Det är en elefant

”Elefant” är ett begrepp, ett ord för att beskriva något vi kommit överens om att kalla djuret. När vi använder ordet förstår mottagaren vad vi menar och kan se bilden. För att det ens ska kunna inträffa krävs en rad saker. Det kräver att vi använder ett gemensamt begrepp eller språk som använder ordet ”elefant”. Det kräver vidare att begreppet är kopplat till ordet så att mottagaren gör associationen och ”ser bilden” av djuret. Det är ju först då man förstår vad ordet innebär som man kan se bilden snabel, kropp, svans och allt.

Vidare kräver det kunskapen om vad en elefant är. Utan att man har den kunskapen vet man inte vad en elefant är dvs hur den låter, hur den beter sig, dess livsbetingelser, var den lever osv. Kunnandet om allt detta kan man bara tillgodogöra sig genom att inhämta kunskap och fakta. Begreppet måste alltså studeras på ett eller annat sätt. Kunskapen kommer alltså inte gratis och inte heller automatiskt.

”Elefant” är ett begrepp. Men också det hänsynslösa utnyttjandet av människor i postmodernismens namn är ett begrepp värt att uppmärksamma. Runt om i världen sätts dessa psykiskt utmattade på det hala medan feminister och andra är de som skördar resultatet Foto: By Unger, Frederic William, 1875- [from old catalog] – https://www.flickr.com/photos/internetarchivebookimages/17751651200/Source book page: https://archive.org/stream/adventuretravele00unge/#page/n136/mode/1up, No restrictions, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=42325656

Precis som vi måste lära oss begrepp och ord, måste vi lära oss sociala koder. Barn föds inte med alla sociala egenskaper. En del beteenden är medfödda som t ex instinkter men de handlar om mer basala saker som att överleva och strategier för det. Andra måste däremot förvärvas. Det gör barn genom att se, höra, härma och lära genom att pröva sig fram. Tar man bort den sociala utvecklingen eller ersätter den med något som kastar utvecklingen i en helt annan riktning får man också ett annorlunda resultat.

Finns inte heller förebilderna som en aktiv del av en människas liv, påverkar naturligtvis också detta. Oftast blir resultatet självklart ett negativt om något av detta händer. Vi behöver alla förebilder, oftast våra föräldrar eller föräldrars föräldrar. Är ingen av dessa närvarande, ersätts de ganska snart av andra auktoriteter man ser upp till som ett ideal. Det kan vara någon vuxen i ens omgivning t ex en lärare, men det kan också vara någon från nätet. De senare är inte alltid att lita på, nätet är t ex himmelriket för pedofiler.

Man skulle kunna tro att allt detta bara är teoretiskt spekulerande eller kanske rent av akademiskt babbel. Faktum är dock att det redan har hänt. Konsekvenserna av det ser vi varje dag i tidningar och nyheter. För när vi har lämnat över ansvaret för uppfostran och utbildning i livets skola åt samhället och vuxna förebilder på ett anonymt internet via en mobiltelefon, har vi som samhälle också sagt att vi ger upp rollen som den i kontroll över utvecklingen av en individ. Undantagen finns naturligtvis så detta är bara en generell bild.

Konsekvenserna var det, följande artikel (Nyheter24; Archive) är troligen en sån. Lägg gärna märke till artikelförfattarens/författarinnan namn, det är en god ledtråd i sammanhanget. Jag ska inte försöka mig på en psykologisk analys, jag är inte psykolog trots allt. En sak vet jag dock, så här extremt hatfylld  blir en människa bara när den är en själsligt skadad person. Nej jag hatar inte denna person i gengäld, istället tycker jag nog mest synd om denna. Är man så här hatisk lär det äta den personen bit för bit.

Helvetet på jorden är nog snarare de irrläror som sprids genom t ex Nyheter24 än de scener vi vant oss vid från bibelns värld. En rörelse och idéströmning som faktiskt offrar de egna på grund av ren hjärntvätt är tillräckligt ondsint för att klassas som diaboliskt Foto: By Unknown – Livre de la Vigne nostre Seigneur; fol. 100r France ca. 1450-1470, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=39892330

En annan konsekvens är den gamla klassikern självdestruktiviteten. Filmprojektet (Mirror; Archive) där huvudrollsinnehaverskan bjuder in en främling för att bli våldtagen inför en kamera är nog ett sådant exempel. Skälet till det något udda projektet är att slå hål på myten om den manliga makten skulle vara oöverstiglig. Sophia  Hewson som är den som ska bli våldtagen, vill också undersöka den kvinnliga självobjektifieringen natur med detta något udda experimentet.

Det vi ser framför oss är en kraschlandning och den är inte isolerad till bara Sverige. Visst, vi är annars hattifnattarnas mittrike men utan de folkflertalets stöd, det är nämligen den styrande eliten som står för dårskapen. Titta bara på hur de postmoderna galenskaperna har fått ett extra starkt fäste just här, en minoritet har med den tagit kommandot över en majoritet. Exemplet med filmprojektet visar också att galenskapen är internationell, inte bara fast rotad här.

Men säg var någonstans i världen man har en kulturminister som tillsammans med Ellen Tejle åker till Cannes för att föra ut vårt lands propaganda där den nya A-märkningen (SVT; Archive) nu ska lanseras. Det faktumet visar väl att våra makthavare i landet är fullständigt galna. Att Alice Bah Kuhnke är den som åker ner för att göra bort oss känns trots allt naturligt. Vår feministiska regering gör ju just inte så mycket mer än att skämma ut oss internationellt och nu är det hennes tur. För sitt arbete, att leda landet, gör de däremot inte.

Märkningen handlar om räkning av jämställdhet där man sitter och mäter hur mycket plats kvinnor får och hur de personifieras. Också minoriteter som hbtq-personer, etniska grupper och andra granskas och mäts. Det handlar om att dessa ska synas och också om hur de porträtteras. Att Ellen Tejle torgför åsikten är inte förvånande, hon har fört sitt korståg under många års tid.

Propaganda har funnits i olika former i alla kulturer och i alla tider. Men när en svensk minister åker ner till Cannes för att propagera för rättvisemärkning och feminism för detta tankarna till en helt annan tid och en helt annan ideologi. Det hela är så pass otäckt att Mads Mikkelsens reaktion känns befriande Foto: By The Granger Collection, New York – The Granger Collection, New York, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7184538

Alice Bah Kuhnke har med uppbackningen tagit ställning och därmed visat att objektivitet inte är hennes grej precis som det anstår en Miljöpartist. Hon har visat att kulturministeriet numer handlar om en ny form av ministerium för propaganda för den postmoderna galenskap som nu saluförs inför öppen ridå i Cannes. Bara en minister från den nuvarande regeringen kunde stå för den ”bedriften”.

Bästa reaktionen på den här soppan stod danske skådespelaren Mads Mikkelsen för när han ampert avfärdade svenska feminister som oseriösa, uttalandet fick stora rubriker i Danmark. Uttalandet (Avisen; Archive) är dock slagkraftigt även om det är på danska, så läs och roas. Skönt också att se att omvärlden har ögonen på den svenska talibanrörelsen som går under beteckningen ”feminism”.

Det är ju trots allt de som har gått i bräschen för att personer som Frida Kjell Valkola ska få det medieutrymme de nu får. Det är de som har banat vägen för denna galenskap vi nu läser exempel på i artikel efter artikel. Dessutom är det de som tillsammans med svensk vänster som med hull och hår har anammat den postkoloniala galenskap som ligger till grund för dumheterna. Det värsta av allt är dock det cyniska utnyttjandet av personer som har exemplifierats för sina ljusskygga avsikter när ”rättvisan” ska lyftas fram.

Det mest korkade är dock att publikationer som Nyheter24 har gjort den här typen av artiklar till både sitt signum och det som säljer den skit de kallar ”nyhetsförmedling”. Borde inte Nyheter24 efter den här artikeln börja kalla sina så kallade debattartiklar ”rabattartiklar” eftersom rabatter precis som deras artiklar är fulla av gödsel? Fortfarande är jag dock inte förbannad, bara konstaterande i min bedömning att Nyheter24 förmodligen bara är en sjuk tidskrift för en extremt förvirrad generation.

Frågan är vad Nyheter24 är. Det är definitivt inte en nyhetsförmedlare, kanske är det en gödselspridare eller möjligen en propagandaapparat. Precis som skvadern är en ren bluff är också denna så kallade tidskrift det. Publicerar man förvirrade människors helt förvridna tankar bör man nog ta en ordentlig funderare på hur man återupprättar förtroendet för något som för länge sedan har havererat. Kanske går det inte ens. Foto: By Unknown photographer – Fornminnesföreningen i Medelpad, Copyrighted free use, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=543931

Löjesguiden nominerar idag både Nyheter24 och Frida Kjell Valkola till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för Nyheter24 är: ”Ni är som elefanten i porslinsaffären, både klumpiga okänsliga och fullständigt panikslagna i ert postmoderna fängelse. Att publicera skit som detta visar snarare hur illa det är ställt med journalistiken, än hur illa det är med den så kallade jämställdhet ni förespråkar. Det gör er till fullfjädrade kandidater till priset.

För Frida Kjell Valkola lyder motiveringen: ”Dina demoner heter som så många gånger förr vita heterosexuella män eller cis-män. Vi känner igen resonemanget och tycker fortfarande likadant om det, det liknar hets mot folkgrupp. Byt ut dina ”cis-män” i din retorik mot ”Romer” eller ”Judar” och ett intressant mönster börjar avtecknas. Det gör dig till fullgod kandidat till priset.”

Konkurrens eller inte…..det är frågan

Tänk dig att du har a-kassa som enda inkomst, den ligger idag på 910 kronor (Kommunals Informationssajt; Archive) per dag. Eller att du som inkomst har försörjningsstöd (Socialstyrelsens hemsida för riksnormen). Tänk dig samtidigt att du bor i storstadsregion som alltfler gör och betalar en genomsnittlig hyra (SCB:s hemsida för genomsnitt hyra 2015).

Resultatet blir att du inte har det alltför fett och att du får vända på varje krona. Bidrag i olika former var 2014 verkligheten för 226 000 personer (Socialstyrelsens statistik) vilket kostade statskassan 10,5 miljarder kronor [uppgiften från samma länk som ovan]. Resultatet blir att sådan excess som museibesök inte är det första som dyker upp i det ekonomiska beslutsfattandet för alla människor. Särskilt om det kostar pengar är den typen av konsumtion rätt utesluten.

Konsumtion av kultur står i direkt proportion till hur mycket pengar människor har. Ju mer pengar dessa har desto mer kultur konsumerar man. Det är därför så få med bidrag konsumerar kultur hur mycket man än subventionerar den Foto: By Jean Bourdichon – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2650467

Därför var det kanske välkommet att vi vid årsskiftet fick fri entré (DN; Archive) till alla statliga museer i landet. Ett av motiven var mycket riktigt också att se till att musei-besökandet blev mer demokratiskt och mer spritt bland människor som annars inte skulle ha gått dvs låginkomsttagare.

Tyvärr visar den  rapport du hittar länken till här under från Myndigheten för Kulturanalys att fri entré påverkar antalet besökare men inte vilka som besöker museer. De som går är fortfarande samma medelklass men fler till antalet, de marginaliserade däremot kommer inte för att det är gratis. Det som regeringen anger som skäl till sitt egna beslut, saknar alltså grund i statens egna utredning.

Klicka för att komma åt Bes%C3%B6ksm%C3%B6nster_slutlig_reviderad_2014-02-05.pdf

Så vad är då det egentliga skälet till en sådan reform som denna? Plakatpolitk och röstköp förstås! Medelklassen och överklassen i Stockholms innerstad tackar i tysthet för gåvan och så är förhoppningsvis nästa valseger fixad. Man får komma ihåg att Stockholm är den stora vinnaren på reformen, tittar man på listan över museer med gratis inträde så ligger 15 av 20 i Stockholmsregionen. Hela landet betalar alltså för en liten grupps konsumtion ska subventioneras, hur rimmar det med ”rättvisa”?

Det andra skälet till att man tar ett sådant beslut som detta, kan man bara spekulera i. Men är det inte lite märkligt att varje gång en Socialdemokratisk ny reform sjösätts så är ett av de bestående resultaten alltid att privat konkurrens till statens egna verksamhet, alltid får orättvisa villkor och sämre konkurrensmöjlighet? Det är tyvärr ingen slump som jag ser det! De hatar när staten inte får ha sitt älskade monopol och de har två små ivriga stödpartier att backa upp galenskapen med.

Ingenting är heller gratis, inte ens i Sovjetunionen kunde man tillverka saker utan att ta betalt. ”Gratis” och ”Fritt inträde” är med andra ord problematiska termer och ord i sammanhanget. Det enda som har hänt efter nyåret är att skattebetalarna i hela landet är med och betalar för en liten innerstadselits vurm att få springa på museer gratis. Hur detta rimmar med slagord som ”rättvisa” och ´”demokratisk reform” kan säkert regeringen ta fram ett argument för, de är ju så påhittiga i sin iver att förklara det  oförklarliga.

Reformen får dessutom en del oönskade bieffekter som nu har fått en egen liten debatt bredvid de stora frågorna. Beslutet att slopa inträdet till statliga museer har nämligen snedvridit konkurrensen eftersom privata museer inte får samma förmån. Därför har också beslutet nu anmälts till konkurrensverket (DN; Archive) av grundarna av Fotografiska Museet som är ett privat museum också det i Stockholm. Det kan också i förlängningen om man väljer att driva målet så långt, bli ett fall för Europadomstolen.

