Ränderna går inte ur

Ränderna går ibland som bekant inte ur. Det spelar ingen roll vilken respektfull yta man försöker dölja sig under, faktum är faktum. Sanningen har en nästan otäck förmåga att alltid komma i dagern till sist. Det är det faktumet som nu har drabbat vänsterpartiet. Deras historia, deras ställningstaganden och deras oförmåga att klippa banden till det gamla kommer nu fram i öppen dager.

Den åttonde juni, lägg det datumet på minnet eftersom det är ett skammens datum. Det var då Europaparlamentet röstade igenom en resolution där den alltmer auktoritära utvecklingen vi ser i Venezuela fördömdes. Regimen pressade av ökande inflation och sjunkande BNP, tar nu till alltmer desperata knep för att kunna behålla makten. Brott mot de mänskliga rättigheterna (Amnesty) och allt mindre demokratiska rättigheter är några av de knep regimen omger sig med.

I omröstningen var det en grupps röster som saknades, vänstergruppen i parlamentet lade helt enkelt ner sina röster. I denna grupp hittar vi alltså vänsterpartiet (Expressen; Archive) som alltså hellre valde att lägga ner sin röst än att markera mot antidemokratiska strömningar. Vänsterpartiet kallar sig ”demokratiskt” men när man skrapa på ytan är det alltså antidemokratiska krafter man stödjer. Ett mysterium som återstår för Jonas Sjöstedt och alla andra inom partiledningen att förklara.

I det här rummet utspelades dramat i vänsterkretsarna under onsdagen. Det var då man la ner rösterna hellre än att kritisera regimen i Venezuela för dess alltmer diktatoriska åtgärder och envåldshärskartendenser. Vänsterpartiet som ingår i gruppen har därmed fullbordat en stolt tradition som har följt partiet från första dagen – stödet för vänsterdiktaturer Foto: Wikimedia Commons

Det här fenomenet upprepar ju sig dessutom igen och igen så det finns all anledning att granska partiet. Det började med  Kirunasvenskarna (Forum För Levande Historia). Det fortsatte med pengar och stöd från dåvarande Sovjetunionen (Timbros). Lögnerna från partiledaren Lars Ohly (DN; Archive) om hans uttalanden om både öststats-diktaturer och Berlinmurens fall var iögonfallande. Sista exemplet är partiets koppling till den totalitära regimen i Nordkorea (SVT; Archive). Partiet med en kuslig historia minst sagt.

Går vi tillbaka i historien och tittar på just fallet Venezuela så är ju vurmen för det ”socialistiska experimentet” som det kallas, kompakt inom vänsterpartiet. Så här lät det t ex när förre partisekreteraren Alice Åström uttalade sig i Newsdesk om landet 2004. Det så kallade ”demokratiska” landet Venezuela hade redan då börjat strypa fri media som du hittar länk till här under. Alice Åström borde också ha läst rapporten från Human Rights Watch innan hon uttalade sig. Den missade hon dock som av en händelse (?).

Hon borde också ha läst rapporten ”journalistiken under belägring” som du hittar länken till längst ner i inlägget. Det missade både hon och vänsterpartiet att göra vilket är lite talande i sammanhanget. Den talar nämligen om allt det som vänsterpartiet förmodligen inte vill att folk ska få reda på, och också om det som de naturligtvis aldrig talar om. Pinsamma fakta bör ju inte omnämnas när man har med diktatorer att göra.

Återigen är det alltså som om ränderna inte går ur. Samma vänsterparti har gråtit krokodil- tårar över en blodbesudlade diktators död när Hans Linde skrev följande hyllning till envåldshärskaren på partiets hemsida (Archive). Inte heller Ung Vänster (Hemsidan; Archive) skrädde på orden i sin epitaf över en sörjd men i mina ögon förbrukad ledare. Detta trots vetskapen om ett land som fängslar journalister och inskränker fri media från att kunna verka.

Östtyskland var ett av de länder som stödde dåvarande VPK (numer V) och där tillverkades också Trabant. Precis som bilen på bilden tycks inte ränderna gå ur heller hos vänsterpartiet Foto: By ilovebutter from Houston, TX, USA – Side of our Trabant, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12442377

I båda fallen riktade man in sin hyllning på arbetarklassen som äntligen hade involverats i samhället med de ”storartade socialistiska experiment” som hade genomförts. Ingenstans ett enda ord om de oppositionella som hade arresterats, de TV-kanaler som hade tystats eller det ekonomiska förfall som nu har drabbat Venezuela (DN; Archive) fullt ut och som redan då hade påbörjats. Kaoset vi nu ser i landet är alltså ett direkt resultat av samme Chavez vanstyre och detta är vad vänsterpartiet hyllar!

