Maskrosornas krig

Ibland talar man om ”Rosornas krig” i politiken. Från början var det en strid mellan ätterna Lancaster och York om vem som hade rätten till kronan (Artikel i Wikipedia) i medeltidens England. Senare har  benämningen använts om inbördeskriget som har utkämpats inom s i flera frågor och med flera falanger som banerförare. Inbördeskriget i s har utkämpats under olika tidsperioder över olika frågor, en sådan blev partiledare Juholts (Paul Ronges blogg) vara eller inte vara.

Rosornas KrigRosornas Krig utspelades på 1400-talet, Maskrosornas Krig inleddes 2016 och utkämpas än idag. De första offren i den striden heter Carl Schlyter och Valter Mutt. Miljöpartiet bör omedelbart läggas ner, anledningen är rätt enkel – de bryter nu mot grundläggande demokratiska rättigheter som den fria debatten. Foto: Wikimedia Commons

2016 Har så ett nytt politiskt inbördeskrig påbörjats nämligen det inom mp som ju förs mer på en ideologisk basis. Skiljelinjen går mellan ett mp som för kampen som de aktivister de är och partiet som vill framställa sig som regeringsdugligt och ansvarstagande. I den senare rollen finns lite eller inget utrymme för aktivism eller bjäbbande om principer som går stick i stäv med regeringsbeslut. Maskrosornas krig som jag väljer att kalla det, handlar om det nya och det gamla partiet inte längre drar jämnt.

Det senaste bråket i maskrosornas krig är frågan om värdlandsavtalet (SVT; Archive) som har väckt mycket ont blod i partiet och delat riksdagsmän och ministrar i två läger. Riksdagsrepresentanter som Carl Schlyter och Valter Mutt som båda sitter i utskott, Carl Schlyter som är ordförande i EU-nämnden och Valter Mutt som är medlem i utrikesutskottet, har varit starka kritiker. Samtidigt har regeringens linje varit klar, ett beslut om avtalet finns och det ska nu följas.

Miljöpartiet vill ju gärna framställa sig som partiet som har högt i tak och där högljudda diskussioner snarare välkomnas än tystas, den här gången är det tvärtom. Diskussionen om avtalet har blivit en hämsko och partiet har varit rädda för att inte kunna framstå som det ansvarstagande och regeringsdugliga. Diskussionen har därför setts nästan som hotfull. De två lägren för och emot har stundtals varit rätt oförsonlig (Riksdagens hemsida) där Jabar Amin och Annika Lillemets har varit starka kritiker som synes.

De som har varit för inom mp har först argumenterat (Riksdagens Hemsida; Artikel av flera mp och s-representanter som argumenterar för avtalet) i frågan, men nu reagerat (Folkbladet; Archive). Carl Schlyter mister sin ordförandepost och ledamotspost i EU-nämnden för att bli en ”vanlig” riksdagsman. Valter Mutt möter samma öde och blir av med sin roll i utrikesutskottet. Jabar Amins aktier har säkert inte stärkts heller, inte efter generalangreppet (Aftonbladet; Archive) på partiets nya språkrör Isabella Lövin.

UtvisningarUtvisning har i alla tider varit ett ”mjukare” sätt för människor med diametralt olika åsikter att undanröja ett problem. Debatten har sina fördelar men får i vissa sammanhang tydligen inte gå hur långt som helst eller ifrågasätta för många saker.
Foto: Wikimedia Commons

Så högt i tak var det alltså i det partiet. De mest klassiska attributen inom politiken går alltså igen när ett parti tar till både hästpiska och sanktioner mot enskilda. Det visar ett parti som har enormt svårt att gå från det där aktivistiska till det som tar ansvar för landet i en regering. Metoderna mot de enskilda talar sitt tydliga språk. Att den inre rätt prekära situationen i partiet dessutom nu lockar till sig vråkarna (Aftonbladet; Archive) som vädrar kadaverdoft är rätt logiskt. Politik är trots allt en blodsport när den är som grymmast.

Miljöpartiet i mina ögon är ett parti som inte längre har något existensberättigande. De flesta har redan anammat deras frågor och gjort dem till en naturlig del av den realpolitiska agendan. De goda frågorna är alltså redan stulna sedan gammalt, men så har vi partiets mörkare sidor. De som handlar om islamism, direkt samhällsfarliga förslag som partiets inställningen i kärnkraftsfrågan eller den ingrodda unkna feminismen partiet så gärna vill betona. Frågor och ställningstaganden som är direkt stinkande.

När olika åsikter blir liktydiga med inskränkningar, det aktivt tystandet av kritiska röster, locket på i diskussioner och toppstyrning också i debatten där det man får säga och inte säga ska regleras är tecken på ett parti i djup kris. Det är en moralisk kris, en demo- kratisk kris, en kris som handlar om ren rädsla från partiets ledning och en kris som handlar om självbilden. Jag är visserligen för värdlandsavtalet, men i än högre grad en motståndare till inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter, något nu mp kör över.

En nedläggning av partiet är den enda logiska slutsatsen. Den grönsakskommunism man hittills har stått för är bara en varg i fårakläder. Ett sånt krav är dock inte särskilt realistiskt, det är ju faktiskt partiets medlemmar som beslutar om nedläggning. Tur då att de nu på ett så föredömligt sätt ser till att lägga ner sig själva med det fullständiga inbördeskrig som just nu rasar internt och som nu börjar skörda sina offer. Tack miljöpartiet, för en gångs skull gjorde ni något bra och rätt när ni nu nedmonterar er själva.

DäckDet behövs knappast längre en debatt om miljöpartiets vara eller inte vara, den sköter de så bra själva att de håller på att nedmontera sig själva. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag självklart miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Bäst före-datum på det här partiet är redan passerat med råge. Bara det gör er till fulländade kandidater till priset. Om man dessutom som nu för ett öppet krig mot representanter och avvikande åsikter, är anständighetsgränsen nådd. Lägg ner detta parti! Allt detta sammantaget gör miljöpartiet till något av det värsta svensk politik har upplevt. Det gör er till frontfigurer i jakten på den åtråvärda trofén.”

Jonas och sandlådan

Sveriges näst sämsta parti efter Miljöpartiet måste enligt mig vara Vänsterpartiet. Vad de har för berättigande fattar jag inte och deras politik är nog något av det mest destruktiva vi kommer att få uppleva. Allt och alla ska beskattas (SVT; Archive) än mer, det är deras patentlösning på allt. I all sin ”solidartitet” fattar partiet inte ens att den nu kommande höjningen av bankskatten bara drabbar kunderna, inte banken. För när effekterna klarnar är det höjda avgifter och räntor på lån, fler fasta avgifter och sämre villkor som hägrar.

