Det är en elefant

”Elefant” är ett begrepp, ett ord för att beskriva något vi kommit överens om att kalla djuret. När vi använder ordet förstår mottagaren vad vi menar och kan se bilden. För att det ens ska kunna inträffa krävs en rad saker. Det kräver att vi använder ett gemensamt begrepp eller språk som använder ordet ”elefant”. Det kräver vidare att begreppet är kopplat till ordet så att mottagaren gör associationen och ”ser bilden” av djuret. Det är ju först då man förstår vad ordet innebär som man kan se bilden snabel, kropp, svans och allt.

Vidare kräver det kunskapen om vad en elefant är. Utan att man har den kunskapen vet man inte vad en elefant är dvs hur den låter, hur den beter sig, dess livsbetingelser, var den lever osv. Kunnandet om allt detta kan man bara tillgodogöra sig genom att inhämta kunskap och fakta. Begreppet måste alltså studeras på ett eller annat sätt. Kunskapen kommer alltså inte gratis och inte heller automatiskt.

”Elefant” är ett begrepp. Men också det hänsynslösa utnyttjandet av människor i postmodernismens namn är ett begrepp värt att uppmärksamma. Runt om i världen sätts dessa psykiskt utmattade på det hala medan feminister och andra är de som skördar resultatet Foto: By Unger, Frederic William, 1875- [from old catalog] – https://www.flickr.com/photos/internetarchivebookimages/17751651200/Source book page: https://archive.org/stream/adventuretravele00unge/#page/n136/mode/1up, No restrictions, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=42325656

Precis som vi måste lära oss begrepp och ord, måste vi lära oss sociala koder. Barn föds inte med alla sociala egenskaper. En del beteenden är medfödda som t ex instinkter men de handlar om mer basala saker som att överleva och strategier för det. Andra måste däremot förvärvas. Det gör barn genom att se, höra, härma och lära genom att pröva sig fram. Tar man bort den sociala utvecklingen eller ersätter den med något som kastar utvecklingen i en helt annan riktning får man också ett annorlunda resultat.

Finns inte heller förebilderna som en aktiv del av en människas liv, påverkar naturligtvis också detta. Oftast blir resultatet självklart ett negativt om något av detta händer. Vi behöver alla förebilder, oftast våra föräldrar eller föräldrars föräldrar. Är ingen av dessa närvarande, ersätts de ganska snart av andra auktoriteter man ser upp till som ett ideal. Det kan vara någon vuxen i ens omgivning t ex en lärare, men det kan också vara någon från nätet. De senare är inte alltid att lita på, nätet är t ex himmelriket för pedofiler.

Man skulle kunna tro att allt detta bara är teoretiskt spekulerande eller kanske rent av akademiskt babbel. Faktum är dock att det redan har hänt. Konsekvenserna av det ser vi varje dag i tidningar och nyheter. För när vi har lämnat över ansvaret för uppfostran och utbildning i livets skola åt samhället och vuxna förebilder på ett anonymt internet via en mobiltelefon, har vi som samhälle också sagt att vi ger upp rollen som den i kontroll över utvecklingen av en individ. Undantagen finns naturligtvis så detta är bara en generell bild.

Konsekvenserna var det, följande artikel (Nyheter24; Archive) är troligen en sån. Lägg gärna märke till artikelförfattarens/författarinnan namn, det är en god ledtråd i sammanhanget. Jag ska inte försöka mig på en psykologisk analys, jag är inte psykolog trots allt. En sak vet jag dock, så här extremt hatfylld  blir en människa bara när den är en själsligt skadad person. Nej jag hatar inte denna person i gengäld, istället tycker jag nog mest synd om denna. Är man så här hatisk lär det äta den personen bit för bit.

Helvetet på jorden är nog snarare de irrläror som sprids genom t ex Nyheter24 än de scener vi vant oss vid från bibelns värld. En rörelse och idéströmning som faktiskt offrar de egna på grund av ren hjärntvätt är tillräckligt ondsint för att klassas som diaboliskt Foto: By Unknown – Livre de la Vigne nostre Seigneur; fol. 100r France ca. 1450-1470, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=39892330

En annan konsekvens är den gamla klassikern självdestruktiviteten. Filmprojektet (Mirror; Archive) där huvudrollsinnehaverskan bjuder in en främling för att bli våldtagen inför en kamera är nog ett sådant exempel. Skälet till det något udda projektet är att slå hål på myten om den manliga makten skulle vara oöverstiglig. Sophia  Hewson som är den som ska bli våldtagen, vill också undersöka den kvinnliga självobjektifieringen natur med detta något udda experimentet.

Det vi ser framför oss är en kraschlandning och den är inte isolerad till bara Sverige. Visst, vi är annars hattifnattarnas mittrike men utan de folkflertalets stöd, det är nämligen den styrande eliten som står för dårskapen. Titta bara på hur de postmoderna galenskaperna har fått ett extra starkt fäste just här, en minoritet har med den tagit kommandot över en majoritet. Exemplet med filmprojektet visar också att galenskapen är internationell, inte bara fast rotad här.

