Fundamentalismen slår till igen

Igår söndag slog så ytterligare en terrorist till. En ensam galning gick in på en lokal gay-klubb i Orlando (The Independent) och började skjuta urskiljningslöst. 50 Människor beräknas vara döda i den värsta attacken efter 9/11 och det drabbar dessutom en redan utsatt grupp. Attentatet kommer också mitt i valrörelsen och kommer definitivt att sätta sin prägel på debatten, kanske till och med avgöra det. Donald Trump och hans smaklösa rasistiska agenda lär få ny vind i seglen efter händelserna.

Världen är i chock men som vanligt kommer desinformationen fram igen. Pappan till attentatsmannen Omar Mateen, menar att attentatet (Los Angeles Times) inte hade med religion att göra. Ändå ringer Mateen amerikanskt alarmnummer och säger sig represen- tera IS (CNN) precis innan attentatet. Konstigt det där. Inget som har med religionen eller de värderingar som följer med den, tycks ju ha något med saken att göra då själva handlingen är så avskyvärd att ingen kan stödja den. Alla skyller på allt annat.

Ändå finns de där, de perverterade religiösa kopplingarna som bara IS kan stå för. Tre dagar innan attentatet hade man varnat för ett sådant, efteråt framförs hyllningar (Daily Mail) till attacken och Omar Mateen som utförde den. Om IS är religiöst motiverade är alltså motivet religiöst betingat. Att säga något annat är som att påstå att Trabant är en bil, inte en traktor. Dags alltså att erkänna att IS är en sida av en religion som inte alltid, men alltför ofta står för våldsamheter i religionens namn.

HyllningHyllandet av våldet i kombination med religionen gör IS till en kraft som både är motiverade och helt galna. De är kort sagt extremister med en fundamentalistisk agenda. Det är dags att sluta sticka under stol med att detta problem finns inom islam, liksom det finns inom andra religioner. Foto: Wikimedia Commons

Samma synsätt (Folkbladet; Archive), att IS eller islamiskt inspirerade terrorattacker inte har med islam att göra, hittar vi också här i Sverige. Ändå är det förtvivlat svårt att få muslimer att tillstå att det finns uppenbara problem. Få eller inga kritiserar (GP; Archive), än mindre så offentligt. En förklaring är att vi har inrättat det så fiffigt här i Sverige att vi nu har tagit hit människor vars hjärtan till bredden är fyllda med hat. En känsla de sen kanaliserar hemma i förorten eller på flyktingförläggningen (DN; Archive).

I Sverige ser vi ju mellan fingrarna på dessa överträdelser och låter istället förövarna stanna. Nu ska istället också de redan marginaliserade i utanförskapsområden utsättas för samma grupp människors verbala våld och det förtryck och som i sin tur leder till att förtrycket (Expressen; Archive) ökar. Delar av Sveriges svar? Tystnad eller försök till censur (Aftonbladet; Archive) av de som försöker att påtala problemen! Nej vänsterpartiet det är inte att ”peka ut” att tala om problemen, det är att debattera en viktig fråga.

Få talar heller om att det vi nu ser är att väst hamnar i skottgluggen för gamla historiska försyndelser som hur gränserna (DN; Archive) drogs upp i Mellanöstern i början på 1900-talet. Inte heller talas det om hur etniskt, politiskt och religiöst sönderfall (SVD; Archive) har skapat dagens situation. En situation som nu har börjat skörda sina offer. Väst går alltså inte heller fria ifrån skuld till det som händer då historien nu bara tar nästa logiska steg som resultat av vad som en gång genomfördes.

Det blir inte heller bättre av att dagens världssituation återigen präglas av ett nytt kallt krig mellan Ryssland (Aftonbladet; Archive) och USA. Rysslands premiärminister Medvedev (Bloomberg) har talat om det i ett tal nyligen. Motsättningarna har spillt över på konflikter som den i Syrien (Aftonbladet; Archive). En konflikt som alltmer liknar ett proxykrig (DN; Archive) dvs ett krig som förs av ombud åt stormakterna för att de själva ska slippa smutsa ner händerna.

HänderGenom att lämna över krigandet åt ombud som främst USA gör, slipper man att smutsa ner händerna. Det är dock fortfarande stormakterna och deras olika intressen som ger IS det utrymme de behöver när dessa drar åt olika håll i sin intressekonflikt. Foto: Wikimedia Commons

En konsekvens av konflikten belyser vi också sällan här hemma nämligen att Brexit och kraven på utträde kan vara uppbackat av just Putins Ryssland. För dom skulle nämligen hela detta spektakel som är dumt i kubik, vara en möjlighet (The Guardian) inte en omöjlighet. Nej, jag är inte russofob, jag har nämligen lite eller inget emot ryssar, men är däremot ingen stor fan av Putin. I så fall är jag nog snarare Putinofob och också Brexitofob. Jag är också Obamafob eftersom också väst bär en skuld till det som händer.

EU ska naturligtvis också få sig en känga trots att jag är Europavän. Se där, nu blev jag EUfob också. Genom att förklarligt oroa sig för utvecklingen i Libyen (Allehanda; Archive) frestades man att tillsammans med just USA blanda sig i konflikten för att skydda bl a oljeleveranser. Tyvärr satsade man på fel häst och avsatte Khadaffi som var landets sammanhållande kraft trots/tack vare att han var diktator. Destabiliseringen av landet lett till att IS (DN; Archive) också sökte sig dit för att föra sin kamp för att skapa sitt kalifat.

Destabilisering fungerar alltså som en sockerbit åt flugor. I landet har också skapat en lukrativ möjlighet för flyktingsmugglare som en följd av destabiliseringen. Landet har blivit en utfartshamn för nordafrikaner och afrikaner som söker sig till Europa. EU:s politik har därmed gått i baklås och istället har man ett än större problem att handskas med som hur långt man måste gå för att återupprätta upp den nuvarande situationen (SVD; Archive) utan att destabilisera landet än mer.

Det man alltså helt missade var att när man gick in och ersatte Khadaffi, skapade man samtidigt en än värre situation som nu blivit tydlig. Något som vi alltså kommer att få betala för under lång tid framöver. Allt därför att vissa medlemsländer propsade på nödvändig- heten att blanda sig i som ett intresse för EU, när det i själva verket var ett intresse för dom som enskilt land. Nu har de istället skapat en än värre situation både för oss och för Libyen.

Destabiliseringen av Syrien, Mellanöstern, Nordafrika och Europa spiller över och göder organisationer som IS eftersom deras livsluft är konflikt. Det ger samma organisation möjligheten att slå till eftersom deras jordmån är instabilitet. I detta destabiliseringskrig skulle också något som Brexit försvaga EU och göra förbindelserna med Storbritannien än mer kyliga. Det är med andra ord inget jag vill se, och jag kan bara hoppas på att också Storbritannien inser detta.

UppbrutetVi ligger risigt till om vi låter oss övermannas av sådana dumheter som att bryta upp fungerande samarbeten som EU. Visst har organisationen fel och brister, men fördelarna överväger. Brexit är därför inte i någons intresse mer än möjligen Putins.
Foto: Wikimedia Commons

En valseger för Trump, gud förbjude, skulle med all säkerhet slå in en kil mellan Europa och USA. Det är priset för det nya kalla krig vi ser, förutom att IS då vinner än mer mark förstås. Anledningen till min avsky för Trump är rätt enkel. Förutom hans smaklösa retorik som den om byggandet av en mur mot Mexiko (The Washington Post), är hans tankar kring utrikespolitik (Business Insider) i bästa fall livsfarliga (The Guardian). Att se honom ha tillgång till kärnvapen vore helt enkelt ett mardrömsscenario.

Destabiliseringens pris är något som nu USA har fått erfara på ett mycket bittert och tragiskt sätt. Femtio människor är döda, fler kommer kanske att avlida av sina skador. De är indirekta offer för en våldsspiral från fundamentalisternas sida och ett direkt resultat av flera länders oförmåga att jämka ihop sina intressen som ha gett livsluft åt just IS i det kaos som Syrien har blivit.

Sanningen är ju att IS som jag ser det, opererar i det tomrum som uppstår då Ryssland, USA och EU drar åt olika håll och där dessa olika intressen sliter sönder oss andra. Två sidor, USA och Ryssland, måste som jag ser det nu sätta sig ner och försöka överbrygga de olika intressena som finns. Medan de fortsätter att käbbla om det mesta är det vi andra som får betala priset. Det har femtio människor i Orlando, Florida bevisat.