Ärendet kan till och med strida mot EU-rätt och kan så småningom bli föremål för juridisk prövning i EU-domstol om ärendet drivs så långt. Foto: By Marion Golsteijn – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=42399997

Naturligtvis rycker också en och annan till beslutets försvar (Metro; Archive), de återfinns föga förvånande på vänsterkanten. Retoriken är nu som den var då där man visar att man inte förstår ens grundläggande samband. Att kunna driva något med de kostnader man har för lokaler, för personal och till den som ställer ut sina verk och ändå kunna få ett hyfsat överskott på intäkterna, ersätts med ord som ”girighet”.

Det är som om artikelförfattaren Björn Werner inte förstår begrepp som dessa. Inte heller att också konstnärer är beroende av en inkomst är nåt som sjunker in. De två ägarna av museet beskrivs som:

”två män i hatt och breda glasögonbågar”…..

”som vill tjäna bra med pengar”.

Återigen ser inte artikelförfattaren verkligheten. Sanningen är nämligen att det är väldigt svårt att få just företag i kultursektorn att ens gå runt, de flesta kämpar på marginalen. Anledningen är enkel, kultursektorn är en smal sektor som hamnar långt ner på prioritetslistan när människor ska fördela sina pengar på allt från livsnödvändigheter till sånt som är försumbart. Den klass av människor som faktiskt konsumerar kultur finns enbart i storstäderna och har relativt eller mycket gott om pengar.

Man kan också tycka mycket om det karaktärsmord han hänger sig åt. Minst sagt så barnsligt som bara anstår Metro som ju har börjat anta samma pubertala dumhet som Nyheter24. Hade jag beskrivit Werner utifrån artikelns fotografi som en ”typisk nyhippie med liten eller ingen kunskap om kulturbranschen” hade jag fått mina fiskar varma. Men här gäller ju regeln vem som säger vad. Vissa får säga vad som helst, andra ingenting alls. Det är ju det som är vår nya tids tolkning av ”jämställt”, ”demokratiskt” och ”rättvist”.

Vi vet ju att vissa djur är mer lika än andra och att de därför också alltid har rätt. Detta gäller särskilt inom svensk vänster där man är speciellt lika. Foto: By Marion Golsteijn – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=42399997

Han förstår inte heller den utredning som kom från statens egna organ Myndigheten för Kulturanalys, eller också har han helt enkelt inte läst den. För av texten framgår att han inte har noterat att reformen har lockat till sig en medelklasspublik, inte den underklass som var tänkt. Grupper med socialbidrag, ett för övrigt felaktigt namn då ”socialbidrag” som namn ersatts av ”försörjningsstöd”, som en målgrupp har nu enligt Werner fått sina demokratiska fri och rättigheter. Problemet är bara att argumentet inte stämmer.

Björn Werner förstår inte och förnekar att den fria entrén skapar en snedvriden konkurrens. Han raljerar och går på för att måla upp de två ägarna som de idioter han anser att de är. De ser ju inte egenvärdet i att underprivilegierade människor får tillgång till kultur trots att de fortfarande med reformens hjälp inte har tillgång till den. Alltså måste de två anmälarna straffas för att de inte ser det som inte finns nämligen ett samband i ett påstående.

Ändå ger Werner de två rätt i påståendet att beslutet snedvrider konkurrensen när han skriver:

”Redan nu märker de att fler väljer gratiskonst framför att betala 120 kronor i entré hos dem.”

Här argumenteras alltså för en ståndpunkt, bara för att med illa valda ord och argument punktera sin egna ståndpunkt!!!!!!! Så tack Metro, ni har just kommit fram till samma slutsats som jag. De två ägarna av Fotografiska Museet har helt rätt i att beslutet snedvrider konkurrensen och att det utarmar kulturen i Sverige. Dessutom strider beslutet mot EU-rätt eftersom det inte ger alla samma möjlighet att konkurrera på lika villkor. Sverige bör därför i vanlig ordning hudflängas, det bör för övrigt också Metro.

Plakatpolitik och vänsterpopulism kan alltså komma att kosta Sverige både anseende, en offentlig hudflängning och kanske också skadestånd eller böter. Allt för att vi inte fattar att rättvisa är det samma som lika villkor Foto: By N.Y. : The H.C. Miner Litho. Co. – Library of Congress[1], Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6308391

Löjesguiden nominerar idag tidningen Metro och regeringen med Alice Bah Kuhnke i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för Metro lyder: ”Så mycket väsen för ingenting men nedräkning till tio på eget grepp är svårslaget. Det gör er till frustande ånglok i jakten på årets seger till priset.”

För regeringen lyder motiveringen: ”Det blir allt mer klart att tomma ord, plakatpolitik och rena röstköp är allt ni har till ert förfogande. Kloka beslut för framtiden lyser däremot som alltid med sin frånvaro. Ni är som få andra regeringar innan er, helt befriade från det minsta spårämne av kompetens. Det gör er till steroiddopade kandidater till priset.”

Ett dubbelt skämt

Det finns händelser som ser ut som en slump men där man undrar om det verkligen är så. Det är sådana där incidenter som ser ut som händelser men som kan vara allt annat än sådana. Vi och jag har ju länge undrat om inte det som inträffar nu i migrationsfrågan är ett utslag av ett samhällets kollektiva sammanbrott, men det är värre. Det är frågan om samhällets kollektiva stora skämt.

Det är väl en sak att man ut clowner att möta flyktingar är nog det hela ett skämt. Ett dåligt sådant, men ändå ett skämt så gott som något. Nyheten går att läsa om i gårdagens Norrbottens-Kuriren (unvis.it) och handlar alltså om mottagandet av flyktingar och då särskilt flyktingbarn. För att göra det hela mindre traumatiskt har man då engagerat clowner för att underhålla på resan vars slutdestination var Finland.

Varför så dyster? Clown-initiativet skapar ju de jobb som regeringen förgäves hoppas på. Ännu bättre hade det varit om hela regeringen hade klätt ut sig och uppträtt på tågen med flyktingar, det hade varit passande för en clown-regering som vår Foto: SVT

Nu undrar man ju om inte den här verksamheten inte är värd att utöka, kanske till och med intensifiera så att fler än bara barn som har turen att få åka genom Norrbotten kan få chansen att se clowner de också. Vi har ju faktiskt en hel regering som bara väntar på uppdrag, den är ju dessutom ledd av en av de största clownerna i världshistorien. Låt oss därför sminka och skicka ut regeringen på liknande uppdrag.

För det finns flera skäl till dessa hårda ord och det går att sammanfatta i två ord nämligen ”socialdemokraterna” och ”svensk”. Låt mig förklara. Varje gång en borgerlig regering vidtar något som socialdemokraterna tycker är misshagligt blir det ett himla liv där ute i stugorna och på Södermalm, när die Partei föreslår samma sak är svensken tyst. För det är inte bara tyst, det är knäpptyst kring vissa saker.

Den konspiratoriskt lagde kan undra om det inte är så att migrationskollapsen inte utnyttjas för att bakom denna lägga fram alla de förslag som annars hade väckt sådana som mig till liv och som kunde, gud förbjude, skrivit något kritiskt om ett parti som inte längre har vare sig moralisk kompass eller politisk riktning. För i skuggan av större händelser har regeringen lättat på grannlåten och det samma minister i båda fallen – Annika Strandhäll – som har hållit i köttyxan.

Är det de första små tecknen vi nu ser på en tuffare politik med nedskärningar i välfärden vi ser? Kostnaderna för migrationen galopperar och ingen kontroll finns från regeringen, nu regeringen istället att amputera väl valda delar i det som skulle kosta två Quatro Stagioni och ett Netflix per flykting men som nu kostar betydligt mer Foto: Wikimedia Commons

När Annika Strandhäll nu föreslår att pensionsåldern ska höjas som här i Aftonbladet (unvis.it) är det som sagt tyst. Kommer ni ihåg hur det lät från Die Parteis små följeslagare fackförbunden när Reinfeldt föreslog samma sak? Läs om reaktionerna den gången i SVD (unvis.it). Då hette det ”omoral” och att man ville att ”vanliga människor skulle dö på sin post”, nu är det annorlunda och det förändrade heter socialdemokraterna. Svensken däremot reagerar inte ens. Då gick det bra att protestera men nu är det tyst.

Annika Strandhäll står alltså för exempel två, ett ämne jag redan har skrivit om i inlägget ”Det är sjukt” som du hittar här. Där kunde man läsa om Annika Strandhälls geniala plan att minska sjukskrivningstalen med ett förstadagsintyg för alla sjuka. Mer om det hittar du i SVD (unvis.it). Inte heller då hördes ett ramaskri från facket eller svensken, det var istället märkligt tyst. Underligt det där, vad som är en sidas omoral är tydligen en annan sidas styrka.

För tyvärr är det så att socialdemokratin skriker i fantomsmärtor så fort de inte har makten, men så fort de har den passar de på att införa allt det där de förut kallade ”omoral”. Föreställ dig vad som hade hänt om de två förslagen från Annika Strandhäll hade varit signerade moderaterna, det hade tagit hus i helvete. Tidningsrubrikerna hade varit blodröda, det hade talats om ”dråpslaget mot de sjuka” eller ”tvingad att jobba efter 65”.

Likt guden Janus visar också regeringen upp två ansikten. Det ena är ”solidariskt” och ”medkännande”, det andra är dessa ords motsatser där man för precis samma politik som Alliansen. Som vanligt drabbar det de som har det sämst först, men den här gången är det ju socialdemokraterna som håller i yxan och då låter det annorlunda Foto: ”Janus-Vatican” by Fubar Obfusco – Foto taken himself, upload to English wikipedia by Fubar Obfusco. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Det hade farit ut ett antal nyttiga idioter på sociala media för att påpeka hur typiskt högern det föreslagna är. Problemet är bara att det nu är just socialdemokraterna som föreslår detta ”omoraliska” och riktar samma ”dråpslag mot de sjuka” eller ”berövar folket sin pension”, men vi reagerar inte. Med tanke på vad den här regeringen har medfört på snart sagt alla områden borde vi börja processen i det här landet att tvätta bort socialdemokraterna ur våra kollektiva minnen och sinnen.

Den processen bör inledas omedelbart för att se till att de aldrig mer kommer till makten. Anledningen är att regeringen med beslutet än en gång visar vilka clowner de är. För vilken gång i ordningen är svårt att säga, det är snart sagt en vurpa om dagen. Men en vänlig men bestämd vädjan till dig svensk, sluta upp att rösta på ett parti som är helt slut. Både moraliskt och idémässigt är socialdemokratin förbi. De är också ett under av klantighet, något som vår regering som sagt visar snart sagt varje dag.

Det som är så extra tragiskt för svensken är att nu börjar sambandet dyka upp. Migrationskostnaden galopperar och snart har den trängt undan flera andra områden där kostnaden inte längre går att bära. Ett sådant är det sociala och de kostnader som följer. Vi skulle få det så bra med alla dessa människor. Nu visar det sig istället precis som flertalet har förutspått, att kostnaderna kommer att tränga undan flera andra utgifter.

Som vanligt är det den med mest muskler som går segrande ur striden om välfärdsmiljarderna. Där tycks medborgaren/skattebetalaren hela tiden dra det kortaste strået. Vad blir nästa heliga ko att slakta socialdemokrater? Foto: Wikimedia Commons

Detta beror på att vi har det andra partiet i regeringen och ett tredje som stödjer den. Naturligtvis tänker jag på miljöpartiet och vänsterpartiet som med sin extrema agenda har satt en nivå på migrationspolitiken som kommer att få Roms brand att framstå som en trevlig dag på utflykt. Tro mig, det kommer inte bara att innebära höjd pensionsålder eller förstadagsintyg innan den inslagna linjen har skördat än mer politiska offer i form av indragningar i välfärden.

Miljöpartiets nästan fundamentalistiska hållning i migrationsfrågan är uppenbar. Det är också rätt uppenbart att Stefan Löfven lägger sig platt inför både v:s och mp: ultimatum i frågan och snart är det galopperande underskottet ett faktum. En omständighet som nu gör det än mer viktigt för ministrar som Annika Strandhäll att täppa till alla hål i den egna budgeten för att stopp läckaget. Regeringen Löfvens totala kapitulation inför mp och v har Thomas Gür skrivit om i Dagens Samhälle.

Det är alltså dags att bryta småpartiernas alltför stora inflytande. För snart två veckor sedan gavs en möjlig öppning när Jan Björklund i den stora partiledardebatten sträckte ut handen och erbjöd samarbete. Det enda villkoret var att mp uteslöts ur detta. Hittills har Löfven knappt kommenterat det hela och under tiden lider landet sotdöden. Snacka om att ta ansvar. Istället har statsmininstern ägnat sig åt vad som uppfattats som hånleenden och ytterligare färg på golvet i riktning mot hörnet som man kan läsa om i Aftonbladet (unvis.it).

Statsministern fortsätter alltså sin vana trogen att göra det urusla ledarskapet till den här regeringens signum. Han passar när han ändå håller på att se till att fortsätta den också den välkända taktiken att ta alla de  dåliga beslut som bara han och denna regering kan ta. Exemplen signerade Annika Strandhäll och Kulturdepartementets namnlistan jag har skrivit om häromdagen i två inlägg, ”Det är ju rättvist!” och ”När galet blir värre”, visar just detta.

