Lögn, Förbannad Dikt Och Aftonbladet

Aftonbladet är en märklig tidning. Landets största kvällstidning, en institution med ambitionen att förmedla och skapa debatt, att ge oss nyheter och därmed främja samhällsdebatten är vad de säger sig vilja uppnå. Folkrörelsens främsta mål var ju en gång i tiden, dock inte numer men det är en åsikt, att skapa demokrati och jämlikhet.

Trots de höga ambitionerna har Aftonbladet förvandlats från att ha varit en nyhetsförmedlare till att bli en propagandatidskrift vars agenda består av ren desinformation. Jag skulle till och med vilja gå så långt att Aftonbladet antagligen ser på sig själv som Pravda gjorde en gång i tiden. Om man upprepar en lögn flera gånger så blir den till sist en sanning. ”Pravda” betyder för övrigt ”sanningen” på ryska, ytterligare en villfarelse de två nyhetsförmedlarna har gemensamt med andra ord.

Aftonbladets bild av sig själva?

Tyvärr bygger denna tes också på att folket måste vara lättduperat genom okunskap för att ingen ska kunna motbevisa lögnerna. Den bygger också på skräcken om vad som kommer att hända om man bryter mot informationsinskränkningen. Fångläger, dödsstraff och förvisningar har trots allt en inverkan på de flesta som gör att de blir mindre benägna att leta efter sanningen.

Dessa tankar gick att genomföra i Sovjetunionen eftersom den vanlige medborgaren helt eller delvis var avskuren från information. Så dock inte i Sverige, här kan vi som tur var hitta alternativa kanaler för information och därmed kan vi nu dra ner brallorna på nämnda toapapperstidskrift.

Det som har fått mig att utbrista dessa invektiv, är den tendensiösa artikel tidningen publicerad på sin nätupplaga i lördags. Igår hölls en demonstration i Limhamn Malmö. Arrangörer var Svenskarnas Parti, ett skämt för övrigt eftersom detta parti inte väcker den minsta sympati hos den här svensken. Naturligtvis hade vänsterdemonstranter samlats för att i vanlig ordning störa, förstöra och också kanske få spöa upp en och annan deltagare. Kom ihåg att Svenskarnas Parti hade ansökt om och fått ett demonstrationstillstånd vilket är deras demokratiska rätt. Vänsterdemonstranterna hade inte något demonstrationstillstånd, men såg det som sin rätt att sabotera ändå.

En ”oskyldig” Demonstrant utsatt för polisövergrepp i Aftonbladets världsbild

Naturligtvis uppstod bråk och det blev därför polisens otacksamma uppgift att hålla borta de som var ute efter bråk och att skydda de som hade ett demonstrationstillstånd. Vilka som var vilka var ju rätt lätt, det behövdes bara tittas på vänsterdemonstranterna så syntes detta. För i vanlig ordning ville ju inte valda delar av den skaran visa sin identitet genom att maskera sig. Ett lagbrott för övrigt eftersom vi har en ny lag som förbjuder maskering vid demonstrationer och liknande.

Polisen hade därmed en bild av läget. En grupp var där enbart för att skapa bråk, den andra blev utsatt för en attack. När polisen försökte skingra bråkmakarna gick dessa till motattack med gatstenar och ammoniak. Jo, ni läste rätt – de kastade ammoniak mot polis. Eftersom polisen i ett sådant läge inte kan se situationen på något annat sätt än att man tar det säkra för det osäkra, gick man in för att skingra och passivisera. Detta är inom deras mandat. Det är helt rätt att skydda sina egna och följer också det uppdrag de har, dvs att passivisera bråkmakarna och skydda de som utsätts för våldet dvs deltagarna i demonstrationen.

I Aftonbladets värld ser det dock lite annorlunda ut. Den skyldige är polisen, de ”värnlösa vänsterdemonstranterna” som likt de änglar de var, har nu oskyldigt blivit utsatta för ett övervåld av episka proportioner. Vinklingen är uppenbar, de ”oskyldiga” och ”värnlösa” är vänsterdemonstranterna. Inte med ett enda ord nämns att de ”godhjärtade” var beväpnade till tänderna med gatstenar och ammoniak. Inte heller att de närvarande uppvisade ett invant mönster där taktik och metod låg bakom deras handlande omnämns i ett enda ord. Nej, nu ska offerkoftan i vanlig ordning på.

Okej, en person hamnar under en polispiket och detta skulle ju kunna tyda på något. Men om ni tittar på en av länkarna nedan där händelseförloppet syns i en bildsekvens, får man också klart för sig att personen hade en ansenlig tid på sig att flytta på sig men väljer att stå kvar. Personen ifråga stod nog mest där för att spärra vägen och därmed stoppa piketen. Allt för att medhuliganerna skulle kunna slå sönder och ringa in bilen ungefär som man gjorde under upploppen i Husby Stockholm för några år sedan.

Föraren var därför tvungen att göra en bedömning av situationen och så slutade det som det gjorde, en huligan under det ena däcket med benet i kläm. Slutsatsen att det var en medveten handling att köra på den unge huliganen enbart i syfte att skada eller passivisera är lika sann som att påstå att solen eldas på av vedklabbar. Ett påstående Aftonbladet gör med antydningsteknikens hjälp. För om man läser mellan raderna i artikeln, andas den vem som är skurk och vem som är hjälte.

Så vems är felet, den som har rätt att ingripa eller den som väljer att stå kvar? Återigen är det självmål av Aftonbladet eftersom det i varje fall i min värld inte är någon tvekan om vem som måste lastas för den saken.

En artikel från gårdagens Aftonbladet

Artikel nummer två från samma tidning

Polisrapporten som talar ett helt annat språk än det i Aftonbladet

Sanningen är tydligen en sällsynt rätt på Aftonbladets redaktion, så fort den kommer på bordet är det ingen som vill veta av den. För när man med egna ögon kan se det som händer via nyhetsbilder och genom att läsa polisens rapport men samtidigt kan läsa Aftonbladets något annorlunda version, är det i varje fall inte för mig någon tvekan vad jag tror och inte tror på.

På den här redaktionen blir sanning lögn och tvärtom. Det är dessutom ganska talande att det alltid är extremister till vänster som försvaras med dessa ändlösa artiklar som andas lögn och dumhet om vart annat. Tidningen har förvandlats från en nyhetsförmedlare, till att bli en propagandakanal.

Aftonbladskis politiska självbild?

Men så blev verkligheten värre än så, snart hade politikerna börjat uttala sig i frågan och då vet vi ju alla hur tokigt det kan bli. Jonas Sjöstedt har hittills haft en rätt trevlig attityd när han t ex har rutit ifrån om antisemitismen som frodas i vissa grupper i Sverige. Jag delar inte hans politiska syn, men jag välkomnade hans initiativ i den frågan. Men nu har också¨han skitit i det blå skåpet och han har gjort det med besked.

Så här sa han under talet i Göteborg: ”Det är en rättighet att få demonstrera mot nazism”. Så Jonas menar alltså att om man SAKNAR demonstrationstillstånd, ska man fortfarande få lov att med antidemokratiska metoder få störa, förstöra och ett demokratiskt uttryck. Allt detta därför att man inte tycker om motståndarsidans åsikter. Istället för att ta debatten och avslöja dessa hattefnattar för vad de är, ska man alltså göra det enkelt för sig och bara sabotera deras rättigheter som också de har vad man än tycker om det.

Han säger vidare: ”Polisen har varit alldeles för generösa med att ge tillstånd till nazistmöten”. Han fortsätter: ”Vi vill gärna att polisen ger en mer strikt bedömning om när och var personer som dessa ska få ta plats”. Klartext: Han vill att polisen gör inskränkningar i demonstrationsrätten för personer med ”fel” åsikter.

Kvällsposten skriver om Jonas Sjöstedts senaste uttalanden

Detta alltså därför att andra än de demonstrerande väljer att ställa till med bråk. Kom ihåg att det var MOTDEMONSTRANTERNA som ställde till med kravaller, inte de som demonstrerade. Det var ju därför polisen ingrep, demonstranterna hotades av en betydligt större mobb som var beredda att ge dem vad de tålde. Det faktumet att dessa åkte dit beväpnade med gatstenar och ammoniakbomber som de använde mot polisen, glömmer Jonas så där lägligt bort.

När man trodde det var så illa det kunde bli, levererar Jonas till sist dråpslaget. ”När det gäller skolan vill vi ändra lagen så att dessa inte ska kunna komma in i skolan. Judiska elever ska inte behöva höra på personer som förnekar Förintelsen”.
Det är trevligt att Jonas tänker på de judiska eleverna, men tänker han på demokratin över huvud taget? Vad han säger är ju att vi som samhälle, ska beröva dem möjligheten att uttrycka sina åsikter. Att de är förvirrade, dumma och lögnaktiga kan jag skriva under på, men de har fortfarande rätten att få uttrycka sina argument.

Om detta ska vara principen för framtiden kan vi ju förbjuda Vänsterpartiet i skolorna. Anledningen skulle vara att de inte tydligt nog tar avstånd från kommunistisk ideologi och samma ideologis övergrepp på hundratals miljoner personer. Det kan ju faktiskt finnas elever från både Kina och Östeuropa i klassen, och deras föräldrar kan ju vara de som blev tvungna att fly den gången den röda terrorn drabbade dessa länder och kontinenter.

