och menar då att fenomenet inte bara går att tillskriva Nordafrikaner eller araber. Den linjen följer t ex följande artikel i DN (unvis.it) var annars. Problemet med argumentationen är att det finns få eller rättare sagt inga dokumenterade fall där 1000 vita heterosexuella män har samlats på flera ställen runt om i Europa för att på olika geografiskt begränsade områden begå massövergrepp mot kvinnor.

Gudrun Schymans linje är glasklar, relativisera genom att påstå saker som inte är sanna så blir historien mindre pinsam och våra faktafel blir mindre påtagliga. Sexuella övergrepp av vita heterosexuella män har skett i grupp i alla tider och är inget nytt. Vilka historiska belägg det finns spelar mindre roll Foto: ”Gudrun Schyman (21859250041)” by Anders Henrikson – a_25_5394. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

En egen liten underkategori till denna argumentationsmetod är ”vittnesmålet”. Den metoden går ut på att man hittar en person som var där och som så där lägligt har en annan syn på saken än de som borde ha all fakta på bordet nämligen polisen. Denna person kan intyga att allt är fel och alla har missuppfattat allt.

Exemplet ”We Are Sthlm-festival” – en konsert i Kungsträdgården i Stockholm är ett sådant. Polisens bild av unga invandrarkillar som förövarna av sexuella övergrepp ska inte stå oemotsagd. Det blev Martin Eidenstens och Aftonbladets uppgift att stå för förnekandet i följande artikel (unvis.it). Lägg gärna märke till att Martin är fältassistent för att öka hans trovärdighet vilket det inte gör. Det sociala har en historia av att vara allmänt  underbe-mannade och riskerar i hasten att begå misstag. Mer om det i GP (Archive-länkad).

Men det finns också betydligt mer direkta metoder som inte är så oskyldiga som de ovan, låt oss gå in i det minerade området ”krossa motståndet”. Det är som sagt inte lika snyggt och fridfullt som det som nämnts ovan utan betydligt mer smutsigt. Man använder här sociala media för att komma åt meningsmotståndare och måltavlor. Kliniskt och snabbt ser man till att likt skolgårdsmobbaren se till att det tilltänkta offret hamnar på knä så snabbt det går.

Ett fall är den tyska tjejen Selina som var en av dem som utsattes för angreppet i Köln under nyårsnatten. Hon gjorde det som tydligen åtminstone en del inom godhetsrörelsen ser som absolut förbjudet, hon klev fram och berättade sin historia. Man kan väl säga att historien blev kort för snart började man helt enkelt verbalt och socialt trakassera henne genom just sociala media. Mer om den historien i Breitbart.

The Hot Potato Logo skulle lika gärna kunna vara logotypen för svenska domstolar som inte riktigt vågar ta i den heta potatis migranters brottslighet utgör. Tyvärr leder detta och blotta hotet om stämpeleffekten från godhetsrörelsen till att personer frias på lite för enkla grunder och de som har kränkts kränks en gång till Foto: Wikimedia Commons

Det mest otäcka i den historien är inte att hon inte bara utsattes för ett karaktärsmord. Videon med hennes intervju las snart upp på bland annat facebook och hittade in i muslimska kretsar kring en person med rätt radikala åsikter. På hans sida påstods att hon ljög, att detta ingick i propagandan mot islam från väst och att hon fick skylla sig själv. Rätt härligt att just när man just har utsatts för ett övergrepp så utsätts man genast för ett nytt med andra ord. Den här gången från personer med rätt ljusskygga åsikter dessutom.

Precis som här finns en beröringsskräck från myndigheterna, ingen vill stämplas som rasist och genast finna att 719.000 ditresta aktivister står och demonstrerar mot ”rasismen”. Man låter hellre bli att åtala och snart har man ett än större problem eftersom dessa människor lär sig att myndigheterna är lamslagna och så har man ju ”aktivisterna” på sin sida förstås. Samma fenomen återfinner vi i Sverige då åtal läggs ner eller domarna blir friande.

Ett sånt fall är våldtäkten i Stockholm vid fåfängan där en av förövarna friades för att hans ”ålder inte gick att fastställa”. Du kan läsa om domen i Aftonbladet. Nej, jag säger inte att han borde ha dömts till varje pris men skälet till den friande domen är i det närmaste skrattretande då en åldersbestämning är enkel att utföra om man vill och vågar. Till och med Migrationsverket genomför och informerar också om genomförandet via sin hemsida nu för tiden.

