Fundamentalismen slår till igen

Igår söndag slog så ytterligare en terrorist till. En ensam galning gick in på en lokal gay-klubb i Orlando (The Independent) och började skjuta urskiljningslöst. 50 Människor beräknas vara döda i den värsta attacken efter 9/11 och det drabbar dessutom en redan utsatt grupp. Attentatet kommer också mitt i valrörelsen och kommer definitivt att sätta sin prägel på debatten, kanske till och med avgöra det. Donald Trump och hans smaklösa rasistiska agenda lär få ny vind i seglen efter händelserna.

Världen är i chock men som vanligt kommer desinformationen fram igen. Pappan till attentatsmannen Omar Mateen, menar att attentatet (Los Angeles Times) inte hade med religion att göra. Ändå ringer Mateen amerikanskt alarmnummer och säger sig represen- tera IS (CNN) precis innan attentatet. Konstigt det där. Inget som har med religionen eller de värderingar som följer med den, tycks ju ha något med saken att göra då själva handlingen är så avskyvärd att ingen kan stödja den. Alla skyller på allt annat.

Ändå finns de där, de perverterade religiösa kopplingarna som bara IS kan stå för. Tre dagar innan attentatet hade man varnat för ett sådant, efteråt framförs hyllningar (Daily Mail) till attacken och Omar Mateen som utförde den. Om IS är religiöst motiverade är alltså motivet religiöst betingat. Att säga något annat är som att påstå att Trabant är en bil, inte en traktor. Dags alltså att erkänna att IS är en sida av en religion som inte alltid, men alltför ofta står för våldsamheter i religionens namn.

Hyllandet av våldet i kombination med religionen gör IS till en kraft som både är motiverade och helt galna. De är kort sagt extremister med en fundamentalistisk agenda. Det är dags att sluta sticka under stol med att detta problem finns inom islam, liksom det finns inom andra religioner. Foto: Wikimedia Commons

Samma synsätt (Folkbladet; Archive), att IS eller islamiskt inspirerade terrorattacker inte har med islam att göra, hittar vi också här i Sverige. Ändå är det förtvivlat svårt att få muslimer att tillstå att det finns uppenbara problem. Få eller inga kritiserar (GP; Archive), än mindre så offentligt. En förklaring är att vi har inrättat det så fiffigt här i Sverige att vi nu har tagit hit människor vars hjärtan till bredden är fyllda med hat. En känsla de sen kanaliserar hemma i förorten eller på flyktingförläggningen (DN; Archive).

I Sverige ser vi ju mellan fingrarna på dessa överträdelser och låter istället förövarna stanna. Nu ska istället också de redan marginaliserade i utanförskapsområden utsättas för samma grupp människors verbala våld och det förtryck och som i sin tur leder till att förtrycket (Expressen; Archive) ökar. Delar av Sveriges svar? Tystnad eller försök till censur (Aftonbladet; Archive) av de som försöker att påtala problemen! Nej vänsterpartiet det är inte att ”peka ut” att tala om problemen, det är att debattera en viktig fråga.

Få talar heller om att det vi nu ser är att väst hamnar i skottgluggen för gamla historiska försyndelser som hur gränserna (DN; Archive) drogs upp i Mellanöstern i början på 1900-talet. Inte heller talas det om hur etniskt, politiskt och religiöst sönderfall (SVD; Archive) har skapat dagens situation. En situation som nu har börjat skörda sina offer. Väst går alltså inte heller fria ifrån skuld till det som händer då historien nu bara tar nästa logiska steg som resultat av vad som en gång genomfördes.

Det blir inte heller bättre av att dagens världssituation återigen präglas av ett nytt kallt krig mellan Ryssland (Aftonbladet; Archive) och USA. Rysslands premiärminister Medvedev (Bloomberg) har talat om det i ett tal nyligen. Motsättningarna har spillt över på konflikter som den i Syrien (Aftonbladet; Archive). En konflikt som alltmer liknar ett proxykrig (DN; Archive) dvs ett krig som förs av ombud åt stormakterna för att de själva ska slippa smutsa ner händerna.

Genom att lämna över krigandet åt ombud som främst USA gör, slipper man att smutsa ner händerna. Det är dock fortfarande stormakterna och deras olika intressen som ger IS det utrymme de behöver när dessa drar åt olika håll i sin intressekonflikt. Foto: Wikimedia Commons

En konsekvens av konflikten belyser vi också sällan här hemma nämligen att Brexit och kraven på utträde kan vara uppbackat av just Putins Ryssland. För dom skulle nämligen hela detta spektakel som är dumt i kubik, vara en möjlighet (The Guardian) inte en omöjlighet. Nej, jag är inte russofob, jag har nämligen lite eller inget emot ryssar, men är däremot ingen stor fan av Putin. I så fall är jag nog snarare Putinofob och också Brexitofob. Jag är också Obamafob eftersom också väst bär en skuld till det som händer.

EU ska naturligtvis också få sig en känga trots att jag är Europavän. Se där, nu blev jag EUfob också. Genom att förklarligt oroa sig för utvecklingen i Libyen (Allehanda; Archive) frestades man att tillsammans med just USA blanda sig i konflikten för att skydda bl a oljeleveranser. Tyvärr satsade man på fel häst och avsatte Khadaffi som var landets sammanhållande kraft trots/tack vare att han var diktator. Destabiliseringen av landet lett till att IS (DN; Archive) också sökte sig dit för att föra sin kamp för att skapa sitt kalifat.

Destabilisering fungerar alltså som en sockerbit åt flugor. I landet har också skapat en lukrativ möjlighet för flyktingsmugglare som en följd av destabiliseringen. Landet har blivit en utfartshamn för nordafrikaner och afrikaner som söker sig till Europa. EU:s politik har därmed gått i baklås och istället har man ett än större problem att handskas med som hur långt man måste gå för att återupprätta upp den nuvarande situationen (SVD; Archive) utan att destabilisera landet än mer.

Det man alltså helt missade var att när man gick in och ersatte Khadaffi, skapade man samtidigt en än värre situation som nu blivit tydlig. Något som vi alltså kommer att få betala för under lång tid framöver. Allt därför att vissa medlemsländer propsade på nödvändig- heten att blanda sig i som ett intresse för EU, när det i själva verket var ett intresse för dom som enskilt land. Nu har de istället skapat en än värre situation både för oss och för Libyen.

Destabiliseringen av Syrien, Mellanöstern, Nordafrika och Europa spiller över och göder organisationer som IS eftersom deras livsluft är konflikt. Det ger samma organisation möjligheten att slå till eftersom deras jordmån är instabilitet. I detta destabiliseringskrig skulle också något som Brexit försvaga EU och göra förbindelserna med Storbritannien än mer kyliga. Det är med andra ord inget jag vill se, och jag kan bara hoppas på att också Storbritannien inser detta.

