Men det är ju rättvist!

Rättviseförmedlingen påstår sig vilja förmedla rättvisa. Ändå är det precis tvärtom, de levererar orättvisa. Till exempel är merparten av Rättviseförmedlingens ledning själva inte så jämställda, man skulle till och med kunna tala om en total ojämställdhet internt. Ändå har regeringen valt att inte bara samarbeta med denna organisation, utan också att skänka dina och mina pengar till dem för utfört jobb. Dags att titta på vad det är för jobb de då har utfört och det är nu det blir lite problematiskt.

Precis som Apollo 13:s besättning har nu statsminister Löfven fått ytterligare ett problem på halsen vid namn ”Rättviseförmedlingen”. De har nu visat vad de menade med ”rättvisa”, dvs ”orättvisa” Foto: Wikipedia

Regeringens uppdrag genom Alice Bah Kuhnke har varit att ta fram en lista med namn som Rättviseförmedlingen anser är de som ska komma på tal i framtiden när tjänster blir lediga inom kultursfären på olika institutioner. Mer om detta uppdrag har Fnordspotting bloggat om. De här namnen ska alltså utgöra ett underlag då regeringen utser personer vilket är deras fulla rätt att göra. Med regeringsmakten kommer nämligen utnämnings-makten.

Vad som däremot inte är deras rätt är att utse personer på meriterna att de är kompisar, partikamrater eller har visat att de har rätt åsikt. I varje fall inte moraliskt för något formellt förbud mot detta finns inte. Men det är precis det som både regeringen och Rättviseförmedlingen nu väljer att göra. I förrgår tisdag, offentliggjordes så listan på en presskonferens med kulturministern och ordförande Seher Yilmaz närvarande vid avtäckningen.

Det är inte någon nyhet att politiken har blivit en ankdamm där buddy buddy-systemet blommat upp, det är något alla partier sysslar med. Titta bara på bytet av talman i riksdagen som inte alls ska spegla vem som har makten men som gör det ändå. Varje gång sossarna styr är det en sosse som är talman och likadant med alliansen, något som för en tid sedan var otänkbart.

Likadant är det med offentliga tjänster, man utser sina kompisar och partikamrater. Smutsigt? Ja men vare sig olagligt eller tveksamt, däremot moraliskt förkastligt enligt mig. Alice Bah Kuhnkes lista är just en sådan. Tänk dig att sätter i ordning en lista med de krav som de ska ha som får lov att kvalificera sig. Tänk dig att denna lista innehöll ord som ”normkritisk, queer, scenkonst, postkolonial, rasifierad och kulturvetare”. Hemska tanke tänker en del, men det är precis så man kan beskriva Alice Bah Kuhnkes kravspecifikation.

I den bransch Rättviseförmedlingen jobbar i finns vissa kodord. Rätt politisk åsikt hjälper på traven, ”queer”, ”normkritisk” och ”postkolonial” likaså. Foto: ”International Festival of Queer Culture 2009 (3)” av International Festival of Queer Culture – Eget arbete. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Föreställ dig också att flera av de namn som dyker upp är kompisar till henne, parti-kamraterna eller regeringskamraterna. Föreställ till sist att dessa redan har en position där de har visat framfötterna just på det postkoloniala eller normkritiska området. Då har du också hittat det listan handlar om.

Här (unvis.it) hittar du länken till listan från Rättviseförmedlingen. Tittar man närmre är den ett under av ”rättvisa” när den är som mest ironisk. Listan innehåller nämligen namn på för dom närstående eller före detta och nuvarande medarbetare. I Smålandsposten hittar du artikeln som kommenterar listans innehåll. Också Rebecca Weidmo Uvell har bloggat om listan, länken hittar du här.

På listan hittar vi namnkunniga personer som Alexandra Pascalidou, Athena Farrokhzad, som ju agerade ”hyllad” sommarpratare på P1 – här hittar du programmet, Behrang Miri, Bianca Kronlöf och Ylva Habel för att nämna några. Alla dessa plus fler kvalificerade bland annat på åsikt. De har visat framfötterna både i den antifascistiska kampen, den postkoloniala agendans genomförande och slagit ett slag för det normkritiska tänkandet.

Ylva Habel från Södertörns Högskola (varifrån annars) är en av de som enligt listan ska belönas för sitt antidemokratiska arbete med att ägga sd-affischer i Stockholms tunnelbana förra året Foto: Egen dump från Twitter

Nu ska de belönas för det arbetet med dina pengar. Läser man motiveringen, som korkat nog inte ens döljer vilka skälen till nomineringen är,  som finns för varje namn hittar man beskrivningar som:

”Produktionsledare på Rättviseförmedlingen, kommunikatör med stort engagemang för samhällsfrågor.”

Den meriten är ju underbar eftersom Rättviseförmedlingen här ser till att ta med de egna. Också ett namn som Barakat Ghebrehawariat som är styrelsemedlem skvallrar om detta faktum. Vi fortsätter:

”Sångerska i bandet Oomaigoosh och medlem i den queerfeministiska konstgruppen Ful”

Här stöter vi på det magiska ordet ”queerfeministiskt” som nu för tiden öppnar så många dörrar.

Exempel 1: ”Varit med och organiserat en mängd demonstrationer och kampanjer bland annat Alby är inte till salu.”

Exempel 2: ” Har studerat genusvetenskap, internationell säkerhet och MR i Sverige och utomlands och sitter i Miljöpartiets styrelse i Stockholm.”