Dags med andra ord för en värld som riktar sin uppmärksamhet på de egentliga problemen, inte på det som inte är det. Den blir inte heller bättre av att sådan krafter som IS får växa sig starka därför att resten av världen drar åt olika håll och ger dem det utrymme de så väl önskar för sina mål. Att som tidigare dessutom direkt eller indirekt destabilisera länder har nu visat sig kontraproduktivt. Vill vi ha en bättre värld är det nog snarare stabilitet än instabilitet vi bör satsa på.

ÅskaÄn mer instabilitet lär bara gynna IS. Världens samlade resurser bör istället satsas på att skapa stabilitet i alla de regioner som nu har blivit konflikthärdar där fundamentalister har kunnat flytta fram sina positioner. Detta är inget vi uppnår av att hålla på och bekämpa varandra som idag. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag IS till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Hat och missunnsamhet hör inte hemma i Islam sägs det då ordet islam betyder ”frid” eller ”fred”. För er är det tvärtom, det är den hatiska vägen som det propageras för. Något som inte minst visas av gårdagens attack. Om ni ens vill kalla er muslimer är något som återstår att se, jag tvivlar på att ni ens förstår konsekvenserna av vad ni själva gör. Det gör er till speciellt utmärkta kandidater till priset.

Annonser

Enögdhet och mediedramaturgi

Svenska journalister försöker ju som vi alla vet att spela objektiva. Det är de inte utan istället blir resultatet oftast bland det mest enögda som går att uppbringa. Så långt är inget en nyhet eller på något sätt sensationellt. Det som däremot är sensationellt är hur lite de är beredda att inse eller ens se det uppenbara. Det blir helt enkelt tilt innanför skallebenet när journalister ska börja ifrågasätta sin egna syn på verkligheten och den egna agendan. Det blir kort och gott syntax error i programmet.

I tisdagens Rapport var  det just så, man slog nytt rekord i ren galenskap därför att agendan som man ville torgföra redan var satt. Man ville framföra ett budskap, alltså vinklade man det så att det hela gick fram. Mottagaradressen hette godhetsapostlarna som antagligen satt hemma och darrade av harm. Länken hittar du här under och åtta minuter in i programmet handlar ett reportage om flyktingar (vad annars!). Dramaturgin är upplagd så att den som beter sig som vissa utpekade länder bör skämmas ordentligt.

Det börjar alltså ungefär 8 minuter in i programmet där fokus sätts på Estland. Lisbeth Åkerman sätter genast ribban, genom att berätta att landet under de senaste åren nästan inte tagit emot några flyktingar alls riktas kanonsalvan in. För att förstärka det hela läggs en extra betoning på ord som ”knappt”, ”Alls”, ”trots det” och ”stängsel” som för att dramat ska bli extra upprörande. Understrykandet har en poäng, man ska styras känslomässigt.

HumlaNär svensk media sätter fokus på vissa ämnen blir det genast per automatik endimensionellt. Ett sånt är migrationsfrågan där de miljöpartistiska journalisterna alltid ska utmåla alla med en kritisk syn som satan själva. Det är nog lättare för humlan som inte borde kunna flyga att göra det ändå, än att få till en debatt där fakta behandlas för vad det är. Foto: By jeffreyw – a little better, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=23089360

Pulsen höjs, alla med vänsteråsikter har nu vässat öronen och vädrar morgonluft. Man kan riktigt  känna blodvittringen i vattnet. För att ytterligare visa hur djävligt allt är, berättar man att nu bygger Estland ett flera mil långt stängsel mot Ryssland för att hejda flyktingarna. Så börjar reportaget signerat Hasse Svens. Ingenstans nämns att ett land har rätten att värna sina gränser eller att det är myndigheternas uppgift att se till att försvara dessa med militär makt om så behövs. En poäng som vi i Västeuropa har missat för övrigt.

Hasse Svens fyller i där Lisbeth Åkerman har lämnat över. Också han använder betoning på ord som vägledande för att få ett budskap att gå fram. Här finns också hårda fakta. Mohammed Hanafi som intervjuas i reportaget kan berätta om sin dramatiska flykt genom Ryssland för att kunna komma till Estland. Han tvingades fly från gränsvakter och simma i iskallt vatten över gränsen. Allt för att nå friheten men de dumma esterna säger genom sin talesman Janek Mägi att det är för att stoppa flyktingarna som man bygger hindren.

Korrespondenten missar därmed flera viktiga poänger. Exempelvis har han inte hört den debatt som rasar i Finland om att Putins Ryssland (Yle) medvetet skjutsar över flyktingar som vistats i landet under flera år trots att Hasse Svens bas är just Finland. Anledningen till förfarandet skulle vara att ryssarna vill testa Finlands gränsförsvar och hitta de svaga punkterna för ett eventuellt anfall. Varför skulle inte Estland resonera likadant eller misstänka att problemet med gränsöverträdelser hade samma skäl där som i Finland?

Nästa poäng som också reportern missar är att om Ryssland blandar sig i konflikten i Syrien med direkta militära insatser och därmed skapar en andra flyktingvåg på den som redan har drabbat väst, har man då inte också ett ansvar att ta om hand om det som blivit resultatet? Här drabbas alltså vi i väst av något de i Ryssland i varje fall delvis är ansvariga för, men det ansvaret avsvär man sig!

VladimirDet man inte vill se finns ju inte och finns det ändå så kan man ju alltid använda dem till att testa t ex gränsförsvar. Så tycks herr Putin resonera enligt finska och kanske också estniska forskare. Ett faktum som magiskt förbigår SVT när deras  propagandamaskin går igång Foto: Wikipedia

Ett alternativt sätt att se på det som händer hade varit om Hasse Svens hade sett att man kanske skickar över de som har sökt sig till Ryssland. Många gånger trots att de har vistats i landet i flera år, något som faktiskt bryter mot flyktingkonventioner. När sedan problemet blir Estlands och man reagerar som man gör, då är Hasse Svens där med sina pekpinnar och något naiva svenska syn på verkligheten. För att inte tala om den enögda bild han sen tecknar.

I denna ingår bland annat att påpeka att man förbundit sig att ta emot 349 kvotflyktingar till landet, men hittills inte tagit emot en enda . Ändå har estländarna mage att i bild manifestera sina protester mot att landet nu tar emot flyktingar alls. Detta utan att reflektera över landets historia och erfarenheter av hur andra människor har kommit dit som ”vänliga besökare”, men inte varit fullt så vänliga som de velat påskina. Återigen skapas alltså en poäng genom att bortse från alla fakta i målet.

När Hasse Svens pekoral till sist klingar mot en slags final ljudligt ackompanjerad av pålagd musik, kommer så dödsstöten för trovärdigheten i SVT:s förmåga att ens förmedla reportage på ett objektivt sätt. Dödskyssen levereras av Mohammed Hanafi själv när han berättar att hans Syriska hustru, som för övrigt inte får uttala sig själv (!), tycker att det borde få komma fler. Inte för att det är humant, utan därför att det vore trevligt med fler som likt henne bär slöja.

Ytterligare en faktor som Rapport alltså missade. En man och hans familj i ett främmande samhälle och receptet är att fler ska vara som hans hustru dvs beslöjade. Om man har en historia som Estlands av ständiga ockupationer, befolkning som har blivit deporterad av sina nya herrar och fått sin nationalkänsla trampad på, reagerar man oftast på samma sätt – man protesterar. Har man dessutom utsatts för en medveten kampanj av försök till förryskning, kanske man inte längre är lika mottaglig som Hasse Svens och Rapport vill.

Främlingen ses med både oro och misstänksamhet och en sån faktor som att vilja stöpa om samhället efter sina ideal spär på fientligheten och inte undra på det. Det finns trots allt en hel del människor i det estniska samhället som inte bara har släkt som utsattes för detta oerhörd med start 1940, utan som också kommer ihåg känslan av ofrihet och förtryck.

Propaganda EstlandFå i Estland har glömt den stora ondskan landet utsattes för i kölvattnet på Molotov-Ribbentroppakten och den ockupation som följde. Här en propagandaaffisch från landet som säger ungefär: ”Fredskrafter är oövervinnerliga”. Med ”fredskrafter” menade man förstås den ”trevliga” ockupationen landet utsattes för som bl a ledde till att 50 000 ester tvångsomflyttades till Gulag. Foto: Wikimedia Commons

För när dåvarande Sovjetunionen påbörjade sin ockuperation av Estland 1940 med påföljande massdeportationer som följd, är det få i dagens Estland som har glömt. Dessa kan du läsa om i länken här under. Inte heller har de glömt det svek som beseglade deras öde i femtio år när Molotov-Ribbentroppakten (Levande Historia) undertecknades bakom deras rygg av Sovjetunionen och Tyskland.

http://www.levandehistoria.se/sites/default/files/material_file/brott-mot-manskligheten-under-kommunistiska-regimer-forskningsoversikt.pdf

Den detaljen missade alltså både Rapport och Hasse Svens och frågan är om alla dessa missar är avsiktliga eller om det rör sig om ren inkompetens. Men det slutar inte med det. Att helt och hållet missa den delvis parallella debatten som pågår i grannlandet Finland som Svens använder som bas för sin korrespondentverksamhet i närområdet, tyder på att de uppenbara missarna faktiskt skulle kunna vara medvetna och beräknade.