Men säg var någonstans i världen man har en kulturminister som tillsammans med Ellen Tejle åker till Cannes för att föra ut vårt lands propaganda där den nya A-märkningen (SVT; Archive) nu ska lanseras. Det faktumet visar väl att våra makthavare i landet är fullständigt galna. Att Alice Bah Kuhnke är den som åker ner för att göra bort oss känns trots allt naturligt. Vår feministiska regering gör ju just inte så mycket mer än att skämma ut oss internationellt och nu är det hennes tur. För sitt arbete, att leda landet, gör de däremot inte.

Märkningen handlar om räkning av jämställdhet där man sitter och mäter hur mycket plats kvinnor får och hur de personifieras. Också minoriteter som hbtq-personer, etniska grupper och andra granskas och mäts. Det handlar om att dessa ska synas och också om hur de porträtteras. Att Ellen Tejle torgför åsikten är inte förvånande, hon har fört sitt korståg under många års tid.

Propaganda har funnits i olika former i alla kulturer och i alla tider. Men när en svensk minister åker ner till Cannes för att propagera för rättvisemärkning och feminism för detta tankarna till en helt annan tid och en helt annan ideologi. Det hela är så pass otäckt att Mads Mikkelsens reaktion känns befriande Foto: By The Granger Collection, New York – The Granger Collection, New York, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7184538

Alice Bah Kuhnke har med uppbackningen tagit ställning och därmed visat att objektivitet inte är hennes grej precis som det anstår en Miljöpartist. Hon har visat att kulturministeriet numer handlar om en ny form av ministerium för propaganda för den postmoderna galenskap som nu saluförs inför öppen ridå i Cannes. Bara en minister från den nuvarande regeringen kunde stå för den ”bedriften”.

Bästa reaktionen på den här soppan stod danske skådespelaren Mads Mikkelsen för när han ampert avfärdade svenska feminister som oseriösa, uttalandet fick stora rubriker i Danmark. Uttalandet (Avisen; Archive) är dock slagkraftigt även om det är på danska, så läs och roas. Skönt också att se att omvärlden har ögonen på den svenska talibanrörelsen som går under beteckningen ”feminism”.

Det är ju trots allt de som har gått i bräschen för att personer som Frida Kjell Valkola ska få det medieutrymme de nu får. Det är de som har banat vägen för denna galenskap vi nu läser exempel på i artikel efter artikel. Dessutom är det de som tillsammans med svensk vänster som med hull och hår har anammat den postkoloniala galenskap som ligger till grund för dumheterna. Det värsta av allt är dock det cyniska utnyttjandet av personer som har exemplifierats för sina ljusskygga avsikter när ”rättvisan” ska lyftas fram.

Det mest korkade är dock att publikationer som Nyheter24 har gjort den här typen av artiklar till både sitt signum och det som säljer den skit de kallar ”nyhetsförmedling”. Borde inte Nyheter24 efter den här artikeln börja kalla sina så kallade debattartiklar ”rabattartiklar” eftersom rabatter precis som deras artiklar är fulla av gödsel? Fortfarande är jag dock inte förbannad, bara konstaterande i min bedömning att Nyheter24 förmodligen bara är en sjuk tidskrift för en extremt förvirrad generation.

Frågan är vad Nyheter24 är. Det är definitivt inte en nyhetsförmedlare, kanske är det en gödselspridare eller möjligen en propagandaapparat. Precis som skvadern är en ren bluff är också denna så kallade tidskrift det. Publicerar man förvirrade människors helt förvridna tankar bör man nog ta en ordentlig funderare på hur man återupprättar förtroendet för något som för länge sedan har havererat. Kanske går det inte ens. Foto: By Unknown photographer – Fornminnesföreningen i Medelpad, Copyrighted free use, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=543931

Löjesguiden nominerar idag både Nyheter24 och Frida Kjell Valkola till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för Nyheter24 är: ”Ni är som elefanten i porslinsaffären, både klumpiga okänsliga och fullständigt panikslagna i ert postmoderna fängelse. Att publicera skit som detta visar snarare hur illa det är ställt med journalistiken, än hur illa det är med den så kallade jämställdhet ni förespråkar. Det gör er till fullfjädrade kandidater till priset.

För Frida Kjell Valkola lyder motiveringen: ”Dina demoner heter som så många gånger förr vita heterosexuella män eller cis-män. Vi känner igen resonemanget och tycker fortfarande likadant om det, det liknar hets mot folkgrupp. Byt ut dina ”cis-män” i din retorik mot ”Romer” eller ”Judar” och ett intressant mönster börjar avtecknas. Det gör dig till fullgod kandidat till priset.”

Konkurrens eller inte…..det är frågan

Tänk dig att du har a-kassa som enda inkomst, den ligger idag på 910 kronor (Kommunals Informationssajt; Archive) per dag. Eller att du som inkomst har försörjningsstöd (Socialstyrelsens hemsida för riksnormen). Tänk dig samtidigt att du bor i storstadsregion som alltfler gör och betalar en genomsnittlig hyra (SCB:s hemsida för genomsnitt hyra 2015).

Resultatet blir att du inte har det alltför fett och att du får vända på varje krona. Bidrag i olika former var 2014 verkligheten för 226 000 personer (Socialstyrelsens statistik) vilket kostade statskassan 10,5 miljarder kronor [uppgiften från samma länk som ovan]. Resultatet blir att sådan excess som museibesök inte är det första som dyker upp i det ekonomiska beslutsfattandet för alla människor. Särskilt om det kostar pengar är den typen av konsumtion rätt utesluten.