Ännu en försämring för vanliga Svenssons alltså. Att folk med normala inkomster och små marginaler ska betala mer för att staten glufs-glufs nu har allt har allt högre utgifter för migrationen är ju fullständigt naturligt också för ett ”arbetarparti” som V. I slutänden är de fina flosklerna om ”solidaritet” inte vatten värda. Partiets politik leder som alltid till allt annat än fetare plånböcker för både arbetare och tjänsteman. Trots stolta deklarationer förstår alltså inte partiet att deras förslag bara förvärrar.

VattenVänsterpartiets alla förslag är lika inte vatten värda eftersom de leder till allt annat än det de motiverar förslagen med. Rättvisa leder till orättvisa, folkmord fördöms inte för att ”fel” partier stöder förslaget och så vidare. Galenskaperna staplas på varann Foto: By Photo taken by de:Benutzer:Alex Anlicker using a Nikon Coolpix 950. – Own workSource: [1], CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=34495

Partiet har i förra veckan också visat hur ”solidaritet” i dess mer praktiska form ska utformas i andra frågor än de ekonomiska. Det var ju i förrförra veckan som utrikesutskottet röstade ner förslaget om att stämpla IS och deras terror mot civila som folkmord. De enda som stödde förslaget var Kd, Sd, och L vilket hedrade de partierna trots att jag har kritik mot dessa i andra frågor. Ebba Busch Thor gick till och med ut och kallade det vad det var, en skandal (SR Studio Ett).

Ett av de partier som röstade nej och därmed fällde förslaget, var just Vänsterpartiet. Partiet visade därmed åter att praktisk solidaritet kanske ligger betydligt längre bort i vardagen än vad de vill ge sken av. Att rösta ner ett sånt förslag, är att visa att man inte lever upp till de stolta värderingar man så gärna skryter om. Men hela denna skamliga historia har nu dessutom fått än en än mer snaskig slutkläm. Partiet röstade ner förslaget efter att ha övervägt att stödja det, men man ändrade sig efter vissa överväganden.

För vad sägs om läpparnas bekännelse från Hans Linde (V) i den intervju (Dagen) där han deltog. I den avslöjades att ett skäl till Vänsterpartiets ”nej”, var att förslaget stöddes av Sd. Vänsterpartiet menar vidare att Kd samtidigt agerar för att stänga Sveriges gränser för flyktingarna. Under de omständigheterna ville man inte stödja förslaget utan röstade för att frikänna IS från stämplingen. Att förslaget stöddes av Kd och Sd där deras annorlunda åsikter inte tilltalade V var alltså orsaken. Så mycket var den humanismen värd.

När det politiska spelet värderas högre än faktiska ideal och att leva upp till dessa, är nog inte ett parti som V värda att ens sitta i riksdagen. De är dessutom hycklare av första graden när just detta politiska spel får gå före de ideal man påstår sig stå för. Faktum är ju att de står för något betydligt mindre solidariskt om man väljer den vägen i frågan och dessutom skyller på att det är ju för att frågan backas upp av främst Kd och Sd. Hur lågt får man sjunka i den politiska gyttjan Jonas?

KulissVänsterpartiet och Jonas Sjöstedt sysslar snarare med att skapa kulisser än att föra en ansvarsfull politik. Det ser så ljuvligt ut med alla sina färger, men faktum är att den fattige blir bara än mer fattig och förtryckarna kan vila lugnt över att ingenting påverkar dom. I synnerhet inte de som säger sig vara ”solidariska” Foto: Av Kusakabe Kimbei – http://www.verdeau.com/verdeaunew/adminphotos/upload/Y881.jpg, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10481484

Du för en politik som inte bara drabbar människor med ond bråd död i regionen som nu styrs av IS, du fortsätter din vänsterpopulism med höjd skatt efter höjd skatt. För dig Jonas, finns ingen gräns för hur mycket man kan höja denna, inte ens när det drabbar ”vanliga människor” och slår sönder deras ekonomi. Jonas Sjöstedt har därmed visat att politik handlar om att bygga kulisser, inte att stå för det man säger sig värna.

Som alltid inom svensk vänster gäller att ju mer korkad politiken är, desto högre opinions-siffror (Omni; Archive). Risken är alltså att med ett kaxigt Vänsterparti och ett alltmer försvagat Socialdemokraterna tvingas de senare att lyssna i högre grad och därmed också anpassa sin egen politik till situationen. Vänsterpartiet kan därmed trumfa igenom än mer dumheter. Visserligen är inte Miljöpartiet heta fans av Vänsterpartiet, men också de är i nuläget försvagade. Räkna alltså med än mer vänsterpolitik och än mer galenskap.

För de beslut påverkade av Vänsterpartiet vi har fått hittills talar sitt tydliga språk, populism och ren idioti. Glasögonbidrag (SVT; Archive) till alla – också de som är papperslösa och som inte betalar skatt, Gratis vård (Dagens Medicin; Archive) åt äldre över 85 trots att medelåldern för män är 81 och 84 för kvinnor. Den sista reformen gynnar alltså en väldigt liten grupp och främst kvinnor. Det är rättvisa a la Vänsterpartiet det.

Bilden av partiet är rätt klar. En hycklare i toppen och en massa populistiska förslag som inte leder till rättvisa. Snarare kommer resultatet av dessa förslag tvärtom bli till än mer orättvisa. Detta har dock lite eller inget med saken att göra när man kan använda frågorna dels som alibi så det ser ut som om att man har gjort något och dessutom som symbolfrågor att visa upp för en lättlurad massa. För lättlurad av bländverk måste man vara om man går på ett partis politik som bygger på så mycket hyckleri.

John William GearJohn William Gear skrev pjäsen ”Hycklaren”, här en scen ur den. Kan man möjligen ana en viss likhet mellan figuren till höger (!) och Jonas Sjöstedt? Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Populism är populism, låtsas inte som något annat. Också svikna ideal går att dölja trots ihärdiga försök att utmåla det som allt annat än det är. Allt detta tillsammans gör att ni är en frustande pustande kandidat redo att ta er an foliehatten.”

Feghetens och undfallenhetens dag

Igår röstade Sveriges riksdag nej till att fördöma IS handlingar i Syrien som ”folkmord”. Det var när utrikesutskottet förordade att motionen skulle avslås som det hela föll. De enda som röstade för att stämpla handlingarna som ”folkmord” var Kd, Sd och L. All heder åt Ebba Busch Thor (Studio Ett; SR) och de andra för det. Även om jag inte sympatiserar med all hennes politik, bör hon ha cred för att hon skäller ut de andra. Socialdemokrater och Moderater bl a gjorde gemensam sak och röstade nej, skam över er.

Resonemanget från Socialdemokraterna gick ut på att reglerna för vad som kan kallas ett ”folkmord” var för krångliga och att inte ens jurister kunde tyda dessa. Ove Bring, landets främsta på folkrättsfrågor, viftar bort resonemanget som ren bullshit vilket det också är. Han menar att det tvärtom hade varit bra om riksdagen hade röstat för eftersom detta hade satt politisk press på t ex den internationella brottmålsdomstolen i Haag att ta upp frågan. Likadant hade FN tvingats ta större politisk hänsyn till att nu flera länder röstat för.