Reportaget spelar på känslomässiga strängar såväl som faktavidriga och slutresultatet är en bild av en nation som saknar både empati och hjärta. Kanske en lite förhastad slutsats om man hade valt att se till all fakta istället för viss. Men man vill alltså framföra ett redan från början bestämt budskap – ”alla säger att det är viktigt att ställa upp och hjälpa till, men få andra än Sverige ställer upp när det behövs”.

Trots den negativa bilden jag beskriver är jag ändå tacksam. Nu finns inte längre någon tvekan om att SVT har en agenda och att den knappast är objektiv. Tydligare än den bilden som framtonar i reportaget kan man inte göra den och Rapport, SVT och den journalistkår som jobbar där har därmed avslöjat sig för vad de är – subjektiva med en klart uttalad agenda.

Deras hela värv bygger på att skapa bilder och illusioner av verkligheten genom att helt enkelt plocka väl valda delar av denna och tala om den som ”sanningen”. Förvrängda fakta kan dock aldrig bli annat än den förbannade dikt och lögn den är. I dagens medievärld står svenska journalister ut som en förebild i den kamp som pågår mot verkligheten och till den skaran hör definitivt SVT och Rapport efter detta reportage.

Carnegie HallJournalister i Sverige 2016 ser mer sig själva som människor ämnade att skapa illusioner av verkligheten snarare än att rapportera den. Förvrängningar, utelämnande av avgörande fakta och ett ensidigt perspektiv är alla de metoder de använder och som i Rapports fall är det övertydligt Foto: By Chambermagic – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=18107432

Här har man ju anammat en väl beprövad metod från länder som Sovjetunionen och Nordkorea. Plocka bort ”irrelevant” fakta som inte hör till saken, sätt dig till doms över vad som är ”irrelevant” och forma till sist nyheten på falska eller delvis falska premisser. Jag trodde vi hade kommit längre än så, men tydligen är journalistik i Sverige 2016 liktydigt med Pravda 1934.

Kanske då rätt passande att också de som ska granska övertrampen nu fullständigt har genompolitiserats och därmed gett upp kampen mot fördumningen som pågår i Svearnas land. Ledamöterna i nämnden som är satt att granska i Granskningsnämnden (Dagens Media) är ju nämligen politiker utsedda av regeringen och därmed också lojala med den hand som föder. Tur för SVT, annars hade de ju legat riktigt illa till vid en anmälan.

Löjesguiden nominerar för en gångs skull inte regeringen utan deras underhuggare SVT till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Oberoende? Skämta inte med oss!”

Historieskrivning från helvetet

Vissa gånger när man öppnar tidningar, följer debatter eller ser uttalanden kliar man sig i huvudet och undrar om folk lever i parallella universum. Det är den postmoderna agendan som ger sig till känna igen där sanning är en förtryckarmetod och subjektivitet en helt acceptabel metod för att uppnå ”vetenskaplighet”. Naturligtvis är denna agenda en slags spegelvärld där allt måste ses tvärtom. Höger är vänster och vänster är höger, upp är ner och ner är upp.

Alice I UnderlandetPrecis som i Alice i Underlandet är inte allting så som det verkar vara vid en första anblick när man tittar på förhandlingarna mellan EU och Turkiet. Foto: ”PlayingCrards Rosebush” av John Tenniel – http://aliceinwonderland.wikia.com/wiki. Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons

Naturligtvis används också denna bekväma metod för att uppnå politiska poänger. För hur fel än grundpremissen än är, är slutklämmen det enda som räknas. Ingen bryr sig om hur man nådde fram till en så galen slutsats, det är som om allt kritiskt tänkande och analyserande bara försvann.

Mitt exempel på hur galen denna debatt kan bli hämtar jag från SVD (unvis.it) där det beskrivs hur desperat EU är för att få med Turkiet som medlemsstat, men där Turkiet kan kosta på sig att nonchalant kalla EU för en ”Islamofobisk kristen klubb”. Jag hävdar att problemen i förhandlingarna finns dels i historien och dels i dagens politiska värld både här och där. Den handlar däremot knappast om islamofobi som påståtts.

Historien om EU:s föhållande till Turkiet är egentligen en historia som börjar redan i slutet på 1400-talet, ja kanske redan när Östrom föll 1453. Balkan och alla dess länder var under Ottomansk överhöghet och krigen som rasade fick snabbt en religiös dimension. Fanatismen på båda sidorna ökade och med detta blev krigen också än mer blodiga.

Oförsonligheten var total och den grundlade också den misstänksamhet som präglar alla parter än idag. Wien var under två av dessa krig inringat och kunde ha fallit om inte räddningen kommit i sista sekunden. Därför är länder som Österrike rätt eller fel, djupt misstänksamt mot Turkiet.

OckupationTvå gånger lyckades den Ottomanska armén tränga så långt upp som Wien och ockupera staden, misstron går att spåra än i denna dag Foto: ”Hunername hazine 1524 257b” av Nakkaş Osman – Hüner-nāme, Topkapi-Serail-Museum, Hazine 1524, f. 257b. Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons

Också Grekerna och grekcyprioterna är skeptiska och det har också sin historia. När Ottomanerna ockuperade landet sålde man delar av frisen till Parthenon-templet till engelsmännen, en tvist som pågår än idag där Grekland vill ha tillbaka det som nu hänger på British Museum i London plus delar i Paris.

En annan konsekvens var att den Ottomanska ockupationen ledde till att templet förstördes och snart efter det byggdes en moské på platsen för att markera det Ottomanska imperiets överhöghet. Templet hade innan ockupationen fungerat som Grekisk-Ortodox kyrka så markeringen hade två syften. Moskén revs så småningom för att markera tillbaka mot islam. Återigen är rätt eller fel frågan, men så gick det till.

Alla de länder som den gången drabbades av ockupationen, är också de länder som idag blockerar Turkiet från ett inträde. Rätt eller fel? Jag tar inte ställning i den frågan, det finns goda argument för ett inträde och det finns goda argument mot. Jag anser dessutom att man inte kan ta historiska händelser till intäkt för ett handlande som bara fördjupar sprickan. Det förgångna är det förgångna.

Jag konstaterar däremot att historien skriver fortfarande dagens agenda och att Erdogans uttalande om ”Islamofobisk kristen klubb” är ett påstående som vittnar om historielöshet. Det vittnar också om att nationen Turkiet under Erdogan inte förstår att man själva har varit en del av problemet med den historia som har utspelats. Uttalandet gjordes i Djibouti och går att läsa om i engelskspråkiga Breitbart.

KatynLär vi oss inte av historien är vi dömda att upprepa den. Att glömma eller ignorera historia borde vara förbjudet och alla länder och kulturer borde studera sin egna, också vi. Bilden visar gravmonumentet över offren i Katyn-massakern Foto: ”Chapel of the Katyn Massacre at Holy Cross church in Warsaw – 03” av Jolanta Dyr – Eget arbete. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Naturligtvis har också vi bidragit till att fördjupa splittringen och det är den vi fortfarande ser i de tröga förhandlingarna. Historien spelar åter igen in och det ställer till det. Än en gång är frågan om det är rätt eller fel att låta historien inverka på dagens agenda rätt central. Men hur man än ser på det är det så flera länder antagligen kollektivt tänker.

Samma inställning går igen från båda sidor i striden om folkmordet på Armenier 1915. En sida hävdar att det var folkmord, en sida vill inte kännas vid händelsen. Anledningen till den motsträviga attityden från Turkiet i den frågan är att det var under det Ottomanska imperiets sista dagar händelserna ägde rum.

Det finns en poäng i argumentet, det Ottomanska riket var visserligen Turkiet men också flertalet länder som idag är självständiga. Varför Turkiet ensamt ska bära hundhuvudet är svårt att se, men samtidigt är folkmordet på Armenierna en realitet som någon bör stryka ett streck över genom att erkänna massakern och framför allt be om ursäkt. Mer om händelserna 1915 kan man läsa om i artikeln i Wikipedia.

Ursäkten och erkännandet har kommit så man får betrakta den saken som utagerad även om historien ett tag väckte irritation från Turkiets sida. Läs om erkännandet på Europaportalen. Också den dimensionen är alltså överspelad och man kan kanske stryka ett streck också över den historien om det inte var för den ömsesidiga misstänksamheten som bottnar i historien.