Fler magiska ord som ”genusvetenskap” och ”internationell” eller ”MR” [”Människorätt” – min anm.] är förlösande i de här sammanhangen. Men än mer meriterande är ju politiska engagemang för ”rätt åsikt”. ”Inte till salu” tyder ju på ett engagemang för Vänsterpartiet och ”Miljöpartiet” är ju inte direkt dolt i kommentaren. Här ska det likformas och ses till att få in folk som kan föra in en politisk agenda också i den offentliga förvaltningen.

”Är även projektledare i det europeiska mångfaldsprojektet Brokering Migrants’ Cultural Participation och styrelsemedlem i kulturföreningen TRYCK”

Alla dessa magiska ord igen. ”Mångfaldsprojekt” och ”Migrants” faller ju alla godhetsapostlar på läppen och genast finns det skattepengar att tjäna på tjänster ingen skattebetalaren ens tillfrågats om de ger sitt godkännande till.

”Bibliotekarie på Umeå Stadsbibliotek som bland annat skapt Regnbågsbiblioteket och på andra sätt arbetat mycket med HBTQ-frågor inom biblioteksvärlden”

”Regnbågsbibliotek”,”HBTQ-frågor inom biblioteksvärlden”! Återigen små kodord som signalerar vad det är som premieras och därmed väljs ut. Jag har dock sparat den bästa till sist i den uppsjö av uppslag som listan ger:

”Suttit i styrelsen på Rättviseförmedlingen och har bl.a. skrivit boken ”Vi är misfits – queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner” samt antologin ”Något är Ruttet i Sverige” tillsammans med Maria Sveland”

Här ryms så många pk-poäng att räkneverket går sönder och de feministiska kyrkklockorna ringer i bakgrunden. ”Suttit i styrelsen för Rättviseförmedlingen” – !!!!, ”Vi är misfits – queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner” – kan det bli bättre?, ”Något är ruttet i Sverige” – sic!, ”Maria Sveland” – Där satt den!, ”att föra ut all denna samlade kunskap så vi kan lära folket-metodiken” – Ej att förglömma, den är en dygd!

I de här kretsarna finns dygder och odygder. Politiskt korrekt och vänster är exempelvis dygd, säger du däremot ”Gösta Bohman” lär du ha skitit i det blå skåpet Foto: Kungliga Biblioteket

Allt är som klippt ur en reklambroschyr för den postkoloniala härdsmältan som frodas runt om i samhället, på myndigheter och inom högskolevärlden. Det bästa av allt är dock fortfarande att det är du svensk som med dina skattepengar finansierar denna inkvotering av rättänkande och som dessutom betalar deras löner. Detta utan att tillfråga dig eller ens be om lov att få använda dina pengar till detta. Det bara händer och ingen eller få reagerar.

Nu har regeringen sett till att ställa till med ytterligare en kraschlandning. Den här gången genom Alice Bah Kuhnke (mp). Lite typiskt är det nog att konstatera att det återigen är Mp som står för denna politikens karambolage. Mp som har gått från dumhet till ren korkighet på så kort tid att det liksom inte längre finns någon tvekan vad slutsatsen måste bli.

Vi måste bli av med dessa extremister och absolut inte ens tillåta att de innehar statsrådsposter. För att det ska ske måste vi också bli av med socialdemokratin, de kommer nämligen aldrig att släppa detta samarbete. Anledningen är att också de är lika inkrökta och sekteristiska som mp är. Där har två såta vänner funnit varandra i en ljuv harmoni. Sluta stöd denna regering och partierna som ingår i den svensk!

Stefan Löfvens kärleksdikt till Rättviseförmedlingen valsade runt en stund i tidningarna. Den visar dock hur djupt insyltad också han är i en rätt snaskig historia där rättvisa är allt annat än slutresultatet Foto: SVT

Glöm inte bort hur det lät för lite sedan då statsminister Löfven skrev en dikt tillägnad Rättviseförmedlingen vilket väl bevisar att också han är djupt insyltad i den härva av dumheter som tycks omge hela frågan. Statsministerns diktartalanger kan man läsa om på SVT.

Men vänta, det blir bättre! Om du inbillar dig att oppositionen skulle höja sig över detta så glöm det. Anna Kinberg Batra uttryckte ju också sin oändliga kärlek till Rättvise-förmedlingen. Så också där finns en vurm för det som borde vara omöjligt för partiet att acceptera.

Vänsterretorik, intersektionellt tänkande, postmodern kraschlandning och en utnämningsmakt som återigen utnyttjas till att utse kompisar, likasinnade och rätt tänkande människor borde ju sätta upp vissa hinder. Men så är alltså inte fallet. Kanske beror det på att också de simmar i samma träsk. Man får komma ihåg att här utnyttjas samma kryphål men mig veterligen har de aldrig beställt och presenterat en lista full med namn som genast gått raka vägen in i statsapparaten på skattebetalarnas bekostnad.

Frågan om hur utnämningsmakten utnyttjas är också en ödesfråga. Kan man tillåta att två partier använder statsförvaltningen till att få in partitrogna eller kompisar? Är det inte du som medborgare som ska bestämma den saken? Jo, vi har en representativ demokrati! Men vad händer när de som ska representera oss, inte längre gör det? Ska inte pengarna gå till bättre saker än att betala för att Rättviseförmedlingen ska få in sina styrelsemedlemmar i statliga organ?