Konsumtion av kultur står i direkt proportion till hur mycket pengar människor har. Ju mer pengar dessa har desto mer kultur konsumerar man. Det är därför så få med bidrag konsumerar kultur hur mycket man än subventionerar den Foto: By Jean Bourdichon – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2650467

Därför var det kanske välkommet att vi vid årsskiftet fick fri entré (DN; Archive) till alla statliga museer i landet. Ett av motiven var mycket riktigt också att se till att musei-besökandet blev mer demokratiskt och mer spritt bland människor som annars inte skulle ha gått dvs låginkomsttagare.

Tyvärr visar den  rapport du hittar länken till här under från Myndigheten för Kulturanalys att fri entré påverkar antalet besökare men inte vilka som besöker museer. De som går är fortfarande samma medelklass men fler till antalet, de marginaliserade däremot kommer inte för att det är gratis. Det som regeringen anger som skäl till sitt egna beslut, saknar alltså grund i statens egna utredning.

Klicka för att komma åt Bes%C3%B6ksm%C3%B6nster_slutlig_reviderad_2014-02-05.pdf

Så vad är då det egentliga skälet till en sådan reform som denna? Plakatpolitk och röstköp förstås! Medelklassen och överklassen i Stockholms innerstad tackar i tysthet för gåvan och så är förhoppningsvis nästa valseger fixad. Man får komma ihåg att Stockholm är den stora vinnaren på reformen, tittar man på listan över museer med gratis inträde så ligger 15 av 20 i Stockholmsregionen. Hela landet betalar alltså för en liten grupps konsumtion ska subventioneras, hur rimmar det med ”rättvisa”?

Det andra skälet till att man tar ett sådant beslut som detta, kan man bara spekulera i. Men är det inte lite märkligt att varje gång en Socialdemokratisk ny reform sjösätts så är ett av de bestående resultaten alltid att privat konkurrens till statens egna verksamhet, alltid får orättvisa villkor och sämre konkurrensmöjlighet? Det är tyvärr ingen slump som jag ser det! De hatar när staten inte får ha sitt älskade monopol och de har två små ivriga stödpartier att backa upp galenskapen med.

Ingenting är heller gratis, inte ens i Sovjetunionen kunde man tillverka saker utan att ta betalt. ”Gratis” och ”Fritt inträde” är med andra ord problematiska termer och ord i sammanhanget. Det enda som har hänt efter nyåret är att skattebetalarna i hela landet är med och betalar för en liten innerstadselits vurm att få springa på museer gratis. Hur detta rimmar med slagord som ”rättvisa” och ´”demokratisk reform” kan säkert regeringen ta fram ett argument för, de är ju så påhittiga i sin iver att förklara det  oförklarliga.

Reformen får dessutom en del oönskade bieffekter som nu har fått en egen liten debatt bredvid de stora frågorna. Beslutet att slopa inträdet till statliga museer har nämligen snedvridit konkurrensen eftersom privata museer inte får samma förmån. Därför har också beslutet nu anmälts till konkurrensverket (DN; Archive) av grundarna av Fotografiska Museet som är ett privat museum också det i Stockholm. Det kan också i förlängningen om man väljer att driva målet så långt, bli ett fall för Europadomstolen.

Ärendet kan till och med strida mot EU-rätt och kan så småningom bli föremål för juridisk prövning i EU-domstol om ärendet drivs så långt. Foto: By Marion Golsteijn – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=42399997

Naturligtvis rycker också en och annan till beslutets försvar (Metro; Archive), de återfinns föga förvånande på vänsterkanten. Retoriken är nu som den var då där man visar att man inte förstår ens grundläggande samband. Att kunna driva något med de kostnader man har för lokaler, för personal och till den som ställer ut sina verk och ändå kunna få ett hyfsat överskott på intäkterna, ersätts med ord som ”girighet”.

Det är som om artikelförfattaren Björn Werner inte förstår begrepp som dessa. Inte heller att också konstnärer är beroende av en inkomst är nåt som sjunker in. De två ägarna av museet beskrivs som:

”två män i hatt och breda glasögonbågar”…..

”som vill tjäna bra med pengar”.

Återigen ser inte artikelförfattaren verkligheten. Sanningen är nämligen att det är väldigt svårt att få just företag i kultursektorn att ens gå runt, de flesta kämpar på marginalen. Anledningen är enkel, kultursektorn är en smal sektor som hamnar långt ner på prioritetslistan när människor ska fördela sina pengar på allt från livsnödvändigheter till sånt som är försumbart. Den klass av människor som faktiskt konsumerar kultur finns enbart i storstäderna och har relativt eller mycket gott om pengar.

Man kan också tycka mycket om det karaktärsmord han hänger sig åt. Minst sagt så barnsligt som bara anstår Metro som ju har börjat anta samma pubertala dumhet som Nyheter24. Hade jag beskrivit Werner utifrån artikelns fotografi som en ”typisk nyhippie med liten eller ingen kunskap om kulturbranschen” hade jag fått mina fiskar varma. Men här gäller ju regeln vem som säger vad. Vissa får säga vad som helst, andra ingenting alls. Det är ju det som är vår nya tids tolkning av ”jämställt”, ”demokratiskt” och ”rättvist”.