Karl XIIFel beskriven eller feltolkad kan istället historien bli en belastning där felaktiga argument baserade på felaktiga slutsatser kan förekomma. Foto: Wikipedia Gustav Cederströms ”Karl XII Likfärd”

Men det är inte bara det förgångna som slänger käppar i hjulen i samtalen som förts mellan EU:s Jean-Claude Juncker och Turkiets Recep Erdogan under den senares besök i Belgien. Det är i lika hög grad i nuet problemen går att finna. Turkiet är som bekant ett transitland för smugglingen av flyktingar till Europa. De är också ett land som tar emot många av dessa och låter dem stanna.

För att  förbättra Turkiets kustbevakning och få till ett bättre mottagande kan nu EU tänka sig att betala pengar till Turkiet. Man vill helt enkelt outsourca bevakningen så att flyktingsmugglingen stoppas på plats. Man vill också att fler ska stanna och/eller skickas tillbaka till Turkiet. Allt för att slippa problemet på hemmaplan vilket kan te sig lite cyniskt men tyvärr, samhällen som våra kan inte längre svälja alla flyktingar.

I det här läget är det naturligtvis diplomatins grundregler om att ge och ta som gäller. Turkiet kräver därför helt rättmätigt politiska eftergifter som visumlättnader för Turkiska medborgare som vill resa in i EU. Det politiska spelet kring flyktingar och vad det får för konsekvenser på hemmaplan kan man läsa om i blogginlägget från Fnordspotting.

VisumDet är bland annat detta Turkiet och turkarna vill slippa, att ansöka om visum vid inresa i EU. Visat är ett Östtyskt från sjuttiotalet Foto: Wikimedia Commons

Det finns dock ett krav på listan som återigen de länderna som hittills har motsatt sig Turkiet som medlem reagerar på. Turkiet vill att landet ska betraktas som ”Säkert land”, alltså ett land som det är säkert att sända tillbaka migranter till då dessa inte riskerar förföljelse. Men i ”inte riskerar förföljelse” ligger själva rävsaxen. En del av de flyende är Kurder från området runt staden Kobane i Syrien. De har drivits på flykt i skuggan av att ISIL intagit flera städer i området.

Inte heller Turkiet har ett oproblematiskt förhållande till folkgruppen med sina otaliga krig med PKK och till för lite sen förbudet att tala Kurdiska i skolan. Om du vill kan du läsa om detta i artikeln från SVT (unvis.it). När dessutom konflikten hotar att eskalera, är man nog inte så roade i Bryssel. Mer om det i SVD (unvis.it)

Det var inte förrän 2013 som Kurder fick den rätten och då bara i vissa skolor. Samma år togs tvånget att svära ed till Turkiet bort men fortfarande litar inte alla EU:s medlemmar på försäkringarna från Ankara. Ska man sända tillbaka t ex kurder vill man ha bättre grund än den Turkiet har stått på hittills. Historien spökar alltså till det igen.

Det är med det här som bakgrund som själva historieförfalskningen kommer in och det är SVD som står för den. Tyvärr går inte att länka till artikeln, de viktiga bitarna är borttagna i den digitala versionen. Jag har därför tvingats fotografera artikeln som du hittar här under.

WP_20151007_22_28_35_Pro__highresArtikeln som inte gick att få fram digitalt, här hittar du istället en avfotograferad version. Foto: Eget

I en del av denna skriver Teresa Küchler att ”Turkiet har varit ett kandidatland i 16 år men medlemskapsförhandlingarna är frysta, främst för att Grekland och ärkefienden Cypern blockerar alla förhandlingskapitel, men också för att Tyskland, Österrike, Frankrike och andra länder är uttalade motståndare till att någonsin ta in det stora muslimska landet i EU.” Det magiska ordet är uttalat, det skulle alltså röra sig om islamofobi från vissa länder inom EU.

Jag anser dock att den förklaringen är att göra saker och ting lite väl enkla för sig. Förutom de problem jag redan har redovisat kan man också räkna in andra. Erdogan har börjat visa upp en allt tydligare ledarstil lik Putins. Motstånd krossas, demonstranter beskrivs som terrorister och konspiratörer, massarresteringar av oppositionella är några av de inslag som ingår. Mer om detta i DN (unvis.it) och i GP (unvis.it).

Andra saker som inverkar negativt är Turkiets nya offensiv mot bl a PKK. Delar av den kurdiska beväpnade fronten är de enda som aktivt bekämpar Daesh, så dessa offensiver drabbar alltså kriget mot dessa. Ett fortsatt krig mot ”fel” sida är något som rör upp känslorna i Bryssel. När fokus borde ligga på att bekämpa Daesh, väljer man att attackera de enda som slåss mot dessa.

PeshmergaEn av de saker som sticker i EU:s ögon är att när Turkiet intensifierar sina strider mot kurderna ger man sig på peshmerga som är en av de få som aktivt strider mot Daesh Foto: Wikipedia

Hela historien kring SVD och deras slutsatser andas alltså historielöshet och en hel del brister på analys i nutidens politik. Istället tar man till ett i tiden lämpligt argument som ”islamofobi” som anas mellan raderna. Det finns som jag förhoppningsvis har visat en rad andra problem, både historiska som ställer till det men också nutida. Dessa sätter effektivt hinder i vägen i de förhandlingar om inträde i unionen då man är väldigt noga med att poängtera demokratiska grundvärden. Frågetecknen kring dessa är många i fallet Turkiet.

Där och ingen annanstans hittar SVD sanningen bakom de gnisslande förhandlingarna. För Erdogan är det också ganska bekvämt att peka på EU som en ”Islamofobisk kristen klubb”. Att inget av det är sant spelar ingen roll, det är ju vad man påstår som är det viktiga. Inte heller kan man sätta fokus på de egna besluten och den egna politiska agendan, sånt är bara vita människors förtryck. Det är vi som ska skämmas för att vi håller idealen högt och värnar om värderingar, inte andra som bryter dessa.

Löjesguiden utser idag SVD till en solklar kandidat till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Journalistiska förenklingar av komplexa problem och felaktiga slutsatser är inte direkt smickrande. I fallet Turkiet finns all anledning att titta på många andra faktorer än de gamla invanda. Gör man det finner man en delvis annorlunda bild som hade gett en bättre balans dvs objektivitet. I en tid då objektivitet tycks ha flytt fältet inom journalistiken är det dock inte så konstigt. Det gör er till goda kandidater till priset.”

Att fördjupa ett problem

Det finns ingen tvekan om att grundproblemet i dagens flyktingkatastrof från Mellanöstern är kollapsen vi ser i Irak och Syrien. De som är mest aktiva i den konflikten är som alltid den djupt människoföraktande rörelsen ISIL. Världens ledare har länge grälat om vad som borde göras mot rörelsen men hittills har stormakterna som är splittrade i inte bara denna fråga, inte kommit fram till någon lösning. Ett faktum som visade sig inte minst när Rysslands ledare Vladimir Putin gästade FN-skrapan i New York nu senast.

Vladimir PutinHan vill gärna framställa sig och sitt land som en kraft att räkna med. I själva verket ger han världen fingret då han nu angriper sitt tredje land i ordningen – Syrien. Under täckmantel av att bomba ISIL bombar han istället ställningar som tillhör USA-allierade i Syrien Foto: Businessinsider

Hur spänt läget är och var, visade sig som sagt i FN där Obama och Putin utväxlade hövliga fraser, mest för sakens skull för senare visade det sig hur oeniga de två var. Här en artikel i Aftonbladet (unvis.it) om den saken. Putin stöder Assads regim och USA ser honom som en tyrann. Det som följde efter mötet var dock än värre.

Herr Putin deklarerade snart att han avsåg att starta sitt egna lilla krig mot ISIL och alla var stumma av beundran för det är ju det som behövs. Tyvärr var det ett problem i det hela, hans bomber föll inte över ISIL:s ställningar, utan över de USA-stödda rebellernas ställning. Få tvivlar på att detta var ett misstag då det inte hände en gång utan igen och igen. Mer om det går att läsa om i SVD.

Att han nu också bombar civila tycks inte avskräcka Vladimir den förskräcklige. Det är ju för att se till att Assad har större chans i sitt krig han bombar och då är några civila döda inget att bry sig om. Det kan man som i följande DN-artikel avfärda som ”väst-propaganda”, länk hittar du här (unvis.it).