Också Anna bedyrade sin kärlek till Rättviseförmedlingen och passade på att skriva ett brev där hennes känslor kom i dagen. Detta trots att hennes känslor logiskt sett borde ha varit hetare av andra skäl än kärlekens Foto: SVT

Det är dags att ta makten över våra pengar svensk, andra gör ju bevisligen inte det! Detta är dina pengar, inte deras och när man så skamlöst som regeringen nu utnyttjar denna till att dessutom politisera tjänstemannakåren med människor med ”rätt åsikt” är något galet utöver det vanliga. Dags att sätta ner foten svensk, imorgon är det i värsta fall försent!

Löjesguiden nominerar idag slentrianmässigt regeringen men främst Alice Bah Kuhnke för första gången till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Den här regeringen är moraliskt korrupt. Utnämningsmakten finns visserligen och de regler som styr förhindrar visserligen inte dagens system. Efter regeringens och Alice Bah Kuhnkes senaste drag borde reglerna stramas åt ordentligt. Att ni nu utnyttjar detta lagmässiga hål till att utse likatänkande till positioner i samhället visar klart varför ni nu nomineras. Ni är en formidabel kraft på detta område.”

Motstridiga budskap

Hur ska ni ha det svensk vänster? Ni säger i ena stunden i ett sammanhang en sak som här nedan. Här sägs rent ut att vi ska vara trygga och så räknar man bara upp brott begångna av svenskar.

I andra stunden sägs att vi är så himla otrygga som här i Aftonbladet (unvis.it). Där berättas om feministen Joakim som under en löprunda råkade skrämma upp en ung kvinna med sin pannlampa. Efter ett samtal med kvinnan kom han till insikt om den verklighet som han påstår kvinnor lever under. Stress och rädsla för att bli både våldtagna och styckmördade, en verklighet som alltså motsäger Magnus Betnérs beskrivning.

Delar av Joakim Rosenqvists hyllade inlägg på facebook som talar det motsatta språket mot Magnus Betnérs. Här ska man vara orolig, och Joakim förstår varför. Själv förstår jag ingenting, ska vi eller ska vi inte vara oroliga? Foto: Facebook

Visserligen var ju skillnaden i de två fallen att morden på IKEA utfördes av en rasifierad person från Eritrea, mer om dådet i engelskspråkiga Daily Mail. Pannlampedådet utfördes däremot av en icke-rasifierad svensk kille drygt 20 år gammal. Hade väl bara fattats att han hade varit medelålders, då hade vi legat risigt till. En ung kille som dessutom har civilkuraget att skriva om sina insikter på Facebook får man ju inte mobba. Där går en hårfin skillnad mellan de som bekänner sina synder och vita män, de har ju ingen insikt om någonting.

I det ena fallet föll en pannlampas sken i ögonen på en mötande person vilket kan vara nog så hotfullt. I det andra fallet miste två personer livet i vad som närmast går att beskriva som en ren avrättning. Så också ur den synvinkeln är fallen helt jämförbara (obs! Ironi). Bäst då enligt all rådande logik att skylla allt på vita medelålders män som inte var involverade i något av fallen.

När man kritiserar bör man ett lära sig svenska, två lära sig att alla påhopp också får motreaktioner som ändrad tolerans gentemot minoriteten obildbara t ex Foto: Twitter

Ett annat rätt motsägelsefullt sammanträffande är följande. I Sverige talas mycket och länge om vit rasism. Vi är i princip alla rasister om man får tro debattörer som Marcus Priftis (unvis.it) i Dagens Arena. Den debatten utgår precis som han skriver från kolonialismen och på grund av den har vi en arvsskuld. Den ledde ju till slavhandel och sånt måste man känna skuld över. Frågan blir dock om den Islamska kulturen har samma skuld för sin slavhandel som varade mycket längre och var mer omfattande?

Sanningen är där att slår jag på Google efter information i den frågan så får jag knappt några träffar på svenska, på engelska däremot finns ett antal artiklar. En av dessa engelskspråkiga hittar du på Wikipedia. Antagligen beror det på att man i Sverige inte ens får tala i sådana termer, ordet ”rasist” är ju så lätt att ta till om man korsar denna osynliga linjen. Kulturrelativismens förbannelse har Fnordspotting skrivit mer om.

Inte heller får vi i det här landet tala om rasifierades rasism. Sånt är tabu, i själva verket finns den inte ens. Detta trots att den finns, eller vad sägs om följande exempel från Makthavarna som är en grupp på sociala media, bland annat Facebook, som vill ge röst åt de rasifierade. Gülsen Uz och Zahra Farag som båda är initiativtagare klev därmed rakt in i ett getingbo.

Tittar man på bilden till hemsidan hittar man också den rasistiska antirasisten Alexandra Pascalidou som meddeltagare. Här nedan kan du se och höra ett exempel på hennes förmåga. Härom dagen la de upp bilden och inlägget som du ser här under, ett inlägg som många med all rätt tolkade som rasistiskt.

Den antirasistiska rasismen har aldrig varit tydligare, vilket kommentaren också visar. Det går inte heller att hitta ett tydligare exempel på riktig rasism än det som visas och hörs här under. Lyssna och begrunda eller kanske snarare förskräcks. Foto: Twitter Sofia Johansson

Till sist det mest underliga exemplet. Vi har från barnsben lärt oss värdet av att göra rätt för oss, att delta och betala för det. Skatt har upplevts som en medborgerlig plikt som man i solidarisk anda ska ställa upp och betala, den går ju till oss alla. Att den inte längre gör det när politiker, särskilt till vänster, känner sig frestade att köpa gruppers röster med än högre bidrag är en annan fråga, men sån har bilden sett ut.