Så det är ingen svår uppgift för mig på Löjesguiden att nu nominera Aftonbladet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För er enträgna och målmedvetna förmåga att förvränga nyheter till ren propaganda. Ni nomineras också för er patenterade förmåga att alltid missuppfatta den roll ni borde ha som oberoende och objektiva nyhetsförmedlare.”

Löjesguiden vill också nominera Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet för hans och deras uttalanden. Så här lyder nomineringen: ”Med er oförmåga att ta avstånd från den extrema vänstern och till och med det illa dolda stöd ni nu ger dessa extrema krafter, har ni visat att ni inte är det reformerade parti ni påstår att ni är. Ni hävdar att ni är ett demokratiskt socialistiskt parti men samarbetar och stödjer extremister och antidemokrater. Därmed har ni gjort er till hycklare av den yppersta klassen som faller Löjesguiden helt på läppen.”

Andra artiklar du kan läsa på samma tema och som Löjesguiden varmt rekommenderar:

WTF Toklandet skriver en väldigt rolig sammanfattning

Susanna Varis ger en förträfflig bild av händelsen

 

Och Det Dröjde Inte Länge…..

…innan det var dags igen. Den förra artikeln handlade ju om hur politiker och hur aktörer inom politiken numer använder institutioner, offentligt ägda företag och myndigheter för att långsamt strypa demokratin och den fria debatten.

Jag är av den anledningen allvarligt bekymrad för demokrati i Sverige. Jag är också förbluffad över hur ofta, men inte alltid, de antidemokratiska ”initiativen” kommer från vänster. Vem kan till exempel glömma Maria Svelands och Mattias Gardells resa till Nordiska rådet där denna dynamiska duo lobbade för ett Skandinaviskt förbud mot kritik av feminismen. Aftonbladets nästan löjeväckande förslag tidigare i år om inskränkningar i rätten att demonstrera som nästan bara skulle drabba nazistiska sammankomster, är också den en milstolpe.

Aftonbladet slog ett stort slag för antidemokratin

Artikel från Norrköpings Tidning om det smått parodiska förslaget från Maria Sveland

När jag så stängde av datorn, tryggt förvissad om att jag hade fått med det mesta av vikt så kom nästa dråpslag. Stephan Gard är kommunals handgångne man tillika skyddsombud för busschauförerna i Söderhallen Stockholm. Han har belagt SD:s valaffischkampanj på bussar i SL:s tjänst med ett så kallat skyddsstopp, dvs han har sett till att hindra uppsättningen av affischerna på bussarna. Anledningen skulle vara att chaufförerna löper risken att bli uppspöade av resenärer som inte sympatiserar med budskapet.

Artikel om händelsen och stoppet för annonseringen

En del av er kanske tycker kanske det här är helt i sin ordning, sluta i så fall att läsa nu. Du kommer troligen inte att gilla det som följer.

Jag var en gång själv skyddsombud, därför vet jag en sak som tydligen Stephan Gard inte vet. Ett skyddstopp måste motiveras med lite mer än antaganden. En incident som hade kunnat leda till skada för t ex en busschaufför, en känsla denne har fått av hotfullhet eller liknande – allt dokumenterat som en eller flera rapport(er) eller anmälan – hade kunna vara sakliga skäl för ett skyddstopp. Däremot ett antagande som vad som SKULLE kunna hända utan att kunna backa upp detta med en enda rapport eller incident, är just bara antaganden och gissningar. Jag hoppas Arbetsmiljöverket har modet att tala om vad detta skyddstopp är – ren rappakalja.

Arbetsskador kostar lidande och pengar – Inget jag betvivlar

Det blir ungefär som att skjuta vargen 100 meter från fåren, och påstå att vargen hade för avsikt att anfalla och lemlästa de stackars fårkrakarna. Detta är ju dock inget annat spekulationer, och det är knappast en stabil grund att stå på för en så drastisk åtgärd. Misstanken finns därför, i varje fall hos mig, att detta snarare är en åtgärd som har politiska förtecken snarare än att vara en skyddsåtgärd.

Är fackets syn på sig själva densamma som den grisarna i Animal Farm hade?

En annan sak detta visar är faktiskt än mer otäck än den eventuella censur fallet antyder. Fackföreningar har i allt högre grad börjat agera som en förening som inte är öppen för alla.

Ska man vara med i facket idag finns vissa grundregler du måste efterleva. Tala aldrig om att du är Sverigedemokrat. Detta är hos vissa förbund grund för uteslutning för att du ”inte delar fackets värdegrund”. Röstar du borgerligt är du med viss tvekan välkommen, men du bör hålla dina åsikter för dig själv och du ska definitivt inte ifrågasätta den socialdemokratiska doktrinen. Om du bryter mot något av dessa bud kan du tyvärr räkna med antingen arbetsplatsmobbning från dina styrelsekamrater, eller ett samtal om olämpligheten i att en person med dina åsikter får ha en förtroendevalds ställning.

Är tystandet av avvikande åsikter fackets nya policy?

Ni kanske tillhör den falangen som fortfarande tycker att jag ljuger? Titta på de fall där uteslutningar ur fack har behandlats, flera av dessa handlar om Sverigedemokrater. Dessa fall har dessutom sällan eller aldrig några andra synbara tecken på något annat otillbörligt än en avvikande åsikt. Facken som har uteslutit medlemmar med Sverigedemokratiska åsikter, har till och med anfört skälet att ”de delar inte fackets värdegrund”. Sammantaget är ett 60-tal fall idag aktuella där uteslutning är begärd.

Artikel om uteslutning av ytterligare en SD-medlem

Ytterligare ett exempel

Värdegrund är för er som fortfarande tvivlar, bara ett sätt att kunna hitta en slingerbultsparagraf som i praktiken ser till att du måste dela vänsteråsikter. Har du inte det bör du tiga still, i den fackliga kyrkan är inte taket direkt katedralshögt. Ett demokratiskt fack? Skulle inte tro det, i varje fall inte om du har ”fel” åsikt.

Värdegrunder skulle kunna vara bra om de inte skapade kvasidemokrati

Sveriges fackföreningsrörelse har därmed nominerat sig till Löjesguidens pris ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För sin förmåga att missuppfatta hur en öppen medlemsförening ska fungera och hur skyddsombud lagligen får agera har ni visat att begreppet demokrati inte gäller alla människor. De som delar era åsikter är välkomna, medan de som inte gör det utesluts ur vad som borde vara en öppen förening. Också för att ni förtäckta använder systemet till att agera med politiska motiv istället för att sätta era medlemmar i främsta rummet, är ni formidabla kandidater till priset”.

P.S: Jag röstar fortfarande inte på SD, och jag vågar nog utlova att jag aldrig kommer att göra det heller. Trots detta tycker jag de har en absolut rätt att uttrycka sina åsikter, ett faktum som gör mig till demokrat i motsats till delar av fackföreningsrörelsen i Sverige.

De Små Stegens Tyranni

Sverige är utan tvekan på väg in i en demokratisk återvändsgränd. Aldrig tidigare har så många debattörer varit inne och tassat i demokratins utmarker. En extra oroande trend är att det inte längre bara är debattörer som förordar inskränkningar i demokratiska fri och rättigheter, nej nu har politikerna ryckt in också.

Artikel om händelsen

Aftonbladet är ju tidningen vars kulturedaktion under Åsa Lindeborgs ledning går från mörker till mörker. För en tid sedan hade denna hjärntrust knäckt gåtan hur man stoppar nazismen i Sverige. Polisen skulle i deras underbara värld inte bara vara myndigheten som gav demonstrationstillstånd som idag. Nej, nu skulle det ske lättnader i de regler som gör att polisen kan förvägra detta. Idag kan polisen vägra tillstånd om de anser att en demonstration skulle kunna utgöra ”påtaglig fara för den allmänna ordningen eller enskild”. Ett undantag som i praktiken aldrig eller sällan används. I Aftonbladets värld skulle istället polisens roll bli mer av en politisk kommissaries, där man skulle kunna ge grupper med ”fel” åsikter demonstrationsförbud.

Den linjen kan knappast sägas vara min. Rätten att få demonstrera är allas rätt, inte vissas som i Aftonbladets kutursidas förvridna värld. Missförstå mig rätt, jag är vare sig Sd-anhängare, Breivikare eller anhängare av demokratiska inskränkningar. Och jag är allt annat än anhängare till den perverterade form av demokrati Åsa Lindeborg torgför.

Artikeln som andas antidemokrati signerad aftonbladet

Man kan ju tycka det är rätt oskyldigt så länge man nöjer sig med att framföra en åsikt. Det dröjde dock inte länge innan den tanken faktiskt blev till en stinkande avloppsbrunn, som med en nyans av brunt smittade ner den verklighet vi lever i.

Region skåne är namnet på den ärevördiga organisation som av oss andra kallas ”landsting”. Detta landsting äger och driver ett bolag som heter ”Skånetrafik” som är länets kollektivtrafikbolag. Detta bolag har i dagarna avböjt viss valreklam från SD.

De har tittat på sin värdegrund, ett uttryck som ibland men inte alltid är ett kodord för vilka begränsningar i yttrandefriheten man är beredd att acceptera, och sedan kommit fram till att viss reklam inte kan godtas till bussar och tåg i deras tjänst. Till sist har de plockat russinen ur kakan och godkänt viss reklam men inte annan. Allt för att kunna svära sig fria från att syssla med både censur och antidemokratiska fasoner.