Vi vet ju att vissa djur är mer lika än andra och att de därför också alltid har rätt. Detta gäller särskilt inom svensk vänster där man är speciellt lika. Foto: By Marion Golsteijn – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=42399997

Han förstår inte heller den utredning som kom från statens egna organ Myndigheten för Kulturanalys, eller också har han helt enkelt inte läst den. För av texten framgår att han inte har noterat att reformen har lockat till sig en medelklasspublik, inte den underklass som var tänkt. Grupper med socialbidrag, ett för övrigt felaktigt namn då ”socialbidrag” som namn ersatts av ”försörjningsstöd”, som en målgrupp har nu enligt Werner fått sina demokratiska fri och rättigheter. Problemet är bara att argumentet inte stämmer.

Björn Werner förstår inte och förnekar att den fria entrén skapar en snedvriden konkurrens. Han raljerar och går på för att måla upp de två ägarna som de idioter han anser att de är. De ser ju inte egenvärdet i att underprivilegierade människor får tillgång till kultur trots att de fortfarande med reformens hjälp inte har tillgång till den. Alltså måste de två anmälarna straffas för att de inte ser det som inte finns nämligen ett samband i ett påstående.

Ändå ger Werner de två rätt i påståendet att beslutet snedvrider konkurrensen när han skriver:

”Redan nu märker de att fler väljer gratiskonst framför att betala 120 kronor i entré hos dem.”

Här argumenteras alltså för en ståndpunkt, bara för att med illa valda ord och argument punktera sin egna ståndpunkt!!!!!!! Så tack Metro, ni har just kommit fram till samma slutsats som jag. De två ägarna av Fotografiska Museet har helt rätt i att beslutet snedvrider konkurrensen och att det utarmar kulturen i Sverige. Dessutom strider beslutet mot EU-rätt eftersom det inte ger alla samma möjlighet att konkurrera på lika villkor. Sverige bör därför i vanlig ordning hudflängas, det bör för övrigt också Metro.

Plakatpolitik och vänsterpopulism kan alltså komma att kosta Sverige både anseende, en offentlig hudflängning och kanske också skadestånd eller böter. Allt för att vi inte fattar att rättvisa är det samma som lika villkor Foto: By N.Y. : The H.C. Miner Litho. Co. – Library of Congress[1], Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6308391

Löjesguiden nominerar idag tidningen Metro och regeringen med Alice Bah Kuhnke i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för Metro lyder: ”Så mycket väsen för ingenting men nedräkning till tio på eget grepp är svårslaget. Det gör er till frustande ånglok i jakten på årets seger till priset.”

För regeringen lyder motiveringen: ”Det blir allt mer klart att tomma ord, plakatpolitik och rena röstköp är allt ni har till ert förfogande. Kloka beslut för framtiden lyser däremot som alltid med sin frånvaro. Ni är som få andra regeringar innan er, helt befriade från det minsta spårämne av kompetens. Det gör er till steroiddopade kandidater till priset.”

Att leva i det blå

Delar av den svenska vänstern lever inte i verkligheten, så enkelt är det. Man behöver inte ha hållbara argument, siffror, underlag eller annan data är bara fascistiskt eller patriarkalt förtryck och du får gärna ha en avvikande åsikt bara du håller med dom. Det är kort och gott en rörelse som med råge har passerat bäst före-datum. För att se till att vi har en egen åsikt genom att ha samma som dom, skickar man ut små drönare vars enda uppgift är att skrämma och tysta.

Svensk vänster, och delar av svensk höger för den delen, är inte bara svurna fiender till demokrati, de är svurna fiender till sans och förnuft också. Det är som om dessa personer vägrar att leva i den verkliga världen, istället tycks de ha bosatt sig i samma la-la land som Teletubbies bor i. Där skuttar de omkring bland sina illusioner och fantasier som de sen spottar ut i form av artikel efter artikel (ETC; Archive).

Återigen är det den fullständigt verklighetsfrånvända agendan som gör sig gällande. Höghastighetståg kostar ingenting, vad får man sådana fantasier ifrån? Tvärtom så kan byggandet av sådan bli en ordentligt fet gökunge som äter ut allt så effektivt att all annan järnväg sätts på sparlåga. Där vi behöver en förstärkning och förenkling i regional-pendlandet med tåg, får vi en intercity-lösning som kanske lockar tjänstemän, politiker och näringslivets toppar men inte vanliga människor i deras resande till vanliga jobb.

Svensk vänster återförenade i ett möte för att planera nästa genidrag? Vore det bara ett skämt så kunde väl allt ha varit bra men nu kan samma skämt titulera sig ”regeringen” och ”riksdagspartier”. Foto: By Berit from Redhill/Surrey, UK – The Teletubbies are still here 2011, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=24490181

Litet tips till Löfven angående höghastighetståg till Malmö och Göteborg från Stockholm, mucka aldrig med Göran (DI; Archive). För det enda som driver politiker från båda blocken att säga ja till galenskapen är möjligheten att få klippa band, få sola sig i glansen av närvarande press och få ut ett budskap om en ”offensiv” politik. Alla smälter ju av beundran då politiker visar kraft och mannamod, kanske röstar de rent av på skiten en gång till.