Vi har fått lära oss att skatt är till och med sexigt att betala genom Mona, mer om det uttalandet i en artikel från Wikipedia. Uttalandet är så bevingat att svensk vänster har mer eller mindre levt efter det sedan dess. Det har fått moderna uttolkare som Jason Diakité, mer känd som musikern och artisten Timbuktu. Han kritiserade ju företag för att smita från skatten och blev hyllad för uttalandet.

Det var ungefär så här man inom vänstern tillsammans med Timbuktu ville beskriva företag. Snart visade det sig att Timbuktu var en del av denna ljusskygga verksamhet
Foto: Wikimedia

Snart visade det sig att Timbuktu hade ett minst sagt grumligt samvete i frågan när Rebecca Weidmo Uvell gick igenom hans förehavanden. Det visade sig nämligen att hans olika bolag hade gjort alla de avdrag man kan göra och några till. Han är dock inte den enda som sänder lite motstridiga signaler, också Malena Ernman har visat sig vara en fena på området hyckleri.

För en tid sedan hävdade hon ju att Birgit Nilsson inte borde pryda den nya 500-lappen som snart ska ges ut, artikel om detta i SVD. Uttalandet bottnade i att Birgit Nilsson var känd för sina Wagner-roller, tonsättaren var i sin tur känd redan under sin livstid som antisemit som inte ens förspillde tillfällen att skriva böcker som baktalade judar. Länk till Wikipedia-artikel om honom här. Frågan är dock vad det har med Birgit Nilsson att göra?

 När det dessutom visar sig att Malena minsann har sjungit Wagner hon också, blir i varje fall jag väldigt förvirrad. Är för det första Arnstad informerad? Är för det andra inte just Malena som kan ses i klippet nedan där hon sjunger ur operan Lohengrin skriven av just Wagner?

Löjesguiden nominerar med dagens artikel Godhetsrörelsen och svensk vänster till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen är kort men koncis: ”Ni säger det så bra själva. När en tes appliceras på en situation men påstås inte stämma överens med en annan blir den lätt ihålig till sist. Det är det här som gör er allt annat än trovärdiga. Därmed blir ni utmärkta kandidater till priset.”

Brev Till Robert

Hej Robert! Jag har hört att du är en fena på att jaga troll och så. Läste om de där otäckingarna både när jag var liten men också dagligen i tidningar. Jag tänkte att jag skulle ge dig några tips om riktigt fula och hemska troll som jag har upptäckt på sistone så kanske du med ditt svärd kan nedkämpa dessa. Jag kan lova dig att de är extra vårtiga, fula i synen och har en minst en meter lång svans som de släpar efter sig där de smyger fram.

Här ses John Bauer skildra hur trollen mobbar och trycker ner, ett lätt igenkännbart motiv också från dagens debatt Foto: Wikipedia

Det första trollet heter Alexandra Pascalidou. Hon har gjort sig känd därför att hon kommer inte härifrån utan är ett grekiskt troll. Eftersom hon är just därifrån anser hon att det är hennes uppgift att mobba, fälla nedsättande kommentarer och att trycka ner människor. Till och med folk som precis som hon kommer från andra länder ligger risigt till när Alexandra kommer igång. Jag har tagit fram några exempel här åt dig eftersom allt finns dokumenterat. Du kan först höra Alexandra trycka ned den stackars invandraren som påtalar problemen.

Alexandra fortsätter med att mobba den lika kända debattören och skribenten Alice Teodoresku därför att hon inte har samma åsikter som Alexandra tycker man ska ha. En liten rolig detalj är att Alexandra och Alice är födda i samma stad – Bukarest – ändå behandlas hon så här.

Alice Teodoresku var det ja, hon har råkat extra illa ut eftersom Alexandra inte är den enda som har mobbat henne. Inom samma företag som avlönar Alexandra Pascalidou, jobbar ett gäng osedvanligt otäcka typer som står bakom podden ”Tankesmedjan”. I den kallas Alice Teodoresku sådana saker som ”husblatte”. Länken till programmet hittar du här.

Som du hör Robert är ”Tankesmedjan” en aning missvisande och överdrivet. Det handlar ju helt och hållet egentligen om ren och skär politisk retorik nödtorftigt maskerad till politisk ”debatt”. En omskrivning för att kunna sparka mellan benen på den som inte tycker som dom. Här skulle du kunna göra ett jättearbete.

Tankesmedjan som för övrigt inte tycks ha så mycket tankekraft, är som en spark mellan benen. Andas en annan syn och du drabbas Foto: SVT

Dessutom är ju Alice Teodorescu både invandrare och kvinna. Som du vet Robert är ju dessa två egenskaper extra problematiska att slå mot. Ändå väljer Alexandra Pascalidou att slå mot alla dessa attribut i sin kritik, något som borde ses på som än mer allvarligt. Att slå mot en person för deras egenskaper och bakgrund är ju det som programmet försöker att gå till botten med och här är Alexandra en av mästermobbarna.

Nu när jag kommer att tänka på det är det kanske lika bra att du och research-gruppen som så tacknämligt hjälper dig, tittar på hela SVT som ju tycks vara ett hemvist för dessa troll. Mer om förfallet kan du Robert läsa om på WTF Toklandets blogg.Research-gruppen som med de rätta värderingar de har, alltid står till förfogande för att se till att skapa journalistisk objektivitet och den socialistiska formen av nyhetsförmedling i äkta pravda-anda.