BullshitVarningen är utfärdad, riskdagen…..jag menar riksdagen har talat. Och ingen har talat ett tydligare språk, man lägger sig platt för realpolitiska fakta och säljer ut sina så kallade ideal för dessa. Bullshit-varningen som kommer efteråt när allt ska (bort)förklaras på äkta politiska är underhållande…..och oroande Foto: By Anynobody – Own work, CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2609765

Reglerna är tvärtom ganska klara, ja till och med mycket klara. Här far alltså Socialdemokraten Kenneth G Forslund med rena villfarelserna. Hans uttalanden i radioprogrammet är antingen medvetna missuppfattningar för att spela på folks okunskap, eller så är det medvetna misstolkningar. Han borde veta bättre och gör det antagligen, det hela ser jag som medvetet för att förvirra och rida på vad konventionen egentligen säger. Folkmord (Wikipedia) räknas det som om man:

(a) Killing members of the group;

(b) Causing serious bodily or mental harm to members of the group;

(c) Deliberately inflicting on the group conditions of life calculated to bring about its physical destruction in whole or in part;

(d) Imposing measures intended to prevent births within the group;

(e) Forcibly transferring children of the group to another group.

Man straffas för brottet om man begår följande brott (Artikel 3):

(a) Genocide;

(b) Conspiracy to commit genocide;

(c) Direct and public incitement to commit genocide;

(d) Attempt to commit genocide;

(e) Complicity in genocide.

Kenneth G Forslund (S) som är utrikesutskottets ordförande, menade att det i princip inte rådde någon skillnad mellan hans linje och den Ebba Busch Thor företräder trots hans nejröst. Så här säger han för att urskulda sin handling i utskottet:

”Det är en uppgift för den internationella domstolen i Haag att ta reda på om det är ett folkmord. Det finns ingen skillnad mellan mig och Ebba Busch Thor i verklighetsbeskrivningen, möjligen att jag skulle lägga till de övergrepp som också sker mot muslimska grupper.”

Ingen beskrivning kan väl bli mer fel. För det första är domstolen inte känd för att ta egna initiativ utan deras arbete bygger snarare på att medlemsländerna anmäler brott. För det andra är det en knuff i rätt riktning att först rösta för ett fördömande för att sätta press på domstolen innan man gör en anmälan. Ju fler länders parlament som ställer sig bakom en tanke, desto mer trovärdighet får ju en anmälan. Sverige har med omröstningen därmed missat en chans och ställer sig dessutom ensam bredvid de flesta andra länder i väst.

Istället väljer alltså alla partier utom Kd, L och Sd att följa feghetens och undfallenhetens linje. Den linje som innebär att vi missar en historisk chans. Det är alltså en fullständig logisk looping som ligger bakom hela resonemanget som strider mot både sans och förnuft. Så vad ligger egentligen bakom hela denna soppa? Här måste finnas en alternativ förklaring på det annars oförklarliga!

Berg- Och DalbanaDe politiska turerna, piruetterna och looparna börjar bli plågsamma och löjeväckande. Sociademokraten Kenneth G Forslunds förklaringar upphäver tyngdlagen för att riktigt understryka detta. Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=31509

För vad är det för alternativa resonemang som ligger bakom detta haraktiga beslut? Det går naturligtvis bara att spekulera i, ingen vet egentligen hur partierna har resonerat. Men låt mig utveckla en tanke om hur diskussionen kan ha gått till inom Socialdemokratin. Sant eller falskt lämnar jag till dig att bedöma, men den är dessvärre i varje fall trovärdig på pappret.

Socialdemokraternas våtaste dröm just nu är att få Sverige in i FN:s Säkerhetsråd. Det är deras dröm om att få spela Olof Palmes roll igen och i den processen är inte ens skamlöst röstfiske (Expressen; Archive) en omöjlighet. För genom att stödja en resolution framlagd av de arabiska länderna i Generalförsamlingen, som ifrågasätter judars koppling till historiska platser i Jerusalem har man inte bara skitit i det blå skåpet på utrikes-departementet. De har också säkrat arabiska röster på Sveriges kandidatur.

I det ljuset kommer Kd:s förslag olägligt, kanske rent av uselt i tid sett. Flera av samma arabländer med sin sjuka resolution, stödjer ju också IS. Finansiellt får de pengar från privata fickor runt om i regionen, religiöst står de väldigt nära den saudiska wahhabismen. Denna gren och salafismen som IS bekänner sig till är närbesläktad, kanske rent av en och samma i många frågor. Båda vill t ex att islam ska gå tillbaka till ursprunget så som den såg ut på Mohammeds tid.

Att brännmärka IS nu, skulle alltså kunna få arabiska länder att bli mer obenägna att rösta på Sveriges kandidatur till Säkerhetsrådet och det är i det ljuset vi ska se gårdagens gemena handling från Socialdemokraterna. De vill helt enkelt inte stöta sig med resten av arabvärlden och samtidigt fjäska för deras röster. Därför offras nu människor, religiösa grupper, för att inte tala om de egna idealen. När realpolitik kommer på agendan, dröjer det inte länge inom Socialdemokratin innan man har sålt ut både dessa och sin morsa.

MammaHur oskyldiga och intalande deras budskap än är så är Socialdemokratin inte vad de säger sig vara. ”Solidaritet” bör översättas ”realpolitisk agenda i syfte att skaffa oss än mer makt och inflytande”. Vad partier som Moderaterna som också röstade nej håller på med går inte heller det att förklara. Foto: By Miami U. Libraries – Digital Collections – https://www.flickr.com/photos/muohio_digital_collections/3092713457/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=38956479

Därmed har den humanitära stormakten Sverige visat vad vi går för. Eller förlåt mig, vad de går för. För de här riksdagen representerar inte mig och kanske inte dig. Det är möjligen då Kd, Sd och L som undgår att göra mig förbannad. Det är främst Socialdemokraterna som visar hur ett riktigt svek ska se ut. Partiet har helt enkelt upphört att lystna på förnuft eller ens heller bry sig om sina stolta paroller, de är just bara paroller. Deras enda herrar är deras egna skruvade resonemang – inte folkets åsikter.

Socialdemokraterna säger som alltid så fina saker, men så fort det inte längre passar in i andra agendor är man där och solkar ner sitt egna ideal. Det är ynkligt, jävligt ynkligt. IS är vår tids största fascistiska rörelse med samma förakt för det annorlunda eller avvikande. Det borde alltså ha varit så lätt att rösta ja, men i verkligheten tycks alla teorier och sanningar vara underordnade. I varje fall om man är Socialdemokrat.

