Brexit och andra mord på ideal

Nej, Brexit är knappast det som är bäst vare sig för Storbritannien eller Europa. Den enda det är bra för är Putin och den snåla och korkade nationalismen som har dykt upp. Jag skulle till och med gå så långt att jag hävdar att Brexit är ett mord på ett ideal. Det ideal som handlar om ett gemensamt Europa där vi löser frågor som civiliserade människor och där vi talar både som enskilda nationer och länder med ett gemensamt intresse.

När nu valkampanjen har skördat sitt första offer (BBC) är anständighetsgränsen för länge sedan passerad. Att öppet få tala om sin tro och övertygelse är en demokratisk rättighet, inte en nådegåva. Händelsen visar också något annat, något mycket mörkare som får mig att tvivla på om detta är en så bra idé.

Mannen som sköt ihjäl Jo Cox ska ha skrikit ”Britain First” strax efter utfört dåd (Mail On Line). Detta är ett ultranationalistiskt (Wikipedia) parti på yttersta högerkanten som är så hatiska i sin syn på EU att man måste fråga sig om dom inte borde få hjälp från psykiatrin. För om ni trodde snöd nationalistiskt präglad egoism var död, vänta till du hör de här människorna resonera. Det är alltså en skrämmande utveckling vi ser men det värsta är att någon har tänkt ut detta scenario och planerat allt.

Det fula ansikte som igår visades upp i öppen dager visar en rörelse som har mycket att dölja. Det tydliga hatet mot det öppna samhället är helt klart, den fria tanken likaså. Det spelar ingen roll att ”Britain First” har tagit avstånd från mordet, de har inte tagit avstånd från de tankar som orsakade det. Därför är mordet ett dubbelt sådant, det på en person och det på det öppna demokratiska samhället Foto: By Frédéric DUPONT from Yerres, France – Bad day…nice Halloween, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10468057

Naturligtvis är inte den delen som handlar om ett mord på en värnlös kvinna kalkylerad, det var nog resultatet av en missräkning i kombination med en ensam galning. Så nej, jag hävdar inte att förespråkarna för Brexit bär ett direkt ansvar, men däremot ett indirekt. För organisationen Britain First tar naturligtvis avstånd från händelsen, skam vore det väl annars. Men man tar inte avstånd från retoriken eller från inställningen. Med andra ord, man tar inte avstånd från det som är pudelns kärna, det som har satt igång hela denna otäcka process.

Ledsen alla ni som jublar över möjligheten att slå söner och destabilisera, ett mer vidrigt sätt att visa upp vad man egentligen står för går nog tyvärr inte att hitta just nu. För faktum är ju att någon eller några har hetsat upp folk och stämningen så till den milda grad att detta är resultatet.

Skam över er som har utnyttjat situationen på ett sådant sätt och skam över den idioten som genomförde något så fegt. Detta var inte bara ett mord på Jo Cox utan också på det fria och öppna samhället. Det är tyvärr det som är målet för den ”folkliga resning” man så gärna vill framställa hela spektaklet som. Bättre hade det varit att beskriva det hela som  ”En omänsklig vansinneshandling i syfte att störta en hel nation i elände”. Ett mer bestialiskt sätt att visa vad man har för mörk agenda kan man nog inte uppvisa.

Någon kanske frestas att kalla mig för Brittofob den här gången. Återigen har ni fel, jag älskar detta land som jag har bott i en kortare tid. Det är därför extra smärtsamt att se hur ett land slits sönder inifrån av något så korkat som Brexit. Tänk om och gör rätt verkar vara det enda alternativet efter det som nu har hänt. Fanns det någon som helst skam i kroppen på människor som Boris Johnson skulle man lägga ner allt efter detta. Det hela är nämligen för vidrigt för att kunna ursäktas.

Så här ser mannen ut som borde ställas inför riksrätt efter det inträffade. Han har satt allt i rullning, han har använt en hårdför retorik full av lögner och halvsanningar och han har eldat upp hatet. Han har dessutom gjort allt detta för egen personlig vinning, den som handlar om personlig politisk makt. Hans namn är Boris Johnson, syns möjligen likheten och känns den galna blicken igen från Donald Trump? Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag de krafter som ligger bakom hetsen kring Brexit till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det kan väl inte visas tydligare vad det är för människor och ideologi som ligger bakom en sån här händelse. Det gör alla er till extra goda kandidater.”

Fundamentalismen slår till igen

Igår söndag slog så ytterligare en terrorist till. En ensam galning gick in på en lokal gay-klubb i Orlando (The Independent) och började skjuta urskiljningslöst. 50 Människor beräknas vara döda i den värsta attacken efter 9/11 och det drabbar dessutom en redan utsatt grupp. Attentatet kommer också mitt i valrörelsen och kommer definitivt att sätta sin prägel på debatten, kanske till och med avgöra det. Donald Trump och hans smaklösa rasistiska agenda lär få ny vind i seglen efter händelserna.

Världen är i chock men som vanligt kommer desinformationen fram igen. Pappan till attentatsmannen Omar Mateen, menar att attentatet (Los Angeles Times) inte hade med religion att göra. Ändå ringer Mateen amerikanskt alarmnummer och säger sig represen- tera IS (CNN) precis innan attentatet. Konstigt det där. Inget som har med religionen eller de värderingar som följer med den, tycks ju ha något med saken att göra då själva handlingen är så avskyvärd att ingen kan stödja den. Alla skyller på allt annat.

Ändå finns de där, de perverterade religiösa kopplingarna som bara IS kan stå för. Tre dagar innan attentatet hade man varnat för ett sådant, efteråt framförs hyllningar (Daily Mail) till attacken och Omar Mateen som utförde den. Om IS är religiöst motiverade är alltså motivet religiöst betingat. Att säga något annat är som att påstå att Trabant är en bil, inte en traktor. Dags alltså att erkänna att IS är en sida av en religion som inte alltid, men alltför ofta står för våldsamheter i religionens namn.