Pravda blev snabbt med all rätt sinnebilden för journalistik i statens och partiets tjänst. Nu har det blivit vissa av våra svenska journalisters tur Foto: KPRF

Man skulle på rätt goda grunder kunna säga att just Teodoresku är utsatt för en hatkampanj så där har du en väldigt smaskig munsbit att sätta tänderna i. Trollen i fråga är alltså riktigt hemska typer som du borde titta närmre på. Att alla trollen står till vänster och nästan alla själva är invandrare är mer en slump du och research-gruppen får överse med. Också ni är ju kloka nog att se helheten dvs att här pågår ett hat och en mobbning.

Det finns dock fler som har råkat illa ut, personer som har fått sina liv förstörda och känner sig hotade. Därför all anledning för dig att titta på dessa företeelser och personer. Nästa med frikort att hata heter Kawa Zolfagary. I skydd av priser från förtäckta hataorganisationer som ”Rättviseförmedlingen” vars alibi är just rättvisa, har Kawa kunnat komma undan. Att han är av utländsk härkomst har också hjälpt till, för som du vet Robban kan sådana människor inte vara rasister även om de är just detta.Hatet och föraktet sprider sig i vårt samhälle men vissa grupper har frikort från all skuld. Ett faktum som ger oanade nya möjligheter Foto: Toklandet

Historien om Kawa började med att han skrev för tidningen som inte ska blandas ihop med namnet på den här bloggen. Nöjesnytt blev snabbt en plattform för honom och andra förtäckta hatare vars enda motiv var att grisa ner i det offentliga rummet. Deras svador riktades alltid mot vita medelålders män, nånting också du är Robert så det finns ju ett personligt intresse också för dig här. Snart hade de hittat nästa offer, kikarsiktet var nu inställt på Pär Ström.

Pär Ström var debattören som vågade gå emot den konsensus-fascism som rådde angående feminismen. Den som inte var med var automatisk emot, etablissemanget från Södermalm var väldig bestämda på den punkten. Naturligtvis accepterade inte denna nomenklatura ett så flagrant övertramp och genast formades attackformationen. Kawa såg sin chans, här vankades godhetspoäng och därmed också karriärsmöjligheter. Bättre betalt, tjusigare bostadsadresser och solidaritetssex är ju den mumma som väntar den som positionerar sig rätt.

Schyst boende på en flådig adress kan bli belöningen för den med rätt betyg i dressyrkursen som kallas ”journalistik” Foto: Telemobile

Kawas första stordåd blev att skapa facebook-gruppen ”Vita Kränkta Män”. Den bar flera headers som förde tankarna till Pär Ström. Man kunde se honom i bilder där Mao en gång hade funnits, korsfäst som Jesus blev synnerligen populär och ”skämtsamheter” som bilden nedan blev också den otroligt populär. Alla de som var medlemmar i gruppen och de som stod bakom den borde vara en fullständig fest för en rättskaffens man som du Robert. Här hittar du länken till blogginlägget på WTF Toklandet som skriver om händelsen och där du också hittar alla bilderna.

Gruppen gjorde Kawa så berömd och omhuldad att han fick pris från rättviseförmedlingen. Också den händelsen borde få det att vattnas i munnen på dig Robert. Susanna Varis skrev om händelsen på sin blogg, länken har du här. Här stod ju en av Sveriges dittills största hatkreatörer ivrigt uppbackad av en förmedling som säger sig vilja understödja rättvisa. Kan det bli bättre Robert? Projektet med gruppen gav i varje fall sån blodad tand att Kawa nu skrev en pjäs minsann. Den otroligt litterärt intressanta föreställningen gick också den under namnet ”Vita kränkta män” och än en gång var det Pär Ström man siktade in sig på.

Lo Kauppi gestaltade en fiktiv person i föreställningen ”Vita Kränkta Män”. Lägg märke till STRÖM-sladden Robban, subtil form av mobbning eller hur? Foto: DN

Föreställningens huvudfigur är en icke namngiven person i Lo Kauppis gestaltning. Hon gör flera anspelningar på ”ström” via en sladd och en lampa som för att elchocka huvudpersonen, subtilt och otäckt på en och samma gång. Monologen som pjäsen bygger på handlar om hur dumma i huvudet alla är som inte håller med och som inte tänker som Kawa och alla andra feminister från Södermalm. Fascismen i det hela är total Robert, du skulle gnugga händerna över att få slå klorna i detta. Inte ens Aftonbladet tyckte det hela var roligt, det säger ändå rätt mycket.

Pär Ström drog sig så småningom ur debatten därför att han inte längre orkade och kände dessutom att situationen blev alltmer hotfull. Syftet med hela hatkampanjen var därmed uppnått och äras ska ju den som äras bör. Kawa kunde nu gå vidare som en sann hjälte i sammanhanget. Killen som fick Pär Ström att tystna kan man inte tacka nej till i olika vänstersammanhang.Man kan ju förstå att efter den här typen av påhopp och andra vill man kanske inte längre vara en del av debatten. Att tysta är vad dessa krafter vill och de lyckades i fallet Pär Ström Foto: Toklandet

Kawa plus flera personer inom vänsterpartiet som också Zolfagary tillhör, gick dock vidare i samma storartade stil fast nu med nya offer. Den dåvarande chefsredaktören för SVD Per Gudmundsson omskrevs som en person som borde skjutas. Artikel från SVD hittar du här. Händelsen inleddes med ett seriealbum från Galago Förlag där tesen framfördes och sen tyckte Kawa på sin blogg att förslaget var ”rimligt”. Ändå heter det alltid att han hatas, jag förstår inte hur det går ihop Robert. Du som är en så klok person kanske kan göra ett program om detta och förklara för oss andra hur rätt kan bli fel och tvärtom.