Vi ligger risigt till om vi låter oss övermannas av sådana dumheter som att bryta upp fungerande samarbeten som EU. Visst har organisationen fel och brister, men fördelarna överväger. Brexit är därför inte i någons intresse mer än möjligen Putins.
Foto: Wikimedia Commons

En valseger för Trump, gud förbjude, skulle med all säkerhet slå in en kil mellan Europa och USA. Det är priset för det nya kalla krig vi ser, förutom att IS då vinner än mer mark förstås. Anledningen till min avsky för Trump är rätt enkel. Förutom hans smaklösa retorik som den om byggandet av en mur mot Mexiko (The Washington Post), är hans tankar kring utrikespolitik (Business Insider) i bästa fall livsfarliga (The Guardian). Att se honom ha tillgång till kärnvapen vore helt enkelt ett mardrömsscenario.

Destabiliseringens pris är något som nu USA har fått erfara på ett mycket bittert och tragiskt sätt. Femtio människor är döda, fler kommer kanske att avlida av sina skador. De är indirekta offer för en våldsspiral från fundamentalisternas sida och ett direkt resultat av flera länders oförmåga att jämka ihop sina intressen som ha gett livsluft åt just IS i det kaos som Syrien har blivit.

Sanningen är ju att IS som jag ser det, opererar i det tomrum som uppstår då Ryssland, USA och EU drar åt olika håll och där dessa olika intressen sliter sönder oss andra. Två sidor, USA och Ryssland, måste som jag ser det nu sätta sig ner och försöka överbrygga de olika intressena som finns. Medan de fortsätter att käbbla om det mesta är det vi andra som får betala priset. Det har femtio människor i Orlando, Florida bevisat.

Dags med andra ord för en värld som riktar sin uppmärksamhet på de egentliga problemen, inte på det som inte är det. Den blir inte heller bättre av att sådan krafter som IS får växa sig starka därför att resten av världen drar åt olika håll och ger dem det utrymme de så väl önskar för sina mål. Att som tidigare dessutom direkt eller indirekt destabilisera länder har nu visat sig kontraproduktivt. Vill vi ha en bättre värld är det nog snarare stabilitet än instabilitet vi bör satsa på.

Än mer instabilitet lär bara gynna IS. Världens samlade resurser bör istället satsas på att skapa stabilitet i alla de regioner som nu har blivit konflikthärdar där fundamentalister har kunnat flytta fram sina positioner. Detta är inget vi uppnår av att hålla på och bekämpa varandra som idag. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag IS till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Hat och missunnsamhet hör inte hemma i Islam sägs det då ordet islam betyder ”frid” eller ”fred”. För er är det tvärtom, det är den hatiska vägen som det propageras för. Något som inte minst visas av gårdagens attack. Om ni ens vill kalla er muslimer är något som återstår att se, jag tvivlar på att ni ens förstår konsekvenserna av vad ni själva gör. Det gör er till speciellt utmärkta kandidater till priset.

Det bidde en tummetott!

Historien om vanten som bidde en tummetott har väl de flesta läst eller hört som små. Den handlar ju om skräddaren som ska sy en vante men det slutar inte bättre än att den stackars kunden får stå med en tummetott som enda resultat. I onsdags presenterade försvars- och utrikesministern vad de kommit överens om som hjälp till Frankrike som har begärt hjälp i kampen mot den terror som har riktats mot Paris. Det bidde en tummetott igen.

Frankrike begärde ju hjälp efter attentaten i Paris för en månad sen, Sverige har nu fnulat på ett svar och det måste vara som att spotta på ett övertänt hus och tro att det hjälper. Ett Herculesplan för transport men inga Jas-insatser är väl som att pissa i Nilen och förvänta sig en översvämning. Utrikesministern som var generalmajoren i troppen, menade att den franska begäran var en ”folkrättslig gråzon” och därför var inte bidraget större.

Hon lovar att återkomma med besked i frågan när denna ”folkrättsliga gråzon” är utredd, för i vanlig svensk ordning kan vi inte bara ta ett beslut. Vi måste först utreda frågan i några år. Det är dock inte mycket till argument, Lissabonfördraget ger Frankrike rätten till framställan. I och med medlemskapet har vi redan godkänt detta fördrag och därmed är frågan i stort sett överspelad.

Det har blivit sagodags igen med Margot Wallström som berättare. Jas-plan som blev Hercules och hjälp som förvandlades till ”folkrättslig gråzon” blev resultatet. Foto: Westfaelisches Landestheater

Den delen som handlar om att leasa vapensystem som det också handlar om, är inte så konstig dom det låter. Förfarandet är mer än vanligt i vapenindustrin och har gjorts både förr och kommer att göras i framtiden. Till exempel så erbjöds en gång i tiden Malaysia att leasa Jas-plan, då fanns inga problem med ”folkrättsliga gråzoner” inte. Mer om den nyheten i SVD (unvis.it).

Tyvärr skiter därför utrikesministern i vanlig ordning i det blå skåpet.Visst är det ovanligt med en framställan om att få låna och/eller leasa vapen men detta har lite eller inget att göra med folkrätten som inte tar hänsyn till om IS dödas av svenska eller franska vapen. EU-samarbetet ger dessutom Frankrike rätt att begära hjälp men detta ser nu Sverige ser som ”en folkrättslig gråzon”. Men säg den gång Margot Wallström över huvud taget landar rätt i tillvaron. Hennes misslyckanden och krumbukter är en väl etablerad naturlag hittills okänd för vetenskapen. Låt oss kalla denna för ”Margots Lag” i brist på andra namn.

Margots lags första stipulation säger att man ska alltid peka på det som inte är, för att dölja det som egentligen är. Sanningen är ju att i beslutet finns säkerligen överväganden som ”hur kommer Miljöpartiet att reagera”. Kanske finns också en rädsla för hur landets muslimska befolkning ska reagera, det är ju inte alldeles självklart att ta avstånd från IS i alla läger.

Vem som dödar dem och varför har betydelse men inte vad vapnen har för nationalitet. Utrikesministern hävdar ju att Frankrikes begäran är en ”folkrättslig gråzon” då den i själva verket är rätt legitim Foto: BBC

Efter migrationsuppgörelsen gäller det ju att tassa försiktigt med Miljöpartiet och en väl prövad metod är ju att ge dem något som belöning för att de har varit så duktiga trots att de inte har varit det. På det sättet ser det ju ut som om Miljöpartiet har vunnit något och därmed kan kritiken internt i partiet kanske stillas.

Margots andra lag säger att om du har två sidor att tillgodose se alltid till att gynna den som i längden kan ge dig mest. Just därför att försvarsministern är ansvarig för försvarspolitik är han ju både mindre värd och mindre värd att ta hänsyn till. Miljöpartiet däremot har ju lidit skada genom migrationsuppgörelsen och måste därmed kompenseras.

Frankrike kan ju däremot inte vara så roat. De har fått ett handfast exempel på hur solidaritet ser ut i praktiken. När all skitsnack är bortskalad från den fina fasaden Socialdemokraterna håller sig med är det detta som återstår. Ett stackars transportplan och en direkt felaktig förklaring som mest liknar amsagor.