Resultatet av regeringens politik blir just ingenting. Det är lite hit och lite dit i migrationsfrågan där socialdemokraterna är gisslan i händerna på småpartierna. Lösningarna pockar men tycks vara långt borta och totalt förvirrande Foto: Freepik

Bloggen Fnordspotting har skrivit bra om hur de två småpartierna v och mp håller regeringen i ett järngrepp, det och Stefan Löfvens bristfälliga ledarskapsförmåga har lagt grunden till det. Summan är att det nu måste bli hög tid att släppa greppet om partiet som alltför länge har hållit landet i skräckblandat fascination och erkänna faktumet att de är slut. Låt s med samarbetspartierna vila i frid. Zombiepolitik gör sig inte i en tid då vi står inför enormt stora utmaningar.

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Rökridåer och korkade beslut går tydligen hand i hand för denna regering som likt andra de en gång anklagade för omoral nu tar samma omoraliska beslut själva. Hyckleriet är totalt och så också det korkade i att försöka sopa problemen med migrationen under mattan. Det gör regeringen till en formfulländad champion i klassen ”korkade makthavare vi borde göra oss av med om vi vill ha en välfärd i framtiden”.

När galet blir värre

Det finns reaktioner och så finns det reaktioner. I torsdags avslöjade jag och Rebecca Weidmo Uvell oberoende av varandra på varsin blogg, här är hennes inlägg, hur listan från (o)Rättviseförmedlingen egentligen var sammansatt. Namn som direkt kunde förknippas med organisationen själva där många inklusive den nuvarande ordföranden nominerades till toppjobb i statlig kulturell sektor.

Namnen gav också känslan av att här skulle miljöpartiet och vänsterpartiet premiera sig och de sina eftersom nästan alla hade haft eller har den agendan. Förvånansvärt många hade också ett förflutet inom det genusindustriella komplexet där de har fört debatt om genus, identitetspolitiska frågor och intersektionalism. Ett sånt namn är Södertörns Högskolas egna stolthet Ylva Habel. De och (o)Rättviseförmedlingen är väl de enda som känner stolthet över det namnet.

Gläntar du på locket och gör det förbjudna i att kritisera listan lär väl Breivik dyka upp som ett brev på posten. Vad han gör i debatten hela tiden vet ingen utom godhetsivrarna som vill peka på vad de tror är sin motsats. Foto: The Guardian

En annan mer känslig fråga var att ovanligt många namn var av så kallad utländsk härkomst. Inte för att jag har något emot sånt, det är klart vi ska ha representation för människor med utländsk härkomst. Men ett grundkrav är väl att de borde avspegla proportionerna i befolkningen så att de får utgöra så många som de är, inte majoriteten som på listan.

Att kritisera detta är dock problematiskt, man kan ju bli anklagad för att vara både nazist och anhängare av Breiviks manifest om man begår det misstaget. Ändå måste det göras, den här listan är trots allt en ren skymf mot demokratiska grundideal. Det mest intressanta är dock reaktionen på Rebecca Weidmo Uvells bevakning, själv har jag inte dragits in eller hört sura kommentarer. Tvärtom bara goda vitsord så här långt. Men mot Rebecca lät det som sagt annorlunda.

Sofia Embrén, vd på (o)Rättviseförmedlingen skickade ett personligt mail till Rebecca Weidmo Uvell där hon bad henne ta bort uppgifter från bloggen. Det skulle röra sig om uppgifter Sofia Embrén menade var att åsikts- och ursprungsregistrera folk. Det fanns dock ett flertal fel med resonemanget, som vanligt får man väl lov att säga.

Mailet från Sofia Embrén sa allt och lite till. Foto: skärmdump från Rebecca Weidmo Uvell

För det första är det är inte Sofia Embrén som avgör vad som kan och inte kan stå på en blogg, det är något för rättsvårdande myndigheter men inte en vd i (o)Rättviseförmedlingen att avgöra. Vill hon göra en anmälan mot publiceringen är det henne fritt att göra så, men jag ser betydande problem för henne att få rätt i den frågan. Det beror på faktum nummer två.

För det andra är listan i och med att den är inlämnad och diarieförd på kulturdepartementet också en offentlig handling. En offentlig handling kan aldrig en förening, uppdragstagare eller vd lägga sig i eller ha en åsikt om. Den går att begära ut för den som vill det och kan publicera vem som än fick uppdraget eller vilka namn som finns på listan. Sofia Embrén respekterar därmed inte svensk offentlighetsprincip eller rättslig tradition vilket är beklämmande.

Det är skattepengar som har betalt för uppdraget, det är på Kulturdepartementets och kulturministerns uppdrag listan har tagits fram. Det är alltså inte en lista som tillhör (o)Rättviseförmedlingen i en juridisk mening. Att då komma och säga att man inte får publicera den är befängt. Det här sägs till och med rätt ut på deras hemsida där man kan läsa att ”Rättviseförmedlingen fick i uppdrag av Kulturdepartementet att hjälpa dem bredda urvalet inför att platser i styrelser och insynsråd ska tillsättas.”

(o)Rättviseförmedlingen har därmed visat sitt rätta ansikte och skäms inte ett dugg över att försöka utöva direkt censur och övergrepp mot svensk rättsprincip. Att det som de står för är allt annat än rättvisa är väl just det de inte vill vi ska se eller förstå. Detta är alltså en förening som fiskar i mycket grumliga vatten. Här hittar du listan (unvis.it) som är så kontroversiell men som borde betraktas som en offentlig handling vilket den är då den överräckts till Kulturministern.

Bakom masken är (o)Rättviseförmedlingen precis likadan som alla andra människor men aningen mer hycklande om vad det är de vill. Alltihop med notan översträckt till dig svensk Foto: Wikimedia Commons

Men den här seriekrocken stannar tyvärr inte där. I vanlig ordning när det gäller vår regering gör man saker än värre. Alice Bah Kuhnke är inget undantag från den regeln och eftersom frågan är hennes så kör också hon i diket. I lördagens DN (unvis.it) uttalade hon sig i frågan kring listan och det blev en rätt ledsam läsning. Så här sa kulturministern:

”För mig är det viktigt att vi tillsätter tjänster efter förtjänst och skicklighet, därför vill jag ha ett så brett urval som möjligt. Den listan vi fått av Rättviseförmedlingen är ett komplement. Den utgör inte hela urvalet. Ett bredare urval gör så att konkurrensen blir större, och det är bra.”

Det där låter ju jämrans bra men säg mig Alice, hur kan ”förtjänst och skicklighet” vara liktydigt med partikamrater till dig och partivänner från vänsterpartiet? Hur kan man kalla det ”kompetens”? Varför följer listan exakt den agenda som båda era partier har i frågor som genusdebatt eller intersektionalism där ni tycker vad de på listan har uttalat och debatterat? Hur kan ”Har likadana åsikter som jag” vara meriterande till toppjobb?

Kulturministern fortsätter dock enträget sin linje i frågan när hon fäller nästa lilla uttalande som en karaktärsbeskrivning på den som dristar sig att kritisera hennes idéer och inställning:

”Jag konstaterar att många känner sig hotade när konkurrensen hårdnar och gräddfilerna försvinner.”

Där stannade nog klockorna igen. Hon gör alltså det något remarkabla påståendet att gräddfilerna försvinner och att folk nu skulle känna sig hotade av detta. Det är ju tvärtom så att dessa gräddfiler nu inrättas, inte tas bort. Listan är ju en enda lång odyssé i hur man både från Kuhnkes och (o)Rättviseförmedlingens sida ensidigt gynnar de som står dem närmast. Kom ihåg att flertalet namn på listan är personer som har jobbat åt eller nu jobbar för (o)Rättviseförmedlingen.

Den sista spiken i kistan sätter hon med följande rader:

”Jag har inte frågat vad folk röstar på. Sverige är inte betjänt av att låta partitillhörighet gå före kompetens. Den förra regeringen var tydlig med att det var något man ville jobba bort, och det tycker jag är viktigt att vi fortsätter med. Den första utnämningen jag gjorde var en uttalad folkpartist, säger Alice Bah Kuhnke.”

Att låta partitillhörighet gå före kompetens är ju just det hon vill åstadkomma med listan men här döljer hon alltså detta med några lätta avfärdanden för att peka finger på något annat än vad det är. Hon vill hamna i samma ”finrum” som Alliansen som visserligen sa sig ha intentionen hon talar om, men som också dom var sämre på att omsätta de fina orden i praktisk handling.

(o)Rättviseförmedlingen vill gärna peka finger på något annat än vad det egentligen är. Det är ett försök att få in alla de man har goda kontakter med, det är däremot inte ett sätt att skapa rättvisa Foto: Carlo VIII av Napoli Wikimedia Commons

Inte undra på då att skiten har träffat fläkten med besked. Kommentaren från Paulina Neuding på ledarsidan (unvis.it) i Expressen säger det egentligen bäst. Ställ er frågan ”Uppnår detta jämställdhet”? Svaret blir ”Nej”. För den speglar inte mångfald utan enfald. Precis som Paulina Neuding frågar sig kan man ställa listan mot tesen om vilka grupper den utelämnar. Svaret blir ”Många”.

(o)Rättviseförmedlingen har låtit meddela att om man tycker att någonting är fel eller att listan har brister, är det bara att mejla organisationen och föreslå fler namn till den. Förslagsvis, men detta är frivilligt, kan man alltså om man vill sätta sig och bombardera dem med namnförslag man tycker saknas. Ta den chansen om du kan. Adressen är: info@rattviseformedlingen.se

Här kommer några förslag för att fylla de uppenbara luckorna jag ser. Du kanske hittar bättre, skriv detta till adressen ovan. Här finns t ex inga judiska debattörer som Naomi Abramowicz eller Anna E. Nachman. Få har afrikanska rötter och är klart underrepresenterade om man ser till befolkningsantalet. Var finns t ex namn som Makode Linde t ex fast jo ja han är ju man förstås. För män tycks delvis vara bannlysta från listan.

Man kan också fråga sig var samerna finns, de är ju trots allt en svensk minoritet med en egen identitet men lite representation i myndighetssfären utanför den egna administrationen kring sametinget. I rikets administration finns däremot få eller inga samer representerade, dags att ändra på listan (o)Rättviseförmedlingen? Också Romer lyser med sin frånvaro, men det är klart det är ju inte de man menar när man i debatten talar om alla rasifierade så de går väl också bort till förmån för alla kompisar.

Jag är nog inte alltför djärv när jag gissar att det är de egna mobiltelefonernas telefonregister och vithetsstudier som har skapat listan snarare än förnuftet eller tanken att skapa rättvisa. Det är nämligen ingenting (o)Rättviseförmedlingen någonsin har sysslat med, snarare är det illusionen om något de säljer in. Därför ett sista namn som förslag till listan – Pär Ström. En person ständigt mot strömmen (förlåt ordvitsen!), precis vad som behövs i dagens samhälle. En kritisk röst i ett annars nattsvart Sverige.

Finns du med i det här telefonregistret är du vad telefonmodellen heter enligt listan från (o)Rättviseförmedlingen Foto: ”CASIO W21CA for au” by I, Ha cplnfo9t0i. Licensed under CC BY-SA 2.5 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det märks tydligt vilken regering du sitter i. Aldrig har väl fel så bristfälligt beskrivits som rätt och tvärtom. Här är du Alice Bah Kuhnke i helt rätt sällskap.

Du tar det till och med ett steg längre när du så välformulerat pekar på att vi som nu kritiserar ditt och (o)Rättviseförmedlingens hanterande genom att utmåla oss som ”rädda för konkurrensen till gräddfilerna”. Jag lovar dig Alice, jag aspirerar inte ens till att få vara med i den skara som kan tänkas bli de utvalda, men jag förbehåller mig rätten att få kritisera ministrar och en regering har förlorat sin moraliska kompass. Det är det som gör dig och er till formidabla kandidater.”

Men det är ju rättvist!

Rättviseförmedlingen påstår sig vilja förmedla rättvisa. Ändå är det precis tvärtom, de levererar orättvisa. Till exempel är merparten av Rättviseförmedlingens ledning själva inte så jämställda, man skulle till och med kunna tala om en total ojämställdhet internt. Ändå har regeringen valt att inte bara samarbeta med denna organisation, utan också att skänka dina och mina pengar till dem för utfört jobb. Dags att titta på vad det är för jobb de då har utfört och det är nu det blir lite problematiskt.

Precis som Apollo 13:s besättning har nu statsminister Löfven fått ytterligare ett problem på halsen vid namn ”Rättviseförmedlingen”. De har nu visat vad de menade med ”rättvisa”, dvs ”orättvisa” Foto: Wikipedia

Regeringens uppdrag genom Alice Bah Kuhnke har varit att ta fram en lista med namn som Rättviseförmedlingen anser är de som ska komma på tal i framtiden när tjänster blir lediga inom kultursfären på olika institutioner. Mer om detta uppdrag har Fnordspotting bloggat om. De här namnen ska alltså utgöra ett underlag då regeringen utser personer vilket är deras fulla rätt att göra. Med regeringsmakten kommer nämligen utnämnings-makten.