Att en domstol i det här fallet inte gav sig in i det getingboet beror enbart på berörings-skräcken och rädslan för domen från godhetsrörelsen som snart hade stått på trappan och skrikit om rasism. Att en tjej nu fått sitt liv förstört är inte lika viktigt. Domen andas egentligen ”vi vågar inte ta i den här heta potatisen så vi gör det som är politiskt acceptabelt” snarare än juridiska överväganden. Det hela hade nämligen kunnat vara så enkelt, men nu blev det istället så svårt. Allt därför att modet inte fanns.

Noel Coward var kanske inte feg även om hans efternamn faktiskt betyder ”feg”. Däremot gör svenska domstolar i fallet våldtäkten i fåfängan det lätt för sig när man vill slippa ett rättsfall med TNT inbakat. Att man gör sig till ynkryggar är en annan sak. Foto: Wikimedia Commons

Det blir ju så när man har en rörelse som denna där den politiska förvirringen är total. Offer blir förövare och snart har de blivit offer igen. De som borde dömas för brott går fria därför att ingen vågar stå upp mot den dumhet som uppvisas. Men det är faktiskt fler som blir offer än de tjejer vi har talat om hittills. Självaste polisen har ju de senaste dagarna hamnat i blåsväder och delvis av egen förskyllan men också därför att just denna ”goda” rörelse har bestämt sig för att hindra dem från att uträtta sitt jobb.

Den egna förskyllan går att sammanfatta i två ord – Dan Eliasson. Hans karriär har gått spikrakt men den har också gått genom att vara socialdemokrat vilket idag är en merit när man vill göra karriär i det offentliga. Anledningen är enkel, sossarna håller på att genompolitisera tjänstemannakåren med partitrogna för att få en lättledd administration. Denna motverkar dessutom allt vad statskupper heter om gud förbjude någon skulle få för sig att rösta bort guds gåva till det svenska folket.

Dan Eliassons karriär har tagit honom till poster som statssekreterare på justitiedeparte-mentet så kattskit är det inte, CV hittar du i Dagens Juridik. Som partitrogen har han tydligen också sett det som sin främsta uppgift att censurera vissa fakta i målet för att inte ”understödja främlingsfientliga krafter” vilket är bullshitiska för att inte mata SD med fakta. Resultatet blev alltså mörkande av uppgifter och bara av den anledningen borde han avgå vilket också har krävts som följande artikel i SVD (unvis.it) kunde berätta om.

Godhet vs. ondska igen alltså, den enda frågan som återstår är vem som egentligen är ond. För mig är det ingen tvekan, Dan Eliasson måste avgå! Inget annat är acceptabelt i en demokrati. Det har med rätta väckt stor uppståndelse också utomlands därför att händelsen är så pass anmärkningsvärd att man måste fråga sig hur djupt denna partipolitiskt grundade korruptionen egentligen får lov att sträcka sig. Här ett utländskt smakprov från engelskspråkiga Daily Mail.

Att Dan Eliasson borde avgå är en sak, att han kommer att göra det en annan. Kom ihåg, han har mäktiga vänner inom die Partei och är själv en del av detta då han har varit statssekreterare åt gamla justitieministern. Det är så man håller ihop i den svenska socialdemokratin Foto: Youtube

En sammanfattning av det vi har läst är alltså att det är en moraliskt korrupt rörelse, inte en godhetens. När man tvingas välja mellan olika gruppers lidande slänger man mer än gärna de som redan har lidit under tåget. Man har en strikt ordning utifrån Marxistiska idéer om vem som är svagare och vem som inte är det som i sin tur leder till lidande för de grupper man säger sig värna.

Man drar sig till och med inte för att se till att installera välvilliga tjänstemän för att tillse att ”rätt bild” förmedlas till allmänheten och att misshaglig fakta slängs i papperstuggen. Domstolar lägger ner ärenden med minst sagt grumliga motiveringar som för att dubblera övergreppen på de som har drabbats. Sammanfattningsvis är det alltså med den nuvarande situationen och allt det som har hänt tveksamt om man kan kalla Sverige en rättsstat. Det är där vi har hamnat och långsamt går saker och ting åt fel håll.