Den värsta effekten av dumheterna har vi kanske ännu inte sett fullt ut. Det är den som handlar om än fler internflyktingar i krigets Syrien och än fler som ger sig ut på vägarna för att undkomma bomberna. För det sista Syrien behöver är än mer sönderfall som blir resultatet. Att som Putin bomba civila, den biten är bevisad vad än hans troll i Kaliningrad än säger, är inte bara ett krigsbrott, det är också kontraproduktivt. Följande filmbilder talar sitt tydliga språk om trollen fortfarande envisas med att berätta något annat. Länken (SVT) hittar du här.

KartaKartan talar sitt tydliga språk. Till vänster ses de ställningar Putin nu bombar, alla inne i al Allasad-kontrollerade områden. Till höger de mål USA har bombat, de flesta i ISIL-kontrollerade områden men också i al Assad-kontrollerat land. Foto: Twitter

Samma filmbilder visar också något annat som kan bli följden av Rysslands inblandning i ett lands inre angelägenhet nämligen radikaliseringen som kan bli följden. Putin säger sig vilja bomba ISIL men väljer att rikta attackerna mot USA-stödda grupper. Det kan mycket väl sluta i att deras försvagning blir ISIL:s framgångar, dvs att de flyttar fram sina positioner på de andras bekostnad. Därmed kan ISIL både stärkas och få ett större stöd från de som nu drabbas av bombningarna.

En av rösterna på filmen som finns via länken till SVT, säger ”Allahu Akbar” – Gud är större – igen och igen. En fras som brukar förknippas med extremism eller nitisk religiositet. Och det är dit bombningarna driver folk, till mer extrema åsikter. Får du dina kvarter, dina barn, dina grannar och din familj bombade blir man inte glad och vänder sig till det som kan utgöra motvikten. Resultatet kan alltså bli än mer stöd för ISIL eller andra extrema religiösa rörelser som strider i Syrien.

Den här giftcocktailen som Putin håller på att blanda ihop är en mycket delikat dryck. Den kan om den intas i små doser göra det han vill att den ska göra men då måste han börja sikta bättre på de mål som han säger sig vilja slå ut. Hittills har vi inte sett ett enda sådant tecken. Men det kan också slå tillbaka mot honom och hans folk där terrordåd och rena hämndaktioner som den i Beslan blir allt vanligare, mer om den attacken i Expressen (unvis.it).

BombenAtt lära sig älska bomben lär inte vara ett alternativ för befolkningen i ett krigstrött land som Syrien. Varje bomb som faller lär bli en skugga som faller på Putin och Ryssland istället. Landet kan komma att få betala dyrt för sin inblandning Foto: Nytimes

Putin tar alltså en stor risk när han i sin iver att försvara Bashar al-Assad nu bombar det han säger sig vilja uppnå. Att ha dessutom bakom den fasaden bombar något annat än det han säger, är direkt oärligt. Det är också en väldigt farlig politik då det skapar än mer extremism och än mer flyktingar som nu ger sig ut på vägarna då ett land håller på att brytas sönder inifrån.

Slutresultatet av Rysslands och Putins politik blir alltså att ett problem än mer fördjupas. Det som han ser som lösningen och slutpunkten på ett problem kan i själva verket vara starten på en händelsekedja som kan bli mycket destruktiv för Syrien. Det kan också komma att visa sig bli mycket farligt också för Ryssland.

Tur då att propagandan går för högtryck också här i Sverige. Här har vi alla nyttiga idioter som kallar sig ”journalister” men som i själva verket är Vladimirs villiga verktyg. Här en artikel (unvis.it) signerad Åsa Lindeborg i Aftonbladet som visar vad en yrkeskår är kapabel till. Fnordspotting har bloggat en hälsning till henne.

SovjetPutins politik går tillbaka till krigsslutet då Ryssland och Sovjetunionen stod som segrare. Hans expansiva och aggressiva politik lär kosta landet i framtiden när han nu bombar civila och mål han inte har mandat för. Han lär också skapa en än större flyktingkatastrof med tilltaget Foto: Youtube

Löjesguiden nominerar idag Ryssland och Vladimir den förskräcklige till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Så har herr Putin äntligen visat sina rätta färger i fallet Syrien också. Maktanspråk och en något förvrängd lojalitet i en konflikt som alltmer bryter upp ett land är motiven. Som vanligt är det den lilla människan som står som förlorare även om Ryssland gör allt för att dölja spåren av effekterna för civilbefolkningen. Sanningen är krigets första offer brukar man säga och det gäller krigspropagandan från Moskva i allra högsta grad. Det och tilltaget gör Vladimir till en formidabel kandidat till priset.”

Otäcka ord?

Nästa år firar yttrandefriheten 250-årsjubileum i landet. Inför det förbereds firandet men detta till trots finns det flertal av oss, jag tillhör den skaran, som hävdar att det fria ordet mår sämre än på länge. Exemplen är många över hur man försöker kväva en fri och öppen debatt. Åsiktskorridoren som enligt en del inte finns men som finns ändå, är ett exempel på detta. Om yttrandefrihet och dess delikata tillvaro har Fnordspotting bloggat om.

TårtaGrattis yttrandefrihet! Men mår du så bra egentligen? Foto:”Birthday cake (14190551679)” by James Petts from London, England – Birthday cake. Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons

Varje gång som det dyker upp en ny liten artikel som andas inskränkningar är därför varje individ på helspänn, i varje fall om man som jag är en ivrig tillskyndare av ett HELT öppet debattklimat och ett TOTALT fritt ord. Därför är det rätt tolkat, extra alarmerande att behöva läsa SVD söndag när chefredaktör Fredric Karén tar till orda. Länk hittar du här.

Jag skrev rätt tolkat, för det är just uttolkningen vad man läser in i en text som är det centrala. Karén inleder med exempel från Putins Ryssland som får håret både på hans och min hjässa att stå åt alla håll i rent vredesmod. Inskränkningar i friheter som det fria ordet är inte smickrande för en regim. Detta gäller i allra högsta grad Putins Ryssland som gjort sig kända för en minst sagt inskränkt syn på det fria ordet framför allt i media och den offentliga debatten.

När man med byråkratisk ångvältsmentalitet tvingas från lokaler väcker minnen från en annan tid. Det är samma syfte – tysta och se till att en kritisk röst lägger ner sin verksamhet – det är bara olika metoder. Karén talar gärna som journalisternas situation och om hur Putin, eller grupper lojala mot Putin låtit mörda 20 stycken under ett decennium.

Anna PolitkovskayaI Putins Ryssland har hittills 20 journalister mördats. Det fria ordet sitter långt inne i många länder. Också i vårt finns en tendens att försöka inskränka detta vilket är illavarslande Foto: ”Mogila Anna Politkovskaya” by Андрей Ю. Вуколов – Own work. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Så här långt är jag med på banan även om jag tycker att yttrandefrihet sträcker sig långt utanför de journalistiska kretsarna. Dessutom är Ryssland långt ifrån det enda exemplet på de länder som bör ställas i skamvrån. I det här sammanhanget klassiska länder som Nordkorea och Kina tronar fortfarande högt på den åsiktinskränkande himlen. Också länder som Eritrea, Zimbabwe, Venezuela med flera bör pekas ut i sammanhanget.

Men så vänder artikelns sympatiska ton och utpekande till det jag tolkar som otäcka ord. Följande formulering är på gränsen till olycksbådande:

”Det är värt att påminna om i tider när vissa medier, forum och bloggar väljer att tänja på de pressetiska reglerna och systematiskt publicera namn och bild på ännu ej dömda personer eller gör ihärdiga försök att piska upp främlingsfientliga stämningar.”

Visst ska bloggare och alternativ media också följa etiska regler, inte tu tal om annat. Problemen ligger dock på flera plan och här får herr Karén allt att se så klart ut vilket det knappast är.

Det första i raden av problem är att idag kan i stort sett vem som helst komma över t ex wordpress och sen sätta igång. Man behöver ingen förkunskap och en och annan har nog aldrig hört talas om ”etiska regler”. Andra struntar i dessa därför att de har en agenda redan från början. Att får uttrycka sin mening är en demokratisk rättighet, men etiska regler är inte alltid relevanta i sammanhang som bloggosfären.

Rött KortVisst ska regler gälla också bloggar men det gäller nog att städa upp i de egna leden först. Journalistik av idag har blivit något som pekar på andras fel, men missar mer än gärna sina egna Foto: Wikimedia Commons

”Pressetiska regler” skriver han, få eller inga bloggare är vare sig utbildade på dessa, införstådda med dessa eller ens underkastade att följa dessa. Det är som namnet antyder pressen som ska följa dessa och inte ens de gör det. Här kastar Karlén med andra ord sten i glashus, i varje fall om det är bloggare han siktar in sig på. De flesta stöter möjligen på ordet ”press” när de ser ordet ”wordpress”.