Vad som däremot inte är deras rätt är att utse personer på meriterna att de är kompisar, partikamrater eller har visat att de har rätt åsikt. I varje fall inte moraliskt för något formellt förbud mot detta finns inte. Men det är precis det som både regeringen och Rättviseförmedlingen nu väljer att göra. I förrgår tisdag, offentliggjordes så listan på en presskonferens med kulturministern och ordförande Seher Yilmaz närvarande vid avtäckningen.

Det är inte någon nyhet att politiken har blivit en ankdamm där buddy buddy-systemet blommat upp, det är något alla partier sysslar med. Titta bara på bytet av talman i riksdagen som inte alls ska spegla vem som har makten men som gör det ändå. Varje gång sossarna styr är det en sosse som är talman och likadant med alliansen, något som för en tid sedan var otänkbart.

Likadant är det med offentliga tjänster, man utser sina kompisar och partikamrater. Smutsigt? Ja men vare sig olagligt eller tveksamt, däremot moraliskt förkastligt enligt mig. Alice Bah Kuhnkes lista är just en sådan. Tänk dig att sätter i ordning en lista med de krav som de ska ha som får lov att kvalificera sig. Tänk dig att denna lista innehöll ord som ”normkritisk, queer, scenkonst, postkolonial, rasifierad och kulturvetare”. Hemska tanke tänker en del, men det är precis så man kan beskriva Alice Bah Kuhnkes kravspecifikation.

I den bransch Rättviseförmedlingen jobbar i finns vissa kodord. Rätt politisk åsikt hjälper på traven, ”queer”, ”normkritisk” och ”postkolonial” likaså. Foto: ”International Festival of Queer Culture 2009 (3)” av International Festival of Queer Culture – Eget arbete. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Föreställ dig också att flera av de namn som dyker upp är kompisar till henne, parti-kamraterna eller regeringskamraterna. Föreställ till sist att dessa redan har en position där de har visat framfötterna just på det postkoloniala eller normkritiska området. Då har du också hittat det listan handlar om.

Här (unvis.it) hittar du länken till listan från Rättviseförmedlingen. Tittar man närmre är den ett under av ”rättvisa” när den är som mest ironisk. Listan innehåller nämligen namn på för dom närstående eller före detta och nuvarande medarbetare. I Smålandsposten hittar du artikeln som kommenterar listans innehåll. Också Rebecca Weidmo Uvell har bloggat om listan, länken hittar du här.

På listan hittar vi namnkunniga personer som Alexandra Pascalidou, Athena Farrokhzad, som ju agerade ”hyllad” sommarpratare på P1 – här hittar du programmet, Behrang Miri, Bianca Kronlöf och Ylva Habel för att nämna några. Alla dessa plus fler kvalificerade bland annat på åsikt. De har visat framfötterna både i den antifascistiska kampen, den postkoloniala agendans genomförande och slagit ett slag för det normkritiska tänkandet.

Ylva Habel från Södertörns Högskola (varifrån annars) är en av de som enligt listan ska belönas för sitt antidemokratiska arbete med att ägga sd-affischer i Stockholms tunnelbana förra året Foto: Egen dump från Twitter

Nu ska de belönas för det arbetet med dina pengar. Läser man motiveringen, som korkat nog inte ens döljer vilka skälen till nomineringen är,  som finns för varje namn hittar man beskrivningar som:

”Produktionsledare på Rättviseförmedlingen, kommunikatör med stort engagemang för samhällsfrågor.”

Den meriten är ju underbar eftersom Rättviseförmedlingen här ser till att ta med de egna. Också ett namn som Barakat Ghebrehawariat som är styrelsemedlem skvallrar om detta faktum. Vi fortsätter:

”Sångerska i bandet Oomaigoosh och medlem i den queerfeministiska konstgruppen Ful”

Här stöter vi på det magiska ordet ”queerfeministiskt” som nu för tiden öppnar så många dörrar.

Exempel 1: ”Varit med och organiserat en mängd demonstrationer och kampanjer bland annat Alby är inte till salu.”

Exempel 2: ” Har studerat genusvetenskap, internationell säkerhet och MR i Sverige och utomlands och sitter i Miljöpartiets styrelse i Stockholm.”

Fler magiska ord som ”genusvetenskap” och ”internationell” eller ”MR” [”Människorätt” – min anm.] är förlösande i de här sammanhangen. Men än mer meriterande är ju politiska engagemang för ”rätt åsikt”. ”Inte till salu” tyder ju på ett engagemang för Vänsterpartiet och ”Miljöpartiet” är ju inte direkt dolt i kommentaren. Här ska det likformas och ses till att få in folk som kan föra in en politisk agenda också i den offentliga förvaltningen.

”Är även projektledare i det europeiska mångfaldsprojektet Brokering Migrants’ Cultural Participation och styrelsemedlem i kulturföreningen TRYCK”

Alla dessa magiska ord igen. ”Mångfaldsprojekt” och ”Migrants” faller ju alla godhetsapostlar på läppen och genast finns det skattepengar att tjäna på tjänster ingen skattebetalaren ens tillfrågats om de ger sitt godkännande till.

”Bibliotekarie på Umeå Stadsbibliotek som bland annat skapt Regnbågsbiblioteket och på andra sätt arbetat mycket med HBTQ-frågor inom biblioteksvärlden”

”Regnbågsbibliotek”,”HBTQ-frågor inom biblioteksvärlden”! Återigen små kodord som signalerar vad det är som premieras och därmed väljs ut. Jag har dock sparat den bästa till sist i den uppsjö av uppslag som listan ger:

”Suttit i styrelsen på Rättviseförmedlingen och har bl.a. skrivit boken ”Vi är misfits – queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner” samt antologin ”Något är Ruttet i Sverige” tillsammans med Maria Sveland”

Här ryms så många pk-poäng att räkneverket går sönder och de feministiska kyrkklockorna ringer i bakgrunden. ”Suttit i styrelsen för Rättviseförmedlingen” – !!!!, ”Vi är misfits – queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner” – kan det bli bättre?, ”Något är ruttet i Sverige” – sic!, ”Maria Sveland” – Där satt den!, ”att föra ut all denna samlade kunskap så vi kan lära folket-metodiken” – Ej att förglömma, den är en dygd!

I de här kretsarna finns dygder och odygder. Politiskt korrekt och vänster är exempelvis dygd, säger du däremot ”Gösta Bohman” lär du ha skitit i det blå skåpet Foto: Kungliga Biblioteket

Allt är som klippt ur en reklambroschyr för den postkoloniala härdsmältan som frodas runt om i samhället, på myndigheter och inom högskolevärlden. Det bästa av allt är dock fortfarande att det är du svensk som med dina skattepengar finansierar denna inkvotering av rättänkande och som dessutom betalar deras löner. Detta utan att tillfråga dig eller ens be om lov att få använda dina pengar till detta. Det bara händer och ingen eller få reagerar.

Nu har regeringen sett till att ställa till med ytterligare en kraschlandning. Den här gången genom Alice Bah Kuhnke (mp). Lite typiskt är det nog att konstatera att det återigen är Mp som står för denna politikens karambolage. Mp som har gått från dumhet till ren korkighet på så kort tid att det liksom inte längre finns någon tvekan vad slutsatsen måste bli.

Vi måste bli av med dessa extremister och absolut inte ens tillåta att de innehar statsrådsposter. För att det ska ske måste vi också bli av med socialdemokratin, de kommer nämligen aldrig att släppa detta samarbete. Anledningen är att också de är lika inkrökta och sekteristiska som mp är. Där har två såta vänner funnit varandra i en ljuv harmoni. Sluta stöd denna regering och partierna som ingår i den svensk!

Stefan Löfvens kärleksdikt till Rättviseförmedlingen valsade runt en stund i tidningarna. Den visar dock hur djupt insyltad också han är i en rätt snaskig historia där rättvisa är allt annat än slutresultatet Foto: SVT

Glöm inte bort hur det lät för lite sedan då statsminister Löfven skrev en dikt tillägnad Rättviseförmedlingen vilket väl bevisar att också han är djupt insyltad i den härva av dumheter som tycks omge hela frågan. Statsministerns diktartalanger kan man läsa om på SVT.

Men vänta, det blir bättre! Om du inbillar dig att oppositionen skulle höja sig över detta så glöm det. Anna Kinberg Batra uttryckte ju också sin oändliga kärlek till Rättvise-förmedlingen. Så också där finns en vurm för det som borde vara omöjligt för partiet att acceptera.

Vänsterretorik, intersektionellt tänkande, postmodern kraschlandning och en utnämningsmakt som återigen utnyttjas till att utse kompisar, likasinnade och rätt tänkande människor borde ju sätta upp vissa hinder. Men så är alltså inte fallet. Kanske beror det på att också de simmar i samma träsk. Man får komma ihåg att här utnyttjas samma kryphål men mig veterligen har de aldrig beställt och presenterat en lista full med namn som genast gått raka vägen in i statsapparaten på skattebetalarnas bekostnad.

Frågan om hur utnämningsmakten utnyttjas är också en ödesfråga. Kan man tillåta att två partier använder statsförvaltningen till att få in partitrogna eller kompisar? Är det inte du som medborgare som ska bestämma den saken? Jo, vi har en representativ demokrati! Men vad händer när de som ska representera oss, inte längre gör det? Ska inte pengarna gå till bättre saker än att betala för att Rättviseförmedlingen ska få in sina styrelsemedlemmar i statliga organ?

Också Anna bedyrade sin kärlek till Rättviseförmedlingen och passade på att skriva ett brev där hennes känslor kom i dagen. Detta trots att hennes känslor logiskt sett borde ha varit hetare av andra skäl än kärlekens Foto: SVT

Det är dags att ta makten över våra pengar svensk, andra gör ju bevisligen inte det! Detta är dina pengar, inte deras och när man så skamlöst som regeringen nu utnyttjar denna till att dessutom politisera tjänstemannakåren med människor med ”rätt åsikt” är något galet utöver det vanliga. Dags att sätta ner foten svensk, imorgon är det i värsta fall försent!

Löjesguiden nominerar idag slentrianmässigt regeringen men främst Alice Bah Kuhnke för första gången till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Den här regeringen är moraliskt korrupt. Utnämningsmakten finns visserligen och de regler som styr förhindrar visserligen inte dagens system. Efter regeringens och Alice Bah Kuhnkes senaste drag borde reglerna stramas åt ordentligt. Att ni nu utnyttjar detta lagmässiga hål till att utse likatänkande till positioner i samhället visar klart varför ni nu nomineras. Ni är en formidabel kraft på detta område.”

Kulturförnekare och andra ryggradslösa djur

Svensk kultur finns, få saker kan ändra på det faktumet. Varför tror annars S, Mp och V att vi har både Lars Norén, Lasse Stefanz, Fäbodar och Falu rödfärg för? Ändå finns det dom som tydligen ser en framkomlig väg i att förneka detta. Det är nämligen det som hände i går måndag, när regeringen bjöd in till seminarium/religiös happening på temat ”Sverige Tillsammans”

På detta floskelparty framfördes tesen att det finns ingen svensk kultur. Ja, då finns det ju inte heller några svenskar. För så länge det har funnits länder med människor som har erkänt sig som medborgare i dessa eller områden där människor har sett sig som en gemenskap genom en kultur, har det också funnits kulturella yttringar som språk, musik, teater, dans osv. Det har helt enkelt skapats ett lokalt kulturellt särdrag som har varit unikt för en region eller nation.

All kultur genom alla tider har varit ett givande och tagande. Kulturer påverkar varandra så frågan är hur mycket som är eget och hur mycket som kommer utifrån. Här ett tvättäkta exempel på något osvenskt som ändå är kultur i Ryssland där de har kultur i motsats till oss. Vem vet, med den styrande eliten kanske vi också snart dansar så här? Foto: Wikipedia

Därför förnekar alltså regering, regeringens partier och Ingrid Lomfors som framförde tesen, att det skulle finnas svenskar. Falukorv finns ju, men det finns ingen ”inhemsk kultur”. Det hela går alltså inte ihop rent logiskt.

I inslaget som du hittar här under säger hon mycket riktigt att den svenska kulturen ”alltid har stått under influenser utifrån”, det är inget sensationellt. Vi har haft tyska influenser, franska influenser, anglosaxiska influenser och på senare tid också influenser från flera regioner som Mellanöstern, Afrika eller Balkan med invandringen.

Alla kulturer runt hela världen har influerats antingen av handelsutbyte, genomresande, inflyttade invandrare eller ockupation. Men därmed kan man inte dra slutsatsen att det inte finns en kultur i botten som oavsett vad som har hänt är borta. Hade så varit fallet hade Finsk kultur sett ut som svensk eller rysk, något den delvis gör men mitt i det finns också så mycket mer som är finskt.

Hade Ingrid Lomfors tes varit riktig hade Storbritannien enbart haft romerska, germanska, franska och holländska drag i kulturen. Det har den inte. Väldigt mycket också där går inte att förklara med utifrån kommande influenser eller slutsatsen att engelsk eller gaelisk kultur inte existerar. Det är alltså vansinniga slutsatser med få eller inga meriter. Men det får också rätt bisarra konsekvenser som att om en kultur inte existerar då existerar inte heller folket. Svensk, betrakta dig som slopad för det har Ingrid Lomfors dragit slutsatsen om.