Hyllandet av våldet i kombination med religionen gör IS till en kraft som både är motiverade och helt galna. De är kort sagt extremister med en fundamentalistisk agenda. Det är dags att sluta sticka under stol med att detta problem finns inom islam, liksom det finns inom andra religioner. Foto: Wikimedia Commons

Samma synsätt (Folkbladet; Archive), att IS eller islamiskt inspirerade terrorattacker inte har med islam att göra, hittar vi också här i Sverige. Ändå är det förtvivlat svårt att få muslimer att tillstå att det finns uppenbara problem. Få eller inga kritiserar (GP; Archive), än mindre så offentligt. En förklaring är att vi har inrättat det så fiffigt här i Sverige att vi nu har tagit hit människor vars hjärtan till bredden är fyllda med hat. En känsla de sen kanaliserar hemma i förorten eller på flyktingförläggningen (DN; Archive).

I Sverige ser vi ju mellan fingrarna på dessa överträdelser och låter istället förövarna stanna. Nu ska istället också de redan marginaliserade i utanförskapsområden utsättas för samma grupp människors verbala våld och det förtryck och som i sin tur leder till att förtrycket (Expressen; Archive) ökar. Delar av Sveriges svar? Tystnad eller försök till censur (Aftonbladet; Archive) av de som försöker att påtala problemen! Nej vänsterpartiet det är inte att ”peka ut” att tala om problemen, det är att debattera en viktig fråga.

Få talar heller om att det vi nu ser är att väst hamnar i skottgluggen för gamla historiska försyndelser som hur gränserna (DN; Archive) drogs upp i Mellanöstern i början på 1900-talet. Inte heller talas det om hur etniskt, politiskt och religiöst sönderfall (SVD; Archive) har skapat dagens situation. En situation som nu har börjat skörda sina offer. Väst går alltså inte heller fria ifrån skuld till det som händer då historien nu bara tar nästa logiska steg som resultat av vad som en gång genomfördes.

Det blir inte heller bättre av att dagens världssituation återigen präglas av ett nytt kallt krig mellan Ryssland (Aftonbladet; Archive) och USA. Rysslands premiärminister Medvedev (Bloomberg) har talat om det i ett tal nyligen. Motsättningarna har spillt över på konflikter som den i Syrien (Aftonbladet; Archive). En konflikt som alltmer liknar ett proxykrig (DN; Archive) dvs ett krig som förs av ombud åt stormakterna för att de själva ska slippa smutsa ner händerna.

Genom att lämna över krigandet åt ombud som främst USA gör, slipper man att smutsa ner händerna. Det är dock fortfarande stormakterna och deras olika intressen som ger IS det utrymme de behöver när dessa drar åt olika håll i sin intressekonflikt. Foto: Wikimedia Commons

En konsekvens av konflikten belyser vi också sällan här hemma nämligen att Brexit och kraven på utträde kan vara uppbackat av just Putins Ryssland. För dom skulle nämligen hela detta spektakel som är dumt i kubik, vara en möjlighet (The Guardian) inte en omöjlighet. Nej, jag är inte russofob, jag har nämligen lite eller inget emot ryssar, men är däremot ingen stor fan av Putin. I så fall är jag nog snarare Putinofob och också Brexitofob. Jag är också Obamafob eftersom också väst bär en skuld till det som händer.

EU ska naturligtvis också få sig en känga trots att jag är Europavän. Se där, nu blev jag EUfob också. Genom att förklarligt oroa sig för utvecklingen i Libyen (Allehanda; Archive) frestades man att tillsammans med just USA blanda sig i konflikten för att skydda bl a oljeleveranser. Tyvärr satsade man på fel häst och avsatte Khadaffi som var landets sammanhållande kraft trots/tack vare att han var diktator. Destabiliseringen av landet lett till att IS (DN; Archive) också sökte sig dit för att föra sin kamp för att skapa sitt kalifat.

Destabilisering fungerar alltså som en sockerbit åt flugor. I landet har också skapat en lukrativ möjlighet för flyktingsmugglare som en följd av destabiliseringen. Landet har blivit en utfartshamn för nordafrikaner och afrikaner som söker sig till Europa. EU:s politik har därmed gått i baklås och istället har man ett än större problem att handskas med som hur långt man måste gå för att återupprätta upp den nuvarande situationen (SVD; Archive) utan att destabilisera landet än mer.

Det man alltså helt missade var att när man gick in och ersatte Khadaffi, skapade man samtidigt en än värre situation som nu blivit tydlig. Något som vi alltså kommer att få betala för under lång tid framöver. Allt därför att vissa medlemsländer propsade på nödvändig- heten att blanda sig i som ett intresse för EU, när det i själva verket var ett intresse för dom som enskilt land. Nu har de istället skapat en än värre situation både för oss och för Libyen.

Destabiliseringen av Syrien, Mellanöstern, Nordafrika och Europa spiller över och göder organisationer som IS eftersom deras livsluft är konflikt. Det ger samma organisation möjligheten att slå till eftersom deras jordmån är instabilitet. I detta destabiliseringskrig skulle också något som Brexit försvaga EU och göra förbindelserna med Storbritannien än mer kyliga. Det är med andra ord inget jag vill se, och jag kan bara hoppas på att också Storbritannien inser detta.

Vi ligger risigt till om vi låter oss övermannas av sådana dumheter som att bryta upp fungerande samarbeten som EU. Visst har organisationen fel och brister, men fördelarna överväger. Brexit är därför inte i någons intresse mer än möjligen Putins.
Foto: Wikimedia Commons

En valseger för Trump, gud förbjude, skulle med all säkerhet slå in en kil mellan Europa och USA. Det är priset för det nya kalla krig vi ser, förutom att IS då vinner än mer mark förstås. Anledningen till min avsky för Trump är rätt enkel. Förutom hans smaklösa retorik som den om byggandet av en mur mot Mexiko (The Washington Post), är hans tankar kring utrikespolitik (Business Insider) i bästa fall livsfarliga (The Guardian). Att se honom ha tillgång till kärnvapen vore helt enkelt ett mardrömsscenario.