Vad är det då de har inskränkt? Är det rasism? Nej. Är det kränkande särbehandling? Icke då. Nej, det är tre typer av budskap som har fått stryka på foten. Det första lyder ”Stoppa det organiserade tiggeriet”, det andra ”Mindre invandring här, mer hjälp till flyktingar där”, nummer tre lyder ”Hårdare straff för kriminella, mer stöd till brottsoffer”.

Det första budskapet ser jag både debattartiklar om, läser opinionsundersökningar som visar att folk tycker just så, hör enskilda uttalanden om som kräver samma sak dagligen. Inget konstigt med andra ord, så vad som fick styrelsen att få moralpanik där förstår jag inte. En nyligen publicerad opinionsundersökning, visar dessutom att nästan 55% av de svenskarna ställer sig bakom ett förbud mot tiggeri. Jag kan dock inte se själv hur ett sådant förbud skulle fungera, erfarenheter från Danmark som har en sån lag är inte lovande.

Det andra är inte heller det en het potatis. Det har länge pågått en diskussion om just detta inom forskarvärlden. Hjälper man folk bäst här eller där, bidrar inte hjälp här att man bidrar till så kallad braindrain, mår samhällen bra av ohejdad invandring? Detta är frågor som har väckts och diskuterats så hur detta blev politiskt alltför känsligt förstår jag inte igen.

Till sist är det tredje budskapet både det första och det sista där jag känner att jag håller med SD. Idag riktas faktiskt alltför mycket fokus på förövarens situation, men alldeles för lite på offrets. Ett exempel på detta är följande: Domstolsverket som överblickar hur våra domstolar fungerar, har utfärdat en policy om att frågor som hur en tjej var klädd eller hur hon betedde sig innan en våldtäkt. Detta ska vara ovidkommande enligt policyn, ändå avslöjas det titt som tätt att denna typ av frågor från försvarsadvokater tillåts.

Om jag ska sammanfatta det hela, är det inte några jättekontroversiella budskap som nu har censurerats. Tvärtom är det faktiskt en del av viss diskurs där samma frågor diskuteras ur samma perspektiv.

Min gissning om vad som har gått snett är snarare följande. I Sverige talar vi ibland om den trånga åsiktskorridoren för att exemplifiera att vissa saker får man säga, andra inte. Här har ni tre frågor som är ett stort njet i den inhemska debatten. Genom att förbryta sig mot detta absoluta bud som har bestämts i den vänsterstyrda åsiktskyrkan, har SD med affischerna ådragit sig etablissemangets misshag och därmed har dess öde beseglats.

Den i Sverige allt trängre åsiktskorridoren Foto: Aftonbladet

Att det är en moderat som är Skånetrafikens ordförande och högste ansvarige, är extra bekymmersamt. Antingen har ivern att inlemma sig i ledet fått ta överhand, eller så har hon gravt missuppfattat vad liberala idéer går ut på. Det sista om det skulle stämma, vore typiskt eftersom de flesta som säger sig följa denna utmärkta ideologi är allt annat än liberala. Folkpartiet är ytterligare ett gyllene exempel på detta, men mer om det i en annan artikel.

Att region Skåne med moderaterna i spetsen har tagit ett idiotiskt beslut, kan jämföras med hur partikamraterna i Stocholm har agerat. I samma fråga har de godkänt de kontroversiella affischerna. Nu var moderaterna inte ensamma om beslutet i region skåne. Tillsammans med moderaterna regerar folkpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet.

En annan försvårande detalj är att politikerna i demokratins namn, numer i allt högre grad har åsidosatt medborgarna. Så också i bolaget Skånetrafik.

Du och jag äger ju de offentliga genom våra skattepengar. Dessa rättigheter vi  har, regleras av offentlighetsprincipen. Den innebär att alla beslut, beslutsunderlag, beräkningar för detta osv. kan begäras att få ut på papper av vilken svensk medborgare som helst.

Genom att istället omvandla offentligt ägda bolag till t ex aktiebolag, gäller inte längre offentlighetsprincipen. Denna innefattar nämligen inte kommanditbolag, aktiebolag eller andra typer av juridiska personer. Med andra ord kan politiker ta beslut som inte står i förenlighet med demokratiska principer, men gömma sig bakom det faktumet att vi inte kan få ut uppgifter som ger oss en grund för att ställa dem till svars. Ytterligare ett moment 22 i svenskt styrelseskick som är ett oskick.

Löjesguiden som ser sig som demokratins Don Quijote, är inte nöjd med vare sig region skånes beslut eller att medborgarna i dagens Sverige förleds med att tro att vi har rätten till inflytande i vad vi själva äger. Dags för oss medborgare att ta tillbaka makten innan vi får fler lika antidemokratiska beslut. Jag, Freakshow Fredrik, måste därmed på Löjesguidens uppdrag nominera alltför många svenska politiker och region skånes ledning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För sin envetna oförmåga att förstå demokratins grundregler och sitt tassande i den gråzon som utgör demokratins spegelvärld, nomineras ni härmed till priset”

 

Andra artiklar du med fördel kan läsa:

Den suveräna bloggen Jussi H Lundell skriver om en demokrati i fara

Susanna Varis skriver om valåret och dess avigsidor

DN skriver om händelsen på ledarsidan

Susanna Varis bloggar om en demokrati som ligger i farozonen pga dåliga kunskaper

Fantasifeminsmens Flaskhalsar

I dagens SVD utgjuter Katarina Wennstam sin vrede över manliga värderingar och patriarkala strukturer (den sista känner vi igen). Under rubriken ”Varför Är Tjejens Oskuld Mer Värd Än Killens?” skriver hon om hur  män värdesätter döttrars oskuld och skyddar denna mer frenetiskt än man värnar sönernas.

Länk till artikeln här

Det är den gamla tanken om att flickor som ägnar sig åt sex är slampor, medan de pojkar som utövar samma delikata sysselsättning är ”riktiga män”. Denna tanke är lite lägligt översatt till dagens förhållande mellan fäder och döttrar. Som exempel tar hon upp den manlige bekantingen som hade dristat sig att utbrista att Wennstams dotter är så söt att pappan snart måste skaffa jägarexamen för att hålla pojkarna borta. En klumpig kommentar som i artikeln ger upphov till slutsatser om både hederskulturer och patriarkalt styrda nationer. Sverige och USA ges som exempel på smygpatriarkala statsskick och flertalet icke namngivna öppet patriarkala statsskick i olika länder omnämns. Vi anar en världsomspännande konspiration här. Officiellt skulle vi män spotta på allt vad hederskultur heter. Inofficiellt däremot har vi kvar samma unkna tankegods när vi skyddar våra döttrar och hyllar den ”rena vita oskulden”.

 
En mer rättvisande bild av hur feminister resonerar?

Men ack vad Katarina bedrog sig.  Hon glömde nog bort några faktorer som hade kunnat spela en viss roll för helhetsbilden. Jag tänker inte spekulera i om detta har skett i affekt eller om Katarina har missuppfattat vissa delar av den mänskliga naturen.
Varje förälder vet att i denna roll kan man aldrig sluta att bry sig, eller i vissa frågor oroa sig. Det är en mänsklig egenskap att bry sig om sina barn även då man borde låta bli.

Föräldrarskapet är också en ständig oro för vad som händer i barnens liv och hur detta kan inverka på dem. Att man tolkar denna oro som hederskultur är inte bara fel, det är direkt sårande för varje far som bryr sig om sin dotter i detta land. För kan Katarina förneka att en konsekvens av tonårssex kan bli tonårsgraviditeter och att detta är den värsta mardrömmen en förälder kan genomgå? Visst är ungdomar medvetna om t ex vikten av att skydda sig, men oro saknar alltid logik och är en realitet. Jag kan också tillägga för Katarina, att en tonårsgraviditet också får konsekvenser för tonåringens framtid i upp till 20 år om denna väljer att föda. Med andra ord kommer en sådan händelse att påverka alla involverade för många år framöver.

Det skulle också kunna sluta med att dottern ifråga, blir våldtagen eller utsatt för sexuellt övergrepp. En förälders värsta mardröm, ett faktum Katarina säkert känner till. Det är dessutom ett fenomen som speciellt drabbar tjejer som ”tar för sig”. I vissa kretsar uppfattas detta som ”att hon förtjänar det” och därmed är ett oförsvarligt beteende legitimerat. I varje fall i förövarnas och föräldrarnas ögon, för det är ju i själva verket föräldrarnas värderingar som har överförts till den unge förövaren. Där har du riktig hederskultur i praktiskt vardagligt arbete Katarina. Men det är ju rätt lägligt då att ha en teori att tillgå som säger att det är vare sig den unge mannens, eller hans föräldrars fel utan de vita medelålders männens. För i slutet av dagen är ju ansvaret klart i feministers ögon – allt är den redan utpekade och demoniserade fiendens fel. Till och med det som inte är deras fel, är ju deras fel. Så det är ingen idé att neka, jag har ju fel från början till slut.

 
Artikelförfattarinnan Foto:SVD

Det andra hon väljer att förbise, är att vi har inte och har aldrig haft en hederskultur i detta land. Det är något kulturellt främmande i vår del av världen. Om hon däremot menar den inflyttade kultur som ibland återfinns i vissa grupper som en subkultur till den svenska, så bör hon nog specificera detta.