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Godhet, vilken godhet? Det som ser ut som detta är ju i själva verket något helt annat på grund av en minst sagt upp och nervänd verklighetsuppfattning! Det gör er i vanlig ordning till högpotenta kandidater till priset.” Mer om godhetens genomklappning kan man läsa om i den utmärkta bloggen Fnordspotting.

Stefan, vi måste tala!

Stefan, jag vet att du inte bryr dig så hemskt mycket om ”röstboskapet” mer än då det är val och när man ska fjäska för väljargrupper eller blidka folk med nya bidrag till både glasögon (länk till regeringens utredning) och gratis museiinträde (DN;unvis.it). Både du och jag vet ju dock att allt det där bara än fernissa och att det finns betydligt mer akuta problem, ett av dessa heter Margot Wallström och hon börjar nu bli direkt pinsam men också härskarlysten.

Ta bara det hon gjorde på konferensen ”Folk och Försvar” där traditionellt försvars-ministern men inte utrikesministern per automatik är inbjuden. På den spelade hon ju helt plötsligt båda rollerna och åsidosatte därmed Peter Hultqvist. Det var dessutom andra gången på mindre än ett år eftersom hon också bestämde över om Sverige skulle hjälpa Frankrike mot terrorism eller inte.

På konferensen la hon till och med fram förslag (Aftonbladet;unvis.it) som hon vore minister också i denna fråga. En ny värnpliktsreform borde nog vara just en försvarsfråga. Det är den alltså inte, den är en utrikesfråga om man får tolka Wallström rätt. Frågan är var du Stefan finns i allt detta? Är det i vanlig ordning så att du är ointresserad av att styra upp eller bestämma över dina egna ministrar?

Regeringens arbete och sättet att leda tycks präglas av kaos. En minister gör en annans jobb och sitt egna skiter hon åt h-e, ändå ingriper ingen allra minst statsministern som ska föreställa ansvarig för det hela Foto: ”Chaos (6930838882)” by Moyan Brenn from Anzio, Italy – Chaos. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Vi måste därmed ställa oss en rad frågor. Den första är vem är egentligen försvars-minister, är det Margot Wallström eller Peter Hultqvist? Den andra frågan är allvarligare än så, den lyder Kan en regering ha ministrar som tror sig ha bestämmanderätten i fler frågor än den man är utsedd att ansvara för? En tredje fråga är vad detta säger om regeringen och dess arbete. Kan en regering fungera på ett så rörigt och minst sagt oproffsigt sätt som utrikesministern visade på konferensen?

Wallströms tillkortakommanden stannar ju dock inte vid detta, de fortsätter tvärtom med oförminskad styrka. Nu senast igår lyckades hon se till att förhållandet mellan Israel och Sverige numer är bottenfrusen. Israels utrikesdepartement utfärdade till och med ett  inreseförbud (SR) för henne i egenskap av utrikesminister. Alla de som fanatiskt och enögt tycker detta är bra eftersom Israel i deras ögon är satan självt, jublar säkert men detta får tyvärr konsekvenser som dessa inte hade tänkt på.

Det innebär för det första att det högtidlighållande som Wallström skulle deltagit i där man skulle hylla Raoul Wallenbergs insatser i slutet av andra världskrigets Ungern nu ställs in. Visserligen bara en symbolhandling men en viktig markering om hur illa relationerna nu är. Bullshitförklaringen från svenska UD heter att besöket på seminariet ställts in av ”kalender-skäl”. Den rätta förklaringen är nog att utrikesministern är förklarad Persona non grata vilket är diplomatspråk för en icke välkommen person.

Utrikesministern är nu inte längre välkommen i Israel vilket praktiskt sett  innebär att hon inte längre kan utföra sitt jobb vare sig i Israel eller Palestina. Sverige har därmed tappat sin roll som fredsförhandlare i området tack vare hennes politik Foto: Wikimedia Commons Etsning av H.W Wellcome

Det innebär vidare att Sverige inte längre har något som helst inflytande och därmed förmågan att agera i konflikten mellan Palestinier och Israeler. In i Israel är hon inte välkommen och ingen på den sidan lär nog tala med henne förrän något nytt som förändrar allt inträffar. Den dörren är alltså helt stängd tack vare hennes agerande.