Destabiliseringens pris är något som nu USA har fått erfara på ett mycket bittert och tragiskt sätt. Femtio människor är döda, fler kommer kanske att avlida av sina skador. De är indirekta offer för en våldsspiral från fundamentalisternas sida och ett direkt resultat av flera länders oförmåga att jämka ihop sina intressen som ha gett livsluft åt just IS i det kaos som Syrien har blivit.

Sanningen är ju att IS som jag ser det, opererar i det tomrum som uppstår då Ryssland, USA och EU drar åt olika håll och där dessa olika intressen sliter sönder oss andra. Två sidor, USA och Ryssland, måste som jag ser det nu sätta sig ner och försöka överbrygga de olika intressena som finns. Medan de fortsätter att käbbla om det mesta är det vi andra som får betala priset. Det har femtio människor i Orlando, Florida bevisat.

Dags med andra ord för en värld som riktar sin uppmärksamhet på de egentliga problemen, inte på det som inte är det. Den blir inte heller bättre av att sådan krafter som IS får växa sig starka därför att resten av världen drar åt olika håll och ger dem det utrymme de så väl önskar för sina mål. Att som tidigare dessutom direkt eller indirekt destabilisera länder har nu visat sig kontraproduktivt. Vill vi ha en bättre värld är det nog snarare stabilitet än instabilitet vi bör satsa på.

Än mer instabilitet lär bara gynna IS. Världens samlade resurser bör istället satsas på att skapa stabilitet i alla de regioner som nu har blivit konflikthärdar där fundamentalister har kunnat flytta fram sina positioner. Detta är inget vi uppnår av att hålla på och bekämpa varandra som idag. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag IS till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Hat och missunnsamhet hör inte hemma i Islam sägs det då ordet islam betyder ”frid” eller ”fred”. För er är det tvärtom, det är den hatiska vägen som det propageras för. Något som inte minst visas av gårdagens attack. Om ni ens vill kalla er muslimer är något som återstår att se, jag tvivlar på att ni ens förstår konsekvenserna av vad ni själva gör. Det gör er till speciellt utmärkta kandidater till priset.

Ränderna går inte ur

Ränderna går ibland som bekant inte ur. Det spelar ingen roll vilken respektfull yta man försöker dölja sig under, faktum är faktum. Sanningen har en nästan otäck förmåga att alltid komma i dagern till sist. Det är det faktumet som nu har drabbat vänsterpartiet. Deras historia, deras ställningstaganden och deras oförmåga att klippa banden till det gamla kommer nu fram i öppen dager.

Den åttonde juni, lägg det datumet på minnet eftersom det är ett skammens datum. Det var då Europaparlamentet röstade igenom en resolution där den alltmer auktoritära utvecklingen vi ser i Venezuela fördömdes. Regimen pressade av ökande inflation och sjunkande BNP, tar nu till alltmer desperata knep för att kunna behålla makten. Brott mot de mänskliga rättigheterna (Amnesty) och allt mindre demokratiska rättigheter är några av de knep regimen omger sig med.

I omröstningen var det en grupps röster som saknades, vänstergruppen i parlamentet lade helt enkelt ner sina röster. I denna grupp hittar vi alltså vänsterpartiet (Expressen; Archive) som alltså hellre valde att lägga ner sin röst än att markera mot antidemokratiska strömningar. Vänsterpartiet kallar sig ”demokratiskt” men när man skrapa på ytan är det alltså antidemokratiska krafter man stödjer. Ett mysterium som återstår för Jonas Sjöstedt och alla andra inom partiledningen att förklara.

I det här rummet utspelades dramat i vänsterkretsarna under onsdagen. Det var då man la ner rösterna hellre än att kritisera regimen i Venezuela för dess alltmer diktatoriska åtgärder och envåldshärskartendenser. Vänsterpartiet som ingår i gruppen har därmed fullbordat en stolt tradition som har följt partiet från första dagen – stödet för vänsterdiktaturer Foto: Wikimedia Commons

Det här fenomenet upprepar ju sig dessutom igen och igen så det finns all anledning att granska partiet. Det började med  Kirunasvenskarna (Forum För Levande Historia). Det fortsatte med pengar och stöd från dåvarande Sovjetunionen (Timbros). Lögnerna från partiledaren Lars Ohly (DN; Archive) om hans uttalanden om både öststats-diktaturer och Berlinmurens fall var iögonfallande. Sista exemplet är partiets koppling till den totalitära regimen i Nordkorea (SVT; Archive). Partiet med en kuslig historia minst sagt.

Går vi tillbaka i historien och tittar på just fallet Venezuela så är ju vurmen för det ”socialistiska experimentet” som det kallas, kompakt inom vänsterpartiet. Så här lät det t ex när förre partisekreteraren Alice Åström uttalade sig i Newsdesk om landet 2004. Det så kallade ”demokratiska” landet Venezuela hade redan då börjat strypa fri media som du hittar länk till här under. Alice Åström borde också ha läst rapporten från Human Rights Watch innan hon uttalade sig. Den missade hon dock som av en händelse (?).

Hon borde också ha läst rapporten ”journalistiken under belägring” som du hittar länken till längst ner i inlägget. Det missade både hon och vänsterpartiet att göra vilket är lite talande i sammanhanget. Den talar nämligen om allt det som vänsterpartiet förmodligen inte vill att folk ska få reda på, och också om det som de naturligtvis aldrig talar om. Pinsamma fakta bör ju inte omnämnas när man har med diktatorer att göra.