Mitt sista tips till dig är Ametist Azordegan. Hennes insats mot din kollega Janne Josefsson som du hittar mer om här i en artikel i Expressen, är rätt svårslagen. Janne gjorde ju följande reportage om extremvänster inom framför allt Revolutionära Fronten och de som skyndar till deras försvar hela tiden trots att de inte är annat än yrkeskriminella.

Azordegans svar var ju att kalla Janne för ”nazist”, en titel han har visat flera gånger att han inte förtjänar. Det är alltså samma lögner igen och igen, förtal brukar det ju kallas när vi ”normala icke-rasifierade” begår dessa handlingar. När personer som Ametist gör samma sak heter det att det är ett ”fint hat”. Där Robert har du en utmaning som inte någon annan har tagit sig an.

Janne Josefsson blev utpekad som ”nazist” av Ametist Azordegan. Personligen kan jag inte se minsta likhet med personerna i bilden som ändå var nazister Foto: Dagbladet

Jag hoppas verkligen du har lust att gå till botten med detta. Problemet har blivit akut inom den svenska vänstern och kultureliten. Idag är den så utbredd att exemplen du ser ovan bara är toppen på isberget. Med din nit och din känsla för rättvisa kombinerat med ditt journalistiska kunnande är detta en uppgift du kommer att ro iland tror jag.

Fast nu var jag nog en aning ironisk och sarkastisk ändå. Det kan ju lätt bli så när man som du sitter i samma båt som det här gänget ovan. Du har ju faktiskt inte ens en journalistisk utbildning, ändå kallar du dig det. Här kan man läsa mer om den saken från Göteborgs Universitet. Där avslöjas också att Robert är föreslagen att få en gästprofessur i journalistik, detta trots att han saknar den högst väsentliga egenskapen journalistisk utbildning vilket de erkänner i samma artikel.

Robert nominerades till att bli gästprofessor i Göteborg, det är lite som att säga att killen på bilden skulle vara en riktig vetenskapsman Foto: Broadway

Likadant är det med hans vapendragare research-gruppen. Så här oskyldigt ser det ut på deras hemsida. Där beskrivs deras verksamhet likt en idyllisk liten tripp till landet med ord som ”journalistik”, ”research”, ”demokrati”, ”samhällsfrågor”, ”jämställdhet” och andra positiva omskrivningar. För det är vad det egentligen handlar om, en förtäckt kgb-lik organisation vars uppgift är att söka uppgifter om meningsmotståndare vare sig man använder legala eller illegala metoder. Man bryter mot lagar när man bryter sig in i databaser, mer om det i en artikel i SVD. De har till och med av vissa beskrivits som glorifierade medborgargarden som här i en artikel på SVT.

Det bekymrar inte heller någon att flera av medlemmarna i gruppen har ett förflutet inom Antifascistisk Aktion (AFA), en antidemokratisk rörelse som så småningom blev till Revolutionära Fronten (RF). T ex var Mathias Wåg aktiv i AFA:s led vilket framgår av artikeln i SVT. AFA var aldrig snälla figurer. Här hittar du länken till deras mer trevliga hemsida motkraft. Faktum var dock att de alltid var inblandade i regelrätta gatustrider där man inte så sällan beväpnade sig och vid ett tillfälle visade man i Södertälje att man till och med hade byggt bomber. På bloggen Fnordspotting hittar du mer läsning om research-gruppen. Här hittar du dessutom en artikel om hur Piratpartiets partiledare Anna Troberg drabbades och vad hon tyckte om det, artikel är publicerad i Aftonbladet.

Är det möjligen research-gruppen som gömmer sig bakom Afa-luvorna? Foto: Expressen

Löjesguiden nominerar idag Robert Aschberg till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med gedigen förmåga att få det som är att framstå som det inte är, söker du dig fram i verkligheten för att bedriva propaganda och journalistiskt arbete när det är som mest av en avart. Du drar dig inte ens för att spela ut det ”hemliga kortet” research-gruppen vars ”seriösa” gärning så här långt har bestått i att kränka och spionera i bästa Stasi-stil. Det är med andra ord ett svårslaget rekord i bottennotering i svensk journalistisk historia du står för. Programmet ”Trolljägarna” borde få undertiteln ”Programmet som får dig att häpna över hur lågt vi journalister kan sänka oss för att kunna plocka politiska poänger”.

Dumskallarnas Sammansvärjning

En av världens bästa humoristiska böcker heter i mitt tycke ”Dumskallarnas Sammansvärjning” och är skriven av John Kennedy Toole. Läs den om du har tid och inte redan har gjort det. Den är en slags mix av Don Quijote och Socker Conny till stilen. Handlingen kretsar kring den arbetsskygge Ignatius J Reilly som motvilligt söker det optimala jobbet där han får filosofera och peta sig i naveln hela dagarna, men ändå får betalt. Var han än kommer i handlingen, väntar katastrofen runt hörnet. Boken har en lätt bisarr ton och är man som jag road av den typen av humor är den en fullträff.

Det humoristiska mästerverket ”Dumskallarnas Sammansvärjning” har nu fått en modern uppföljare i det verkliga livet. Malin Ullgren och Ann-Charlotte Marteus olika syn på verkligheten och åsiktskorridoren är roande Foto: Egen

En annan humoristisk fullträff inträffade nyligen när Ann-Charlotte Marteus kom ut ur åsiktsgarderoben och erkände att hon och några kollegor var chefsdesigners bakom åsiktskorridoren. Hon skrev det utan att blinka som om minsta skam inte fanns, men ändå med en rättframhet. Alla vi som hade talat om just åsiktskorridoren men mötts med hånskratt och gliringar kunde äntligen inteckna en delseger. Katten var äntligen ur korgen. Hennes artikel från Expressen hittar du här.