Också de andra partierna som M, C, Mp, V som också de röstade emot bör nog titta efter andra jobb. Flera av dessa partier, bl a Miljöpartiet och Vänsterpartiet, trycker väldigt hårt på internationell solidaritet. Så mycket var alltså de orden värda! För stämmer min teori, har också dessa låtit realpolitiken gå före stora ord och fantastiska förklaringar. Gör den inte det är beslutet som bäst huvudlöst och idiotiskt. Bara det gör det hela till ett hugg i ryggen av rang. Man sviker i ett slag en hel region och flera grupper på kuppen.

Man har helt enkelt struntat i sina egna stolta paroller, allt för lite makt. Vad Alliansens övriga partier har för skäl till sitt handlande vet jag inte, men jag vet att agerandet är skamligt! För mig saknar alla partier i riksdagen utom möjligen Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna numer legitimitet. Upplös er! Sluta lura oss och sluta framför allt med att ljuga folk rakt upp i ansiktet om era intentioner och ideal. Ni lurar ingen längre utom möjligen er själva. Det är det enda ni visade igår.

PåvarDet fanns en gång i tiden två påvar då länder stred om rätten att utse dessa. En fanns i Frankrike, en i Vatikanen. Till sist visade det sig att den Franska saknade legitimitet. Nu upprepas historien, också vårt parlament saknar legitimitet. Efter gårdagens nej till folkmord, antagligen på rent realpolitiska grunder, kan man inte längre påstå sig representera folkets vilja. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag samtliga partier i riksdagen utom Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna till priset ”Foliehatt of the Year”. Särskilt Socialdemokratin gör sig extra värda en nominering och borde få en extra stor hatt för sin insats i lögnens och dumhetens tjänst. Motiveringen lyder: ”När bekännelser och praktiska handlingar står alltför långt ifrån varandra uppstår trovärdighetsproblem. Ett sånt problem lär inte spä på förtroendet för en statsledning som redan har missbrukat sitt förtroende bortom det acceptabla. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

Ett glädjande budskap

SVD har låtit Sifo göra en väljarundersökning (SVD; Archive) som presenterades på fredagen. Den var minst sagt glädjande kan man säga i varje fall på en punkt. Miljöpartiet har gått från att ha haft sex procent i väljarstöd till ett statistiskt säkerställt fyra komma tre procent. Väljartappet är dramatiskt, så dramatiskt att de lokalt i Stockholm har gått från att ha haft ett stöd på 20 % till att nu ha ett som ligger under fyra procent.

ClevelandMiljöpartiet får nu smaka på det som så många andra har fått erfara – vad det innebär när man måste betala det politiska priset. Ett krympande parti som snart är ute ur riksdagen har blivit resultatet. I Stockholm har de inte ens mer än en femtedel av sina ursprungliga väljare kvar. Foto: By Bernhard Gillam (1856-1896) – http://elections.harpweek.com/1892/cartoon-1892-large.asp?UniqueID=11&Year=1892, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5669020

I Stockholms Stad är de redan under spärren  på fyra procent och kommer inte att få vara med i Stockholms stadshusfullmäktige om trenden håller i sig. Nu gäller det att pressa ner deras 4,3 % på riksplanet. Ett statistiskt säkerställt noll och ett besöksförbud i riksdagen skulle sitta mer än fint. Om dessutom siffrorna håller i sig långsiktigt så att de också blev nästa vals resultat för partiet, skulle jag troligen dansa näck i fontänen på Sergels Torg. Höggradigt berusad förstås på en riktigt torr och bra champagne.

Det är en rad samverkande faktorer som nu ger sig till känna. Mehmet Kaplans avgång satte igång en uppdämd debatt om både toppstyrning (SVD; Archive) och ett behov av att byta ut språkrören (Aftonbladet; Archive). Hans avgång satte också igång en infekterad debatt om islamism och islamofobi. Nu har den debatten börjat skörda sina första offer och snart kan dessa bli fler. Källor talar nämligen om att båda språkrören kan komma att få avgå (SVT; Archive) på den kommande partistämman.

Finns det några negativa nyheter med opinionsundersökningen då? Jo, faktiskt så finns det det! Vänsterpartiet ökar med hela en procentenhet till åtta komma två vilket är partiets bästa siffra på två år. Vänsterpopulism lönar sig alltså trots att det är just bara populism. En annan baksida är att Socialdemokraterna fortfarande ligger på en skamlöst hög siffra (26,5 %) trots en fullständig genomklappning i fråga efter fråga och ett monumentalt misslyckande i regeringsutövandet.

Moderaterna tar rena glädjeklivet uppåt och ökar med en komma sex procent till 27,4 %. Inte heller där förstår jag riktigt hur det gick till. Partiet har ju legat ovanligt lågt och inte gjort några spektakulära uttalanden eller utspel, men däremot låtit landets genomusla regering fortsätta sitt regerande mot bättre vetande. Deras tillvaro står inte heller på säker grund, flera av Alliansens partier krymper samtidigt som m växer.

Puppet PeopleAv Alliansens partier är det bara M och Kd som växer, resten minskar de också i storlek. Det blir med andra ord svårt att få till ett underlag för en Alliansregering utan Sd om man väljer att fälla Löfven och utlysa nyval. Foto: By Reynold Brown – http://www.alyon.org/generale/theatre/cinema/affiches_cinema/a/as-az/attack_of_the_puppet_people.jpg, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=24831435

Centerpartiet minskar med en komma fyra procent till fem komma nio. Liberalerna minskar noll komma en till fem komma fyra, medan Kristdemokraterna äntligen klättrar med noll komma åtta till fyra komma tre. Alliansen växer därmed marginellt och hamnar sammantaget på 43 procent. Den rödgröna kraschlandningen skulle sammantaget idag få 39 %. Vore det val idag skulle alltså Alliansen fortsatt vara tvingade att söka passivt eller aktivt stöd av Sd.

Sd minskar visserligen med noll komma fyra procent till 15,3 %, men är fortfarande landets tredje största parti och är dessutom om det hade varit val idag vågmästare. En omständighet som inte kommer som ett välkommet besked för AKB eller de andra inom Alliansen. De kommer troligen istället att fortsätta lägga ner sin röst i väntan på ordinarie val. Det är den enda möjligheten de har med tanke på vad opinionsundersökningen visar.

Den här undersökningen understryker helt enkelt att det inte är läge för Alliansen att fälla regeringen då opinionsläget bara kommer att leda till att man tvingas söka stöd hos Sd. Fäller man regeringen finns dessutom risken att en skitförbannad Löfven inte lägger två fingrar i kors för att sänka en Alliansregering, akilleshälen heter återigen Sd. Skulle alltså Sd inte kunna trumfa igenom krav, behöver de bara rösta med S för att sänka en sån regering och det scenariot är inte helt uteslutet. S och Sd har gjort gemensam sak förut.