Det finns alltid fler områden och fler partier på vänsterkanten som kan göra bort sig. På det minerade området ”Feminism” hittar man allehanda galenskaper mest varje dag. Men den artikeln som både andades de mest otäcka tankarna hittills och samtidigt de mest drastiska, var nog Rossana Dinamarcas debattartikel (Aftonbladet; Archive) för en tid sedan. Den utandades i hela sitt tankegods ett arv från Sovjetunionen och en inspiration av Nordkorea i kombination.

Pojkar ska sättas i utbildning för att lära sig kvinnors utsatthet, något som annars kallas empati och lätt kan läras om man bara tar sitt ansvar som förälder. De ska lära sig om alternativen till ”mansnormen” dvs feminismen. Alltihop ger ett eko av en helt annan era och fenomen som omskolningsläger. Vänsterpartiet har med Dinamarcas inlägg tagit flera steg åt ett mycket farligt håll där man får sura uppstötningar av ren rädsla. Särskilt det faktumet att detta parti har inflytande på regeringen som stödparti skrämmer dubbelt.

Feminismen är inte bara en statsreligion som har besudlat Vänsterpartiet, andra har också de fått sin beskurna del av galenskapen ideologin tycks användas till. I fredags öppnade SSU:s kampanjledare Marwa Karim munnen i Nyheter24. I artikeln kom förklaringen (Nyheter24; Archive) till varför hon kallar sig feminist. Redan på tankestadiet havererar den förklaringen.

Svensk feminism är som en modern motsvarighet till Titanic – en olycka alla vet kommer att hända men som ingen gör något åt. Både Rossana Dinamarca och Marwa Karim gör sig till talespersoner för det otäcka. Särskilt Dinamarcas hjärntvättsförslag är extra otäckt. Foto: Wikimedia Commons

När man säger att man hatar ALLA män för att de våldtar blir det fel. Problemet är att långt ifrån alla män våldtar, det är till och med så att förhållandevis få män våldtar. De som gör det, gör det många gånger. Det är den här typen av rena falsarier som gör att ingen tänkande människa längre kan kalla sig feminist. Hela ideologin är förtappad. Den har dock tyvärr ett grepp om samhället, till och med ett så hårt grepp att en ideologi som är uttalat Marxistisk till och med får förment liberala partier som Liberalerna att bli dess gisslan.

”Jag uppmuntrar alltid företagsledningar och ägare att kvotera. Det är den överlägset mest effektiva metoden om man vill åstadkomma förändring. Däremot är jag tveksam till att tvinga fram kvoteringen med lagstiftning.”

Citatet ovan kommer inte från en ännu inte helt övertygad sosse. Istället är det Liberalernas Maria Arnholm som via nyhetsbrev (FP:s hemsida; Archive) talar om sina åsikter. En liberal som vill skapa gräddfil för ett kön och åsidosätta sådana självklarheter att bäst lämpad person ska ha jobbet alltså. Detta vill hon att företagen ska ta till sig som vilken annan självklarhet som helst.

Det dubbelt konstiga i feminismens värld är att just kvotering fungerar bra då det gynnar kvinnor, men tvärtom då blir det problem (Aftonbladet; Archive). Inte heller talar vare sig Maria Arnholm eller andra feminister om erfarenheterna från utlandet. I USA har t ex flera fall av Affirmative Action som kvotering kallas där, lett till att överklaganden har gått så långt som till landets Högsta Domstol. Det har delat landet åsiktsmässigt och också splittrat samma domstols (CNN) ledamöter.

I feminismens namn framförs förslag som kvotering utan att man med ett ord nämner att där man har haft sådana försök som i USA, har flera fall slutat i domstol. Det är med andra ord inte ett enat samhälle man skapar, snarare ett splittrat. Foto: By Bruin79 – Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=31468145

Någonting är ruttet i konungariket Sverige när man inte ens har ärligheten att tala om, eller själv inse att just kvotering kommer att skapa en mycket djup klyfta mellan flera grupper. För i kulisserna väntar fler grupper på sin chans om det här förslaget får vingar. Just nu verkar detta mer än troligt då man i regeringen (SR; Archive) tycks vara överens. En sån åtgärd kan dock komma att bli ett stort hinder på vägen till sann jämställdhet. Det kan alltså bli helt kontraproduktivt.

Löjesguiden nominerar idag kollektivt den svenska vänstern med regeringen i spetsen. Motiveringen är nästan överflödig men låter som följer: ”Galenskaper tycks generera sig själva i en rörelse som för länge sen har tappat både kompassriktningen och förnuftet i politiken. Det gör er till enormt värdiga kandidater.”

Antikulturministern

Att vår kulturminister har tokhyllat beslutet att plocka in Rättviseförmedlingen vilket kanske inte är överraskande då hon ju sitter med i den regering som har tagit det ödesdigra beslutet. Mer om denna sorgliga händelse kan man läsa om på Dagens Opinion. Att jag uttrycker mig så drastiskt kommer sig av Rättviseförmedlingens historia. I följande artikel i Aftonbladet kan man till exempel läsa om hur Rättviseförmedlingen motverkar sitt eget syfte genom att diskriminera vita män.