Att generalisera och slänga ur sig påståenden om en global patriarkal kultur och åberopa tyckande och tolkande som bevis på att alla män ingår i ett nätverk av tänkande, duger inte. Problemet är nämligen att tyckande och tolkande är ett högst subjektivt färgat fenomen. Du kan få flera motstridiga resultat av ett och samma fenomen beroende av vem som tittar på det. Våra olika sätt att tolka och se beror på faktorer som kulturell tillhörighet, kön, samhällsklass osv.

Det är tyvärr uppenbart att Katarina enbart har använt sig av de glasögon som i vardagligt tal kallas feminism. Ett faktum som gör hennes påståenden minst sagt haltande. Det är också om man vill sträcka sig lite längre, fördomsfullt i kubik. Inte minst är det faktumet att denna ideologi och också Katarina, vill se allt i svart eller vitt är besvärande. Tyvärr finns som alltid en hel gråskala som helt och hållet förbigås. De som faktiskt drabbas av hedersvåld och hederskultur blir därmed inte ens sedda. Anledningen är ju att hon riktar sökljuset i fel riktning. Artikeln lyckas ju tyvärr med något så sorgligt som att skifta fokus från de som ligger i farozonen, till en liten vit medelklass som lever och verkar i Katarinas omedelbara närhet dvs Södermalm. Ett sorgligt faktum som visar hur lite feminism i dagens Sverige har med verkligheten att göra.

 
En högst naturlig reaktion på artikeln?

Feminism i Sverige är en salig röra. Det som borde vara en rörelse för jämställdhet, är istället en liten lobbygrupp som glömmer bort de verkliga problemen och förespråkar ojämlikhet. Allt är den vite medelålders mannens fel. Vi äter kött – ja det gör kvinnor också, vi konsumerar på ett sätt som skadar jorden – kvinnor minst lika mycket. Men kvinnors tillkortakommanden glöms lägligt bort, och kvar finns bara mäns illdåd. Det där börjar låta som Illuminati om ni frågar mig.

Nu ska vi genom Katarina Wennstams artikel alltså inte längre bry oss om döttrar utan att vi automatiskt blir den del av patriarkatet vi alltid har varit. Knappt har F! deklarerat sina intentioner, förrän det avslöjas hur lite de vet om jämställdhet. Feminist efter feminist visar i debattartikel efter debattartikel att de har ett perspektiv – den vita medelklasskvinnans gärna boende på Södermalm. Därmed har svenska feminister kvalificerat sig till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För sin envetna kamp mot både sans och förnuft där till och med traditionell vetenskap är en manlig förtryckarteknik. Också för sin förmåga att hela tiden hitta en gemensam fiende i den medelålders vite mannen, är denna rörelse en formidabel foliehattskandidat.”

Andra bloggar som skriver om feminismens irrfärder och som är mycket läsvärda är följande:
Bloggen Genusdebatten skriver om hatet från feministerna
Bloggen Toklandet skriver Miljöpartiets Åsa Romson och hennes ambivalenta syn på medelålders män
Jussi H Lundell berättar om hur feministkritik bemöts med absurda argument

Samma gamla åsiktsfascism

I dagens SVD serveras vi en del sanningar slängda rakt i ansiktet. På kultursidorna (var annars?) under rubriken ”Köttätandet som omedvetet trossystem” får alla köttätare veta att de ingår i en global kultur som rättfärdigar sitt ätande med argument som bär dragen av en religions. Artikelförfattaren Amelie Björck firar nya triumfer när hon utropar att veganismen minsann har rönt storslagna segrar på sistone. Inte minst sedan sådana storheter som Beyoncé har deklarerat att hon och maken Jay-Z ska hålla sig till vegetarisk föda fortsättningsvis. Fast Beyoncé får samtidigt en känga därför att hon har ju begått dödssynden att bära päls, vilket inte minst har blivit en snackis i veganvärlden. Ja, hon åberopar till och med i sin iver över köttätandets fördärvlighet Pytagoras och hans lärjungar som fördömde köttätandet som barbari. I dennes bok ”Moralia” ställs köttätarna till svars för sitt omoraliska leverne, argumenten staplas på varandra men utgången är på förhand redan given. Köttätarnas förtappade livsföring är det som egentligen står till svars och de blir naturligtvis också förloraren. Författaren har ju konstruerat dialogen så att dessa framstår som de lösaktiga skörlevnadsmänniskor som han anser att de är.

Artikeln i dess helhet från SVD 20140812

Också referenserna till litteratur är rikligt förekommande i artikeln. Melanie Joy och hennes argumentation åberopas. Hon är ju psykolog och kan därmed skänka oss lite förståelse hur dessa missledda tänker och fungerar. Hon har ju dessutom lite lägligt skrivit en bok som fördömer fenomenet köttätande, titeln ”Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor” är talande. Vill vi får vi nya uppslag till nya revolutionerande tankegångar, kan vi alltid rapa upp innehållet i böcker som Safran Foers ”Äta djur” och Lisa Gålmarks ”Skönheter och odjur” (snygg titel där som INTE alls färgar tankarna redan i titeln; Freakshow Fredriks anmärkning). Vidare kan vi inmundiga kunskap om att när vi ser en korv reagerar vi inte längre, korven liknar ju inte längre grisen den en gång var. Korven har fört oss på andra, vilseledande tankebanor och vi kan därmed inte känslomässigt referera till grisen dödskval. Bakom allt detta förvirrade och felaktiga tänkande skymtar, surprise surprise, den allomstädes närvarande manliga ondskan. Han utropas i artikeln till ”den vite köttätande, högpresterande mannen är på topp” när den makthierarki artikelförfattaren tycker sig se beskrivs. För att understryka sin politiska korrekthet kastar hon till och med in ett ”hen”. Jag känner att jag rör mig på upptrampade stigar och det känns så tryggt så tryggt. Till sist blir vi varse om smaklösheten i hela systemet. Att kor hålls ständigt gravida för att producera vår älskade mjölk, att kalvar skiljs från kossorna för att bli kotletter blott några veckor gamla, är en del av den beskrivning vi får ta del av. ”Karnismen” som hela systemet kallas i artikeln, framställs för vad det är – ord och inga visor. Till sist uppmanas vi underförstått att för att kunna förstå att vi måste bryta vårt beroende av mejerivaror, måste vi insupa dessa kunskaper artikeln ger och till sist känna hur mjölken ”börjar smaka ont i munnen”.

 
Artikelförfattarinnan Amelie Björck från Lunds Språk- och Litteraturcentrum Foto: LU

Jo, jag medger att jag efter att ha läst artikeln är förstummad. Det smakar också ont, så mycket är sant. Men inte av den anledningen som artikelförfattaren ville om jag gissar rätt. Nej, den dåliga smaken i min mun handlar om helt andra saker än mjölk eller kotletter. Innan du fortsätter att läsa vill jag förtydliga en sak. Avsikten med denna artikel är INTE att ta ställning till vare sig köttätande eller vegetarisk livsföring, det är helt och hållet vid sidan av artikelns syfte.
Det som istället gör mig något förvirrad är följande. Är jag inte den person som måste bestämma en sån sak som vad jag ska äta helt och hållet själv? Uppenbarligen inte, för i den nya sköna medievärlden vet jag inte längre mitt eget bästa. Jag måste därför skrivas på näsan och övertygas om hur fel jag har, den egna viljan och åsikten är ovidkommande. För att kunna visa den tesen måste man naturligtvis ha någon form av auktoritet. Amelie Björck är forskare i litteraturvetenskap och filosofie doktor, det får vi med önskvärd tydlighet veta i eftertexterna. Om en så ”pålitlig” och ”upphöjd” person tycker något så ”fint” och ”övertygande”, då måste det ju också vara sant. Sorgligt eftersom mynt oftast har två sidor. Hade Amelie ägnat sig åt den andra sidan av detta mynt, hade hon kunnat stoltsera med att hon visste vad objektivitet var. Numer tycks ju humanistisk forskning helt och hållet ha övergett detta begrepp, vilket bara gör Amelie till en typisk produkt av sin tid och miljö. Tyvärr har hon som så många av hennes kollegor dock missuppfattat en sak, objektivitet är ett måste för att humanistisk forskning över huvud taget ska fungera. Utan just objektivitet blir den nämligen inte längre trovärdig. Forskningen blir precis som hennes artikel är ett gyllene exempel på, ett inlägg i debatten där den förvandlas från kunskapsbärare och -förmedlare till en megafon för propaganda. Något som förvandlar forskning till något helt annat än ordet implicerar. Ett alltför tydligt tecken i tiden är tyvärr att just humaniora används för att legitimera tyckande istället för att vara det som det var tänkt – ett sätt att uppnå vetenskapliga landvinningar. Att jag som humanist måste konstatera detta känns extra smärtsamt, men ändå nödvändigt.

 
Vad artikeln tycks handla om, men bara på ytan

Att jag och du INTE ska kunna välja själv är tillräckligt otäckt. Att vi med smaklösa, känslomässigt anspelade och ensidigt skildrade artiklar ska ”övertygas om det rätta sättet att tänka”, känns som samma unkna hjärntvättsverksamhet som SVT håller på med i feminismens namn. Men någonstans är det ändå logiskt. Vi har nämligen fått en journalistkår som ser det som sin uppgift att uppfostra oss och se till att vi tänker rätt. Bakom artikeln skymtar ju någon redaktör som råkar vara journalist, i varje fall förhoppningsvis. En del av dem har ju inte ens utbildning till yrket ungefär som Robert Aschberg, men de kan kalla sig journalister ändå för det innebär ju prestige och makt. Nu har det blivit SVD:s tur att börja göra den resan som DN påbörjade för ca fem år sedan. En resa rakt ner i helvetet av osaklighet och enskildas åsikter, dåligt maskerade till en objektiv sanning. En sanning dessa artiklar alltså inte ens kommer i närheten av.
Löjesguiden vill härmed nominera Sveriges journalistkår, i varje fall större delen av den eftersom undantag finns, till den kommande utdelningen av priset för ”Foliehatt of the Year”. Nomineringsmotivationen lyder: ”För er enträgna och målinriktade kamp för att upplysa oss medborgare om hur fel vi har och hur vi måste tänka istället för att kunna kalla oss rättrogna. Också för er målmedvetna strävan att i statssocialismens namn uppfostra och inlemma oss i det koncensusled som vi alla måste marschera i, är imponerande.”