Det lär nog komma surt igen om Sverige någon gång har fräckheten att komma med motsvarande krav på andra i ett annat sammanhang. Hade jag varit fransman hade jag inte brytt mig om att skicka kourin ens om Stockholm hade varit övertänt i framtiden.

Hade jag varit Frankrikes försvars- eller statsminister hade jag inte tillåtit export av kourin ens om Sverige såg ut som på bilden. Inkonsekvensen och motviljan att ställa upp ställer till det och regeringen står än en gång i skamvrån Foto: Youtube

Sen har vi en försvarsminister som nu är satt i en alltmer prekär situation och som hela tiden blir åsidoställd trots goda ambitioner och idéer. Utrikesministern har kört över honom, statsministern har prioriterat att hålla Miljöpartiet lugna och på andra sidan står nu en mycket besviken nation. Den enda ministern i regeringen med kunskap, lugn och saklighet är därmed schavotterad, resten är historia och allt för att tillfredsställa ett parti bestående av illa maskerade hippies.

Inte nog med det, hela tiden när de här nyheterna dyker upp kan man ju tala om besvikna medborgare som jag själv. Medborgare som för varje händelse inser att det som kallas ”regeringen” blir alltmer omöjlig och att en annan lösning än denna måste hittas. Vi lever i en tid av utmaningar och problem, det vi har fått är en regering som inte klarar av sitt jobb och än mindre har kompetensen att klara det. Såna här uppvisningar visar bara att den typen av kritik är helt riktig.

Utrikesministern har i vanlig ordning inte bara gjort bort sig utan också visat sig vara en rätt obehaglig typ. Presskonferensen med Peter Hultqvist utvecklade sig ju till en stilstudie i härskartekniker från utrikesministern. Återigen ett tecken på Margots lag andra stipulation där det gäller att offra rätt part med andra ord. Kvar med en klump i halsen är nog fortfarande regeringens enda starka kort, veckans mobbarinsats står däremot Margot och Mp för.

Försvarsministern hoppas fortfarande på att få erbjuda Jas, Wallström har bestämt det ska vara ett enda Herculesplan. Försvarsministern har fått in förfrågan om att leasa och låna vapensystem, utrikesministern bestämmer att det ska utredas om det är förenligt med svenska vapenexportregler. Detta trots att det inte är frågan om export. Gissningsvis igen för att tillfredsställa partiet som tror att militär är till för att strö rosenblad och stänka liljekonvaljvatten på fiendesidan. Det är samma parti som tror att militära problem försvinner genom att låta bli att ta politiskt ansvar.

Semi-hippiesarna i miljöpartiet ser säkert kanoner och gevär som något man skjuter blomblad och rosenvatten med. Nu har de fått sin kompensation för nederlaget i migrationsfrågan. Foto: ”Red Rose Petals (4386388455)” by THOR – Red Rose Petals. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen minus Peter Hultqvist till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har helt enkelt blivit prenumeranter på priset och inte undra på det. Med en utrikesminister som den vi har och två partier som konsekvent vägrar att förstå sig på verkligheten är inte det så konstigt. Det är ju trots allt just därför ni är så frekvent återkommande i nomineringarna. En tradition ni upprätthåller med rak rygg och en avsaknad av sinnelag för kloka beslut.”

Hula Hula-politik

Nu räcker det inte längre att bara utrikesminister Margot Wallström gör bort sig i tid och otid. För att riktigt understryka det elände som kallas Sveriges regering ger sig nu statsminister Stefan Löfven in i leken och gör sin vana trogen illa ännu värre. Bråket mellan Sverige och Israel om utrikesministerns uttalanden om det som är att betrakta som terrordåd under hösten där 57 Israeler har knivskurits, en del med dödlig utgång, har återigen blivit en varnagel i ögat på relationerna. Nu har statsministern lagt sitt bidrag till en redan infekterad situation.

Hans svar på en journalistisk fråga som ”anser han att dåden är terrordåd eller inte” är väl rätt enkel att besvara. Självklart är det terrorhandlingar, få länder diskuterar den frågan i andra termer. Men för statsminister Löfven är allting inte alltid lika klart, det är tvärtom i vanlig ordning lika klart som korvspad. Hans svar på frågan har väckt förvåning, förmodligen inte bara i Sverige.

Antagligen måste också statsministern känna sig förvirrad över sina motsägelsefulla uttalanden och sitt ologiska agerande. Vem är för övrigt inte förvirrad? Foto: SVD

Hans inledande svar var att Sverige inte såg attackerna som terrorism. I Aftonbladet kan man läsa om svaret. Ungefär samtidigt gick utrikesministern ut och tyckte att Israel medvetet misstolkade hennes inlägg i fredagens interpellationsdebatt. Helt galet i båda fallen förstås, men vad gjorde det väl att han fortsatte den inslagna linjen och sket ytterligare lite av det bristfälliga förtroendet mellan Israel och Sverige åt skogen.

Några timmar senare hade tydligen något hänt för nu ringde statsministern upp journalisten och helt plötsligt var det som inte var terrorism nu ett solklart fall av det. Vem som hade knackat statsministern på axeln och fått honom att ändra åsikt framgick inte av historien men någon måste uppenbarligen ha fått honom på andra tankar. Hela historien hade kunnat sluta där om det inte fanns en rad frågetecken som borde rätas ut.

Vi har själva sakfrågan. Varför pekas hela tiden bara Israel ut i retoriken? 57 Människor har attackerats, låt oss prata om det för vad det är!
Sen har vi själva ställningstagandet. Hur kan man dra slutsatsen att det inte skulle röra sig om terrorhandlingar? Vad får landets statsminister att komma fram till en så befängd slutsats?

Ingen, inte ens Jackie Chan, lär väl längre förvånas över hur illa allt har skötts från statsministerns sida. Man kan se ut som på bilden men snart lär sanningen dyka upp och den är än värre än dikten Foto: Youtube

Svaret på de här frågorna kan man bara spekulera om och det är det jag tänkte göra nu. Jag tror tyvärr att Stefan Löfven fiskar i grumligt vatten för att främst vinna muslimska röster med en Israel-fientlig retorik. Att han därmed offrar de bilaterala förbindelserna med landet spelar ingen roll. Han har större problem inrikes och utrikespolitiken blir därmed försumbar. Han tycker sig helt enkelt ha råd att offra denna för att vinna något annat som lättköpta poänger på någon annans bekostnad.

Men det finns fler frågor som dyker upp i kölvattnet på det inträffade. Förutom hur mycket mer stryk relationerna mellan två länder tål kan man fråga sig om Stefan Löfvens ledarstil. Kan man ha en statsminister som i ena stunden säger si och i andra ändrar sig till så?