Seher Yilmaz är organisationens nuvarande ordförande. Hennes förmåga att städa undan obekväma sanningar ur historien där hennes egna artiklar plötsligt fick nya rubriker för att inte verka stötande på regeringen är omvittnad men svår att bevisa då de digitala spåren är borta. WTF Toklandet har gjort ett enormt arbete i att dokumentera skändningen som skedde på Nyheter24, nyhetskanalen för verklighetsförvanskning. Länk till WTF Toklandet hittar du här.

Det stannar dock inte där i vanlig ordning när det gäller vår regering, eller som den borde heta ”haveri”. Alice Bah Kuhnke är nämligen kulturministern som i sann miljöpartistisk anda inte ens följer demokratiska principer. När hon tillträdde som minister hade hon varit medlem i miljöpartiet i tre dagar! Mer om det i artikeln i Aftonbladet. Hon hade alltså inte ställt upp som representant i valet, väljarna kunde därmed inte säga vare sig bu eller bä utan fick acceptera faktum. Demokrati enligt miljöpartiet som sagt.

Regeringen och Alice Bah Kuhnke har en sak gemensamt – båda är som ett strandat fartyg. Haveriet är ett faktum Foto: Freepik

Så fick vi då till sist en ny kulturminister som gick från dålig till sämre. Vi har haft dåliga kulturministrar förr, Lena Adelsohn Liljeroth roade nog inte så många. Än värre var väl socialdemokraten Marita Ulvskog som beskrivs i SN från 2006 då hon i vanlig ordning var missnöjd med allt annat regeringsinnehav än det socialdemokratiska. Snacka om att ha fått enpartistaten inpräntad i sitt medvetande, demokrati där någon annan än sossar har makten är tydligen en anomali för vissa.

Den här gången är det lika illa. Inte nog med att Alice Bah Kuhnke alltså har gett Rättviseförmedlingen en socialistisk kamratlig vänskapskram eller att hennes namn inte ställdes till prövning i valet, utan nu har vi också en kulturminister med intresse för antikultur. Dokusåpa är knappast det man förknippar med kultur och hyllar man deltagare är det kanske något som har brustit. Samma problem ser Johan Wennström i en debattartikel i Aftonbladet. Hyllningarna hittar du här i Aftonbladet och här i Expressen.

I Johan Wennströms artikel kan vi också lära oss att kulturministern tycker att all film innan Berlinmurens fall i princip är ointressant (!). Jag skulle kunna rada upp den ena filmen efter den andra som hon i så fall har missat men det är hennes förlust. Det är trots det lite anmärkningsvärt att man kan ha en sån inställning till konst som film faktiskt är. Konstigt är det också att hon får vara kulturminister över huvud taget särskilt med den inställningen.

En kulturminister som tycker att ingen film som producerats innan Berlinmuren föll, är per definition en belastning. När samma minister är mer intresserad av identitetspolitik är måttet rågat Foto: Wikipedia Filmen Casablanca Filmaffisch

Hon går inte ofta på teater, ser balett eller opera, spelar inte klassisk musik mer än om maken slänger på en skiva och inte heller refererar hon till klassisk litteratur. Däremot som sagt kan hon uppmärksamma dokusåpor. Kanske inte det man förknippar med ”kultur” men vi är ju alla olika.

Det är däremot anmärkningsvärt att konstatera att kulturministern tycks se sin roll som minister på ett lite annorlunda sätt än att stärka kulturen eller dess yttringar i landet. Att döma av följande artikel från Aftonbladet, tycks ministern mer se det som sin uppgift att kvotera in både kvinnor och invandrare i den sektor som är hennes ansvar. Många tycker det är okej, inte jag dock.

För mig är det självklart att den som är mest lämpad är den som ska inneha tjänsten. Ingen skulle vilja höra att kirurgen som står i begrepp att göra ett komplicerat ingrepp på dig i själva verket är en allmänläkare som har blivit kirurg därför att vederbörande har blivit kvoterad. Formell kompetens och erfarenhet är alltså minst lika viktiga som vilket kön eller vilken befolkningsgrupp du tillhör. Det oroande är att här försöker Alice Bah Kuhnke att rucka på detta och göra sådana saker som etnicitet eller kön lika viktiga, ja kanske till och med viktigare än formell kompetens.

Så här ser inkompetens ut, att det råkar vara Sveriges regering gör det hela än mer skrämmande Foto: Riksdagen

Till sin hjälp för att skapa denna ”rättvisa” har hon då tagit Rättviseförmedlingen. En rättviseförmedling vars historia är kantad av historier som andas något annat än ”rättvisa”. Ett exempel på detta var när Sveriges mest notoriske mobbare Kawa Zolfagary vann priset Rättvisepriset 2103. Vad hade han gjort för att vinna priset kan man fråga sig? Han skapade mobbningsgruppen ”Vita kränkta män” på Facebook där debattören Pär Ström korsfästes i dubbel bemärkelse. Inte bara i ord genomfördes denna akt utan också i bild. Mer om detta kan du läsa om på WTF Toklandet. Fnordspotting har som vanligt skrivit ett utmärkt inlägg om den ”genomtrevliga” Alice Bah Kuhnke.