Återigen är det alltså som om ränderna inte går ur. Samma vänsterparti har gråtit krokodil- tårar över en blodbesudlade diktators död när Hans Linde skrev följande hyllning till envåldshärskaren på partiets hemsida (Archive). Inte heller Ung Vänster (Hemsidan; Archive) skrädde på orden i sin epitaf över en sörjd men i mina ögon förbrukad ledare. Detta trots vetskapen om ett land som fängslar journalister och inskränker fri media från att kunna verka.

Östtyskland var ett av de länder som stödde dåvarande VPK (numer V) och där tillverkades också Trabant. Precis som bilen på bilden tycks inte ränderna gå ur heller hos vänsterpartiet Foto: By ilovebutter from Houston, TX, USA – Side of our Trabant, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12442377

I båda fallen riktade man in sin hyllning på arbetarklassen som äntligen hade involverats i samhället med de ”storartade socialistiska experiment” som hade genomförts. Ingenstans ett enda ord om de oppositionella som hade arresterats, de TV-kanaler som hade tystats eller det ekonomiska förfall som nu har drabbat Venezuela (DN; Archive) fullt ut och som redan då hade påbörjats. Kaoset vi nu ser i landet är alltså ett direkt resultat av samme Chavez vanstyre och detta är vad vänsterpartiet hyllar!

Galenskaperna inom vänsterpartiet går dock som vanligt så mycket mer på djupet. Fyra vänsterpartister, alla från region Skåne, skrev nyligen följande debattartikel (Sydsvenskan; Archive). Läs gärna Mats Skogkärs kommentar till artikeln som följer direkt under. Artikeln gick i varje fall ut på det som vänsterpartiet klassiskt sammankopplas med, kritiken av och avståndstagandet från kapitalismen.

Artikeln bygger på konspirationsteorier om att internationella oligarker har samverkat för att hålla priset på olja nere. Syftet med detta har varit att få Venezuela på knä. Revolutionen ska smutskastas och fås att misslyckas. Artikelförfattarna erkänner alltså att det rör sig om en revolution och de stödjer den! Hur dessa tankar och uttryck av åsikter rimmar med demokratiska ideal återstår att förklara för både vänsterpartiet och de enskilda artikelförfattarna.

I vanlig ordning hittar man alla andra förklaringar än den rätta. Hade de läst på sin läxa, hade de kommit fram till att Opec inte längre förmår att balansera världens oljeproduktion. Detta beror i mångt och mycket på medlemsländernas olika behov. Ett land som Irak för ett kostsamt krig mot IS och ökar därför sin produktion. Beslutet har alltså extremt lite med en världsomspännande konspiration mot Venezuela att göra.

Konspirationsteorier är alltid roande att läsa eftersom de aldrig innehåller ett endaste spårämne av bevis men däremot påståenden. Nu har vänsterpartiet Skåne gett sig in i denna (o)roande bransch me sitt inlägg i Sydsvenska Dagbladet Foto: Av Mór Than – History paintings. Than., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45350661

Resultatet har blivit en överproduktion (Affärsvärlden; Archive). Det är alltså vare sig den judiska världskonspirationen,Illuminati eller trädgårdstomtarnas riksförbund som ligger bakom. Men precis som konspirationsteoretiker tycks vänsterpartister tro på vilken dynga som helst, bara det passar ett syfte så. Vänsterpartister är till och med som synes upphovsmakaren till en och annan ny. Här slår de med andra ord ett hårt socialistiskt slag för den speciella form av galenskap som konspirationsteorier utgör.

Det vi ser som dagens vänsterparti, skiljer sig alltså  lite eller inget från det gamla öststatsvurmande parti vi en gång såg. Den enda skillnaden är att man har hittat en ny kelgris, en ny socialistisk diktatur och en ny fixstjärna för sina antidemokratiska ideal. För antidemokrater är de trots sin falska flagg. Det är samma oförmåga att omvärdera sina ideal och samma ovilja att klippa banden till ett gammalt tänk och beteende som ligger till grund för detta.

De kan alltså påstå sig värna demokrati men detta är bara läpparnas bekännelse. I akt och mening är det samma gamla Leninistiska arv som de är fanbärare av. Omröstningen i Europaparlamentet handlade snarare för deras del om de skulle svika eller stödja en likasinnad socialistisk diktatur. De valde det senare men på den feges vis på ett sätt så att det inte skulle bli alltför uppenbart att det är ett stöd och inget annat.

Cirkeln är därmed sluten. Stöden för diktaturer då, är ett stöd för diktaturer idag. Allt vänsterpartiet kräver är att diktaturen har rätt färg och ideologi så är allt förlåtet. Idag är partiet på frammarsch i opinionen, mycket tack vare miljöpartiets genomklappning som har gjort att en hel del väljare har flytt det partiet. Det är en oroande trend med tanke på vänsterpartiets sanna natur. Det är därför hög tid att börja avslöja dem för vad de är, antidemokrater i snällsocialistisk mysdräkt som ett kamouflage.

Precis som den här lilla gynnaren är vänsterpartiet mästare på att kamouflera sitt rätta jag. De är antidemokrater, men påstår sig vara demokrater. De vurmar mer än gärna för den och stödjer gladeligen diktaturer med ”rätt” ideologisk färg. Foto: By Adrian Pingstone – Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=518797

Löjesguiden kunde inte ha fått ett högre nöje än att få nominera vänsterpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att inte leva upp till de ideal ni påstår er stå för har blivit något av ett kännemärke för just vänsterpartiet. Ni säger att ni står för demokrati men ger ert indirekta eller ibland direkta stöd till diktaturer. Ni påstår att ni kämpar för den lilla människan men ger ert stöd åt politisk ofrihet och direkt nöd. Något som alltför ofta drabbar den lilla människan först och hårdast. Få saker kunde ha gjort någon mer värd nomineringen än detta.

