Du sköna framtid?

Vi brukar vid nationaldagsfirande påminna oss om hur lyckligt lottade vi är. Inget undantag den här gången heller när Urban Ahlin intog Skansens scen under evenemanget som firades med kungen, statsministern och andra politiska potentater närvarande. Talmannen valde att lägga tonvikten på svenska flaggans firande, våra nordiska grannar och hur fina de är och att hylla vårt öppna samhälle med vår öppna attityd. Mycket koncentrerades på demokrati trots att den idag är kraftigt ansatt av just samma etablissemang som satt där.

Länk till inslaget från SVT. Urban Ahlin knöt därmed an till en gammal idé hos just Socialdemokraterna nämligen den om det nordiska samarbetet. Så mycket för internationalismen som man hyllar så inom samma parti därför att hade han varit det i själ och hjärta hade han också tagit upp samarbetet och vikten av detta inom EU. Men inget om denna organisation, inget om medlemsländerna och vikten av samarbete över gränserna där alltså.

Birigitta Andersson var stolt över att vara svensk och det finns i viss mån anledning att vara. Men Urban Ahlins beskrivning och bild är knappast den som stämmer. Politik som att sälja korv är som att ge svensken fingret.

Det finns dock en annan rätt illavarslande tendens i allt vurmande för vårt avlånga land. Inte för att jag tycker att vi inte borde vurma för landet men det är beskrivningen jag vänder mig emot. Urban Ahlin talar om öppenheten, men vi har allt mindre av detta. Han talar om demokratin och återigen kan jag bara konstatera att den blir allt mer en bristvara (Nyheter24; Archive).

Det är till och med så illa ställt på demokratins område att själva ordet ”demokrati” av vissa tycks ses som en ren vänstertolkning (Ung vänster förklarar ekonomisk demokrati; Archive). Det finns skrämmande tendenser och de kommer nästan alltid från vänster i vårt land. Tanken är förstås att muta in ett synsätt och sätta lika med-tecken mellan ”vänster” och ”demokrati” för att de ska bli synonyma med varandra. Att de inte är det spelar som vanligt mindre roll.

I politikens värld och också Socialdemokraternas är framtiden en viktig faktor. Den måste också den målas i så ljusa färger som möjligt. ”Landet är på rätt väg” är ett återkommande tema (DI; Archive) för vilken makthavare som helst. Återigen har sanningen ingenting med budskapet att göra, budskapet är helt enkelt det överordnande. Men är framtiden så ljus som man vill ge skenet av? Nej, här finns betydande problem tyvärr!

Kalla mig gärna alarmist men det är dags att tala om sanningen, inte den tillrättalagda varianten som så gärna trummas ut genom media. Bara några dagar innan Urban Ahlins nästan frireligiösa tal trummas in i våra medvetanden tillkallas ett polispådrag till Matteusskolan på självaste Södermalm i Stockholm. För dig som inte bor i staden så är Södermalm mediamänniskornas och de arbetarklass-aspirerande medelklassungarnas egna Mecka. Där huserar hela pudelns kärna av godhetsrörelsen.

PudelSödermalm är som pudelns kärna eller den del som sitter längst till vänster. Från hundens perspektiv sett blir det närmast a-hålet och det är nog en träffande allegori. Södermalm är nämligen stadsdelen i Stockholm som huserar 95 % av godhetsrörelsen och stadsdelen där medelklassungar får leka proletärer. Allt medan proletärerna för länge sedan flyttat därifrån på grund av kostnaderna. Foto: By Belinda – Flickr, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2427682

På torsdagen i förra veckan tillkallades just till denna stadsdel en polispatrull där en 15-årig nyanländ under knivhot (SVT; Archive) uppträdde aggressivt mot en fritidsledare. Under 2 timmar satt vettskrämda ungar instängda med utegångsförbud på grund av risken medan polisen gick igenom skolan. Till sist kunde man omhändeta personen och ta in denne på förhör. Under dessa två timmar satt orolig föräldrar som på nålar och undrade vad som hände. Lite ironiskt att det var just mediamogulernas egna små telningar som blev offren.

Tyvärr är detta inte det enda exemplet om ohållbara situationer från skolans värld. Larmen (TV4; Archive) kommer mest hela tiden och från hela landet (SVT; Archive). Men det här är bara från skolans värld, sen har vi etniska och religiösa konflikter som också de har flyttat in. Hot (SVD; Archive) och våld (Jönköpingsposten; Archive) har blivit vanligare och detta sker ibland på asylboenden rakt under näsan på myndighetsrepresentanter.

