Du sköna framtid?

Vi brukar vid nationaldagsfirande påminna oss om hur lyckligt lottade vi är. Inget undantag den här gången heller när Urban Ahlin intog Skansens scen under evenemanget som firades med kungen, statsministern och andra politiska potentater närvarande. Talmannen valde att lägga tonvikten på svenska flaggans firande, våra nordiska grannar och hur fina de är och att hylla vårt öppna samhälle med vår öppna attityd. Mycket koncentrerades på demokrati trots att den idag är kraftigt ansatt av just samma etablissemang som satt där.

Länk till inslaget från SVT. Urban Ahlin knöt därmed an till en gammal idé hos just Socialdemokraterna nämligen den om det nordiska samarbetet. Så mycket för internationalismen som man hyllar så inom samma parti därför att hade han varit det i själ och hjärta hade han också tagit upp samarbetet och vikten av detta inom EU. Men inget om denna organisation, inget om medlemsländerna och vikten av samarbete över gränserna där alltså.

Birigitta Andersson var stolt över att vara svensk och det finns i viss mån anledning att vara. Men Urban Ahlins beskrivning och bild är knappast den som stämmer. Politik som att sälja korv är som att ge svensken fingret.

Det finns dock en annan rätt illavarslande tendens i allt vurmande för vårt avlånga land. Inte för att jag tycker att vi inte borde vurma för landet men det är beskrivningen jag vänder mig emot. Urban Ahlin talar om öppenheten, men vi har allt mindre av detta. Han talar om demokratin och återigen kan jag bara konstatera att den blir allt mer en bristvara (Nyheter24; Archive).

Det är till och med så illa ställt på demokratins område att själva ordet ”demokrati” av vissa tycks ses som en ren vänstertolkning (Ung vänster förklarar ekonomisk demokrati; Archive). Det finns skrämmande tendenser och de kommer nästan alltid från vänster i vårt land. Tanken är förstås att muta in ett synsätt och sätta lika med-tecken mellan ”vänster” och ”demokrati” för att de ska bli synonyma med varandra. Att de inte är det spelar som vanligt mindre roll.

I politikens värld och också Socialdemokraternas är framtiden en viktig faktor. Den måste också den målas i så ljusa färger som möjligt. ”Landet är på rätt väg” är ett återkommande tema (DI; Archive) för vilken makthavare som helst. Återigen har sanningen ingenting med budskapet att göra, budskapet är helt enkelt det överordnande. Men är framtiden så ljus som man vill ge skenet av? Nej, här finns betydande problem tyvärr!

Kalla mig gärna alarmist men det är dags att tala om sanningen, inte den tillrättalagda varianten som så gärna trummas ut genom media. Bara några dagar innan Urban Ahlins nästan frireligiösa tal trummas in i våra medvetanden tillkallas ett polispådrag till Matteusskolan på självaste Södermalm i Stockholm. För dig som inte bor i staden så är Södermalm mediamänniskornas och de arbetarklass-aspirerande medelklassungarnas egna Mecka. Där huserar hela pudelns kärna av godhetsrörelsen.

PudelSödermalm är som pudelns kärna eller den del som sitter längst till vänster. Från hundens perspektiv sett blir det närmast a-hålet och det är nog en träffande allegori. Södermalm är nämligen stadsdelen i Stockholm som huserar 95 % av godhetsrörelsen och stadsdelen där medelklassungar får leka proletärer. Allt medan proletärerna för länge sedan flyttat därifrån på grund av kostnaderna. Foto: By Belinda – Flickr, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2427682

På torsdagen i förra veckan tillkallades just till denna stadsdel en polispatrull där en 15-årig nyanländ under knivhot (SVT; Archive) uppträdde aggressivt mot en fritidsledare. Under 2 timmar satt vettskrämda ungar instängda med utegångsförbud på grund av risken medan polisen gick igenom skolan. Till sist kunde man omhändeta personen och ta in denne på förhör. Under dessa två timmar satt orolig föräldrar som på nålar och undrade vad som hände. Lite ironiskt att det var just mediamogulernas egna små telningar som blev offren.

Tyvärr är detta inte det enda exemplet om ohållbara situationer från skolans värld. Larmen (TV4; Archive) kommer mest hela tiden och från hela landet (SVT; Archive). Men det här är bara från skolans värld, sen har vi etniska och religiösa konflikter som också de har flyttat in. Hot (SVD; Archive) och våld (Jönköpingsposten; Archive) har blivit vanligare och detta sker ibland på asylboenden rakt under näsan på myndighetsrepresentanter.