Journalistiken under belägring

Maskrosornas krig

Ibland talar man om ”Rosornas krig” i politiken. Från början var det en strid mellan ätterna Lancaster och York om vem som hade rätten till kronan (Artikel i Wikipedia) i medeltidens England. Senare har  benämningen använts om inbördeskriget som har utkämpats inom s i flera frågor och med flera falanger som banerförare. Inbördeskriget i s har utkämpats under olika tidsperioder över olika frågor, en sådan blev partiledare Juholts (Paul Ronges blogg) vara eller inte vara.

Rosornas Krig utspelades på 1400-talet, Maskrosornas Krig inleddes 2016 och utkämpas än idag. De första offren i den striden heter Carl Schlyter och Valter Mutt. Miljöpartiet bör omedelbart läggas ner, anledningen är rätt enkel – de bryter nu mot grundläggande demokratiska rättigheter som den fria debatten. Foto: Wikimedia Commons

2016 Har så ett nytt politiskt inbördeskrig påbörjats nämligen det inom mp som ju förs mer på en ideologisk basis. Skiljelinjen går mellan ett mp som för kampen som de aktivister de är och partiet som vill framställa sig som regeringsdugligt och ansvarstagande. I den senare rollen finns lite eller inget utrymme för aktivism eller bjäbbande om principer som går stick i stäv med regeringsbeslut. Maskrosornas krig som jag väljer att kalla det, handlar om det nya och det gamla partiet inte längre drar jämnt.

Det senaste bråket i maskrosornas krig är frågan om värdlandsavtalet (SVT; Archive) som har väckt mycket ont blod i partiet och delat riksdagsmän och ministrar i två läger. Riksdagsrepresentanter som Carl Schlyter och Valter Mutt som båda sitter i utskott, Carl Schlyter som är ordförande i EU-nämnden och Valter Mutt som är medlem i utrikesutskottet, har varit starka kritiker. Samtidigt har regeringens linje varit klar, ett beslut om avtalet finns och det ska nu följas.

Miljöpartiet vill ju gärna framställa sig som partiet som har högt i tak och där högljudda diskussioner snarare välkomnas än tystas, den här gången är det tvärtom. Diskussionen om avtalet har blivit en hämsko och partiet har varit rädda för att inte kunna framstå som det ansvarstagande och regeringsdugliga. Diskussionen har därför setts nästan som hotfull. De två lägren för och emot har stundtals varit rätt oförsonlig (Riksdagens hemsida) där Jabar Amin och Annika Lillemets har varit starka kritiker som synes.

De som har varit för inom mp har först argumenterat (Riksdagens Hemsida; Artikel av flera mp och s-representanter som argumenterar för avtalet) i frågan, men nu reagerat (Folkbladet; Archive). Carl Schlyter mister sin ordförandepost och ledamotspost i EU-nämnden för att bli en ”vanlig” riksdagsman. Valter Mutt möter samma öde och blir av med sin roll i utrikesutskottet. Jabar Amins aktier har säkert inte stärkts heller, inte efter generalangreppet (Aftonbladet; Archive) på partiets nya språkrör Isabella Lövin.

Utvisning har i alla tider varit ett ”mjukare” sätt för människor med diametralt olika åsikter att undanröja ett problem. Debatten har sina fördelar men får i vissa sammanhang tydligen inte gå hur långt som helst eller ifrågasätta för många saker.
Foto: Wikimedia Commons

Så högt i tak var det alltså i det partiet. De mest klassiska attributen inom politiken går alltså igen när ett parti tar till både hästpiska och sanktioner mot enskilda. Det visar ett parti som har enormt svårt att gå från det där aktivistiska till det som tar ansvar för landet i en regering. Metoderna mot de enskilda talar sitt tydliga språk. Att den inre rätt prekära situationen i partiet dessutom nu lockar till sig vråkarna (Aftonbladet; Archive) som vädrar kadaverdoft är rätt logiskt. Politik är trots allt en blodsport när den är som grymmast.

Miljöpartiet i mina ögon är ett parti som inte längre har något existensberättigande. De flesta har redan anammat deras frågor och gjort dem till en naturlig del av den realpolitiska agendan. De goda frågorna är alltså redan stulna sedan gammalt, men så har vi partiets mörkare sidor. De som handlar om islamism, direkt samhällsfarliga förslag som partiets inställningen i kärnkraftsfrågan eller den ingrodda unkna feminismen partiet så gärna vill betona. Frågor och ställningstaganden som är direkt stinkande.

När olika åsikter blir liktydiga med inskränkningar, det aktivt tystandet av kritiska röster, locket på i diskussioner och toppstyrning också i debatten där det man får säga och inte säga ska regleras är tecken på ett parti i djup kris. Det är en moralisk kris, en demo- kratisk kris, en kris som handlar om ren rädsla från partiets ledning och en kris som handlar om självbilden. Jag är visserligen för värdlandsavtalet, men i än högre grad en motståndare till inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter, något nu mp kör över.

En nedläggning av partiet är den enda logiska slutsatsen. Den grönsakskommunism man hittills har stått för är bara en varg i fårakläder. Ett sånt krav är dock inte särskilt realistiskt, det är ju faktiskt partiets medlemmar som beslutar om nedläggning. Tur då att de nu på ett så föredömligt sätt ser till att lägga ner sig själva med det fullständiga inbördeskrig som just nu rasar internt och som nu börjar skörda sina offer. Tack miljöpartiet, för en gångs skull gjorde ni något bra och rätt när ni nu nedmonterar er själva.