Om man däremot tolkar in det som om Karén här siktar in sig på alternativ media som är internet-baserad dyker en ny misstanke upp. Flera undersökningar visar att just på internet söker sig folk nya icke-konventionella vägar för information. Det innefattar publikationer som annars inte är de ”gängse”.

Här stöter med andra ord de etablerade på konkurrens och rejäl sådan, undersökningar av internetbaserade källor för information talar om att nästan hälften går andra vägar än de etablerade. Är Karén rent av ute och försöker att stävja dessa trender? I en tid när de etablerade förlorar allt mer mark och annonsintäkter måste man nog fråga sig om motiv.

Vill man att bloggare ska följa pressetiska regler måste man nog tillse en rad saker först. Ett: Man måste underkasta bloggare de pressetiska reglerna. Jag är inte övertygad om att detta är rätt väg att gå, bloggar är som sagt inte press. Två: Man måste utbilda bloggare i dessa. Återigen är det inte säkert att detta är rätt väg att gå. Tre: Man måste övervaka att det verkligen följs. Återigen är vi i så fall inne på riktigt otäcka tankegångar och när som sagt inte ens pressen alltid följer sina pressetiska regler finns få eller inga anledningar för andra att följa dessa.

Judas PriestGruppen Judas Priest sjöng låten ”Breaking the Law”, något man kan tala om i den pressetiska branschen av idag. När inte ens journalister lever upp till reglerna är det svårt att få andra att följa dem. Foto: Wikipedia

 Jo, Fredric Karén försvarar till sist det fria ordet och säger det rent ut, ge inte de som vill inskränka det de argument de så gärna söker. Vill man inte hänga sig själv och alla andra i processen, är det därför viktigt att stävja det som bara blir kontraproduktivt. Citatet nedan kan väl inte bli tydligare vilket är bra:

”Det finns alltid en risk när något utmanas eller missbrukas att det leder till en politisk diskussion om hårdare lagstiftning eller reglering.

Och tro mig, den diskussionen vill vi inte ha. Yttrandefriheten är värd att försvara till varje pris – men den bygger på ömsesidigt förtroende och respekt från samtliga parter.”

Vissa lagar som t ex hets mot folkgrupp måste följas även om jag själv är rätt tveksam till lagen i sig. Anledningen är att den plockar russinen ur kakan och ger vissa grupper rätten att kalla sig ”hatade” medan andra kan kämpa sig blå mot hatet, men som inte kommer i närheten att kunna rubricera det som detta. Vissa grupper är i lagens mening hatade, andra kan aldrig hatas nog mycket. Ändå finns lagen och den är en av många som man bör följa.

I det sammanhanget är det dock viktigt att göra en distinktion. Alla måste vara lika inför lagen. Man kan inte som idag peka på andras tillkortakommanden, t ex sajter som avpixlat, medan man blundar för ännu mer flagranta övergrepp. Kollegor inom samma skrå som han själv gör ju dagligen processen kort med meningsmotståndare. Med hjälp av tillskrivningar av ideal som de inte har, i varje fall inte bevisade sådana, ska de utmålas som något annat än det de är.

En sådan person som hela tiden får möjligheten att uttala sig men som använder detta till att sprida minst sagt tveksamma uppgifter är Maria Sveland. Ingen i journalistkåren ifrågasätter henne. Ett beklagligt faktum eftersom hon i 600 fall av 100 har fel och gör sina uttalanden väl medveten om den skada det förhoppningsvis gör. Anledningen är att hon har en ideologisk agenda, men som sagt, ingen ifrågasätter. Har man rätt har man rätt och skulle man ha fel så har man rätt ändå förutsatt att man har rätta åsikterna.

Rätt ÅsiktÄr det bara ”rätt” åsikt som får stryka på foten tycks journalister som Sveland vara nöjda, borde inte den inställningen granskas mer?

I hennes artikel i DN från 29 september skapar hon så många faktafel att man till sist tappar räkningen. I stort kan man säga att hon buntar ihop alla som inte delar hennes världsbild och knyter dessa med Breivik. Som ”bevis” åberopar hon en bok av Magnus Linton, också han mer vänster än kpml(r). Alla kopplas också till anti-feminism och så vidare, allt för att de inte höll med. Känns tankesättet igen månne?

Så hur kan detta ha med det tidigare sagda? Ja förutom att DN här gör sig till en publikation balanserandes på avgrundens rand där pressetiska regler inte längre gäller är ju en sida av saken. Att förtala andra med uppgifter som helt enkelt är fabricerade eller tagna ur sitt sammanhang brukar inte ses som vare sig trovärdiga eller etiskt riktiga att trycka. Är de dessutom medvetet påhittade för att en person driver en agenda är det illavarslande.

Hon kopplar ju fullt legitima debattörer som står för demokratiska värderingar till en högerextrem massmördare och likställer dem som anhängare av en och samma ideologiska agenda. Det om något är bortanför smaklöst och också ärekränkande för dem som drabbas. Därmed har både DN och hon brutit mot i stort sett alla pressetiska regler som finns. Om man har brutit mot någon lag är inte jag personen att avgöra, det får i så fall en åklagare ta ställning till.

Inte så konstigt kanske att uppgifterna dyker upp i just DN, tidningens förfall är ju så stort att den borde bilda måttstock på hur illa något kan gå. Här borde Fredric Karéns korståg mot de pressetiska brotten passa som handen i handsken. Istället är udden i den artikeln riktad mot alternativ media och bloggar, lite talande om jag ska vara ärlig. Här missar alltså Fredric målet med kilometrar.

KopplaSvelands teknik bygger alltid på att koppla fullt legitima företeelser med mindre legitima. På det sättet kastas en skugga över fullt demokratiska åsikter och associeras snart med åsikter som är betydligt mer ljusskygga Foto: Fass

Idag är det därför med tungt hjärta jag nominerar Fredric Karén till priset ”Foliehatt of the Year”. Han är ju både min namne och chefredaktören för en av Sveriges få kvarvarande tidningar obefläckad av den journalistiska kraschlandningen. Motiveringen lyder:  ”En text är aldrig mer värd än dess innehåll satt i ett större sammanhang. När dina journalistkompisar begår de mest häpnadsväckande övertramp, och då har jag inte ens nämnt de allra värsta, är det tyst i journalisternas Sverige. När däremot bloggare och frifräsare i mediebranschen  trampar över den fina linjen som kallas ”etik” är allehanda journalister inklusive du själv där med pekpinnarna. Det gör dig till en formfulländad hycklare och för det nomineras du idag till priset.”

Uppdrag: Nedmontera landet!

Sverige ska nedmonteras! Vi ska tillbaka till vårt fornstora förflutna när vi gick omkring i pälskläder, klubbade ner en kvinna och kallade henne ”fru” efter att ha släpat bort henne i håret. Vi fick då vara glada om det fanns mat för dagen. Det har våra herrar och damer i regeringen bestämt, eller snarare miljöpartiet bestämt. För nu för tiden har ju sossarna inte längre ett endaste mandat att sätta emot när de foliehattarna uttalar sig i en ny liten fråga. Inte ens när det är ren galenskap det handlar om.

RivningRegeringens arbete att riva och förstöra grunderna för välfärd fortsätter i en rasande takt. Allt för att tillfredsställa ett liten minoritet som mp utgör. Foto: Wikipedia

Det började med vårbudgeten där den så kallade effektskatten på el producerad i kärnkraftverk skulle höjas med 17% eller ett öre per kilowattimme. Ett öre är inte mycket, särskilt inte om man jämför med hur mycket priset på el har sjunkit. Under de tre senaste åren har priset nämligen sjunkit med tio öre/kwh. Konsumenterna har därför fortfarande fått netto en minskning av priset. Länk om detta till Ny Teknik.

Beslutet att höja skatten och det låga elpriserna ledde till att flera bolag som idag driver kärnkraftverk började flagga för att stänga produktionen. Eon ville plötsligt stänga Oskarshamnsverket, mer om detta i Ny Teknik. Här använde alltså regeringen ekonomiska metoder för att genomföra miljöpartiets våta dröm – att få stänga kärnkraften för gott. Man skapar ju medvetet en smyghöjning som man troligen vet kommer göra kraftproduktionen olönsam.

I andra fall använder man annorlunda metoder för att få det man vill. Staten äger ju som bekant företaget Vattenfall där man är ensam ägare. Som sådan har man styrelserepresentanter och där genom kan lite makt utövas. Vattenfall äger ju också som bekant kärnkraftverk och dessa ska nu stängas men med helt andra metoder. Ringhals 1 och 2 kommer enligt ledningen att avslutas som projekt tidigare än planerat, detta kan du läsa om i DN. Anledningen här är att man har ritat upp en ny strategiplan för framtiden och där finns ingen plats för kärnkraft i Vattenfalls regi.