Vissa som Nuri Kino börjar med all rätt fråga sig vad asylrätten är värd när sånt händer. Att fly förföljelse från ett land, hamna i ett annat där asyl och skydd utlovas bara för att hamna i samma soppa som i det gamla landet med samma människor som står för samma hot är inte asyl, det är en falsk förhoppning. Humanisterna, eller det de påstår sig stå för, har alltså lyckats skapa en situation som bäst beskrivs som anti-humanistisk. Snyggt jobbat!

Vilken tur då i den nuvarande situationen att vi har en så handlingskraftig regering som både vet och gör sitt jobb. Nej skämt åsido, den fortsätter det den är bäst på – att miss- lyckas. Deras trumfkort hette Anders Ygeman, han framställdes som en handlingens man när han deklarerade att 80 000 personer utan asylskäl skulle avvisas (SVT; Archive). Vi vet vad som hände, av dessa blev det en rännil. Vi får vara glada om han lyckas avvisa ens 80 personer. De flesta länder har redan stängt dörren (Bloggen Cornucopia) för återvändare.

DörrAnders Ygeman lovad runt men höll tunt. Nu upptäcker han den smärtsamma vägen att länderna varifrån en del asylsökanden kommer ifrån nu har stängt sina dörrar och ingen kommer tillbaks. Sverige står nu med flyktingar utan asylskäl men som inte kan skickas tillbaka. Foto: Wikimedia Commons

Vår regering är ett skämt, vi kan dagligen se resultatet av dess misslyckanden och när de äntligen tillfälligt får tummen ur a-hålet misslyckas de igen. Inget hopp där alltså, men det gäller ju fortfarande att utmåla framtiden i ljusa pastellfärger. I den processen är Urban Ahlin en lydig och lojal sosse som tar varje tillfälle i akt och utmålar allt i färger som inte stämmer.

Men regering är inte färdig där, de fortsätter det de påbörjat nämligen att straffa svensken så långt det är möjligt. Vapnet den här gången heter skatt och ”du tror du ska få något för pengarna men tji fick du”.

För med världens högsta skatt tror man väl kanske i ren inbillning att det också ska ge något tillbaka. Men när återbetalningen är liktydig med sämre samhällsservice som överfulla sjukhus (SVT; Archive), en underbemannad poliskår (SVT; Archive), kvinnomiss-handel (TV4) på asylboende som dessutom ignoreras därför att resurserna att utreda antagligen saknas så har samhällskontraktet brutits. Långsamt glider samhället ner i ett svart hål där välfärden (Bloggen Uvell) helt riktigt alltmer ifrågasätts.

Medborgare som straffas dubbelt blir nästa tunga på vågen. Först drabbas de av brott, sen straffas de en gång till. I exemplet med avvisning från en campingplats (Hallsta/Sura; Archive) kan ju verka som ett trivialt exempel, men underskatta aldrig en kränkt människas ilska över hur de blir behandlade. Samhället kommer helt enkelt allt närmre ett slags inre sammanbrott. Denna process blir naturligtvis inte bättre av att människor både känner sig rättslösa och kränkta.

FullStraff av de skyldiga, i bildens fall offer för överdrivet drickande, är oftast ingen trevlig affär även om det ibland behövs. Men att straffa de redan utsatta är än mer magstarkt. Samhället upplöses atom för atom och när vi dessutom inte ser nyttan med en välfärd som inte ger något igen ligger också modellen risigt till Foto: Av William Andrews – Old-time punishments by William Andrews. 1890 p140 archive.org, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=14138001

Frågan blir alltså till sist hur regeringen ska lösa den situation de själva var så dåliga på att  hantera under förra året och som nu drabbar landet med full kraft i form av ännu mer ohanterliga problem? Svaret är enkelt, det kan de inte och anledningen är lika enkel den. De är helt enkelt oduglingar som inte längre förmår att lösa problemen. Den här regeringen består till 101 % av rena klåpare helt enkelt.