Ömsom vin, ömsom vatten, så kanske man kan sammanfatta undersökningen. Ingen får egen klar majoritet, ingen skulle kunna utlysa ett nyval och vara säkra på att man efter ett sådant kan få en solidare politisk grund att stå på. Miljöpartiets kris är det enda som är riktigt glädjande, men så är det extra glädjande. I varje fall i mina ögon är det något av de bästa beskeden inom politiken på länge. Den kan jag med andra ord hålla fast vid länge. Synd bara att dippen kommer mellan val, inte inför nästa ordinarie. Där får vi jobba lite mer.

Martin Luther KingMartin Luther King höll sitt berömda tal i Washington på temat ”I have a dream”. Det finns fler än han som har en dröm. Jag själv vill gärna se ett parlament och en regering utan mp ens i närheten av något av dessa. Ännu bättre vore det med en helt ny regering och ett Vänsterparti också det på noll. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Så har vi då nått den punkten i tillvaron då det börjar bli dags att betala det politiska priset för alla misslyckanden och felgrepp. Inte mig emot, tvärtom anser jag att ni har arbetat länge och ihärdigt för detta och att ni mer än förtjänar det. Det gör er till höghöjdstränade kandidater till priset.”

I utrikesministerns förvrängda världsbild

Vår utrikesminister måste ha en väldigt förvrängd världsbild. Tidigare har hon ju gjort sig till ovän med nästan hela Mellanöstern vilket är något av ett rekord. Först var det Saudiarabien (SVD; Archive) som hängdes ut och förnedrades inför öppen ridå med tal om ”medeltida bestraffningsmetoder” i riksdagen. I sak hade hon rätt, det är på många sätt ett medeltida system som landet utgör. Problemet är däremot att i diplomatins värld framför man inte kritiken på ett sätt som det här.

Den gången kom kritiken från i stort sett hela arabvärlden och det gick till och med så långt att ett planerat tal på Arabförbundets möte ställdes in. En diplomatisk markering som fick långtgående konsekvenser och som var tvungen att fixas av en hastigt sammansatt delegation bestående av bl a kungen och Björn von Sydow.

Sen blev det Israels tur. Israel-Torurettes tyckte Hanif Bali och visst var det så, hennes minst sagt märkliga turer i relationerna till landet gjorde snart att förhållandet mellan de två länderna var djupfryst. Flera av utrikesministerns ställningstaganden, har dragit ett löjets skimmer över hela vår utrikespolitik, inte minst i Israel men också i mina ögon. Självförsvar från en attackerande part kan aldrig kallas ”utomrättsligt dödande”, men det anser vår utrikesminister viktigt nog att utreda (SVT; Archive).

Har hjulen börjat rulla är det ibland svårare att få dessa att stanna. Så också för utrikesministern för nu har det blivit dags igen. Sverige ska återigen göra sig till något av Gossen Ruda på den internationella scenen genom utrikesministerns försorg. När FN:s Generalförsamling skulle rösta häromdagen var det inte vilket förslag (Expressen; Archive) som helst som låg framför oss. Den var tvärtom provokativ men framför allt helt historiskt felaktig.

StudentspexEfter omröstningen i Generalförsamlingen framstår Sverige återigen som ett enda skämt på den utrikespolitiska scenen. Wallströms nedmontering av Sveriges rykte i världen fortsätter alltså, allt för att säkra röster till att rösta in oss i säkerhetsrådet. Foto: Wikimedia Commons

Resolutionen som flera arabstater står bakom, ifrågasätter nämligen judarnas historiska band med de heliga platserna i Jerusalem. Problemet är att de har bara en drygt 6000 år gammal historia med band till just de heliga platserna att luta sig mot. I den finns bl a Tempelberget där judiska tempel har stått lika länge, det enda som idag finns kvar är klagomuren som också den har funnits länge. Att ifrågasätta judars band till platser i Jerusalem är alltså som att påstå att Stockholm är huvudstaden i landet Riga.

Förklaringen till varför utrikesministern väljer att stödja befängda resolutioner måste alltså sökas i andra skäl än att judar inte skulle ha någon koppling till Jerusalem. För ingen, inte ens utrikesministern, är väl så korkad att de tror på den utsagan (?). Svaret på den gåtan heter ”kampanj”. För just nu är Sverige och utrikesministern inställd på att Sverige ska in i FN:s säkerhetsråd. Tanken är väl att det ska skänka lite glans åt ett rätt skamfilat Socialdemokraterna.

Det är nog också tänkt att ge Wallström det strålkastarljus som behövs för att kompensera för det tomma innehållet i politiken hon för. Att stödja förslaget från arabvärlden är alltså att säkra röster för att vi ska komma in. Då är utrikesministern tydligen beredd att till och med ta till så absurda argument som det i resolutionen. Tydligen är dessutom just röstköpet så viktigt att vi offrar andra principer i samma andetag. För nästa röstköp går att spåra i förra veckans beslut i utrikesutskottet att inte kalla ett folkmord (Europaportalen) för ett folkmord.

Turkiet är ju resultatet av det sammanfallande Osmanska riket som gick under i och med undertecknandet av Versaillesfreden 1919. Huvudsätet för det Osmanska riket var Istanbul så det som kom att bli Turkiet var navet i riket. 1915 Ställde man till det för sig när man samlade ihop kristna, Armenier, Syrianer, Assyrier, Kaldéer och Greker och massakrerade dessa. Förföljelserna fortsatte ända till 1923, alltså när det Osmanska riket hade övergått till att bli dagens Turkiet, och etniskt rensade landet på nästan all kristen befolkning.

ArmenienEn gång i tiden fanns ett engagemang i frågan om de förföljelser som skedde 1915, nu försöker man tysta hela debatten om Turkiets skuld i massakern. Det värsta av allt är att avsaknaden av ställningstagande kan vara ett sätt att blidka just Turkiet, inte ett beslut baserat på övertygelse. Foto: By United States Government – http://www.loc.gov/pictures/item/2002711981/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27289364

I förra veckan röstades idén om att stämpla händelsen som ett folkmord, det var trots allt ca 1 000 000 Armenier som mördades den gången, ner av utrikesutskottet. Frågan är känslig då dagens Turkiet inte vill kännas vid någon skuld. Idag är landet dessutom invecklat i förhandlingar om EU-medlemskap där man ställer långtgående krav. En brännmärkning av landet är alltså det sista man vill ha på den utrikespolitiska agendan.

Så blev då alltså ett folkmord inte ens erkänt, allt för att ämnet är för känsligt och kanske därför att röstfisket nu är igång för att få in Sverige i säkerhetsrådet. Turkiets stöd i frågan kan dock visa sig bli en Pyrrhusseger. De är ju invecklade i strider mot Kurdiska förband som Sverige aktivt stödjer mot IS, och Turkiet kan dessutom ha ett finger med i spelet till stöd för just IS. Det sista påståendet återstår dock att bevisa. Än mer pikant blir frågan när Mp:s internpolitik avslöjar ytterligare en sprickbildning (Expressen; Archive) i frågan.