Galenskaperna inom vänsterpartiet går dock som vanligt så mycket mer på djupet. Fyra vänsterpartister, alla från region Skåne, skrev nyligen följande debattartikel (Sydsvenskan; Archive). Läs gärna Mats Skogkärs kommentar till artikeln som följer direkt under. Artikeln gick i varje fall ut på det som vänsterpartiet klassiskt sammankopplas med, kritiken av och avståndstagandet från kapitalismen.

Artikeln bygger på konspirationsteorier om att internationella oligarker har samverkat för att hålla priset på olja nere. Syftet med detta har varit att få Venezuela på knä. Revolutionen ska smutskastas och fås att misslyckas. Artikelförfattarna erkänner alltså att det rör sig om en revolution och de stödjer den! Hur dessa tankar och uttryck av åsikter rimmar med demokratiska ideal återstår att förklara för både vänsterpartiet och de enskilda artikelförfattarna.

I vanlig ordning hittar man alla andra förklaringar än den rätta. Hade de läst på sin läxa, hade de kommit fram till att Opec inte längre förmår att balansera världens oljeproduktion. Detta beror i mångt och mycket på medlemsländernas olika behov. Ett land som Irak för ett kostsamt krig mot IS och ökar därför sin produktion. Beslutet har alltså extremt lite med en världsomspännande konspiration mot Venezuela att göra.

Konspirationsteorier är alltid roande att läsa eftersom de aldrig innehåller ett endaste spårämne av bevis men däremot påståenden. Nu har vänsterpartiet Skåne gett sig in i denna (o)roande bransch me sitt inlägg i Sydsvenska Dagbladet Foto: Av Mór Than – History paintings. Than., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45350661

Resultatet har blivit en överproduktion (Affärsvärlden; Archive). Det är alltså vare sig den judiska världskonspirationen,Illuminati eller trädgårdstomtarnas riksförbund som ligger bakom. Men precis som konspirationsteoretiker tycks vänsterpartister tro på vilken dynga som helst, bara det passar ett syfte så. Vänsterpartister är till och med som synes upphovsmakaren till en och annan ny. Här slår de med andra ord ett hårt socialistiskt slag för den speciella form av galenskap som konspirationsteorier utgör.

Det vi ser som dagens vänsterparti, skiljer sig alltså  lite eller inget från det gamla öststatsvurmande parti vi en gång såg. Den enda skillnaden är att man har hittat en ny kelgris, en ny socialistisk diktatur och en ny fixstjärna för sina antidemokratiska ideal. För antidemokrater är de trots sin falska flagg. Det är samma oförmåga att omvärdera sina ideal och samma ovilja att klippa banden till ett gammalt tänk och beteende som ligger till grund för detta.

De kan alltså påstå sig värna demokrati men detta är bara läpparnas bekännelse. I akt och mening är det samma gamla Leninistiska arv som de är fanbärare av. Omröstningen i Europaparlamentet handlade snarare för deras del om de skulle svika eller stödja en likasinnad socialistisk diktatur. De valde det senare men på den feges vis på ett sätt så att det inte skulle bli alltför uppenbart att det är ett stöd och inget annat.

Cirkeln är därmed sluten. Stöden för diktaturer då, är ett stöd för diktaturer idag. Allt vänsterpartiet kräver är att diktaturen har rätt färg och ideologi så är allt förlåtet. Idag är partiet på frammarsch i opinionen, mycket tack vare miljöpartiets genomklappning som har gjort att en hel del väljare har flytt det partiet. Det är en oroande trend med tanke på vänsterpartiets sanna natur. Det är därför hög tid att börja avslöja dem för vad de är, antidemokrater i snällsocialistisk mysdräkt som ett kamouflage.

Precis som den här lilla gynnaren är vänsterpartiet mästare på att kamouflera sitt rätta jag. De är antidemokrater, men påstår sig vara demokrater. De vurmar mer än gärna för den och stödjer gladeligen diktaturer med ”rätt” ideologisk färg. Foto: By Adrian Pingstone – Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=518797

Löjesguiden kunde inte ha fått ett högre nöje än att få nominera vänsterpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att inte leva upp till de ideal ni påstår er stå för har blivit något av ett kännemärke för just vänsterpartiet. Ni säger att ni står för demokrati men ger ert indirekta eller ibland direkta stöd till diktaturer. Ni påstår att ni kämpar för den lilla människan men ger ert stöd åt politisk ofrihet och direkt nöd. Något som alltför ofta drabbar den lilla människan först och hårdast. Få saker kunde ha gjort någon mer värd nomineringen än detta.