Socialdemokraterna går långsamt mot ett sammanbrott, miljöpartiet måste spendera allt mer tid åt att läka såren från månader av kris och vänsterpartiet är helt enkelt för verklighetsfrånvända för till och med svenskt samhällsliv. Det är alltså dags att säga nog är nog, inte att måla upp framtiden i bjärta färger och med fagra löften som ändå kommer på skam.

Det här sätter fokus på oppositionen som måste börja agera istället för att resignera. Första bästa tillfälle att fälla regeringen borde tas vara på och gör man inte det, oavsett om detta måste ske med sverigedemokraternas hjälp eller inte, är att försätta ytterligare en chans. Det är något det här landet snart inte längre har råd med.

RingDagens Sverige behöver någon som agerar istället för att resignera. Hittills har vi sett lite eller inget av detta från vare sig regering eller opposition. Det är till och med viktigare att försöka och misslyckas än att inte försöka alls, det är så illa samhället är ställt på vissa områden. Foto: By Adonart – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45647566

Löjesguiden nominerar idag slentrianmässigt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Få gånger i världshistorien har en regering misslyckats i så många frågor som denna. Att den över huvud taget har fått tillåtas att sitta kvar är nära nog lika kriminellt det. Det gör regeringen till fullödiga kandidater till priset.”

Annonser

14 thoughts on “Du sköna framtid?

  1. Nog är regeringen en sällsynt misslyckad samling av handlingsförlamade människor.
    Dessvärre är jag inte säker på att den så kallade oppositionen hade gjort ett bättre
    jobb. Vi kommer ju heller inte få veta det förrän nästa val för jag tror inte att oppositionen kommer
    fälla regeringen eftersom det kommer att kräva ett samarbete med Sd för att göra det.
    Själv håller jag ett öga på Borgerlig framtid vars partiprogram jag gillar.Fler och fler politiker från de borgerliga partierna ansluter sig till dom förmodligen för att deras partiprogram innehåller sådant som Borgerligheten stred för tidigare innan dom körde ner i det feministiska,identitetspolitiska och postmoderna diket.
    Skall bli kul att se om dom kan bli en riktig utmanare till nästa val.Personligen är jag beredd att rösta på dom för att röra om i den stagnerande politiken som bedrivs av de traditionella partierna och naturligtvis för att jag gillar deras program.
    Hoppas att många flera gör detsamma.

    Gilla

    • Jag ska erkänna att jag inte vet för mycket om partiet. Det lilla jag har läst är ömsom vin, ömsom vatten som det brukar heta. Sänkta skatter och slöseri med offentliga resurser är jag en varm anhängare av, det behövs. Samtidigt när jag läser deras EU-politik blir jag däremot förvirrad.

      De vill ha mindre federation men samtidigt åtgärder som definitivt kräver mer federativa lösningar. En sådan fråga är säkerhetspolitiken. Utan en gemensam styrning dvs federativa konstitutionella drag, lär inte gemensamma säkerhetspolitiska beslut kunna tas. Likadant handel, EMU är delvis skapat för att främja handel. Detta kräver dock att man har en gemensam valutapolitik dvs federativ lösning, det kräver en gemensam handelspolitik dvs federativ lösning osv. Jag borde nog skapa ett eget parti, Förenade Fredrikfronten eller något liknande. 🙂

      Gilla

  2. En stark man efterfrågas,eller kvinna typ Thatcher,gör det omöjligt att stanna i landet för de som skall avvisas,och för övriga som anser att straffskatt av värdbefolkningen i ett fritt land skall ges till de som kommer nu mitt i livet.

    Gilla

    • Jag är ingen fan av Thatcher personligen men jag förstår vad du menar och jag håller delvis med. Vad vi behöver är någon som både har starkt politiskt mandat dvs många röster och en person som har viljan att eller visionen att vilja genomföra något istället för som nu bara resignera istället för att regera. Vår nuvarande regering har uppvisat förvånansvärt lite av varan regera och då de har gjort det har det varit till skada för landet. Men för att det ska kunna ske måste vi för det första ha ett val och för det andra måste någon stiga fram som har tillräckligt mycket pondus och karisma samtidigt som denne har visioner. Idag ser jag ingen sådan i de etablerade partierna i riksdagen, kanske finns de utanför. Vem vet, det gäller helt enkelt att undersöka saken.

      Gilla

  3. Hej.

    Man kan väl säga att när de får tummen ur stoppar de den i munnen.

