Maskrosornas krig

Ibland talar man om ”Rosornas krig” i politiken. Från början var det en strid mellan ätterna Lancaster och York om vem som hade rätten till kronan (Artikel i Wikipedia) i medeltidens England. Senare har  benämningen använts om inbördeskriget som har utkämpats inom s i flera frågor och med flera falanger som banerförare. Inbördeskriget i s har utkämpats under olika tidsperioder över olika frågor, en sådan blev partiledare Juholts (Paul Ronges blogg) vara eller inte vara.

Rosornas KrigRosornas Krig utspelades på 1400-talet, Maskrosornas Krig inleddes 2016 och utkämpas än idag. De första offren i den striden heter Carl Schlyter och Valter Mutt. Miljöpartiet bör omedelbart läggas ner, anledningen är rätt enkel – de bryter nu mot grundläggande demokratiska rättigheter som den fria debatten. Foto: Wikimedia Commons

2016 Har så ett nytt politiskt inbördeskrig påbörjats nämligen det inom mp som ju förs mer på en ideologisk basis. Skiljelinjen går mellan ett mp som för kampen som de aktivister de är och partiet som vill framställa sig som regeringsdugligt och ansvarstagande. I den senare rollen finns lite eller inget utrymme för aktivism eller bjäbbande om principer som går stick i stäv med regeringsbeslut. Maskrosornas krig som jag väljer att kalla det, handlar om det nya och det gamla partiet inte längre drar jämnt.

Det senaste bråket i maskrosornas krig är frågan om värdlandsavtalet (SVT; Archive) som har väckt mycket ont blod i partiet och delat riksdagsmän och ministrar i två läger. Riksdagsrepresentanter som Carl Schlyter och Valter Mutt som båda sitter i utskott, Carl Schlyter som är ordförande i EU-nämnden och Valter Mutt som är medlem i utrikesutskottet, har varit starka kritiker. Samtidigt har regeringens linje varit klar, ett beslut om avtalet finns och det ska nu följas.

Miljöpartiet vill ju gärna framställa sig som partiet som har högt i tak och där högljudda diskussioner snarare välkomnas än tystas, den här gången är det tvärtom. Diskussionen om avtalet har blivit en hämsko och partiet har varit rädda för att inte kunna framstå som det ansvarstagande och regeringsdugliga. Diskussionen har därför setts nästan som hotfull. De två lägren för och emot har stundtals varit rätt oförsonlig (Riksdagens hemsida) där Jabar Amin och Annika Lillemets har varit starka kritiker som synes.

De som har varit för inom mp har först argumenterat (Riksdagens Hemsida; Artikel av flera mp och s-representanter som argumenterar för avtalet) i frågan, men nu reagerat (Folkbladet; Archive). Carl Schlyter mister sin ordförandepost och ledamotspost i EU-nämnden för att bli en ”vanlig” riksdagsman. Valter Mutt möter samma öde och blir av med sin roll i utrikesutskottet. Jabar Amins aktier har säkert inte stärkts heller, inte efter generalangreppet (Aftonbladet; Archive) på partiets nya språkrör Isabella Lövin.

UtvisningarUtvisning har i alla tider varit ett ”mjukare” sätt för människor med diametralt olika åsikter att undanröja ett problem. Debatten har sina fördelar men får i vissa sammanhang tydligen inte gå hur långt som helst eller ifrågasätta för många saker.
Foto: Wikimedia Commons

Så högt i tak var det alltså i det partiet. De mest klassiska attributen inom politiken går alltså igen när ett parti tar till både hästpiska och sanktioner mot enskilda. Det visar ett parti som har enormt svårt att gå från det där aktivistiska till det som tar ansvar för landet i en regering. Metoderna mot de enskilda talar sitt tydliga språk. Att den inre rätt prekära situationen i partiet dessutom nu lockar till sig vråkarna (Aftonbladet; Archive) som vädrar kadaverdoft är rätt logiskt. Politik är trots allt en blodsport när den är som grymmast.

Miljöpartiet i mina ögon är ett parti som inte längre har något existensberättigande. De flesta har redan anammat deras frågor och gjort dem till en naturlig del av den realpolitiska agendan. De goda frågorna är alltså redan stulna sedan gammalt, men så har vi partiets mörkare sidor. De som handlar om islamism, direkt samhällsfarliga förslag som partiets inställningen i kärnkraftsfrågan eller den ingrodda unkna feminismen partiet så gärna vill betona. Frågor och ställningstaganden som är direkt stinkande.