Men det borde få fler konsekvenser än så. För det första behövs ju inte längre en kulturminister, vi har ju ingen kultur. Det skulle kunna bespara svenska skattebetalare 120.000 eller 130.000 kronor i månaden plus sociala avgifter för pension och annat. Gör Kuhnke arbetslös nu! Skulle vi dessutom göra Lomfors arbetslös skulle många sköna skatteslantar kunna sparas, kom ihåg att hon avlönas för sitt ”värv” av det offentliga.

Det finns ingen svensk kultur alltså kan vi göra de här tre arbetslösa och dra in deras kulturstöd. Ännu mer skattepengar att tjäna. Tack Ingrid!

Också resten av regeringen bord gå. Anledningen är att det är de som har bjudit in Ingrid Lomfors och att de därmed har legitimerat hat och rasism mot svenskar och deras kultur. De behöver bara fråga sig vad som hade hänt om Ingrid Lomfors hade påstått att det inte finns en arabisk kultur, då hade hela församlingen rest sig och gått ut.

Om regeringen avgår spar vi än mer pengar som skattebetalare så låt oss inte vänta längre. Det är hög tid att avsätta regeringen Löfven, om inte Sverige fattar detta kanske landet inte förtjänar att existera kultur eller inte. Varför regeringen Löfven måste avgå omedelbart har också Fnordspotting bloggat om. Läsvärt och giftigt som alltid.

Löjesguiden nominerar idag utan förvåning regeringen och Ingrid Lomfors till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det dröjde mindre än 24 timmar innan det var dags igen. Statsministerns avslutande ord i söndagens partiledardebatt var talande. ”Det är bara käbbel” utmejslade vad måndagens seminarium handlade om – käbbel. En regering som satt och lyssnade på käbblet, en uppburen makthavare som levererad käbblet och till sist kanske en regering som lät sig svepas med och ta intryck av käbblet. Käbblar bäst som käbblar sist, det är dags att avgå. Den här regeringen är helt enkelt för dum för sitt egna bästa. Punkt.”

Antikulturministern

Att vår kulturminister har tokhyllat beslutet att plocka in Rättviseförmedlingen vilket kanske inte är överraskande då hon ju sitter med i den regering som har tagit det ödesdigra beslutet. Mer om denna sorgliga händelse kan man läsa om på Dagens Opinion. Att jag uttrycker mig så drastiskt kommer sig av Rättviseförmedlingens historia. I följande artikel i Aftonbladet kan man till exempel läsa om hur Rättviseförmedlingen motverkar sitt eget syfte genom att diskriminera vita män.

Seher Yilmaz är organisationens nuvarande ordförande. Hennes förmåga att städa undan obekväma sanningar ur historien där hennes egna artiklar plötsligt fick nya rubriker för att inte verka stötande på regeringen är omvittnad men svår att bevisa då de digitala spåren är borta. WTF Toklandet har gjort ett enormt arbete i att dokumentera skändningen som skedde på Nyheter24, nyhetskanalen för verklighetsförvanskning. Länk till WTF Toklandet hittar du här.

Det stannar dock inte där i vanlig ordning när det gäller vår regering, eller som den borde heta ”haveri”. Alice Bah Kuhnke är nämligen kulturministern som i sann miljöpartistisk anda inte ens följer demokratiska principer. När hon tillträdde som minister hade hon varit medlem i miljöpartiet i tre dagar! Mer om det i artikeln i Aftonbladet. Hon hade alltså inte ställt upp som representant i valet, väljarna kunde därmed inte säga vare sig bu eller bä utan fick acceptera faktum. Demokrati enligt miljöpartiet som sagt.

Regeringen och Alice Bah Kuhnke har en sak gemensamt – båda är som ett strandat fartyg. Haveriet är ett faktum Foto: Freepik

Så fick vi då till sist en ny kulturminister som gick från dålig till sämre. Vi har haft dåliga kulturministrar förr, Lena Adelsohn Liljeroth roade nog inte så många. Än värre var väl socialdemokraten Marita Ulvskog som beskrivs i SN från 2006 då hon i vanlig ordning var missnöjd med allt annat regeringsinnehav än det socialdemokratiska. Snacka om att ha fått enpartistaten inpräntad i sitt medvetande, demokrati där någon annan än sossar har makten är tydligen en anomali för vissa.

Den här gången är det lika illa. Inte nog med att Alice Bah Kuhnke alltså har gett Rättviseförmedlingen en socialistisk kamratlig vänskapskram eller att hennes namn inte ställdes till prövning i valet, utan nu har vi också en kulturminister med intresse för antikultur. Dokusåpa är knappast det man förknippar med kultur och hyllar man deltagare är det kanske något som har brustit. Samma problem ser Johan Wennström i en debattartikel i Aftonbladet. Hyllningarna hittar du här i Aftonbladet och här i Expressen.

I Johan Wennströms artikel kan vi också lära oss att kulturministern tycker att all film innan Berlinmurens fall i princip är ointressant (!). Jag skulle kunna rada upp den ena filmen efter den andra som hon i så fall har missat men det är hennes förlust. Det är trots det lite anmärkningsvärt att man kan ha en sån inställning till konst som film faktiskt är. Konstigt är det också att hon får vara kulturminister över huvud taget särskilt med den inställningen.

En kulturminister som tycker att ingen film som producerats innan Berlinmuren föll, är per definition en belastning. När samma minister är mer intresserad av identitetspolitik är måttet rågat Foto: Wikipedia Filmen Casablanca Filmaffisch

Hon går inte ofta på teater, ser balett eller opera, spelar inte klassisk musik mer än om maken slänger på en skiva och inte heller refererar hon till klassisk litteratur. Däremot som sagt kan hon uppmärksamma dokusåpor. Kanske inte det man förknippar med ”kultur” men vi är ju alla olika.

Det är däremot anmärkningsvärt att konstatera att kulturministern tycks se sin roll som minister på ett lite annorlunda sätt än att stärka kulturen eller dess yttringar i landet. Att döma av följande artikel från Aftonbladet, tycks ministern mer se det som sin uppgift att kvotera in både kvinnor och invandrare i den sektor som är hennes ansvar. Många tycker det är okej, inte jag dock.

För mig är det självklart att den som är mest lämpad är den som ska inneha tjänsten. Ingen skulle vilja höra att kirurgen som står i begrepp att göra ett komplicerat ingrepp på dig i själva verket är en allmänläkare som har blivit kirurg därför att vederbörande har blivit kvoterad. Formell kompetens och erfarenhet är alltså minst lika viktiga som vilket kön eller vilken befolkningsgrupp du tillhör. Det oroande är att här försöker Alice Bah Kuhnke att rucka på detta och göra sådana saker som etnicitet eller kön lika viktiga, ja kanske till och med viktigare än formell kompetens.

Så här ser inkompetens ut, att det råkar vara Sveriges regering gör det hela än mer skrämmande Foto: Riksdagen

Till sin hjälp för att skapa denna ”rättvisa” har hon då tagit Rättviseförmedlingen. En rättviseförmedling vars historia är kantad av historier som andas något annat än ”rättvisa”. Ett exempel på detta var när Sveriges mest notoriske mobbare Kawa Zolfagary vann priset Rättvisepriset 2103. Vad hade han gjort för att vinna priset kan man fråga sig? Han skapade mobbningsgruppen ”Vita kränkta män” på Facebook där debattören Pär Ström korsfästes i dubbel bemärkelse. Inte bara i ord genomfördes denna akt utan också i bild. Mer om detta kan du läsa om på WTF Toklandet. Fnordspotting har som vanligt skrivit ett utmärkt inlägg om den ”genomtrevliga” Alice Bah Kuhnke.

Kawa Zolfagary såg dock en chans till en karriär på den inslagna vägen. Snart hade han också skrivit en pjäs på samma tema som Facebook-gruppen och med samma namn. I huvudrollen sågs den store arbetarklasskämpen Lo Kauppi. Mer om pjäsen och dess intentioner i Allt Om Stockholm. Från feministiskt håll var ovationerna svallande som här i feministiskt perspektiv men det fanns sunt nog några som hade börjat knorra vilket man kan läsa om i DN. Kanske är nu Kawas five minutes of shame över får vi hoppas. Rättviseförmedlingen däremot de fortsätter sitt korståg där förövaren är klar redan innan utredningen är färdigställd. Och mitt i den soppan sitter Alice Bah Kuhnke och dirigerar hela den skit som bara kan komma ut från det.

Grattis Sverige, vi har fått tecken  efter tecken på att vi har den sämsta statsledning i hela västerlandet just nu. Regeringen sviker vallöfte efter vallöfte, miljöpartiet fortsätter att driva landet i en vansinnig riktning samtidigt som deras statsråd gör groda på groda och de läskiga nästan antidemokratiska tendenserna hopar sig. Det är inte utan att man börjar undra om det här landet har en framtid med dagens statsledning. Fel frågor på agendan, många av svaren på dagens stora frågor är så vansinniga att man måste ta händerna från statsledningen och till sist en politik i andra frågor som är direkt kontraproduktiva är några av ingredienserna. Snyggt jobbat Löfven.

Sverige kan förstås bättre men inte med den nuvarande regeringen som blivit både småpartiernas och LO:s lilla knähund Foto: SVT Play

Löjesguiden tänkte med dagens artikel nominera Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det gäller att ha rätt agenda i ett parti som miljöpartiet där könstillhörighet,  maktstrukturer och etnicitet tycks vara högre prioriterat än en inkluderande politik för fler samhällsfrågor.  Sanningen är ju att denna agenda är exkluderande för så många grupper så användandet av rättviseförmedlingen är ju i det ljuset rent logisk. En kulturminister med större intresse för detta än kultur är dock lite svårsmält men gör dig samtidigt till en värdig kandidat. Det är med andra ord med stolthet i rösten jag välkomnar dig i den digra men stolta skara av nominerade.”

Hatet Som Karriärväg

Rättviseförmedlingen eller som vissa kallar dem orättviseförmedlingen, är organisationen vars huvudsyfte är att precis som namnet säger skapa rättvisa. Tyvärr har väl facit så här långt sett helt annat ut än vad man har försökt att gett sken av. Man har till exempel delat ut pris till Kawa Zolfagary,. Han lärde ju oss att fokusera vårt hat på en person när han skapade facebook-gruppen och pjäsen ”Vita Kränkta Män” vars enda syfte var att hata Pär Ström för att han i sin tur hade haft mage att uttrycka en åsikt som inte stämde med Kawas. Att Kawa fick en ryggdunk som tack kan ju tyvärr bara tolkas på ett sätt. Mer om den händelsen från Rättviseförmedlingens egna hemsida.

Idel leenden från både Kawa Zolfagary och Sofia Embrén visades upp då han hade utsetts till vinnare av Rättvisepriset. Meriten bestod i att vuxenmobba Pär Ström
Foto: Aftonbladet

När Kawa var klar med feminismen, när den så att säga hade gjort det som han var ute efter – att få göra karriär, lämnade han allt. I en uppmärksammad artikel i Nöjesguiden förklarade han varför han nu lämnade ideologin. Det var nog bara den officiella versionen, inofficiellt hade han fått toppjobb. Skribent i Nöjesguiden sedan tidigare, bloggare sen en tid, debattör på sajten politism och pressekreterare åt fackförbundet kommunal har varit några av uppdragen.

Så här subtil och än mer kränkande i vissa fall kunde Kawas inlägg i debatten ibland vara. Foto: Facebook

Han har dessutom då som sagt skrivit en pjäs som hatar Pär Ström och fått pris för det dessutom. På politism har han skrivit en rad artiklar, många på samma tema – det är rasisterna som utgör hotet. En av dessa artiklar hittar du här. Ser man följande reportage får man klart för sig att det är ”det goda hatet” som står för våldet. Vänsterns våld är utbredd och välorganiserad, det är inte nazisternas på samma sätt.

Lina Thomsgård som en gång bildade organisationen Rättviseförmedlingen, är inte heller hon den källa av rättvisa som alltid hävdas i både debatten och namnet. Nyligen föreslog hon tvångsförflyttningar för att få ut människor som hon ut i verkligheten. Hon har rätt i sak, det är aldrig bra att leva så segregerat som man gör på Södermalm där hon själv bor. Mediemänniskor, kulturpersonligheter och proffsradikalister samlade på ett enda ställe är för snävt, men tvångsförflyttning som artikeln i ETC talade om för onekligen tankarna till metoder som bl a användes av Stalin. Det är inga ”oskyldiga” funderingar eller roliga metaforer om man skalar bort orden och ser vad de i förlängningen innebär. Sett ur ett historiskt perspektiv är det än mer otäckt.

Lina Thomsgårds mer Stalinistiska talanger kom fram när hon föreslog tvångsförflyttningar. Vi förstår att det inte är lätt där på utanförskapets Södermalm bland kultureliten och fittkonst på kaféer Foto: DN

I dagarna inleddes ett samarbete mellan Rättviseförmedlingen och regeringen. Det var när Alice Bah Kuhnke kontaktade förmedlingen och ville få in ”experter” på olika områden som ska prioriteras. Att tala om experter är att överdriva, den kompetensen besitter helt enkelt inte organisationen.

Det normala tillvägagångssättet är att inkalla professorer, doktorer och andra akademiker på respektive område och att använda sig av sina remissinstanser för feedback. Man brukar också köpa in konsulter och det är här Rättviseförmedlingen kommer in trots att de fortfarande inte har den formella kompetensen. Seher Yilmaz skriver mer om samarbetet på hemsidan. Alice Bah Kuhnke skriver här i Aftonbladet om sin tanke. Regeringen har dessutom på varje departement en kader av tjänstemän som är något av experter på olika områden, för att inte tala om alla de statliga verk som är till för att lösa problemen.