Soppan blir dessutom än mer komplicerad av att riksdagen redan 2010 har röstat för ett erkännande (DN; Archive) av folkmordet. Så det som då erkändes som ett folkmord, råder nu total tystnad ikring. Är det möjligen så att förhållandet till staten Turkiet prioriteras framför realpolitik och beslut? Har utrikespolitiken villkorat riksdagens beslut så att den agendan har gått före?

Turkiet av idag är ju faktiskt inte ens landet som skäms över att försöka kväsa andra länders politik, inte ens deras rätt till yttrandefrihet (SVD; Archive) går fri från inblandning från ett aggressivt Turkiet och Erdogan. Kan det till och med ha varit så att utrikesutskottets beslut också föregicks av påtryckningar och påstötningar? Har Sverige helt enkelt i det tysta tagit hänsyn till Turkiets känslor på bekostnad av våra egna ställningstaganden?

Den Tyste MannenI vissa fall kanske tystnaden kan vara underhållande, men i det som man nu kan misstänka är det nog inte lika roande. Ställningstaganden ska nog helst göras utan hänsyn till vare sig länder eller dess ledare, annars blir vi ryggradslösa istället.
Foto: Wikimedia Commons

Sverige har ju redan fått smaka på Turkisk inblandning i våra inre angelägenheter när ambassaden i Stockholm framförde protester mot att TV4 (TV4 Gruppen; Archive) ville sända en dokumentär om folkmordet. Den här typen av inblandningar skulle normalt sett ha lett till diplomatiska förvecklingar, det har det ju tidigare gjort i fallet Israel t ex, men i fallet Turkiet kan vi alltså ha fallit till föga och kastat in handduken för att inte stöta oss med ett land som blir allt mer diktatoriskt.

Kampanjen som ska föra Sverige in i säkerhetsrådet blir dock smutsigare än så. Stiftelsen Dag Hammarskölds minnesfond är stiftelsen som upprättats för att hedra minnet av före detta Generalsekreteraren svensken Dag Hammarsköld som sköts ner på uppdrag i Kongo. Stiftelsen är i praktiken underställd regeringen, t ex var kabinettssekreteraren Annika Söder fondens direktör till dess hon tog det nya jobbet sommaren 2015. I fondens stadgar kan man läsa hur deras pengar ska användas av den som tar emot dessa:

”att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”

Fina ord eller hur? Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut! I slutet av mars anlände FN:s nuvarande Generalssekreterare Ban Ki-Moon till Stockholm. Hans ärende här var att hålla en föreläsning och ta emot en medalj. Inte för att han förtjänar den, en sämre FN-chef har sällan skådats. Svenskan Inga-Britt Ahlenius som ledde FN:s revision riktade skarp kritik (Aftonbladet; Archive) mot honom och kallade honom till och med ”en nolla”. Men nu var han här för att ta emot en medalj han inte förtjänar och hålla en meningslös föreläsning.

Redan i augusti 2014 begärde Annika Söder att fonden skulle betala ut 14 miljoner kronor. Medan hon var fondens direktör, begärde hon alltså ut en betalning för något som ännu inte hade gått av stapeln! När hon sen senare fick kabinettssekreterarposten på UD, kunde pengarna på begäran från Regeringskansliet betalas ut via SIDA. I begäran framgick också att SIDA själva skulle betala resten av kostnaden genom att ta resten från biståndspengar.

Fattiga och behövande skulle alltså indirekt få betala för att få hit en gratisätande höginkomsttagare som dessutom saknar både legitimitet och kompetens. En person som dessutom har beskyllts för korruption! Det mest intressanta i den historien var att höra Wallström försvara sina beslut i konstitutionsutskottet (KU) nyligen när hon kallade ledamöterna ”okunniga” (DN; Archive). En riktig Carl Lidbom med andra ord, men samtidigt ett lika stort förakt för demokratin som hennes partibroder.

Om utrikesministern anser det vara fel att ställa frågor om hur en stiftelse kunde gå emot sina egna stadgar eller hur världens fattiga är de som ska behöva bekosta Utrikes-ministerns grandiosa visioner, så är det nog så…..i hennes värld. För vi andra som ser begrepp som ”etik” och ”moral” som något helt annat än de snaskiga inslagen som historien utgör, är nog rätt indignerade skulle jag gissa.

Nej, pröva följande förklaring som alternativ. Vår utrikesminister ser sig själv som det stjärnskott hon inte är. Hon har som självskriven maktmänniska, nu bestämt att vi – röstboskapet – ska vara j-a glada över hennes visioner om att Sverige ska in i säkerhetsrådet. Ett säkerhetsråd och ett FN jag personligen helst ser att vi lämnar eftersom organisationen under just Ban Ki-Moon har förvandlats till en stödstrumpa åt allehanda dumhet (ÖT; Archive) och korruption (SVD; Archive).

Wallström trallar på som om inget hade hänt. Hon begår alltså inte bara korkade saker och gör mindre lyckade uttalanden själv, hon ser dessutom till att satsa svenska skatte-betalares pengar på misslyckade eller helt dåraktiga saker. Allt detta i ett enda syfte, Sverige ska in i prestigeprojektet FN:s säkerhetsråd. En organisation djupt korrumperad och inte ens fungerande efter alla utnämningar till fina poster av vänner, släktingar och de som stödjer makthavare runt om i världen.

Sluta upp med vurmen för FN Wallström! Skattepengar ska gå till dem som har betalat dessa och de som behöver hjälp eller stöd. De ska däremot inte gå till korrupta småpåvar eller till fjäsk för makthavare som i praktiken saknar legitimitet.

LuradNär nu svenskens pengar används till allt annat än vård, skola och omsorg är det förknippat med flera problem som mutor, svält och utebliven utveckling. Länder som skulle fått pengar till just detta, blir istället lite fattigare tack vare att utrikesministern prioriterar prestigeprojektet säkerhetsrådet istället. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att något är så viktigt att det överskuggar allt annat är sant i vissa fall, dock inte i fallet FN. Där vore det helt enkelt bättre att lämna en organisation som inte längre klarar av att vara vare sig objektiv, opartisk eller korruptionsfri. Att ens satsa en enda svensk skattekrona på detta är skäl nog att nominera dig till kandidaturen och det med råge.”

Utrikesministern och plakatpolitiken

Att jag inte respekterar regeringen är ingen hemlighet. Men med den senaste tidens utveckling kan jag lägga till att jag inte heller kommer att acceptera den så länge till. Den är i grunden en katastrof och flera ledamöter i den utmärker sig igen och igen. Antingen är det åtgärder eller uttalande men alla med en sak gemensamt – det bottnar i en djup okunskap och ibland till och med ren plakatpolitik som kommer att visa sig kontraproduktiv.