Skadan av hans agerande i svaret om Israel och terrorism är ju att först har utrikesministerns agerande sänt signalen att när Israel försvarar sina medborgare sysslar de med ”utomrättsliga avrättningar”. När kritiken från Israel framförs rycker statsministern in och menar först att handlingen inte är terrorism och sen när han fått fundera några timmar till, är det så plötsligt. Signalen måste vara djupt förvirrande för mottagaren dvs Israel. Hur förvirrande det hela är talar också ledaren (unvis.it) i Sydsvenskan om.

Det här sättet att hantera en situation är ju långt ifrån första gången dessutom. I migrationsfrågan har det under ca en veckas tid låtit ungefär på samma sätt. Först fanns det ingen gräns för hur många flyktingar Sverige kunde ta emot. Så här sa statsministern då:

”Finns det då något tak på massinvandringen till Sverige?

– Nej, det finns ingen gräns. Vi ska ta emot enligt de konventioner vi är bundna av. Vi har klarat det tidigare. I början av 1990-talet kom det många från det forna Jugoslavien. I dag är de en naturlig del av det svenska samhället. De bidrar jättemycket.”

Sen hann den krassa verkligheten upp statsministern när myndighet efter myndighet larmade om den ohållbara situationen. Plötsligt ändrade han sig och då lät det nästan som om han hade gått och blivit anhängare av SD. Han började genast förbereda en stängning av landets gränser och snart var den verklighet. SVD (unvis.it) har skrivit mer om händelsen. Ett svar hade alltså snart blivit ett annat agerande. Frågan blir naturligtvis om man kan ha en statsledning som agerar vindflöjel i snart sagt varje fråga?

Stefan Löfven ser ibland ut som om han låtsas vara kraftfull, för att i nästa stund ta tillbaka allt och därmed avslöja hur politisk hula hula-dans går till. Det här har han ju gjort fler gånger, till exempel var det så i migrationsfrågan som framgår ovan. Först var det si, sen var det så. Ingen svensk förstod väl turerna i agerandet, än mindre hur ett besked kunde bli det rakt motsatta på mindre än två veckor. Återigen detta tydliga exempel på ett otydligt ledarskap som dessutom får konsekvenser alltså.

Stefan Löfven kan här få ett konkret exempel på hur man kan svänga än hit än dit. Klippet kommer från Youtube.

Först ville Löfven som sagt stänga både Öresundsbron och införa id-kontroll på flyktingar. Beslutet fick Åsa Romson att snyfta i direktsänd TV. Nu fick ju den miljöpartistisk visionen att hela världen skulle komma till Sverige stryka på foten. Så småningom kom lagrådets utskåpning av förslaget där rätten till asyl enligt dem var okränkbar. Också id-kontroller var otänkbara, mer om utslaget i DN (unvis.it).

Den inledande reaktionen på detta från inrikesminister Ygeman var att kritiken från lagrådet skulle köras över. Här skulle initiativet återtas för att återupprätta regeringens förlorade heder. I förrgår stod han därför och deklarerade att regeringen tänkte köra över lagrådet. Hans dåvarande linje framförs i SVT. Men så förändrades allt igen, snart hade flera av de andra partierna deklarerat att en stängning av Öresundsbron var otänkbar. Här hade regeringen sin utväg, nu kunde man ju säga ”bristen på stöd i riksdagen för förslaget…”.

Sagt och gjort, förslaget gick i graven för att i sina delar återuppstå. För snart hade de tänkta id-kontrollerna som också de kritiserades av lagrådet fått ett nytt liv. Samma partier som förut var så kritiska ville nu vara med på planhalvan. Men Anders Ygeman som hela tiden framhållits som den enda i regeringen med någon vision i all idélöshet som har präglat den, var nu kokt i sitt arbete. Han och hans arbete/politik blev plötsligt bondeoffret för de förändrade politiska förutsättningarna och för att regeringen inte vill sitta i knäet på SD.

Precis som i filmen och boken ”Djurkyrkogården” begravdes något för att strax återuppstå. Förslaget om id-kontroll av migranter fick tummen ned av lagrådet men nu kommer det ändå att genomföras efter att man först backat på alla förslag som fick underkänt. Regeringen framstår som allt mer förvirrande Foto: ”Pet Cemetery -San Francisco-3” by Dave Parker – originally posted to Flickr as Pet Cemetery. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

När regeringen, som vanligt för sent, insåg att de andra partierna nu skulle överge upplägget i stället för att förutse att just denna situation skulle komma att uppstå, var goda råd helt plötsligt dyra. Man fick inget stöd från de andra men man ville inte heller stå ensam kvar och få det att se ut som om man stödde sig på SD. Beröringsskräcken sitter ju i och ingen i regeringen vill väl bli behäftade med dem trots att 13 % röstade på dessa i förra valet.

Den nya situationen gjorde nu att Ygeman tvangs att börja om från början. Igår fick han stå och ta tillbaka sina tidigare uttalanden. Så är lät det plötsligt i Ekot igår. Än hit, än dit igen alltså. Den här gången var det alltså delvis eller helt Anders Ygeman som personligen kom att stå som förlorare, men också konsekvensen i politiken stod med långnäsa. K-G Bergströms skarpa kommentar om händelsen kan man läsa om i Expressen (unvis.it). Jaaaa, hula hula-politiken var återupprättad.

Man bör dock understryka att i den senare soppan är det svårt att säga vem som gjorde vad och varför det fick sådana konsekvenser framför allt för Ygeman. Lagrådet, oppositionen och fleras agerande har spelat in. Hade dock Stefan Löfven varit lite mer förutseende och lite mer taktiskt hade han kunnat gjort en hel del innan Ygeman som nu hamnade under tåget. Bara genom att sondera terrängen hos oppositionen och bedöma hur de skulle komma att agera efter lagrådets besked hade han uppnått mer än nu.

Som vanligt när regeringen ska försöka koka soppa på en spik, slutar det med att den är så näringsfattig att den inte vare sig gör någon nytta eller är så näringsrik. Foto: ””WANNA KEEP ‘EM HEALTHY^ OVERCOOKING DESTROYS VITAMINS”^ – NARA – 516013” by Unknown or not provided – U.S. National Archives and Records Administration. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Stefan Löfven personligen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ledarskap är att visa vägen och vara den som tar initiativet. Du har på ett handfast sätt visat att ledarskap i landets ledning är synonymt med det motsatta. Bortkollrad på vägen, både initiativlöshet och idélöshet har hittills givit oss en regering som lämnar allt att önska. Fel beslut, olagliga beslut och direkta farligheter tycks vara visionen för dagen. Det gör dig till en fulländad kandidat till priset.”

Utrikesministern och plakatpolitiken

Att jag inte respekterar regeringen är ingen hemlighet. Men med den senaste tidens utveckling kan jag lägga till att jag inte heller kommer att acceptera den så länge till. Den är i grunden en katastrof och flera ledamöter i den utmärker sig igen och igen. Antingen är det åtgärder eller uttalande men alla med en sak gemensamt – det bottnar i en djup okunskap och ibland till och med ren plakatpolitik som kommer att visa sig kontraproduktiv.