Dåligt Ledarskap?

Det heter alltid, särskilt i Socialdemokratisk retorik, att det är borgarnas förda politik som lett till en nedmontering av välfärden och den offentliga sektorn. Ändå har vi under de sista åren fått mer välfärd än någonsin tidigare. Argumentationen håller inte och man måste börja titta på andra förklaringsmodeller. Förklaringar som SKULLE kunna ligga inom den offentliga sektorn själv.
Länk till Kommun och Landstingsförbundets artikel.

Ibland går inte retorik och verklighet ihop och inget kunde vara mindre sant än de påståenden som de rödgröna gör. Påståenden som t ex Göran Greider gjorde i sitt första maj-tal om att skattesänkningar bara har kommit de rika till del, är lika absurt som att påstå att jorden är platt.
Göran Greiders Förstamajtal där han underkänner skattesänkningar.
En vanlig löntagare har fått mellan 1700 till 1800 kronor mer i plånboken varje månad och för första gången på ca 10 år ökar sparandet också hos låginkomsttagare.
Timbros undersökning om skatter och skattesänkningarnas effekter
Samtidigt har den offentliga sektorn alltså fått ökade anslag, inte minskade som görs gällande. Detta beror mycket på att ringarna på vattnet sprider sig. Får en person ökade inkomster, ökar konsumtion och farten i ekonomin vilket ger fler arbetstillfällen. Ökande antalet jobb ger än mer fart i ekonomin och så vidare. Ett samband som alltså inte Socialdemokratin och Göran Greider förstår sig på…..eller låtsas de inte förstå?
Nej, sanningen bakom den sämre servicen som vissa menar är direkt länkad till skattesänkningarna, måste nog hittas någon annanstans än i dessa reformer. Det är tyvärr här det börjar bli lite otäckt så ta ett djupt andetag. Jag vill också påpeka att ett av mina exempel är något så ovetenskapligt som hörsägen. Det ska man naturligtvis inte lita allt för mycket på, men mina uppgifter kommer ändå från en källa som står relativt nära ursprunget till historien och jag har därför valt att använda detta som exempel ändå.

 
En stilla fundering i Görans huvud?

En bekant till mig berättade häromdagen en hårresande historia. Berättelsen inleddes med att hon har ett fotproblem som kräver ständig specialistvård. De personer som i sjukvården har en sån kompetens att de kunde ta hand om hennes problem, var få alltför få. I hela Stockholms län finns tydligen tre personer som kan utföra vården och dessa måste naturligtvis vara lediga, ha semester och få vara sjuka precis som alla andra människor är. Hennes historia fortsatte dock och jag började känna kallsvetten pärla, den var en för stor munsbit att släppa. Hon berättade att den person hon gick hos hade ett problem och detta dök upp igen och igen. Hennes bokningar var fulltecknade men varje sommar inträffade samma sak som omöjliggjorde en fungerande verksamhet. Arbetskamraterna var naturligtvis tvungna att ta semester och denna fick inte läggas parallellt med hennes egna. För då vakanser uppstod var det helt plötsligt hennes uppgift att fylla luckorna. Således fick hon varje sommar i stället hoppa in som receptionist, ett jobb som medförde att hon var tvungen att avboka och skjuta upp redan gjorda bokningar. Resultatet blev kö. När sen hösten kom och folk i vanlig ordning fick höstsjukdomar, ja då gjorde de som alla andra – de sjukskrev sig. Återigen blev vår vårdhjältinna tvungen att hoppa in på t ex receptionstjänst. Detta ledde naturligtvis i sin tur till uppskjutna besök och pusslande med inbokningar och därmed blev också kön längre igen.

Det här exemplet visar enligt mig två saker, ingen av dem har med sänkta skatter att göra. Det första är att chefer och mellanchefer medvetet sitter och bollar med personalresurser på ett sätt som faktiskt drabbar den faktiska vården. De gör detta för ett så gott skäl som att få en verksamhet att gå runt, utan att göra det de borde göra nämligen att plocka in vikarier. Att man inte får vikarier beror många gånger på att pengarna som skjuts till ibland inte tränger igenom och kommer ut till det dessa borde användas till, dvs det är ett tecken på dålig ekonomistyrning. På ren svenska, dåligt fördelade resurser där ekonomer sitter alltför långt ifrån verksamheten, eller förstår alltför lite av vad deras beslut leder till.
Det andra det visar är hur viktigt det är att utbilda folk, men hur svårt det är att få dem motiverade att göra detta. Om man som sjuksköterskor har en slutlön på i bäst fall strax under 26.000 kronor i månaden, men har studieskulder på flera hundra tusen är det viktigt att det lönar sig att arbeta.
Länk till statistik över sjuksköterskors löneläge
Det gör det inte i Sverige, inte ens efter skattesänkningarna. Många människor lever privatekonomiskt på marginalen, men om man som sjuksköterska väljer att vidareutbilda sig så får man inte mer pengar för det. Lönen är densamma dvs låg i förhållande till kunskap och utbildning. Ja, det är faktiskt till och med så illa att om man utbildar sig och drar på sig skulder, blir den reala inkomsten LÄGRE än den man hade innan utbildningen. Tacka vår ofria arbetsmarknad och den miljö av anti-efterfrågan på utbildning kopplat till löneökningar för detta, inte skattesänkningarna. Det är med andra ord svårt att övertyga en person om att vidareutbilda sig och därmed sätta sig i än mer studieskuld, för att få 0,0 kronor i lönelyft. Resultatet blir i slutänden brist på specialister och därmed köer i vården.
Min slutsats av exemplet blir alltså att bristerna inte ligger i skattesänkningar som har genererat tillkortakommanden i vården, utan att dålig ekonomistyrning, dåligt ledarskap och dålig lönsamhet i vårdpersonalens plånböcker är orsakerna.

 
Ingen sjuksköterska men lika mycket en slav under skulden

Nästa exempel hittar vi hos polisen. De har länge tittat på ett system som skulle göra många av deras vardagsrutiner som idag upptar alltför mycket av en polismans tid, med alltför mycket byråkratisk bullshit överflödig. Systemet heter Pust och skulle i ett slag utplåna rapport- och blankettskrivande för att i stället göra att herr och fru polis vistades ute på gator och torg. De skulle där via ett it-system kunna rapportera direkt in i en databas istället för att sitta instängda på en kammare någonstans. Rätt tänkt och pengar äskades, läs skattepengar. Tur för oss medborgare då att vi har så fina politiker i det här landet som förstår sig på i stort sett allt från strängteorier till glaskonst, och som inte är sena att skjuta till pengar för diverse ändamål. Så också här, pengarna började rulla som formel 1-hjul. Huvuddelen av projektet i tid sett, började under Socialdemokraten Thomas Bodströms tid som justitieminister. Projektet ärvdes så småningom av moderaten Beatrice Ask, men huvudansvaret ligger under Bodströms tid.
Utbildningsinsatser sattes igång, systemutveckling tog vid. Det fanns helt enkelt ingen hejd på hur mycket aktivitet det rådde i polishusen runt om i landet. Mer aktivitet än det rådde på gator och torg i varje fall.
Länk till sagan om pust i tidningen Computer Sweden

Någonstans i utvecklingsarbetet var det dock som hade börjat hacka (!). Det började med ett beslut som inte minst ifrågasattes internt, många var rent av upprörda. Högsta polisledningen ville nu skrota ett system som nu fungerade och som hade minskat handläggningstider på vissa brott med upp till 85%. Att det dessutom hade kostat skattebetalarna över 100 miljoner kronor i extra anslag enbart till systemutveckling, spelade inte heller det någon roll. Anledningen var att man hade fått nys om ett ännu bättre system som både var billigare och och mer kostnadseffektivt. Det skulle ge lägre initialkostnader, det skulle hålla nere utvecklingskostnaderna och det skulle till sist vara ett mer effektivt system. Pust Siebel som systemet hette, lanserades under vissas jubel och andras förtrytelse. Det började med en förstudie där alla fördelar radades upp. Nackdelarna lyste däremot nästan helt och hållet med sin frånvaro. En liten notis om att kostnaden inledningsvis skulle öka, men därefter minska för att till slut sammantaget bli lägre fanns med i rapporten. Vad alla utom polisledningen inte visste, var att konsulten som hade skrivit rapporten jobbade åt mjukvaruutvecklaren Oracle. Frågan om detta samband kom upp, men inga svar fanns att få. Också justitieminister Beatrice Ask var oroad och ville ha in ett svar från polisledningen. Dessa kom med det lugnande beskedet att förändringen ”Skulle innebära minimal förändring för den enskilde polismannen/poliskvinnan”. Därmed var ärendet utagerat…….eller var det det? Nej, soppan hade tyvärr bara börjat. Snart hade projekt Siebel satts igång där Oracle tillsammans med bolaget Accenturs personal jobbade febrilt. Tyvärr så febrilt att man på ett tidigt stadium strök punkten ”användbarhet”. Detta skulle snart visa sig vara en smärre katastrof. För så fort systemet kom ut på gatan, var det få eller inga som förstod hur det fungerade. Samhällets kostnad på sammantaget beräknade och svindlande 300 miljoner kronor var däremot i allra högsta grad en realitet. Kostnadsöverslaget är gjort av polisförbundet och är en beräkning av den totala kostnaden av misslyckandet.
Computer Sweden sammanfattar kostnaden för pust
Systemet gick till sist sotdöden till mötes och projektet lades nyligen ner. Polisledningen  ansåg inte längre att det var aktuellt att utveckla ett system som ingen förstod sig på och som hade få eller inga utvecklingspotentialer.
Fler artiklar om haveriet pust från Computer Sweden