I samma veva som Alice Bah Kuhnke lät meddela sitt beslut, skrev självaste statsministern en dikt för att hylla rättviseförmedlingen. Inte illa, en statsminister som är poet och allt, artikel i SVT med dikt och allt hittar du här. Etablissemanget tokhyllar alltså de som har en rätt grumlig agenda. Vår ”solidariska” regering samarbetar med en förmedling som vill skapa orättvisa och ger dem dessutom pengar som borde ha gått till nyttigheter som vård skola och omsorg som det så vackert heter i vänsterretorik. Det är väl för att kunna förmedla sin nya status som samma förmedling i dagarna har städat undan gångna försyndelser som begåtts av nya ordföranden Seher Yilmaz.

Stefan Löfven visade sin allra bästa sida när han i sann litterär anda diktade en hyllning till rättviseförmedlingen. Nobelpriskandidat kanske? Foto: SVT

Förr var denna rättviseälskande kvinna en person som kunde skriva artiklar med rubriker som ”Män Ger Mig Kväljningar” publicerad i Nyheter24. Följer man länken kommer man till Nyheter 24 där artikeln är borttagen. Efter statsministerns kärleksförklaring heter samma artikels rubrik ”Ojämställdheten Får Mig Att Må Dåligt”, länken till artikeln och Nyheter 24 har du här. Att Nyheter 24 var en oseriös sajt med dynga på agendan det visste jag redan, men att de också var så oärliga att de sitter och ändrar för att tillrättalägga i efterhand det är magstarkt. Bloggat om falsarie-gate har WTF Toklandet gjort, läs artikeln här.

Den nakna sanningen med den redigerade/censurerade/utbytta rubriken där den nya och gamla versionen av inlägget skiljer sig åt. Favoritdikten i mitten i repris

Men vi andra behöver inte oroas, Seher fortsätter mer än gärna sitt värv. I följande artikel gör hon påståendet i Nyheter 24 att män lyfter upp män till attraktiva tjänster. Knappast vad det handlar om. I näringslivet handlar det om kompetens inte kön, och det är knappast till hjälp för kvinnorna där. Med andra ord, också näringslivet behöver kvinnor men helst sådana med kompetens inte sådana som har kvoterats in. Vidare kan man läsa Sehers syn på näringslivets så kallade jämställdhet i följande artikel, som redan i rubriken andas 68-vänsterretorik.

Rättviseförmedlingen har inget med rättvisa att göra, att påstå nåt sånt är lika komiskt som en av Monty Pythons roligaste sketcher ”Confuse A Cat” Foto: Pinterest

Tyvärr ser jag ofta vad motdraget leder till. Styrelsen jag talar om har valt att kvotera in och de flesta som är det sitter mest och gör ingenting. De är helt enkelt ett alibi för pk-ismen snarare än att vara till någon som helst nytta. Frågar någon hur jämställt det är, kan ingen neka däremot – vi kan till och med uppvisa hbtq-anpassning men återigen till ingen som helst nytta tyvärr. Anledningen heter motivation. Hur motiverad blir en person av att veta att det enda skälet till varför de har fått ett jobb eller uppdrag, är att de är ”rätt” enligt en pk:istisk måttstock?

Svaret blir att det är de inte alls. Den organisation jag själv är en del av, har visat detta med all önskvärd tydlighet. Det är lönlöst att föra den typen av politik då organisationer utarmas och försvagas och de enda som återstår för att jobba aktivt är de som saknar motivation att göra det. Det känns tryggt att veta att viktiga beslut ska tas av människor som tycker att ”nja” är ett konstruktivt svar och en gångbar taktik i beslutsfattande. Konsekvenserna av den identitetspolitiska populism som Alice Bah Kuhnke nu uppvisar kan man läsa mer om på bloggen Fnordspotting.

Dansen kring guldkalven fortsätter, nu med Rättviseförmedlingen som huvudrollsinnehavare Foto: Wikipedia

Regeringens nyfunna kärlekspartner Rättviseförmedlingen kan nu skörda frukterna av sitt agerande. I höstas kunde de alltså inkassera 3, 2 miljoner skattekronor genom vårt gemensamma och därmed fina innovationsinvesteringsmyndigheten Vinnova. Mer om den nyheten hittar du i Computer Sweden. Pengarna ska gå till att investera i en ”rättviseräknare” som ska räkna medietid mellan män och kvinnor. Nu kan de alltså ta steg två i den utvecklingen genom Alice Bah Kuhnkes uppdrag.

Så här lyder motiveringen varför vi skattebetalare ska hosta upp pengarna som alltså inte går till vård skola och omsorg:
Rättviseförmedlingens Räkna-projekt, Rättviseförmedlingen, 3,2 miljoner
”Normen för vem som syns och hörs mest i media i dag är en vit man. Syftet med projektet är att ta fram en webbtjänst, Rättviseräknaren, som på ett enkelt och överskådligt sätt tar fram jämförbar statistik kring vilka som syns och hörs i nyhetsmedia.”

Jag måste ha missuppfattat något som Vinnova i sin visdom har uppfattat. Dumt nog trodde jag att media idag är fulla av feministiska inlägg. Att Vinnovas tidigare satsningar har anklagats för att bara vara slöseri med skattepengar som det berättas om här i SVD Näringsliv hindrar inte dem från att slösa lite mer. Vi skattebetalare är ju så välvilligt inställda till det här att vi gladeligen hostar upp pengarna. Rättviseförmedlingens lilla digitala pryl kommer säkert att göra succé också på den exportmarknad som Löfven är så förtjust i.

Precis det titeln i Kinkslåten talar om  tycks regeringen också ha nått vägs ände, de goda idéerna lyser med sin frånvaro. Dags att byta ut dem. Foto: Wikipedia

I sin artikel i Aftonbladet (samma länk som ovan) menar Alice Bah Kuhnke att projektet ska leda till följande:
”Vi har därför nu inlett ett samarbete mellan Kulturdepartementet och Rättviseförmedlingen. Rättviseförmedlingen kommer att få i uppdrag att ta fram en lista med namn som kan bli aktuella att utses som ledamöter i styrelser och insynsråd.

Rättviseföreningen kommer även att delta i vidareutbildningen av de tjänstepersoner på Kulturdepartementet som rent praktiskt bereder arbetet med att föreslå namn.  Mångfaldsperspektivet finns redan med i vårt arbete, men det finns alltid en förutsättning att utvecklas och bli en viktig föregångare.”

Det skulle kunna leda till att regeringen gör allvar i det som hittills bara varit en diskussion – kvoteringar. Återigen väcks frågan hur många misstag och dumheter en regering får lov att göra innan den måste avgå. Som jag skrev, hjälper det att tillsätta personer som saknar motivation och kunskap att sköta viktiga uppdrag? Var finns kompetensen som måttstock i den dumhet som skulle kunna bli resultatet?

Kanske borde Alice Bah Kuhnke läsa bloggen Ekvalists porträtt av en av vår tids stora feministiska författares syn på den moderna formen av ideologin nämligen Doris Lessing. I en intervju strax före sin död i The Guardian delgav hon världen sin syn på den moderna formen av feminism och den var inte vacker.

Jämställdhet à la svenska feminism som exportprodukt? Här har du svaret Stefan!
Foto: Elitedaily

Först anlitar istället regeringen en lögnhals och historieförfalskare att utmåla verkligheten i helt andra färger än de rätta. Den jag tänker på är Henrik Arnstad och hans uttalanden om SD som nyfascistiska och anklagelser om att lägga ut våld på entreprenad får i varje fall mig att baxna, länk till Sydsvenskan. I samma artikel påstår han att han är den enda som gjort en ideologisk analys och att hans slutsatser vilar på denna. Det är lika stor lögn som den att han är historiker, han har en halv examen men har kallat sig titeln ändå vilket är ett lagbrott. Här får han t ex mothugg av Björn Häger, journalist på tidskriften journalisten. Också den alldeles riktiga historikern Håkan Blomqvist dömer ut Arnstads resonemang på Internationalen.

Nu har då regeringen upprepat samma mönster. Ett särintresse ikläs rollen som ”experter” och avlönas med våra skattepengar till att skriva och föreslå de bekväma ”sanningar” regeringen vill ha som resultat. Som man ropar får man ju svar som bekant. Därmed har regeringen Löfven återigen visat vilken inkompetent och ideologiskt styrd avart de är.

När svaren på frågorna är givna på förhand är frågeställningen mindre intressant. Lätta svar är det regeringen letar efter och får med samarbeten som Rättviseförnedringen…jag menar förmedlingen Foto: IMDB

Ändamålen helgar medlen och här ska det återigen klias under hakan på både mp och v för att tillfredsställa deras törst över nya tokigheter att lura massan med. Vad är bättre än att använda en ideologi som säger sig vara rättvis men som är djupt orättvis? Och vad är bättre att använda lydiga små verktyg som Arnstad och Rättviseförmedlingen att måla upp bilden av det socialistiska lyckoriket en del av våra medborgare tror vi lever i?

Dags att byta regering. Den här är förbrukad och saknar förmågan att leva i den verklighet vi andra lever i. Att man på kuppen bränner våra skattepengar och lurar oss med sina kasperdockor i Rättviseförnedringen (?) och med hjälp av Henrik ”historieförfalskningen” Arnstad, är extra besvärande. Som vanligt serveras du svensk prislappen på hela denna galenskap. Jag vill ha en ny regering nu, helst redan i förrgår.

John Cleese sammanfattar det som vanligt bäst också när det gäller svensk så kallad politik Foto: WN

Löjesguiden nominerar idag Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Regeringen och du fortsätter på samma inslagna linje. Vi – röstboskapet – betalar och ni utser den ena foliehatten efter den andre till ”experter” i regeringens arbete. Naturligtvis tycker också jag att kultursektorn ska spegla hela Sverige, men jag vill att det ska ske med hjälp av kompetens inte det motsatta. Kanske vore det på sin plats att också regeringens arbete återspeglade något av denna idag så bristfälliga kompetens. Ett faktum som inte minst Alice Bah Kuhnke har visat med sitt senaste beslut.”

Garderobsextremisterna

Bakom en söt och charmig fasad kan ibland döljas ett monster. Alice Bah Kuhnke är känd för svenskarna som den där ”gulliga och käcka tjejen från Småland”. Inget kunde väl bli mer fel. I veckan som gick hade hon möte i det vällovliga syftet att stävja islamofobin i landet, så långt inget konstigt. Det är sen det blir lite svårare att förklara på ett rationellt sätt utan att förlora hedern på kuppen.

Precis som i filmen och boken kan en persons heder snabbt förloras, något Alice Bah Kuhnke borde reflektera över Foto: Moviezine

När Alice Bah Kuhnke valdes till ny kulturminister hade hon varit medlem i Mp i tre dagar. Hon ställdes aldrig i rampljuset innan så att väljarna kunde ta ställning till om man ville ha henne eller inte. Ytterligare en demokratisk brist som likt så mycket annat inom mp andas antidemokrati. Mer om hennes utnämning och omständigheterna i Aftonbladet. Tillbaka till mötet dock, precis som jag skrev var det i ett vällovligt syfte. Att stävja islamofobin i vårt land är en viktig uppgift, det förnekar jag inte. Det kräver dock att motparten är seriös och också dom har ett vällovligt syfte. Två krav som inte alltid är lätta att leva upp till för en rörelse som i sina delar fiskar i grumliga vatten. Extremisterna finns och de som försvarar extremisterna finns också.

Extremism förekommer i alla religioner, i alla kulturer och i olika tidsskeden. Aldrig tidigare har dock nätverken mellan extremisterna varit tydligare än den i vår tid.
Foto: Theoslotimes

I den senare kategorin – de som försvarar det oförsvarbara – hittar vi bland annat Alice Bah Kuhnkes partikamrat Mehmet Kaplan. Han har gjort en rad idiotiska uttalanden blanda annat det om jihadresor som likvärdigt med de frivilliga svenskar som reste till Finland under andra världskriget för att strida mot Sovjetunionen, mer om det uttalandet i Nyheter Idag. Han har också gjort uttalanden som antyder att kritik mot jihadister och islamofobi går hand i hand. Knappast sant men om man är ute efter att göra en poäng på klyftan i samhället så lyckades han. Att hans tänkande är lika verklighetsfrämmande som Finlands-exemplet kan man läsa mer om i en artikel i Expressen. Att Kaplan själv har minst sagt en brist på rent mjöl i sin egna påse kan ju naturligtvis vara en blindgångare, men hans numer famösa resor till hemtrakterna i Turkiet för skattebetalarnas pengar är ju lite graverande. Mer om det på Rebecca Weidmo Uvells blogg.

Jihadresor och farorna med dessa förringades av Mehmet Kaplan. Är det samma tongångar vi hör från Kuhnke? Foto: Metro

Alice Bah Kuhnke är antingen naiv, eller så har hon fallit för samma locktoner och tankegångar som Kaplan har gett uttryck för. I veckan mötte hon som sagt representanter för muslimska organisationer i Sverige. Tanken var att diskutera islamofobin som har vuxit. Någonstans kan man ju tycka att man bör välja sitt sällskap men den poängen missade Alice. På bloggen Fnordspotting kan man läsa mer om mötet. Också på WTF Toklandet kan man läsa mer om mötet.