En sån minister som utmärkt sig är Margot Wallström. Hennes grodor och rena pinsamheter är månghövdade. Sin vana trogen har hon nu gjort bort sig igen. Under en interpellationsdebatt på fredagen där oppositionen kunde ställa frågor till regeringens ledamöter, fick utrikesministern frågan om varför hon inte kritiserat de 57 knivattacker som drabbat civila Israeliska medborgare under hösten.

Låt oss konstatera att känslorna mellan Sverige och Israel kanske inte är översvallande just nu. Det finns ingen anledning till att vara överdrivet positiv från Israelisk sida med tanke på alla de tavlor utrikesministern har begått. Foto: Wikimedia Commons – Ferdinand de Baekeleer the elder – ”After the Quarrel”

Utrikesministerns svar väcker frågor, du kan läsa om nyheten (unvis.it) i Expressen. Hon fördömer attackerna, en del av dem med dödlig utgång, men samtidigt slänger hon in en brasklapp. I Så här lät svaret:

”Jag tar avstånd från knivattacker. Jag tycker det är fruktansvärt, och det får inte förekomma. Israel har alltid rätt att försvara sig, att försäkra sig om sin säkerhet. Och på samma sätt får inte responsen vara sån, och det ser ju jag i andra situationer, när responsen blir sådan att responsen blir utomrättsliga avrättningar eller där det blir oproportionerligt, så att de dödade på den sidan överstiger det ursprungliga dödsantalet flera gånger om”

Hon använder här en term som ”utomrättsliga avrättningar”. Det är en term som för att uttrycka sig diplomatiskt, är bekymmersam. Så sent som under hösten var Sveriges Radio tvungna att be om ursäkt för att ha använt just termen ”utomrättsliga avrättningar” om knivöverfallen. Så här lät deras ursäkt:

”Vi vill göra en rättelse: det kunde av inslagen felaktigt framstå som att det är fastslaget att det rörde sig om utomrättsliga avrättningar. Så är inte fallet”

Men det är klart, samma SVT/Sveriges Radio var ju samtidigt som man tog avstånd från sina egna smaklösheter rätt måna om att visa sina sympatier på andra sätt. När Israeler dödades och knivmördarna dödades av säkerhetsstyrkor, hette det från samma företag som är så ”oberoende” i rubriksättningen att ”Palestinier dödades”. Israeler däremot utsattes för ”attacker”. Så mycket med andra ord för ursäktande ord och ånger. Artikeln hittar du via följande länk (unvis.it).

När man ser svensk medias rubriksättning i frågan kan man bara reagera med att spy åt eländet. Det blir inte bättre av att också utrikesministern i sina dela blir taleskvinnan för samma inskränkta synsätt Foto: Wikimedia Commons

Tillbaka till utrikesministern, hon inleder alltså helt rätt med ett fördömande av handlingarna. Frågan är bara varför de kommer först nu och varför de kommer först då frågan kommer på tal i en interpellationsdebatt. De första händelserna inträffad ju trots allt i september, men det är först nu bladet lyfts från hennes mun. Bättre sent än aldrig men frågetecknen finns fortfarande där.

Sen rasar dock allt igen, i vanlig ordning får man väl säga när det gäller vår utrikesminister. Formuleringen ”utomrättsliga avrättningar” som motvikt till ett fördömande förtar själva verkan av fördömandet. Därmed ser nog i varje fall jag det som att kritiken faller om än något till marken. Den blir liksom inte lika mycket värd när man formulerar sig så tveksamt som hon nu väljer att göra.

Mycket riktigt har åter protesterna från Israeliska utrikesdepartementet åter börjat höras och Stockholmsambassadören Isaac Bachman. Att som i Expressens artikel tala om ”kris” är kanske överdrivet men nog lägger Margot Wallström sten på bördan som snart kommer att knäcka åsnans rygg. Hon spelar helt enkelt ett farligt spel med utrikespolitiken som insats där landet Sverige till sist är förloraren.

Under givna omständigheter är det inte konstigt att folk i olika länder protesterar, inte heller är Israels protester gripna ur luften. Utrikesministern har helt enkelt blivit en belastning för landets relation med främmande land. Foto: Wikimedia Commons – Falls Road Belfast

Hon inbillar sig att denna linje ska kunna leda till att Sverige tar plats i FN:s säkerhetsråd, hade jag varit Israels statsledning hade jag dragit i alla tåtar för att förhindra detta. Artikel om detta hittar du i SVD (unvis.it). Anledningen är att där skulle Sverige med den destruktiva utrikespolitik vi idag bedriver, skulle kunna ställa till med än mer skada än vi redan har gjort. Detta gäller framför allt i förhållandet till Israel.

I diplomatins värld är formuleringar och tradition allt, utrikesministern behärskar inget av detta. Hon har helt enkelt blivit en elefant i en porslinsaffär. De klumpiga formuleringarna och kopplingarna till ovidkommande saker har sett till det. Wallström har helt enkelt blivit en belastning, oftast därför att hennes kunskaper om det mesta inom diplomati är minst sagt bristfälliga. Priset för detta får landet betala och i värsta fall är det ett pris vi kommer att betala för lång tid framöver.

Att hennes tillkortakommanden och okänsligheter i uttalanden inte stannar vid fallet Israel, utan också sträcker sina otäcka tentakler in i frågor som terrordåd mot Frankrike är väldokumenterade de också. Hennes uttalande om att kopplingar mellan terrordådet där och Israel är historiskt i all sin idioti. Det är därmed knappast en engångsföreteelse vi ser. Fnordspotting har bloggat om händelsen.

Utrikesministerns ”last line of defence” tycks vara att stoppa huvudet i sanden. Korkade kommentarer som ”de reagerar på allt jag säger” och annat kan höras mellan grodorna. Något som inte direkt bidrar till ökat förtroende Foto: Wikimedia Commons – ”Bury your head in the sand”

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Diplomati är konstarten att inte säga något men göra det ändå. Din insats tycks snarare  bygga på säga något ändå men inte kunna uttala ett dugg av vikt. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.”

Bristen på självinsikt

Jag tror allvarligt talat att regeringen inte har självinsikten att se hur illa det är ställt och hur åt fanders de sköter sitt jobb. De tror säkert de är guds gåva till folket när de i själva verket är en värdemätare på den sjukdom som snabbt äter sig in i det svenska samhället. Kanske är det så illa att de inte ens kan eller vill ta in de varningssignaler som nästan dagligen avslöjar sanningar ingen, inte minst de själva, vill höra. En av dessa inbillska heter Margot Wallström och nu har hon gjort det igen.

Hon har ju börjat så storstilat. Först ställde hon till jättebråk med halva arabvärlden där Saudiarabien stod i skottgluggen när hon kallade landet ”medeltida”. Så här lät Peter Wolodarskis kommentar om hennes utrikespolitiska meriter i en ledare (unvis.it) i DN. Strax efter gjorde hon först ett självmål, sen ett till i fallet Israel. I sitt sista uttalande lät hon förstå att Palestiniernas situation i Israel och den konflikt som där utspelas, har drivit IS till bland annat terrorattentaten i Paris och att det därmed indirekt skulle finnas en koppling.