Inte heller kan hon tala med den Palestinska sidan ansikte mot ansikte på plats eftersom ett sånt möte kräver att hon reser via Israel. Dit hon ju inte är välkommen så där försvann den chansen. Hon har alltså sett till att Sveriges traditionella roll som fredsmäklare  nu har fått sig en ordentlig törn och därmed har hon bakbundit sig själv. Vi kan som nation i stort sett bara titta på och fortsätta att agera så ensidigt som vår utrikesminister har agerat, allt annat är redan nu förlorat.

Grunden till den här konflikten återfinns i händelserna med de knivattacker som har skett inne i Israel under hösten, här hittar du en engelskspråkig artikel från CNN. Kom ihåg, attackerna har skett oprovocerat, riktats mot civila och i vissa fall mot poliser och soldater, har varit samordnade och organiserade och har initierats av den Palestinska sidan. Attackerna har lett till att flera av de som har utfört attackerna har skjutits ihjäl.

Om man ska diskutera en sidas övergrepp bör man diskutera den andra sidans stöd till terror. Det hade varit att vara objektiv – något utrikesministern med sin politik under inga som helst omständigheter är. Foto: Wikipedia

Den sista punkten, att skjuta ihjäl förövarna har varit den punkten som har delat världen. Visst finns kravet att personerna ska lagföras och ställas inför rätta i en fri och rättvis rättegång, men hur realistiskt är det kravet när en person går bärsärkagång med en kniv i näven och redan har bevisat sig kapabel att både mörda och skada?

Utrikesminister Wallström har gått på den första linjen, den som säger att personerna ska ställas inför rätta. Att de avrättats har hon kallat ”Utomrättsligt Dödande” (SVT; unvis.it). Detta är en term som väcker många frågor eftersom användandet av den bara pekar ut en sida utan att med en annan debatt ifrågasätta den Palestinska politiken.Kom ihåg att till och med Fatah hyllar dåden som ”ett föredöme”. Du kan se video med material från Palestinsk TV här under.

Hennes kritik och politik är alltså enkelspårig och enögd, hade hon varit objektiv hade hon kritiserat den Palestinska sidan för länge sedan men detta har inte hänt. Istället har hon inlett en politik som ska utreda en sidas brott, men inte ens med ord nämna den andra sidans övergrepp. Kanske inte undra på att man reagerar från Israelisk sida. Inte för att jag säger att Israel står utan skuld, men den är nog tyvärr betydligt mindre än den andra sidans vilket utrikesministern så där lägligt har glömt bort. Har du det också Stefan?

Kanske är det så Stefan att du i vanlig ordning låter Wallström ”välja” att se en sidas övergrepp som större än de är, men den andra sidans övergrepp som mer negligerbar för att det  fångar upp röster i vårt land? I så fall är det  nu inträffade än mer smutsigt än bara en ensidig syn på skuld i frågan! Det är nog snarare dags också för dig Stefan att inse att den nuvarande politiken ställer till med skada för Sverige för lång tid framöver.

Som alltid är ju nämligen sanningen lite mer nyanserad än den svarta och vita bild som Wallström nu ger bilden av. Hon kan ju också kunna titta på bilden av IDF-soldaten som ger en av de skjutna första hjälpen som hon och andra kan se här under. Hon kan ju också betänka vem som angrep vem och vem som därmed bär huvuddelen av skulden men det är nog för mycket begärt. En sån tanke är dock förgäves med tanke på hennes tidigare uttalanden som man kan läsa om på Fnordspotting.

En av de skjutna Palestinierna får första hjälpen av Israeliska soldater som nyss har attackerats. En bild utrikesministern nog vill låtsas inte finns. I hennes värld är en skyldig och den andre oskyldig trots att verkligheten talar ett annat språk Foto: IDF

Löjesguiden nominerar nästan mekaniskt utrikesminister Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen annan har gjort sporten skita i det blå skåpet till en större konstart än du Margot. Du tar inte bara över andras arbetsuppgifter utan du upprepar också ett sönderfall i relationen till annan stat igen och igen och igen i all evighet. Det finns helt enkelt inget slut på din förmåga att leverera elände åt nationen, du borde bli kunglig hovleverantör i ämnet. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.”