Det behövs knappast längre en debatt om miljöpartiets vara eller inte vara, den sköter de så bra själva att de håller på att nedmontera sig själva. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag självklart miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Bäst före-datum på det här partiet är redan passerat med råge. Bara det gör er till fulländade kandidater till priset. Om man dessutom som nu för ett öppet krig mot representanter och avvikande åsikter, är anständighetsgränsen nådd. Lägg ner detta parti! Allt detta sammantaget gör miljöpartiet till något av det värsta svensk politik har upplevt. Det gör er till frontfigurer i jakten på den åtråvärda trofén.”

Du sköna framtid?

Vi brukar vid nationaldagsfirande påminna oss om hur lyckligt lottade vi är. Inget undantag den här gången heller när Urban Ahlin intog Skansens scen under evenemanget som firades med kungen, statsministern och andra politiska potentater närvarande. Talmannen valde att lägga tonvikten på svenska flaggans firande, våra nordiska grannar och hur fina de är och att hylla vårt öppna samhälle med vår öppna attityd. Mycket koncentrerades på demokrati trots att den idag är kraftigt ansatt av just samma etablissemang som satt där.

Länk till inslaget från SVT. Urban Ahlin knöt därmed an till en gammal idé hos just Socialdemokraterna nämligen den om det nordiska samarbetet. Så mycket för internationalismen som man hyllar så inom samma parti därför att hade han varit det i själ och hjärta hade han också tagit upp samarbetet och vikten av detta inom EU. Men inget om denna organisation, inget om medlemsländerna och vikten av samarbete över gränserna där alltså.

Birigitta Andersson var stolt över att vara svensk och det finns i viss mån anledning att vara. Men Urban Ahlins beskrivning och bild är knappast den som stämmer. Politik som att sälja korv är som att ge svensken fingret.

Det finns dock en annan rätt illavarslande tendens i allt vurmande för vårt avlånga land. Inte för att jag tycker att vi inte borde vurma för landet men det är beskrivningen jag vänder mig emot. Urban Ahlin talar om öppenheten, men vi har allt mindre av detta. Han talar om demokratin och återigen kan jag bara konstatera att den blir allt mer en bristvara (Nyheter24; Archive).

Det är till och med så illa ställt på demokratins område att själva ordet ”demokrati” av vissa tycks ses som en ren vänstertolkning (Ung vänster förklarar ekonomisk demokrati; Archive). Det finns skrämmande tendenser och de kommer nästan alltid från vänster i vårt land. Tanken är förstås att muta in ett synsätt och sätta lika med-tecken mellan ”vänster” och ”demokrati” för att de ska bli synonyma med varandra. Att de inte är det spelar som vanligt mindre roll.

I politikens värld och också Socialdemokraternas är framtiden en viktig faktor. Den måste också den målas i så ljusa färger som möjligt. ”Landet är på rätt väg” är ett återkommande tema (DI; Archive) för vilken makthavare som helst. Återigen har sanningen ingenting med budskapet att göra, budskapet är helt enkelt det överordnande. Men är framtiden så ljus som man vill ge skenet av? Nej, här finns betydande problem tyvärr!

Kalla mig gärna alarmist men det är dags att tala om sanningen, inte den tillrättalagda varianten som så gärna trummas ut genom media. Bara några dagar innan Urban Ahlins nästan frireligiösa tal trummas in i våra medvetanden tillkallas ett polispådrag till Matteusskolan på självaste Södermalm i Stockholm. För dig som inte bor i staden så är Södermalm mediamänniskornas och de arbetarklass-aspirerande medelklassungarnas egna Mecka. Där huserar hela pudelns kärna av godhetsrörelsen.

Södermalm är som pudelns kärna eller den del som sitter längst till vänster. Från hundens perspektiv sett blir det närmast a-hålet och det är nog en träffande allegori. Södermalm är nämligen stadsdelen i Stockholm som huserar 95 % av godhetsrörelsen och stadsdelen där medelklassungar får leka proletärer. Allt medan proletärerna för länge sedan flyttat därifrån på grund av kostnaderna. Foto: By Belinda – Flickr, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2427682

På torsdagen i förra veckan tillkallades just till denna stadsdel en polispatrull där en 15-årig nyanländ under knivhot (SVT; Archive) uppträdde aggressivt mot en fritidsledare. Under 2 timmar satt vettskrämda ungar instängda med utegångsförbud på grund av risken medan polisen gick igenom skolan. Till sist kunde man omhändeta personen och ta in denne på förhör. Under dessa två timmar satt orolig föräldrar som på nålar och undrade vad som hände. Lite ironiskt att det var just mediamogulernas egna små telningar som blev offren.

Tyvärr är detta inte det enda exemplet om ohållbara situationer från skolans värld. Larmen (TV4; Archive) kommer mest hela tiden och från hela landet (SVT; Archive). Men det här är bara från skolans värld, sen har vi etniska och religiösa konflikter som också de har flyttat in. Hot (SVD; Archive) och våld (Jönköpingsposten; Archive) har blivit vanligare och detta sker ibland på asylboenden rakt under näsan på myndighetsrepresentanter.

Vissa som Nuri Kino börjar med all rätt fråga sig vad asylrätten är värd när sånt händer. Att fly förföljelse från ett land, hamna i ett annat där asyl och skydd utlovas bara för att hamna i samma soppa som i det gamla landet med samma människor som står för samma hot är inte asyl, det är en falsk förhoppning. Humanisterna, eller det de påstår sig stå för, har alltså lyckats skapa en situation som bäst beskrivs som anti-humanistisk. Snyggt jobbat!

Vilken tur då i den nuvarande situationen att vi har en så handlingskraftig regering som både vet och gör sitt jobb. Nej skämt åsido, den fortsätter det den är bäst på – att miss- lyckas. Deras trumfkort hette Anders Ygeman, han framställdes som en handlingens man när han deklarerade att 80 000 personer utan asylskäl skulle avvisas (SVT; Archive). Vi vet vad som hände, av dessa blev det en rännil. Vi får vara glada om han lyckas avvisa ens 80 personer. De flesta länder har redan stängt dörren (Bloggen Cornucopia) för återvändare.