Polisdator från en frustrerande tillvaro som den tedde sig

300 miljoner kronor är mycket pengar för ett misslyckande, men det är tyvärr också måttstocken på det som är kärnan i denna artikel. Sanningen är att vi har en statsapparat som i sina delar inte har kompetens eller kunskap om hur man ska kunna lösa interna problem. Ett faktum som kostar skattebetalarna pengar. Hur det hela hänger ihop med skattesänkningar är dock för mig en gåta, det påståendet saknar både svans och huvud. Tvärtom är det så att skattesänkningar faktiskt har ÖKAT statens intäkter och därför kan man alltså också öka anslagen.
Den Amerikanska tidskriften Forbes skriver om sambandet.
Utredning från Svensk Näringsliv om skattesänkningarnas effekter.

Det är med andra ord ytterst tveksamt om påståendet att skattesänkningar och minskad välfärd skulle ha ett samband. En välfärd som har fått ökade resurser måste nog uppvisa en annan förklaringsmodell som är mindre vacker i sina stycken. I andra i den här artikeln icke nämnda exempel, kan vi hitta rena solskenshistorier. Det är dock ett ämne för framtida reportage. Socialdemokratin har därmed blandat ihop äpplen och päron och fått päpplen, något som inte finns. Än mer allvarligt är att påståendet, i varje fall i mina två exempel, döljer det riktiga skälet till de brister som faktiskt finns. Detta handlar om ett slöseri med skattebetalarnas pengar som man från socialdemokratiskt håll inte tycks ha några problem med. Ett bekymmersamt faktum enligt Löjesguiden. Partiet har därmed nominerat sig själva till Löjesguidens stora pris ”Foliehatt of the Year”. Härmed är den nomineringen officiell.

För den som vill läsa mer om ämnet slöseri med skattepengar finns den utmärkta bloggen ”slöseriombudsmannen”. Den tar upp det som jag har försökt att belysa och berättar dessutom om konkreta exempel på hur DINA pengar går till allt annat än det som de var avsedda för. God läsning
Slöseriombudsmannens blogg

Mediekritik

I vår nya sköna värld får man lov att kritisera vissa religioner (kristendom) hur mycket som helst, men akta dig för att kritisera andra religioner för deras oförrätter. Det kan sluta illa, så illa att du blir stämplad som både Breivikare och Islamafob. Ändå lever vi i en tid där etnisk rensning på religiösa minoriteter ökar. Förföljelsen gäller alltså både muslimer och kristna. Jag är om nu någon skulle vilja kritisera mig, inte fientlig till tolerant islam. Problemet är dock att allt fler är inte längre toleranta och resten är förvånansvärt tysta. Jag betecknar inte mig som motståndare till religionen islam så förväxla inte denna artikel med den inskränkthet som finns därute, jag är däremot motståndare till det hyckleri som pågår i svensk press.

Svensk media är ett koppel fåntrattar, rent av naiva och så lättlurade att de inte skulle kunna utreda den enklaste av trasselhärdar. De tycks i dagens medievärld sakna objektivitet och förmågan att kritiskt granska. De är väldigt intresserade med sin postmoderna agenda, av övergrepp på muslimer. Detta äger sin riktighet, det kan vara på sin plats att granska detta hat för visst förekommer övergrepp. Vem kan t ex glömma de antal gånger grishuvuden har slängts in i moskéerna i både Malmö och Stockholm, vidriga dåd som kräver sin undersökande journalistik. Eller vem kan vända ryggen till åt den ökade risken för etnisk rensning mot muslimer som nu ökar i både CAR (Central Afrikanska Republiken) och Uganda.
Men när man efterlyser mer reportage om andra övergrepp, då blir det mer problematiskt. Ändå är det på just denna punkt en del av tonvikten borde ligga, bilden av världen som ett ställe där medveten politik av etnisk rensning förs på flera geografiska ställen. Att detta drabbar alla minoriteter, både kristna och muslimer eller för den delen judar, tycks inte finnas på medias agenda. Där finns en bild av en grupp som förlorare och en annan grupp som utövarna av våldet. Beskrivningen borde vara att flera grupper utövar våld, men den bilden lyser med sin frånvaro i dagens medievärld. I synnerhet inte i Sverige. Låt oss börja med en liten mytdödare. Det har förekommit uppgifter som gör gällande att 80% av dagens förföljelser sker mot kristna, i själva verket är den siffran ytterst osäker. Det finns helt enkelt inga undersökningar som är gjorda där en klar tendens visas. Syftet med denna artikel är därför INTE att ta ställning för den ene eller andre, utan istället lyfta fram det svensk media så lägligt INTE skriver.

 
Den svenska ”objektiva” median kommer alltid med nya vinklingar

I Syrien pågår ett osedvanligt blodigt inbördeskrig sedan flera år. De första som alltid är förlorarna i sådana krig är civilbefolkningen, Syrien är på den punkten inget undantag. Tyvärr har grupper som IS (tidigare ISIS) i kölvattnet på sina framgångar i både Syrien och Irak, ,börjat utöva etnisk rensning. En sådan utrensning pågår i Homs-distriktet och sker med största säkerhet också inne i Irak. Men eftersom dessa människor tillhör en grupp som kallas kristna, är det i den postmodernistiska och postkoloniala andan som tidningar idag arbetar i, inte längre en intressant nyhet. Muslimer är ju enligt deras makthierarkiska synsätt underordnade och måste därför hållas under armarna. Kristna däremot är överordnade vita västerlänningar som bör föraktas. Problemet är att de som drabbas är vare sig vita eller bor i västerlandet, de bor i Mellanöstern och ser mer ut som Yassir Arafat eller Oum Kalthoum (en alldeles ypperlig artist för övrigt), de är med andra ord araber men med en annan religion. Resultatet blir detsamma ändå, vissa får uppmärksamhet andra får det inte. Om sjuhundra dör i Gaza, fruktansvärt och onödigt så att ingen missförstår mig, så har tusentals dött i Syrien utan att ett ord knappt har sagts i svensk mainstreammedia. I Sverige måste man gå till den mindre seriösa tidningen Fria Tider för att hitta en artikel, utomlands är det däremot toppnyheter. Jag bifogar länk till utländsk media som beskriver flera händelser som inte har skrivits om i svensk media.

LA Times skriver om Homs
Gatestone Institute beskriver händelser på Sinai-halvön
Här en artikel om etniska grupper och hur många gånger dessa har omnämnts i svensk media

Tyvärr är inte Syrien det enda exemplet. Man behöver bara gå till Egypten så pågick fram till för tre år sedan samma sak där. I Egypten finns en liten minoritet som heter kopter. Den enda skillnaden mellan dem och övriga egyptier är att de är kristna. De tillhör en av de äldsta kristna kyrkorna i världen och har under Mubarak kunnat levat ganska ostört. Då det Muslimska Brödraskapet tog över i de fria val som hölls efter revolutionen på Tahrirtorget i Kairo, hände dock något. Brödraskapet själva var föredömligt nog där och försökte hindra, men när tusentals uppretade medborgare gick man och kvinna ur huse hjälpte inte detta. Flera kopter infångades och under lynchningslika omständigheter dödades flera personer. När man till sist brände ner en hel kyrka, var måttet rågat. Till och med moderata muslimer var ute på gatorna för att skydda sina grannar. Men återigen förslog inte detta, de vänner man hade var för få och de fiender som nu hade väckts var alltför många. Fler dog vartefter oroligheterna spred sig. I svensk media kunde vi i vanlig ordning läsa…….ingenting. Uppgifter om förföljelsen kunde man däremot läsa om i utländsk media, återigen kan den postkoloniala hattefnatts-agendan som råder ha varit boven i det dramat.

 
Kopter i Egypten

Utanför mediesfären pågår också en debatt som är minst sagt snedvriden. I politiska kretsar har också där diskussionerna satt igång. Tyvärr är det lika mörkt där som i media. En sida är förövare och en annan sida är offer. Med andra ord samma postmoderna agenda. Vem kan till exempel glömma Mehmet Kaplans ovanligt intelligenta (där var jag återigen ironiskt) uttalande, där han jämförde jihad-resor genomförda av vissa svenska muslimer, med den frivilliga insats som enskilda svenska soldater genomförde under andra världskriget. Den gången reste enskilda svenska medborgare över till Finland för att hjälpa landet med att kriga mot den anfallande ryska krigsmakten.