    Vad som förvånar mig är bristen på initiativ från hemvärnsmän, lottakårister, och jaktlag samt byalag: hur svårt är det för ett tjog svenska män och kvinnor att med vapen och maskiner tvinga ett gäng ‘asfaltsläggare’ att packa och dra i skenet från sina brinnande husvagnar och bilar?

    Vad skall polisen göra i ett sådant läge, om ett helt samhälle håller ihop och inte säljer varandra? Polismännen bor ofta på orten, och har släktingar och kamrater därjämte.

    Ingen utom en idealist vill se ett sammanbrott, men verkligheten har en tendens att vara sig själv.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

    • Nej, ingen inte ens sossar vill se ett sammanbrott. Ändå för de en politik som för oss dit, samarbetar med partier som sätter än mer press på dem för att göra allt det man inte borde göra som att släppa in än fler och till sist höjer den alltför låga skatt vi redan har för att skaffa än mer godhetspoäng när inga finns att dela ut därför att de har misslyckats. Det hela är en nästan självgenererande men framför allt självförtärande process vår regering har blivit så duktig på. De som betalar priset för all dumhet är de som jobbar mitt i kaoset och de som utsätts för resultatet av kaoset, men vem bryr sig om dem? De är ju inte politiker och därmed inte heller förmögna att påverka sitt egna öde mer än en gång var fjärde år då de kan luras lite till om hur lyckat det misslyckade har varit.

      Urban Ahlin har visat två saker. För det första att det är dags för en ny regering utan vare sig sossar eller mp. Att ha med dem vore som att ge Siewert Öholm kärnvapen. Att också övriga politiska krafter har misslyckats nämner han inte ens. Två: Politik handlar i hans tolkning om att pladdra oändliga tirader om hur lyckliga vi borde vara över saker som har misslyckats. För att nå det målet utelämnar han vissa fakta som inte passar in i hans världsbild. I min värld och säkert också din, handlar politik om att uppnå konkreta resultat. Dessa lyser fortfarande med en konstant frånvaro. Istället lämpar man som du ger exempel på, över ansvaret samhället har misslyckats med på civilsamhället. Föreningar, folkrörelser och andra får ta de smällar andra vare sig vill ta eller har resurserna att ta. Den principen lovar gott för framtiden.

      Gilla

      • Hej.

        ”Siewert Öholm med kärnvapen”. Tack för mardrömmarna.

        Skämt åsido, ja det är resultatpolitik vi behöver, men jag fruktar att det är omöjligt. I en kaotisk och farlig situation går makten till den grupp som (oaktat logistiska faktorer) visar handlingskraft och ledarskap samt kan lova vissa nyckelgrupper bibehållen privilegierad ställning (inte sällan i en falsk tro att kunna kontrollera den grupp som tar över den formella makten). Ytterligare en faktor är sammanhållning och äkta solidaritet i betydelsen vilja till uppoffringar för gruppen, och med full insikt i att gruppen täcker ryggen på en.

        Svenskar uppvisar inte ovanstående längre – men Sveriges sunni-muslimer gör. Antal är mindre viktigt än att kunna fokusera kraften till en punkt och identifiera korrekta anfallsvektorer hos motståndaren.

        Kanske jag är luttrad, kanske jag är orealistiskt rädd, men jag har många gånger sett skillnaden i hur araber, turkar, afghaner och andra muslimska invandrare i en konfliktsituation hjälper varandra utan att känna varandra – om motståndaren är en grupp svenskar. Svenskarna däremot är mer benägna att springa sin väg väl slag och sparkar börjar hagla.

        Det är för mig en skillnad i skala – inte art eller natur. Som sagt, jag ser ingen sådan sammanhållning kring att vara svensk som jag ser bland invandrare (vilket inkluderar både 2:a och 3:e generationen) kring att vara ‘inte svensk’.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, lärare

        Gilla

      • Hahaha, varsågod! Realpolitik och framför allt visioner om en sådan är helt underskattat i dagens politik. Strömlinjeformade delfinlika politiker som glider fram utan vattenmotstånd är visserligen effektiva men samtidigt intetsägande och visionslösa. Vi lever i en tid när det mesta präglas av kris, så också välfärden. Den måste förnyas, förbättras och effektiviseras så där finns en vision. Vad som saknas för att kunna genomföra denna är dels idéerna och dels den egna visionen om det samhälle man vill bygga efter detta.