En del möten vill man inte utsätta sig för, andra måste man ha. Riktigt så här våldsamt gick det dock inte till på kulturdepartementet i förra veckan Foto: DN

Där stod hon bland annat med Fatima Doubakil styrelseledamot i Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK) och i Charta 2008 som en gång bjöd in Munir Awad. Samme Awad arresterades senare för att ha planerat attacken mot Jyllandsposten för deras publicering av Mohammed som rondellhund. Hon var också med och bjöd in Ali Berzengi som har dömts för att ha samlat in och skickat pengar till terrorister i Irak, ett brott som bryter mot det FN-embargo som råder för att få ner antalet terrordåd i landet. Mer om Doubakils lik i garderoben hittar du i en artikel signerad Ivar Arpi i SVD. Samma organisation MMRK, har också bjudit in antisemiter och predikanter som vill se dödsstraff på homosexualitet. Jag gör normalt sett inte reklam, men i Johan Lundbergs bok ”Ljusets Fiender” hittar man mer och länk till bokus där den kan inhandlas hittar du här.

Jyllandsposten skulle utsättas för terrorattentat, en planering Munir Awad var involverad i. Samme Awad bjöds innan avslöjandet in av bland annat Fatima Doubakil Foto: BT

Än mer allvarligt är att samma Doubakil har hyllat Bin Laden. Jo ni läste rätt, hon hyllade en av världens största och mest inflytelserika terrorister Bin Laden på Twitter. Nedan kan inlägget ses. I efterhand har det hetat att uttalandet var ironiskt och så vidare, men problemet är att vissa personer pratar med kluvna tungor och man vet aldrig vad de menar.Fatima Doubakils omtalade twitter. I efterhand har det kallats ”ironiskt menat” men inget avståndstagande från uttalandet har gjorts Foto: Twitter

Frågorna blir naturligtvis många. Fiskar de i grumliga vatten? Har de en annan agenda än den de visar utåt? Kan man över huvud taget lita på uttalanden från en person som spelar på båda sidor av en mycket fin linje? Ett avståndstagande från uttalandet kanske skulle vara passande från Doubakil, utan ett sådant är man inte särskilt trovärdig och såna ska man inte bjuda in i politikens finrum. Det borde Alice Bah Kuhnke ha förstått innan inbjudan gick ut för också hon kan dras in i fallet. Oskyldig och naiv eller rent kalkylerande spelar ingen roll i det sammanhanget. Indirekta fall där personer har varit naiva men inte tagit aktiv del i att stoppa det som blev fallet har inträffat förut. Titta på fallet Freivalds om inte annat, det satte p för en politisk karrär med besked.

Om man fiskar i grumligt vatten får man oftast nors i fångsten. Enligt fiskare Lindeman duger nors bara att användas som reservoarpennor eftersom de är så skitiga. Ett väldigt bra råd, men ännu bättre vore att inte fiska i grumliga vatten Foto: Lansstyrelsen

Den gången handlade det om principer. Freivalds som satt i regeringen som socialdemokratiskt justitieminister förväntades bromsa försäljningen av hyresrätten där hon bodde i centrala Stockholm. När föreningen ändå röstade för ett köp och detta gick igenom köpte också hon sin lägenhet, ett köp som kom att framstå som girigt och dubbelmoralistiskt. Att hon hade röstat nej spelade ingen roll, hon var i stort sett kokt. Att hon gjorde sig en rejäl hacka på köpet i form av värdeökning spädde bara på föraktet. Som politiker gäller det alltså att ha en konsekvent linje i sitt agerande och framför allt att leva som man lär. Om Alice Bah Kuhnke vill framstå som demokrat har hon nog inte råd att samarbeta med så tveksamma krafter som Doubakil. Läs mer om Freivalds lägenhetsaffär i en artikel i DN.

Affären Freivalds blev till sist så infekterad att den slutade så här illa. Klipp från Youtube

Mötet med Doubakil är förstås bekymmersamt ur ytterligare en synvinkel. För en tid sedan riktade FN kritik mot Sverige att vi inte gjorde tillräckligt för att skydda minoriteter som muslimer och judar. Tanken med kritiken mot Sverige från FN:s råd för mänskliga rättigheter var ju att vi skulle skärpa oss på två områden. Islamofobin var ett område men antisemitismen var det andra. Läs mer om kritiken här i Aftonbladet. Tror Kuhnke kritiken stillas av att man bjuder in en sida i konflikten till samarbetet? Tror hon att man kan stilla det hat som riktas också mot judar i framför allt Malmö, genom att bjuda in representanter som sedan tidigare har spelat under täcket med antisemitiska krafter? Om svaret blir ”ja” på dessa frågor är hon mycket naiv. Genom att inte se det mönster som Fatima Doubakil tycks uppvisa blir ju Kuhnke bara den nyttiga idiot som stärker de krafter som helst vill se ett blodbad på judar i Sverige och utomlands.

Det finns mycket man kan kritisera men få gånger har den varit mer berättigad än Sveriges hantering av förföljelsen av minoriteter. Återstår att se när regeringen kommer att göra något åt antisemitismen i landet Foto: TV4

Om det inte är av naiva skäl man bjuder in en sådan representant kan man tyvärr bara dra den andra slutsatsen, Alice Bah Kuhnke är inte den där präktiga flickan från Småland. Istället öppnas en ny dimension där en kalkylerande minister också själv spelar under täcket med otäcka krafter. Allt för att denna oheliga allians som ljusets fiender utgör stärker och när varandra. För det är just den tesen Johan Lundberg för, att kulturvänsterns rotlöshet och förvirring till sist har gjort att de har hittat en hemvist hos extrema krafter som den inom vissa delar av islam. I nätverk samarbetar de och det gemensamma är att de helt enkelt ger varandra livsluft. Precis som alla totalitära ideologier ska man inte ifrågasätta deras självklara rätt, det fick Bengt Ohlsson erfara efter den här artikeln i DN. Som sagt, utmärkt läsning som borde vara obligatorisk också för Alice.

Den svenska kulturvänstern styr med självklar rätt i vissa kretsar. De spelar under täcket med rätt otäcka krafter som jihadism men stryper också debatten när de ifrågasätts. Ett faktum Bengt Ohlsson fick erfara när han ifrågasatte Foto: DN

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Oavsiktligt eller medvetet har du personligen agerat på ett sätt som gränsar antingen det klantiga eller det beräknande. Oavsett vilket är det inte förenligt med demokratiska ideal att knyta band med människor som ännu inte har tagit avstånd från de tidigare fruktansvärda uttalanden som också de ironiska eller allvarligt menade, är så graverande att man måste sortera agnarna från vetet. Detta för att inte själv drabbas av nedsmetningseffekten. Sådana här exempel visar allt mer tydligt att miljöpartiet inte längre kan ingå i en regering, en sådan ska ta något som heter ansvar – något partiet hittills har misslyckats kapitalt med.”

Vägskäl För Europa

Händelserna i Paris har naturligtvis utlöst en storm av reaktioner världen över. Få är dom som inte har haft en åsikt och än färre har låtit bli att uttala dessa. Kondoleanser och deltagande för offren och de efterlevande har naturligtvis haglat, stödet till demokratiska grundbegrepp som yttrandefrihet och åsiktsfrihet likaså. Få har dock uppmärksammat att stöd har kommit från ett oväntat håll nämligen muslimska organisationer. De anser nämligen med rätta att detta också är en attack på islam som religion. För islam är inte ett ansikte utåt, det är flera där fundamentalismen bara är en i mängden. De krafter som gör mindre väsen av sig och som hellre håller en låg profil är de som som alltid hamnar i bakgrunden men som också får se sin religion kidnappad av vettvillingar.

Ett mynt har alltid två sidor men om man kidnappar ett budskap kan man få det att se ut som ett Foto: Crystalgraphic

På SVD:s ledarsida publiceras på fredagen följande uttalanden: ”Imamer fördömer attacken. Muslimska ledare fördömer dådet i Paris i skarpa ordalag. Svensk Islamiska förbundet kallar det ”ett attentat mot allt vad islam står för”. Frankrikes muslimska råd (CFCM) betecknar dådet som ”barbariskt” och uppmanar muslimer att motstå ”extremistmanipulationer”. Från föreningen franska moskéer kommer följande uttalande: ”Muslimer måste intensifiera sina reaktioner mot dessa barbariska handlingar.” Länk till fördömandena hittar du här till SVT. Också muslimska brödraskapet har uttalat kritik mot det inträffade.

Tar man sig tid finns andra budskap man kan ta del av då det finns andra åsikter
Foto: Sverigesradio

Så långt är det alltså positiva tongångar. I kråksången hörs däremot andra typer av uttalanden. Björn Söder har t ex skitit i det blå skåpet igen, märklig förmåga han har att alltid hamna där, när han på sin facebook-sida har skrivit att attentatet #blottlägger islams rätta ansikte”. Länk till artikel om händelsen i DN hittar du här. Jag tänker inte försvara honom den här gången. Ovanstående citat talar sitt tydliga språk varför jag inte under några som helst omständigheter kan ställa mig bakom så stolliga generaliseringar. För grova generaliseringar är det. Läs här vad en av världens högsta muslimska ledare Hadhrat Mirza Masroor Ahmad har att säga på sajten Al Islam om extremistiska imamer som predikar våldets väg.

Imamer som predikar våldets filosofi är ett av grundproblemen. På bilden Abu Bilal Ismail som har uppmanat till mord på judar Foto: Samtiden

Världen står efter händelserna i ett vägskäl. Antingen går man den vägen där misstänksamheten och misstron är vägledande. Den vägen kommer oundvikligen leda till än större klyftor i samhället mellan framför allt muslimer och övriga befolkningen. Det kan till och med leda till att samhällen som det franska bryts sönder inifrån och nationalstater upphör att existera. I det klimatet kommer snarare fördomarna och dumheten råda. Det är inte heller uteslutet att i ett hårdnande klimat att vi också i framtiden får se fler händelser som den vi har sett de senaste dagarna. Dum väg att gå alltså. Man kan till och med i det perspektivet spekulera i framtida massavvisningar för att se till att bli av med det ”muslimska problemet”. Om det händer har vi nog inte lärt oss ett smack sedan Hitlers glada dagar och historien upprepar sig igen. Än mer dum väg att gå med andra ord.

Misstron mellan olika grupper i samhället sprider sig och det är precis det terroristerna vill åstadkomma Foto: Zazzle

Redan i nuet har hot och våld riktats mot moskéer i Frankrike, mer om detta i DN. Här i Sverige har två attacker skett och i Frankrike har till och med skott avlossats mot lokalerna. En av attackerna i Sverige skedde i Mariestad, mer om det i SVD, och en skedde i Uppsala, mer om det i Expressen. Redan nu börjar hatet och misstron alltså få fotfäste med andra ord. Oftast är det som det brukar vara de oskyldiga som får betala priset för vad de skyldiga har ställt till med. För kom ihåg att av världen 2,5 miljarder muslimer är det ett fåtal som sympatiserar med dessa åsikter och som är beredda att ta till vapen.

Bästa sättet att argumentera är med ord. Den som tar till vapen är snart förlorad
Foto: Aftonbladet

I Sverige finns beräknat ca 150 personer som hyser åsikterna och ytterligare cirka trehundra har rest ner till Mellanöstern för att strida. Högt räknat är sympatisörerna 300-400 personer, Säpo räknar inte in de stridande eftersom de inte är ett inre hot dvs befinner sig här, av sammantaget ca 125-140.000 utövande muslimer. Skulle man räkna högt finns 200.000 utövande muslimer i Sverige. Av de 300-400 radikaliserade beräknar Säpo att ungefär 80 personer är så farliga att de utgör ett hot, länk till Aftonbladet hittar du här.

Radikaliseringen inom islam är ett problem också för ”vanliga” muslimer
Foto: Cox & Forkum

Sammantaget finns ca 480.000 personer med muslimsk bakgrund, dvs människor som kommer från en muslimsk miljö och/eller ett muslimskt land. Alla dessa är dock inte utövare av religionen så den första siffran, 140.000-200.000 är den mest rättvisande. Ingen vet dock exakt hur många muslimer det finns. Myndigheterna tycks tycka den potatisen är för het och har därför ingen begriplig statistik eller ingen alls. Grunden för beräkningen hittar du på här i en artikel på Wikipedia.

Allt för länge har man sett mellan fingrarna på radikaliseringen, det måste få ett stopp nu
Foto: Shoebat

Det är alltså en förkrossande majoritet också här som inte stödjer fundamentalisternas agenda. Fundamentalisternas brist på stöd föranledde till och med den aktuella tidningen Charlie Hebdos tecknare att raljera med faktumet i en teckning som i vanlig ordning föranledde kontrovers. Problemet för muslimska grupper är att de fundamentalistiska är högljudda och hotar andra till tystnad. I Frankrike har redan flera muslimska organisationer tagit bladet från munnen, i Mellanöstern bl a Egypten likaså – det är dags för svenska muslimer att ta tag i sitt öde och köra ut djävulsdyrkarna ur kyrkan.