Kawa Zolfagary såg dock en chans till en karriär på den inslagna vägen. Snart hade han också skrivit en pjäs på samma tema som Facebook-gruppen och med samma namn. I huvudrollen sågs den store arbetarklasskämpen Lo Kauppi. Mer om pjäsen och dess intentioner i Allt Om Stockholm. Från feministiskt håll var ovationerna svallande som här i feministiskt perspektiv men det fanns sunt nog några som hade börjat knorra vilket man kan läsa om i DN. Kanske är nu Kawas five minutes of shame över får vi hoppas. Rättviseförmedlingen däremot de fortsätter sitt korståg där förövaren är klar redan innan utredningen är färdigställd. Och mitt i den soppan sitter Alice Bah Kuhnke och dirigerar hela den skit som bara kan komma ut från det.

Grattis Sverige, vi har fått tecken  efter tecken på att vi har den sämsta statsledning i hela västerlandet just nu. Regeringen sviker vallöfte efter vallöfte, miljöpartiet fortsätter att driva landet i en vansinnig riktning samtidigt som deras statsråd gör groda på groda och de läskiga nästan antidemokratiska tendenserna hopar sig. Det är inte utan att man börjar undra om det här landet har en framtid med dagens statsledning. Fel frågor på agendan, många av svaren på dagens stora frågor är så vansinniga att man måste ta händerna från statsledningen och till sist en politik i andra frågor som är direkt kontraproduktiva är några av ingredienserna. Snyggt jobbat Löfven.

Sverige kan förstås bättre men inte med den nuvarande regeringen som blivit både småpartiernas och LO:s lilla knähund Foto: SVT Play

Löjesguiden tänkte med dagens artikel nominera Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det gäller att ha rätt agenda i ett parti som miljöpartiet där könstillhörighet,  maktstrukturer och etnicitet tycks vara högre prioriterat än en inkluderande politik för fler samhällsfrågor.  Sanningen är ju att denna agenda är exkluderande för så många grupper så användandet av rättviseförmedlingen är ju i det ljuset rent logisk. En kulturminister med större intresse för detta än kultur är dock lite svårsmält men gör dig samtidigt till en värdig kandidat. Det är med andra ord med stolthet i rösten jag välkomnar dig i den digra men stolta skara av nominerade.”

Totte Löfström

Totte Löfström är en av krönikörerna på Nyheter24. Journalister har ju som ni vet ett ansvar inför sina läsare då man med sina ord och sina artiklar är med i det som oftast betecknas som ”det offentliga samtalet” dvs debatten. Det är ett ansvar Totte tycks ha glömt eller låtit bli att förstå. Istället har hans ”journalistiska gärning” börjat bygga på osakliga påhopp och ren personförföljelse för att inte tala om påhopp på hela folkgrupper. Följ med in på en vandring i en mycket mörk värld där Tottes värv nu ska kartläggas.

Är journalistik i Sverige på väg in i ett evigt mörker? Foto: Aftonbladet

Kritiken/Påhoppet på Marcus Birro är talande. Det började med att Marcus gjorde det man inte får göra i dagens Sverige, nämligen att kritisera ”fel” grupp. I sitt Twitterinlägg ville Marcus Birro sätta ljuset på att alla religioner idag får klä skott för terrorism när det i själva verket är så att majoriteten attacker står grupperingar inom Islam bakom. Det betyder INTE att alla muslimer står bakom men att en liten grupp står för det mesta av världens terroristdåd. Med risk för att stämplas som rasist är detta fakta jag själv kan skriva under på. Namn som Boko Haram (länk till CNN), IS (länk till artikel från NBC), Al Qaida (länk till rapport från MI5), Aqim (länk till artikel HBL), Hamas (länk till Wikipedia där Hamas stadgar redovisas) talar klarspråk på den punkten. Totte vaknade genast till och som den rättrådige drog han ut i sitt egna lilla jihad.

Totte försöker vara rättrådig men drar ett löjets skimmer över journalistik Foto: Nyheter24

I en artikel i Nyheter24 gick så Totte till generalangrepp mot Marcus. Kritiken i sig går ut på att man inte kan beskylla en och en halv miljard människor för vad en grupp på några tiotusen (?) gör sig skyldiga till, så långt har Totte en poäng. Också när han går vidare har Totte en poäng. Inte heller i resonemanget kring kristdemokrater som inte representeras av Marcus idéer eller resonemang, har jag något att invända mot Tottes syn. Därmed inte sagt att jag tycker att Totte har en poäng över lag, han har fortfarande inte förklarat följande. Varje gång en muslim får frågan om alla dessa organisationer och deras något verklighetsfrånvända agenda, skyndar de sig att säga att dessa krafter inte representerar islam. Bra! Jag håller med, det gör de inte.

Döm då om min förvåning och besvikelse då en del av dessa människor i nästa ögonblick smiter iväg bakom ryggen och gör som i artikeln från Sveriges Radio. Att säga en sak men mena en annan är en beprövad metod som Totte tycks förbise hos vissa. När till och med regeringar i Mellanöstern ibland har för vana att förneka kopplingar till terror, men ibland ertappas med fingrarna i syltburken som i följande artikel från The Telegraph så är man inte längre trovärdig. Inte heller Totte blir så trovärdig när han med en bulldoggs envishet försvarar något utan att ta reda på fakta.