När olika åsikter blir liktydiga med inskränkningar, det aktivt tystandet av kritiska röster, locket på i diskussioner och toppstyrning också i debatten där det man får säga och inte säga ska regleras är tecken på ett parti i djup kris. Det är en moralisk kris, en demo- kratisk kris, en kris som handlar om ren rädsla från partiets ledning och en kris som handlar om självbilden. Jag är visserligen för värdlandsavtalet, men i än högre grad en motståndare till inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter, något nu mp kör över.

En nedläggning av partiet är den enda logiska slutsatsen. Den grönsakskommunism man hittills har stått för är bara en varg i fårakläder. Ett sånt krav är dock inte särskilt realistiskt, det är ju faktiskt partiets medlemmar som beslutar om nedläggning. Tur då att de nu på ett så föredömligt sätt ser till att lägga ner sig själva med det fullständiga inbördeskrig som just nu rasar internt och som nu börjar skörda sina offer. Tack miljöpartiet, för en gångs skull gjorde ni något bra och rätt när ni nu nedmonterar er själva.

DäckDet behövs knappast längre en debatt om miljöpartiets vara eller inte vara, den sköter de så bra själva att de håller på att nedmontera sig själva. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag självklart miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Bäst före-datum på det här partiet är redan passerat med råge. Bara det gör er till fulländade kandidater till priset. Om man dessutom som nu för ett öppet krig mot representanter och avvikande åsikter, är anständighetsgränsen nådd. Lägg ner detta parti! Allt detta sammantaget gör miljöpartiet till något av det värsta svensk politik har upplevt. Det gör er till frontfigurer i jakten på den åtråvärda trofén.”

Advertisements

6 thoughts on “Maskrosornas krig

  1. Det där med partipiska är ju i och för sig inget unikt för Miljöpartiet. Hanif Bali och Niklas Wykman i Moderaterna blev ju av med sina uppdrag pg.att de ville klassa IS som förbrytare mot mänskligheten.Sedan håller jag med dig om att dom hycklar när dom påstår att dom har högt i tak.

    Gilla

    • Moderaterna visade sig lika goda kålsupare och hycklare dom precis som du beskriver och som jag gjorde ett inlägg om då. Båda händelserna visar rätt tydligt att partiernas utrymme för egna tankar och överväganden hos individen inte längre ens existerar. Istället måste de hålla alla representanter i ett järngrepp vilket bara leder till toppstyrning.

      Det här fenomenet går naturligtvis att förklara på flera sätt men ett är att partiernas interna åsiktskorridorens och ideologiska karta nu har blivit så smal att det enda som återstår är att stämma i bäcken och använda partipiskan. Ett desperationens val om du frågar mig för det leder ju till betydligt lägre takhöjd. Ett parti utan intern debatt och en kritisk analys är snart inte längre ett parti utan en maktorganisation. Ett faktum som i längden leder till sotdöden för både partier och företag som inte längre lyssnar.

      Det är med andra ord sig själva man skadar. Det är dessutom i den situation mp befinner sig i, rent självmordsbeteende att göra det de gör. Den tidigare så klantiga partiledningen visar sig vara lika klantig nu. Alla de tidigare strategiska misstagen som begicks, begås nu igen. Man visar alltså att man har lärt sig beslut ingenting och mindre än ingenting.

      Få människor kan väl bli gladare än du och jag när mp förhoppningsvis trillar ur riksdagen till nästa val. Trots det förstår jag inte en sak, lär sig ingen av alla de misstag som begås? Miljöpartiet har ju gjort så många att man skulle kunna skriva en bok om det. Frågan är om de lär sig ändå.

      Men det här sönderfallet mp uppvisar kan gå längre än så. Tänk dig att de blir så trängda av alltmer vikande opiniossiffror att de frestas att bli än mer militanta och extrema i sin politik för att kunna uppvisa åtminstone en symbolseger. Om den krumryggige Löfven då ger efter tycker jag synd om oss andra.