Inget kan bli mer fel, IS bryr sig inte så särskilt mycket om vare sig Palestinier eller deras situation. Men vad gjorde väl det, skandalen och den diplomatiska krisen var ett faktum. Artikeln i Expressen (unvis.it) kan berätta om händelsen. Israels syn på Sverige har därmed tagit ett steg till en mer misstänksam hållning och det gör inte direkt underverk i samtal mellan de båda länderna i framtiden. Något som också kommer att påverka andra situationer om jag får misstänka om det hela.

Stirrande blickar och gloende mellan grenarna i granen har blivit resultatet av den misstänksamma hållning som både arabländer som Saudiarabien och nationer som Israel numer har om Sverige. Att i det läget släppa in oss i säkerhetsrådet vore förödande, den dagen det här landet är objektivt i vissa konflikter hamnar allt i en annan dager Foto: ”Wikimedian editing in the wild woods (1696) (cropped)” by Kychot – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Ett exempel på att IS knappast sätter Palestiniers säkerhet högst är att i krigets Syrien är landsflyktiga Palestinier en av de grupper som råkat illa ut. Visserligen har IS inte anfallit deras läger men man har inte heller stoppat sin expansion med hänsyn till gruppen som därför har fått betala med döda och sårade de också. I bland annat staden Yarmuk har folkgruppen fått betala ett högt pris. DN har skrivit en artikel (unvis.it) om detta.

I Israel är Sverige och Sveriges utrikesminister brännmärkta. Hos deras utrikesdepartement är bilden klar, Sverige har skiftat från att ha kallat sig neutrala till att bli en röst för den palestinska sidan och enbart den. Den bilden har förstärkts av det klantiga erkännandet av Palestina som Sverige genomförde som en av de första utrikespolitiska åtgärderna när den nya regeringen tillträdde. Det erkännandet kommer också att försvåra en fredsprocess där Israel är med.

Det har till och med gått så långt att utrikesministern är välkommen till Israel men inte i en officiell funktion. Är hon där är det som privatpersonen Margot Wallström, inte som Sveriges utrikesminister. Ett faktum som betyder att personskydd kan hon inte räkna med och hon kan inte heller räkna med att någon lyssnar på henne som minister.

Om utrikesministern väljer att åka till Israel gör hon det numer utan skydd som får ordnas av henne själv eller utrikesdepartementet. Hon har ingen officiell status som minister medan hon är där utan hon vistas i landet som privatperson. Så långt har klyftan mellan Israel och Sverige vidgats sedan Wallström blev utrikesminister Foto: Wikimedia Commons

Bråket mellan Israel och Sverige gick till och med så långt att Israels Stockholms-ambassadör kallades hem för ”konsultation”. En åtgärd som i diplomatiska kretsar används för att markera mot ett land hur missnöjd man är med de nuvarande relationerna och hur saker sköts från motpartens utrikesdepartement. På SVT:s hemsida kan man läsa mer om händelserna som infekterat de bilaterala förhållandena mellan länderna.

Det är alltså en rätt diger lista med grodor hon kan yvas över. Meriter andra i hennes position dock inte skulle tveka om att försöka dölja. i det här rätt prekära läget vill hon ansöka om att få in Sverige som en temporär medlem av FN:s säkerhetsråd. En rätt korkad idé som bara handlar om självbilden av oss som oöverförträffade. Här i SVD framförde hon sina något verklighetsfrånvända tankar.

För skulle det förbättra chanserna att nå permanent fred i konflikten Israel Palestina? Nej, tvärtom skulle det försvåra! Anledningen är helt enkelt att när Sverige deltar i ett beslut i säkerhetsrådet kommer Israel uppfatta det som ytterligare ett försök från henne och oss att skapa ojämlika villkor. Något som kommer att göra landet ytterst motvilligt att diskutera en rad frågor som måste diskuteras för att fred ska kunna uppnås.

Om det är fred vi vill ha bör vi nog byta ut utrikesministern innan det är möjligt. Hennes bindningar och förkärlek för att alltid se vissa konflikter lite väl endimensionellt är inte direkt ett stöd i situationen Foto: Wikimedia Commons

I Israel är argumentet redan formulerat och det blir än mer glasklart för dom att Sverige inte går att lita på när vi har en regeringsmedlemmar som Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan. Kom ihåg att de båda har arresterats för vad landet har sett som olagliga demonstrationer. Också utrikesministerns Israel-tourettes har starkt bidragit till slutsatsen och synsättet hos landets utrikesdepartement.

Rätt eller fel av Israel kan man alltid diskutera men min poäng är att skadan är skedd och skulden till den ligger helt och hållet hos utrikesministern. Att efter den här skakiga resan dessutom begära att en så oseriös aktör som Sverige få ansvar för att vara delaktiga i att lösa olika konflikter som t ex Palestinakonflikten, är som att hälla bensin på brasan. I synnerhet Mellanöstern kan detta visa sig medföra mer problem än det löser.

Jo, jag använder ett ord som ”oseriös” eftersom det är vad vår utrikesminister har gjort oss till. Vår utrikespolitiska gärning sänks i ett löjets skimmer när utrikesministern tar till orda. Än värre är att nu vill man alltså in i säkerhetsrådet vilket skulle kunna destabilisera situationen i konflikten mellan Israel och Palestinierna än mer om det går illa. Säkerhetsrådet kommer kanske till och med behöva döpas om till osäkerhetsrådet om vår utrikesminister fortsätter den inslagna banan.

Det enda utrikesministerns politik hittills har åstadkommit är mer osäkerhet och än mer balansgång för parterna som också blivit mer motvilliga. Kräftgång med andra ord och det är inget bra facit att ta med sig till säkerhetsrådet Foto: Wikimedia Commons

Hennes subjektiva hållning och politik håller på att bli ett utrikespolitiskt problem och det är vårt land som kommer att få betala priset för detta. Fnrodspotting har som vanligt bloggat suveränt om utrikesministerns oförmåga att se på vissa konflikter med mer nyanserade och objektiva ögon. Det har blivit dags att ta tillbaka makten från den galenskap som kallas ”regeringen”.

Löjesguiden nominerar idag utrikesministern till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att utrikesministern har förtroende i regeringen för sin politik är uppenbart. Det är dock inte lika uppenbart att samma Wallström har något större förtroende i andra länders ögon. Halva arabvärlden har redan gjort tummen ner och det borde vara en varningsklocka. Att då göra det än värre genom att involvera Sverige i känsliga förhandlingar i just samma region om fred, är i bästa fall att se som korkat värre. Det gör utrikesministern både värdig kandidat till priset men också blind för verkligheten.