Journalistiken under belägring

Kod 291 eller hur man monterar ner en demokrati

”Droppen urholkar stenen” lyder ett talesätt som i fritt tolkat betyder att också något så obetydligt som en droppe kan urholka något så hårt och beständigt som sten. Precis som droppen kan också små förändringar i samhällets sätt att hantera situationer och ändringar av regler eller policy bidra till att förändra hela situationer till det bättre men också till det sämre.

Sverige har ju något så unikt som en offentlighetsprincip som i stort säger att all materiel som framställs i en myndighet är offentlig för medborgarna om inte nationens säkerhet äventyras eller sekretess råder för att skydda person från oönskade effekter. Den principen har dock redan börjat naggas i kanten t ex genom allt mer bolagisering av offentligt ägda företag.

Som medborgare äger vi via skattsedeln kommunala och statliga företag men sen åttiotalet har allt fler övergått till att bli aktiebolag och då kan det offentliga gömma undan fakta för medborgaren eftersom ett sånt bolag lyder under aktiebolagslagen, inte offentlighetsprincipen. Det är alltså ett ganska snyggt sätt att hindra både medborgare och journalister från att granska de affärer som plötsligt sköts över våra huvuden utan att vi kan göra något åt det. Vi är ägare men vi får reda på lite eller inget, så jättedemokratiskt!

Som skattebetalare äger du offentligt ägd industri, kommunala bostadsföretag, kollektivtrafikföretag osv. Politikerna har sett till att få ensamrätten över bestämmandet genom att göra om dessa till aktiebolag vilket hindrar från insyn enligt offentlighets-principen. Foto: By Photo by CEphoto, Uwe Aranas / CC-BY-SA-3.0, CC BY-SA 3.0

”Sekretess” i ett ärende kan man använda då det finns risk för att enskild eller grupp kan lida skada om en uppgift kommer ut. Den kräver ett juridiskt förfarande som ska hindra att stämpeln används på ett sätt som inte var tänkt. En diskussion som har rasat mellan två sidor under en tid har varit den om hur många av de nyanlända som kommer hit som begår brott.

Jag har allvarligt talat ingen aning och det har ingen annan heller, den enkla anledningen är att brottsligheten är hemligstämplad med den bekväma stämpeln ”arbetsmaterial” hos polisen. För frågan är infekterad. Polisen som ska handskas med problemet är klämd mellan två synsätt. Den sidan anser att det är en rättighet att få reda på fakta och en sida tycker att allt som andas avslöjanden är rasism. Men nej, det är inte rasism att avslöja hur saker och ting ligger till, det brukar kallas ”information” och är en rättighet för medborgaren.

Landets polisledning är till och med så nojig över fenomenet att man nu har beslutat att lägga locket på. Rikspolischef Dan Eliasson har ju till och med gått så långt i sin iver att hindra journalister och allmänhet från att ta reda på statistik att uppgifter har hemlighållits för att ”inte gynna rasistiska organisationer”. En term som för tankarna till helt andra samhällssystem och tidsepoker och som dessutom är till för att hindra SD från att växa mer.

Bedömningen från polisledningen är att all typ av information som handlar om problemet är ”arbetsmaterial”. Därmed ska det också stanna inom polisens fyra väggar. Konkret innebär det att man inte informerar den som vill ha ut en sån uppgift. Polisen ute på fält har till och med en kod för brott som begås av nyanlända, beteckningen är 291.

Allt material som polisen sitter på som stämplats ”kod 291” och som innebär brott begånget av nyanlända är också hemligstämplat material. Anledningen är att man vill använda det internt som ”arbetsmaterial” men misstanken finns att det är för att inte spela främlingsfientligheten i händerna. Resultatet kan bli att man spelar främlingsfientligheten i händerna. Foto: Wikimedia Commons

DN som själva har anklagats för att ha undanhållit uppgifter, har nu själva drabbas och har därför börjat reagera. Hyckleri javisst, men man kan nog inte förvänta sig så mycket mer i Sverige 2016. I artikeln (DN; unvis.it) som beskriver koden kan man läsa om att direktivet lyder att inget ska lämnas ut vare sig till privatperson eller press. En intressant detalj i artikeln. Det hänvisas till pressekreterare Stephan Ray, men ett så här genomgripande beslut måste ha fattats på mycket högre nivå men detta framgår inte av texten.