      Anledningen till den oron är enkel. Ett redan extremt miljöparti i sönderfall, kan med den tanken bli hur extremt som helst för att kunna säga att man uppnått något. Med andra ord, i värsta fall har vi bara sett inledningen på en svensk regeringstragedi men bara i värsta fall. 😨

      Gilla

  2. Hej.

    Maskrosen är en anpassningsbar liten planta, och jag fruktar att Mp är som sin symbol. Sedan kanske vi belackare och spefåglar inte skall glömma att vi inte tänker som Mp-medlemmarna. Jag hade nyligen det tveksamma nöjet att konversera en miljöpartistisk kommunpolitiker, och hade denne inte presenterat sig med detta hade jag gissat på KPML(r) eller SKP baserat på åsikterna. Mp är att förstå som en religiös organisation där vissa saker helt enkelt är sanna oavsett empiri eller kunskap, basta. för politikern jag språkade med var avvecklande av och förbud mot kärnkraft helt avgörande – denne var beredd att offra snart sagt sin förstfödde för att uppnå detta.

    På frågan hur kraftproduktion och uppvärmning skall gå till, var svaret att alla sådana frågor dels var underordnade det högre målet, samt att eftersom vi alla kommer att anpassa oss efter sämre tillgång till el, kommer vår produktion att kunna täckas av sol, vind och vatten. Bensinbilar skulle också förbjudas snarast.

    Anledningen att förbjuda kärnkraft? Dubbel sådan: dels för att knäcka det globala bank-kapitalet (här följde en längre och smått förvirrande utläggning om att ‘de’ alla var i lag med varandra), men främst för att kärnkraft brukar explodera.

    Så talade den miljöpartistiske politikern: kärnkraftverk brukar explodera, underförstått som en konsekvens av hur de framställer el.

    Det är så man kan förtvivla över den allmänna rösträtten och friheten att inneha politiska poster.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

    • Din redogörelse gör mig djupt rörd och oroad på en och samma gång. Det visar verkligen hur lite de här människorna (?) vet. Jag häpnar inför uppgiften att kärnkraftverk plötsligt och oförklarligt kan explodera. Fascineras över nya konspirationsteorier om hur bakvänd samarbetar globalt. Det är väl bara judarna och illuminati som fattades som fattades i den. Vidare svindlar tanken inför vilka möjligheter som presenterar sig när mp äntligen kan börja tvinga folk till ett beteende önskvärt bara för dom med ”rätt” åsikt.

      Att den här killen fått uppnå den ”aktningsvärda” rollen som representant för galenskapens och gulagmetodikens egna hemvist är på något förunderligt sätt poetiskt. Ska man vara världsfrånvänd, ska man vara det med versaler medan man ändå håller på. Bästa sättet att uppnå det är väl att göra som med din kommunalpolitiker – hitta någon vars basföda består av jäst linsgryta.

      Jo, maskrosor är svåra, nära nog omöjliga att bli av med. Men genom att uppvisa ditt exempel där tror jag åtminstone att tillräckligt unga kan ungdom och andra med öppet sinne skrämmas till eftertanke. Så visa upp det där exemplet som ett varnande exempel, visa upp för att skrämma så vi slipper ytterligare en förlorad grupp till den där sekten.

      Gilla

      • Hej.

        Ursäkta det något urspårade inlägget nedan, men en inspiration slog mig:

        Borde inte Mp jämföras med lupiner egentligen? Grann att se på, mångfald av färger, halvt omöjlig att bli av med, gillas av k*rringar av alla könen, sprider sig ohämmat och förkväver andra rara blomster och nyttoväxter.

        Samt en rot som skickar krypskott och måste både grävas upp och saltas bort.

        Lupinen är en personlig hat-favorit då den allt snabbare invaderar naturreservat i oländig terräng vilket problematiserar och försvårar utrensning.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, lärare

        Gilla

      • Du är helt klart inne på ett intressant spår där Rikard. Lupinen är grann att se på, älskas av många, har alla regnbågens (!) färger, gillas av alla som inte förstår vad lupinens sanna natur är dvs en ren j-a plåga och tilltalar människor i staden för dess granna yttre. Återigen förstår dock storstadsbönderna inte vad lupinens sanna natur är så som symbol fungerar den väl.

        Jag har själv kämpat med dess tentakler till rötter, dess nästan outplånliga natur och den straffexpedition själva sisyfosarbetet utgör. Det var bokstavligen som att bekämpa en hydra. Du måste naturligtvis genast börja skissa på en vacker akvarell av en lupin och skicka in förslaget till miljöpartiets ledning för vidare konsultation. Under tiden lämnar jag dig med en passande video som kan lysa upp sommarkvällen.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s