Vissa som Nuri Kino börjar med all rätt fråga sig vad asylrätten är värd när sånt händer. Att fly förföljelse från ett land, hamna i ett annat där asyl och skydd utlovas bara för att hamna i samma soppa som i det gamla landet med samma människor som står för samma hot är inte asyl, det är en falsk förhoppning. Humanisterna, eller det de påstår sig stå för, har alltså lyckats skapa en situation som bäst beskrivs som anti-humanistisk. Snyggt jobbat!

Vilken tur då i den nuvarande situationen att vi har en så handlingskraftig regering som både vet och gör sitt jobb. Nej skämt åsido, den fortsätter det den är bäst på – att miss- lyckas. Deras trumfkort hette Anders Ygeman, han framställdes som en handlingens man när han deklarerade att 80 000 personer utan asylskäl skulle avvisas (SVT; Archive). Vi vet vad som hände, av dessa blev det en rännil. Vi får vara glada om han lyckas avvisa ens 80 personer. De flesta länder har redan stängt dörren (Bloggen Cornucopia) för återvändare.

DörrAnders Ygeman lovad runt men höll tunt. Nu upptäcker han den smärtsamma vägen att länderna varifrån en del asylsökanden kommer ifrån nu har stängt sina dörrar och ingen kommer tillbaks. Sverige står nu med flyktingar utan asylskäl men som inte kan skickas tillbaka. Foto: Wikimedia Commons

Vår regering är ett skämt, vi kan dagligen se resultatet av dess misslyckanden och när de äntligen tillfälligt får tummen ur a-hålet misslyckas de igen. Inget hopp där alltså, men det gäller ju fortfarande att utmåla framtiden i ljusa pastellfärger. I den processen är Urban Ahlin en lydig och lojal sosse som tar varje tillfälle i akt och utmålar allt i färger som inte stämmer.

Men regering är inte färdig där, de fortsätter det de påbörjat nämligen att straffa svensken så långt det är möjligt. Vapnet den här gången heter skatt och ”du tror du ska få något för pengarna men tji fick du”.

För med världens högsta skatt tror man väl kanske i ren inbillning att det också ska ge något tillbaka. Men när återbetalningen är liktydig med sämre samhällsservice som överfulla sjukhus (SVT; Archive), en underbemannad poliskår (SVT; Archive), kvinnomiss-handel (TV4) på asylboende som dessutom ignoreras därför att resurserna att utreda antagligen saknas så har samhällskontraktet brutits. Långsamt glider samhället ner i ett svart hål där välfärden (Bloggen Uvell) helt riktigt alltmer ifrågasätts.

Medborgare som straffas dubbelt blir nästa tunga på vågen. Först drabbas de av brott, sen straffas de en gång till. I exemplet med avvisning från en campingplats (Hallsta/Sura; Archive) kan ju verka som ett trivialt exempel, men underskatta aldrig en kränkt människas ilska över hur de blir behandlade. Samhället kommer helt enkelt allt närmre ett slags inre sammanbrott. Denna process blir naturligtvis inte bättre av att människor både känner sig rättslösa och kränkta.

FullStraff av de skyldiga, i bildens fall offer för överdrivet drickande, är oftast ingen trevlig affär även om det ibland behövs. Men att straffa de redan utsatta är än mer magstarkt. Samhället upplöses atom för atom och när vi dessutom inte ser nyttan med en välfärd som inte ger något igen ligger också modellen risigt till Foto: Av William Andrews – Old-time punishments by William Andrews. 1890 p140 archive.org, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=14138001

Frågan blir alltså till sist hur regeringen ska lösa den situation de själva var så dåliga på att  hantera under förra året och som nu drabbar landet med full kraft i form av ännu mer ohanterliga problem? Svaret är enkelt, det kan de inte och anledningen är lika enkel den. De är helt enkelt oduglingar som inte längre förmår att lösa problemen. Den här regeringen består till 101 % av rena klåpare helt enkelt.