En sån minister som utmärkt sig är Margot Wallström. Hennes grodor och rena pinsamheter är månghövdade. Sin vana trogen har hon nu gjort bort sig igen. Under en interpellationsdebatt på fredagen där oppositionen kunde ställa frågor till regeringens ledamöter, fick utrikesministern frågan om varför hon inte kritiserat de 57 knivattacker som drabbat civila Israeliska medborgare under hösten.

GrälLåt oss konstatera att känslorna mellan Sverige och Israel kanske inte är översvallande just nu. Det finns ingen anledning till att vara överdrivet positiv från Israelisk sida med tanke på alla de tavlor utrikesministern har begått. Foto: Wikimedia Commons – Ferdinand de Baekeleer the elder – ”After the Quarrel”

Utrikesministerns svar väcker frågor, du kan läsa om nyheten (unvis.it) i Expressen. Hon fördömer attackerna, en del av dem med dödlig utgång, men samtidigt slänger hon in en brasklapp. I Så här lät svaret:

”Jag tar avstånd från knivattacker. Jag tycker det är fruktansvärt, och det får inte förekomma. Israel har alltid rätt att försvara sig, att försäkra sig om sin säkerhet. Och på samma sätt får inte responsen vara sån, och det ser ju jag i andra situationer, när responsen blir sådan att responsen blir utomrättsliga avrättningar eller där det blir oproportionerligt, så att de dödade på den sidan överstiger det ursprungliga dödsantalet flera gånger om”

Hon använder här en term som ”utomrättsliga avrättningar”. Det är en term som för att uttrycka sig diplomatiskt, är bekymmersam. Så sent som under hösten var Sveriges Radio tvungna att be om ursäkt för att ha använt just termen ”utomrättsliga avrättningar” om knivöverfallen. Så här lät deras ursäkt:

”Vi vill göra en rättelse: det kunde av inslagen felaktigt framstå som att det är fastslaget att det rörde sig om utomrättsliga avrättningar. Så är inte fallet”

Men det är klart, samma SVT/Sveriges Radio var ju samtidigt som man tog avstånd från sina egna smaklösheter rätt måna om att visa sina sympatier på andra sätt. När Israeler dödades och knivmördarna dödades av säkerhetsstyrkor, hette det från samma företag som är så ”oberoende” i rubriksättningen att ”Palestinier dödades”. Israeler däremot utsattes för ”attacker”. Så mycket med andra ord för ursäktande ord och ånger. Artikeln hittar du via följande länk (unvis.it).

KräkasNär man ser svensk medias rubriksättning i frågan kan man bara reagera med att spy åt eländet. Det blir inte bättre av att också utrikesministern i sina dela blir taleskvinnan för samma inskränkta synsätt Foto: Wikimedia Commons

Tillbaka till utrikesministern, hon inleder alltså helt rätt med ett fördömande av handlingarna. Frågan är bara varför de kommer först nu och varför de kommer först då frågan kommer på tal i en interpellationsdebatt. De första händelserna inträffad ju trots allt i september, men det är först nu bladet lyfts från hennes mun. Bättre sent än aldrig men frågetecknen finns fortfarande där.

Sen rasar dock allt igen, i vanlig ordning får man väl säga när det gäller vår utrikesminister. Formuleringen ”utomrättsliga avrättningar” som motvikt till ett fördömande förtar själva verkan av fördömandet. Därmed ser nog i varje fall jag det som att kritiken faller om än något till marken. Den blir liksom inte lika mycket värd när man formulerar sig så tveksamt som hon nu väljer att göra.

Mycket riktigt har åter protesterna från Israeliska utrikesdepartementet åter börjat höras och Stockholmsambassadören Isaac Bachman. Att som i Expressens artikel tala om ”kris” är kanske överdrivet men nog lägger Margot Wallström sten på bördan som snart kommer att knäcka åsnans rygg. Hon spelar helt enkelt ett farligt spel med utrikespolitiken som insats där landet Sverige till sist är förloraren.

Falls RoadUnder givna omständigheter är det inte konstigt att folk i olika länder protesterar, inte heller är Israels protester gripna ur luften. Utrikesministern har helt enkelt blivit en belastning för landets relation med främmande land. Foto: Wikimedia Commons – Falls Road Belfast

Hon inbillar sig att denna linje ska kunna leda till att Sverige tar plats i FN:s säkerhetsråd, hade jag varit Israels statsledning hade jag dragit i alla tåtar för att förhindra detta. Artikel om detta hittar du i SVD (unvis.it). Anledningen är att där skulle Sverige med den destruktiva utrikespolitik vi idag bedriver, skulle kunna ställa till med än mer skada än vi redan har gjort. Detta gäller framför allt i förhållandet till Israel.

I diplomatins värld är formuleringar och tradition allt, utrikesministern behärskar inget av detta. Hon har helt enkelt blivit en elefant i en porslinsaffär. De klumpiga formuleringarna och kopplingarna till ovidkommande saker har sett till det. Wallström har helt enkelt blivit en belastning, oftast därför att hennes kunskaper om det mesta inom diplomati är minst sagt bristfälliga. Priset för detta får landet betala och i värsta fall är det ett pris vi kommer att betala för lång tid framöver.

Att hennes tillkortakommanden och okänsligheter i uttalanden inte stannar vid fallet Israel, utan också sträcker sina otäcka tentakler in i frågor som terrordåd mot Frankrike är väldokumenterade de också. Hennes uttalande om att kopplingar mellan terrordådet där och Israel är historiskt i all sin idioti. Det är därmed knappast en engångsföreteelse vi ser. Fnordspotting har bloggat om händelsen.

Huvudet i sandenUtrikesministerns ”last line of defence” tycks vara att stoppa huvudet i sanden. Korkade kommentarer som ”de reagerar på allt jag säger” och annat kan höras mellan grodorna. Något som inte direkt bidrar till ökat förtroende Foto: Wikimedia Commons – ”Bury your head in the sand”

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Diplomati är konstarten att inte säga något men göra det ändå. Din insats tycks snarare  bygga på säga något ändå men inte kunna uttala ett dugg av vikt. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.”

En onödig undersökning

Ibland stöter man på undersökningar som man undrar varför de ens gjordes. Det tycks många gånger vara tidningarna som gör dessa, antagligen som en förevändning att få sälja lösnummer. Rubriksättningar som ”Så många multimiljonärer bor det där du bor” tycks ju kittla Jantelags-nerven i oss om vi får tro Expressen t ex. Ändå gödslas det med sådana här undersökningar och skälet är nog som sagt att få sälja lösnummer.

Nu har Lena Mellin och Aftonbladet gett sig in i samma bransch. Här hittar du Aftonbladets (unvis.it) artikel. Skälet den här gången är nog inte detsamma som i fallet Expressen utan istället att i vanlig ordning analysera det politiska klimatet och sen komma med några klyschiga analyser om hur allt borde vara och hur det ska gå att ställa till rätta om man är socialdemokrat förstås. Allt för att Lena och alla andra lojala sossar ska kunna locka tillbaka den förlorade fårskocken.