Godhetsrörelsens draksådd

Kommer ni ihåg när de stod där på Medborgarplatsen och sjöng i kör eller slängde ur sig politiska floskler tillsammans med Malena, Henrik, Jonas och Stefan? Nu bara några månader efter, börjar vi se resultatet. För igår onsdag, utfärdade SÄPO ett terrorlarm och en efterlysning på en Irakisk man som har vistats i träningsläger i Syrien.

Sveriges regering och deras oförmåga att hålla situationen under kontroll med en minst sagt svajig politik är de som är ”mästerhjärnorna” bakom det vi nu ser. Det är också de som medvetet har fört den politik som nu har lett fram till ett rikslarm efter en eventuell terrorist som har letat sig hit.

Genom att låta blir att lyssna på de varningssignaler som började dyka upp redan i somras har man bäddat för det. Detta är ytterligare ett exempel på varför Stefan Löfven måste avgå. SVT Rapports Extrasändning hittar du här. Det enda man vet är att den Irakiske mannen som nu eftersöks är att han har tränats i Syrien och dessutom har kommit hit via flyktingströmmarna eller har kommit hit som återvändare. I båda fallen ligger politiska beslut bakom och det bör få konsekvenser främst mot regeringen.

Än svänger det hit, än svänger det dit och ingen tycks ha någon klar linje. Det är det som nu har lett fram till att åtminstone en person kan ha tagit sig in i landet för att göra lite annorlunda saker än att delta i att höja tillväxten Foto: Wikimedia Commons

Men också den styrande majoriteten i olika kommuner ledda av Socialdemokraterna är skyldiga. I Stockholms stadshus förbereder man ett förslag just i detta nu som innebär hjälp till återvändare från Syrien som deltagit i Daesh krig i form av jobb och bostad. Naivt räcker inte för att beskriva den idioti som präglar den styrande majoriteten.

Den nuvarande migrationsströmmen har medfört att polisen inte ens har möjlighet att kontrollera den enskildes identitet eftersom de ofta har kastat eller rivit sina id-handlingar. Andra kommer hit med förfalskade pass eftersom IS numer kan utfärda sådana till att se ut som legitima Syriska pass. Ingen har kontrollerat och allt har istället präglats av den naivitet som står som skriven i pannan på godhetsrörelsen.

Andra har försvunnit rakt under näsan på polisen och ingen har idag kontroll vilka de är och var de befinner sig. Det är slutresultatet av politikernas nuvarande linje. Här spelar det tyvärr ingen roll vilken sida vi talar om därför att alla de etablerade är lika goda kålsupare i det som har lett fram till resultat.

Detta har lett till att polisen alltså inte vet vilka som tagit sig hit, vilken identitet de har och var de nu befinner sig. Inget ont om de som jobbar i fält, de gör säkert vad de kan av en omöjlig situation. Istället är det alltså högre upp i hierarkin man måste titta för att kunna spåra vem som bär ansvaret. Politikerna vet faktiskt inte ens att någon befinner sig här ens en gång. Det är därför som Anders Ygeman också han famlar i mörkret.

Inte ens Anders Ygeman vet någonting, det beror på att polisen i sin tur inte vet någonting. Bakgrunden är att mängden migranter har gjort att allt har kollapsat och ingen vet vare sig identiteter eller var folk finns eller ens att de finns Foto: Aftonbladet

Det är märkligt tyst från godhetsrörelsens främsta informationskälla journalisterna. De redovisar visserligen hotet, Att däremot göra en analys där man kommer fram till att en rad åtgärder som Stefan Löfvens regering har vidtagit är orsaken, det kan vi inte förvänta oss. Man vill väl inte avslöja att man har begått en gigantisk dundertabbe. De kan nu i tysthet bittert erfara att det som såg ut som en god handling egentligen var den yttersta ondskan.

Löjesguiden nominerar idag automatiskt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kan den här regeringen över huvud taget göra något rätt? Jag tror faktiskt det är omöjligt och det gör er till något av segrare på knock out.”

Vad dom säger i mungipan!

Paris är en ockuperad stad under trycket av de vidriga handlingar som utfördes på fredagen. Människor är i chock och naturligtvis som omskakade människor blir så småningom, är vi alla förbannade. Det har helt enkelt blivit dags att kasta ögonbindlarna och se med lite mer öppna ögon på det som hände. I den bilden finns tyvärr inte längre plats för den syn som många gett uttryck för på senare tid i migrationsdebatten.

För dessvärre tycks det finnas kopplingar mellan migrationen och terrorn och då kan man bara reagera på ett sätt. En sån koppling är att åtminstone en av de dödade terroristerna tycks ha kommit från Syrien via Grekland så sent som tidigare i år. Därmed har en tes åtminstone delvis bekräftats. Den går ut på att Daesh nu passar på att smuggla in krigare in i Europa gömda bland flyktingskarorna för att kunna utföra just det som hände. SKULLE den tesen stämma kan flyktingströmmarna inte längre rättfärdigas.

MIssförstå mig rätt, jag har inget emot migration men dagens mängder ställer samtidigt till med problem. Identifikationen har brutit samman och nu kan vi ha terrorceller inne bland oss Foto: ”Migrating geese near Oregon coast (6366883475)” by U.S. Fish and Wildlife Service Headquarters – migrating geese near Oregon coastUploaded by Dolovis. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Det här uttalandet har gjorts av Grekiska myndigheter om mannens flyktingstatus och hur han har kommit in:

”Uttalande av biträdande minister för Citizen Protection Nikos Tosca om terroristattacker i Paris. Biträdande minister för Citizen Protection Nikos Toskas meddelar följande:
”På det gäller den syriska pass finns på platsen för terrorattacken. Vi tillkännager att passinnehavaren hade gått från Leros på 2015/03/10 där identifierade baserat på EU: s regler, som beslutades vid toppmötet om flyktingfrågan.Vi vet inte om passet kontrollerades av andra länder som sannolikt kommer att föras av innehavaren.

Vi kommer att fortsätta det mödosamma och ihärdigt arbete under svåra omständigheter för att garantera säkerheten i vårt land och Europa, insisterar på fullständig identifiering av passerar genom flyktingströmmen. ”

(texten är översatt från Grekiska med hjälp av Google Translate eftersom ingen översättning finns och kan därför innehålla fel. Länken till hemsidan med originaltext hittar du här.)

Därmed inte sagt att det upphittade passet skulle kunna kopplas direkt till en av attentatsmännen men SKULLE det vara så kommer det få långtgående konsekvenser. Det nya är att tesen om IS-krigare skulle komma ett steg närmre att bli bevis. En annan besvärande omständighet är det faktum att förra gången det small i Paris under Charlie Hebdo-attacken, visade det sig att flera inblandade var återvändande stridande från IS Syrien. Mer om den uppgiften i SR.

Det blir alltså rätt svårt för våra politiker att förklara varför vi skatteboskap ska ställa upp med lägenheter, jobb och etablering i samhället åt människor som i värsta fall också kommer tillbaka för att planera terrordåd och ta igen sig. Hur man kan utsätta medborgaren för detta visar på vilken nivå dagens politiker står på och detta gäller de flesta partier.