Socialdemokraterna går långsamt mot ett sammanbrott, miljöpartiet måste spendera allt mer tid åt att läka såren från månader av kris och vänsterpartiet är helt enkelt för verklighetsfrånvända för till och med svenskt samhällsliv. Det är alltså dags att säga nog är nog, inte att måla upp framtiden i bjärta färger och med fagra löften som ändå kommer på skam.

Det här sätter fokus på oppositionen som måste börja agera istället för att resignera. Första bästa tillfälle att fälla regeringen borde tas vara på och gör man inte det, oavsett om detta måste ske med sverigedemokraternas hjälp eller inte, är att försätta ytterligare en chans. Det är något det här landet snart inte längre har råd med.

RingDagens Sverige behöver någon som agerar istället för att resignera. Hittills har vi sett lite eller inget av detta från vare sig regering eller opposition. Det är till och med viktigare att försöka och misslyckas än att inte försöka alls, det är så illa samhället är ställt på vissa områden. Foto: By Adonart – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45647566

Löjesguiden nominerar idag slentrianmässigt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Få gånger i världshistorien har en regering misslyckats i så många frågor som denna. Att den över huvud taget har fått tillåtas att sitta kvar är nära nog lika kriminellt det. Det gör regeringen till fullödiga kandidater till priset.”

Annonser

En onödig undersökning

Ibland stöter man på undersökningar som man undrar varför de ens gjordes. Det tycks många gånger vara tidningarna som gör dessa, antagligen som en förevändning att få sälja lösnummer. Rubriksättningar som ”Så många multimiljonärer bor det där du bor” tycks ju kittla Jantelags-nerven i oss om vi får tro Expressen t ex. Ändå gödslas det med sådana här undersökningar och skälet är nog som sagt att få sälja lösnummer.

Nu har Lena Mellin och Aftonbladet gett sig in i samma bransch. Här hittar du Aftonbladets (unvis.it) artikel. Skälet den här gången är nog inte detsamma som i fallet Expressen utan istället att i vanlig ordning analysera det politiska klimatet och sen komma med några klyschiga analyser om hur allt borde vara och hur det ska gå att ställa till rätta om man är socialdemokrat förstås. Allt för att Lena och alla andra lojala sossar ska kunna locka tillbaka den förlorade fårskocken.

FårskockÄr det så här politiker och journalister ser medborgaren? Ibland får man det intrycket. För nu ska man förstå SD:are och om möjligt locka tillbaka förlorade väljare. Problemet är att den misstro de ger uttryck för är befogad. Foto: Pixabay

För undersökningen beställd av Aftonbladet handlar om attityder hos människor som söker sig till SD. Dessa vilsna själar är oerhört besvikna på regeringen. Jag kommer aldrig att rösta på SD men skulle heller aldrig rösta på något av partierna i regeringen. Åter måste man alltså fråga sig vad undersökningen ska vara bra för. Det är ett naturtillstånd att vara skeptisk mot regeringen Lena. Efter allt den har gjort och kommer att göra, är det inte konstigt att folk är fyllda av förakt.

Nästa brilljanta slutsats i undersökningen är att folk som röstar på SD inte heller har förtroende för riksdagen. Åter måste man fråga sig vad som är så sensationellt med detta. Nu har visserligen riksdagen inte misslyckats lika mycket men ligger i mina ögon inte långt efter. För var det inte sossarna som i vanlig ordning bytte ut talmannen till en sosse det första som hände? Urban Ahlin som han heter, hade ett enda uppdrag – rulla ut den röda mattan åt Stefan Löfven. Hur det gick har vi sen fått se med besked.

Sen har vi hela historien med Dinamarcas riksdagisdemonstration med tishan som vapen. En mer infantil och låg nivå hon därmed drog ner riksdagiset till är svår att hitta. Där riksdagen ska vara landet högsta beslutande organ, drog Dinamarca helt själv ner rullgardin till dess att allt som återstod var tre nyanser av nattsvart på tishan. Med henne flyttade dessutom gatuparlamentet in i parlamentet och skänkt det hela exakt den unkna stank man brukar känna på järnrörsvänsterns religiösa massmöten.

Rossana DinamarcaKan någon ha respekt för en församling där man kan göra så här ovärdiga inlägg i debatten? Nej och åter nej, riksdagiset är inte platsen där vänsterpartistisk plakatpolitik ska framföras. Foto: Youtube

Återigen Lena, är det så konstigt att folk tvivlar? När riksdagen sysslar med osakligheter och direkt partipolitiskt kuppmakande för att bereda vägen för det vanstyre vi nu ser så tycker jag att tvivel och misstro är en sund reaktion. I Lenas värld tycks det dock se annorlunda ut, de som sysslar med sånt här trams som misstro tycks lida av vanföreställningar.