FårskockÄr det så här politiker och journalister ser medborgaren? Ibland får man det intrycket. För nu ska man förstå SD:are och om möjligt locka tillbaka förlorade väljare. Problemet är att den misstro de ger uttryck för är befogad. Foto: Pixabay

För undersökningen beställd av Aftonbladet handlar om attityder hos människor som söker sig till SD. Dessa vilsna själar är oerhört besvikna på regeringen. Jag kommer aldrig att rösta på SD men skulle heller aldrig rösta på något av partierna i regeringen. Åter måste man alltså fråga sig vad undersökningen ska vara bra för. Det är ett naturtillstånd att vara skeptisk mot regeringen Lena. Efter allt den har gjort och kommer att göra, är det inte konstigt att folk är fyllda av förakt.

Nästa brilljanta slutsats i undersökningen är att folk som röstar på SD inte heller har förtroende för riksdagen. Åter måste man fråga sig vad som är så sensationellt med detta. Nu har visserligen riksdagen inte misslyckats lika mycket men ligger i mina ögon inte långt efter. För var det inte sossarna som i vanlig ordning bytte ut talmannen till en sosse det första som hände? Urban Ahlin som han heter, hade ett enda uppdrag – rulla ut den röda mattan åt Stefan Löfven. Hur det gick har vi sen fått se med besked.

Sen har vi hela historien med Dinamarcas riksdagisdemonstration med tishan som vapen. En mer infantil och låg nivå hon därmed drog ner riksdagiset till är svår att hitta. Där riksdagen ska vara landet högsta beslutande organ, drog Dinamarca helt själv ner rullgardin till dess att allt som återstod var tre nyanser av nattsvart på tishan. Med henne flyttade dessutom gatuparlamentet in i parlamentet och skänkt det hela exakt den unkna stank man brukar känna på järnrörsvänsterns religiösa massmöten.

Rossana DinamarcaKan någon ha respekt för en församling där man kan göra så här ovärdiga inlägg i debatten? Nej och åter nej, riksdagiset är inte platsen där vänsterpartistisk plakatpolitik ska framföras. Foto: Youtube

Återigen Lena, är det så konstigt att folk tvivlar? När riksdagen sysslar med osakligheter och direkt partipolitiskt kuppmakande för att bereda vägen för det vanstyre vi nu ser så tycker jag att tvivel och misstro är en sund reaktion. I Lenas värld tycks det dock se annorlunda ut, de som sysslar med sånt här trams som misstro tycks lida av vanföreställningar.

Nästa område där SD-anhängaren sticker ut är när det gäller misstron mot journalistkåren i landet. Men man behöver inte vara anhängare av SD för att tycka att det är något djupt suspekt med en yrkeskår som till nästan 60 % sympatiserar med Miljöpartiet  och låter dessa komma undan med nästan vad som helst. Att granska högern är både en nödvändighet och en plikt, men att på ett jämförbart sätt granska vänstern är för denna yrkeskår nästan som att spela Linda Blairs roll ur exorcisten under högmässan i kyrkan.

Man behöver inte gräva djupt i den journalistiska myllan för att hitta deras sanna natur. På aftonskräpet självt har man publicerat otaliga artiklar med mer eller mindre fantastiska påståenden om SD. Här hittar du t ex Anders Lindbergs ledare (unvis.it) som för femhundrade gången kopplar ihop SD med nazism. Denna ”tydliga” koppling som påstås finnas handlar som jag ser det nog snarare om att sossarna mycket riktigt har kommit fram till att här är partiet som kommer att sno röster från dom.

GrävaMan behöver inte gräva länge innan den unkna sanningen kommer fram. Aftonbladet själva har ju varit en föregångare på området påhittade nyheter där förtal legat snubblande nära. Allt för att skapa politiska poänger ur tomma intet Foto: Wikimedia Commons

Är fortfarande någon förundrad över misstron? Inte jag! Jag anser att demokrati innebär att alla har rätt att yttra sig och att en debatt ska föras med argument inte skitsnack. Antagligen har jag en förlegad syn då den nya tiden innefattar just dessa tricks. Ju mer skitsnack och påhitt desto bättre, ju mer förtryck och likriktning i debatten och det är ännu bättre. Borta är den tid då en debatt fördes på lika villkor och med argument. I den processen är slasktrattar som Aftonbladet viktiga som förmedlare och källa till skiten.

Så inte undra på att Lena ojar sig, det är ju henne själv undersökningen riktar misstroende mot. Det är kanske inte så underligt med den situation vi har fått i samhället. En minoritet styr en majoritet. De använder sin makt till att införa saker inte ens deras väljare har godkänt och ivrigt uppbackade av en enig journalistkår gör man sitt yttersta för att framställa det oerhörda i så god dager som möjligt. En process som innefattar både lögner och förtal.

Om Lena nu hade brytt sig, jag tvivlar på att hon gör det, hade hon kunnat konstatera några andra saker än de hon konstaterar. Det är ett sundhetstecken att det finns motstånd mot den totalitära dumhet som både aftonslasket och den politiska aristokratin i regeringen står för. Det är också ett sundhetstecken att någon vågar stå upp för de värderingar och vågar deklarera en avvikande syn på saken där annars total konsensus råder. Något som för övrigt är djupt skadligt för både den politiska debatten och samhället som sådant.

MarschI Sverige ska vi ju alltid vara så överens att avvikande åsikter kan upplevas som djupt störande. Bäst då att tvinga in folk i leden och det finns så många tricks man kan använda om medborgaren är för bångstyriga Foto: ”Jour d’la Libéthâtion Jèrri 9 d’Mai 2010 11” by Man vyi – Own work. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Att man ska behöva analysera och dissekera ett sundhetstecken som tvivel är alltså något djupt störande, inte den vitbok man vill framhålla det som. Det är en vansinnig utgångs- punkt att tro att  det man visar är något ”onormalt”, tvärtom är det vanvettigt normalt att hysa tvivel om de företeelser undersökningen tar upp. Den enkla anledningen till det är att våra politiker har försatt sig själva i den situationen, det är bland annat vad vår regering har visat.

Löjesguiden nominerar idag Aftonbladet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har lyckats visa att  det tvivel är något sunt och bra. I bästa fall kan den här undersökningen leda till att regering, riksdag och journalistkåren börjar inse allvaret i situationen. Jag tvivlar dock på att dessa skulle ha självinsikt nog för det. I sämsta fall leder undersökningen till mer ”undervisa folket om sanningen”. Jag tror åtminstone journalister kommer att använda den så, de har ju trots allt en agenda att tänka på. Just bristen på självinsikt gör landets statsledning och journalistkåren till utmärkta priskandidater.