        Ju längre tid en sådan vision lyser med sin frånvaro, är tid förlorad. Problem löser som bekant inte sig själva. Går krisen i välfärden tillräckligt långt har vi antingen en förlegad som inte längre fungerar eller en som är framhastad och knappast genomtänkt. De stora visionernas tid är helt enkelt inte nu. Inte ett enda parti kan säga sig ha en sådan och inte ett enda parti har förmågan att kanalisera detta. I min värld är helt enkelt dagens politiker som en impotent porrstjärna, de vill så gärna delta men de kan helt enkelt inte om de nu inte kedjeäter små blå då förstås. Tröttheten och visionslösheten är total och har varit så en längre tid tyvärr.

        Landet behöver helt enkelt ett nytt partisystem där nya visioner och nya idéer frodas. Kanske finns de utanför riksdagen, kanske kan de finnas i om någon får för sig att drastiskt förändra den egna politiken. Än mer viktigt är för en sådan att börja måla upp sina visioner, utforma realpolitiken såväl som ställningstagandena i sakfrågorna och till sist formulera dessa i både ett karismatiskt och visionsfullt paket så att folk börjar tro på möjligheterna istället för begränsningarna. Lite som Per-Albin fast helst utan hans idéer, en dröm om något som man kan både måla upp och se för sin inre syn.

        Gilla

  4. Den som tror att ynkryggarna i Alliansen ska komma och rädda Sverige är hopplöst fel ute.
    Det var alliansen med M i spetsen som lade grunden för det samhälle vi har i dag och de rödgröna kör vidare i samma spår.
    Vad Sverige behöver är en rakryggad politiker som tar bladet från munnen och säger sanningen.
    Sverige behöver en politiker som inta bara snackar sanning utan även visar handlingskraft.
    Tyvärr står inte någon sådan att finna bland Alliansen eller de rödgröna.
    Fan vet om inte landet skulle må bäst av en människa av Donald Trumps kaliber.

    Gilla

    • En människa som vill ge kärnvapen åt Saudiarabier eller Sydkoreaner för att slippa försvara sig mot ”deras” fiende? som vill ge upp Syrien åt IS för att slippa strida där? Den som tror Donald Trump står för något bra måste lura sig själv duktigt mycket är jag rädd!

      Gilla

      • Vad har du för förslag då? De sillmjölkar som vi har till politiker i detta land är ju inget att ha. Sophögen nästa. Återstår endast Sd då om man verkligen vill ha en förändring. Men det är alltså om man VERKLIGEN vill ha en förändring. Annars blir det ju the same procedure as last year, and the year before that and so on… Lycka till att åstadkomma förändring med sillmjölkarna.

        Gilla

      • SVD har gjort en intressant liten observation som du hittar här: http://www.svd.se/s-och-sd-rostar-allt-mer-likt-i-riksdagen. I åtta fall av tio röstar sd som s! Alternativet blev visst som alla de andra.

        Mitt alternativ är nog att leta bland småpartierna utanför riksdagen eller att skapa ett eget. Riksdagens partier är nog rätt kokta allihop och det enda partiet jag har respekt för, däremot liten sympati i sakfrågor för, är kd. Anledningen är att de åtminstone står för det de tror på vilket jag inte kan säga om vare sig s, sd eller någon annan heller för den delen.

        Gilla

  5. Ja tror man att kd ska åstadkomma någon förändring av vikt så kanske man har gjort sig förtjänt av en foliehatt. 🙂

    Gilla

    • Har du lika svårt för att läsa som dom du anklagar i din andra kommentar för att inte kunna addera ett och ett? Vad jag skrev var: ”Riksdagens partier är nog rätt kokta allihop och det enda partiet jag har respekt för, däremot liten sympati i sakfrågor för, är kd.” Utläst på Tompiska betyder det följande: Jag respekterar dem för att de står för vad de tror på, men jag sympatiserar inte med dem i sakfrågorna. Det får du till: ”Ja tror man att kd ska åstadkomma någon förändring av vikt så kanske man har gjort sig förtjänt av en foliehatt.”.

      Allt ligger i ordens betydelse, det gäller helt enkelt att förstå dom och sätta ihop dom till något begripligt. Det gäller också kanske att inte dra för höga växlar och utnyttja något som inte står där och få det till något man hett önskar stod där. Sanningen är ju som alltid att det inte står där om det faktiskt inte står där.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s