Nästa område där SD-anhängaren sticker ut är när det gäller misstron mot journalistkåren i landet. Men man behöver inte vara anhängare av SD för att tycka att det är något djupt suspekt med en yrkeskår som till nästan 60 % sympatiserar med Miljöpartiet  och låter dessa komma undan med nästan vad som helst. Att granska högern är både en nödvändighet och en plikt, men att på ett jämförbart sätt granska vänstern är för denna yrkeskår nästan som att spela Linda Blairs roll ur exorcisten under högmässan i kyrkan.

Man behöver inte gräva djupt i den journalistiska myllan för att hitta deras sanna natur. På aftonskräpet självt har man publicerat otaliga artiklar med mer eller mindre fantastiska påståenden om SD. Här hittar du t ex Anders Lindbergs ledare (unvis.it) som för femhundrade gången kopplar ihop SD med nazism. Denna ”tydliga” koppling som påstås finnas handlar som jag ser det nog snarare om att sossarna mycket riktigt har kommit fram till att här är partiet som kommer att sno röster från dom.

GrävaMan behöver inte gräva länge innan den unkna sanningen kommer fram. Aftonbladet själva har ju varit en föregångare på området påhittade nyheter där förtal legat snubblande nära. Allt för att skapa politiska poänger ur tomma intet Foto: Wikimedia Commons

Är fortfarande någon förundrad över misstron? Inte jag! Jag anser att demokrati innebär att alla har rätt att yttra sig och att en debatt ska föras med argument inte skitsnack. Antagligen har jag en förlegad syn då den nya tiden innefattar just dessa tricks. Ju mer skitsnack och påhitt desto bättre, ju mer förtryck och likriktning i debatten och det är ännu bättre. Borta är den tid då en debatt fördes på lika villkor och med argument. I den processen är slasktrattar som Aftonbladet viktiga som förmedlare och källa till skiten.

Så inte undra på att Lena ojar sig, det är ju henne själv undersökningen riktar misstroende mot. Det är kanske inte så underligt med den situation vi har fått i samhället. En minoritet styr en majoritet. De använder sin makt till att införa saker inte ens deras väljare har godkänt och ivrigt uppbackade av en enig journalistkår gör man sitt yttersta för att framställa det oerhörda i så god dager som möjligt. En process som innefattar både lögner och förtal.

Om Lena nu hade brytt sig, jag tvivlar på att hon gör det, hade hon kunnat konstatera några andra saker än de hon konstaterar. Det är ett sundhetstecken att det finns motstånd mot den totalitära dumhet som både aftonslasket och den politiska aristokratin i regeringen står för. Det är också ett sundhetstecken att någon vågar stå upp för de värderingar och vågar deklarera en avvikande syn på saken där annars total konsensus råder. Något som för övrigt är djupt skadligt för både den politiska debatten och samhället som sådant.

MarschI Sverige ska vi ju alltid vara så överens att avvikande åsikter kan upplevas som djupt störande. Bäst då att tvinga in folk i leden och det finns så många tricks man kan använda om medborgaren är för bångstyriga Foto: ”Jour d’la Libéthâtion Jèrri 9 d’Mai 2010 11” by Man vyi – Own work. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Att man ska behöva analysera och dissekera ett sundhetstecken som tvivel är alltså något djupt störande, inte den vitbok man vill framhålla det som. Det är en vansinnig utgångs- punkt att tro att  det man visar är något ”onormalt”, tvärtom är det vanvettigt normalt att hysa tvivel om de företeelser undersökningen tar upp. Den enkla anledningen till det är att våra politiker har försatt sig själva i den situationen, det är bland annat vad vår regering har visat.

Löjesguiden nominerar idag Aftonbladet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har lyckats visa att  det tvivel är något sunt och bra. I bästa fall kan den här undersökningen leda till att regering, riksdag och journalistkåren börjar inse allvaret i situationen. Jag tvivlar dock på att dessa skulle ha självinsikt nog för det. I sämsta fall leder undersökningen till mer ”undervisa folket om sanningen”. Jag tror åtminstone journalister kommer att använda den så, de har ju trots allt en agenda att tänka på. Just bristen på självinsikt gör landets statsledning och journalistkåren till utmärkta priskandidater.