Anders Ygeman lovad runt men höll tunt. Nu upptäcker han den smärtsamma vägen att länderna varifrån en del asylsökanden kommer ifrån nu har stängt sina dörrar och ingen kommer tillbaks. Sverige står nu med flyktingar utan asylskäl men som inte kan skickas tillbaka. Foto: Wikimedia Commons

Vår regering är ett skämt, vi kan dagligen se resultatet av dess misslyckanden och när de äntligen tillfälligt får tummen ur a-hålet misslyckas de igen. Inget hopp där alltså, men det gäller ju fortfarande att utmåla framtiden i ljusa pastellfärger. I den processen är Urban Ahlin en lydig och lojal sosse som tar varje tillfälle i akt och utmålar allt i färger som inte stämmer.

Men regering är inte färdig där, de fortsätter det de påbörjat nämligen att straffa svensken så långt det är möjligt. Vapnet den här gången heter skatt och ”du tror du ska få något för pengarna men tji fick du”.

För med världens högsta skatt tror man väl kanske i ren inbillning att det också ska ge något tillbaka. Men när återbetalningen är liktydig med sämre samhällsservice som överfulla sjukhus (SVT; Archive), en underbemannad poliskår (SVT; Archive), kvinnomiss-handel (TV4) på asylboende som dessutom ignoreras därför att resurserna att utreda antagligen saknas så har samhällskontraktet brutits. Långsamt glider samhället ner i ett svart hål där välfärden (Bloggen Uvell) helt riktigt alltmer ifrågasätts.

Medborgare som straffas dubbelt blir nästa tunga på vågen. Först drabbas de av brott, sen straffas de en gång till. I exemplet med avvisning från en campingplats (Hallsta/Sura; Archive) kan ju verka som ett trivialt exempel, men underskatta aldrig en kränkt människas ilska över hur de blir behandlade. Samhället kommer helt enkelt allt närmre ett slags inre sammanbrott. Denna process blir naturligtvis inte bättre av att människor både känner sig rättslösa och kränkta.

Straff av de skyldiga, i bildens fall offer för överdrivet drickande, är oftast ingen trevlig affär även om det ibland behövs. Men att straffa de redan utsatta är än mer magstarkt. Samhället upplöses atom för atom och när vi dessutom inte ser nyttan med en välfärd som inte ger något igen ligger också modellen risigt till Foto: Av William Andrews – Old-time punishments by William Andrews. 1890 p140 archive.org, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=14138001

Frågan blir alltså till sist hur regeringen ska lösa den situation de själva var så dåliga på att  hantera under förra året och som nu drabbar landet med full kraft i form av ännu mer ohanterliga problem? Svaret är enkelt, det kan de inte och anledningen är lika enkel den. De är helt enkelt oduglingar som inte längre förmår att lösa problemen. Den här regeringen består till 101 % av rena klåpare helt enkelt.

Socialdemokraterna går långsamt mot ett sammanbrott, miljöpartiet måste spendera allt mer tid åt att läka såren från månader av kris och vänsterpartiet är helt enkelt för verklighetsfrånvända för till och med svenskt samhällsliv. Det är alltså dags att säga nog är nog, inte att måla upp framtiden i bjärta färger och med fagra löften som ändå kommer på skam.

Det här sätter fokus på oppositionen som måste börja agera istället för att resignera. Första bästa tillfälle att fälla regeringen borde tas vara på och gör man inte det, oavsett om detta måste ske med sverigedemokraternas hjälp eller inte, är att försätta ytterligare en chans. Det är något det här landet snart inte längre har råd med.

Dagens Sverige behöver någon som agerar istället för att resignera. Hittills har vi sett lite eller inget av detta från vare sig regering eller opposition. Det är till och med viktigare att försöka och misslyckas än att inte försöka alls, det är så illa samhället är ställt på vissa områden. Foto: By Adonart – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45647566

Löjesguiden nominerar idag slentrianmässigt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Få gånger i världshistorien har en regering misslyckats i så många frågor som denna. Att den över huvud taget har fått tillåtas att sitta kvar är nära nog lika kriminellt det. Det gör regeringen till fullödiga kandidater till priset.”

Att vända verkligheten ryggen

Jag har länge tjatat om hur godhetsrörelsen är allt annat än god, jag tänker tjata en gång till. Anledningen är enkel, de är en fejkad företeelse jag inte tål. Det enda de försöker göra är att ge sig själva en klapp på axeln och kanske ett berömmande ord eller två. Konsekvenserna lämnar de däremot över till någon annan som t ex nationen Sverige att betala.

För tro mig, det lär inte bli något samhällsvinst på människor som hellre ställer sig utanför samhället eller som är det minsta intresserade av att integreras. Hittar de inga jobb finns det så många ”goda” bidrag man tjänstvilligt kan bistå med från sossarnas sida. De ser ju just bidragen som sin lilla inträdesbiljett till godhetsklubben. Men vad gör bidrag? De passiviserar, de motverkar integration, de frestar på samhällsekonomin till mindre nytta än att se till att skapa jobb osv. Inget gott där alltså.

För att nödtorftigt dölja den här något sjaskiga bilden som annars är lätt att måla upp, väljer godhetsrörelsen därför nästa lilla inslag i hela det fuskbygge de annars är så bra på. Genom att skapa symbolpolitiken där man medvetet försöker se till att skapa ”goda förebilder” med allehanda konstlade metoder som t ex kvotering, ger man intrycket av att man har uppnått resultat som egentligen inte finns. Det är den här tomma symbolpolitiken den kloka Sakine Madon har reagerat på i Expressen (Archive).