Skam över tilltaget med andra ord men bra trots allt att någon bakom detta groteska monster ändå vågade träda fram. Trots hennes ärlighet finns det flera som ännu inte har erkänt. De kollegor som var med och diskuterade fram åsiktspolisens främsta vapen har till exempel inte ångrat sig och inte heller erkänt vad de var med och skapade. Den ångerköpta attityden är med andra ord något ensidig. Inte heller har tidningar och nyhetsredaktioner tillstått att också de var delaktiga i tilltaget. Nej, där fortsätter allt som om inget hade hänt.

Skammen borde vara total men vissa tycks bita sig fast vid samma gamla förklaringsmodell hur uttjänad den än är Foto: Allehanda

DN är ju som bekant tidningen som gick åt helvete snabbare än blixten hinner slå ner. Det började lite smygande med kulturdelen. Där anställde man den ena foliehatten efter den andra som med en feministisk agenda fick all sans och vett att hoppa ut ur redaktionsfönstret i ren desperation. Vi hade därmed fått vår egen version av ”The falling man” fast den här gången var det det resonerande samtalet som var offret.

En av DN:s journalister heter Malin Ullgren. Hennes tid på tidningen har präglats av dumheter som ligger i linje med just det åsiktskorridoren har siktat in sig på, att strypa debatten och möjligheterna för SD att få ut sitt budskap. De ska helt enkelt i demokratins namn beläggas med munkavle, få se möjligheterna att nå ut med sitt budskap kringskäras och ensidigt bemötas med argument som är halvsanna eller rent av falska.

Ett falskt budskap är alltid falskt hur man än vänder och vrider på det. En lögn blir aldrig mindre bara för att man lägger till ytterligare en för att dölja den första Foto: Resumé

Att läsa Malin Ullgrens krönikor har varit som att stirra ner i en djup svart brunn. Avgrundsdjup, nattsvart och rent skrämmande. Malin med flera på DN har länge varit åsiktskorridoren personifierade. Man kan kanske till och med säga att tidningen som sådan har varit en av korridorens starkaste röster.
Här bjuds du några exempel på Malin Ullgrens hittillsvarande gärning:
Rasismen har tagit Sverige som gisslan
Artikeln där vänsterextremismens våld förringas för att återigen peka finger på högervåldet
Debattinlägget där det påstås att konsensuseliten inte alls inskränker yttrandefriheten (?)

Inte så lite ironiskt då att konstatera att DN än idag kallar sig ”oberoende liberal”. En titel som borde stå för människans och individens rätt att få uttrycka sig och få bestämma över sig och sitt liv. Istället står epitetet för åsiktsförtryck, inskränkningar i friheter som det fria ordet och en enkanalig debatt vars syfte är att smutskasta ett parti med hjälp av argument som är halvsanna eller rent av fabricerade. DN borde nog i ärlighetens namn sluta upp med att en nämna ordet ”liberal” som måttstock på vad de håller på med. Byt epitet till avgrundssocialism Wolodarsky!

DN kallar sig fortfarande ”Oberoende Liberal” (?????). Det vore bättre om man kallade sig ”beroende Leninister” Foto: Kingscollage

Ni som nu tror att jag skulle vara SD:are har fel, det är jag inte. Jag tror däremot på den fria tanken och rätten till fri opinionsbildning också för detta parti, annars lever vi nämligen inte i en demokrati. Dessutom är det så att varje gång godhetsapostlarna är ute på sina ”frälsarstråt” växer just SD med 4-5 procent. Är det någon mer än jag som kan foga ihop punkterna här?

Bind samman punkterna och mönstret börjar framträda. Något som personer som Ullgren vill undvika till varje pris. Vapnet för detta heter som vanligt förnekelse Foto: Energyquest

Så plötsligt uppstod då Dumskallarnas Sammansvärjning också i den icke-litterära världen. Det finns en åsiktskorridor, den är medvetet konstruerad av journalister och andra kulturvänster/liberala skribenter samt kulturmänniskor för att inskränka vad de ser som ett rasistiskt parti från att växa. Man skapade den för att göra utrymmet så snävt som möjligt för detta parti och den är än i dag fullt fungerande. Så långt ett klart konstaterande om än avskyvärt så i varje fall brutalt ärligt. Problemet var bara att likt en bulldogg som hade låst käkarna kring offrets hals, kunde inte Ullgren släppa munsbiten åsiktskorridoren. Dags för nästa kapitel i Dumskallarnas Sammansvärjning med andra ord.

Förnekelse är ett användbart begrepp i människors psyke. Skuld och skam går så lätt att tvätta bort med dessa metoder. ”Det finns ingen åsiktskorridor”, ”det finns bara fascistiska och nazistiska våldsverkare”. Ja, ni känner säkert igen tongångarna. Problemet är bara att de hela tiden är ett tvärtomspråk som används. Byt ut ”högerextremistiskt våld” och du får ytterlighetsvänsterns våld, om du gör samma tankeexperiment men den här gången skjuter du in extrema muslimers våld – då först då närmar vi oss den sanning Malin Ullgren och hennes gelikar vill hålla borta från agendan.