Tänk så olika det kan vara. Det ni ser på bilden har fördömts av flera Brittiska imamer som har belagt britter som reser ner för att strida med en fatwa. Här hemma får vi knappt uttala kritik mot det fruktansvärda, än mindre fördöma dessa satans mördare Foto: Expressen

Det är som om vi vägrar att se sanningen, som vi inte vill ta in. Antingen är svensken så ideologiskt färgad att man inte ser, eller också är vi mer intresserade av att stoppa huvudet i sanden. Inget av detta kommer dock att hjälpa. Sydsvenskan har tagit upp detta i en intressant artikel  (unvis.it) där terroristexperten Magnus Ranstorp intervjuas.

I intervjun ger han ger en helt annan syn på problemet än media i övriga landet vill ge oss. Inte så undra på kanske, vi skatteboskap ska ju förvägras sanningen också i den press som alltmer får Pravda att se ut som frihetens fyrbåk. Där heter det alltid att Sveriges beredskap är god, hans budskap är att Sveriges politiker är naiva och inte förstår vidden av det vi nu ser.

Ett exempel på det är Mona Sahlins ”djärva” grepp att bemöta radikalisering med telefonlinje. Visst, för de anhöriga som är rädda och vilsna kan det ju kanske fungera. Men tror någon på fullaste allvar att personen i dramats centrum lyfter på luren för att som på ett AA-möte säga ”Hej, jag heter Mustafa och jag är radikaliserad muslimsk terrorist”? Där måste nog Sahlin komma fram till betydligt bättre lösningar än de vi sett hittills.

Svenska politiker vill ju gärna framstå som ansvarsfulla och statsmannamässiga, särskilt regeringen har ju ett behov av detta, men samtidigt är de en del av problemet. De vill inte se verkligheten för vad den är och ibland är de till och med ett hinder. Detta beror mycket på valet av samarbetspartners som ställer till det så till den milda grad att dagens regering närmast går att likna vid en buklandning.

Dagens regering är som en kraschlandning utan någon som helst kontroll. De få åtgärder de vidtar har liten eller ingen effekt. Foto: Wikimedia Commons

Ett sånt exempel är när Miljöpartiet nästan tabubelägger all inskränkning av dagens migration trots varningstecknen. I deras värld finns helt enkelt inte ens en begränsning. Vänsterpartiet är också dom inne på samma linje och snart är sossarna gisslan i den soppa de själva har skapat. Det är den soppan som i dagligt tal kallas ”regeringen”. Den fungerar ju som bekant inte alls och måste få respass om arbetet mot terror och terrorresor ska kunna komma igång på allvar.

Tyvärr har Ranstorp helt rätt i sin kritik. Vi förstår nog inte hur dåligt just den här biten fungerar, en indikator på detta är att Sverige står för flest ungdomar per capita som har rest ner för att strida för Daesh. Många fler uttrycker beundran för en organisation som är rent fascistisk. Här har vi ett jättearbete att genomföra samtidigt som i varje fall vissa myndigheter går på knäna under migrationens tryck och andra håller på att knäckas under oket.

Det värsta är dock att en del svenskar med godheten för ögonen också försöker att kväsa den kritik och debatt som måste komma i kölvattnet på det inträffade. Det här är helt enkelt en ödesfråga som måste få en lösning istället för att stoppa huvudet i sanden. Vi kan inte äventyra människors säkerhet längre därför att andra intressen drar åt ett annat håll, ett mycket farligt sådant kan tilläggas.

Det blir inte heller bättre av att radikal islamism har kunnat flytta fram sina positioner i det svenska samhället genom att dels bära offerkoftan och hjälper inte det använda det magiska ordet ”rasism”. När man gör det blir en del politiker så nervsvaga att de genast går med på alla krav. På så sätt har hatpredikanter och antisemitiska budskap kunnat spridas också här och med stöd av skattebetalarnas pengar dessutom.

Vill du vara riktigt pk kan du skänka bort ett garnnystan med instruktion om hur man virkar en offerkofta. Snart spatserar alla minoriteter omkring med en sån och ställer krav trots att de är just en minoritet, svenska politiker vill ju inte framstå som rasister. Ett bättre tips är att ställa rättmätiga motkrav Foto: ”Several packages of yarn” by pixelverve.com – http://www.pixelverve.com/raen/2004/07/mini-stash-addition.html. Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons

Ett exempel på sådan offerkofte-mentalitet var den som DN kunde berätta om där Mahmoud Aldebe för Sveriges Muslimska Förbund krävde särskild lagstiftning som gällde muslimer i Sverige. Bland annat skulle skilsmässor  mellan muslimska par godkännas av en imam, kommunala skolor skulle undervisa muslimska barn i hemspråk och religion i separata grupper, och flickor och pojkar skulle inte få simundervisning tillsammans.

Många av dessa krav bryter mot vår kulturella grund och det vi har uppnått med över hundra år av minskat inflytande från kyrkan. Nu skulle vi alltså åter få se en annan religion lägga beslag på bestämmanderätten över det acceptabla och oacceptabla. Fnordspotting har i vanlig ordning bloggat utmärkt om det svenska samhällets beröringsskräck för det så kallade rasistiska. Det är nämligen inte rasism att be ett trossystem att anpassa sig till ett samhällssystem istället för tvärtom, punkt.

Nej, jag ska inte spela rollen som alarmist men det finns många frågor som måste få både svar och en lösning inte de undanflykter vi hittills sett. Partiernas oenighet eller likgiltighet inför det som nu händer har bara lämnat initiativet åt Miljöpartiet och Vänsterpartiet som därmed har fått mer inflytande än de har mandat till. Det är dags för svenska politiker att i verklig mening leva upp till det ansvar de en gång valdes till att ta. Fimpa de två extremisterna i svensk politik är ett sånt konkret exempel.

Att de låtsas som om de tar det hjälper inte, eller än värre att de tar det genom att lägga sig platt inför krav främmande för vår kultur. Det gör mig inte till rasist eller islamofob, det är jag nämligen inte, men det gör mig däremot till större realist än de flesta svenska partier i dagens samhälle. Dags för nystart, helst utan svensk vänster eftersom deras resultat visat sig vara rena draksådden.

Klart är att dagens politik inte kan fortsätta, den draksådd den lämnar efter sig kommer vi få bära hundhuvudet för i generationer framåt. Ändring tack Foto: ”Paolo Uccello 049” by Paolo Uccello – The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH.. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag samtliga riksdagspartier samt hela regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Sluta mumla i mungipan och börja prestera. Attentaten i Paris visar att tiden håller på att rinna ut och att situationen är långt ifrån under kontroll. Ni har ett ansvar, det är därför vi har allmänna val så vänligen lev upp till det. Annars är det nog så som jag fruktar, ni är precis så usla och odugliga som man kan förmoda. Det gör er till fullfjädrade kandidater till priset.”