V Och Övriga Riksdagiset

Jag erkänner, jag har aldrig känt någon större sympati för vänsterpartiet. Flum blandat med ett totalt förakt för sådana rättigheter som ägande har varit deras kännetecken hittills. Under den falska flaggan av demokrati förespråkar man på flera samhällsplan ett övertagande av det ”fina och solidariska” offentliga, ofta sånt som har tagit generationer att bygga upp som t ex bankväsende. Frågar man om dessa känsliga frågor får man undvikande svar, det mest sensationella var Jonas Sjöstedts svävande respons på om frågan om han fortfarande var kommunist. Svaret blev att han kände sympati för idéerna, men förstod det omöjliga i att kräva dess genomförande då han inte hade folkflertalet bakom sig. Han tar alltså inte avstånd från idèerna, bara att genomföra dem.
Också partiets tidigare kontakter med kommunistiska diktaturer väcker ingen som helst sympati hos mig, tvärtom. Han visade dock snart sitt rätta ansikte  när han lät skriva brevet som förklarade för alla företag som idag verkar inom välfärden, vad som skulle hända vid en vinst för vänstern.

Jonas och BrevetJonas skrev ett brev med förtäckta hot som bara en god kommunist kan Foto: DI

Nu har dock en ny dimension i deras galenskap dykt upp, den som handlar om ett totalt förakt för det som kallas demokrati. Att valet inte gick (v)äl kan man väl lugnt säga, nu får de dessutom bara sitta vid sidan av och titta på genom att passivt ge sitt stöd. Inte undra på att frustrationen är total vilket tog sig uttryck i Rossana Dinamarcas tilltag på måndagen då den nya riksdagen samlades för första gången efter valet. Ska man kanske rent av kalla församlingen riskdagen hädanefter? Eller möjligen riksdagiset?

På måndagen skulle en ny vice talman väljas, nominerad var Björn Söder (SD) eftersom de är Sveriges tredje parti. En ny talman ska också väljas och nominerad där är socialdemokraten Urban Ahlin.  Min enda kommentar om detta är att Björn Söder är väl fritt fram att välja om man nu vill det och likadant med Urban Ahlin. Jag frågar mig dock varför talmannen måste ha partipolitisk tillhörighet istället för att vara neutral och varför är det sedvänja att välja en person ur det segrande lägret till talman? Det borde vara en oberoende person, kanske till och med tjänsteman, som omgiven av strikta regler i grundlag förbjuds från att ta politiskt färgade beslut. Som det nu är kan man misstänka att talmannen agerar i sitt partis intresse, snarare än landets vilken partifärg talmannen eller kvinnan än har.

URBAN AHLINUrban Ahlin blir ny talman bara för att han är sosse….. Foto: SVT 24

Björn Söder….och Björn Söder blir ny vice talman Foto: boktipset.se

Tillbaka till Dinamarca. Riksdagen ska vara landets högsta beslutande organ. Den representerar oss utåt och är vårt ansikte i internationella sammanhang tillsammans med regeringen och statschefen som är kungen. Allt enligt våra grundlagar. Det innebära att de riksdagsmän och kvinnor som väljs, ombeds att följa ett visst protokoll och vissa regler. Dessa kan innefatta t ex klädkod. En omständighet som Dinamarca idag måndag, valde att göra en ny tolkning på för att kunna stå upp på sin och partiets egna lilla barrikad. Ett faktum hon förstås förnekar. Det som kommer att bli svårare för henne att förneka var att hon gjorde samtidigt våld på den goda tonen i politiska diskussioner av bara farten. Det som hände går nog till historien som t-shirt gate. När riksdagen samlades skymtade tishan fram med texten ”SD=Rasister”. Inte förbjudet men däremot olämpligt och definitivt inget som främjar lyhördheten i det offentliga samtalet. Respekten för meningsmotståndare är i politiken ett grundkrav, vad man än tycker om deras åsikter.