Godhetsklubben är ju inte intresserade av riktiga resultat där invandrare eller människor med invandrarbakgrund får lov att kliva fram i rampljuset av egen kraft eller förmåga. Det skulle dels ta för lång tid och dels inte alltid gå så smärtfritt till. Man kan ta exemplet Refaat El-Sayed som exempel, först hyllad som en hjälte och framgångssaga. När de negativa rubrikerna kom med falska doktorshattar och ekonomisk svindel fanns inget kvar att göra. I både affärsvärlden och civilsamhället är hans eftermäle synonymt med svindleri (Archive).

Svensk vänster är i farten med att plocka fram sina alibin för den dåliga integreringen och den usla representationen genom att ta fram förebilderna. Att det oftast är människor utan något att tillföra gör ingenting, de är ju ändå förebilder. Det är dock skillnad på dåliga och bra förebilder. Foto: By Andrea di Bonaiuto (14th century) – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10571975

Bättre då med lite kontroll på vem man släpper in. Goda förebilder ska det vara, gärna också med ”rätt” politisk åsikt så man inte överraskas av någon som uttrycker en annan åsikt än den av gruppen sanktionerade. Resultatet blir människor med rätt hudfärg, rent av rätt kön och definitivt rätt politisk inställning. Dom har nästan aldrig tagit sig dit av egen maskin utan av odefinierbar företags- eller samhällspolitik som aldrig är uttalad, ibland genom ren kvotering för att kunna visa upp en fin och välputsad fasad av godhet.

Frågar man sig däremot om dessa personer tillför något beständigt för den egna folkgruppen eller höjer statusen hos denna blir nog svaret tyvärr ”nej”. De är ju trots allt bara buktalardockor som upprepar det de har blivit tillsagda att säga, egna eller kritiska tankar premieras helt enkelt inte. Är du dessutom som Tino Sanandaji en person som ser det som sin livsuppgift att slå hål på den dumhet som präglar debatten, ligger du risigt till. Svensk vänster har ju hegemoni på sanningen och då får man inte ifrågasätta.

.Nej, håll dig till det redan skrivna manuskriptet. Det som framhäver vilka fina och rekorderliga människor vi talar om här. Bli en lydig liten slav som godhetsrörelsens lilla alibi och du blir framgångsrik, tala däremot om obehagliga sanningar och du lär snart veta vad du heter. För de verkliga problemen, de som faktiskt finns, lär aldrig ens komma på tal. Än mindre få en lösning, det skulle ju innebära något så fruktansvärt som rasism. Detta trots att kritik inte är detsamma som rasism.

För om det är rasism att påpeka att människor svävar i fara för att de kritiserar och pekar på hedersvåld, religiös förföljelse av kristna i Sverige 2016, utsätts för våld eller hot om våld för sin tro eller övertygelse så är jag nog rasist jag också. Jag kallar det visserligen demokrati att själv få forma mina egna tankar, uttrycka min åsikt, ha min övertygelse, men är det rasism att kritisera så är det.

Att ständigt stå under polisbeskydd (Jönköpingsposten; Archive) för att man utövar just friheten till allt detta är nämligen allt annat än demokrati. Att det dessutom är tämligen tyst från godhetens alla apostlar när man kan läsa om problematiken är mer än talande. Det säger att de är just falska profeter som inte bryr sig ett dugg om de verkliga problemen. Vidare att de är fullt beredda att försvara förövarna istället för offren vilket gör dem till omoralens främsta vapendragare och människor som inte lever upp till sina egna ideal.

I Sverige 2016 måste vissa personer skyddas för att kunna utöva sin religion, debattera fritt och kunna uttrycka sina tankar. Självklarheterna är inte längre så självklara. Svensk vänster är antingen tyst eller försvarar förövarna! Foto: Wikimedia Commons

Orsaken till buklandningen för svensk vänster är återigen lätt att se, teorierna är helt uppåt väggarna och därför också uttalandena och inställningen helt galen. Teorin som kallas den postmoderna bygger ju för det första på ren rasism. Där talas om en maktordning som går att identifiera. Grupper som invandrare är naturligtvis alltid underordnade och jag som vit cis-man får full poäng. Tro nu inte detta är bra, det är det inte, istället är det bland det sämsta man kan råka ut för. Är man vit heterosexuell man är man per definition satan.

I den statsmarxistiska maktteorins namn måste man om man vågar definiera sig som en sådan, erkänna och medvetandegöra oss om våra privilegier (Feministiskt Perspektiv unvis.it). Att vi inte är det har inget med något som verkligheten att göra, teorin säger en sak och då är det så. Men tyvärr är inte teorier så mycket värda om de dels är fel och dels hela tiden ställer till med problem när de verkliga problemen måste lösas.

För om en teori på grund av sin egen felaktighet sätter hinder i vägen när dessa måste lösas är den inte mycket värd. Om den dessutom ställer de egna ambitionerna på skam är den värdelös. Lev upp till era stolta paroller svensk vänster och sluta tramsa omkring med en teori som bäst stoppas upp där solen aldrig skiner!

Riktigt lika grafiskt men med samma budskap uttrycker sig inte Paulina Neuding i sin artikel i GP (Archive). Skrota teorierna och börja leva upp till era ideal på riktigt istället för att låtsas som om ni gör det.

Som vanligt är svensk vänster en tågkrasch i vardande. De förstår inte att deras egna idéer förpliktigar, de ser inte hur de postkoloniala teorierna alltmer blir samhällets fiende no. 1 och de gör framför allt inget åt allt detta. Tvärtom är de fullt upptagna med sina syndabockar som cis-män t ex. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag svensk vänster till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni få illusioner att framstå som rent verkliga om det inte vore för ett litet aber, det är hemskans lätt att se igenom. Teorier håller bara om de går att omsätta till verklighet, som det nu är är nog verkligheten starkare än er intellektuella förmåga. Det gör er till formidabla kandidater.”