FågelvyVarje företag ser emellanåt över sin strategi inför nutid och framtid då den måste vara anpassad till sin tid, så också Vattenfall. Det är i dess regeringen har smugit in kärnkraftsavvecklingen åt miljöpartiet. Foto: ”Au Bon Marché – General view” av Okänd –  Wikimedia Commons

Också planerna på att öppna två nya reaktorer i Ringhals som låg på ritstadiet skrotas. I en tid då världen letar efter en väg ut från miljöförstörande olje- och kolkraft, väljer vi alltså att lägga ner den enda energiproduktionsformen som inte genererar koldioxid och samtidigt kan leverera så mycket energi att vårt behov täcks! Snacka om idiotbeslut signerat regeringen Löfven! Mer om nyheten i SVD. Eon som är minoritetsägare i Ringhals, motsätter sig inte oväntat beslutet. Det ska bli intressant att se var i det hela slutar med andra ord.

Här börjar i varje fall jag ana ugglor i mossen. Är detta verkligen ett självständigt beslut baserat på sund ekonomisk bas och utan hänsyn till hur det politiska läget ser ut? Jag tvivlar! Istället är jag rätt övertygad om att regeringen har agerat i kulisserna genom ägardirektiv som har gett bolaget order om att avveckla. Ett vanvettigt beslut om min spekulation stämmer.

Jag tror det definitivt är miljöpartiet som har villkorat energipolitiken, sen kan Löfven personligen vara hur mycket för industri och annat – han sitter i knät på dem och kan eller vill inte göra mer åt saken trots att han borde. Det är som alltid priset för ett samarbete med miljöpartiet, de tar och tar men ger inget eller lite igen. Stefan Löfvens tomma och innehållslösa kärnkrafts- och energipolitik har också Fnordspotting bloggat om.

Tomma HyllorTomma löften och tomma hyllor är tydligen det enda Löfven kan åstadkomma. När vi nu dessutom kan lägga till dåliga affärer åt medborgarna det är något kanske på hyllan som gått ut i datum Foto: ”Post Apocalypse – Flickr – Joe Parks” by Joe Parks from Berkeley, CA – Post Apocalypse. Licensed under Wikimedia Commons

När Maud Olofsson var energiminister i Alliansen, lyckades hon ro iland den sämsta affären som svenska skattebetalare någonsin har fått punga ut med pengar för. Den så kallade Nuon-affären som var inköpet av ett Holländskt energibolag, visade sig bli en förlustbringare som hittills har kostat en bra bit över 90 miljarder svenska kronor (Beräknat!). Nu gör regeringen Löfven sitt för att se till att Vattenfall fortsatt kommer att gå dåligt ekonomiskt.

Staten kommer enbart på Ringhals förlora två miljarder bara i skatteintäkter. Klimatnyttan räknat i pengar kan ingen ens uppskatta värdet på, men bara Ringhals produktion av energi är större än alla svenska bilars. Detta utan att släppa ut ett enda gram koldioxid! Elexporten till Baltikum och Finland faller i och med beslutet bort. 2014 Exporterade vi sammanlagt 15,6 Terrawatt timmar (Twh) allt som allt. Till sist skulle produktionskostnaden här hemma på 25 öre per twh ge en rätt bra marginal vid export då man utomlands betalar 50 öre till 1 krona per kwh för koldioxidfri el. Uppgifterna hittar du från Energimyndigheten.

Sverige har i och med utvecklingen alltså tappat ett överskott som gett oss möjligheten till exportinkomster. Fler förluster för svenska skattebetalare alltså. När hela kärnkraften har gått dit miljöpartiet vill dvs lagts ner, kan överskottet förvandlats till ett underskott som i sin tur inte går att täcka därför att miljöpartiet igen är måna om att det ska vara förnyelsebar energiframställning.

PengarSvensken sitter på ett berg av pengar som nu ska förstöras för att tillfredsställa ett litet parti som gapar efter mycket. Svensken betalar ju så villigt sin skatt och blir bara glad över kapitalförstöringen.

Svenska skattebetalare skulle kunna tjäna miljarder på exporten av el, men Löfven är mer mån om att tillfredsställa miljöpartiet än att göra det som är bäst för medborgarna. Detta trots att det är vi folket, inte sossarna eller miljöpartiet, som äger Vattenfall. De tycks nämligen inte fatta skillnaden i regeringen, de agerar ju som om de var herrar på täppan. Men det ingår misstänker i varje fall jag, i att för att kunna regera med mp vill de ha allt och mer. Däri ligger Löfvens dilemma.

Vi får dessutom en annan effekt av beslutet. Idag går överskottet till export till Finland och Baltikum. När delar av den nu uteblir kommer dessa länder också dom göras mer beroende av Rysslands gas. Putin kan därmed bestämma lite som han vill om tio tjugo år där länders inrikes men framför allt utrikespolitik kopplas till gasleverans.

Det har ju hänt förr, till exempel i fallet Ukraina innan Putin bestämde sig för att intervenera helt i strid med internationell rätt. De nya villkoren välter alltså dominobrickorna en efter en och snart har hela Västeuropa gått under tack vare misslyckade energipolitik och alltför vidlyftig migrationspolitik från miljöpartiet. Man kan verkligen börja undra vems sida det står på.

Vad kan vi förvänta oss istället när Miljöpartiet har fått tillåtas att stänga ner kärnkraften? Mer alternativa energislag naturligtvis! Trots att all forskning från KTH och andra lärosäten visar att de alternativa energislagen inte är färdigutvecklade eller ger tillräcklig effekt, ska istället troligen svensken investera miljarder i dessa energislag. Ofta också för att konstatera att de inte levererar i den omfattning man hoppas. För att ta ett exempel så är Sverige inte känt för att vara det mest lämpade landet att ha vindkraft i. Det blåser helt enkelt inte tillräckligt mycket.

VäderkvarnMiljöpartiets politik bygger på att all energiframställning av rang ska läggas ner för att ersättas med leksaksvarianterna. Kapitalförstöringen för medborgaren är oviktig, att göra dem till viljes från sossarnas sida allt. Foto: Wikimedia Commons

Vi förväntas också stå ut med att den energikrävande industrin som t ex aluminium-tillverkning eller massaindustri kanske måste dra ner eller flytta utomlands. Vi ska också förledas att tro att de alternativa energislagen är saliggörande när de i själva verket är ineffektiva. Resultatet kan mycket väl bli mer gasberoende för att täcka den felräkningen. Gas kommer från Putin och hans anhang så det kommer dessutom att leda till utrikespolitiska konsekvenser.

Regeringen har återigen i en fråga visat hur inkompetent den är. Landets statsminister som är ytterst ansvarig, är en dilettant på området. Kvar finns bara en kravmaskin som heter miljöpartiet och som inte väjer ens för att förstöra landets framtidsmöjligheter eller välstånd. Bara det här beslutet har kostat svenska skattebetalare uteblivna intäkter värda miljarder. Räknar vi in miljöeffekter som miljöpartiet är så förtjusta i, talar vi åtskilligt mer.

Det paradoxala är ju dessutom att miljöpartiet som säger sig vara för en grön utveckling, med Vattenfalls nya strategi i värsta fall ser till att öka koldioxidutsläppen. Anledningen är att då man inser att de alternativa energislagen inte levererar den mängd de beräknats göra, måste de ersättas med gas, olja eller kol vilka alla alstrar koldioxid. I näst sämsta fall blir vi Putins lilla knähund som en direkt följd av politiken.

KnähundVems knähund vill miljöpartiet  att vi ska bli när så småningom vårt gasberoende ökar? Det finns nämligen fler aspekter av smygnedläggningen av kärnkraften som utrikespolitiken som de inte tycks bry sig om eller se Foto: Wikimedia Commons – Agnolo Bronzini (Jacopo Carucci) Portrait of a Lady with a Lapdog

Löjesguiden nominerar idag nästan slentrianmässigt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som vår regering dra i trådarna för att få det som aldrig borde ha hänt ska hända. Nu har det hänt igen och man blir minst sagt bekymrad över hur illa det är ställt. Hyckleriet vet inga gränser, de dåliga besluten står i kö och de oövervägda besluten väntar bara på att få bli beslutade i framtiden. Hur en opposition kan hålla något så amatörmässigt som regeringen om ryggen är illa, att regeringen sitter säkert i sadeln trots alla dessa misstag är så illa att man blundar. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

Hyckleriets Högborg

Miljöpartiet måste tillsammans med F! vara denna valrörelses stora fiask. F! har trots massiv draghjälp från media lyckats med konststycket att göra bort sig igen och igen, senast var det avslöjandet att ingen av deras reformer har en vettig finansiering. Pengarna liksom bara uppstår av sig själv på något mirakulöst sätt.