Så länge projekt ALMA är igång vilket är mottagandet av flyktingar, ska inget arbetsmaterial lämnas ut. Många enskilda kommunikatörer och polismän är oroade över vad man ser som ”mörkläggning”. Många känner dessutom att de tvingas meddela något de inte själva kan stå för och som de inte begriper. Interna dokument talar om direktiv som lyder:

”Angående resurskod 291 som blivit känd för media. Koden används som arbetsmaterial för den dagliga lägesbilden. Den dagliga lägesbilden är hemligstämplad varför det som står där inte ska lämnas ut /…/ Ingenting ska ut i pappersväg gällande Alma-kommenderingen så länge den pågår.”

Misstanken att det återigen är rikspolischefen Dan Eliasson som är huvudet bakom direktiven finns men har ännu inte bevisats. Hans motiv är ju att inget ska komma ut som kan gynna SD ungefär som när han undanhöll uppgifter om händelserna i Kungsträd-gården Stockholm i somras. Den gången lät man bli att tala om att det var personer med utländsk bakgrund som stod för många av de övergrepp som förövades. Nu i efterhand har man tillsatt en utredning (Expressen; unvis.it) för att hanteringen inte ska upprepas.

Men det kan komma att visa sig att händelserna kring avslöjandet av kod 291 är ytterligare ett sorgligt kapitel i den historia som omger rikspolischefen. En person som för övrigt borde avgå eftersom en sån här händelse smutsar ner hela det offentliga och hotar att för lång tid framöver sabotera det förtroende som myndigheter, t ex polisen, har i allmänhetens ögon. Det är alltså viktigt att återupprätta förtroendet och då måste man ta till rätt drastiska metoder.

Precis som Tricky Dick eller Richard Nixon en gång gjorde borde Eliasson avgå på grund av alla oegentligheter som har pågått i högsta ledningen av polisen. Kod 291 tycks bara vara ytterligare en bekräftelse på att ledningen av polisen är direkt politiskt styrd och att den agerar i politiska intressens tjänst. Foto: Wikimedia Commons: Nixon-Depart

Öppenhet har dessutom hittills varit våra myndigheters måttstock. När medborgarna nu medvetet förs bakom ljuset kan man börja tala om den nedmontering av samhället och demokrati som faktiskt pågår varje dag i vårt land. Det är skrämmande att konstatera att en myndighet som polisen alltså mörkar så viktig information men det är dessutom kontraproduktivt.

Man anger ju som anledning att man inte vill spela främlingsfientliga krafter i händerna, men det är precis det man gör. För med ett avslöjande som detta anar ju folk sig till en konspirationsteori som plötsligt mot all förmodan faktiskt har blivit besannad. Vi får inte reda på fakta, vi undanhålls fakta och vi förmodar saker och plötsligt visar det sig att de är sanna och att verkligheten döljer än mer. Det är då man reagerar och den reaktionen är just den som personer som Dan Eliasson vill undvika. Varför tror han att SD ökar?

Dan Eliasson är alltså inte bara en person som städar undan obehagliga sanningar, som bryter svensk förvaltningstradition eller som är en lydig liten sosse. Han är dessutom en person som agerar SD:s vallokomotiv, något han säger sig vilja undvika men är ändå. Makten har helt enkelt blivit en klantig organisation som gör det som man vill motverka. Det finns alltså så många anledningar att avskeda eller omplacera en person som Dan Eliasson att de är svår att hålla reda på.

Att han dessutom har fått en del av sina medarbetare/underlydande helt förvirrade och främmande inför det som händer internt inom polisen vittnar dessutom om dåligt ledarskap. Det kan aldrig vara ett gott tecken att folk börjar uttala sig som om de kände att de hamnat i en omöjlig situation de inte vill vara en del av. Tyvärr är det inte första gången som anställda har saknat förtroende för just Dan Eliasson. När han var Generaldirektör på Försäkringskassan (DN; unvis.it) hände samma sak.

Att Dan Eliasson inte kan hålla isär sina roller utan agerar politiskt som både Generaldirektör och tjänsteman är ett fenomen som börjar bli alarmerande. Socialdemokratin fyller helt enkelt tjänstemannakåren med partitrogna vilket gör tjänstemannakåren mindre objektiva. Något Eliasson verkligen har visat genom åren Foto: Dan Eliasson Twitter

Löjesguiden nominerar idag Dan Eliasson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du säger dig agera i demokratins tjänst och att vilja motverka rasistiska och odemokratiska krafter. Ändå är det just dessa du spelar i händerna och det gör dig möjligen klantig. Men när man tar till odemokratiska metoder för att uppnå samma sak då är man inget annat än antidemokrat. Att kunna ta del av information tillhör det öppna samhället och är en demokratisk rättighet, du anser tydligen något annat något motsatt. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.