Rosanna DinamarcaRossana Dinamarcas omtalade tisha Foto: Aftonbladet

Rasister eller inte rasister är inte en del av problematiken i hennes och vänsterpartiets tilltag, det är istället det faktumet att hon inför en ny dimension i debatten. Ett offentligt samtal där påståenden blir detsamma som sanningen och nedsmetningen blir en del av diskussionen är inte en debatt, det är ett misstänkliggörande. Där det borde finnas respekt, finns nu istället bara en avgrundsdjup skiljelinje som knappast kommer att gynna samtalet. Tvärtom så kommer nog denna att både intensifieras och infekteras efter tilltaget. Dinamarca borde lära sig den eviga läxan att för att få respekt måste man också visa respekt själv. Utan denna lilla men viktiga ingrediens kommer aldrig samtalet att handla om mer än dumheter och invektiv. Förloraren är demokratin men framför allt sans och förnuft i debatten. Tilltaget kommer dessutom att göra att sympatierna för SD ökar på sina håll när människor nu kan säga att ”Titta, så beter sig makten inför det folk uttrycker”. Istället för infantila påhopp borde kanske Rossana ägna mer tid åt att göra något åt problematiken med att folks misstro mot de etablerade partierna nu har ökat genom hennes och vänsterpartiets agerande.

För problemet är fortfarande detsamma. Polariseringen i samhället och det ökande misstänkliggörandet kommer som ett brev på posten när olika grupper i samhället bor i olika områden, går på olika skolor, besöker andra affärer och enbart talar sitt egna språk. Segregeringen som har byggts upp under trettio till fyrtio års tid är nu så akut att något måste göras. Det som samhället och dess institutioner har misslyckats med, betalar nu både utrikes födda och svenskar för i dagens Sverige. SFI [Svenska För Invandrare; författarens anmärkning] som med ökande svårigheter pga minskade eller för få resurser ska tillgodose grundläggande kunskaper, människor som inte ens förstår hur vårt samhälle fungerar och de som till och med i sin förtvivlan vänder sig till de som vill slita sönder allt som har byggts upp är ingen god grund för ett samhälle att stå på. Där borde Rossana och alla andra i riksdagen göra en insats med det som dom är till för – att besluta. Istället väljer alltså vänsterpartiet att fördjupa konflikten i samhället med politisk retorik som mest liknar fäktande med väderkvarnar och det är bara dumt. För det som Sverige behöver är enighet och uppbyggnad, inte mer misstänkliggörande och fler sprickor.

FrankrikePolarisering av ett samhälle gynnar bara dumheten Foto: marxist.se

Ett annat problem med hennes tilltag är att hon nu har öppnat upp för att offerkoftan ska åka på igen. Hon ursäktar ju nämligen sitt ställningstagande genom att påpeka att hon som utomlands född känner sig kränkt av SD. Hon har ju därmed valt själv att se sig själv som först och främst Icke-svensk, ett faktum som motsägs av det faktumet att hon bor, verkar och arbetar i Sverige. Hon borde med andra ord först och främst se sig som svensk, inget annat.
Hon har dessutom legitimerat samma syn hos personer som likt henne inte är födda här. Man ska se sig som utlänning när man borde se sig som svensk och som sån har man den självklara rätten att vara kränkt. Därför måste man markera mot den rasism som SD uppvisar mot dem. Ett resonemang som med andra ord inte bara är kontraproduktivt, utan också leder helt fel. Klyftan kommer därmed att vidgas, inte minskas av hennes och vänsterns tilltag. Ett beslut som spelar SD rakt i händerna igen.

Fast resonemanget är i mina öron helt galet, hur kan SD vara rasister mot dem som faktiskt är svenskar? Svensk är inte längre en fäbojänta som i folkdräkt skuttar ner från kullen ivrigt jojkande med getterna i släptåg. Visst, Jimmie försöker rida på den bilden med sina framträdanden, men det ska nog snarare ses som en del av den politiska retorik som alla partier har. Borde inte i samma anda i så fall Rossana och hennes partikamrater en gång för alla klippa banden till ytterlighetsvänstern istället för att indirekt eller direkt gulla med dem?