Mehmet Kaplan var tvungen att göra en pudel

Problemet med denna beskrivning är dock uppenbar. Inga svenska eller finska soldater var med och genomförde etnisk rensning med massmord som följd, den som påstår detta borde läsa på ett ämne som heter historia. Svenska eller finska soldater sköt inte mot obeväpnade ryska civila, den som påstår det är fortfarande ute och cyklar med seglarskor på fötterna. Svenska och finska soldater följde inte och genomförde inte en medveten agenda där områden skulle vara rensade från ryssar. Här hade Mehmet Kaplan megafel i kvadrat med andra ord. Han var till sist tvungen att göra en så kallad pudel, där han tog avstånd från uttalandet. Själva händelsen är dock intressant på det sättet att han troligen verkligen trodde att det i Sverige av idag, skulle vara möjligt att ro uttalandet i land. Skrämmande och oroande är Löjesguidens enda kommentar.

 
Dessa händelser……

…….skulle vara jämförbara med detta enligt Kaplan

Låt oss byta fokus till ytterligare ett exempel på hur oberoende svensk media är. Den här gången hämtar jag livsluft ur den svenska debatten för att komma lite närmre vår egen vardag. Feminism är ideologin på allas läppar, inte minst efter F!:s framgångar i opinionsundersökningar. Jag skulle vilja hävda att åtminstone en del av förklaringen till framgångarna beror på just medias agenda. Det är ingen väl förborgad hemlighet att majoriteten av alla journalister sympatiserar med antingen Miljöpartiet, F! eller Vänsterpartiet. Jag kanske är lite konspiratoriskt lagd då jag påstår att media i Sverige, och då framför allt journalisterna, har bidragit till att både framföra dessa tre partiers budskap i marknadsföringssyfte och att dölja deras klavertramp och brister. Trots detta hävdar jag att det inte är en alltför djärv tanke att påstå detta.
Tittar man särskilt på ett medieföretag som hävdar att de förmedlar ”fri och oberoende television” blir man än mer skrämd. SVT som sägs ägas av folket och vara till för folket, är företaget som numer har övertagits av en liten klick ur media-eliten från Södermalm. Agendan har blivit därefter. På SVT kan man numer hitta hatprogram med Ahtena Farrokhzad där alla gränser till någon form av balans har suddats ut. Länk till programmet här:

Länken till Athena Farrokhzads omtalade program

Det är också företaget som upplåter sitt medieutrymme åt andra former av hatpropaganda i feminismens namn. Bianca Kronlöf är den stackars förtryckta feministen som får hur mycket medieutrymme som helst på SR. Hon får till och med framföra en liten käck låt som inte skulle duga att ge ut på skiva eftersom den är usel, men i SVT:s värld får den gratisreklam. Länk till magplasket här:

Gubbslemslåten från SVT:s hemsida

Oberoende Television? Nej, jag skulle inte tro det SVT!

Så till någon form av slutsats. Svensk media är lika oberoende som en nikotinist. Man är minst sagt fascinerad av att utmåla en sida som bad guy, och en annan som good guy. Man kan misstänka att denna obalans beror på att samma media har en postmodern agenda där en alltid är underordnad vad som än händer som motbevisar denna tes, och en alltid är överordnad och måste straffas för detta. Att man därmed har en politisk agenda, att man brister i objektivitet och att man knappast kan kallas oberoende är inga problem i deras egna ögon. En slutsats som är lika häpnadsväckande som att finna liv på mars eftersom medias uppgift är att just rapportera utan en dold agenda och med balans i sitt granskande.
Nej media, detta är inte lovande för framtiden. Det är därför Löjesguidens självklara uppgift att utse public service till en av kandidaterna till priset ”Foliehatt of the Year”.

Till sist vill jag avsluta detta inlägg med att länka till en annan ypperlig blogg som tar upp ett ämne som tangerar detta. Jussi H Lundell är bloggaren som på ett förnämligt sätt pekar på religionskritik och varför viss sådan är tillåten medan annan är tabu. God läsning.
Länken till Jussi H Lundells blogg som jag varmt rekomenderar

Almedalen Revisited

Almedalen i Visby på Gotland är politikernas egna lilla lekstuga. Vissa älskar att först skrika om solidaritet och sedan sätta sig i segelbåten och bege sig över dit, andra försöker att agitera med hjälp av brandtal. Nytt för i år är dock att brandtalen i sina delar har ersatts av hatretorik där vissa partier som vi snart ska se, har varit extra duktiga på att utmärka sig. Det politiska samtalet som skulle främjas av veckan har istället ersatts av glåpord, debatten som skulle föras har istället ersatts av öppna försök att tysta alla som råkar ha ”fel” åsikter och så vidare. Det har med andra ord varit en upplaga av denna politikernas Woodstock som både har roat och oroat.

Almedalsveckan är över, men det är ändå intressant att konstatera vilka som har gjort sig och vilka som har gjort bort sig. Några lyckades trots allt behålla sitt lugn, även om det måste ha varit svårt, och andra visade sitt rätta ansikte som inte var det vackraste vi har sett.  Vem kan till exempel glömma bort den miljöpartistiska tuttchocken? En av de övertygade springer helt enkelt fram mitt under Fredrik Reinfelds anförande för att flasha brösten. Allt naturligtvis för att chocka och tysta. Jenny Wenhammar som var innehavaren av denna företrädesvis kvinnliga kroppsdel, menade dock själv att det var för att slå ett slag för aktivismen. Ja nog var det ett slag alltid, ett slag under bältet.
Reaktionerna inom miljöpartiet har varit minst sagt blandade. En del röster har sunt nog talat om att händelsen och tilltaget är ”oacceptabelt”. Sen blir det dock lite mer problematiskt. Miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner fäller den oerhört intelligenta kommentaren (det där var ironi) att ”hon lyfter en viktig fråga” (?????????????????). Ja det enda hon lyfte var väl den kvinnliga kroppsdelen, men tilltaget i sig har han tydligen inga problem med. Kanske borde den gode Anders ta en snabbkurs i demokratins grundläggande spelregler innan han uttalar sig. Jenny Wenhammar arresterades naturligtvis och kommer eventuellt att uteslutas från den riksdagslista hon står på för Skånes distrikt. Det sistnämnda vet vi dock inget om eftersom Skånes distriktsstyrelse inte ser några problem med att hon kvarstår. Fortsättning följer med andra ord.

Aftonbladets artikel om tuttaktivismen och debatten ikring den

Tuttaktivism och dess konsekvenser

Miljöpartiet fortsatte dock i samma tradition och lät låta grodorna fullständigt flyga omkring. Den här gången var det Kurdo Baksi som gav sig ut på minerad mark. Tur för honom att han hade vänner på höga poster som kunde backa upp hans brist på takt och ton. För efter nästa beskrivna påhopp behöver man riktigt bra stöd, Baksis tilltag trotsade nämligen till och med naturlagarna.
Hanif Bali är moderat riksdagsledamot. Det borde han inte vara, tyckte Baksi. I synnerhet inte för ett parti som inte delade Kurdos åsikter. Så i vuxenmobbningens namn gav sig alltså Baksi ut. Bali, som enligt alla demokratiska principer har rätt att hysa vilka åsikter han vill, fick plötsligt utstå ett gatlopp av hat och hån. ”Husblatte”, ”Rasförrädare”, ”Onkel Tom” var några av de namn han kallades, till sist kom nådastöten i form av tillmälet ”Moderaternas Jackie Arklöv”. Sådana käftsmällar ska naturligtvis ingen behöva ta och ingen ska heller tillåtas att utdela dessa. Vore jag du Hanif skulle jag nog polisanmäla händelsen. Det är därför det finns en brottsrubricering som heter förtal. Mikael Trolin, också han miljöpartist, kastade sig in i debatten med ett ”husneger” (Balif härstammar för övrigt från Mellanöstern). Slutsatsen kunde bara bli en, om du har utländsk härkomst får du inte lov att ha borgerliga tankar, idéer eller åsikter. Jag kan som statsvetare här inflika att Kurdo Baksi och Mikael Trolin inte bara har gjort sig skyldiga till förtal, de har också brutit mot grundlagen som garanterar varje medborgare att fritt uttrycka sina åsikter i tal och skrift samt att ingen har rätt att undertrycka dessa friheter. Detta tyckte dock de båda var en bisak som inte hade någon som helst vikt i sammanhanget. (Jag använder bloggen för att uttrycka mina åsikter och detta ska förstås inte blandas ihop med min bakgrund som statsvetare, ideologi gifter sig dåligt med akademiska titlar. Däremot ger studierna en del användbar kunskap om sakernas tillstånd, något som jag kommer att använda mig av i mina texter.)