Fortfarande är det dock så att de flesta säkert är emot detta. Problemet är bara att också de goda krafterna är tysta av rädsla för vad som kan hända om man opponerar sig. Därmed håller extremisternas agenda att sakta men säkert på att ta över också här. Det blir inte bättre av att journalister som Totte och faktiskt hela tidningar låser in sig i en åsikt utan att kunna se nyanserna. I och med detta blir snart det onormala och avvikande normalt och accepterat i samhället, ett faktum vi nu ser på flera håll. Attacken mot en judisk rabbin i Malmö talar sitt tydliga språk som framgår av artikeln i Aftonbladet. Också att en organisation som ISIS rekryterar i Sverige tyder på att det åtminstone måste finnas ett visst stöd för deras filosofi, dom har ju trots allt lyckats rekrytera ett nittiotal personer till sitt smutsiga värv. Detta faktum skrämmer mig, men mest skrämmer det att sådana som Totte totalt missar sådan fakta och istället för att ta debatten sopar det under mattan. Länk till SVT med artikel om rekryteringen.

Är det dettaTotte vill förringa? Foto: Ibtimes

I nästa ögonblick märker jag hur Totte har gjort självmål på självmål. I hans krönika finns en länk som leder till följande artikel. I den driver han sin tes att västsvenskarna har skitit i det blå skåpet när de uttalar ordet ”kex” ”Chex” ungefär som i ordet ”kedja”. I svenskan kan ju som bekant ord uttalas dialektalt, här har ni ett av många exempel. ”Chex” eller ”Kex” är en livsavgörande fråga som man verkligen måste gå till botten med och detta västsvenska ofog att uttala ordet felaktigt måste ju få ett slut. Den nivån håller artikeln.

Nå Totte, när ska vi få läsa om hur du vill förbjuda värmlänningar och västgötar att uttala ordet ”kyrka” ”körka”, det stavas ju k-y-r-k-a? Kanske ska du kräva att norrlänningarna slutar upp med sina eviga betoningar på första stavelsen i varje ord istället för att som vi ”normala” människor betona på lite olika ställen? Vi borde kanske enligt dig också se till att skåningarna la av med sina ord som saknar motsvarighet i övrig svenska. Vem förstår vad ”lua” betyder? Kanske ska Stockholmare tas i öronen för sitt eviga användande av ordet ”liksom” i slutet på varje mening? Också användandet av det icke-existerande ordet ”Ba” som förekommer i Stockholm borde ådra sig en bannbulla. Nej pröva en annan sanning Totte, om du på fullaste allvar menar det du skriver bör du nog genast tänka över vad det är för typ av land du vill leva i. Det där ett statsdekret går ut att nu heter det ”kex”och inget annat, eller ett land där vi följer de olika traditioner olika landsändar har! Och förresten Totte, tillhör du inte den där skaran som tycker att du gillar olika?

Chex? Kex? Resonemanget är mossigt och faller på eget grepp! Foto:Enskruvlos

I nästa artikel är Totte visst lite trött på gubbar. Överallt dessa medelålders svin som likt dinosaurier inte förstår att de är dödsdömda och överflödiga. De får vräka ur sig den ena pappskalligheten efter den andra och bland dessa finns föråldrad syn, sexism och homofobi. Så går Totte på medan han själv gör sig till talesperson för gubbofobin som sprider sig runt landet i kölvattnet på den misandri som tidningar och media av idag uppvisar. Fördomar och uppdämt förakt är ingen bra grund att stå på om man vill skriva en saklig artikel och det är inte detta. Generaliseringarna som du anklagar andra för blir därmed dina egna när du buntar ihop ”gubbar” med människor jag och många fler ”gubbar” inte känner den minsta samhörighet med.

Ändå blir vi föremål för din kritik utifrån just dessa människor och åsikter jag och många fler med mig djupt ogillar. Det enda Bert Karlsson och jag har gemensamt, en person som du jämför oss med, är att vi har celler i kroppen och också dna. Mer än så kan jag nog tyvärr inte tillstå, åter ett faktum som Totte förbiser. Hur fungerar den logiken Totte, är inte din fördom precis lika stor i och med detta påstående?
Mer om Tottes logiska kullerbyttor hittar du på WTF Toklandets blogg.

Gubbar är också olika, generaliseringar hjälper inte nån Foto: Bananprojektet

Nyheter24 är något av en generell dikeskörning som visar hur mycket som har gått snett i dagens journalistik. Med sin av de genusteorier och intersektionella tänkande färgade bild som så många gånger förvränger både logik och fakta, går denna före detta hedervärda yrkeskår sotdöden till mötes. Ert förtroendekapital hette ”sanning” och ”objektivitet” men det var då, numer är ledorden ”propaganda” och ”subjektivitet”, ett faktum inte minst Totte visar. Totte Löfström nomineras av just denna anledning till Löjesguidens stora pris ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med en blandning av brist på seriositet och faktaunderlag ersatt med tyckande, gör du dig till en journalist i tiden som speglar den nya erans ideal och hur man begraver ett helt yrke med hjälp av misstro. Löjesguiden tycker särskilt mycket om avsnittet med ”gubbar” och dina utfall i uttalsfrågan, de visar en omognad som är monumental. Kanske borde din journalistiska gärning tas på lite mer allvar, det allvar där objektivitet, sanning, fördomsfrihet och balans blir ledstjärnor istället för motsatserna.”