Gudrun SchymanGudrun Schyman eldar både skattebetalarnas och andras pengar Bild: Realtid

Miljöpartiet har inte legat på latsidan på något sätt. Först var det debaclet i Almedalen (från TV 4 nyheterna) där Åsa Romson luftade sin unkna syn på män och vilka som var ansvariga för all världens olycka. Samma män låg bakom allt från köttfrossande till bensinförbrännande. Ja, den vite medelålders mannen låg bakom i stort sett allt utom liktornar och skogssnigelinvasioner. En människosyn från helvetet med andra ord där man i tvättäkta feministisk anda hittar syndabockar för snart allting i en enda grupp. En retorik som också Adolf Hitler med framgång använde sig av, men då mot en helt annan grupp.

Åsa RomsonÅsa Romson håller sitt enbart av feminister bejublade talibantal Foto: Sydsvenskan

Nu försöker dock hennes käpphäst Gustav Fridolin och partikamraten Maria Ferm att gjuta olja på vågorna genom att tala om vår tids stora hot. I dagens SVD skriver de en debattartikel under rubriken ”Kampen mot hatbrott ska prioriteras”. Det talas länge och väl om nazisternas hatbrott och den kamp som måste föras mot denna rörelse för att säkra det öppna samhället. Så långt är jag med på noterna, jag tycker till och med det är berömvärt men jag har ändå en invändning.

I dagens Sverige kommer inte den mesta hatpropagandan från nazister. Denna grupp är en djupt splittrad och förvirrad rörelse. Vissa delar är vålds- och brottsbenägna, andra är däremot inte våldsamma alls därför att de har insett lönlösheten i detta.
Den grupp som däremot står för en allt högre grad av de politiska brotten är i solidaritetens namn faktiskt vänstern. Den har också religiösa förtecken där framför allt radikaliseringen av VISSA muslimska (var snäll och tolka inte detta som om jag vore mot alla muslimer!) grupper. Allt detta går att läsa om i säkerhetspolisens rapport om politisk och religiös extremism.

Att Gustav Fridolin och Maria Ferm inte nämner den egna partiledarens hatfyllda utfall är inte så förvånande. Att de däremot inte nämner den växande radikaliseringen både hos vänstergrupper och hos religiösa organisationer är anmärkningsvärt. Låt mig ge er två purfärska exempel.

Gustav Fridolin och Maria FermDe två artikelförfattarna Gustav Fridolin och Maria Ferm Foto: SVD

Häromdagen presenterades nyheter om hot mot enskilda politiker. Flertalet kommun- och riksdagspolitiker hade emottagit videofilmer skickade till sina hem med anonyma meddelanden om vad som kunde hända om de inte passade sig. Den gemensamma nämnaren för dess upphov var i alla fallen extrema vänstergrupper, inte som Gustav Fridolin och Maria Ferm så gärna vill tro – de hatade och utskällda nazisterna.

Mer läsvärt om vänsterextremismens våld på Anna-Lena Lodenius blogg.

VänsterextremismEn fredlig demonstration av de som inte vill någon som håller med dem illa Foto: SVD

Exempel två kommer från Göteborg där man idag söndag kunde rapportera om att ISIS bevisligen har försökt att rekrytera ny kanonmat till sitt heliga krig i Syrien och i Irak. Målgruppen är inte oväntat grupper från muslimska länder och är företrädesvis män i sina bästa år.
Återigen kan man konstatera att inte ett enda ord av detta nämns i artikeln. Det är tydligen fortfarande bara nazister som står för det politiska hatet och hotet. Denna beskrivning trots en helt annan bild ligger för handen.

IsisDet ”frihetstörstande” ISIS Foto: Welayat Salahuddins hemsida

Till den moraliska kompassens totala missvisning, kan miljöpartiet lägga en politik som tycks gripen ur en sagobok. Man vill stänga en till två reaktorer och därmed driva elpriserna i höjden under nästa mandatperiod. Orsaken är att de inbillar sig att det skulle gå att ersätta dessa med sol-, vind- och vattenkraft. En tes som tillbakavisas av all forskning, men det är ju ovidkommande. Resultatet skulle antingen bli kraftigt höjda energipriser eller smutsig kolkraft importerad från Danmark, kanske också än mer naturgas från ett instabilt och aggressivt Ryssland.

KärnkraftverkDetta ska ersättas av…… Foto: 8 Sidor

VindkraftDetta…… Foto: Naturvårdsverket

Santa Vladimir…Eller Detta? Foto: Freakingnews

På tal om Ryssland vill partiet också låta ekonomins motsvarighet till liemannen gå över försvaret. Svensken vill något annat vilket Miljöpartiet upplever som ”problematiskt”, alltså inte då sin egna politik utan snarare våra åsikter får man förmoda. Detta i en tid när säkerhetsläget är allt mer oklart och då all logik säger att vi borde tokrusta. Partiet motsätter sig dessutom ett NATO-inträde där vi skulle kunna gå med för ökad säkerhet och mer försvar per krona. Ett inträde vi borde ha genomfört för minst 30 år sedan. Talet om alliansfrihet är inget annat än fromma förhoppningar och illusioner tyvärr, vårt land har aldrig varit det och kommer heller aldrig att bli det.
Jag förmodar att både F!, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tänker sig att vi alla ska sätta oss ner och spela Cumba Ya på våra Pringlestrummor när Putins styrkor har intagit Åkersberga norr om Stockholm.
Miljöpartiets snömosförklaring på freds- och säkerhetspolitik som leder till nedrustning när både opinionen och det sunda förnuftet kräver en upprustning.

Svenskt FörsvarsalternativSvenskt försvar med Vänstern och Miljöpartiet i regeringen? Foto: Svenska Nihilistsällskapet

Man vill vidare skrota förbifart Stockholm vilket skulle göra en katastrofal trafiksituation än mer omöjlig. Pengarna som sparas skulle istället gå till kollektivtrafiken som idag är underdimensionerad, dåligt underhållen, nersliten och lider av flaskhalsar. Problemet är bara att det skulle ta si så där 6-10 år att bli klar, år då Stockholmaren alltså skulle prövas allt mer. Bilisterna ska istället straffas än mer till att betala för sina synder. Pengarna skulle gå till kollektivtrafiken men återigen, bilisterna betalar redan – varför straffa en grupp dubbelt?

U-sväng.jpegMiljöpartistisk Trafikpolitik? Foto: Sten Nordins Blogg

Hur Miljöpartiet tänker sig att denna upprustning skulle gå till är också det höljt i Lützen-dimma. Idag är den spårbundna kollektivtrafiken så överbelastad och samtidigt så nödvändig, att varje avstängning är en katastrof. Det finns samtidigt ingen möjlighet att utöka trafiken eftersom nattetid är den enda tid som nu finns att tillgå för de reparationer som måste till. Avstängningarna som har plågat trafiken i över ett års tid är en fingervisning om vad som komma skall med deras politik, och är redan tålamodsprövande i kubik.

JärnvägsolyckaSvensk Järnvägspolitik Foto: Wikipedia

För att understryka stockholmsfientligheten i sitt partiprogram vill partiet till sist stänga Bromma flygplats. Trafiken skulle då flyttas till det redan hårt ansträngda och överbelastade Arlanda, som dessutom plågas av grannars högljudda klagan över buller. Resultatet skulle mycket väl kunna bli en havererad flygplatskapacitet som i sin tur kommer att inverka på regionens förmåga att fungera som ekonomisk motor.

Detta förslag strider återigen mot de signaler som ges. Arlandas flygplatsledning har redan deklarerat att ingen kapacitet för åtgärden finns, men vad gör det när de realistiskt orienterade politikerna (det där var ironi) dansar likt elefanter i en porslinsbutik.
Artikel i Dagens Industri om Arlanda Flygplatslednings oro för förslaget.

FlygolyckaMiljöpartistisk Flygpolitik leder till kraschlandning för Stockholm Foto: World News

Till sist vill miljöpartiet höja bensinskatten. . En åtgärd som skulle drabba främst glesbygd. Här ska ingen komma undan, vi måste ju lära oss att gå de 100 km till arbetet. Vad är skogen till för annat än att gå i och njuta av?

Det är mitt höga nöje att för andra gången i år, få nominera Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Så här lyder motiveringen: ”För er envisa kamp i fördumningsindustrins framkant, där både sagoböcker och moraliskt förfall är verktyg i en tilltagande hattefnattsdans”.