Hanif Bali skriver om övergreppet på honom från olika personer

 
Kurdo Baksi som startade hetsdebatten

Mitt i den soppa Miljöpartiet hade lyckats skapa var ju naturligtvis vissa till partiet förtrogna tvungna att komma till undsättning. Ida Ali-Lindqvist skriver ledare för Socialdemokratiska Dalademokraten. Där har hon igen och igen visat att hon inte förmår att leva upp till vad tidningen har döpts efter – demokrati. Den här gången åstadkom hon det omöjliga. Först lyckades hon smutskasta Hanif Bali för att han har uppnått en position i samhället som egen företagare. Som person med ett icke-svenskt namn får man alltså inte lyckas. Nej du, den gubben går inte. Om du är av utländsk härkomst måste du bo i någon av de problemförorter som finns framför allt i våra storstadsregioner, du måste ha sociala problem och du får inte hitta jobb eller gud förbjude, bli egen företagare. I varje fall inte om Ida Ali-Lindqvists logik ska råda. Hon påstår vidare att Hanif för att kunna bli framgångsrik har hållit nere andra för att kunna lyckas, detta är förutsättningen för framgång i hennes resonemang. Detta påstående kommer trots att nationalekonomer igen och igen har visat att en persons framgång sprider sig som ringar på vattnet och ger flera personer, till exempel personer med utländsk härkomst, en möjlighet att skaffa sig ett arbete eller en egen firma. En persons framgång kan ge upp till tio till möjligheten att arbeta istället för att de tvingas till att leva på bidrag och understöd, ett faktum som alltså Ida helt åsidosätter i sin artikel. Tydligen är det viktigare för henne att skapa en poäng, än att hålla sig till vetenskapliga fakta.
Det andra hon lyckas med i artikeln är att klä av varje person med utländsk härkomst självförtroendet när hon lanserar tesen ”varje person med annat modersmål än svenska, är per definition underordnad”. Visserligen skrev hon inte så, men det är andemeningen med det hon säger. Det är konstigt att betrakta hennes påstående, hon är ju själv en framgångsrik person med en inte helt pursvensk bakgrund. Ändå skapar hon i några meningar en underförstådd maktpyramid där invandrare aldrig kan lyckas och därmed har hon satt på dem offerkoftan. Detta trots att det alltså finns framgångsrika nysvenskar bland andra hon själv och också Kurdo Baksi. Där jag bor t ex finns flera stycken som äger egna företag, ett faktum som inte gäller mig. Per definition borde det alltså vara så, mätt i pengar i varje fall, att det är jag som inte är så framgångsrik. Ida Ali-Lindqvist glömmer här lite lägligt bort att det inte så att man bara knallar in på Dalademokraten och säger ”Hej, jag tänkte bli ledarskribent här”. Det är något man blir genom lång och trogen tjänst. Tidningen har ju trots allt fostrat sådana sossegiganter som Marita Ulvskog och Göran Greider. Så tyvärr kastar hon som jag ser det sten i glashus.
Hon lyckas till sist med en tredje sak som också den är bekymmersam minst sagt. Precis som Kurdo Baksi och Mikael Trolin påtalar hon att om man är en person av utländsk härkomst, jag kallar det nysvensk från och med nu eftersom det låter lite mer värdigt, får man och kan man inte ha vissa åsikter. Som nysvensk ska du vara vänster, annars kan det hända att både den ena och den andra kommer och framför berättigad kritik mot dig. Du kan aldrig tänka fritt, det gör andra bättre åt dig av den enkla anledningen att allt annat än det ”rätta tänkandet” är förkastligt. Det är den underförstådda andemeningen i det hon skriver på ett väldigt vältaligt och lågmält sätt. Kurdo Baksi och Mikael Trolin däremot liknar i sin agitation mest gatans parlament som skriker, hotar och använder tillmälen som knappast går att kalla värdiga. Men slutsatsen är densamma – du ska inte tänka själv, utan bara rösta på samma fina vänster som inte vill att du ska tänka själv.

Ida Ali-Lindqvists artikel i Dalademokraten

 
Ida Ali-Lindqvist

Till sist tillbaka till Miljöpartiet som inte slutade sina dikeskörningar på Almedalsveckan. När det blev deras stora dag slutade det i inget mindre än karambolage. När Åsa Romson så äntrade estraden och intog talarstolen fullständigt haglade grodorna. När hon delade in mänskligheten i två distinkta grupper som särskilde sig från varandra var det något som brast. Hela hennes tal finns transkriberat på den utmärkta sajten Genusdebatten, här nöjer jag mig med länken och några lösryckta citat.
”För de flesta av oss, de allra flesta av oss här, vi är inte vita, heterosexuella, medelålders män. Vi är människor”. Hon fortsätter i samma storstilade anda: ”Mycket förenklat kan man också säga i klimatpolitiken att det är de rika männen som orsakar utsläppen och de är de allra fattigaste kvinnorna som blir de största offren”.”Det är helt enkelt så att dagens passiva klimatpolitik är att sätta de lata männen framför kvinnor och barn”.”Eh, vi i miljöpartiet ifrågasätter också vad som säger att den svenske mannens, um, rätt att äta kött varje dag skall gå före den sudanesiska kvinnans rätt att slippa få sin skörd förstörd av klimatförändringar”.
Hmmm vänta ett ögonblick, detta kallas ju hets mot folkgrupp. Hon pekar ju ut en grupp som förövare till det mesta av illdåd en grupp kan begå, hon generaliserar för att kunna göra detta och hon gör kopplingar som till exempel att den svenske mannens köttkonsumtion skulle orsaka den somaliska kvinnans svält pga klimateffekten utan att det finns vetenskapliga belägg för att dra en sådan slutsats. Allt för att kunna peka ut den egentliga skurken bakom allt, en skurk som dessutom är någon slags undergrupp vid sidan av resten av mänskligheten – den vita västerländska mannen. Ett mer solklart fall av hets mot folkgrupp får man leta efter och händelsen är följdriktigt polisanmäld av en av medarbetarna på Genusdebatten. Löjesguiden applåderar denna starka och rakryggade åtgärd.

Åsa Romsons omdiskuterade tal transkriberat från Genusdebatten

 
Åsa Romson

Miljöpartiet har på kort tid lyckats med något få innan dom har lyckats med. De har skitit i det blå skåpet så ofta att det borde vara fullt vid det här laget. Det borde också klart och tydligt gå att urskilja doften från skåpet då stanken måste varit outhärdlig under själva veckan. Tur då att den svenska journalistkåren så villigt rycker ut för att täcka över konsekvenserna för dessa dikeskörningar. Det är ju trots allt nästan 60 % av denna ”oberoende” och ”objektiva” yrkesgrupp som sympatiserar med partiet. Hets mot folkgrupp, förtal och brott mot yttrandefriheten i grundlagen är ett svårslaget rekord trots allt. Betänk att allt detta skedde inom loppet av en vecka och man upphör inte att förundras.
Varje år kommer en jury på Löjesguiden att utse en vinnare i tävlingen ”Foliehatt of the Year”. Detta är ett pris som precis som namnet antyder kommer att ha en foliehatt istället för trofé som prisbuckla. Bucklan kommer att levereras efter det att en segrare har korats, meddelats och sedan utannonserats.
Härmed utses därför Löjesguidens första nominering som därmed är klar. Miljöpartiet har officiellt nominerats till vårt eget pris ”Foliehatt of the Year” som vi kommer att utdela en bit in på nästa år när vinnaren har utsetts.

Välkommen till Löjesguiden

Välkommen till min blogg! Låt mig först tacka ett antal personer för deras hjälp, utan er hade denna blogg aldrig sett dagens ljus. Susanna Varis vars utmärkta blogg jag besöker dagligen, stod för designen av headern ni ser ovan. Susanna har använt en bild av Annie Leibowitz så det är klart jag tackar denna utmärkta fotograf för bidraget. Tack för designen Susanna, din konst och du rockar. Det är också hon som har gett mig goda råd om det övriga på bloggen, hon har ju trots allt längre erfarenhet än vad jag har av att blogga. Också bloggare som Anna Brodow, Jämställdhetsfeministern, Genusdebatten, En Stilla Undran, WTF (Toklandet) och Jussi H Lundell har varit inspirationskällor.

Nu till själva bloggen och dess bakgrund. Jag har länge tyckt att mycket av det jag läser på nätet är antingen direkt lögnaktigt eller ibland otroligt dåligt skrivet. Alltför många har också en hatfull och hotfull ton i sina inlägg eller i sina kommentarer. Tanken med den här bloggen är för det första att bringa ordning i den desinformationsdjungel som råder där ute och dessutom göra det med ett förhoppningsvis bra språk och en god ton. Det är med andra ord en blogg där du som är ute efter att hata, hota eller sprida falsk information som saknar stöd i verkligheten, inte ska ha något att hämta. Istället kommer för en del människor provokativa inlägg att presenteras. En del kommer naturligtvis att väcka blodstörtning, men för dig som tycker att nätet är en plats där bara dina åsikter räknas finns alltid blodtrycksmedicin. Det är inte heller en blogg som ska väja för att uttrycka åsikter trots att dessa inte överensstämmer med de som vissa grupper vill pådyvla oss. Av de här själen vare sig kan jag, eller vill jag därför blogga under eget namn. Demokrati är nämligen ett begrepp som i mina ögon är under attack och det är inte från det håll som folk normalt kopplar till antidemokratiska krafter. Nej, vänstern på nätet är tyvärr mer aktiva och de är inte alltid de ”solidariska” och ”fritänkande” människorna som de utger sig för att vara. Jag önskar det vore annorlunda, men för att inte riskera mordhot och annat föredrar jag att vara anonym.

En gång om året kommer den här bloggen att dela ut ett pris. Foliehatt of the year är en gala som kommer att tilldela den som har stått för det mest galna tilltaget eller uttalandet ett pris i form av en foliehatt. Under stort klang och jubel kommer den här bloggen att lista de som har kvalificerat sig, du som läsare är välkommen med tips och åsikter men beslutet tas av en jury. Den vinnande personen eller organisationen kan senare på hemlig plats hämta foliehatten som ska finnas också i fysisk form. Vinnaren och prisceremonin kommer att publiceras på bloggen.