Lill BabsDags att ändra bilden av Sverige både för höger och vänster Foto: Bergman Typepad

Men det blev nog ty(v)ärr ännu värre för partiet idag. Deras iver att ”föra kampen” tog sig uttryck i att man till och med ville frångå det som är praxis i svensk politik, dvs sätta sig över den demokrati vi lever i. Handlingen bestod i att man vid talmansvalet och valet till vice talman, ville lämna den tidigare praxisen att utse kandidaten till vice talmansposten från det tredje största partiet dvs SD. När man inte fick som man ville gick partiet vidare med att begära en sluten omröstning istället för en öppen votering. Votering går till så att man i riksdagen trycker på en knapp ”Ja” eller ”Nej” till det som ska röstas om, i det här fallet om vice talmansposten och kandidaten Björn Söder. I en sluten går det däremot till så att varje ledamot måste skriva hur hon eller han vill rösta, lägga denna röst i en urna och sedan måste den räknas, kanske till och med räknas igen för att säkerställa resultatet.

Det var för att fördröja, inte fördjupa demokratin partiet begärde förfarandet. För om omröstningen skulle ta längre tid, skulle man kanske kunna skjuta upp beslutet. Fördröjer man beslutet har man tagit billiga poäng eftersom man då kan säga ”Vi tog striden”. Återigen förgäves dock, resultatet var redan givet då Björn Söder inte hade någon motkandidat (!). Valet tog därmed flera timmar längre än det var tänkt. Denna metod kallas filibuster, och syftar till att ramponera en process med t ex bullshit-förfarande och t ex långa tal för att sabotera för dem man inte delar åsikt med. Mer om händelsen från SVT Nyheter. Därmed gjorde vänsterpartiet den demokratiska processen till något som mest liknade polsk riksdag, ett uttryck som kanske borde döpas om till svensk riksdag?

Polsk RiksdagPolsk Riksdag föder inte tilltro, motsatsen heter ansvar Foto: Metro

Avslutningsvis ska jag inte bara ge skit åt Rossana. Genom att bara peka finger vänsterut gör man bilden endimensionell då krisen i dagens riksdag är värre än så. Jag skulle till och med vilja påstå att det som hände i går var ett skolexempel på hur djup krisen för ALLA de etablerade partierna är. Förutom vänsterns papegojlika omtjatande av voteringar i all oändlighet, kom nämligen en minst lika dyster och tragisk demonstration från moderaternas Sofia Arkelsten. Genom att först riva sönder valsedlar märkta ”Björn Söder” och sedan lägga upp hela spektaklet på Twitter har hon uppvisat osedvanligt dåligt omdöme. Ta debatten Sofia, övertyga folk med argument – inte idiotiska tilltag som detta. Det enda du har visat med detta juvenila tilltag är att den politiska mognaden i riksdagiset inte är särskilt hög. Ett faktum som än en gång skvallrar om att nyval stundar väldigt snart, och då finns risken att både du Sofia och du Rossana blir av med jobben. Det vore faktiskt det bästa som kunde hända efter den veritabla orgie i politisk omognad som uppvisades.

RöstsedlarSofia Arkelstens sönderrivna valsedel med överrubrik från Twitter Foto: DN

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Vänsterpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. De har inte bara gjort bort sig med Dinamarcas t-shirt eller försöket att använda filibuster, man har också sanktionerat tilltaget genom Jonas Sjöstedts uttalande. Också socialdemokratin borde skämmas eftersom också de har uttryckt stöd för tilltaget. Ja, till och med valda delar av riksdagen har över en natt förvandlats till en enda stor kindergarten, nåt som bloggen WTF Toklandet också bloggar om. Också bloggaren Jussi H Lundell skriver om det demokratiska övergreppet mot SD i godhetens och demokratins namn.
Motiveringen lyder: För att ni med er handling med all tydlighet visar att ni inte förstår verkligheten och den situation landet befinner sig i nomineras ni till priset ”Foliehatt of the Year”. Istället för att ta debatten och få folk att ändra åsikt, har ni nu istället stärkt dem i övertygelsen eftersom ni har gjort SD till offer och spottat på folks tankar och känslor. Ni har därmed visat att det etablerade partisystemet går mot sotdöden. Ert agerande visar också att ert parti och fler med er borde läggas ner och förpassas till den politiska historieboken.”
Också övriga partier särskilt socialdemokraterna och moderaterna nomineras till priset. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras för att båda era partier uppvisar den rätta politiska omognaden och i Sofia Arkelstens fall den rätta dumheten, när ni ger ert bifall till de idiotier som uppvisades i gårdagens riksdag. Ni håller med stormsteg på att göra båda era partier till politiska relikter med ert stöd och er handling. Ett faktum som med er benägna hjälp visar att de etablerade partierna i få fall återspeglar de känslor och åsikter folk hyser.”