Dags att köra ut djävulsdyrkarna ur kyrkan Foto: APG29

Det finns alltså grund för att dra slutsatsen att både här och i Frankrike finns islamofobi. I Frankrike marknadsförs den främst av Marine Le Pens Front National. I Sverige har SD smugit runt frågan men ändå tillstått att vår tids största hot enligt dom är islam. En syn jag tycker talar rätt väl varför man inte kan eller ska rösta på det partiet. Mer om detta hittar du på bloggen Motargument. Men också vår regering är som vanligt ute i ogjort väder i frågan.

Inte heller islamofobi är okej, det är aldrig generaliseringar eller tillskrivningar
Foto: Lacivertdergi

I en debattartikel i DN vädrar Alice Bah Kuhnke sina enkelspåriga värderingar och strategier i frågan. Hennes första förslag lyder: ”Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har fått i uppdrag att göra en kartläggning och analys av den befintliga kunskapen om hot, våld och trakasserier mot personer med uppdrag eller anställningar av särskild betydelse för det demokratiska samhället.”
Min enda kommentar är att den analysen har redan Säpo gjort så varför slå in redan öppna dörrar när allt du behöver göra är att i  stort sett lyfta på telefonen? Den andra kommentaren blir att fråga mig varför inte säkerhetspolisen som har betydligt större kunskaper på området inte involveras?

Regeringen är som vanligt fel ute och sparkar in redan öppna dörrar Foto: Artofmanliness

Nästa förslag: ” Arbetet mot rekrytering till extremistmiljöer samt stöttning av de krafter som arbetar med att hjälpa människor att lämna dessa sammanhang har hög prioritet. Under 2015 satsas 5 miljoner kronor i insatser till organisationers och kommuners arbete mot våldsbejakande extremism. Detta handlar om att motverka såväl rekrytering som hjälp till de som vill lämna den extrema miljön.”
Min kommentar: 5 Miljoner? Fem sketna ynka jävla miljoner? Kunde du inte ha hånskrattat åt hela idén på ett bättre sätt än att se till att ge så lite att pengarna möjligen räcker till några färska frallor så de som vill hoppa av kan fika ihop? Hånfullt värre!

En kasse i Kuhnkes smak efter hennes snåla anslag till en angelägen fråga?
Foto: Spartipset

Nästa förslag till rakning: ”Ett omfattande förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism koordineras av regeringens särskilda samordnare Mona Sahlin. Under 2015 planerar regeringen exempelvis att gå fram med en handlingsplan som rör förebyggande av utländska stridande.”
Min kommentar: Skämtar Alice Bah Kuhnke med oss? Mona Sahlin vill ju som bekant ge avhoppare stöd. Länk till hennes uttalande här i SVT. Än bättre för allas våran säkerhet vore om de inte återvände alls. Om de överhuvud taget ska återvända bör Mona flyga in minst ett hundratal avprogrammerare från USA som är tränade på att vända sekteristiska tankar och idéer till mer normala. Hon känns inte helt rätt för uppdraget då hennes förslag till åtgärder mer liknar telefonsluss för krisande ungdomar med acneproblem än att hitta sätt att hantera förhärdade jihadister. Människor som dessutom har formats och avtrubbats av bestialiskt mördande. Bättre kan du Kuhnke.

Monas briljanta idéer om telefonslussar är så dum att hon redan där diskvalificerat sig
Foto: Texttalk

Nästa förslag från Alice Bah Kuhnke: ”Regeringen kommer att under året arbeta fram en nationell strategi mot islamofobi. Genom intensifierade kunskapsinsatser stärker vi samhällets gemensamma motståndskraft mot misstro och rädsla.”
Min kommentar: Vore det inte bättre att stärka vår egna självbild och det kulturarv vi själva har och som dessutom har format vårt samhälle? Genom en starkare individ som kan förstå sin egen kulturella bas förstärker man också viljan att ta in det som är främmande. Det är först när människor förstår sina egna sammanhang som de kan ta in det som är annorlunda. Annars kommer Alice Bah Kuhnkes förslag bara bli tomma politiska gester som uppnår absolut ingenting.

Ge folk en identitet och sätt allt i sitt sammanhang så kommer resten Alice, rotlösa människor är bästa receptet för elände i kubik Foto: Eil

Vi har alltså fått en del klara indikationer på att det finns betydligt mer moderata krafter som liksom vi reagerar med indignation på det inträffade. Det är med andra ord dags för den andra vägen. Den där vi samarbetar mot en gemensam fiende, den där vi hittar den gemensamma nämnaren som faktiskt förenar oss och den där vi kan lära oss att samexistera istället för att syssla med korkade och kortsiktiga lösningar som skulle fått Hitler att bli avundsjuk. Den möjligheten kan te sig flummig och drömsk men är faktiskt i ljuset av flertalet uttalanden inte alls orealistisk. Det finns trots allt en uppgivenhet också bland muslimer att hela tiden bli förknippade med en en bild som frammanats av de fundamentalistiska krafterna som stämmer lite eller inte alls med den stora majoriteten.

Indignationen finns för en gångs skull på alla sidor, ta vara på ögonblicket Foto: Micco

Det måste naturligtvis till mer som ett bättre samarbete mellan säkerhetsorganisationer och ett bättre skalskydd i byggnader med hinder för inpassage. Trots det vore en gemensam front mot den ondska som nu har visat sitt ansikte mer klädsamt för en region som vurmar för tolerans och mänskliga värden. Upp till bevis hur jobbigt det än är nu Europa. Det har blivit dags att bekänna färg innan det är för sent och kulorna i än större mängd viner in i moskéer runt om i vår del av världen.

Vad är religionsfrihet värd när man kan bete sig så här? Foto: Jinge

Det finns också en rad misstag som både Frankrike och Europa har begått och som har bäddat för dagens situation och den förklaringen heter inte massinvandring. Nej för ett tag var denna bra också för Frankrike men i kölvattnet på att massarbetslösheten har gripit tag i vår del av världen har också hopplösheten ökat. En gång fanns hur mycket som helst, nu får man vara glad om de ens finns skitjobb. Den utvecklingen beror snarare på dåliga ekonomiska beslut som togs för så länge sedan som upp till 20 år sedan. En läxa alla länder i Europa borde studera.

Invandrare får oftast jobben ingen annan vill ha, ge alla människor möjligheter istället för hinder Foto: Itthing

Nästa faktor går också i hopplöshetens tecken. Vad gör man om framtiden inte bjuder några lösningar? Man ägnar sig mer och mer åt det som samhället betecknar som brott! När område efter område, förort efter förort drabbas av otryggheten av att vara mer eller mindre i brottslingarnas våld föds än mer misstro mot samhället eftersom detta inte längre ens reagerar än mindre ingriper. Brottslighet och utanförskap har blivit en del av vardagen och de få som försöker har inte längre en chans. Också här borde Frankrike och Europa göra djupstudier och rannsaka sig själva.

Beröva människor arbete, möjligheter och man har snart en både hungrig och arg människa Foto: Apteka-Info

När det sociala utanförskapet har vuxit tillräckligt djupt kommer nästa slag ofta kombinerat med drogmissbruk. Barn lämnas vind för våg eftersom antingen de vuxna måste jobba dygnet runt eller är så nerkörda i ett liv som kretsar kring droger och/eller brott. Utan vuxna blir barn lätta att forma. Också som vuxna är de mottagliga för vad de uppfattar som auktoriteter. De är helt enkelt fundamentalisterna våtaste dröm eftersom de i dessa kan hitta människor som söker en gemenskap där ingen annan erbjuds och som är villiga att gå långt i sin strävan att hitta denna. Också att begå barbariska handlingar kan övervägas bara man tror på att belöningen blir tillräckligt stor. Här måste hela samhället titta sig själv i ögonen och se de misslyckanden som vi faktiskt är delaktiga i.

Dags att se oss själva och inse att vi delvis har en skuld i det hela
Foto: Parisagencyschool

Frankrike har format processerna för utanförskap i snart 25 år. Marseille har länge varit ett hopplöst fall av massarbetslöshet och utanförskap och har därför också skapat grogrunden för det vi nu ser. Också flera förorter runt omkring i Paris är tillhåll för den hopplöshet som därmed präglar hela delar av staden. Myndigheterna som polis och rättsväsende har däremot lyst  med sin frånvaro vilket bara har spätt på känslan av hopplöshet hos de få som fortfarande vill leva ett normalt liv. Här finns massor att lära sig för framtiden. Om man vänder en hel grupp ryggen gör de nämligen något åt det och radikalism är ett alternativ som flera ser som sista utvägen. En målande och bra beskrivning av utanförskapets Paris hittar du i Elisabet Anderssons kolumn i SVD.

Ekonomisk nedgång och socialt utanförskap i kombination med rotlösa människor är fundamentalistens bästa vän Foto: Flickr

Den enda reaktion som befolkningen i dessa delar av landet har sett har kommit från Front National. Marine Le Pen och hennes far Jean-Marie Le Pen har under decennier ägnat sig åt skuldbeläggande av de grupper som bor i dessa samhällen. Utanförskapet har därmed förstärkts. Stigmatisering av hela grupper fungerar alltså inte därför att de någonstans bara vänder sig mot ett samhälle som tillåter sig en så förnedrande behandling. Jean-Marie har t ex aldrig tvekat att utmåla hela grupper av invandrare som ”slödder”. Här ett smakprov på Jean Marie Le Pens smaklöshet från tidskriften Omni. Det som återstår att se nu är hur mycket större ett parti som också dom är en del av problematiken nu kommer att växa. Sverige ligger också i farozonen då vi har samma utveckling här och också en radikalisering. Läs terrorexperten Peder Hyllengrens analys här i Aftonbladet.

Ett samhälle utan svar på de viktigaste frågorna väljer alltid en mer desperat väg
Foto: Front National

Sjukdomen Le Pen går dock djupare än så i det franska samhället. I takt med Front Nationals framgångar har övriga politiska etablissemang försökt att konkurrera med dem genom att alltmer ta över samma agenda – invandrare är ett problem. Så har t ex förre presidenten Nicolas Sarkozy fört en liknande retorik och numer hittar man samma tankegångar till och med hos den alltid så goda vänstern (”god” om svensk vänster får beskriva verkligheten) där alltså också Hollande vill begränsa invandring. Här mer om detta på Yle Nyheter. Det finns dock en annan bild av fransk vänster och det övriga politiska etablissemanget och den förmedlas av den Fransk-Marockanske författaren Abdellah Taia i SVD.

När ett helt samhälle är sjukt finns bara en medicin – bättre ekonomi för att ge hopp
Foto: Kostdoktorn

Slutsatsen är att i det drama som nu utspelas finns fler skurkar än de som visas på bild. Det franska samhället och dess företrädare har misslyckats och deras svar är magstarkt att höra. Den ekonomiska politiken har misslyckats och resultatet är som vanligt hopplöshet, utanförskap och brottslighet. Oviljan att göra något åt problemen från samhället och dess myndigheter har sänt klara signaler till en hel befolkning – ”Klara er själva, vi har gett upp”. Det är precis som Ronald Reagan en gång sa: ”It takes two to tango.” Det sista hoppet stod till Hollande – den nuvarande presidenten – men också han har jagats av motgångar och nu har den ekonomiska krisen också blivit en politisk som beskrivs i Dagens Arena.

Där samfundet ger upp skapas bara en alternativ framtid på andra villkor Foto: Lovemeow

Därmed är den franska krisen social, ekonomisk och till sist politisk. Ett sådant samhälle är handlingsförlamat och återigen är det extremister på båda sidor som kan utropa sig till segrare. Marine Le Pen kan segla fram som det enda kvarvarande politiska alternativet där de andra har misslyckats. Fundamentalister med en suspekt agenda kan segla fram därför att de är de enda som inger hopp och som samtidigt fyller det hålrum som många känner inför ett liv som för länge sen har slutat att vara meningsfullt när det enda som erbjuds är antingen slag i ansiktet, hopplöshet eller total utanförskap. Fait accompli.

Frankrike och resten av Europa står inför ett vägval – Resa sig och vinna eller försvinna
Foto: Dreamstime

Europa står inför ett vägval. Ska vi följa våra humanistiska principer vi skryter så mycket med men gör lite åt för att leva upp till, eller ska vi slå in på samma hatiska väg som fundamentalisterna där misstänkliggörandet och nidbilderna är de förhärskande. Fundamentalisterna må ha förlorat tre man men dessa tre lyckades i ett uppsåt. Deras arv av ömsesidig misstänksamhet, skräck och hat lär bestå många år framöver. Att bygga upp ett förtroende lär ta tid men det måste ske och helst igår. Gör vi inte det lär det vara mer än människoliv som går till spillo i framtiden.

Den ogripbara skräcken och hatet kommer att hänga kvar många år både där och här Foto: Mediasanctuary

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera fundamentalister på båda sidorna av konflikten till priset ”Foliehatt of the Year” dvs både muslimska men också makthavarnas. Motiveringen lyder: ”Det spelar ingen roll vet vilka skäl man anför eller vem man pekar finger på – mord är mord och oförsonlighet är oförsonlighet. Att ni blir banérförare av inskränkthetens och hatets ideologi/religion tycks inte beröra er, inte heller att de som lider för era dumheter oftast är de som är oskyldiga. Ert hat och ert förakt har en överordnad roll och det gör er vare sig till muslimer eller kristna. I båda religionerna predikas tolerans och ett absolut förbud mot dödande, ändå saluför ni det motsatta. Det är om något talande. Era ord och argument ekar däremot tomma.”