Förnekelse, förnekelse och dimridåer är allt DN och Malin Ullgren tycks förmå numer
Foto: Quotehd

Förnekelsen har en annan fördel än att den ljuger och pekar i fel riktning. Den förringar den personliga och den kollektiva skulden så att vi slipper att konfrontera den och känna oss usla över den. Vad hade de att förlora nu när Ann Charlotte Marteus hade gått ut? Svaret är helt enkelt: Allt! Personer som Ullgren har ju delvis byggt en hel karriär på att kritisera men undgå kritik. Dags för moteld, den kom i följande krönika i DN.

Malin Ullgrens indignation började med att Alexandra Pascalidou programledare för programmet ”Ring P1”. I många fall har Pascalidou där drivit en hård konfrontativ linje där i stort sett allt är rasism och alla är rasister särskilt alla svenskar. Det är egentligen bara badankor som har undgått denna anklagelse, men det är nog bara en tidsfråga innan den kopplingen också uppfinns. Hon har därmed trampat på många tår, en del av dessa dissningar har blivit följetonger i tidningar som den där Alice Teodorescu fick nog efter ett debattprogram på radio. Länk till SVD där Teodorescu intervjuades. Här har du länken till Sveriges Radio där du hittar programmet som upprörde Teodorescu.

Numer tycks allt vara rasism. Det är bara en tidsfråga innan det är rasistiskt att bara vara vit Foto: Quickmeme

Naturligtvis var det upplagt för överilade reaktioner. Vissa av dessa gick klart för långt när Alexandra Pascalidou själv upplevde sig trakasserad, så kan naturligtvis inte en debatt gå till men gör det ändå i vår tid. Till saken hör fortfarande att Pascalidou har stuckit ut hakan vid ett antal tillfällen och sagt saker som helst borde ha förblivit osagda. Därmed inte sagt att motreaktionerna var befogade, de var de inte. Till sist började Alexandra Pascalidou tala om att säga upp sig och det blev den utlösande faktorn för Malin Ullgrens krönika.

”Hat” och ”Hot” hette det på Alexandra Pascalidous blogg, enligt Ullgren var det naturligtvis fråga om kvinnohat, rasism och invandrarfientlighet. Inte helt rätt då Pascalidou har en osviklig förmåga att reta upp en hel del personer i kölvattnet på sina program. Fortfarande tycker jag dock inte detta ger motsidan rätten att hata eller hota. Ullgren fortsatte den inslagna linjen i sin krönika. Åsiktskorridoren var ett villospår i debatten (!!!!!), ”Pk-maffian” likaså (????), ”Södermalmselit” var bara något som gjorde Malin rasande. Inte så konstigt kanske, Malin bor ju mitt på Södermalm. Snacka om att bli ertappad med fingrarna i syltburken. För än en gång leder brödsmulorna tillbaka till samma ställe och detta skulle inte finnas. Hmmm, I rest on your face Malin.

Historien borde ha lärt oss att resultatet aldrig blir bra när vi marscherar på led utan att ifrågasätta. Det är dock precis det som våra kära journalister nu gör Foto: SVD

Malin Ullgren börjar precis som Ignatius Reilly, huvudpersonen i boken ”Dumskallarnas Sammansvärjning”, att bli en parodi på sig själv. Det som finns existerar inte, allt är bara enda stor sammansvärjning mot person och grupp särskilt allt som kommer från höger. Själv är hon och hennes gelikar höjda över all misstanke osv. Det är precis så Ignatius Reilly också resonerar i sina sinnesförvirrade brev med en brevvän som förekommer i boken. Breven i det här fallet kommer i kolumnform och är också de så verklighetsfrånvända att man skrattar sig fördärvad. Lägg ner DN, lägg ner Malin Ullgren och tillsätt en sannings-kommission vars uppgift är att kartlägga omfattningen av det haveri som kallas journalistik.

Svensk journalistik har totalhavererat, tillsätt en haverikommission för att utreda hur det kunde gå så här Foto: Flyghistoria

De som egentligen hatar är ju som alltid de som säger sig vara hatade. Så fort chansen ges är ju hela det här gänget ute och drar en snyftvals, att de hatar, hotar och hetsar nämns däremot aldrig. Så var det t ex när Maria Sveland och vapendragerskan Malin Ullgren inbjöds till SVT:s (var annars?????) morgonsoffa ”Gomorron Sverige”. Där kunde de som hatar och hotar tala ut om allt det som har riktats mot dem. Märk, jag är fortfarande inte en vän av hot mot vare sig x eller y, men de här två har en svårslagen historik. Mer om den händelsen på WTF Toklandet.
Läs också gärna Fnordspottings inlägg om vad åsiktskorridoren får för konsekvenser.Också på Susanna Varis blogg hittar du ett inlägg om Malin Ullgrens kreativa förmåga att dölja sanningen.

Så här ser inte grottmän ut längre. Döp om dem till j-o-u-r-n-a-l-i-s-t-e-r Foto: Zingland

Löjesguiden nominerar med dagens artikel Malin Ullgren till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är beundransvärt att se med vilken patos och passion du försvarar lögnen som du delvis själv har varit med och vävt. Nya lögner skapas för att täcka över de gamla som nu ligger blottade för alla att se. Den som motsätter sig dina och era åsikter kan man alltid ta hand om på andra sätt där karaktärsmord ibland förekommer. Det är med andra ord samma principer igen som den gången Galileo Galilei stod inför rätta för att ha kommit fram till sanningen. Straffet ser dock lite annorlunda ut. Idag ljuger alla som påstår sanningen, då hade vi fått dödsstraff så någonting har vi kanske lärt. Trots detta är desinformationen total och kanske inte ett dugg annorlunda nu än när katolska kyrkan körde samma trick som det i Malin Ullgrens krönikor.”